Resumé

Denna artikel inledes med ett kort klargorande av »ledelsebegreppeU och den inriktning detta begrepp kommit att få i Skandinavien. Dårefterfoljer en diskussion av tre utvecklingsområden - eller snarare »teman» - inom den skandinaviska ledelseforskningen: utvecklingen av en differentierad ledelseteori (dvs forestållningen att forutsåttningarna och principernafor ledelse år olika i olika sektorer och branscher), strategisk ledelse (som bygger på det ny a kommunikativa strategibegreppet) och slutligen branschledelse (dvs forskningen kring branscher som strategiska kontexter). Artikeln avslutas med några mer allmånt hållna synpunkter på fdrutsåttningarna for ledelseforskning i Skandinavien.

1. Ledelsebegreppet i ett skandinaviskt

Låt mig borja med att konstatera att det i svenska språket saknas ett begrepp som år synonymt med det danska ledelse. Det som kommer nårmast år troligen begreppet ledning - som i foretags- og forvaltningsledning - eller ledande - som en beteckning for åtfårder som vidtas for att påverka inriktningen på de gemensamma aktiviteterna i en organisation.

Till att borja med år det viktigt att gora en distinktion mellan ledelsebegreppet som en beteckning på den process varmed inflytande utovas och en organisation styrs och formas och ledarskap som det personliga utovandet av inflytande over medarbetare och kolleger. Ledelseforskningen har emellertid i stort sått varit synonym med traditioneli ledarskapsforskning, vilket inneburit att intresset riktats mot chefers karaktårsdrag och handlingar (hår finns en gammal skandinavisk tradition baserad på bla Carlsons studie 1951 av »executive cutivebehaviour»), ledarstilar (t ex Fåltstrom 1968), ledarroller (som också betonas inom statsvetenskaplig ledelseforskning av t ex Lundquist 1989) eller sammansåttningen av ledarteam. Det finns också idag en utveckling mot att se ledarskapet, och då framfor allt utovande av ledarskap, i relationstermer - leadership/followership - dvs som ett resultat av en interaktion mellan ledare och ledda.

Det som emellertid framfor allt pråglat utvecklingen i Skandinavien under det senaste decenniet år betoningen af ledelseprocessen, dvs forestållningen att ledelse kan ses som ett fornuftsbaserat resonemang eller en oppen dialog som involverar personal på olika nivåer inom organisationen. Meningen år att den kognitiva-rationella logiken som utvecklas i ett sådant resonemang leder till att organisationsmedlemmarna tvingas formulera sig, ta stållning till och gora ett åtagande (commitment) gentemot organisation och arbetsuppgifter.

Det finns idag en uppsjo av bidrag som argumenterar for en skandinavisk eller nordisk ledelse- och ledelseforskningstradition som bygger på detta perspektiv (t ex Beckérus, Edstrom et al 1988; Lindkvist 1988; Schramm- Nielsen 1991; Thygesen-Poulsen 1987; Villemoes 1986). Ett genomgående drag i dessa studier år att de argumenterar for att de speciella kulturella, institutionella och politiska forutsåttningar som finns i Skandinavien har lett till en syn på ledelse, som bla manifesteras i en stråvan efter samforståndslosningar, participativa system, platta organisationer och informella beslutsstrukturer.

I den skandinaviska forskningstraditionen
betonas också ledning via idéer och ideal, och
ledning som ett forsok att skapa och flytta gemensammabilder

mensammabilderoch forestållningar som
delas av kollektivet och som åstadkommer ett
riktat engagemang hos medarbetarna.

Det finns också en grundlåggande skillnad mellan det anglosaxiska begreppet management och det skandinaviska begreppet ledelse. Medan management står for ett »hands on»perspektiv på ledandet, dvs ett antagande att det år det direkta och personliga engagemanget hos ledaren samt hans kompetens som år avgorande for organisationens effektivitet och framgång, står ledelsebegreppet for att man genom att leda, visa eller undervisa, mer eller mindre håndfast foregår med - forhoppningsvis - gott exempel for att få enskilda medarbetare eller grupper av medarbetare att bete sig, tånka eller kånna på ett visst sått. Ledelse ger således associationer till vågvisande: (våg)-leda, (an)-fora, led-saga och foregå - ord som alia indikerar att ledelse i grunden år en process som ordnar beteendet, engagerar medarbetarna och anger riktningen for den fortsatta utvecklingen.

Slutligen har vi inom den skandinaviska ledelseforskningen sedan langt tillbaka studerat ledelsemiljoer och ledelselogik, dvs de forutsåttningar och principer for ledning som med tiden utvecklas i vissa branscher eller samhållssektorer. Medan det idag inte finns något som pekar på att det personliga utovandet av ledarskap år olika i olika branscher, finns det starka argument for att det over tiden utvecklas olika forutsåttningar och principer for utovande av ledarskap inom olika branscher. I ledningslogiks- og ledningsmiljobegreppen har vi troligen en mqjlighet att åter koppia samman ledelseprocessen med den ekonomiska och institutionella verkligheten.

2. Tre framväxande forskningsteman inom den skandinaviska ledelseforskningen

Forskningen kring ledelse och strategi år idag inne i en intressant och spånnande utveckling. Vi har borjat att intressera oss for ledning i nya organisations- och samarbetsformer mer(t ex i nåtverk, projekt, mellansektororganisationer och branscher). Vi har uppmårksammat kollektiva ledningsstrategier (t ex i allianser och kampanjer). Vi har borjat att fundera over ledningsmodeller som utgår från oprogrammerade, icke- repetitiva besluts - och ledningssituationer. Vi funderar over ledelsens etiska och estetiska dimensioner, och vi ser en allt starkare sammankoppling av institutionella och offårsmåssiga forutsåttningar och de ledelsemodeller som utvecklas.

Låt mig emellertid ta upp tre aktuella omraden inom ledelseforskningen som ansluter till den speciella skandinaviska ledelseforskningstraditionen.

2.1. Den differentierade ledningsteorin

I Skandinavien år man sedan gammalt intresserad av att fundera over hur olika institutionella och affårsmåssiga forutsåttningar påverkar ledelsesystem. I Sverige arbetade t ex Rhenman med »sjukhusledning» under slutet av 60-talet. I Danmark borjade Johnsen tidigt att tala om »offentlig ledelse». Normann och senare också Gronroos arbetade med »service management«, Ramstrom och Johannisson utvecklade forståelsen for ledning av småforetag, och Umeågruppen holl en av vårldens forstå konferenser under temat »kunskapsforetag». Man kan således med visst fog håvda att det i Skandinavien finns intresse for att studera ledelse i foretag och forvaltningar utifrån deras specifika institutionella, politiska och affårsmåssiga forutsåttningar.

I sjålva verket kan man håvda att den modernaledningsteorin kånnetecknas av en differentieringav begrepp och metoder utifrån olika typer av verksamhetslogik. Detta innebåri korthet att forestållningar om produktion,affårer och ledning utvecklas utifrån de specifika forutsåttningar som galler for olika typer av foretag och i olika ledningsmiljoer. Dette galler då t ex foretag som verkar på olika typer av marknader (t ex kommersiella och politiska marknader), som har olika organisatoriskuppbyggnad

nisatoriskuppbyggnad(t ex ledning i kooperativaoch federativa organisationer) eller som år uppbyggda kring olika produktionsoch/elleraffårsrationaler (t ex service- och kunskapsforetag).

Till grund for denna differentiering ligger ett antagande om att de olika verksamhetsformerna utvecklar sin egen ledningslogik, dvs ett specifikt sått att resonera, fatta beslut och handia (Berg 1989). Denna ledningslogik har sin grund i den verksamhetsform man våljer och i sjålva karaktåren av den affårsmåssiga eller politiska miljo i vilken man verkar (t ex bransch eller sektor). Erik Johnsen anvånde t ex begreppet »ledelsemiljo» for att beteckna de speciella forutsåttningar som fanns for ledelse i olika planeringsmiljoer. Han har senare tillsammans med kollegerna på vart institut vidareutvecklat dessa tankar, t ex i fråga om skolledelse, offentlig ledelse, politisk ledelse och ledelse av hogre utbildningsinstitutioner). En liknande utveckling har skett i Lund, dår Goran Widebåck under lang tid arbetat med att ta fram lednings- och styrmodeller for olika typer av organisationer och institutioner, t ex biblioteksledning, kommunal ledning och ledning inom sport och idrott.

Låt mig med foljande exempel på framvåxande
forskningsområden belysa vad jag menar
med olika ledningslogiker.

Service management

Ett av de forstå områdena inom vilket det utvecklades en distinkt »ledelselogik» var tjånstesektorn, dår det våxte fram en »service management« inriktning. Tanken var att ledelse inom servicesektorn maste koppias till den speciella »tjånstelogik» som galler dår. Vi har idag en god uppfattning om vad som kånnetecknar just tjånsteproduktionen (se t ex Arndt och Friman 1981; Gronroos 1980; Knudsen och Lund 1982; Normann 1985), nåmligen att kunden deltar i produktionen av tjånsten, att servicen år immateriell och att produktion och konsumtion av tjånsten sammanfaller.

Detta ståller då speciella krav på ledning i och av de tjånsteproducerande foretagen. For det forstå blir just »produktionstillfållet» den »trånga sektorn» i leveranssystemet - »the moment of truth» - och det år av yttersta vikt for foretagsledningen att forsåkra sig om att den personal som år involverad i produktionen agerar kompetent och engagerat i kontakten med kunden.

Det finns dårfor inom tjånstesektorn ett behov av hogmotiverad, engagerad och lojal personal med en genuin forståelse for foretaget, dess strategi och marknadsforutsåttningar. For många foretag inom tjånstesektorn verkar losningen ha varit att forsoka skapa en hog foretagsmoral, en stark foretagskultur eller en distinkt identitet som representerar ledningens vårderingar och ambitioner och resulterar i ett riktat engagemang från de anstålldas sida. Metoderna har varit många, men mest kånda år intern marknadsforing, foretagsuniversitet, internkommunikation och riktad serviceutbildning.

Ett annat krav som ofta lyfts fram år behovet av »platta» organisationer. I linje med detta framhåller tjånsteforetag ofta personalen »som sin viktigaste resurs» - med andra ord - »som den viktigaste kvalitetsfaktorn». Detta visas bla i annonsering, dår man kan understryka foretagsanda och engagemang hos personalen for att skapa en kånsla av kvalitet.

En annan speciell forutsåttning har att gora med kundens roll som medproducent av den tjånst han konsumerar. Det galler således for foretagen att skapa en forståelse for tjånsten som sådan och vad som forvåntas av kunden for att den gemensamma produktionen ska bli av så hog kvalitet som mqjligt. Ett sått for foretagen att såkra detta år att »knyta vånskapsband» med kunderna for att underlåtta produktionen och for att de rått ska kunna uppskatta den tjånst man producerar »tillsammans».

Kunskapsledelse

Ett annat område som utvecklats på senare
tid år det som allmånt kailas »kunskapsledelse*eller
»know-how management*. Det

firms idag i hela Skandinavien ett intresse for att studera de speciella forutsattningarna for just kunskapsforetagens ledning och utveckling.Det firms stora likheter mellan kunskapsforetagensuppbyggnad och funktion och t ex professionella foretag (management of professional organizations) eller tillvaxtforetaginom

Det finns olika sått att definiera kunskapsforetag, men en tråffande karakteristik år att kunskapsforetag år foretag dår kostnaderna for produktutveckling, kompetensutveckling och/eller kontaktskapande aktiviteter år storre ån kostnaden for produktionen. Ett annat kånnetecken for kunskapsforetag år att deras unika och strategiska kompetens oftast år knuten till enskilda medarbetare, vilket får till foljd att »substansen låmnar foretaget når kontoret stånger klockan 5».

Detta år ett område under stark utveckling, men låt mig åndå ge några tankar som bygger på det arbete vi gjorde i en studie av den skandinaviska konsultbranschen i slutet av 80-talet. Vår studie, och många av de andra studier som gjorts av just kunskapsforetag (och tillvåxtforetag också for den delen), visar att ågarstrukturen år ett viktigt strategiskt ledelseinstrument. Utan partnerskap eller annan form av delågande, konvertibel konstruktion eller loften om framtida MBOs verkar det vara svårt att behålla nyckelpersonal eller att hindra massavhopp som tar med sig delar av marknaden. Vi har hår således en »affårslogik» som gor att ågarstrukturer blir ett viktigt element i den strategiska ledningsprocessen i en organisation som annars verkar ha en inbyggd »halveringstid« med vilken den sonderfaller.

Ledelse af politiska och offentliga organisationer

Kånnetecknande for dagens ledelseforskning år att vi har borjat studera skillnader i forutsåttningar for ledning i olika institutionella sammanhang och politiska kontexter. Vi hart ex betonat vikten av att acceptera att det finns grundlåggande skillnader mellan att leda forvaltningar, politiska organisationer och privata foretag. Det år uppenbart att forutsattningarna utsattningarnafor ledning av folkrorelsesorganisationer och forvaltningar skiljar sig avsevart fran ledning av kommersiellt inriktade foretag. Detta har ocksa uppmarksammats av institutet, och idag bedrivs forskning och utvecklingsarbete inom alia dessa omraden. Vi talar t ex om principer for offentlig ledelse, om metoder for kommunal och regional profilering och om organisationsutveckling inom den offentliga sektorn.

Ledning av politiska organisationer, eller ledning av organisationer som direkt opererar på politiska marknader inriktas således i huvudsak på att skapa opinion for en ideologi och på att internt forankra de konkreta stållningstaganden som ledningen gor. Rent konkret innebår detta att ledningen blir upptagen med att problematisera och ideologiskt tolka verkligheten, att utveckla, fora ut och internt forankra stållningstaganden i olika frågor samt att skapa forutsåttningar for att kunna få genomslag for den grundlåggande ideologi som foretaget år uppbyggt kring. I denna ledelseprocess år omgivningen i form av medlemmar, allmånhet, beslutsfattare etc viktiga element som direkt innefattas i processen. Hår år det alltså viktigt att formulera frågor och budskap samt att skapa samlande bilder snarare ån att utveckla effektiva och rationella produktionsprocesser.

Offentlig ledelse blir med detta synsått en blanding af såvål en »affårsmåssig» som »politisk» logik, dår de dominerande politiska ideologiemager de grundlåggande forutsåttningarna (på policynivån) for verksamheten, medan tjånstemannaledelsen blir inriktad på driften, dvs på de uppgifter som man ålagts att »forval_ta». Effekten av detta blir att logiken for de offentliga organisationerna kan ses som ett timglas, dår politikerna - utifrån sin position som uttolkare av den allmånna opinionen och av allmånhetens intressen - ger de politiska målen for verksamheten, medan tjånstemånnen kan ses som forval tare av desamma. Problemet hår blir tyvårr att den strategiska nivån riskerar att bli ett ledelsemåssigt ingenmansland - en flaskhals - som varken betråds av politiker eller tjånstemån.

Ny utveckling inom detta område

Låg mig avsluta genomgången av den differentierade ledelseteorin med några personliga tankar om den fortsatta utvecklingen. Till att borja med tror jag att vi kommer att få se fler studier av sambandet mellan foretagsinstitutionell/ideologisk bas och ledningsfilosofi (t ex hur foretagens ideologiska bas (och institutionella uppbyggnad) påverkar ledningsformer och - på sikt - effektivitet och lonsamhet. En annan typ av studier kommer att galla ledningslogiken i mellanformsorganisationer. Ett sådant exempel kan vara studier av de ideella organisationernas speciella identitet, klåmda som de år mellan statsapparaten och marknadskrafterna.

Av intresse år emellertid inte bara att vi observerat att forutsåttningarna for ledning varierar mellan nåringsliv och politiska och offentliga organisationer, utan också att vi noterat existensen av en politisk marknad. På denna konkurrerar man med vårderingar och ideologier for att oka sin sociala legitimitet. Arbetet med att kartlågga den politiska marknad, dess mekanismer och dess retorik år ett angelåget forskningsområde i framtiden. Foretags - och forvaltningars sociala legitimitet år ju inte långre enbart en fråga om att passivt anpassa sig till institutionella strukturer, utan den anvånds också som ett kraftfullt konkurrensmedel i kampen om kunderna. Studier av hur t ex opinionskampanjer, lobbyverksamhet och politisk marknadsforing anvånds for detta åndamål kommer att bli viktiga inslag.

2.2. Strategisk ledelse

Något som specieilt kånnetecknat den skandinaviska ledelseforskningen år inriktningen på strategisk ledning. Denna har varierat från långsiktsplanering och långsiktiga målformuleringar under 60-talet och borjan av 70-talet over strategisk utveckling under 70-talet och strategisk ledning under 80-talet till intresset for att koppia ihop foretagskultur och strategi under senare delen av 80-talet.

Det nya strategibegreppet

Det som kanske framfor allt kårmetecknat den nu framvåxande synen på strategisk ledning år en upplosning av grånserna mellan de olika faserna i den strategiska processen, dvs mellan formulering av en strategisk plan, de strategiska besluten och implementeringen av strategin. Man ser i stållet strategin som »en kontinuerlig iterativ process i vilken en våxande mångd ledningsbeslut tillsammans med miljoforåndringar åstadkommer grundlåggande foråndringar i foretaget* (Pettigrew et al 1988).

I detta perspektiv har man tonat ner betydelsen av de strategiska valen och i stållet lyft fram det strategiska resonemang som fors i organisationen. Enligt detta synsått kan strategisk ledning ses som en inkrementell, kollektiv diskurs - en fornuftsbaserad, problemlosande diskussion - i vilken aktorer på olika nivåer, utifrån olika maktbaser och med olika vårldsbilder och problemlosningskompetens deltar. Strategi blir med detta synsått en fråga om gradvis framvåxande, gemensamt framtagne verklighets- och handlingsbilder anpassade till en vald, definierad och »iscensatt miljo». (Se Pfeffer och Salancik, 1978 for en diskussion av begreppet »enacted environments«.)

På detta sått blir ett strategiskt val en naturlig konsekvens av en mångd redan tidigare fattade »mikrobeslut», och det strategiska innehållet resultatet av en over Uden utstråckt process, dår rationalen for det strategiska valet kan ha fastlagts langt innan de synbara effekterna kan spåras. I dessa iterativa processer år många olika månniskor och grupper involverade i debatter och diskussioner om målsåttningar och verksamhetsinriktning, och stor vikt låggs vid legitimering och forankring av val och beslut.

Konsekvensen av detta synsått år bla att strategins internt motiverande och engagerandefunktion kommer att betonas. Snarare ån att vara en vål forborgad handlingsplan, forbehållen en liten elit, blir strategier och policies det sjålvklara huvudtemat i konferenseroch kurser for personal på alia nivåer.

Detta har bl.a. noterats av dem som arbetar
ined intern marknadsforing (t ex Arndt och
Friman 1983). Andra talar om »strategisk dialog»(Borgbrant
1987), om »visionart ledarskap»(Andersen
1987; Walton 1986) och om
»syftessattning»/»purposing» (Vaill 1982). Ge-
for alia dessa begrepp ar att de belarvikten
av en levande diskussion om foretagetsmalsattning
och betydelsen av att sa
manga som mqjligt talar om att allt fler blir
delaktiga i den affarsmassiga vision som verksamhetenbaseras
pa (Beckerus, Edstrom et al
1988).

Når vi i fortsåttningen talar om strategisk ledning avser vi foljaktligen hela den process genom vilken det strategiska tånkandet preciseras, formuleras, uttrycks, forankras och implementeras i organisationen, såvål externt (mot marknad och konkurrenter) som internt (mot anstållda och medlemmar).

Expressiva strategier

Det postmoderna samhållets krav på synlighet, identitet och individualitet har tvingat många organisationer att utnyttja marknadsforingsaktiviteter for att positionera sig på marknaden. Det år dårfor naturligt att man också borjat intressera sig for att studera foretags »expressiva strategier«, dvs det sått på vilket organisationen anvånder design, annonsering, varumårken och andra expressiva manifestationer som konkurrensmedel. Av sårskilt intresse i denna studie år de kommunikationsaktiviteter som sags beskriva speciella strategiska aspekter av organisationen eller dess verksamhet (foretagsprofil) eller som beskriver organisationen som en helhet som den uppfattas av dess medlemmar (foretagsidentitet).

Man kan också se ett okat intresse for hur foretag och forvaltningar utnyttjar »symboliska resurser* och att dessa resurser (t ex fysiska och visuella artefakter, varumårken, fore tagshistoria och hjåltar) anvånds såvål internt i foretaget (i form av intern marknadsforing och interna strategiska dialoger) som externt (i form av foretagsdesign, annonsering, imageskapande och propaganda).

Ett problem som man emellertid stott på år klyftan mellan det symboliska angreppssåttet når det galler att forstå organisationer (som uttrycks i kultur- og imagebegrepp) och de mer påtagliga resursfordelningsprocesserna (manifesterade i den forhårskande strategiska teorin). Trots forsok att overbrygga denna klyfta såvål teoretiskt som genom empiriska studier av strategiska forandringsprocesser, har man haft påtagliga problem med att åstadkomma en sammenhångande begreppsapparat for att beskriva och jåmfora de expressiva strategier som anvåndes.

2.3. Branschledning

Under lang tid har vi arbetat med strategisk ledning i olika typer av foretag, forvaltningar, branscher och offentliga sektorer i ett intraorganisatoriskt perspektiv. Under vart arbete har vi emellertid fått ett allt starkare behov av att vidareutveckla branschbegreppet for att få ett grepp om de affårsmåssiga forutsåttningarna for verksamheten i en viss bransch. Det verkar som om de interna strategiska fdretagskulturella symboliska perspektiv vi har haft varken har råckt till for att forklara det interna skeendet eller for att klargora de affårsmåssiga forutsåttningarna for verksamheten inom de omraden som ett foretag år aktivt.

Vår genomgång av existerande branschlitteratur, framfor allt den klassiska, har emellertid avslqjat att det finns ett antal »fenomen» som inte fångas av den »klassiska» bransch teorin. Vad vi specieilt tanker på år hur de institutionella och politiska faktorerna påverkar branschutveckling, t ex genom lagstiftning eller genom samspel mellan de politiska och de affårsmåssiga områdena. (Detta år tydligt inom vissa omraden, bl.a. miljolagstiftningen.)

Det finns också indikatorer på att branscherkan vara tått kopplade till både sociala och ekonomiska nåtverk av annan karaktår ån vad man normalt forutsåtter i den neoklassiskaekonomiska teorin. Det galler såvål socioekonomiska nåtverk, broderskapstankar

och den ekonomiska socialiseringen i form av foråndringar i ågarstrukturer, koncentrationstendensersom inte bara låter sig forklarasmed hjalp av den ekonomiska rationalitetenutan också av sociala och politiska realiteter.

Vi år ingalunda ensamma om att forsoka utveckla branschbegreppet. Den internationella forskningen ståller också konkurrensen inom olika branscher i fokus. Porter (1986) uttrycker tankar kring »competitive industries» med positionering av foretag i olika branscher, och i Porters spår finns det forskare med forestållningar om att landers konkurrenskraft beror på den sammansåttning som finns i olika branscher och industrigrenar.

I Skandinavien har vi emellertid inte intresserat oss enbart for konkurrenskraft och struktur inom existerande branscher och industrigrenar, utan åven for forandring och utveckling af nya branscher och affårsområden som går tvårs de etablerade branschgrånserna. Den senare tidens utveckling mot »strategiska branschbegrepp» fångar båttre foråndringarna av de affårs- och konkurrensmåssiga forutsåttningarna inom olika verksamhetsområden. Man har t ex borjat tala om branschglidning och branschlogik, dvs de specifika forutsåttningar och åndringar i de affårsmåssiga forutsåttningarna som sker i foretag. Studier av branscher i affårsmåssiga, institutionella, geografiska och politiska perspektiv år i sjålva verket ett av de mest intressanta foretagsekonomiska forskningsområdena i dag.

En intressant utveckling år också det okade intresset for ledelseprocesser p>å sektors- eller branschnivå. Hår sker idag en utveckling från en passiv syn, dår man i huvudsak ser branschledelse som ett forsok att skapa forutsåttningar for utveckling av branscher som helhet (t ex i form av gemensam påverkan på lagstiftning och exportstod) till en mer proaktiv ledning av utvecklings- och omstruktureringsforlopp, i form av branschomstruktureringar på koncernnivå. Man kan också se behovet av kunskap om branschledelse i samband med uppkomst och omstrukturering ringav megabranscher, såsom elektronik- och musikindustrin, dår tekniska men framfor allt legala och andra institutionella kopplingar mellan olika verksamhetsområden resulterat i ett okat behov av samverkan over de traditionella

Branschersom strategiska kontexter

Utvecklingen inom den moderna strategiforskningen har också drivit fram en vidgad och mer dynamisk syn på branscher, t ex som kompetensområden eller affårskontexter. Begrepp som branschbuntning, branschglidning och branschdemografi år några exempel på hur branscher uppfattas som institutionella och politiska kontexter, kollektivt konstruerade och vidmakthållna av branschens aktorer.

For en dj upare forståelse av dynamiken i dylika utvecklingsskeenden kravs emellertid kunskap om de handlingar, interaktionsmonster och processer som konstituerar utvecklingsforloppen och som ligger bakom de tekniska och ekonomiska branschstrukturer som vi kan observera. Till synes utpråglat ekonomiska och konkurrensrelaterade rationaliteter har också en diskursiv sida. Men de olika aktorerna i en bransch (konkurrenterna) definierar inte sina verkligheter oberoende av varandra. Deras verklighet år i hogsta grad en kollektiv skapelse. De år bårare av ett kollektivt branschspecifikt sprak. De utvecklar också »konkurrensmyter» (dvs forestållningar om vad som kravs for att framgångsrikt kunna konkurrera i branschen). Dessutom for de professionella, kollektiva ideologier (jfr. tekniskt tunga branscher, respektive kunskapsforetag) med sig in i branschen.

Det finns idag också flera olika teoretiska forestållningar om hur branscher bygges upp. Astley och Fombrun (1938) taler t ex om kollektiva strategier, dvs att branscher uppstår genom det samlade beteendet hos en storre grupp organisationer som verkar, samverkar och motverkar varandra inom ett visst område.

Vår egen utgångspunkt år att se branschen
som ett resultat av ett kollektivt strategiskt

agerande som resulterar i en overenskommen och definierad veklighetsbild. Med detta synsattblir branschen inte nagonting givet, utan nagonting man gemensamt definierar och bekraftargenom sitt agerande. Man ser branschensom ett »sammanhang», en kontext, som man valt att agera inom. Detta synsatt ligger ocksa nara tankarna om »enacted environments»,dvs overenskomna, foreskrivna och antagna miljoer (se t ex Pfeffer och Salancik1978) eller tankarna om miljon som en externstrategisk kontext (Pettigrew 1987; Pettigrewet al 1988).

Att tala om kollektiva verkligheter - och om hur dessa formas med hjalp av olika symbolsystem - kan mqjligen fora tankarna till socialt harmoniska processer (dår de olika aktorerna »kommer 6verens» om sakernas tillstånd). I vart arbete har vi fråmst riktat uppmårksamheten på retoriken som ett maktpolitisk medel och ett sått att vinna dominans. Retorikbegreppet kommer vi i fortsåttningen att anvånda for att fånga dels det sprak vari den kollektiva kunskapen bland branschens aktorer residerar, dels det sprak varmed denna kunskap utvecklas och foråndras. Genom att behårska det branschspecifika språket och de dominerande myterna och genom att nyttja dem i »branschsamtalen» behårskar man också de instrument genom vilka den kollektiva verkligheten skapas.

Vi ser sålunda branschen som den strategiska kontext som omger en organisation och som ger mening åt dess karaktår och handlingar. Med detta begrepp »relativiseras» branschen, dvs definitionen av mqjligheter och begrånsning blir beroende av det sammanhang i vilket organisationen våljer att se sig sjålv (strategisk profil), respektive i vilket sammanhang organisationen ses av andra (image). Rent konkret innebår detta att en organisation inom vissa grånser sjålv kan vålja den bransch i vilken den vill verka (t ex genom att omdefiniera sin branschtillhorighet eller byta ågarstruktur), och att den institutionaliserade verklighetsuppfattning som utgor sjålva kårnan i kontexten också år ett resultat av organisationens egna aktiviteter (se kopplingen lingentill den diskussion om »enacted environments» som fordes tidigare).

3. Sammanfattning

Jag har på dessa sidor forsokt dra upp några riktlinjer for den forskning som idag år på full frammarsch inom ledelseforskningsområdet. Jag ser fram emot en intressant fortsatt utveckling inom området, som jag tror kan komma att innebåra ett intensifierat tvårvetenskapligt samarbete mellan såvål discipliner som institutioner och universitetet i Skandinavien och ett omsesidigt och meningsfullt samarbete mellan foretag, forvaltningar och forskare når det galler att identifiera och precisera viktiga framtida forskningsomraden.

Summary:

This article begins with a short definition of the »management concept« and the meaning of this concept in Scandinavia. Then the three fields of development, or »themes« rather, within Scandinavian management research are discussed: development of a differentiated management theory (that is, the idea that the prerequisites and principles of management are different in different sectors and industries), strategic management (based on the new communicative strategy concept), and finally, business sector management (that is, research into business sectors as strategic contexts). The article concludes with some general views on the prerequisites of management research in Scandinavia.

Litteratur

Andersen, D. 1987. Vision Management. Den nye ledelseform.
Kopenhamn: Borsen Forlag.

Arndt, J. och Friman, A. (red). 1981. Ledning, produktion
och marknadsforing av tjånster. Malmo: Liber.

Arndt, J. och Friman, A. (red). 1983. Intern marknadsforing.
Malmo: Liber.

Astley, W.G. och Fombrun, CJ. 1983. »Collective Strategy: the Social Ecology of Organizational Environments«. Academy of Management Review. 8, (4), sid 576-587.

Beckérus, Å. och Edstrom, A. (red). 1988. Doktrinskiftet.
Stockholm: Svenska Dagbladets Forlag.

Berg, P.O. 1989. »Affårsrationalitet och branschlogik». Delrapport 1 till projektet med samma namn, Foretagsekonomiska institutionen, Lunds universitet.

Borgbrant,J. 1987. Strategisk dialog. Stockholm: Natur
och Kultur.

Carlson, S. 1951. Executive Behaviour. Stockholm:
Strombergs.

Fåltstrom, E. 1968. Ledarskap och ledarutveckling.
Stockholm: Prisma.

Gronroos, C. 1980. Marknadsforing av tjånster: En studie
av marknadsforingsfunktionen i tjånstefåretag.
Stockholm: Akademilitteratur.

Knudsen, K. och Lund, K. 1982. Service Management
- en introduktion. Lund: Studentlitteratur.

Lindkvist, L. 1988. A Passionate Search for Nordic Management.
Copenhagen: Samfundslitteratur.

Lundquist, L. 1989. »Ledarskapet och foljarna».
Statsvetenskaplig tidskrift. 92, (3), sid 149-171.

Normann, R. 1985. Service Management. Strategy and
Leadership in Service Business. Chichester: Wiley.

Pettigrew, A.M. 1987. »Context and Action in the
Transformation of the Firm«. Journal of Management
Studies. 24, (6), sid 649-670.

Pettigrew, A.M., Whipp, R. och Rosenfeld, R. 1988. »Competitiveness and the Management of Strategic Change Processes: A Research Agenda«. Research paper, Centre for Corporate Strategy and Change.

Pfeffer, J. och Salancik, G.R. 1978. The External Control
of Organizations. A Resource Dependence Perspective.
New York, NY: Harper & Row.

Porter, M.E. (red). 1986. Competition in Global Industries.
Boston, MA: Harvard Business School Press.

Schramm-Nielsen, J. (red). 1991. Management in Scandinavia. Differences and Similarities. Frederiksberg: Center for Sprog/Okonomi, Handelshøjskolen i København.

Thygesen-Poulsen, P. 1987. Den skandinaviska modellen.
Framgångsrika pionjårforetag. Stockholm: Svenska
Dagbladets Forlag.

Vaill, P.B. 1982. »The Purposing of High-Performing
Systems«. Organizational Dynamics. 11, (2), sid
23-39.

Villemoes, N. 1986. Ledelse på dansk. Herning: Systime.

Walton, R.E. 1986. »A Vision-Led Approach to Management
Restructuring*. Organizational Dynamics.
14, (4), sid 4-16.