ATT SKAPA ETT SPRÅK I EN KONTEXT

Resumé

Utan en språklig infrastruktur av relativt stabil natur blir det svårt för ett barn att finna tolkningsbara mönster i de verbala och ickeverbala stimuli det möter. Sådana stabila mönster verkar emellertid finnas i föräldrarnas språkliga agerande, vilket beskrivs och illustreras i artikeln. Huvudsakligt fokus är dock att lyfta fram och diskutera den hittills mindre uppmärksammade aspekten av barnets eget agerande för att tillägna sig de språkliga ramar och normer som utgör basen för samvaro. Ett agerande där de genom bl.a. blickbeteende och direkta frågor vidmakthåller föräldrarnas scaffoldingramar, samt själva laborerar med fraser och beteenden som de tillägnat sig genom interaktion med föräldrarna. I artikeln introduceras även begrepp som avser att benämna två kvalitativt olika former av beteenden som återfinns hos barn mellan 1 och 5 år: oinskränkt vs normkänsligt beteende. Utifrån den ständiga växelverkan mellan föräldrarnas reaktioner och responser och barnets tolkning av desamma argumenteras för att barnet guidas mot att välja en utvecklingsprocess där den ena formen av språkligt och ickespråkligt beteende ersätts av den andra.