Foretagsekonomi år ett låroåmne och en vetenskap som sysslar med foretagens ekonomiska problem. Det år omojligt att peka på någon exakt fodelsedag for foretagsekonomin. Dess uppkomst år nåra anknuten till handelshogskolornas grundande i slutet av 1800-talet och i borjan av 1900-talet.

I borjan hade foretagsekonomin, d.v.s. den foretagsekonomiska forskningen och undervisningen nåra kontakt med foretagen, specieilt med handeln. Det var typiskt for foretagsekonomin under de forstå årtiondena att denna unga vetenskapsgren i stor omfattning sysslade med beskrivning och med olika slags definitioner.

For det andra var det karakteristiskt for foretagsekonomin i borjan att den hade ganska litet samarbete med andra vetenskapsgrenar. Detta år ju naturligt dårfor att foretagsekonomin ville forsvara sin råttighet att vara en sjålvståndig disciplin.

Når det galler perioden mellan de två vårldskrigen kan man saga att de problem man sysslade med i den foretagsekonomiska forskningen och undervisningen i viss mån återspeglade foretagens problem i praktiken. Efter det forstå vårldskriget var ju inflationen ett mycket allvarligt problem och man kan konstatera att detta problem våckte också foretagsekonomins uppmårksamhet specieilt i samband med årsresultatberåkning och årsredovisning.

---

*) Professor, dr., Rektor for Helsingin kauppakorkeakoulu, Helsinki.

Under 1930-talets borjan hade den vårldsomfattande depressionen
såkert inflytande på att kalkylerings- och marknadsforingsproblemen
blev aktuella i foretagsekonomisk forskning och undervisning.
Efter andra vårldskriget har foretagsekonomin såkerstållt sin stållning
som en sjålvståndig vetenskapsgren. Foretagsekonomin har blivit mera
vetenskaplig t.ex. i det hånseendet att den har borjat tillåmpa alk
mera utvecklade metoder. Men å andra sidan har man kritiserat den
fbretagsekonomiska forskningen dårfor att den i stor utstråckning har
tillåmpat dessa fina metoder på sjålvkonstruerade problem som inte
har varit foretagens reella problem. Metoderna har i många fall blivit
primåra i stållet for verklighetens aktuella och viktiga problem.

Vilken kunde företagsekonomins funktion i företag vara?

Det år klart att foretagsekonomisk forskning och undervisning bor ha nåra kontakt med de reella problemen i foretagen. Men då det sags att foretagsekonomin skall syssla med foretagens reella problem kan man fråga:

- med vilka problem?

- i vilka foretag?

- o.s.v.

Foretagens problem år forstås mångfaldiga. Konkreta problemlosningar kan utvecklas bara i varje enskilt fall och i sista hand i praktiken. Foretagsekonomin kan dårfor inte ha som funktion att forsoka ge receptartade råd till losningar i enskilda fall i praktiken.

Dåremot anser jag att foretagsekonomins funktion i foretagen kan vara

- utveckla och formedia allmånna metoder och angreppssått som kan
tillåmpas for att losa foretagens problem.

- i stållet for fårdiga kokboksartade losningar visa hur man kunde gå
till våga i foretagen for att bemåstra vissa konkreta problem.

- alltmer forsoka att genom nya forskningsresultat bidra till beslutsfattande,
speciellt till foretagsledningens beslutsfattande.

Vad har företagsekonomin bidragit med till företagsledningens beslutsfattande och till losningen av andra viktiga problem?

Då man ståller frågan: vad har foretagsekonomisk forskning och undervisning i allmånhet bidragit med till foretagsledningens beslutsfattande, kan man svara att foretagsekonomins funktion inte har varit obetydlig. Foretagsekonomin har nog haft någon inverkan på foretagsledningens beslutsfattande men denna inverkan har såkert inte varit så betydelsefull. Det kan konstateras t.ex. att:

- En hel mångd av foretagsekonomin utvecklade metoder och tanke - sått anvåndes i foretag men på ganska begrånsade omraden och specieilt i samband med beslut på kort sikt. Så år fallet t.ex. i samband med prissåttning, med optimala produktval, inkopsmångder och dylikt.

- Beslutsprocessen har tack vare foretagsekonomins angreppssått blivit mera systematisk. Man angriper problemen mera analytiskt an tidigare och forsoker få fram vad som foljer i det fallet att ett visst beslut

- Foretagsekonomin har pekat på och belyst problemområden som
kunde utvecklas i foretagen. Detta har framkommit t.ex. på redovisningens
samt inkops- och marknadsforingsfunktionens omraden.

- Intresset for foretagsekonomisk forskning och for tillåmpningen av
forskningsresultat har vuxit i foretagen.

I stort sått kan man saga att foretagsekonomin spelar en roll men inte någon sårskilt viktig roll i foretagen. Det Finns fortfarande en klyfta t.ex. mellan den foretagsekonomiska forskningen och det verkliga skeendet i foretagen.

Företagsekonomins funktion i företag i samband med investeringsbeslut

Då jag nåmnde att det fortfarande Finns en klyfta mellan den foretagsekonomiskaforskningen
och det verkliga skeendet i foretagen tanker
jag t.ex. på några viktiga beslut, specieilt investeringsbeslut. Man kan

stålla frågan: hur har foretagsekonomin bidragit till foretagsledningcnsstrategiska beslut, specieilt till investeringsbeslut? Jag tar upp någraiakttagelser och forskningsresultat betråffande ett område som jag sjålv har vant i nåra kontakt med.

I borjan av 1960-talet hade jag mqjligheten att i USA besoka ung. 50
foretag i olika delar av landet och studera deras investeringsbeteende.
I det foljande tar jag upp bara några iakttagelser kring mitt tema idag:

- De metoder (t.ex. nuvårdemetoden och annuitetsmetoden), på vilka man har baserat investeringsteorin, anvåndes då bara i ytterst begrånsad omfattning. Å andra sidan enkla kalkylmetoder (t.ex. terbetalningsmetoden), man hårt hade kritiserat i den foretagsekonomiska forskningen, anvåndes i mycket stor omfattning i foretagen. Forutom återbetalningsmetoden var en enkel metod baserad på investeringens årliga avkastning den mest anvånda.

- Investeringskalkyler hade inte en sårskilt stor inverkan på foretagsledningens investeringsbeslut dårfor att några viktiga faktorer som i verkliga forhållanden påverkade investeringsbesluten inte var medtagna i kalkylerna. Detta gållde t.ex. osåkerhetsfaktorn och å andra sidan en hel mångd sk. imponderabilia. Så var det i borjan av 1960talet.

Då vi tanker på låget i slutet av 1960-talet i USA på grund av mina
iakttagelser 1967 i 15 ganska avancerade foretag dår, kunde man gora
foljande observationer:

- I den foretagsekonomiska forskningen hade man utvecklat en hel mångd matematiska och statistiska metoder for att bemåstra bsåkerheten i beslutsfattande. Det kom fram i foretagen att sådana hår metoder knappast anvåndes specieilt når det gållde vidlyftiga investeringsbeslut. Orsaken var nårmast den att metoderna och tånkesåtten inte var utvecklade for unika beslutssituationer nåra anknutna till foretagens allmånna strategi.

- I foretagsekonomisk litteratur hade man från borjan av 1960-talet sysslat ganske mycket med planeringsmetoder, speciellt lineårprogrammering också i investeringssammanhang. Det maste sagas att jag var forvånad over att lineårprogrammering knappast tillåmpades for investeringsplanering i något av de amerikanska foretag som jag då (1967) i besokte.

Om jag sedan overgår till Finland och till 1970-talet och tanker på låget i ljuset av en empirisk forskning som jag deltog i och som publicerades 1975, år de konstateranden som jag redan gjorde, i stort sått i kraft. Undersokningen gållde våra 50 storsta industriforetag och det kom fram t.ex. foljande:

- Sannolikhetskalkyler och lineårprogrammering, computer simulation, beslutstråteknik och dylika kom fram i någon omfattning men de tycks inte alls spela en sådan roll som man kunde anta på grund av den foretagsekonomiska litteraturen. Igen tycks några ganska enkla och praktiska metoder t.ex. kånslighetsanalys och nåtverksanalys vara ganska betydelsefulla.

- Men det som tycks vara det allra viktigaste år att kalkylerna inte utgor huvudproblemet i samband med investeringsbesluten utan några andra delar i planerings- och kontrollprocessen; speciellt viktiga tycks idésokande och prognoser vara samt hela processens anknytning till foretagens strategiska planering. Dock har den foretagsekonomiska litteraturen betråffande investeringsproblemen i stort sått koncentrerat sig barakring kalkylproblematiken.

Då man tar i betraktande en viss »time lag« kompletterar ovannåmnda
konstateranden ganske bra den bild som jag fick då jag 1974 besokte
ung. 10 amerikanska foretag.

Det skall ånnu understrykas hur viktigt det år att i foretagsekonomisk forskning och undervisning vålja de problem som faktiskt årrelevanta i foretagen. Aven ett litet bidrag till losningen av relevanta problem kan vara mera betydelsefullt ån en stor och fin forskningsinsats i samband med irrelevanta eller nåstan obetydliga problem. Dock sysslar många foretagsekonomer med detta filigransarbete i stållet for att bygga hus som behovs.

Det som jag sade om investeringar kan angå också många andra omraden. Samtidigt skall det dock medges att man i foretagsekonomin har borjat allt mera fåsta sin uppmårksamhet vid problemorienterad forskning av komplexa reella problem i foretagen i nåra samarbete med andra vetenskapsgrenar. Samtidigt har man borjat allt mera ta fram också foretagsledningens problem. Dock år det inte overdrivet att tala om en klyfta mellan foretagsekonomins tankegångar och angreppssått och å andra sidan det dagliga skeendet inom foretagen.

Orsaker till föbretagsekonomins begränsade funktion i företag

For att forbåttra det nuvarande låget år det skål att i korthet analysera
orsakerna till foretagsekonomins begrånsade funktion i foretagen. Det
finns såkert flera orsaker:

1. Brist på tid. Detta kan vara en viktig orsak i verkliga forhållande. Foretagsledningen år i många fall i princip villig att anvånda foretagsekonomins metoder, forskningsresultat o.d. men det år omojligt att gora så på grund av tidsbrist i verkliga beslutssituationer. Det framkommer ofta att man i den foretagsekonomiska forskningen inte har tagit denna fråga, denna viktiga dimension tillråckligt i betraktande.

2. Brist på data. Denna orsak år nåra anknuten till den forstå orsaken, d.v.s. bristen på tid. I många fall år det motiverat att tillåmpa foretagsekonomins tankegångar bara forutsatt att man får erfordeliga data till sitt forfogande. Om dessa data t.ex. inter i en sådan form som foretagsekonomiska modeller forutsåtter, kommer anvåndningen av sådana modeller helt enkelt inte i fråga. Man bortser från dem.

3. Teorins forenklade antaganden som inte motsvarar verkligheten. I verkliga forhållanden i foretagen år problemen ofta komplexa. Det år inte tillråckligt att man tar i betraktande t.ex. bara ekonomiska faktorer utan också institutionella, sociala och psykologiska faktorer, i allmånhet den månskliga faktorn. I verkligheten finns det inte någon »economic man«.

Emedan det år mycket svårt att ta de ovannåmnda faktorerna med i
foretagsekonomiska modeller, minskar detta faktum också de ifrågavarande
modellernas betydelse.

4. Enskilda problem i stållet for helhetssyn. Foretagsekonomin har oftast studerat enstaka problem. Dessa problem som sådana kan vara viktiga. Men speciellt foretagsledningen maste syssla med helheten och losa problemen ur helhetens synvinkel. Åven vållyckade losningar av enstaka skiida problem år då ofta av mindre betydelse. Då år det klart att specialiistsyn i stållet for generalistsyn kan vara en orsak till den tidigarenåmnda klyftan mellan den foretagsekonomiska forskningen och undervisningen och å andra sidan det verkliga skeendet i foretagen.

5. Motstånd mot foråndringar. Denna enkla orsak kan också spela en viktig roll i samband med fbretagsekonomins begrånsade anvånding i foretagen. Nya idéer, metoder och tankegångar skall inte bara utvecklas, utan också såljas.

Hur kan man närma den företagsekonomiska forskningen och undervisningen till företagen och företagsledningen?

Det rådande låget betråffande foretagsekonomins roll i foretagen år trots positiv utveckling inte ånnu tillfredsstållande. Dårfor år det skål att stålla frågan: hur kan man gora klyftan mellan den foretagsekonomiska forskningen och undervisningen och å andra sidan foretagen och foretagsledningen mindre?

I detta sammanhang år det nodvåndigt att båda parter forsoker att komma tillmotes och nårma sig varandra. Jag borjar med foretagsledningen och med frågan: vad kan foretagsledningen gora? Åtminstone foljande mojligheter år beaktansvårda:

1. Integrera idérika foretagsekonomer i foretagens organisation. Foretagsledningen skall inte isolera dem utan den skall alk mera forsoka arbeta tillsammans med foretagsekonomer som har nya, åven radikala idéer. Det vore såkert bra om de också skulle få mera linjeansvar for att tillåmpa sina idéer.

2. Krav losningar på svåra problem också. Foretagsledningen skall inte bara kråva att den foretagsekonomiska forskningen och undervisningen ger svar på traditionella forenklade problem utan också på mycket komplicerade och nya problem.

3. Prova nya angreppssått. Foretagsledningen skall vara oppen att prova också nya angreppssått och metoder. I många fall kan det vara skål att också upprepa detta dårfor att på det viset kan man gora nya angreppssått mera anvåndbara.

4. Ge forskare mojlighet att komma in i foretagen. Genom en dialog med forskarna kan foretagsledningen forbåttra forskningsresultaten och gora angreppssåtten mera verklighetsnåra. Detta kan i många fall vara i foretagsledningens direkta intresse.

Men också foretagsekonomin, d.v.s. den foretagsekonomiska forskningen och undervisningen skall å sin sida komma tillmotes. Åven de kan bidra till att gora klyftan mindre. Vad kan foretagsekonomin gora?

1. Gå ut till foretag. Foretagsekonomerna får inte bara stanna kvar i forskarrummen. Foretagsekonomins problem finns i foretagen dår man kan inte bara finna tillåmpningar utan också utveckla principiella losningar och sjålva teorin.

2. Vålj reella relevanta problem. Foretagsekonomer skall inte i forstå rummet vålja enkla låtthanterliga problem eller bara finslipa de angreppssått som redan funnits. Forskarna i foretagsekonomi skall i storre utstråckning an hittills våga vålja åven svåra reella problem. Man skall acceptera att problemen år primåra; forst efter dem kommer metoderna.

3. Sabbatsår i foretag. Foretagsekonomer i universitet och hogskolor skulle kunna tillbringa sina sabbatsår också i foretagen. Detta skulle vara lika naturligt som att under sabbatsåret forska eller undervisa vid ett annat universitet eller i en annan hogskola. Det skall vara trafik i båda riktningar. En sådan mojlighet att foretagsekonomer under sina sabbatsår arbetar i foretag år jåmforbart med att praktiker från foretag forelåser i hogskolor.

Så kommer jag till min fjårde punkt.

4. Flera foretagsledare som forelåsare i hogskolor. Hogskolorna skall locka foretagsledare att forelåsa i allt storre omfattning i hogskolor. Dessa sistnåmnda kan oka foretagsledarnas intresse i detta hånseende bland annat genom att bereda foretagsledare mojligheter att utveckla sig i vetenskapliga frågor inom hogskolorna.

Når det galler foretagsekonomins funktion i foretagen vill jag till slut citera Pigou's kånda uttryck då han sager att bland vetenskapsmånnen år ekonomerna plebejer. De skallutl_ut på gator och i grander. Dår år deras problem.

Vill vi fdrbåttra foretagsekonomins funktion i foretagen och vill vi påverka foretagen och deras ledning, skall vi syssla med reella problem, med reella månniskor, med real tid och uppnå resultat som år relevanta ur foretagens och hela samhållets synvinkel.