Erhvervsøkonomisk litteratur

Andersson, K., 1983, Organisatorisk inlårning med exempel från forlagsbranschen.
En studie av teknologi med låg rutinmåssighet, Lund: EFL (ak.
avh.), 416 s.

Sedan 1930-talet har det varit ett erkånt faktum bland ekonomer att produktdifferentiering spelar en betydande roll i konkurrensen mellan foretag. Det har också kunnat konstateras att omfattande arbete med produktutveckling år forknippat med stråvanden att skilja sig från konkurrenterna. I den akademiska litteraturen har problemet behandlats dels som ett marknadsproblem (jfr t.ex. Valdelin, J., Produktutveckling och marknadsforing, Stockholm: EFI, ak. avh.), dels som ett organisatoriskt problem (jfr tex. Nystrom, H., 1979, Creativity and Innovation, New York: Wiley). Ett nytt bidrag i den senare traditionen utgor Kenneth Anderssons doktorsavhandling, dår de teoretiska forestållningar som samlats under namnet organisatorisk inlårning appliceras på processer i samband med att nya produkter utvecklas. På så sått kan forfattaren formulera en forestållningsram for produktutvecklingsforlopp och tillåmpa den på ett antal praktikfall. Vidare kan han fora en diskussion om viktiga faktorer som påverkar mojligheterna att styra produktutveckling.

Det empiriska underlaget for avhandlingen utgors av produktutvecklingsprojekt inom två forlagsforetag, det ena - Allers forlag - inom en sektor med svag utveckling (veckotidningsbranschen), det andra - Bokforlaget Bra Bocker - inom en sektor med expansion (bokklubbsmarknaden). I dessa foretag har forfattaren valt sex projekt for att skapa skillnader betråffande framgång och anknytning till foretagens tidigare kompetens. Han har hårigenom erhållit tre framgångsrika fall i anslutning till tidigare produkter i foretaget (Lill-Allers, senare delen av Må Bra samt Specialfeminina, alia inom Allers forlag), ett fall med framgångsrikt resultat som inneburit tillåmpning av ny kompetens (Bra Bockers Lexikon) samt två misslyckade fall inom nya kompetensomraden (tidigare fasen av Må Bra inom Allers forlag samt Bra Konst inom Bokforlaget Bra Bocker). Samtliga sex projekt analyseras med hjalp av den forestållningsram forfattaren utvecklat.

1 analysen har Kenneth Andersson valt att gora en distinktion mellan två faser i produktutvecklingsprocessen: dels en idégenereringsprocess dels en innovationsprocess. Empiriskt innebår givetvis denna uppdelning vissa problem, eftersom det år svårt att faststålla når »abstrakta (vaga) forestållningar om en produkt« leder fram till »konkret arbete med en idé till en produkt« (s. 26). Dessa svårigheter har dock inte avskråckt forfattaren att gora en uppdelning och att genomfora analysen i två delar. Hårvid analyseras idégenereringsprocessen i statsvetaren Graham T. Allisons anda med hjalp av tre alternativa modeller: (1) idén ses osm liggande latent i organisationen for att sedan aktiveras av en utlosande faktor, (2) idén ses som ett resultat av flera lost kopplade processer, samt (3) idén ses som resultatet av en inlårningsprocess. Bland dessa ansluter sig den andra till de teorier som utvecklats av framfor andra James G. March och Johan P. Olsen (jfr Ambiguity and Choice in Organizations, Oslo, Universitetsforlaget, 1976), medan de båda andra nårmast ger intryck av att vara resultat av forfattarens empiri i praktikfallen.

I behandlingen av innovationsprocessen, som foljer efter idéprocessen, har forfattaren också valt att gå fram i två steg. Forst redovisar han i sex kapitel sina praktikfall med hjalp av en beskrivningsmodell och behandlar dårpå dessa fallbeskrivningar med hjalp av en analysmodell, som i stor utstråckning anknyter till det ovan nåmnda arbetet av March och Olsen. Modellen som benåmns EIRAS-modellen, tolkar

innovationsprocesserna som floden av ideelement (E), individer (I), referensramar (R), handlingar (A) och scener (S). Med hjalp av denna modell kan forfattaren harleda tva extremtyper av organisatoriskt larande: ambiguity learning och evolving learning. Den forsta typen definierasav att de ingaende ideelementen ar daligt preciserade och integrerade.Vidare innebar den att stor oklarhet rader om ideelementens relation till det som ska utvecklas, att aktorernas och referensramarnas rorlighet in och ut ur processen ar stor samt att saval handlingarna som scenerna har oklara relationer till processen. Vid det andra slaget av inlarning ar forhallandena de rakt motsatta. Man finner hog precisionoch integration samt klarhet och stabilitet.

Kenneth Anderssons sått att analysera innovationsprocessen i praktikfallen innebår ett forsok att formalisera tolkningen av i huvudsak kvalitativa data. Denna vållovliga ambition medfor dock att han också oppnar sig for kritik rorande resultatens reliabilitet. Det år nåmligen hår i princip fråga om innehållsanalys med alia de problem som brukar diskuteras av dess utovare och kritiker. Dessa problem finns inte behandlade i avhandlingen och forfattaren har inte heller forsokt att nårmare prova resultatens tillforlitlighet exempelvis med hjalp av oberoende bedomare. Problemen blir dessutom inte mindre av att den som tolkar texten också ursprungligen skrivit den. Trots dessa invåndningar bor det dock råknas som en fortjånst att forfattaren utvecklat och provat denna metod for praktikfallsanalys.

Sedan praktikfallen analyserats sammanfattar forfattaren utvecklingen i dem med hjalp av de två begreppen precision (»med vilken exakthet konceptet anges under innovationsprocessen«, s. 250) och integration (»i vilken utstråckning olika delar av konceptet år relaterade till varandra«, s. 251). Utvecklingen i de två dimensionerna har illustrerats av forfattaren med hjalp av kurvor grundade på hans egna bedomningar av tidpunkten for de olika idéelementens inforande i processen och deras relation till andra idéelement. Åven detta år ett lovvårt forsok från forfattarens sida att utveckla mer kvantitativa instrument for tolkning av kvalitativa data. I sin nuvarande utformning år kurvorna emellertid relativt svåra att bedoma framfor allt på grund av olika måtproblem.

Frågor rorande forfattarens måtningar kan också resas i anslutning till
de ytterligare fyra variabler som han anvånder i sin analys utover idéochinnovationsprocessens

ochinnovationsprocessenskaraktåristika. Dessa år produktens nyhetsgradfor såvål organisationen som marknaden, dess utvecklingsmiljo samt dess framgång. Produktens nyhetsgrad mats av forfattaren med omdomen som »ganska låg«, »medelhog«, etc. utan narmare preciseringav skalornas utseende. Vidare karaktåriseras utvecklingsmiljon med hjalp av två typsituationer, vårs huvudsakliga inriktning fbrefaller rimlig men vårs hårledning skulle behova utvecklas. Storst år dock problemen, då det galler produktens framgång. I denna dimension kan nåmligen forfattarens resultat ifrågasåttas med hånsyn till att bedomningen inte gjorts på tillråckligt lang sikt. I ett av fallen (Må Bra) har han således som nåmnts ovan valt att dela upp fallet på en misslyckadoch en lyckad del, trots att det varit naturligare att betrakta hela processen som ett lyckat fall med vissa igångsåttningssvårigheter. I ett annat av fallen (Lill-Allers) som Kenneth Andersson betecknat som framgångsrikt lade forlaget ned produktionen i slutet av hosten 1982, d.v.s. efter det att analysen genomforts!

Problemen med klassificeringarna i avhandlingen gor att de slutsatser som kan dras från det empiriska materialet rorande olika samband mellan forfattarens begrepp bor tolkas med viss forsiktighet. Ett ytterligare skål år att de sex praktikfallen baserar sig på datamaterial av varierande djup och bredd. Vissa (t.ex. Specialfemina inom Allers forlag) grundar sig på detaljerade och omfattande intervjuer, medan andra (t.ex. Lexikon inom Bokforlaget Bra Bocker) baserats på en mer oversiktlig datainsamling. I sammanhanget bor också noteras att de olika fallens grundlåggande karaktår inte beaktats i analysen. Hårvid hade det av alk att doma varit sårskilt betydelsefullt att fåsta avseende vid att Lexikon i Bra Bockers bokklubb spelar en helt annan strategisk roll an utvecklingen av enstaka tidningsprojekt inom Allers forlag.

Trots de nåmda problemen och trots att de empiriska jåmforelserna grundas på ett så litet antal fall som sex, kan det konstateras att forfattarensempiriska slutsatser år storre om idégenereringen sker genom latent idé eller inlårning, om produktutvecklingen sker i anslutning till tidigare kompetens, eller om utvecklingsmiljon år fertil. Han finner vidare att idégenereringsprocesser som karaktåriseras av lost kopplade processegenskaper tenderar att leda till ambiguity learning, att de i storre utstråckning leder till misslyckande men att de också tenderar att ge produkter med hog nyhetsgrad for marknaden då de lyckas.

Harmed illustrerar forfattaren på ett tydligt sått ett klassiskt dilemma i produktutvecklingsarbetet: å ena sidan en onskan att hitta något radikaltannorlunda, å andra sidan en stråvan att minska riskerna for misslyckande.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns inslag som kan diskuteras i Kenneth Anderssons avhandling. Sårskilt galler detta hårledningar av vissa begrepp, det anvånda materialet samt analysmetoderna. Huvuduppgiften i avhandlingen år dock inte att testa några klart definierade hypoteser. Snarare år det fråga om att utveckla en begreppsapparat som kopplar samman produktutvecklingsarbetet i foretag med modeller for organisatorisk inlårning. Detta syfte har forfattaren utan tvekan uppfyllt. Han har också tillåmpat sin referensram på ett idérikt sått i sex praktikfall. Sammantaget innebår detta att han givit oss ett intressant bidrag på ett svårbeforskat område.