Resumé

Miljomanagement har under de senaste åren blivit ett allt mer uppmårksammat åmne. Fb'ljande artikel reflekterar over dess forhållande till teori och praktik och diskuterar i vilken man »miljomanagement» år på våg att bli ett nytt åmne eller en ny profession.

Utgångspunkten år att miljomanagement domineras av normativa krav, både från forskare och olika sorters praktiker. Normativa forskare utgår ifrån ekologiska systemvillkor och tar dessa som utgångspunkt for sin kritik av foretag. Foljden blir en uppsjo av forslag till losningar for miljoanpassning av foretag. Konsulter driver på foretag genom att låtsas att man har losningar på praktiska problem. Kårnfrågan år-vad bygger alia dessa normativa krav på, vilken kunskap och vilka vetenskapsideal ligger till grund?

Jag driver avslutningsvis ett antal teser om åmnets framtid. Normativa forskarkrav bygger på ett tekniskt rationel ft vetenskapsideal. Konsultforslagen saknar i stort sått en kunskapsbas. Miljbmanagement behover då ffor ett mycket intimt samarbete mellan forskning och praxis, for att eventuel It på sikt kunna etablera sig som ettprofessionellt åmne, om overhuvudtaget.

Miljomanagement - vad är det ?

Miljomanagement består av två begrepp,
iniljo och management. Miljo skall

»manageras». Russell Ackoff (1979) beskrev
essensen i vad managementproblem
ar, han karaktariserar de som »messes»:

»Managers are not confronted with problems that are independent of each other, but with dynamic situations that consist of complex systems of changing problems that interact with each other. I call such situations messes. Problems are abstractions extracted from messes by analysis; they are to messes as atoms are to tables and charts. Managers do not solve problems: they manage messes» (1979:103).

Donald Schon (1983:14) beskriver praktiska situationer med ett antal grundlaggande drag: de år komplexa, behaftade med osåkerhet, instabila, unika, och innehåller

Praktiska situationer ar således »messes« med ett antal grundlåggande karakteristika drag. De ar inte problem och det finns således for det mesta inga enkla lb'sningar. Man skulle kunna saga att management handlar om hantering av »messiga situationer».

Många forslag som rekommenderas i debatten om mismanagement handlar om att rutinisera processer. Till exempel kan EMAS och ISO-system i detta perspektiv ses som forsok att rutinisera processer och beteenden i foretag i syfte att åstadkomma en båttre miljoanpassning. Organisationsforskningen har redan på 50talet (t.ex. March & Simon, 1958) visat på två typer av beslut i foretag: rutinbeslut och beslut som kraver kreativitet och lårande. Rutinbesluten återspeglar foretagets lårande och år således på sått och vis foretagets »minne». EMAS och ISO-sy-

stem foreslår sådana rutiniseringar, de vill åstadkomma att miljohånsyn tas i alia beslut av betydelse i ett foretag, rutinmassigt. EMAS och ISO-rutiniseringar hjålper dock ej till att hantera »messiga situationer* och behover forankras i foretagens strategiska processer.

I den managementinriktade miljodebatten ar dominansen av foreslagna »losningar» på problem total. »Losningarna» har olika karaktar. Det finns två typer, å ena sidan sådana som tar sin utgångspunkt i ekologiska restriktioner. Utifrån ekologiska systembetingelser stalls krav på hur foretag och andra organisationer skall anpassa sig. Den andra typen av »losningar» ar ofta av typen »quick-fix», dvs. man lovar att vissa typer av miljoproblem finner sin losning i strukturer av forenklat slag. Båda losningstyper har stora begrånsningar.

Ekologiska losningar (som exempelvis »hårda milj6indikatorer») forbigår den sociala verkligheten, som har att gora med att sociala system, som foretag och politiska organisationer, inte fungerar som strikt rationella system. Ekologiska losningar tas oftast fram av naturvetare som har sin bas i en vetenskaplig rationalitet, dår »goda» losningar alltid kommer till anvåndning, eftersom beslutsfattare alltid tar rationella beslut, dår olika alternativ avvågs och dår det basta alternativet slutligen genomfb'rs. I realiteten år det svårt for beslutsfattare att avgora vad som år det basta alternativet och framforallt år det svårt att hantera vårdekonflikter och »trade-offs». Med andra ord så år ekologiska losningar ofta »sociala fbrenklingar».

En del managementdebattorer tar sitt
utgångspunkt i sådana »ekologiska» krav
(se exempelvis Welford, 1995). Det som

forvånar ar att dessa så fullstandigt negligerarden forskning som finns om hur foretag som organisationer fungerar. Organisationernas »bor» moter i liten utstrå'ckningdet »ar» som foretagsvarlden praglas av. På detta satt hamnar dessa debattorer paradoxalt - trots sin relevanta kritiska samhallsattityd - i en liknande falla som alia konsulter i miljodebatten.

»Quick-fix» losningar presenteras ofta av konsultforetag eller andra rådgivande organisationer. En mangd olika systemforslag har presenterats på senare år. ISO och EMAS-systemen har en framtradande roll. Olika indikatorsystem (environmental indicators) har foreslagits. Dessa system satts sallan i sitt sammanhang (som exempelvis småforetagsanpassningen) och man påtalar sallan att anpassning behovs till branschers forutsattningar. Medan »ekologiska losningar» forenklar den sociala verkligheten, representerar »miljolosningar« med managementinriktning for det mesta »organisatoriska forenklingar», och saknar ett kontextuellt

Båda dessa typer av resonemang - det ekologiska och det konsultmassiga - dominerar trots sina forenklingar debatten om vad miljomanagement bor innehålla. Denna dominans fortjånar dårfo'r en djupare analys och diskussion, avseende vad det ar for kunskap och kunskapsideal som ligger till grund for debatten.

Miljömanagement - en utmaning på väg mot professionalisering?

Vad utmårker en profession? Wilbert
Moore (1970) diskuterar i sin bok vad en
profession utgor:

»The two primary bases for specialization
within a profession are (1) the

substantive field of knowledge that the specialist professes to command and (2) the technique of production or application of knowledge over which the specialist claims mastery» (1970: 141).

For ett professionellt område som miljomanagement vacks darmed ett antal frågor: Vad år det substantiella kunskapsområde som experten besitter? Vilka ar de tekniker som ar specifika for professionens område? På vilka grunder utvecklas området?

Prototyper for professioneli expertis ar medicin och rattsvetenskapen. Nathan Glazer betecknar dessa som de »major professions«, till skillnad från »minor professions« som socialt arbete, pedagogik, stadsplanering, mm (Glazer, 1974:346). »Major professions« utvecklas i ett stabilt institutionellt sammanhang, de bygger på systematisk, vetenskaplig kunskapsutveckling och forskning. De »riktiga« professionerna kannetecknas av Glazer dessutom av »entydiga» mål, som hålsa och råttvisa (1974:363).

Management handlar om »messiga situationer« som behover processer for hantering av osakerhet, vardekonflikter etc. Miljoanpassning å sin sida iir ingen entydig målsattning och behover en innehållsmassig precisering i varje given situation. Miljomanagement saknar med andra ord den otvetydiga målsattning som andra professioner mojligen tycks besitta.

Miljomanagement iir ett tillampat amne. Tillampade airmen skall baserat på kumulativ, vetenskaplig kunskap utveckla losningar (medel) på givna problem (mål). Men hur kan ett professionellt amne baseras i vetenskaplig kunskap, nar dess mål ar diffusa och foranderliga?

Kunskapsbasen av en profession anses
bestå av fyra egenskaper: specialisering,
avgransning, vetenskaplighet och standardisering
(Schon, 1983:23). Moore (1970:56)
menar att »professionals apply very
general principels, standardized knowledge,
to concrete problems ...». Professionell
tillampning av kunskap som
grundar sig på en hierarkisk kedja. Schein
beskriver den professionella kunskapens
tre komponenter:

1. An underlying discipline or basic science
component upon which the practice
rests or from which it is developed.

2. An applied science or »engineering« component from which many of the day-to-day diagnostic procedures and problem-solutions are derrived.

3. A skills and attitudinal component that concerns the actual performance of services to the client, using the underlying basic and applied knowledge.«

Den vetenskapliga basen ligger till grund for problemlb'sningarna och tekniker, som i slutandan ar omvandlad till tjanster i ett anvandarsammanhang. Schon (1983:24) accentuerar det hierarkiska beroendet ytterligare:

»Applied science is said to »rest» on the foundation of basic science. And the more basic and general the knowledge, the higher the status of its producers

Det hierarkiska synsattet påverkar sjalvfallet hur man ser på olika typer av kunskap. Forskarens roll anses vara overordnad praktikerns, darfor att forskaren besitter en slags »6verordnad» kunskap, med storre objektivitet och overblick, etc. »Fardigheter» i konkreta problemlosnings-

situationer ar således underordnad det
vetenskapliga. Teori ar overordnad praxis.

Tva typer av teknisk rationalitet i miljömanagement

Den tekniska rationaliteten finns på två satt. Dels har miljoområdet dominerats av tekniska losningar i en snav bemarkelse. »End-of-pipe» teknik har praglat mycket av 70- och 80-talets miljoarbete. I den tekniska varlden kan alia problem losas med hjalp av goda tekniska losningar. Dels menar jag med »teknisk rationalitet* ett overgripande vetenskapsteoretiskt problem, som har att gora med de grundlaggande synsåtten på relationen mellan forskning (teori) och praktik.

Donald Schon (1983: 21-74) har visat att denna forestalling om hierarkisk ordning mellan teori och praktik har mycket långtgående konsekvenser for hur vi ser på våra olika roller som forskare och praktiker och hur vi varderar olika typer av kunskap.

Den tekniska rationaliteten har en positivistisk vetenskapsideal som grund, som utifrån givna mål letar efter adekvata medel. Praktisk kunskap ar kunskap om relationen mellan mål och medel. Relevansen av olika medel for givna mål kan i slutandan bestammas i vetenskapliga experiment. Vetenskaplig kunskap ar overlagset den praktiska kunskapen.

Vi har tidigare sagt att verkligheten består av »messiga situationer». Schon (1983:40) riktar också vart intresse på hur vi definierar problem i situationer, då manga olika krav och aspekter inverkar:

»Professionals are coming to recognize that although problem setting is a necessary condition for technical problem solving, it is not itself a technical

problem. When we set the problem, we select what we will treat as the »things» of the situation, we set the boundaries of our attention to it, and we impose upon it a coherence which allows us to say what is wrong and in what directions the situation needs to be changed. Problem setting is a process in which, interactively, we name the things to which we will attend and frame the context in which we will attend to them.»

Problematiska situationer ar således våra konstruktioner, aven om de baseras på vetenskaplig forskning och våra erfarenheter. Konstruktionen sker i interaktion mellan olika beslutsfattare, vilket i sig ar en intrikat process som påverkar målmedel-konstruktionen. I hans bok om »The Art of Judgement gav Geoffrey Vickers oss det som han kallade for »appreciative systems« (Vickers, 1965 f1995), system som mqjliggo'r att vi kan skilja bruset från viktiga signaler, att vi forstår tema och variation och att vi kan lita på selektiv uppmarksamhet. For miljomanagement ar »appreciative systems« av central

For att komplicera bilden ytterligare bor man vara medveten om och beakta att ingen profession enbart består av en teori och ett synsatt vad galler tillampningen, utan ofta av många och konfligerande sådana.

Forskningsbasen i management, men vilken forskning?

Managementforskningen ar också ett amne med betydande differentiering och olikheter i synsatt. Det kan sagas att amnet sedan 20-talet har delats i två grupper

forskare och teorier. Den forstå gruppen, »management science», foljer den »teknisk-rationella» traditionen och ser management-forskningens uppgift att utveckla losningar for givna problem. Den andra traditionen, bygger på insikten om att många av de situationer management stalls infor ar oså'kra, instabila och unika och kan darfor inte hanteras med generella metoder, utan att hansyn aven bor tas till intuitiva och »konstnå'rliga» inslag i handlandet. James March har uttryckt det på ett elegant sa'tt: »Good management involves a delicate combination of plumbing and poetry» (March, 1994:2).

Nils Brunsson beskriver den foretagsekonomiska forskningens uppgift som »språkbildning» (Brunsson, 1981), genom att forska om och i praxis utveckla en teori om hur foretag fungerar. Dessa beskrivningar bygger på klassificeringar av verkliga fenomen till skillnad från normativa teorier, vårs syfte ar att utifrån modeller fb'reskriva praxis vad den »bor» gora for att uppnå optimala tillstånd. Språkbildning handlar således om »ar» och fungerar som reflexiv spegel åt praktiken. Den har dessutom en avgb'rande viktig funktion i utbildningen. En »praxisrelevant» utbildning bor bygga på dessa verklighetsbeskrivningar, snarare an på »bor-bilderna». Det ar gapet mellan »bor-» och »å'r-bilderna» som bl a bidrar till diskussionen om att bl a civilekonomutbildningen inte alltid upplevs som naringslivsrelevant.

Men managementforskningen har vid sidan av sin deskriptiva (beskrivande) funktion aven en gestaltande roll. Baserad på forståelse (verstehen) kan man i dialog med praxis forsoka få battre situationsbeskrivningar och då'rmed battre losningar.

Betoningen ligger dock på dialog, dvs. vår filosofiska utgångspunkt blir då att teori inte ar overlagsen praxis eller tvårtom, utan att båda behover varandra.

En schematisk beskrivning av de managementomraden som miljomanagement borde utnyttja aterges i foljande figur. Den skiljer pa den empiriska, forstaelseinriktade forskningen och den normativa. Den deskriptiva forskningen beskriver »ar» och darmed hur foretag fungerar i verkligheten. Den gestaltande forskningen baseras på den deskriptiva och ar basen i dialogen med dem som handlar i vardagen. Inom den normativt inriktade forskningen ar det tre overgripande omraden: strategiforskningen, ledarskapsforskningen och den struktureringsinriktade forskningen (design). Åven om denna kategorisering ar en forenkling så hjålper det åndå miljoområdet att ta till sig kunskap i managementforskningen - som redan finns och ar tillganglig - utan att den utnyttjats.

For de normativa områdena finns det for det forstå en mangd olika underkategorier; exempelvis ingår affårsutvecklings- och innovationsforskning i strategiområdet. Ledarskapsforskningen inrymmer aven »change management« ett område som år synnerligen relevant i miljosammanhang. Kulturfrågor år relevanta når det galler omsåttning av strategier. Struktureringsområdet innefattar sjålvklart området »organisational

Ur ett managementperspektiv skulle
man kunna inordna ett antal aktuella »miljolosningar«
i dessa omraden, dår dessa

mojligen skulle få en annorlunda utformning eller en mera forsiktig framtoning når det galler deras »losning på problemen«. Exempel på ett sådant perspektiv år ISOeller EMAS-system forslag till »design«. Deras problem år att de i foga utstråckning tar hånsyn till kunskap om organisatoriskt larande, change management eller strategiutveckling.

Anvåndning av »environmental performance indicators« (EPI:s) foreslås i många sammanhang. Utifrån att EPI:s skall fylla olika funktioner, bor deras anvåndning i managementsammanhang dif-

ferentieras. EPI:s kan anvåndas i positionsanalyser, som ett strategiskt redskap. EPI:s kan fungera som ett »benchmarking« redskap, eftersom de ar ett inlarningsinstrument. ment.EPI:s kan också fungera som ett av styrinstrumenten for foretagsledningen, dock i annan form.

Vad figuren skall illustrera ar att de olika losningar som foreslås behover ha sin bas i den
kunskap som finns om hur foretag fungerar. Utan en sådan bas låggs losning på losning
utan att dessa kommer till den anvandning de år avsedda for.

Praktikens roll

Ovan togs fragan upp om professioner och
deras hierarkiska syn pa kunskapen.
Grundforskningen ligger till grund for tillampad
forskning som i sin tur ar basen for
dess professionella anvandning. Men
kedjan slutar inte dar, utan vi maste ta ett
steg till och fraga oss var den praktiska
kunskapen kommer in i sammanhanget.
Det ar ju sa att miljokraven - som egentligen
forst nu tagits pa allvar av naringslivet
- ar tamligen nya krav. De ifragasatter
en industristruktur som har byggts upp
under kanske tvahundra ar. De ifragasatter
varderingar och hallningar nar det galler
var roll vis-a-vis eller i naturen. Miljo ar
med andra ord ett omrade som kommer att
krava helt ny kunskap och helt nya
losningar.

Nar det galler den deskriptiva managementforskningen som kort diskuterades i forrå avsnitt, så har det alltid funnits en diskussion om forskningen verkligen ligger fore praktiken. Ytterst ar det ju så att forskaren i basta fall får vara med i det aktuella hå'ndelseforloppet, strukturera dessa forlopp och beratta en story om dessa. Åven statistiska analyser av en sådan verklighet ar ju inget annat an forsok till strukturering. Managementforskaren behover således praktikern och tvartom.

Det finns inte har plats att diskutera praktikens epistomologi, men jag vill andå kort ta stållning till relationen mellan praxis och forskning, med relevans for miljo'området. Frågan om forskningens overlå'gsenhet over praktikens i miljo skulle ju innebå'ra att forskningen har losningar och praktiken applicerar dessa. Miljoområdet ar ett område som soker både identitet och nya losningar. Att tånka ut losningar vid skrivbordet ter sig mojlig i en teknisk rationeli varld, men inte i en vå'rld av »messiga situationer«. Losningarna behover våxa fram i en gemensam dialog mellan forskaren och praktikern. Låt mig kort be-

skriva en aktuell forskningsprocess, som
har de inslagen jag tror på.

Ett illustrerande fallexempel:

Ett av de ledande och mest ambitiosa skandinaviska foretagen nar det galler miljoarbetet tog kontakt med oss for att diskutera deras anvandning av »environmental performance indicators". Miljostaben och vi kom overens om en gemensam process, dar vi skulle fungera som processledare. Projektet borjade med att miljostaben presenterade en bruttolista med relevanta matomraden. I ett antal endagarsdiskussioner modifierades indikatorerna pa olika satt. Till att borja med kom vi underfund med att indikatorerna fyller olika syften, de kan fungera som interna »benchmarks» eller som bas for en strategisk positionsanalys. I nasta steg gallde det att definiera indikatoromraden, vilket inte var alldeles sjalvklart, eftersom praktikerna lade in mycket mer i indikatorerna an de gav uttryck for i det skriftliga underlaget: varje indikator uttryckte ett strategiskt och vardemassigt stallningstagande. Varje indikator var dessutom uttryck for en dynamisk process, osv. I arbetssteget efter gallde det dels att vikta hur langt man hade kommit inom varje omrade samt att paborja den externa jamforelsen. Den externa jamforclsen bygger pa gemensamma diskussioner med andra jiimforbara foretag i branschen. I dessa diskussioner modifierades indikatorerna, skapades en slags standard, utvecklas vidare och sedan jamfors miljoprofiler pa de involverade foretagen. I denna process lar sig foretagen att hantera indikatorproble-

met, i dialog med oss och med andra liknande foretag. Det ar utifran denna bas som en intressant teori for indikatorer och deras anvandning kan utvecklas.

Processen ar pa satt och vis infinitiv, eftersom resultaten kommer att vidareutvecklas, forfinas och de kommer successivt att forandra praxis och darmed aven definitionen av varje indikatoromrade. Fallet har en del for var diskussion relevanta inslag. Indikatorsystem ar kontextuella, de ar branschanpassade och dessutom beroende pa foretagets miljostrategi. Indikatorsystem ar inte enbart styrsystem, utan de vaxer fram i ett »design-projekt» (design i betydelsen av strukturering av situationen) vilket ar ett satt att gora "knowledge - in-action» mera reflexiv, dvs. fa de inblandade att tydligare specificera sina tolkningar av foretagets processer, mal och strukturer. Processer av detta slag bestar av steg som innehaller varderingar av olika slag, som i sin tur formar nasta osv. De konstituerar dessutom en bmsesidig process av larande, mellan forskning och praktiken, som ar tamligen langt ifran den verklighet som olika indikatordiskussioner i »forskningen» beskriver (jfr. Azzone m.fl. 1996).

I synnerhet ligger indikatordiskussionen till grund for det synsatt som menar att foretag ar oansvariga och maste sanktioncras:

»Companies' growing concern about environmental issues is due mainly to pressures exerted by regulators and public opinion and this has forced corporations to improve their environ-

mental performance» (Bartolomeo,
1995).

Sadana pastaenden styr den »forskningsbaserade» miljodebatten. De ar odifferentierade avseende deras kontextuella bas (vad som galler i Italien galler inte i Norden), de ar odifferentierade vad galler att manga foretag har tagit strategiska beslut om miljoanpassning, men saknar bra instrument och kunskap vad galler implementeringen av de foreslagna. »Integrerade system» (integrated frameworks) som Azzone m fl (1996) fbreslar forblir darfor skrivbordsprodukter, utan praktisk relevans. De existerar i sin varld av teknisk rationalitet och sanktioner mot foretag.

Den miljoinriktade managementforskningen behover en annan epistemologisk plattform. Donald Schon har kallat denna plattform for »design as a reflective conversation with the situation» (1983:76-104). Han tar darmed upp Herbert Simons (1972) forslag att alia professioner som vill astadkomma transformationer av existerande situationer till det battre ar sysselsatta med strukturering (design) av situationer. Resultatet av forskningssamarbetet enligt ovan kommer att leda till teorier om anvandning av indikatorer som ar kontextuella, som ger kunskap om anvandning och implementering, samtidigt som de ger storre insikt i matproblem vad galler miljo.

Avslutande teser

1. Syftet med detta bidrag var att påborja utforskandet av vad miljomanagement ar och vad det skulle kunna vara. I den managementinriktade miljodebatten dominerar f n två typer av »teknisk ra-

tionalitet». De sanktionsinriktade haller en spegel av »goda ekologiska» losningar framfor foretagen. De tekniska utvecklar »tekniskt goda» losningar och hoppas att foretagen tar till sig dessa p.g.a. deras tekniska overlagsenhet.

2. Vi forespråkar en miljoinriktad forskning och en dialog med foretagen som har sin bas i management- och organisationsteorin. Den bor ha sin professionella forankring i kunskapen om hur organisationer som foretag fungerar, hur dessa utvecklar sina strategier, hur de leds och hur deras verksamheter struktureras.

3. Syftet med mismanagement ar att integrera miljofrågor i management. Det ar mycket mdjligt att miljomanagement blir en temporar foreteelse, dvs. att den ar relevant tilis dess att våra foretag och organisationer på ett sjålvklart och rutinmåssigt sått inkorporerar miljofrågor i sina processer.

4. Professionalisering av »miljomanagement« bor således ske i en institutionell ram dår managementforskning och miljoforskning kan finna en fruktbar overlappning. Det finns inte många sådana forsknings- och utbildningsmiljoer idag och de få som finns tenderar att dominera managementfrågorna i miljd.

5. Det finns ett stort omsesidigt behov av samarbete mellan praxis och forskning darfor att miljo ar en ny utmaning for foretag, som dessutom kommer att foriindras till sin innehåll alk eftersom vår kunskap okar. Schon's koncept av »dcs fg/i as a reflective conversation with the situation» ar relevant for att skapa gemensamma inlarningssituationer for forskare och praktiker.

6. I Sverige har vi unika forutså'ttningar att skapa sådana inlarnings-situationer genom den oppenhet som nåringslivet praglas av for managementforskningen. En sådan forskningsstrategi producerar dock inga »quick-fix-losningar» utan relevans som dominerar miljodebatten for narvarande. Istallet skapar den en reflekterande praxis och detta ger konkurrensfordelar for både naringslivet och managementforskningen.

Summary

In recent years, the discipline of environmental management has attracted increasing attention. This article reflects on its relation to theory and practice and discusses to which extent environmental management is on its way to becoming a new discipline or a new profession.

The point of departure is that environmental management is dominated by normative demands, both from researchers and various practicians. Normative researchers take ecological systems conditions as basis for their criticism of business. The consequence is an abundance of proposals on environmental adaptation of business and industry. Consultants do business by pretending that they have solutions to practical problems. The core question is which basis underlies all these normative demands, this knowledge and scientific ideal?

Finally, a number of suggestions of the future of the discipline are advanced. Normative research demands are built on a technically rational science ideal. The consultant s proposals often lack a knowledge base. Environmental management therefore, if to be acknowledged at all, needs a very intimate cooperation between research and practice in the long term to become established as a professional subject.

Litteratur

Ackoff, R.: The Future of Operational Research is
Past, Journal of Operational Research Society, 30, 2,
1979, pp. 93-104.

Azzone, G.: Defining environmental performance
indicators: an integrated framework, Business Strategy
and the Environment, Vol. 5, 69-80, 1996.

Bartolomeo, M.: Environmental performance indicators
in industry. In: Fourth International Research
Conference of Greening of Industry, Toronto, Canada, 1995.

Brunsson, N.: Foretagsekonomi - avbildning eller
språkbildning, i: Foretagsekonomi - sanning eller
moral ? Lund, 1981, sid. 100-112.

Glazer, N.: The Schools of the Minor Professions,
Minerva, 1974.

March, J.: Three Lectures on Efficiency and Adaptiveness
in Organizations, Helsingfors, 1994.

Moore, W.: The Professions, New York, 1970.

Schein, E.: Professional Education, New York,
1973.

Schon, D. A.: The Reflective Practitioner.
How Professionals Think in Action, New York,
1983.

Vickers, G.: The Art of Judgement. A study in policy
making, Thousand Oaks, 1995.

Welford, R.: Breaking the Link Between Quality and
the Environment, in: Business and the Environment,
London, 1996, pp. 208-220.