RESUMÉ

Denna arkkel beror ytterst det dilemma den foretagsekonomiske forskaren upplever i sin roll att samtidigt vara observator och aktor i det studerade sociala systemet. Dagens samhdllsforskare forsoker i alltfor bog grad forneka rollen som aktor i nndersokningssituattonen. Till skydd anvdnder de da objektiva synsdtt och på forhånd givna begrepp och teorier for att beskriva sub]ektiva situationer, dvs metoderna ar dåligt anpassade till objektforhallandet. Hdrigenom upplever de en legitimering av det velenskapliga i sitt agerande som forskare. Detta forhållande har lett till att mycken forskning har presterats da'r forskaren byggt upp en fiktiv bild av det iindersb'kta obejktet och på så sdtt blivit alienerad i forhållande till sind egna teorier och modeller. Detta har dessiitom i flertalet fall residterat i att foretagsekonomin blivit ett redskap for human engineering, vilket onekligen lett till ineffektiva och disharmoniska socio-tekniska system. I denna artikel har vi forsokt presentera ett alternativ till de nnvarande angrepssåtten inom den foretagsekonomiska forskningen. Detta tar sin utgångspunkt i fenomenologisk och hermeneutisk filosofi till skillnad från det nu forharskande positivistiska tankandel. Konkret - presenterar vi en forskningsmodell benåmnd processinriktad initialfas (PI), och ddrtill horande metoder och tdnkesatt samt ett utkast till en helt ny form av systemangreppssdtt, bendmnt aktorsbaserat systemangreppssdtt (ABS_a) ■

---

*) Fil. kand., doktorandstipendiater vid Foretagsekonomiska institutionen. Lunds Universitet.

**) Artikeln bygger på I.A. &T.8., Observator-Aktor, Kopenhamn. Branner og Korch, kommande.

1. Inledning

For att kunna forstå en organisation på ett meningsfullt sått kravs något mer an en ingående kunskap om den foretagsekonomiska arsenalen av modeller, teorier och tekniker. Organisationer agerar ej av sig sjålva och har inga egna mål utan detta beståms av de ingående aktorernas handlande och målpreferenser. H'årigenom blir sådana forklaringar, att månskliga handlingar ar beståmda av externa och begrånsade sociala eller ickesociala krafter, oacceptabla. Harav foljer att man ej kan substituera ett system av subjektiva innebordstrukturer med objektiva synsått dår man 6nskar se allt i termer av fakta och fakticitet. Ett annat namn på detta ar enligt Skjervheim (1971) positivism. Om man då onskar forstå ett socialt system maste man forst forstå och referera till verkligheten såsom den upplevs av aktorerna i systemet. Forskaren maste således forsoka forstå icke ting utan mannsikor - icke objekt utan subjekt. Att forstå innebår dårfor att finna det unika hos varje aktor. Detta kan ej goras med några generella modeller eller systemteori, då dessa endast år hjålpmedel for att forklara ett antal aktorers handlande i av forskaren våldefinierade situationer utan att vi forstår en enda av dem. Anledningen till att vi ej kan forstå aktorerna och dårmed åven det sociala systemet med dessa synsatt, beror på att vi tilldelar aktorerna ett artificiellt medvetande genom att placera in dem i våra på forhånd givna teorier eller begrepp. Human engineering intrader i det moment då aktorerna sjalva tar upp detta artificiella medvetande i sin sjålvtolkning. Detta med anledning av att våra teorier har ett invåndigt forhållande till det undersokta, dvs. våra teorier år med och skapar den sociala verkligheten.

Dessa ovan namnda problem vidlåder de fiesta av dagens angreppssått. Detta beror i hog grad på att man forsoker gora metod - objektforhållandet villkorligt. Vart huvudargument har hårigenom blivit att metoderna skall s.a.s. folja undersokningsobjektets natur i fråga. De nuvarande kriterierna for vad som skall anses vetenskapligt innebår i många fall en tragisk motsattning mellan att forska och att vara månniska. Allteftersom foretagsekonomin våxer ur denna pubertet kan man forvånta sig att man ersåtter sitt fornekande av aktorsrollen med ett accepterande. Hårigenom kan man vånta sig en forskjutning från den avståndstagande till den deltagande forskaren, dår problemstållningarna byggs upp i intim kontakt med aktorerna.

Problemet med dagens angreppssatt ar att de ger forskaren en uppsattning fardiga begrepp och teorier, vilket resulterar i att man endast finner de problem angreppssattet tillater. Dessutom kommer forskaren under processens gang att evaluera sin anvanda logik gentemot den logiska metodikens principer, vilket ytterligare tenderar till att formalisera samhallsvetenskapliga problem till logiskt perfekta modeller. Mills (1971) och Denzin (1970) bl. a. gar till hart angrepp mot ett dylikt satt och menar att metodikens principer istallet borde evalueras mot forhallandet till sociologisk fantasi. Att da utga fran generell teori och logiska modeller innebar att vi gor dessa till medel for att bevara intrycket av att varden ar enkel. Grundstommen i vart resonemang vilar pa en manniskouppfattning dar manniskan samtidigt uppbar tva existensformer, dels sjalvstandigt som objekt »sein als Ding», dels beroende sasom upplevelse hos andra »sein als Erlebnis». Husserl, (1969). Detta for med sig att manniskan som manniska existerar i forhallande till andra manniskor. Manniskans identitet bestams harigenom av forhallandet till vad andra manniskor ar. Var verklighetsuppfattning och darmed vara gemensamma jaguppfattningar grundas i vara face to face-relationer, vilket har foranlett Cooley's (1964) myntande av begreppet »spegeljag» for denna omsesidiga bestiimning.

Utifrån dessa forutsåttningar foljer att sociala system består av dels en objektvårld dels en social verklighet. I den sociala verkligheten existerar endast de objekt vilka existerar for aktorerna i det sociala systemet, dvs. ob-jekt = for någon. Den sociala verkligheten består i vår upplevelse av och vår reaktion på den omgivande objektvårlden. Den interaktion dåremot som foreligger mellan dessa två dimensioner av ett socialt system kommer vi att benåmna det ekologiska systemet. Detta system innefattar således en materiell meningsstruktur. Eftersom vi anvånder dessa meningsbeståmda foremål kommer dessa ting att beståmma vissa handlingar.

Av detta foljer att den foretagsekonomiske forskaren arbetar med sociala system, vilka år uppbyggda av subjektiva innebordsstrukturer. Detta maste foljdaktligen innebåra att forskaren skall arbeta utifrån tånkesått vilka icke reifierar månskliga situationer. For att forstå denna komplexa helhet vari de f dretagsekonomiska teorierna insåttes anser vi det vara en nodvåndighet att konvertera - från positivistiskt inspirerade undersokningsmetoder till fenomenologiska utgångspunkter. Vi understryker i detta sammanhang att det ej får uppfattas som om fenomenologin skulle kunna losa konkreta foretagsekonomiska problem utan fenomenologin utgor ett tånkesått for

att forsta. och medvetandegora komplexiteten i den verklighet vari den
foretagsekonomiske forskaren agerar.

Tanken på att anpassa metoderna till undersokningsobjekten foranledde vår utveckling av en forskningsmodell benåmnd processinriktad initialfas (PI) och den tidigare namnda uppdelningen av sociala system i en social verklighet, en objektvårld och ett ekologiskt system, vilket kan tjåna som ett forstå metod - objekt-anpassningskriterium. Man kan tala om att denna modell (PI) till en bor jan i det nårmaste år en anti-modell i forhållande till den traditionella synen. Inledningsvis år det tånkt att forskaren skall arbeta visonsbetonat, utifrån vad vi skulle kunna benåmna en planerad forutsåttningsloshet, dår han lår sig uppleva vårlden som den upplevs av systemets aktorer. Genom sitt engagemang i systemet erhåller forskaren forhoppningsvis vad vi benåmnt en overlågsen systemkånnedom i vilken innefattas en problemuppfattning som har byggts upp i intim samverkan med aktorerna. Tanken år att forskaren skall alternera vad galler nårhet och avstånd, dvs. en kombination av engagemang och distans. Detta kan enklast forstås når vi senare betrakter PI utifrån de metoder och tånkesått vilka den innefattar, dvs. den anger endast de yttre ramarna for agerandet.

2. Processinriktad initialfas

I enlighet med de inledningsvis noterade riktlinjerna for en humanistisk
samhållsvetenskap har vi utvecklat en modell over forskningsprocessen.

Denna modell (PI) beskriver som ovan nåmnts endast de yttre ramar for hur forskaren bor angripa samhållsvetenskapliga problem. PI implicerar emellertid ett antal metoder och tånkesått, vilka kommer att behandlas senare. Under denna rubrik kommer således modellen att beskrivas såsom den generellt kan komma till anvåndning vid undersokningar av sociala fenomen.

Modellens bakomliggande tankar kan enkelt uttrykas genom f6l j ånde fem
påståenden:

1. Forhallandet metod - objekt far ej goras villkorligt, dvs metoderna
skall folja undersokningsobjekten i fraga.

2. Metoder, vilka beskriver hur forskaren skall agera, bor vara uppbyggda
pa det som ar sareget for mansklig probiemlosningsformaga.

3. Forskaren okar sitt aspektseende genom etablerandet av vi-relationer.

4. Sociala problem ar av den karaktaren att de ej kan beskrivas sasom
input-output fenomen.

5. Sociala problem ar av den karaktaren att initial malfokusering ar irrelevant,
dvs istallet ar processen vasentligare an malen.

Eftersom den månskliga problemlosningsprocessen uppvisar en icke formallogisk gang och sociala system år av interagerande och komplex natur bor ett tillvågagångssått våljas som i.storsta utstråckning overensståmmer med dessa båda egenskaper, dvs metoderna fol jer undersokningsobjektet. Hårvidlag kan man tala om två sått, vilka utgor åndpunkterna på en skala, nåmligen processinriktad och målinriktad initialfas. Det processinriktade tillvågagångssåttet utgår från antagandet att man hellre bor starta en process ån att ågna sig åt att forsoka finna ett låmpligt mål och låmpliga medel for Idsande av problemet. Det senare utgor tillvågagångssåttet vid den målinriktade initialfasen. Vid den processinriktade initialfasen forutsåttes således att man arbetar mera flexibelt och interagerande, dvs år oppen for flera mojligheter genom att man ej år bunden av medhavda teorier och begrepp styrda av uppgjorda mål.

Det år dessutom formodligen endast meningsfullt att tala om mål vid studium av slutna system. For att kunna sluta ett system maste forskaren ha en sådan uppfattning om situationen att någon signifikant forandring understudietiden ej sker. Detta innebår att man, innan systemet slutes, maste besitta en overlågsen systemkånnedom, eftersom sociala system år dppna. Detta pekar således direkt på att forskaren maste ha genomgått en omfattande initialfas, vilken år processinriktad, for att få mojlighet att tillfålligt sluta systemet så att målen kan beståmmas. Foregås ej målformulerandetav denna processfas torde systemet slutas på felaktiga grunder och dessutom kommer målen formodligen att vara irrelevanta. Med initialfasavser vi således forskarens forstå och i flera avseenden viktigaste del i forskningsarbetet, eftersom denna syftar till etablerandet av vi-relationerfor

tionerforatt kunna bygga upp problemstållningarna och preciseringen av
forskningsmålen i intim kontakt med systemets aktorer.

Syftet bakom utformningen av den forskningsmodell vi benåmner PI har varit att finna en forskningsdesign som generellt kan anvåndas vid olika problemlosningstillfållen. Den blir således snarare en metodologisk vagledning an en specifik metodik. Tanken ar namligen att denna forskningsmodell skall fungera som en overgripande filosofi for forskarens vetenskapliga agerande. Det innebar att modellen kan anvandas som vågledning vid såvål totalprocessen som delprocesser inom denna, dvs inom totalprocessen finner man ett antal Pi-modeller for varje specifikt delproblem.

PI består av forstudiedel, processdel och måldel, dår den starka betoningen på processdelen har fått ge namn åt modellen som helhet. I denna processdel ar nyckelbegreppen interaktionsfas med problemsokning, problemsfar och systematiseringsfas. Efter att ha genomgått processdelen kommer forskaren till en måldel och kan då gb'ra upp sina mål och besluta om vilka medel som skall anvandas eller behover utvecklas. Genom detta forfarande kan forskaren båttre anpassa metoderna till undersokningsobjektet. Denna PI-modell återfinns i figur nedan.

Den interaktiva forstudiedelens syfte år att ge forskaren tillråcklig information for en kravanalys. Det år med hjalp av denna som forskaren beslutar om anvåndandet respektive icke anvandandet av en processfas. Det val som sker i beslutsfasen år individspecifikt till stora delar, då problemet bedomes utifrån forskarens initiala kvaliteter. Individuella olikheter i uppfattningen om problemdignitet kan således foreligga.

Processdelen syftar till en kontinuerlig interaktion mellan forskaren och det studerade systemet. Utifrån denna process kommer ett antal komponenter, vilka på något sått antages vara relaterade till det sokta problemet, att inplaceras i problemsfåren for att senare bearbetas under systematiseringsfasen.

Den foljande delen, benåmnd måldel, år en forskningsprocess styrd av uppgjorda mål och tillgångliga eller nyutvecklade medel. Den syftar till en direkt beskrivning av fenomenet for att mojliggora ett losande av det formulerade problemet.

3. Forskarens agerande på mikroplanet

PI skall som tidigare påpekats betraktas som en filosofi (ett satt att tanka)
for hur man angriper samhallsvetenskapliga problem. De metoder och

tånkesått som ar i overensstemmelse med ovan namnda modeli bor sokas
utifrån f6lj ånde frågestållningar:

1. Hur agerar man på mikroplanet?
2. Vad riktas uppmårksamheten på?

3. Hur uppnår man vsb (vilket skulle bevisas)?
4. Hur skall insamlad data beskrivas?

5. Hur abstraheras beskrivningen?
6. Hur analyseras beskrivningen?

Dessa frågor får ej betraktas som en i tiden lopande process dår ordningen dem emellan skulle vara given enligt ovan. De bor narmast betraktas som ingående moment i en forskningsprocess, dar flertalet torde upptrada samtidigt.

De frågestallningar som återfinns ovan motsvaras av ett antal metoder och/eller tankesatt. Dessa ar upptagna nedan med samma nummer som respektive frågestallning och inplacerade i en figur vilken iliustrerar deras forhållande till helheten. Dessutom ar den tidigare namnda simultaniteten mellan dessa moment skisserad i figuren till hoger.

1. Fenomenologiskt.
2. Aktorens handlingar.
3. Verstehen.

4. Aktorsschema.

5. Begreppsgenerering, språkutveckling.
6. Aktorsbaserad systembeskrivning (ABSb)

Den storsta fordelen med modellen ar att den ger mojlighet till en simultan tolkning av delarna 1-3 och helheten 4-6. Detta kommer att utforligare beskrivas under punkt 4, dar vi skisserar det aktorsbaserade systemangreppssattet (ABS_a).

3.1. Den fenomenologiska utgangspunkten.

Det fenomenologiska tankesattet har sitt ursprung i den tyske 1900-tals
filosofen Husserl men fick sin relevans for sarnhallsvetenskapen forst
genom Schutz' (1962) arbeten.

Fenomenologin syftar ej till att forklara fenomenen genom att såtta in dem i orsaksammanhang, utan forsoker i stållet låra oss att se ej enbart det yttre av tingen utan åven det inre; jagets funktioner. Hårigenom forespråkas en forutsåttningsloshet vid beskrivning av fenomenen. Det galler således att frigora sig från på forhånd uppgjorda teorier, dogmer, doktriner, etc. eller som fenomenologerna uttrycker det: »man muss zu den Sachen selbst verstossen». Fenomenologin syf_tar således till att soka fenomenets vasen i det omedelbart givna. Det »givna» står hår ej for det sinnligt givna, utan for vart medvetande over huvud, dvs. medvetandets intuition år ej sinnlig.

Den vårld mot vilket det intentionala medvetandet år riktat benåmner Husserl »Lebenswelt». Denna intersubjektiva livsvårld ar den vi alia tillhor genom vår common sense-kunskap. Intersubjektiviteten innefattar aspekter av vart omsesidiga beroendeforhållande som individer i denna sociala verklighet. Den bygger på vart sociala medvetande och hur vi tillsammans med andra upplever omvårlden, en gemensam vårld. Denna common sense-vårld har en taken for granted-karaktår och finns dår alltid for oss.

Fenomenologin år den »metod» som direkt syfter till att forklara denna sociala verklighet genom forordandet av en reflektionsattityd, vilket innebår att man ej låmnar common sense-vårlden helt utan så att saga transcenderar den. Detta innebår att man skiljer på dels en empirisk intuition, dels en essensintuition. Av detta foljer att intresset riktas både mot det empiriskt faktuella och det intentionala, vilket mojliggor en båttre forståelse for både situationen vari en handling uppstår och aktorens medvetande och motiv.

4. Aktörsbaserat systemangreppssätt

Utifrån tidigare nåmnda tankar kan vi nu skissera hur vi tånkt att man kan bygga upp en ny form av systembeskrivning, vilken skall vara ett resultat av en metodologisk process vari ett antal metoder och tankesatt blir simultant och symbiotiskt relaterade till varandra. Den tekniska beskrivningen for detta återfinhs langre fram då vi finner det vara av vlkt att forst forklara hur man genererar begrepp utifrån aktorernas subjektiva innebordsstrukturer; hårav namnet aktorsbaserat. Hårvid behovs ett hjålpmedel for att på ett meningsfullt sått kunna greppa om dessa aktorers subjektiva forestallningar. En sammanstållning av de ingående aktorernas forestallningar i någon form av aktorsschema torde ge nya mojligheter till forståelse av hur sociala system fungerar. - Sociala system har som bekant ej något handlingsmønster i sig sjålva utan detta år uppbyggt på basis av de ingående aktorernas forestallningar och handlande.

Aktorsschemat år således tånkt att tjåna som hjålpmedel for forskaren att på ett hanterbart sått erhålla en sammanstållning av de i undersokningssituationen ingående typiska aktorernas subjektiva forestallningar, dvs någon form av beskrivningsinstrument dår subjektiviteten i datan bibehålles. Våsentligt år att några generaliseringar ej får goras utan aktorsschemat skall karakteriseras av samma hoga grad av subjektivitet betråffande de ingående aktorernas forestallningar som foreligger under hela forskningsprocessen. Det år således ett krav på utformningen av aktorsschemat att man når som helst skall kunna gå tillbaks till detta for att erhålla uppfattning om de olika aktorernas forestallningar. Beskrivningar i aktorsscheman får emellertid ej ses som någon slutlig redovisningsform for insmalad data utan endast som ett hjålpmedel for att ur en eller annan aspekt kunna systematisera relevant data.

For varje undersokningssituation uppgores ett flertal aktorsscheman, beroendepå undersokningsobjektets komplexitet, och dårefter mojliggores ett kombinationsforfarande med fårdiga aktorsscheman. Denna kombinationav aktorsscheman, innehållande konstruktioner av Verstehen-karaktår,ger således mojligheter att se nya aspekter av det beskrivna fenomenet utan att abstrahera de subjektiva innebordsstrukturerna. Dessa nya konstruktionerbenåmnes sammansatt Verstehen eftersom de bygger på de tidigare upplevelserna genom Verstehen-metoden. Det år således frågan

om en grund for generering av nya begrepp, vilka pa ett fullstandigare satt konnoterar de aspektar av det studerade fenomenet forskaren ar intresseradav att fora vidare till en aktorsbaserad systembeskrivning (ABSb). Denna systembeskrivning benamnes aktorsbaserad av den anledningen att den bygger pa aktorernas subjektiva forestallningar, dvs den betraktar aktorernasom medvetna handlande individer till skillnad fran det reifierade betraktelsesatt som de rent systemteoretiska beskrivningarna leder till.

ABSb utgor således slutmål vid analys av sociala system enligt den forskningsprocess som fol jer de tankesått och de metodologiska sekvenser, vilka har angivits i den processinriktade initialfasmodellen. For att nå fram till den slutliga aktorsbaserade systembeskrivningen foljes således ett tillvagagångssatt, vilket med hånsyn till processens karaktår, kan benåmnas aktorsbaserat systemangreppssått (ABS_a). På samma sått som systemrespektive aktorsangreppssåttet anger tillvågagångssått for erhållande av system- respektive aktorsbeskrivningar.

ABS_a forenar det holistiska perspektivet med ett atomistiskt dår systemrespektive aktorsangreppssåttet utgor den yttre ram inom vilken vi tillvaratagit de båda angreppssåttens relativa fordelar. Det holistiska perspektivet representeras således av en modifierad form av systemangreppssått, dvs systemdatan blir aktorsbaserad for att undvika reifikation, medan å andra sidan det atomistiska perspektivet foretrådes av ett starkt fenomenologiskt inspirerat aktorsangreppssått. Den s.k. mikronivån betraktas således med ett fenomenologiskt synsått medan helheten studeras utifrån den modifierade systemteorin. Dessa två synsått forenas i det aktorsbaserade systemangreppssåttet analogt med gestaltteorins sått att betrakta helhetens delar med en simultan syn på dessa tillsammans i helheten av det studerade systemet. Vid denna simultana syn kan forskaren i vissa moment intuitivt symbiotiskt forena de atomistiska och holistiska aspekterna.

Nedan illustreras ABSa vid denna symbiotiska forening dår aktorsscheman,
sammansatt Verstehen och begreppsgenerering år viktiga moment.
Denna forening uppstår i det moment då forskaren symbiotiskt relaterar
de båda aspekterna, dvs vid uppnående av sammansatt Verstehen och begreppsgenereringfrån
de uppgjorda aktorsscheman. Alldeles fore och
efter denna symbiotiska forening har forskaren en simultan syn, dvs han
har en simultan syn på helheten då han agerar på den atomistiska nivån
och motsvarande syn från den holistiska. ABS:l år således, och det bor
betonas, en cyklisk process dår forskaren alternerar i de metodologiska

nivåerna mellan fenomenologiskt agerande och systemagerande och re
sultatet av hela processen blir en ABSb.

Tillvagagångssåttet kan illustreras i diagramform enligt nedan med betoning
på att forskningsprocessen naturligtvis ar undersokningsspecifik
och darfor ej kan återges med fullståndig generalitet.

Forskarens tidigare engagemang i undersokningssituationen kannetecknas
av en overlagsen systemkannedom varfor en intuitiv helhetssyn kan anlaggas
simultant vid denna lagre niva.

Siffrorna i figuren hanfor sig till vissa speciella moment som forklaras
nedan.

1. Fenomenologiskt agerande med en simultan syn på helheten; bor jan
till aktorsscheman.

2. Fortsåttning på aktorsscheman, sammansatt Verstehen och begreppsgenerering
samt en intuitiv symbios mellan de båda nivåerna.

3. Beskrivning och analys på systemnivå utifrån aktorsbaserad data med
en simultan syn på delarna.

4. Återgång till fenomenologiskt agerande med en simultan syn på helheten.

5. Beskrivningsprocessen fortsåtter på aktors- respektive systemnivå.

6. Forskningsprocessens avslutande med en aktorsbaserad systembeskrivning.

7. ABSb kan med hånsyn till forskningssyftet forlåggas på onskad metodologisk

For att ytterligare kunna askadliggora nagra detaljer har ett periodavsnitt,
omfattande den del som hanfor sig till siffrorna 1), 2) och 3) i figuren
ovan, forstorats separat och illustrerats nedan.

Den simultana synen hanfor sig antingen till fenomenologiskt agerande (1) då helheten samtidigt betraktas eller till systemagerande (3) då delarna samtidigt betraktas. Symbiotisk syn daremot hånfor sig endast till det intuitiva moment då forskaren symbiotiskt forenar de båda synsåtten (2) så att ett fullståndigt utnyttjande av dessas relativa fordelar mojliggores.

5. Kommentar

De hår framlagda metodologiska synpunkterna år i linje med en tradition som år relativt ny for den foretagsekonomiska forskningen i Skandinavien. Vår inspiration har delvis håmtats ur arbeten utforda vid Goldsmiths' College, University of London och då speciellt tanken på fenomenologins relevans for en omorientering av de nuvarande synsatten. Hårvid har »The Action Frame of Reference* (Silverman, 1970) varit vågledande for vart utvecklingsarbete i det att vi dock har anf_ort en ytterligare betoning av de fenomenologiska aspekterna. Vi har emellertid ansett det vara en nodvåndighet att vidareutveckla synsåttet till ett aktorsbaserat systemangreppssått (ABS_a), for att åven kunna beakta organisationers helhetsegenskaper. Dessutom har vi fort in synsåttet i ett storre sammanhang genom att relatera det till en modell over forskningsprocessen

Referenser:

1. Cooley, Ch. H.: Human Nature and the Social Order. Schocken, New York, 1964.

2. Denzin, N.: The Research Act. Aldine, Chicago, 1970.

3. Husserl, B.:ldeas. Allen & Unwin, London, 1969.

4. Mills, C. W.: Den sociologiska visionen. Prisma, Stockholm, 1971.

5. Schutz, A.: Collected Papers, vols 1-3. Martinus Nijhoff, Haag, 1962, -64, -66.

6. Silverman, D.: The Theory of Organisations. Heineman, London, 1970.

7. Skjervheim, H.: Deltagare och askadare. Prisma/foreningen Verdandi, Uppsala, 1971.