1. Frågeställning

Den fråga jag skall forsoka belysa år hur det foretagsekonomiska synsåttetpåverkat samhållet. Frågan hur de enskilda foretagens beteende påverkats av åmnet behandlas mer ingående av Jaakko Honko. Vi masteforst klargora vad vi menar med »foretagsekonomi« i detta sammanhang.Dels kan vi avse den vetenskapliga disciplin som av olika

*) Professor, ekon, dr., verkstallande direktør i Statskonsult Organisation AB, Stockholm.

skål avgrånsas inom det foretagsekonomiska området. Dels kan vi avse de olika »institutioner« - den »maktapparat« - som år bårare av de foretagsekonomiska idéerna. Dels kan vi slutligen hånfora detta begreppjust till de bårande idéer, som ger åmnet och dess olika representanteren specifik »identitet«. Hur kånner man sig om man år en foretagsekonoim? I takt med att den regionala identiteten alltmer suddasut ersåtts identitetsupplevelsen av en gemenskap som finns mellan representanter inom ett visst fack eller ett visst åmnesområde. Professionaliseringenersåtter regionaliseringen som bårare av identitetskånslan.

Man kan ju fråga sig om det finns någon sårskild foretagsekonomisk identitet. I jåmforelse med nationalekonomerna, som i många avseenden bildar ett sårskilt skrå, syns identitetskånslan bland foretagsekonomerna vara mycket uttunnad.

2. Utvecklingen inom företagsekonomi

Den danska foreningen firår sitt 25-årsjubileum, den norska år ungefår 40 år gammal och den svenska omkring 60 år. Uppenbarligen har mycket hånt i omvårlden sedan foretagsekonomin tog form. Vi kan hår nåmna utvecklingstendenser ifråga om t.ex. internationaliseringen, utvecklingen av ADB och operationsanalys, det starkare betonandet av motivation och demokrati, foretagens nårmare koppling till samhållet samt den okade betoningen av struktur- och regionalekonomiska

Givetvis har årnnets innehåll foråndrats under dessa år. Vad som dock ter sig mårkligt, med ett organisationsteoretiskt perspektiv, år att mnetiortlevt en sjålvståndig, ouppdelad disciplin under alia dessa år. I takt med att »organisationer« våxer och foråndrar sin inriktning, liksom foretagsekonomin gjort i Norden, skulle man kunna vånta att också storre strukturella foråndringar tog plats ifråga om åmnets avgrånsningoch uppdelning. Vi kånner alia till de oden som brukar drabba okontrollerat våxande organisationer. Enligt min uppfattning upplever foretagsekonomin i Norden nu en allvarlig »identitetskris«.

Valet av åmnesinriktning for denna konferens år ett tecken på detta.
Det foreligger ett behov av att på något sått motivera att.foretagsekonominutgor
en samlad enhetlig disciplin.

3. Företagsekonomin som affärsidé

Man kan fråga sig om det egentligen foreligger något intresse for andra an foretagsekonomins egna utovare att på detta sått forsoka definiera området for och betydelsen av foretagsekonomins inflytande. Varje organisation som befinner sig i svårigheter upplever behov av att identifiera sin verksamhet, »for sig sjålv«. Men frågan år om omvårlden - arbetsgivare, kunder, samhållsdebattorer - egentligen upplever denna frågestållning som sårskilt intressant. Man anser det omojligt eller ointressant att urskilja foretagsekonomin från ovriga discipliner. Verkligheten struktureras i det enskilda fallet på ett helt annat sått ån den rena »produktionsinriktning« bygger på som återfinns i de vetenskapliga disciplinernas utbildning och forskning. mnesindelningen sålunda ett produktionsproblem, inte ett konsumtionsproblem.

Från min egen verksamhet i ett medelstort konsultbolag med inriktningpå organisationsproblem har jag upplevt detta forhållande på två sått. Dels har vi sjålva gjort misstaget att i broschyrer och på annat sått soka »definiera« vad vi haller på med, utan att egentligen någonsin lyckas med det. Kunderna år intresserade av vad vi kan och vad vi gor i det enskilda fallet, inte av våra egna problem att motivera vart existensberåttigande.Dels har jag i anstållningskontakter och i samband med forskarbesok kunnat konstatera att frågan om de berorda individernasåmnestillhorighet år utomordentligt ointressant. Vilka åmnen en viss anstållningssokande låst eller från vilken disciplin en viss intressantforskare kommer tillhor det som vi ågnar minst uppmårksamhet.Det viktiga år vad han eller hon kan och vilka erfarenheter denne har skaffat sig. Vi upplever också sjålva starkt i vår egen verksamhet,dår

samhet,dårvi har - om vi ger oss modan att tånka efter - representanterfrån många olika discipliner, såsom foretagsekonomi, sociologi,psykologi, statskunskap, kulturgeografi, ergonomi och psykoterapi - blandade i en enda rora att vi praktiskt taget aldrig frågar efter vilket åmne han eller hon »representerar«. Om något kånner vi oss specialiseradepå ett annat så'tt, på samhålls- respektive organisations- och individproblem.

4. Samhällets behov av forskning

Jag tror att man i den vetenskapliga vårlden alltfor mycket har fångats av tanken att forskningen skall vara »samhållsnyttig« och att praktikerna långtar efter att få anvånda forskningsresultaten på kort sikt for praktiskt bruk. Jag tror att så sållan år fallet, om man dårmed menar att praktikerna tror att man på så sått skall kunna fatta båttre beslut. I de fall en sådan forhoppning forekommer, ror det sig ofta om en overtro på forskningens »matnytta«, som man snart forlorar vid kontakt med forskningsresultat. Forskningen har dåremot, enligt min uppfattning en annan vårdefull uppgift att på lang sikt påverka vår bild av hur samhållet och av hur enskilda foretag och individer fungerar. Det år också viktigt for den jåktade praktikemattn_att kunna få håmta inspiration och uppslag till nya tankar genom en dialog med forskningsvårlden. Men behover det inte all rora sig om konkreta tillåmpbara resultat, utan snarare om uppslag som bor anvåndas for bearbetning i praktikerns egen hjårna.

Men hur kommer det sig då att praktikern ofta onskar få hjalp av forskningen. Ja, det finns en rad mer eller mindre legitima skål for detta. For det forstå ger forskningskontakten utslag for ett slags »ritualism«, det »skall till« forskning. For det andra kan forskningsresultat anvåndas for att legitimera åtgårder som man redan mer eller mindre har beslutat på forhånd. For det tredje kan det vara bra att skylla på forskningen om man tvingas vidta impopulåra åtgårder eller - vilket kanske år vanligare - soka fordroja dessas genomforande. »Det behovs mera forskning forst«.

Vår bild av vad forskning år, och vem som skall utfora den, år också alltfor mycket pråglad av traditionella vårderingar. Den nya syn på forskning som våxer fram inom forskningsvårlden, i riktning mot medvetandestudier och aktionsforskning, har ej »uppfattats« av omvårlden. Vi maste också bli varse att forskningen, genom lagen om situadonsanpassning, alltmer bor och kommer att bedrivas i andra former och andra organisationer an vid de traditionella akademiska lårosåtena.

5. Den företagsekonomiska identiteten

Om vi åndå skulle soka att sammanfatta några av de bårande idéer som foretageskonomen i gemen bar med sig och ifråga om vilka han kan kånna identitet med andra foretagsekonomer, skulle jag for egen del vilja urskilja foljande »satser«:

a. foretagsekonomin forser foretag och samhållsorgan med verktyg for och prov på en »begrånsad rationalitet«. Å ena sidan tror vi alltså att det år mojligt att forbåttra rationaliteten i beslutsfattandet, men å andra sidan år vi medvetna om de begrånsningar som vidlåder denna.

b. foretagsekonomin har kånnedom om och formåga att i begrånsad
omfattning kunna påverka det organiserade beteendet i riktning
mot en hogre grad av rationalitet.

c. foretagsekonomin betonar sambandet mellan en organisations »inre« och »yttre« liv. Verksamhetens utformning inom organisationen år en återspegling av organisationens relationer till omvårlden. Detta kommer bl.a. till uttryck i betoningen av marknadsforingens centrala roll, når det galler att anpassa verksamheten till omvårldens forutsåttningar eller eventuellt tvart om.

d. foretagsekonomin faster uppmårksamhet vid styrning och ledarskapsproblematiken
och framhåver olika former for styrning samt
olika typer av ledarroller.

e. foretagsekonomin framhåver - fastån i alltfor liten omfattning -
betydelsen av entreprenorskap - framhållandet av foretagaranda
handlingskraft, risktagande och kreativitet.

f. foretagsekonomin soker tillåmpa sina beslutsmodeller och organisationsstrukturer åven på »storre« strukturer an enskilda foretag. Betoningen av struktur- och regionalekonomiska problem har kommit att alltmer framhåvas. Foretagsekonomin har på så sått kommit att fungera som en »brygga« mellan samhålle och foretag, t.ex. vad galler synpunkter på ett lands nåringspolitik dår tidigare alltfor ensidiga nationalekonomiska tankesått fått dominera. Foretagsekonomin har också en viktig uppgift når det galler att fora in tankar på ledarskap och rationeilt beteende i »myndighetsvårlden«.

6. Strategisk planering för företagsekonomin

En speciell egeriskap hos foretagsekonomin, som ger den ett slags speciell »marknadsnisch« år att den, genom sin starkt tvårfackliga inriktning och genom de inflytelser den har mottagit under många år från skiida discipliner kan fungera som ett slags neutral »marknadsplats« eller »transformatorstation« for de olika tankar kring samhålle, foretag och individ som har sitt ursprung i andra discipliner. Mer specifikt kan vi saga att foretagsekonomin på så sått kan bidra till att skapa en balans mellan bl.a. foljande synsått som polariseras mot varandra:

a. balans mellan strukturbeskrivningar och processbeskrivningar, li le -
som betoning av organisationsstrukturens resp. forandringsprocessens

b. balans mellan betoning av organisationens krav och individens utveckling.
En forandring kraver åtgårder både på organisations- och
på individplanet.

c. en balans mellan ordning hos kaos.

cl. en balans mellan krav på rationalitet, kreativitet och emotionalitet. Men emotionaliteten år hittilis ganska underforsorjd. Kanske kan foretagsekonomi hårigenom också bidra till en båttre balans mellan »manliga« och »kvinnliga« drag i organisationsbeteendet.

Tagna tillsammans skulle dessa sårdrag hos foretagsekonomin kunna gora denna till ett redskap for våra mojligheter att ta oss ut ur det »låsta« samhålle som vi alltmer tycker oss befinna oss i, som småforetagare, som storforetagsrepresentanter och som myndighetspersoner. Det kravs en helhetssyn, som kanske foretagsekonomin skulle kunna erbjuda for att vi skall kunna ta oss ur den samhållssituation vi befinner oss i och som alltmer kånnetecknas av det man brukar kalla »misslyckandenas overlevnad« - omojligheten att bryta oss ut ur givna vane- och beteendemonster. Men då maste vi också se till att foretagsekonomin sjålv inte tår bli ett exempel på detta fenomen.

7. Handlingsalternativ för företagsekonomin

Vilka principieller av strategier kan det foretagsekonomiska åmnet vålja
for sin framtid? Man kan urskilja några huvudtyper av sådana som
antingen kan komma till stand frivilligt eller skapas tvångsvis:

a. en encyklopedisk strategi. Foretagsekonomin fortsåtter att hålla på
med litet av varje och ger en bra allmån grund, både inom utbildning
och forskning.

b. foretagsekonomin soker verka som en medveten integrerare och
katalysator av de olika synsått som finns inom nårliggande discipliner.

c. foretagsekonomin delar upp sig på ett antal skiida discipliner, som var och en kånnetecknas av en viss teoretisk sammanhållning och praktisk inriktning. Detta år ju ett vanligt naturligt fenomen i en organisations tillvåxt.

d. foretagsekonomin soker renodla sig i riktning mot det som år sjålva »kårnan« i åmnat - redovisning och kalkyleringsfrågor. Ovriga delar av det som idag år foretagsekonomi overfors i stållet till angrånsande åmnen och får dår mqjlighet att påverka dessas inriktning.

e. foretagsekonomin tvingas genom den »uttunning« av åmnet, som så småningoim sker, mot en »abdikation« dår det inte långre går att erbjuda någon identitet åt vare sig forskare, lårare eller utexaminerade