Albert Schäffle: Deutsche Kern- und Zeitfragen. Neue Folge. Berlin. E. Hofmann & Co. 1895,

Den framgång, författarens förra året under samma titel utgifna, här utförligt anmälta arbete rönt, har föranledthonom att redan nu dertill foga en »ny följd«. Åfven detta ganska omfångsrika verk (500 s.) är i hög grad intresseväckande och har stor aktualitet fördagens frågor — i alla land, icke blott i Tyskland, om också mest der. För denna gång må det vara nog att göra tidskriftens läsare uppmärksamma på den nya delens tillkomst samt antyda dess hufvudsakliga innehåll. Af detta är visserligen ingalunda allt nu nytt, lika litet som i förra delen. Särskildt återfinnes här delvis förut offentliggjorda uppsatser i ><Zukunft« och i »Zeitschrift für die gesammte Staatswissenschaft«. Detta gäller helt och hållet om författarens uppsats i finanspolitiken, hvilken är ett ordagrant återgifvande af hans i sistnämndatidskrift 1883^—84 först offentliggjorda afhandling:»Zur Theorie der Deckung des Staatsbedarfes«. Men författaren har icke alldeles orätt, då han anmärker,att afhandlingen först nu »uppnått full aktualitet«,

och genom dess sammanknytning med uppsatserna
i andra ämnen, särskildt myntfrågan, får afhandlingen
ny intressant belysning.

Af de öfriga uppsatserna handlar den första om befolkningspolitiken. Deri beröres bland annat befolkningsförskjutningar till Frankrike från grannländerna, Slavernas framträngande i Tyskland och Österrike samt strömningen från land till stad.

Vidare undersökes med hänsyn till den utländskastorpolitiken inverkan af Englands och dermed Europas kommande verldshandelspolitik: »free trade« eller »fair trade«? «Greater Britain« ? »Imperial federation««och »Commercial Union«? Utgående deriifrän,att öfverflyttningen af den engelska politikens högsta ledning till Lord Roseberry, den främste manneni »Imperial Federation League«, måste vara gynnsamför befordrande af de pågående sträfvandena för närmare förbindelse mellan England och dess kolonier, söker han visa, att uppnåendet af detta för Englands politiska och ekonomiska maktställning så viktiga mål svårligen kan vinnas utan vissa handelspolitiska medgifvandenåt kolonialrikena. Antingen Greater Britainmed handelspolitisk sammanslutning eller Greater Britain allsicke«! Om England på gruncl häraf komme att modifiera sin absoluta frihandelsståndpunkt, behöfde detta, hvilket onekligen ser hotande ut för Tyskland och Mellan-Europa, som i det Britiska väldets olika delar hafva sin förnämsta afsättningsmarknad, likväl icke i allo, ja icke ens på det hela, blifva ogynnsamt. Dels förmenar S., att de särskilda företräden, som ömsesidigtskulle försäkras åt England och dess kolonialrikeninbördes, i följd af förhållandenas natur måste

stanna inom jämförelsevis måttliga gränser, dels att fullt motsvarande fördelar kunde uppnås i följd deraf att en sådan sammanslutning gåfve makt åt det Britiskaväldet, i synnerhet om det understöddes af Mellaneuropa, att framgångsrikt upptaga den handelspolitiskakampen mot Nordamerikas Förenta Stater och mot Ryssland samt sålunda tvinga dessa att för egen fördels skull medgifva »fair trade* och ingå på en för alla parter gynnsam handelspolitisk fred. Deremotafstyrker han alldeles vereinzelte Differentialzollkriege«.

I afseende på författningspolitiken fortsättas undersökningarne om folkrepresentationens grunder och behandlas bland annat: den österrikiska valreformen, utsigterna för storegendomens politiska framtid, hushållningskamrars politiska vigt och organisation samt särskildt frågan om majoritetsval eller proportionsval. Öfver dessa sista utfaller totalomdömet på det hela icke gynnsamt, mindre på grund af de betydande tekniska svårigheterna, dem S. anser öfvervinnerliga, än derföre att de afsedda fördelarne icke skulle uppnås, utan faktiskt större band läggas på de enskilde valmännens sjelfbestämning, och derföre, att andra öfvervägande olägenheter uppstode. I allt fall kunde proportionsvalen ensamme icke afhjelpa andra representativa grundfel, men om dessa annorledes rättades, blefve metoden öfverflödig.

Åt agrarpolitiken, särskildt jordbrukskrediten, hvilken ock torde vara och förblifva hjertpunkten i denna, egnas en mycket omfattande och tankerik undersökning, för hvars resultat dock icke här är plats.

Efter att i korthet hafva berört ett par punkter af

den egentliga socialpolitiken — nåmligen bostadsreformenoch i sammanhang dermed den s. k. »Adickes Lex« (forslag af Ad icke,cke, ofverborgmåstare i Frankfurta. M.) rorande grunderna till storstaders områdesutvidgnin g, samt ockret — ofvergår forf. till den brannandemyntfrågan. Hans visserligen ej vidlyftiga, men innehållsrika och klara framstållning af denna frågas karnpunktcr ar i hog grad lasvard. Fortfarande i principfasthållande bimetallistisk standpunkt, anser S. nya internationela konferenser vara oundgangliga och tidpunktenderfor ej ogynnsam, helst om resp. regeringar sjelfva kunde komma till storre klarhet om, hvad de i saken verkligen ville 1