Förord

Når jag nu till sist såtter mig att skriv a forordet år det for att tala om vad den efterfoljande text en handlar om. Innehållet år håmtat ur en forelåsning jag hållit på många institutioner under de senaste två åren, samt det gensvar jag fått av de nårvarande. År man generos kan man saga att detta år ett slags prb'vning av innehållet, Texten handlar om: saken (forskning), personen (forskaren) och organisationen. Detfinns två slags forskare, »etablerade« och »fotfolk«. Vidare externa intressenter. Når dessa skiida forteeiser kommer i kontakt med varann uppstår en komplicer ad verklighet; jag har forsdkt lysa upp några knutpunkter som år intressanta med hånsyn till forskningsprocessens rationalitet.

Texten år tillkommen på ett spontanistiskt sått, och jag låter den stå som den
skrevs, vilket år ett experiment.

Slutligen har jag håmtat idéer, teori och inspiration från mina lårare och vånner,
Tornebohm, Elzinga, Walien, Earmark, Lindstrom, Koster, Izikowitz och andra
utan att ange kållorna, ett brott som mildras av att jag erkånner det.

*) Institutionen (or Vetenskapsteori, Goteborgs Universitet. Artikten modtaget februar 1978.

1. Paradigm, Undersokningar och Territorium

Forskare bedriver Undersokningar over ett verklighetsomrade - Territorium,
eller en aspekt av ett territorium.

Undersokningar år inte forutsåttningslosa, utan styrda av Paradigm,
ett samlingsnamn for verkande internvetenskapliga styrfaktorer.
Dessa år:

Vetenskapsuppfattning, vad år god och dålig forskning - kriterier på
process och produkt.

Forskningsinriktning, en overgripande forestållning om vetenskapens framtida utseende, t.ex. foretagsekonomi bor utvecklas till samhållsekonomi for att producera relevant kunskap når produktionen integreras alltmer med ovriga sociala aktiviteter.

Vårldsbild eller Verklighetssyn, forhandsantaganden om t.ex. samhållet och månniskan, hennes behov, egenskaper och formåga. Till Vårldsbilden år kopplat forhandsmodeller av territoriet. En forskare leter efter det han tror kan finnas.

Roller for forskaren i externa kontexter, i samhållet t.ex. Mot vem har
forskaren forpliktelser. Etiska sporsmål, åven internvetenskapliga,
man får inte fuska med data.

Dessa fyra komponenter i paradigmet påverkar och styr Undersokningarna. Emedan territoriet år komplicerat och kopplat till resten av verkligheten år det vanligen nodvåndigt att gora avgrånsningar for att få en intellektuellt hanterbar bit av verkligheten. Sådana avgrånsningar har gjorts och somliga har institutionaliserats i universitetssystemet. Denna institution har vuxit på ett nårmast organiskt sått, dess tillstånd idag år langt ifrån resultatet av en plan, utan av individers intentioner, underlåtenhet och handlingar, eller gruppers intressen och motsåttningar. I vårsta fall kan en verklighetsavgrånsning vara resultat av en maktgrupps åmnebeskrivning, som år tillråttalagd for en gillad proselyt och for att han skall få såtta sig på en ledigforklarad professorsstol.

Denne nye makthavare har med stor sannolikhet ett paradigm, likartat maktgruppens. Man kan kalla del; nepotism, men inte grundat på slåktskap utan på paradigm, intellektuellt slåktskap till skillnad från blodsband. Resultatet blir att maktgruppen vunnit i styrka och den var inte oansenlig tidigare. Paradigm har alltså en tendens att bli alltmer dominerande når de val uppnått en viss troskel.

Hållet ett sådant resonemang borde det efter tillråckligt lang tid bara finnas ett paradigm, och så kan det också sagas har varit i samhållsvetenskapen in på 1900-talet, då den positivistiska traditionen var forhårskande, om an angripen, men av ofarliga konkurrenter.

For nårvarande år situationen emellertid den att en viss anarki råder; positivismen år langt ifrån dod, men andra traditioner som systemtånkande, hermeneutik, strukturalism eller marxism vinner i styrka. Att denna anarki kunnat uppstå på vissa stållen beror enligt min mening på att vetenskapens intressenter undandragit sitt stod, pengar till exempel, emedan kunskapstillskotten blev alltmer ointressanta, och man borjade satsa på forskning av mindre ortodoxt slag i hopp om att kunskapsbildningen skulle ge mer intressanta resultat, om an på bekostnad av precision och såkerhet.

Situationen varierar från institution till institution, från grupp till grupp. Ytterligheterna år ett totaliserat paradigm, vars vårldsbildsantaganden dogmatiserats - vi står infor en kyrka med hångivet pråsterskap och en rigid metodologi; den andra polen år en anark situation, med många paradigm, maktstrider och stora arbetssvårigheter. Dåremellan ligger det gynnsamma tillståndet med en grupp i samreflexion, »hogt i taket«, och en positiv instållning till konstruktiv kritik.

Vilken etikett som passar bast på en forskargrupp beror på om personliga
intressen och maktstråvan overskuggar intresset for kunskapsbildning
eller inte.

Den, jåmfort med samhållet i ovrigt, ringa anstållningstryggheten for
de yngre accentuerar rimligen egenintresset. Det galler att satsa på rått
hast.

Ingenstans, så vitt jag vet, kan man efter ett års arbete finna att lonen inte kommer i augusti; ringa och fråga efter den och finna att man inte forordnats for ett nytt år. Så enkelt år det att saga av en assistent, man behover inte ens meddela honom att han år arbetslos. Vem vågar då satsa på ett nytt paradigm om han hamnat i »en kyrka«.

2. En forskare blir till

Introduktion, Socialisation och Tradering.

Hur ser då den unga forskarens introduktion ut i denna redan etablerade
institution - Universitetet?

Forst ett åmnes- eller områdesval, kanske slumpartat men formodligen av intresse for det verklighetsområde som åmnet vid forstå påseende synes tåcka, samt med en sidoblick på framtida utkomstmqjligheter. Kanske namnet sager något om verklighetsområdet, psykologi t.ex. låran om psyket. Psyket år intressant, det har jag stor erfarenhet av efter 20 års levande, upplevelser, besvikelser, smårta och glådje. Jag våljer psykologi och angrånsande åmnen i min grundexamen.

Studierna upptages och fortskrider, man låser bocker, rått många också, gor kanske laborationer for att utveckla handlag i experimenterande, men man låser inte vilka bocker som helst utan de som valts av lårare och handledare udfrån deras paradigm, kunskapsmåtning och krior bedoms utifrån samma paradigm, vad som år rått och fel bedoms utifrån paradigmet. Detta år en socialisationsprocess och sådana kan vara nog så smårtsamma, men resultatet år vanligen att man blir som de etablerade, man tar samma paradigm och lever lugnare; gor man inte det stots man bort. Man har kommit fram till forskarrollen Utbildningsvdgen, socialiserats in i en forskargemenskap på dess villkor. Jag vill inte påskina att detta år en plan som de etablerade genomfort, utan processen år nog tåmligen oreflekterad; resultatet år detsamma. Vad jag vill påstå år att det inte år lått att såtta sig på tvåren, de fiesta månniskor mår båttra av berom ån av klander, åven forskaren in spe. Vidare har de fiesta forskare inte privatformogenhet, åven om de till stor del kommer ur samhållets ovre skikt, utan år beroende av den utkomst en tjånst kan ge. Tjånster tillsåttes inte av regeringen eller andra intressenter, utom i vissa fall, och då endast formellt, utan av andra forskare, och de har paradigm.

Efter grundexamen vidtar forskarutbildningen, d.v.s. utbildningen till forskare; man år alltså inte forskare forrån efter ytterligare \Vi år. Man år nu cirka IVz år i akademiens vårld, och vål lika habil som en vanlig sjuåring. Intressant år att man kan komma upp i denna alder och åven fortsåtta resten av sitt akademiska liv utan att ågna en, sager en, tanke

åt att man har ett paradigm, vad det innehåller eller hur man fått det.
Livet går som på rals och man fundeirar inte på vem som lagt rålsen ellervart
den går.

Detta år en bild av hur man traderar paradigm.

3. Vem väljer forskarens problem?

Samhållsvetenskap år i många avseenden olik naturvetenskap. Samhållet och individernas vårld skapas av månniskor som lever i denna vårld. Forskaren år en aktuell eller virtuell foråndringsagent i den sociala verkligheten. Forskaren år dårfor inte bara intresserad av att beskriva, forstå, forklara utan åven av att konstruera eller manipulera, d.v.s. fordndra den verklighet han beskriver.

Ett sått tillfora forskningen Problem år att, grundat på egna iakttagelser av missforhållanden i verkligheten, konstatera: Detta år inte sakernas basta tillstånd! Hur år det egentligen? Varfor år det så? Forstår andra detta på samma sått som jag? Kan det forbåttras? Vad kan jag gora for en sådan forbåttring? Åven om forskaren sållan kan foråndra direkt kan han sprida kunskap om ett missforhållande, och kunskap med så pass kvalitet att den år trovårdig.

Tyvårr missbrukas ibland forskarrollen så att man sprider påståenden som får sin trovårdighet, inte genom argument och undersokning, utan genom att det år just en forskare-expert som sagt något. Hannes Alvén lade ånnu ett grann till sin berømmelse på detta sått i 1976 års valrorelse.

Det vanliga år emellertid inte att Problemen emanerar ur upplevda missforhållanden utan att de faller ner på den unge forskaren från ovan. Det kan vara en del av handledarens studier; los Pj, P2P₂ och P3P₃ och skriv vårdat, så har du en avhandling. Det kan åven vara ett uppdrag från någon organisation eller något foretag; detta år sårskilt roligt som Problemet då beledsagas av pengar.

Vid en stilla rundfråga under några år har min uppfattning blivit att
de två senare Problemkållorna år vanliga.

Jag vill inte håvda att samarbete mellan forskare och avnåmare alltid år olyckligt, tvart om kan det motverka att forskaren blir isolerad från samhållet i ovrigt. Detta sårskilt om forskaren går bakom den som betalar och kontaktar dem som resultaten angår. Ett sådant agerande finner jag råttfårdigt. Om avnåmaren har tånkt att fungera som informationsfilter mellan forskaren och de berorda omojliggores detta. Forhållandet forskare-avnåmare forsåmras troligen avsevårt. Man har lårt något om avnåmarens motiv och år fri for nya spånnande uppgifter.

4. Tvärvetenskap och karriär

Tvårvetenskap, eller interdisciplinår forskning, år sedan några år ett modeord. Dessexistens och aktualitetsvårde anger att det år en reaktion mot att universitetsorganisationen kristalliserats i discipliner, fack, avdelningar som ågnar sig åt problemlosning utan att storas av att verklighetens problem inte år isolerade från varandra utan kopplade utanfor de verklighetsområden som olika discipliner inmutat som sina.

Den enkla ock kloka idén år: Borja med verkligheten och de problem som finns dår, samarbeta sedan med olika discipliners foretrådare, eller bilda dig sjålv i de många åmnen som kan behovas åven om det blir litet ytligare.

Tvårvetenskap år alltså verkligt problemorienterad forskning. Relevans,
kardinalkriteriet. Detta bor uppmuntras.

Men hur ter sig detta ur forskningssynvinkel goda från individens synpunkt
om han inte år etablerad ?

Samarbete år en nodvåndig och central komponent, det år bra och
lårorikt. Sampublikation av resultat år forkastligt.

Den dag man forsoker ta steget over till etablissemanget erfar man att professurer inte tillsåttes i par utan en och en. I en sampublikation vet man inte vem som står for vad, den våger alltså lått. Men detta år inte huvudskålet till svårigheten att erovra stolen, man sitter redan mellan alia befintliga stolar emedan forskningen från borjan år mter-disciplinår. Ens eget arbete år inte centralt i något åmnesområde, om ån aldrig så vårdefullt; man blir utdefinierad av åmnesbeskrivningarna.

Under lyckosamma omståndigheter har tvårvetenskapen blivit en egen disciplin organisatoriskt, och det år så nya discipliner fods. Forskaren år då skråddarsydd, men lita inte for mycket på att detta skall hånda. År man etablerad och forsorjd kan man med fordel ågna sig åt inter - disciplinår forskning. Ur vetenskapens synvinkel år det hogst rationellt.

5. Reflekterad Paradigmtillhörighet

Alternativet till tradering av ett paradigm år ett medvetet eller reflekterat val. Detta reflekterade val behover ju alls inte resultera i att man bryter med det etablerade forskarsamhållet, men kan vål gora det. Forblir man i samma gemenskap år detta åndå ett båttra sakernas till - stand emedan valet år medvetet.

Reflektion år en medvetandegorandeprocess, varje sådan process borde vara en sjålvklarhet for en forskare som kunskapssokare - producent. Reflektionens forstå steg år att såtta sig sjålv och sin forståelse av verkligheten i fråga. Gor man blott det inser man lått att det finns alternativ, att man sjålv inte sitter på de enda »sanna« utgångspunkterna for forskning eller åtminstone att ens eget paradigm kan vara mojligt att forbåttra i något avseende.

Om ett paradigm tankes bestå av en strategisk faktor och en vårldsbildsfaktor, d.v.s. uppfattningar om verklighetens beskaffenhet i stort, skall reflektionen operera på dem båda. Den strategiska faktorn inklusive vetenskapsuppfattning kan med fordel vara foremål for jamreflektion, tematiska diskussioner med andra forskare.

Når det galler vårldsbildsfaktorn tillkommer ånnu en svårighet, nåmligen den att en tids paradigmtillhorighet får en att se vårlden som den tagit gestalt i paradigmet, och detta inte bara når man forskar utan åven till vardags. Man har ett par metodologiska glasogon, genom vilka verkligheten betraktas och dess kvaliteter beståmmes delvis av glasogonen.

Detta år besvårligt, hur skall man kunna få av glasogonen en stund for
att jåmfora bilden från ett obevåpnat oga med den från ett bevåpnat?
Enkelt, man bedriver samreflektion med vanliga månniskor i

verkligheten-undersokningsomradet. Detta kraver en riktig dialog, ett kunskapsbildande samtal (i Hermeneutisk mening); att tala om for andra hur det forhaller sig ar ingen dialog. Men andra har val ocksa »glasogon« ? Ja, dessvarre, men anta vid samreflektionens borjan att det ar andra an de egna, ger de samma bild, sok nya samtalspartners. Det kan forefalla som om jag antar att det finns en, objektiv och entydig verklighet och att den skulle bli synlig bara nagon Pick av sig »glas-6gonen«.Sa inte fallet, jag vet namligen inte det. Visste jag det vore resonemanget onodigt, da skulle jag talat om hur varlden ar. Vad jag vill med ange ar en vag, en metod att komma at egna och paradigmadskaantaganden som med tiden frusit till »sanningar«. For att antagandeninte skall dogmatiseras kravs att de ibland satts under fraga. Analogt, man maste byta ben for att kunna ga. Vagar man inte riskera sakerheten ar reflektion omojlig.

Forskare kan ge intryck av att detta skulle vara en obehaglig process, ibland sager man att den år handlingsforlamande. Detta år naturligtvis nonsens. År reflektion obehaglig beror det på att personen år etablerad, paradigmet dogmatiserat och att forskarsamhållet overgått till att vara en kyrka.

6. Reflektion och Vetenskapsteori

Utifrån den presenterade forskningsteorin framstår det som angelåget
att reflektera och att samreflektera, ty i samreflektion ligger mojligheten
att få tag på egenperspektivet - man s.a.s. speglar sig i andra.

En angelågen roll for en vetenskapsteoretiker, om hans stil år serviceorienterat, år att underblåsa reflektion och att stålla upp vid samreflektion. Detta låter ju klokt och bra. Det finns någon som bor prata (artikulera sitt paradigm) och någon som vill prata - vetenskapsteoretikern. Det år bara att såtta igång.

Dessvårre, den pratsugne vetenskapsteoretikern mots ibland av totalt ointresse, mothugg, till och med illvilja. Forskaren vill inte alls gå i dialog med honom, hur kan detta vara? Det beror naturligtvis inte på att forskaren år dum, utan på att samreflektion år emot hans intressen.Sitter han i en forskargrupp med ett starkt, etablerat paradigm

som blivit dogmatiserat blir forskaren paralyserad, han kan inte rora sig alls. Den organisatoriska ramen for forskningen, tjånsten - pengar behårskas av kollegerna. Så lange han har samma paradigm fungerar hans karriår. Varfor skulle han reflektera over paradigm med risken att forlora sitt brod. Fullt rationeilt alltså, men oansvarigt. Den vålvilligevetenskapsteoretikern blir litet frustrerad.

Vålkommen år vetenskapsteoretikern emellertid om paradigmet inte år dogmatiserat utan en anark situation foreligger. Paradigmdiskussion pågår, ofta med hetta, fraktionsbildningar och smågrål. Men man samtalar och vill gårna ha fler partners. Vetenskapsteoretikern skall då inte gå in och tala om vem som har rått och fel - då har han vanligen overskattat sig sjålv, ty han år nåstan alltid såmre insatt i åmnet an de som forskar. Dåremot kan han deltaga som en samtalspartner i en gemensam process av Kunskapsbildning.

I en miljo som denna finns forutsåttningar for att nya paradigm fods eller att gamla forbåttras. Att vetenskapsteoretikern år vårdefull i processen beror inte bara av att han kan något om vetenskapsteori, utan på att han år engagerad utan att vara part i saken. En vetenskapens gruppterapeut så att saga. Det kan verka formatet att gora sig till terapeut. Det ger intryck att man ser andra som patienter. Men barnets (paradigmets) fortjånster beror ju inte av barnmorskan utan av foråldrarna. Barnmorskan underlåttar bara forlossningen.

Naturligtvis finns alia stadier mellan ett dogmatiserat paradigm och
en anark situation i ett forskarsamhålle men jag har valt dessa två for
att de år mer låttkommunicerade an mellanstadierna.

7. Vad är Vetenskapsteori?

For den låsare som inte tidigare varit i kontakt med vetenskapsteori,
men nu blivit intresserad, kan vi med hjalp av paradigmbegreppet,
enkelt om an ytligt, forklara vad det år.

Vetenskapsteori år studiet av paradigm och kunskapsbildning i de empiriska

Empiriska vetenskaper år sådana som har ett territorium.

Vetenskapsteorin år en empirisk vetenskap vårs paradigm kan studeras.
Rubriceras vaniigen - Allmån och jåmforande vetenskapsteori.

Det egna vetenskapsteoretiska paradigmet kan och bor vara foremål
for reflektion.

Hur studerar man paradigm och kunskapsbildning?

Med de tillgångliga bedrives Samreflektion som tar sin borjan med artikulering
av outtalade men verkande antagenden och i basta fall leder
till konstruktion eller val av paradigmkomponenter.

År forskaren otillgånglig, d.v.s. inte långre bland oss, ovillig eller langt borta, år det tillvågagånssått som bjudes Rekonstruktion. Paradigm år vårdeladdade varfor rekonstruktioner ur undersokningar år intressanta att avståmma mot ett artikulerat paradigm. Man kan inte alltid lita på vad folk sager. Se vad de gor.

Ånnu ett sått år att studera forskning i utomvetenskapliga kontext,
som makt, ekonomi, politik m.m. Min text hår år ett exempel på denna

Återkopplingen till den studerade verkligheten sker genom deltagande
i samreflektion, kurser och rapportering.

8. Paradigm och forskningens Intressenter

Reflektion och Samreflektion år den intellektuella miljo dår paradigmforåndring
genereras, men år det alk?

Dagens Humanvetenskapliga paradigm, d.v.s. de som blir etablerade, har mott andra intressenter och gillats eller accepterats. De som ogillas av intressenterna lever nåra undergang, och ju mer olika samhållsstyrningar tilltar, ju farligare for icke-salongsfåhiga paradigm.

Forskningens Intressenter år alia som berors av Resultat och verksamhet, men alia kan forvisso inte påverka forskningen. Några kan det emellertid, och det år bestållare av utredningar och uppdragsgivare, så också forskningsraden. Bestållare år vanligen statliga och kommunala myndigheter samt privata storforetag. Har dessa tunga intressenters bestållningar något med forskarnas paradigm att skaffa? Ja, genom att ett visst slags forskning efterfrågas och betalas kommer de som har rått slags paradigm att ha betalande avnåmare, och de kan åven locka unga forskare till sig genom att forsorja dem. Intressenter med pengar kan alltså underblåsa, om an omedvetet, utbredning och dominans av ett paradigm.

De som ser som sin uppgift att forska for resurssvaga grupper i samhållet och utanfor nationen har en helt annan situation. De resurssvaga varken hors eller betalar, forskarens engagemang år avgorande. Finns ingen forskning utan styrning år det just de resurssvaga som kommer till skada. Den vanliga visan, de minsta får mest stryk.

Men någon organisation eller myndighet kan vål ta sig an deras sak?
Jovisst, då år de inte långre resurssvaga, det år de som år kvar jag talar
om.

Forskningens Intressenter kan alltså stojda ett paradigm genom att bestålla undersokningar producerade i den andan. Likavåll kan intressenterna undandra sitt stod och dårigenom forsvaga ett annat. Alk storre del av forskarnas verksamhet styrs och fmansieras av externa intressenter.

9. Det framgångsrika Behaviouristiska Paradigmet och Intressenterna

Administration i statsapparaten och det privata nåringslivet har som sin centrala uppgift att planera, styr a och kontrollera. Styrning år administratorens »raison d'etre«, åven om han fornekar det. Om nu administratoren år en intressent i forskningsprocessen och aktiv som sådan genom att bestålla utredningar, vart vånder han sig?

Han vånder sig till de leverantorer som har en anvåndbar vara, kunskap
om månniskor och samhålle som passar når bestållarens uppgift
år att styra andra.

Det Behaviouristiska paradigmet passar till administratorens styruppgifter,

Jo, redan namnet anger något om paradigmets innehåll. Behaviour betyder beteende. Hur någon eller något beter sig kan man fastslå utan att engagera sig i månniskan. Man observerar och registrerar, undersoker om ett registrerat beteende korrelerar med ett annat.

Man kan åven anvånda ett kontrollerat experiment, manipulera en variabel(x)

riabel(x)eller nagra och registrera beteendeforandring pa en annan variabel (y). Att kunskapen om samvarierande variabler ar pretenderat objektiv beror pa att undersokaren inte behover engagera sig i det undersokta(objektet). Aven metodbocker i denna skola handlar om »Participant observation^ men det ar inte deltagande som engage - mang utan intresset ar hur man skall eliminera storningar pa forsoket-observationeni t.ex. en grupp manniskor, d.v.s. hur forsoksvariablernaskall isoleras. Det som framtonar i beskrivningen ar ett Askddarperspektivpa verkligheten. (Skjervheim).

Hur år då administratorens forhållande till sina medmånniskor? År det ett Åskådarforhållande eller ett engagerat Deltagarforhållande med syfte att emancipera oss som varelser? Det forrå naturligtvis. Vanligen har han inte ens tråffat den månniska vårs beteende han vill manipulera annat ån som ett heltal i en sifferkolumn eller som ett folkbokforingsnummer, vilket ju sager något mer. Detta utvåndiga forhållande till månniskorna år ju just det som den behaviouristiska forskaren har. De två har paradigm som stammer med avseende på en mycket viktig vårdering, nåmligen att månniskor år två slag, styrande och styrda, och ingen avser att foråndra detta.

Det år då naturligt att administratoren vånder sig till den behaviouristiske forskaren med sina frågor, emedan svaren passar till hans mojligheter att manipulera beteenden, och detta år hans »raison d'etre«. En utredning år egentligen svaret på en av två frågor:

(1) Jag kan manipulera ett beteende (det intressanta) Y direkt; får detta
effekter på andra variabler, vilka och hur ?

(2) Jag kan inte manipulera ett beteende Y, finns någon, några variabler
X som jag kan manipulera for att få Y? och leder detta till bieffekter?

Utredningar skall alltså kartlågga strukturer och svara på frågan, vilket
snore skall jag dra i, i denna hårva, for att få onskat resultat och
inget annat.

Jag har hår pekat på paradigmgemenskapen hos behaviouristiska forskare
och administratorer.

Paradigmet har varit mycket framgångsrikt i samhållsvetenskapen och detta år en del av forklaringen. Till forskningen externa Intressenter har kunnat anvånda kunskapen i sin verksamhet och dessutom haft resurser att betala.

Ett alternativt, konkurrerande paradigm som det Hermeneutiska,
med sitt klart uttalade emancipationsideal har inte haft samma framgang
hos externa Intressenter - med stora resurser.

Många samhållsvetare år trotta på kritik av behaviourismen, varfor
har jag då an en gang dragit upp den? Inte for att trotta låsaren, men
vål for att peka på faran att tradera paradigm.

Antag att någon med egalitåra vårderingar traderar paradigmet, han kommer dårigenom att bidraga till kunskapen i den tradition vårs teknologiska pendang år styrning och kontroll av månniskor, och detta år oforenligt med hans vårderingar; han blir ett omedvetet redskap. Det bor inte en forskare vara.

År ett behaviouristiskt paradigm all tid till skada for månniskor? Nej, det år utmårkt når man studerar trafikkorsningar till exempel. Den teknologiska forlångningen år just att utveckla system for att få folk over gatan utan olyckor, att styra dem utifrån med hjalp av signaler. Hår år det inte tal om att gå i dialog med medmånniskor, eller emancipation, utan att få dem over gatan.

Det som år olyckligt, och i det hår fallet oanståndigt, år att totalisera
ett paradigm, så som skett i samhålJsvetenskapen. Att gora det till det
enda vetenskapligt gångbara.

10. Sammanfattning av identifierade paradigm- »makare«

Paradigmen som styr undersokningar påverkas inte bara av forskare i samreflektion utan av forskaretablissement med makt forankrad i forskningens organisatoriska struktur. Det finns externa Intressenter alltifrån forskningsråd till resursstarka administrationer. Det finns resurssvaga intressenter som folk i allmånhet, men dessa har också ringa betydelse. En kategori som inte behandlats men har betydelse år offentliga debatterer och sådana som kontrollerar informationsmedier. Alia dessa år paradigm-»makare«, somliga genom samreflektion och andra genom selektion med hjalp av efterfrågan.

11. Post scriptum

Når jag sjålv låser igenom den hår essån blir jag litat beklåmd. År det
verkligen så illa stållt i forskningens vårld? Finns det inga stora forskare,
bara starkaf Bara egennytta och nepotism, men inga ideal?

Jo, det fmns också; det finns många forskargrupper dår det år »hogt i taket«, dår kritik uppfattas som en central forbåttringsfaktor. Dår forskningsprocessens rationalitet omhuidas, och kunskapens relevans står hogt på kriterielistan.

Åndå kan det ha sina fortjånster att peka på sjukdomar i en samhållskropp som jag gjort, och att for den enskilda forskaren med ringa makt peka på fållor, på det han inte blir så overraskad når han går i en av dem.

For att låsaren inte skall avfårda min text med att jag år paranoid vill
jag till slut luta mig mot en auktoritet, professor Tord Ganelius skriver
i Goteborgs-Posten 24 oktober 197 7 sidan 2:

Vid universitetet är skendemokratin utpräglad och utbredd

Arbetar vi med fel sakar? frågade Klas Rosengren den 4 oktober på denna sida. Hans artikel exemplifierade byråkrati och pappersproduktion i hogskolevårlden med ett prorektorsval vid Goteborgs universitet. Det flodar av exempel av denna art, och jag tycker det bor understrykas att det inte bara år fråga om byråkrati utan om utpråglad skendemokrati.

Det våljs for fullt inom hogskolan. En metod som praktiserats såvål på universitetet som på Chalmers år att valberedningar tillsåtts »uppifrån« av dem som haft makten, varefter dessa beredningar - i allra basta fall utan att sammantråda -foreslår sig sjålva till våsentliga poster! Dårefter distribueras forslag så som Rosengren beskrev det i god demokratisk ordning till hundratals personer som rostar utan att ha haft en chans att ta reda på hur kandidaterna ser ut, an mindre om de står for något.

12. Att läsa om behandlade ämnen

Om paradigm:

Tornebohm: Undersokande System, paradigm och tematiska diskussioner.
Nr. 76 i RDTS*

Tornebohm: En systematik over paradigm. Nr. 85 i RDTS*).
Tornebohm: Epistemiska Kontexter. Nr. 94 i RDTS*).

Feyerabend: »Against Method«,; Minnesota Studies for the Philosophy
of Science, 4. 1970.

Om paradigm och socialisation:

Polanyi: The Tacit Dimension. London 1966.
Polanyi: Personal Knowledge. London 1958.

Barnes Barry: Sociology of Science. Penguin modern sociology Readings

Om forskning och samhålle:

Å. Sandberg: En fråga om makt. Stockholm 1975

Åtskilliga statliga utredningar behandlar denna fråga t.ex. :
Forskningspolitik SOU 197 7:52.

Information om pågående forskning SOU 1977 :54.
Sektorsanknuten forskning och utveckling SOU 1977 :53.

13. Om olika vetenskapliga traditioner

Hermeneutik:

Arbnor, Bjerke: Foretagsekonomisk Metodlåra. Lund 1977.
Lindstrom: Dialog och Forståelse. Goteborg 1974*)

Koster: Hermeneutikens historia - ett drama i fern akter. Nr.
92 i RDTS:::).

Skjervheim: Deltagare och Åskådare. Stockholm 1971.

Marxism:

Lenin: Vad bor goras. (1905).

Johansson,
Liedman,
Kallenborg: Positivism, Marxism, Kritisk Teori. Stockholm 1976.

Strukturalism:

Piaget: Strukturalismen. Prisma 1972.
Leach: Lewi-Strauss. London 1970.

Positivism:

Kolakowski: Positivist Philosophy. Penguin 1972.

Systemtankande:

Westerlind: Systemtankande. Serie 2 i RDTS*).

Emery (ed.): Systems thinking. Penguin 1969

---

*) RDTS år en serie publikationer som kan kopas från Institutionen for Vetenskapsteori i Goteborg.