Om utforskningen av den materiella kulturen i Estlands kloster

Resumé

En av de viktigaste typerna av Estlands kulturminnen utgörs av byggnadsminnen, vars antal (948) visserligen inte är så stort jämfört med andra minnesmärken (fornminnen - 5714; historiska minnesmärken - 2119; konstminnesmärken - 7078) (Kristal, Tamm), men som i desto högre grad finns med i vårt dagliga liv i diverse former. De mest monumentala och mest iögonenfallande bland dem är historiska stadscentra och försvarsverk, kyrkor, herrgårds- och industrikomplex, värdshus, väder- och vattenkvarnar (1). Medan de ovannämnda har tillkommit under loppet av perioden från 1200-talet fram till i dag, så hör dock alla kloster som har existerat i Estland, till medeltiden. Antalet kloster som grundades i Estland av dominikaner, cistercienser, franciskaner och birgittiner förblev litet jämfört med Västeuropa eller Ryssland och trots att de var spridda och bl.a. skyddade av den feodala ideologin, blev de bara 12 till antalet. Desto större var emellertid deras inflytande. Genom att via klosterordnar ha kontakter med påvens kuria och direkta kontakter med den lokala ordensmakten, biskoparna och råden i städerna, utvecklades klostren i praktiken under 1500-talet till den tredje eller fjärde
största ekonomiska och ideologiska kraften i det medeltida Livland. De ägde stora hushåll, organiserade marknader, verkade relativt självständigt på utrikeshandelns område och deltog aktivt i praktisk taget alla livsyttringar på det lokala planet.