Transferring focused deterrence to the Nordic context

Legal compatibility and the limits of GVI in Denmark and Sweden

Abstract

Abstract
This article examines the introduction of Group Violence Intervention (GVI), a focused deterrence strategy for reducing serious group-related violence, to two Nordic contexts: Malmö, Sweden, and Copenhagen, Denmark. While GVI is supported by a growing evidence base, most studies derive from the United States, leaving questions about its generalisability to other legal and institutional settings. Drawing on a qualitative comparative analysis of implementation experiences, the article explores how legal and organisational conditions shaped the activation of GVI’s core components. We ask: what happens when GVI is transferred to two closely related Nordic contexts with different legal and institutional conditions, and what can this tell us about the broader approach to gang violence in the two countries? The findings show that most core components could be implemented in Malmö, where information sharing, multi-agency collaboration, call-ins, custom notifications, coordinated enforcement, and support could be activated within the existing legal framework. In Copenhagen, stricter constraints on data protection and intelligence sharing prevented call-ins, limited collaboration, and excluded civil society involvement. As a result, GVI was transformed from a collective, group-based intervention into a more individualised, police-led model centred on custom notifications.

The article argues that GVI is not a ”plug-and-play” model. Its integration depends on legal compatibility and institutional arrangements that allow its core mechanisms to function. The study contributes to research on focused deterrence, policy transfer, and evidence-based crime prevention by showing that ”what works” is inseparable from ”what is rendered possible” by broader approaches to gang violence in a given context.

Denna artikel undersöker överföringen av Group Violence Intervention (GVI), en strategi baserad på fokuserad avskräckning för att minska grovt grupprelaterat våld, till två nordiska kontexter: Malmö i Sverige och Köpenhamn i Danmark. Även om GVI har ett växande empiriskt stöd kommer den huvudsakliga kunskapen från USA, vilket gör överförbarheten till andra rättsliga och institutionella sammanhang osäker. Genom en kvalitativ komparativ analys av implementeringserfarenheter undersöker artikeln hur rättsliga och organisatoriska förutsättningar påverkade möjligheten att aktivera GVI:s kärnkomponenter. Vi frågar vad som händer när GVIöverförs till två närbesläktade nordiska kontexter med olika rättsliga och institutionella förutsättningar, och vad detta kan säga oss om de två ländernas mer övergripande sätt att hantera gängvåld. Resultaten visar att GVI kunde implementeras relativt fullständigt i Malmö, där informationsdelning, myndighetssamverkan, callins, custom notifications, samordnade sanktioner och stöd kunde genomföras inom befintliga rättsliga ramar. I Köpenhamn begränsade striktare regler kring dataskydd och underrättelseinformation möjligheten att genomföra call-ins, samverka brett och involvera civilsamhället. GVI omvandlades därmed från en kollektiv, gruppbaserad strategi till en mer individualiserad och polisledd modell centrerad kring custom notifications.

Artikeln visar att GVI inte är en ”plug-and-play”-modell. Överföringen är beroende av rättslig kompatibilitet och institutionella arrangemang som gör det möjligt för strategins kärnmekanismer att fungera. Studien bidrar till forskningen om fokuserad avskräckning, policyöverföring och evidensbaserad brottsprevention genom att visa att frågan om ”vad som fungerar” inte kan skiljas från frågan om ”vad som är möjligt” i en specifik kontext.