Förhallar och västtorn av trä vid stenkyrkor

Abstract

Kombinationen sten och trä förekom ofta i medeltidskyrkorna. Vanligast var säkerligen vapenhus av trä; de är nu som regel försvunna men syns i äldre avbildningar. Därnäst kom stensakristior vid träkyrkor. Dessa föklaras givetvis av att sakristian var förvaringsplats för dokument och klenoder och borde vara brandsäker. Motsatsen är dock belagd i några fall; Blädinge i Småland var en senmedeltida salkyrka med träsakristia.

Om den första kyrkan på platsen var av trä och senare ersattes av en stenkyrka förekom det säkert ofta att man behöll trälånghuset tills det nya stenkoret var färdigt. I några fall blev en kyrka stående halvfärdig på detta vis ända in på 1800-talet. Som ett monumentalt exempel kan nämnas Gärdserum i Småland.

Den var en treskeppig stavkyrka som omkring 1300 Fick ett stort stenkor. Den var f.ö. Sveriges enda belagda stavkyrka av avancerad typ. I ett par fall har träkyrkor haft torn av sten, d.v.s. det framgår nu att tornet är äldre än långhuset. Det mest välkända svenska fallet är Husaby i Västergötland, men även Närtuna i Uppland har en sådan byggnadshistoria