Läxor som gränsobjekt för samverkan mellan hem och skola?

Resumé

Studien analyserar läxor i ett läxsamarbe- te mellan hem och skola. Tidigare forskning med interaktiva läxor mellan hem och skola har studerat samarbetets betydelse för elev- ernas resultat. Här studeras däremot hur läx- or som utgår ifrån föräldrarnas erfarenheter kan bidra till samarbetet och till ett specifikt innehåll. Datamaterialet består av intervjuer, klassrumsobservationer och elevtexter insam- lade i samband med ett utvecklingsprojekt på en multietnisk och flerspråkig högstadieskola. Eleverna diskuterade läxan först i klassen, sedan hemma och därefter tillsammans i klas- sen – på så sätt kunde föräldrarnas bidrag bli en resurs för hela klassen. Begreppet gräns- objekt (Star & Griesemer, 1989) används för att analysera vad som kännetecknade de läxor som ledde till samtal i hemmen och i skolan. När innehållet i undervisningen stod i centrum skapades en annan sorts samarbete än det som traditionellt äger rum vid föräldramöten och utvecklingssamtal. Samarbetet med läxorna karakteriserades av diskussioner och samtal mellan ungdomar och vuxna om skolgång och barndom i olika delar av världen och kring existentiella frågor. Resultatet visar att läxor som berörde förälskelse, Mellanöstern och re- ligion inte kunde fungera som gränsobjekt. Re-

sultatet visar också att föräldrar som i annan forskning emellanåt beskrivs som ett problem i samarbetet mellan hem och skola kunde bidra med sina livserfarenheter och värderingar till undervisningen. Studien ger en indikation om att lärare inte på egen hand kan skapa läxor för alla elever i flerspråkiga och multietniska klasser. För att lyckas krävs ett innehållsligt samarbete med elever och föräldrar.