Från ett könsneutralt till ett inkluderande språk

Abstract

Den svenska språkvårdens syn på kön i språket har förskjutits från fokus på könsneutralitet till ett bredare perspektiv på inkludering. Från Språkriktighetsboken (2005) till Språkrådet rekommenderar (2023) kan man följa hur frågor om pronomen, yrkesbeteckningar och adjektivböjningar successivt vidgats till att omfatta fler aspekter av identitet och representation. Introduktionen av hen blev en vändpunkt, och dagens språkvård tar hänsyn till aspekter som rör makt, självbenämning och intersektionella perspektiv.