Fostran till svenskhet?

Om en mångtydig samverkan mellan skola och föräldrar1

Abstract

Föräldrarnas aktiva roll i relation till både skolan och elevernas skolutveckling har under senare år lyfts fram som en avgörande fråga i svensk skolpolitisk debatt. Föreliggande artikel handlar om hur tjänstemän och skolpersonal i en mångetnisk stadsdel i Stockholm talar om skolans samverkan med föräldrar. Deras tal domineras i stort av två argumentationslinjer, den ena med fokus på föräldrars språk och kultur, den andra med fokus på föräldrars utanförskap. Dessa argumen- tationslinjer tillhandahåller till synes olika sätt att förstå föräldrar i relation till skolan, men tenderar, sist och slutligen, att förenas i tanken om familjen som orsak till en rad allvarliga samhällsproblem. En slutsats i artikeln är att den “föräldraaktivering” som efterlyses i samtida svensk politik sammantaget tycks äga rum på högst ojämlika villkor. Samverkan mellan skola och föräldrar är i flera avseenden villkorad. Inte bara i den meningen att samverkan många gånger sker på skolans villkor snarare än föräldrarnas. Den bygger dessutom på ett, oftast implicit, antagande om att det med självklarhet är “vi svenskar” som ska “aktivera invandrare”.