Abram Bergson: The Economics of Soviet Planning. Yale University Press, 1964. 394 sider, $ 7.50.

»The Inter-University Committee on Comparative i USA har startat en bokserie, med avsikten att hjälpa universitetslärarna i nationalekonomi, ge sina kurser en mer komparativ Professor Bergson har skrivit en av de forstå volymerna, i eet ämne dar han år en eminent auktoritet. Efter att ha arbetat i mer an 20 år med Sovjets ekonomiska problem, har han nu skrivit en ren lärobok. Denna kan betraktas som en kombinerad produkt av Bergson, med Bergson, sovjetologen. de studenter som har genomgått något ekonomiska studier är det en utmärkt introduktionsbok om de ekonomiska aspekterna på Sovjets planering, ungefär i klass med Alec Noves »The Soviet Economy«.

I de olika kapitlen behandlar Bergson den sovjetiska ekonomins huvudaspekter: den administrativa konsumtionsvarumarknaden; lönesystem, arbetskraftens varudistributionen och prisbildningen industrin; lönesystem och ledningsproblem jordbruket; val av teknik; konsumtionsstruktur kapitalbildning. Dessa kapitel, i huvudsak är deskriptiva, sammanfattas ett slutkapitel om det sovjetiska systemets ekonomiska meriter.

Den metod som används i de forstå kapitlen är som följer. Forst presenterar Bergson den abstrakta som, i enlighet med den traditionella välfärdsteorin, bör användas i det givna sammanhanget. Sedan försöker han beskriva i Sovjet sådan den är, eller snarare, som den har varit tilis helt nyligen. Därefter han sina slutsatser genom att jämföra verkligheten med det givna välfärdskriteriets krav. Genomgående finner han, att Sovjets ekonomi på ett satt, som är mer eller mindre irrationellt eller ineffektivt sett ur teoretisk synvinkel.

Denna inoptimalitet visas galla både nar utgångspunkten konsumentens välfärd och när de s.k. planerarnas preferenser väljs som utgångspunkt omdömet.

I det avslutande kapitlet ges en lista på de sovjetiska som oftast terkommer boken. Det visas också hur dessa påverkar varandra som både orsak och verkan. De sex huvudkällorna för ineffektivitet anser Bergson vara: 1) den maxistiska arbetsvärdeläran, eller dess alternativ, som, eftersom västteorierna icke har tillåtits i Sovjet, har varit ingen teori alls utan godtycke; 2) den administrativa bördan på högre ekonomiska ledningsorgan, vilka inte bara har haft kommunikationsproblem med underordnade etc., utan som också har burit skygglappar av olika slag, t. ex. som i Chrusjtjevs anklagelse mot Gosplans »stålskygglappar«; 3) prisbildningen; 4) investeringskriterier i industrin; det kollektiviserade jordbruket; och 6) autarki i utrikeshandeln - alia Sovjetproblem som har diskuterats intensivt även i Vast under de senaste åren. (När det galler autarkin borde Bergson, i rättvisans namn, ha nämnt de tgarder västsidan som gang efter annan har givit goda skäl att icke göra sig beroende utrikeshandel med västsidan).

De ovan givna skålen för ineffektivitet galler oavsett vilket välfärdskriterium som väljs. Den, som emellertid endast erkänner konsumenternas välfärd som acceptabel välfärdsgrund, maste dock lägga till skillnaden mellan planerarnas och hushållens preferenser som en extra källa till ineffektivitet.

På basis av ovan nämnda metodik kan man med säkerhet dra slutsatsen att det ekonomiska beteendet i Sovjet ingalunda står i samklang med optimala välfärdskriterier. Bergson går emellertidvidare gör en kort jämförelse mellan de två ekonomiska Systemen i Sovjetunionen och Förenta Staterna, påpekande att produktiviteten,nästan hur den mätes, är högre i det kapitalistiska landet. (Av misstag har Bergson angett GNP i stallet för NNP i tabeli B 1 på sidan 364). Trots ett antal reservationer beträffande t. ex. skillnader i arbetskraftens kvalité i bägge

länderna, men på antagandet att kapitalet har ungefär samma kvalité, eller rent utav är något högre i Sovjetunionen, drar Bergson slutsatsen att det ekonomiska systemet i Förenta Staterna är mer rationeilt och har mer »merit« an Sovjetunionens.Detta mycket val vara så, men det förefaller dock inte följa från bokens analys. For att göra en rättvisande jämförelse förefaller det nödvändigt, att även den västerländska »kapitalistiska«ekonomi undersöks på sammasatt Sovjets ekonomi, med utgångspunkt från hur det fungerar eller icke fungerar i förhållandctill och med ceteris paribus antaganden om givna resurser. Tyvärr har vare sig Bergson eller någon annan gett sig på en sådan jämförelse.

---

* Fil. lic, Stockholms Universitet.