I serien Statens Offentliga Utredningar er bl.a. udkommet følgende bind:

Fastighetstaxering 81. Betånkande av 1976 års fastighetstaxeringskommitté. SOU 1979:32. Stockholm: Budgetdepartementet, 882 pp.

Fastighetstaxering 81. Bilagor. SOU 1979:
33. Stockholm: Budgetdepartementet,
1969. 113 pp.

Fornyelse genom omprovning. Huvudbetånkande Forvaltningsutredningen. SOU 1979: 61. Stockholm: Budgetdepardementet, 182 pp.

Lontagarna och kapitaltillvåxten, I: Lontagarfonder bakgrund, problem och mojligheter. Berndt Ohman. SOU 1979: 8. Stockholm: Ekonomidepartementet, 1979. 154 pp.

Lontagarna och kapitaltillvåxten 4: Lantbrukskooperationen ideologi och verklighet. Halvdan Åstrand. SOU 1979: 11. Stockholm: Ekonomidepartementet, 1979. 69 pp.

Okad sysselsdttning - finansiella effekter i offentliga sektorn. Rapport till sysselsåttningsutredningen. 1979:16. Stockholm: 1979. 102 pp.

Sysselsattningspolitik for arbete åt alia. Slutbetånkande av Sysselsåttningsutredningen. 1979:24. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet, 675 pp.

Sysselsattningspolitik for arbete åt alia. Bilagedel. 1979:27. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet, 172 pp.

Tribe, Keith: Land, labour and economic
discourse. London: Routledge & Kegan
Paul, 1978. 182 pp. £ 3,95. NT 79-2041

Denne bog indeholder mange interessante synspunkter på den økonomiske doktrinhistorie kan ikke let bringes på en enkel formel. Et hovedsynspunkt er imidlertid, at den distinktion mellem teoriudviklingen som en hovedsagelig endogen intellektuel proces og en af den »reale« økonomiske udvikling påvirket aktivitet er ufrugtbar, fordi de økonomiske begivenheder kun betragtes en form, som er resultatet af den økonomiske teoris fortolkning. Forfatteren angriber den påståede kontinuitet i den økonomiske teori fra 16-1700-tallet frem til 18-1900-tallet, men ud fra andre præmisser end dem, der skildrer udviklingen i slutningen 1700-tallet som et paradigmeskift eller som degenererende forskningsprogrammer. bruger begreberne jord og arbejde og deres skiftende betydning eksempler på, at fænomenerne og forklaringsmønstrene må opfattes som sammenhængende strukturer i stedet for adskilt.