Att upptäcka det som inte går att fånga

Ramar för ett estetiskt-etiskt förhållningssätt till pedagogik

Resumé

I denna artikel undersöker vi vilka utmaningar estetiken och etiken ställer pedagogik inför. Vi diskuterar skärningspunkten mellan Emmanuel Lévinas etikbegrepp och Jacques Rancières estetikbegrepp i en pedagogisk kontext genom Expressive Arts (EXA) som redskap och metod. Vi börjar med att introducera Lévinas etik och dess roll i hans filosofiska system, samt dess implikationer för relationer människor emellan. Därefter introducerar vi Rancières estetik och dess potential att leda till etik genom att betrakta icke-konst som konst. Efter dessa genomgångar introducerar vi EXA som redskap och metod genom fyra intervjuer med deltagare från ett EXA-baserat arbete som vi själva är väl insatta i. Vi analyserar denna praxis i ljuset av de ovannämnda filosofiska begreppen och avslutar med en diskussion om de pedagogiska implikationer som följer av detta filosofiska perspektiv på användningen av konst i utbildning. Vi menar att EXA är en gynnsam praxis för en pedagogik som vill beakta de utmaningar och den komplexitet som detta etiskt-estetiskt förhållningssätt synliggör. Vår slutsats är att detta förhållningssätt ställer tre utmaningar till all pedagogik som syftar till att vara mer än bara kunskapsförmedlande: den behöver utgå från jämlikhet-i-alteritet, den behöver uppmana till ett etiskt subjektskap och den behöver ha redskap för att både bryta mot det vi tar förgivet och att ständigt fortsätta leva i denna process, utan att nå ett slut.