Om klockornas placering i finländska medeltidskyrkor

Abstract

Klockorna hörde till de medeltida kyrkornas viktigaste inventarier. De hade välsignats under högtidliga former och namngetts efter något helgon såsom heliga ting, res sacrae, och betraktades med stor vördnad. De ansågs besitta krafter som förmådde skingra mörksens makter och utsprida välsignelse över bygderna. Klockornas betydelse framgår också av de svenska medeltida landskapslagarnas kyrkobalkar. De nämns som oundgängliga delar av kyrkans skrud. T.ex. i Södermannalagens kyrkobalk jämställs de med böcker, mäss- och altarkläden och med nattvardskalken. Klockorna omtalas i flertal, vilket visar att man höll sig med flera klockor för olika ändamål och ringningssätt. De egentliga stora kyrkklockorna kallade sockenmenigheten till gudstjänst och ringde in helgerna. Mindre, fast upphängda klockor, primklockor, användes i första hand för att markera mässans höjdpunkt, elevationen. Små bärbara handklockor hörde igen ihop med socknebud och begravningar.