Resumé

Forfattaren argumenterar for att effektivitet, Jlit, rationalitet och konsekvens in te enbart kan betraktas som individuella personlighetsdrag, utan snarare som komponenter i en typisk fore tagsle dare tik. Dessa komponenter styr i hog grad foretags ochforetagsledares handlande.

1. Bakgrund

Foretag, liksom andra organisationer, existerar i form av handling. Det betydelsefulla och intressanta, år de handlingar som emanerar ifrån dem. Delvis ser vi handlingarna som sådan i form av de inom foretaget verkande individernas och de av dessa styrda maskinernas roreiser och åtgårder. Mera syns dock resultaten av handlingarna i form av varor och tjånster, i form av miljoeffekter och samhålleligt inflytande och i form av åsiktsmåssiga uttryck som policystatements, rapporter, planer och uttalanden. Detta i en helhet år organisationen/Foretaget, inte husen, maskinerna eller månniskorna som sådana.

Bakom handlingarna ligger forestållningar om hur man kan handia och hur man bor handia - forestållningar om det som år mojligt, nodvåndigt och onskvårt, eller om det som år omqjligt, onodigt och oonskat. Dessa forestållningar kan vi se som kunskap om verkligheten, ett slags teknisk kunskap, samt som ideologiska eller etiska overvåganden. Jag skall i det foljande kommentera den senare overvåganden. Jag skall i det foljande kommentera den senare aspekten.

Då man diskuterar ideologier i organisationer får man synbarligen acceptera att den mest dominerande organisatoriska ideologihelheten år den »foretagsideologi«som mer eller mindre pråglar industri och handel i det moderna våsterlåndska ekonomiska systemet. Utan att overdriva alltfor mycket torde man kunna saga att denna foretagsideologi eller foretagslogik står som modellfor

---

*) Docent, ekon. dr., Foretagsekonomiska Institutionen vid Åbo Akademi.

dellforhanteringen av storre delen av det våsterlåndska samhållets instrumentellaaktiviteter. Med denna ideologi syftar jag då inte på tanken att gora affårer och tanken på vinst (eller att eventuellt t.o.m. maximera den) utan snarare på tanken att vad man gor så bor det goras effektivt och intensivt samt att alla ens handlingar bor vara rationella, konsekventa och fornuftiga. Jag vill inte forneka att också andra slag av etiska forestållningar finns i en foretagsledares huvud, men jag skall koncentrera mig på de ovanstående.

I det stora hela kan man saga att de effekter som samhållsvetenskaperna inklusive
de ekonomiska haft på foretagsledarnas sjålvuppfattning kan indelas i
två klasser:

— det humaninriktade synsåttet, vilket i det stora hela foljer tankegångarna i
Elton Mayo's »Human R-elations«, och

— det teknokratiska synsåttet som symboliseras av Fredrick Winslow Taylor
»Scientific Management«.

På något sått syns det som om det forrå synsåttet, HR-rorelsen och dess eftertrådare, skulle ha tilldragit sig det storsta intresset. Man påstår ofta att foretagsledare och organisationer har blivit alk mera »humana«, att de på något sått har anammat den demokratiska ideologien i HR-rorelsens betonade av triangeln individ-grupp-humanitet. Att också det andra synsåttet — tanken på effektivt och rationellt instrumenteilt handlande — år en homogen och dominerande ideologi, år något som tilldragit sig betydligt mindre intresse. Nedan skall jag argumentera något kring dessa senare foretagsetiska regler.

2. Effektivitet

Enligt den logik som jag hår skall kalla effektivitetsetik, bor vadhelst man gor genomforas med minsta mojliga uppoffring och samtidigt ge basta mojliga resultat. Effektivitet kan m.a.o. ses som en låttjans och girighetens logik. Så mycket som mqjligt med så litet besvar som mojligt. Som sådant år begreppet effektivitet i det nårmaste en truism. Som Jeremy Bentham sager, lever manniskan i en vårld av »pleasure« och »pain«, av njutning och uppoffring. Njutning, nytta, noje, år att det vi vill ha, alk det vi vill maximera. Uppoffring, smårta, onytta åter står for alk som vi vill undvika så langt mojligt, som vi vill minimera. Effektivitet innebår att man maximerar njutningen, nyttan, samtidigt som man minimerar den uppoffring som betraktas som oundvikling i sammanhanget. M.a.o. innebår effektivitet att man maximerar det man vill maximera och minimerar det man vill minimerar utifrån en mångd oundvik- Ugen sammankopplade fenomen. Samtidigt år effektivitet alltid något relativt — definierat utgående från vas som antas vara mojligt, normalt eller acceptabelt.

Trots att den normativa laddningen i begreppet effektivitet inter o omtvistad,syns man i det stora hela helt axiomatiskt acceptera vikten av att vara effektiv. Effektivitet år, som ovan påpekades, av ett trivialt pragmatiskt individuelltvarde. Det år svårt att finna en orsak till att vara ineffektiv, enår vi då maste difiniera ineffektivitet som nytta, varfor vi år effektiva på nytt. också på det samhålleliga planet finns det starka argument som talar for effektivitet.

Det effektiva utnyttjandet av knappa resurser ger gruppen, stammen eller
samhållet en storre overlevnadspotential.

Å andra sidan kan man också argumentera mot effektivitet. Delvis finner vi hår påståenden vilka har den cirkulåra karaktår som truismen ovan: Det effektivitetsbegrepp som nyttkas i dagens samhålle år felaktigt, sags det. Man avser harmed att ett annat effektivitetsbegrepp, vilket måhånda inkluderar miljon, psykosociala behov, etc., skulle leda till »sann effektivitet«. Detta havdas inom olika fraktioner av kontra-kultur — och anti-etablissemanggrupper, men det håvdas också av management-ideologer såsom McGregor, Blake & Mouton, m.fl. Också dessa framhåver dock, inom sitt eget perspektiv, vikten av effektivitet — de uppfattar behovet av effektivitet som nogot sjålvklart, som ett dags naturlag. Trots detta kan man håvda att naturen i regel år mycket ineffektiv — den år ett enda stort sloseri, dår allt och alia så småningom går under. Betraktar vi månniskan nårmare, finner vi att också hon i många fall år rått ineffektiv. Mangan månsklig aktivitet år genuint ineffektiv — t.ex. kårlek, nojen, vånskapsrelationer och lek- och avnjuts endast i denna form.

Effektivitet år något som i hog grad dominerar det som vi kan kalla management-liturgin, dvs foretagsekonomiska lårobocker, vetenskapliga rapporter, etc. Denna liturgi avspeglas, vill jag håvda, i foretagsledarideologin. De fiesta foretagsledare reagerar sålunda positivt på ordet »effktivitet«. Effektiviteten avspeglas också, i varje fall implicit, i de fiesta organisationers ideologi, i varje fall i den utåt visade.

Ineffektivitet åter år ett ord som i allmånhet våcker negativa kånslor. De fiesta månniskor blir irriterade, om de ser någon gora något ineffektivt. Ineffektivitet i arbetslivet våcker inte bara irritation, utan upprordhet. Trots detta kunde det vara intressant att studera foretag och andra organisationer ur ineffektivitetens perspektiv.¹) Lopande risken att råka in i ett cirkelresonemang, vill jag hår kasta fram tanken att mycket i en organisation forsiggår och bor forsiggå i ett slags ineffektivitetens dynamiska balans. Vid sidan av detta kan man dessutom fråga sig hur mycket normal och naturlig ineffektivitet det finns, som foretaget av ideologiska skål gommer under mattan.

3. Flit

En nåraliggande foretagsideologisk komponent utgors av fliten. Flit år inte så mycket en fråga om relationen mellan uppoffring och resultat, som en fråga om viljan att uppoffra den egna bekvåmligheten, att arbeta så hårt som mojligt och så lange som mojligt. På detta sått utgor arbetsideologin - flitens etik - effektivitetens motsats. Flit innebår en vilja att utstå en specifik form av obehag eller onytta, och vad mer år, att tycka om detta. Denna onytta kallas arbete. Trots att begreppet arbete år synnerligen oskarpt i konturerna skall jag inte nårmare kommentera det hår.

Då vi sager att någon år flitig, har påståendet två mojliga betydelser: å ena sidankan
uttalandet avbilda en vilja och formåga att gora det bor goras, och

---

1) Detta år i begrånsad mening vad Cyert och March (1963) innefattar under benåmningen »organizational slack«.

att gora det fort. Å andra sidan kan inneborden rikta sig mot individens forhållandetill
arbete i allmånhet. Flit innebår då, att man foredrar arbete framomlåttja,
syssloloshet eller fritidsverksamheter.

Starka pragmatiska argument talar for flit. Manga av de »njutningar« vi vill ha och kanske år vana vid, såsom t.ex. mat, kan åstadkommas endast medelst vissa aktiviteter, vilka vi hånfor till klassen »uppoffringar«. Det råder knapphet i vårlden. Men, om jag t.ex. betraktar jakt och matlagning som »ndje« (nytta) så år det ovan sagda inte en sjålvklarhet. Maten kommer i det fallet inte att vara logiskt sammankopplad med arbete, ån mindre med flit¹). I det stora hela syns dock den moderna månniskan, såvål erfarenhetsmåssigt som kultureilt, vara indoktrinerad i den realistiska forestållningen att hon år domd att slita i sitt anletes svett. (Trots att kanske den enda svett hon stadkommer, på en motionscykel). Det enda såttet att åstadkomma »nytta« år att uthårda en viss »onytta«. Denna forestalling syns ligga som en delforklaring till den andra sidan av flitens etik — av arbetsideologin. Det år, enligt denna, viktigt att alia foredrar arbete och år villiga att arbeta, anår detta gor det mojligt att utradera svalt och lidande. Argumentet år synnerligen vanligt, ehuru klart missvisande. Som Marshall Sahlins visar, har många primitiva kukurer lyckats overleva just till foljd av att de lyckats undvika att overutnyttja de existerande begrånsade resurserna.²) Primitiva nomadstamstammar uppvisar ofta det som kunde kailas funktioneli låttja. Bortser vi från kårnvapenhotet år synbarligen overexploateringen också idag den storsta långsiktiga fara som hotar månskligheten. År måhånda fliten också nu långsiktigt

Arbetsideologin år trots detta inte blott en fråga om uppfattad (eller kanske missuppfattad) nodvåndighet. Flit år i mycket en fråga om etisk fideologisk indoktrinering. En av folkskolans centrala uppgifter, nu som tidigare, år att låra barn flit och arbetsvillighet. Låttja premieras inte i skolorna, vilket kan verka forvånande i ett samhålle, dår alk storre delar av befolkningen, till foljd av automationens genombrott, syns domda till inaktivitet. Det syns skåligt at anta att arbetsideologin, tanken att månniskan skall ålska sitt arbete, inte avbildar en socio-genetisk naturlag, utan snarare år en av flera mojliga ideologier .₃)

Om så år fallet, vore det intressant att stålla samma frågor som rorande effektivitet. Om vi skalar bort alia anpassliga svar och opportunistiskt låmpliga forklaringar, hur ser egentligen arbetsideologin ut i dagens foretag, och vad kan vi vånta av framtiden?

Rationalitet, konsekvens och fornuft år ideologiska komponenter av ett slag
som i viss mån skiljer sig från de ovan nåmnda. Medan effektivitet och flit i
huvudsak riktas mot aspekter på månskliga handlingar (utan att helt utelåmnaintellektuella

---

1) Det finna m.a.o. arbetsliknande aktiviteter vilka inte arbete, utan i stållet kallas »noje«, »fritidsaktivitet«,

2) Sahlins 1974.

3) Denna ideologis framvåxt omkring industrialiseringens begynnelse beskrivs elegant av P.D. Anthony (197 7).

naintellektuellakvaliteter) riktas rationalitet, konsekvens och fornuft i huvudsakmot aspekter på månskligt intellekt och tånkande (dock utan att helt mista kontakten med handlingars materiella sida). Rationalitet kan ses som ett slags intellektuell effektivitet, och lider av analoga cirkularitetsproblem. Rationalitetinnebår att man, med beaktande av alia relevanta fenomen nu och i framtiden,vålj den basta mojliga handlingsvågen. Vad som år »bast« definieras mot en klart uttalad preferensskala. Rationalitet kan på det såttet sagas vara det samma som »effektivt tånkande«. Det pragmatiska argumentet till formanfor rationalitet år oåndligt trivialt: Om det vore logiskt och praktiskt mdjligt att peka ut den basta handlingsvågen (det basta »alternativet«), vafor då vålja något annat?! Denna tanke forutsåtter att det på något sått vore mojligtatt utpeka denna »basta« handlingsvåg. Att detta i regel år omojligt, har påpekats många ganger om. På detta overforenklade plan år dock rationalitetsidéensvårmotsåglig - det verkar fornuftigt att vålja det basta, vad nu detta sedan må vara.

4. Rationalitet

Rationalitet som ideologisk komponent omfattar dock betydligt mer ån blotta sunda fornuftet; rationaliteten år sammankopplad med vissa specifika kategorier av handling, eller for att anvånda sig av den foretagsekonomiska vokabulåren, med vissa specifika metoder. Somliga metoder och sått att resonera anses rationella och år dock dårfor legitima, andra år det inte. Detta år något som bl.a. James March påpekat:

»Both within the theory and within the culture we insist on the ethic of rationality. We justify individual and organizational action in terms of an analysis of means and ends. Impulse, intuition, faith, and tradition are outside that system and viewed as antithetical to it.«¹)

March går vidare med att konstatera att tro kanske uppfattas som en mojlig kålla till »varden« och intuition som en kålla till ideer (som t.ex. vid brainstorming), men att rationaliteten ses som den enda acceptabla forklaringen for en handling. Rationalitet år en regel, som sager oss vad vi skall gora, hur vi skall gora det och varfor, och den fungerar också som en måttstock vilken for andra månniskor visar att vart handlande år riktigt.

5. Konsekvens

Konsekvens år nårbeslåktad med rationalitet. I den våsterlåndska kulturen syns det finnas en forestållning om att det på något sått år fel, omoraliskt ellerofornuftigt att åndra Åsikt. Konsekvenskravet år synbarligen baserat på en forestållning om en oforanderlig vårld: om man i en viss situation handlat på ett visst sått, varfor då nåsta gang handia på ett annat?! Konsekvens fungerar som ett slags forklaring — man kan forklara sitt handlande med ett »såhår har

---

1) March 1976 s. 70.

jag alltid gjort«. Konsekvensen ger som sådan handlandet en viss kukurbetingadlegitimitet. Betonandet av konsekvensens vikt har en lang och stark filosofisktradition bakom sig, och ger idag den logik som mojliggor uppbyggandeav traditioner och vanor i organisationer. Mycket av det som gors i foretag, gors så som det gjorts forut, inte bara på grund av lå'ttja, utan for att det verkar olåmpligt att åndra sig utan vågande skål.

Å andra sidan utgor konsekvensen motsatsen till nyfikenhet, kreativitet och innovation. En god orsak och forklaring till en handling kunde lika val vara: »jag gor detta enår jag aldrig gjort det forr«. Barn, som inte ånnu lårt sig att man maste vara konsekvent, gor ståndigt nya saker, och gor det gamla på nya sått, med den enkla motiveringen att de inte vill syssla med det gamla. De finner inkonsekvensen vara ett gott argument som sådant.

6. Företagsledningslogik

Kontentan av det ovan anforda år den, att vikten av effektivitet, flit, rationalitet och konsekvens inte år någon logiskt nodvåndig sanning. Många argument for den motsatta ståndpunkten kan anforas och har anforts. Inte heller kan effektivitet och flit utan vidare ses som nedårvda beteendemonster. De ras motsatser år lika månskliga. Liksom andra normativa forestållningar år de av en etisk-ideologisk art, och torde kunna ses som centrala delar av det som vi eventuellt kan kalla en foretagsledarideologi. Denna ideologi forser foretagsledaren med handlings- och valregler, den utgor grunden for en foretagsekonomisk logik, som med en viss forenkling kallas »den rationella planeringens logik«.') Den forser beslutsfattaren faktoren med en hierarki av regler for handling i foretagets dagliga arbete, praktiska konkreta regler vilka i hog grad fårgas av en inbyggd stråvan efter effektivitet, flit, rationalitet och konsekvens. Det kan vara skål att peka på två funktioner hos dessa regler:

1. Samhållet, kulturen och speciellt indoktrineringsapparater av typen handelshogskolor beråttar i detalj om hur man skall handia for att anses rationeli. De ger en serie av regler, metaregler, meta-meta-regler, etc. vilka styr handlandet i varje specifik situation, och for val av den råtta legitima vågen. Om man inte vet hur man skall handia, kan man inte handia. Foretagslogiken ger regler for handling, for tolkning av regler och for sokandet efter regler. Den senare typen av regler kallar vi ofta beslutsregler.

2. Det syns som om månniskor vid valet mellan olika handlingsakernativ ofta skulle vålja det forsvarbara, den legitima forklaringens våg. M.a.o. gor månniskor synbarligen ofta sina val med en sidoblick på mojligheten att i efterhånd kunna visa att handlingen var korrekt och legitim. Då en betydande del av alk organisatoriskt handlande utgors av flerpersonshandlingar (handlingssekvenser dår många individers samtycke och medverkan kravs) år stråvan efter legitima och av alia accepterade normstrukturer forståelig. En etisk norm som rationalitet år som sådan en god forklaring. Likaså kan man alltid, i avsaknad av andra legitima argument, forklara sina handlingar med att man alltid forr handlat på samma sått, att man foljt en

eller annan handbok eller ett regiemente, oavsett regelns faktiska låmplighet.

Ideologiska och etiska normstrukturer fungerar således både som kartor vilka visar vågen och som forsvarssystem vilka minskar aktorens fbeslutfattarens osåkerhetskånsla. Denna allmånna foretagsideologi med sina dominerande regler rorande effektivitet, flit, rationalitet och konsekvens preciseras i form av operationella »metoder« for planering, for operativa aktiviteter, for beslutsfattande, for organisationsutveckling, etc. Detta innebår samtidigt att planeringens huvudvikt inte ligger i sokandet som i vågledandet. Planering innebår inte i så hog grad en sokprocess, vilken leder till att man finner den enda råtta vågen - sanningen - utan mera ett konstruktionsarbete vilket som resultat ger foretaget ett noggrant system av handlingsregler. Detta regelsystem mojliggdr systematiskt handlande. En plan behover sålunda inte antas vara »riktig« i någon overgripande mening, den år inte nodvåndigtvis sann eller ens fornuftig, men den beråttar for oss hur vi skall gå till våga om vi 6nskar folja en viss våg. Vågvalet sker utgående från den allmånna foretagsodeologien, vilken styr såvål planens konstruktion som valet av riktning.

Om vi intresserar oss for att utreda foretagsledarideologier eller foretagsledaretik får vi synbarligen acceptera att den centrala delen dåri utgors av komplexet effektivitet-flit-rationalitet-konsekvens. Detta ennebår dock inte att dessa skulle vara ensamrådande. Starka skål talar for antagandet att den normala foretagsledaren också i sitt handlande styrs av etiska idéstrukturer såsom »trovådighetsetik« (omfattande instållningen till logn, svek, loftens hållande och bedrageri), »integritetsetik« (vilken beror frågor kring fortryck, skada och utsugning), »humanitetsetik« (altruism och medkånsla), »jåmlikhetsetik«, »framtidsetik« (rorande miljo samhållsutveckling och kommande slåkten) samt »ritualetik« (vilken betonar vikten av att man foljer accepterade interaktionsregler och god sed.") Trots detta torde vi få acceptera att dessa kommer i en sekundår position i forhållande till den duglighetsinriktade etik som de ovan behandlade dementen utgor. Instrumentella organisationer kan nog ofta vara demokratiska, humana, 0.5.v., men de år det på ett rationeilt och effektivt sått.

---

1) Rorande dessa, se nårmare Gustafsson 1981.

Litteratur:

1. Anthony, P.d., The Ideology of Work, Tavistock Publications, London 1978.

2. Cyert, Richard M., and James G. March, A behavioral theory of the firm, Prentice Hall,
Englewood Cliffs, New Jersey 1963.

3. van Gunsteren, Herman R., The quest for control. A critique of the rational-central-rule in
public affairs, John Wiley &Sons, London 1976.

4. Gustafsson, Claes; Foretagsetik VI. Forestållningar om etiska fbrestållningar, Foretagsekonomiska
institutionen, Åbo Akademi, Memo-Stencil, Preliminåra forskningsrapporter nr. 58, Åbo
1981.

5. March, James D. and Johan P. Olsen, Ambiquity and choice in organizations, Universitetsforlaget,
Bergen 1976.

6. Sahlins, Marshall, Stone age economics, Tavistock Publications, London 1974.