Från Tuessens bodar till Malmöhus slott

Senmedeltida flerbostadshus i danska och skånska städer

Resumé

Författaren arbetar med en arkitekturhistorisk undersökning om flerbostadshusets uppkomst och tidiga utveckling
i danska och skånska städer intill 1728. Mogens Tuessens stenbodar i Naestved, som uppfördes mellan 1477 och 1484, bildar ett radhus bestående av sju från begynnelsen sammanbyggda självständiga bostadslägenheter. Det är det äldsta entydiga och kvarvarande exemplet på ett flerbostadshus i Danmark och Skåne, såväl som i hela Norden. Redan under tidig medeltid fanns det sammanbyggda byggnader, tolkade som handels- och hantverkarbodar, enligt arkeologiska belägg och otaliga skriftliga uppgifter. Men det är först vid 1400-talets slut vi far ett för undersökningen tillräckligt hållbart underlagsmaterial, framför allt i form av analyserbara byggnader och byggnadsrester. Från 1500- och 1600-talet finns ett flertal kända flerbostadshus, i form av rad- och dubbelhus, men även svalgångshus. Efter branden i Köpenhamn 1728 etablerades här det s k Ildebrandshuset, som dock är känt före 1728. Det är ett flervånigt flerbostadshus av modern typ, i regel med en lägenhet i varje våning - ett smalhus, vilket uppfördes i stor skala i spekulationssyfte. Därmed sker ett viktigt steg i utvecklingen av flerbostadshuset som hustyp inom det studerade området. Vi står inför det urbana massbyggnadets genombrott på skandinavisk botten. Det har varit naturligt att sätta den främre gränsen för
undersökningen vid 1728.