RESUMÉ

Investeringsteorin år jamforelsevis val utvecklad både på macro- och microplanet. Nar det galler empiriska studier av Jour det verkligen går till då investeringsbeslut fattas ar laget ett helt annat. Detta kan ha manga j'årklaringar. En av de mest overtygande ar att det år svårt och tidsodande att genomfora empiriska studier av investeringsprocesser. 1 upp_satsen gores ett forsok att bedoma en ny ansats som representeras av Aharoni (1966), Bower (1970) och Hemmingsen (1973). Vidare diskuteras de resultat som uppnåtts och hur dessa kan t'ånkas bli vidareutvecklade.

1. Teorin

Den klassiska investeringsteorin har utvecklats på grundval av ett antal an taganden (postulat) om beslutsfattaren och den information han grundar sitt beslut på. (Se tex Fisher 1930, Schneider 1944, Lutz &Lutz 1951, Hirschlaifer 1958).

Bland dessa antaganden innnefattas antaganden om oforandrad teknologi, perfekt konkurrens, perfekt och kostnadsfri kunskap om alk framtida investeringsmojligheter, priser, efterfrågan och kostnader samt att den enda motivationen for beslutsfattaren, som år en person, år vinstmaximering.Om dessa forutsåttningar ar uppfyllda, reduceras beslutsproblemet

---

*) Docent, Institutioncn for Fiiretagsekonomi, Giiteborgs universitet. Modtaget januar 1974.

till en matematisk formel som beskriver det diskonterade vardet av inochutflodena
av betalningar.

Den klassiska investeringsteorin, som bor betraktas som en del av nationalekonomins kapitalteori, fick en kraftig skjuts framåt i sin utveckling i och med genombrottet av matematisk programmering. Eftersom flera investeringsprojekt kunde behandlas simultant under hånsynstagande till flere restriktioner och med hjalp av dekomponeringsmetoder, problemets dualform och prismekanismer, kunde alltmer komplicerade modeller hanteras. (Se tex Albach 1962, Weingartner 1962, Marglin 1963, Whinston 1962). Det påtagliga med denna utveckling av teorin ar att den pådrivande kraften varit utvecklingen av nya analystekniker. Man kan nog utan overdrift saga att modell- och i viss mån teoriutvecklingen rusat ifrån den empiriska forskningen.

2. Tidigare empiriska studier

De empiriska studier av foretagens investeringsbeteende som genomfordes under 50- och bor jan av 60-talen utgick of tast från investeringsteorin och syftade till att faststalla i vilken omfattning råntabilitetsberåkningar foregår investeringsbeslut och vilka kalkylmetoder som anvåndes. (Se tex Eisner 1956, Lundberg 1961, Istvan 1961). Dessutom forekom statisktiska analyser av offentliggjorda uppgifter. Resultaten var genomgående att det foreligger en stor klyfta mellan teorins normativa rekommendationer och de metoder som praktiskt tillampas. Det har forekommit en mångd forklaringsforsok till denna bristande overensstemmelse mellan teori och praktik.

3. Den nya ansatsen

Vid denna tid presenterades »A Behavioral Theory of the Firm» (1963).(¹963). Harigenom fokuserades intresset på foretagets interna processer och på aspirationsnivåbegreppet. Inte minst fångade det empiriska material, som låg till grund for begreppsbildningen, och metoden for dess framtagande, uppmårksamheten.

Det ar mot denna bakgrund studierna av Aharoni (1966), Bower (1970)
och Hemmingsen (1973) skall ses.

Gemensamt for dessa arbeten ar att intresset ar inriktat på de (foretags-) interna processer som omger ett investeringsbeslut. De tar mer eller mindre klart avstånd från klassiskt investeringsteori som bas for empiriska studier av investeringsbeteende. Studierna karakteriseras också av att de ar mycket oppna och i stort sett saknar avgrånsningar nar det galler vilka variabler som kan vara relevanta. »Instead of basing my analysis on the ceteris paribus assumption, I tried to grapple with the problem as a whole and indentify the ceteris». (Aharoni, 1966 p ix).

Den fortsatta framstallningen omfattar en kortfattad presentation av de
tre ovannamnda arbetena varpå foljer en diskussion av de implikationer
som den anvanda ansatsen och de erhållna resultaten medfor.

3.1. Aharoni (1966)

Aharoni studerade ett urval av 38 foretag i USA som investerat eller overvagt att investera i Israel. Inom dessa studerades over 100 investeringsbeslut varav de fiesta galide projekt utanfor Israel. Av dessa studerades 12 projekt ingående. Metoden var hårvid studium av all skriftlig dokumentation rorande projekten samt intervjuer med nyckelpersoner, ofta vid flera tillfalien. Dessutom erholls ytterligare data genom studier av intervjuer som legat till grund for praktikfall vid Harvard Graduate School of Business Administration.

Han konstater ar att det vanligen år en ked ja av håndeiser som utloser sokandet efter investeringsmojligheter utomlands och att det har stor betydelse for investeringsprojektets fortsatta behandling hur det initierats. Pådrivande krafter i intieringsfasen kan vara någon i foretagsledningen, ett forslag utifrån, risken att f orlora marknad, onskan att fol ja konkurrenterna och stark konkurrens från utlandet.

»The Investigation Process)) betingas alltså i hog grad av hur initieringen gått till och den påverkas av en mångd faktorer. I regel sker utredningen sekventiellt. Forst undersokes, i fas 1, allmånna indikatorer såsom olika riskbedomningar, marknadens storlek osv. Denna fas kånnetecknas av att många projekt forkastas redan hår. Aharoni framhåller att respondenternaansåg

ternaansågatt foretagsledningens tid var den knappaste resursen har och att slutsatserna som dras i detta stadium huvudsakligen grundas på intuition.Nasta steg, fas 2, i undersokningsprocessen år »on-the-spot-studier» dår Aharoni framhåller risken for personlig bias i undersokningen som många foretag soker undvika genom check-lists av olika slag. Slutligen presenteras utredningsresultatet, fas 3, vilket sker i skriftlig form och under påverkan både av undersokarens uppfattning om projektet och av hans uppfattning om mottagarens åsikter. Rapporten syftar till att »sålja» ett projekt (eller motsatsen).

Utredningsresultatet bildar underlag for beslutet att investera. Har framhåller
Aharoni två faktorer av betydelse:

1) »The very act of investigation* (p 123) medforr att »commitments»
uppstar.

2) Dessa »commitments* skapar »an evolving set of constraints* (p 138). Restriktioner som baseras på »commitments* ar svårhanterliga och ofta icke jåmforbara, men genom att i en slags forhandling variera betoningen av vissa variabler år det of tast mojligt att finna en losning som år acceptabel for de i beslutet inblandade.

Når man val fattat beslutet att investera inledes en process av forhandling
och modifiering for att åstadkomma den basta mojliga praktiska losningen
av investeringsprojektet.

Många foretag bor jar att investera utomlands sas »by accident)). Upprepas
emellertid processen utvecklas så småningom en »international division*
dvs investeringsverksamheten utomlands institutionaliseras.

Aharoni behandlar åven effekten av det sociala system investorn lever i
och drar slutsatser från sitt empiriska material rorande låmpliga åtgårder
for ett mottagarland som vill attrahera utlåndska investeringar.

Avslutningsvis relaterar Aharoni sina resultat till ekonomisk teori och finner då anledning att kritisera de klassiska investeringsmodellerna. Speciellt ågnar han Cyerts och Marchs »Behavioral Theory» uppmårksamhet Åven om resultaten i stort år forenliga med denna teori markeras vissa avvikelser.

Till skillnad fran Cyert-March vars resonemang implicerar att koalitionsmedlemmarna har likartad makt betonar Aharoni att foretagets beteende i stor utstrackning betingas av huruvida nagon i toppledningen stoder ett projekt eller inte. Vidare kritiserar Aharoni Cyert och March for deras representative firm»-ansats och for deras overdrivna betoning av »organizational slack» nar det galler konfliktlosning.

Icke desto mindre foreslår Aharoni att Cyert och Marchs »relational concepts»*) skall anvåndas i ett grundlåggande analysschema. Man bor emellertid komplettera analysen med studier av den kontext inom vilken dessa processer forsiggår. Hårvid har man anvandning for kategorierna »Structure, participants, interactions among participants* och »information available» (p 292).

3.2. Bower (1970)

Bowers utgångsposition ar att »adequate models of the allocation process are not available* (p 3) varken ur managementsynpunkt eller forskningssynpunkt. Han syftar till att utveckla en deskriptiv begreppsmodell over resursallokeringsprocessen.

Bower utgår i sin problemdiskussion från att foretagets mål alls inte ar en tillracklig beskrivning av de krafter som påverkar resursfordelningsbesluten i ett foretag. Forandringar i ett foretag uppkommer genom sekvenser av planerings- och investeringsbeslut. Dessa beslut sker på olika nivåer i foretaget och den enskilda beslutsfattaren påverkas av unika och personliga

Om foretagsledningen vill styra resursfordelningsprocessen blir det darfor snarare fråga om att evaluera »the quality of the planning/investment process rather than a series of individually considered financial project plans» (p 22).

Detta innebar att Bower faster stort avseende vid de interna processer
som foregår det egentliga beslutet att investera. Det ligger då nara till
hands att ifrågasatta investeringsteorins kalkylmodell. (Bower benamner

---

*)uasireso1_{11 1 11 1 01 1} {){ (oiHlu ((^y _> s> n_;itvr',,i iiii v li.\"otii.i.i1_1.\^■ ■■> "■ iⁱny. A_{{ 'i i}!isi it S;''drch» ocli »organizational

den »the financial model»). Bower forkastar den under hanvisning till bla Aharonis resultat. Problemet ar att varken Aharoni eller andra har kunnat erbjuda en ersattningsmodell som kan anvandas for preskriptiva andamal. Bower avser att studera ett stort decentraliserat foretag och hoppas16sa eller ange riktlinjer for losningen av ovannamnda problem pa. ett satt som framgar av foljande citat:

»If the model of the large decentralized firm is descriptive and a change in the orientation of resource allocation theory is important, the data gathered to corroborate the model will provide directions for that change.» (p 23)

Bowers undersdkning fick den upplaggningen att han i en forstå fas, genom intervjuer sdkte faststalla foretagets organisation, dess informationssystem och de administrativa rutiner som avsåg investeringsprocessen. I en andra fas skulle genom direkt observation utvecklingen av fyra investeringsprojekt fol jas från det att de initierades till dess att beslut fattats om genomfdrande av investeringen (eller avslag).

Bowers resultatpresentation syftar till att ... »communicate his understanding of the territory in terms which inform the process of theorybuilding.» (p 31). Harigenom kan relevanta generaliseringar gdras, men i relation till de data från vilka generaliseringarna utvecklats fdrblir de oprdvade hypoteser.

Betoningen av forståelse gor det nddvåndigt att beskriva foretagets verksamhetsfalts fdr att planerings- och investeringsproblemen skall forstås. Dårefter går han in på en beskrivning av de processer genom vilka problemen

Huvudintresset knytes hår till Bowers processmodell over ett projekt.
Investeringsprocessen indelas i en definitionsprocess och en »impetus»process.

Definitionsprocessen år den process i vilken projektets grundlåggande ekonomiska och tekniska karaktåristika beståms. Processen utldses av »a facility-oriented manager in response to a discrepancy created by information from accounting, marketing, research and development, or general management*, (p 67).

Impetus-processen ar en i huvudsak politisk process . . . »that motivates the resource allocation part of the model» (p 68). Den avgorande faktorn ar har att projektet finner sponsors som satsar sitt rykte som foretagsledare pa. projektet. »Commitment» ar ett centralt begrepp i denna process.

Dessa båda processer forsiggår i en kontext som Bower indelar i »structural context» och »situational context». I det enskilda fallet ar »situational context» av stor betydelse, men den innehåller allt det som gor beslutssituationen unik och det år dårmed inte mojligt att generalisera kring den. Bower focuserar dårfor intresset på »structural context*. Denna faktor formår foretagsledarens uppfattning av problemet . . . »by directing, delimiting, and colouring his focus and perception; it determines the priorities which the various demands on him are given. Structural context has this role because it is the principal way in which the purposive manager learns about the goals of the corporation« (p 73). Denna strukturella kontext år våsentlig dels dårfor att den påverkar foretagsledare dels dårfor att den år under foretagsledningens kontroll.

Alia de tre ovannåmnda processerna (»determination of context* betecknas av Bower som en process) genomgår tre faser: initiating, integrating, corporate och Bowers modell av resursfordelningsprocessen sammanfattas i nedanstående figur:

Bower redovisar utover ovanstående sammanfattning av studiens resultat, en detaljerad redogorelse for fyra praktikfall och han gor en jåmforande analys av praktikfallsmaterialet. Slutligen tar Bower fram implikationer av sina resultat for fortsatt forskning. Speciellt kan hans diskussion av strukturens effekt på- planeringen namnas.

Bower håvdar att i sta'llet for att faststalla avkastningskrav som meddelas organisationen bor foretagsledningen soka påverka Definitions- och Impetus-processerna. Detta kan ske i två steg. Strukturen kan foråndras for att åndra sattet att uppfatta mojligheter och vårdera projekt. Dessutom kan strukturella foråndringar anvåndas for att bredda tillfållena till infly tande for foretagsledare på lagre nivåer (Jfr fig).

Som åmne for fortsatt forskning namner Bower frågan huruvida hans resultat ar specifika for det foretag han studerat. Andra angelågna problemområd en som nåmns ar: Konstruktion av informationssystem till stod for impetusprocessen och anvåndning av strukturen for att påverka beteendet.

3.3. Hemmingsen (1973)

Hemmingsen motiverar huvudsakligen sin studie, liksom de båda foregående forfattarna, med en kritisk genomgång av den teoretiske litteraturen, rorande beslutsfattande. Hemmingsen ågnar i sin litteraturgenomgång mest utrymme åt Cyerts och Marchs »Behavioral Theory of the Firm» och havdar att man bor soka uppnå foretagsbeskrivningar som aven omfattar variabler som ledningen kan anvanda for att styra resursallokeringsprocessen.

Litteraturavnittet avslutas på foljande sått: (s 2.43)

»For at kunne forklare og styre investeringsprojektforlob tror vi, det er nodvendigt at inddrage flere kriterievektorer for at beskrive den proces (slusesystem), hvormed investeringsalternativer fremkommer, bevaeger sig rundt i organisationen, redefinieres eller forkastes samt giver anledning til nye projekter».

Hemmingsen formelerar dårefter en beskrivningsmodell over y>variablen>
som påverkar resursallokeringsprocessen. Dessa ar

Definitionssystem, som hanterar den process i vilken investeringsprojekt
initieras och definieras.

Projektbehandlingssystem, som hanterar den process i vilken projekt
bearbetas och far sin slutliga utformning samt fores fram till ett slutgiltigt

Integrationssystem, som hanterar samordningen mellan flera projekt.
Kontrollsystem som avser uppfoljning av projektets utfall.

Alia dessa system påverkas av oavhangiga variabler som konstituerar vad Bower skulle kalla »structural context)). Dessa variabler år: relation till omgivningen (strategi), beloningssystemet, rollsystemet, maktsystemet och informationssystemet.

Denna beskrivningsmodell ligger till grund for upplåggningen av den empiriska studien, som resulterar i ett antal redogorelser før projektforlopp i några danska foretag. Eftersom undersokningen syftar till kartlåggning och beskrivning ar representativitet inte något avgorande kriterium vid urvalet av foretag. Daremot bor de foretag som undersoks vara relativt stora (for att tillåta interna processer), ha vasentliga projekt under utredning samt vara villiga att medverka. Det år också onskvårt att studera olika typer av projekt.

Undersokningen genomfordes så att forst gjordes intervjuer rorande foretagetsstruktur och om proceduren vid investeringsbedomning. Dårefter utarbetades beskrivningar av ett antal projektforlopp dar data insamlades med hjalp av intervjuer, studier av dokumentation och direkt observation. Det empiriska materialet, som skall analyseras, får alltså formen av detaljeradebeskrivningar av projektforlopp. (Beskrivningen av ett av projektenom

tenomfattar 100 sidor. Betank att i investeringsteorin saramanfattas
denna information i ett avkastningsmatt!)

Svårigheten år nu att analysera och att presentera resultatet av analysen på ett lampligt sått. Hemmingseri val jer att strukurera sin resultatpresentation i enlighet med beskrivningsmodellen och presenterar ett antal hypoteser (deskriptiva påståenden) rorande egenskaper hos de fyra processerna som modellen omfattar. Några av de viktigaste slutsatserna ar:

- For att kunna forstå ett projektforlopp maste man placera in det i sitt
historiska och organisatoriska sammanhang.

- Inget projekt påtråffades, som var så våldefinierat till sina konsekvenser
att en investeringskalkyl i klassisk ordning kunnat genomforas.

- Organisationen av projektbehandlingen betingas i hog grad av de
problem (och darmed de projekttyper) man haft tidigare.

- Den relevansbedomning som ofta sker på ett tidigt stadium av projektbehandlingen
kan vara en viktig punkt att satta in styrning genom
policyåtgarder på.

- Foretagsledningarna har i allmånhet mycket begrånsade kunskaper om
vilken process ett projekt, som framlågges for direktionen, har genomgatt.

- Kontroll av utfallen av investeringar forekommer knappast.

- Foretagsledaren ar en »committing man».

Hemmingsen avslutar sin rapport med att ange några implikationer av
hans resultat for foretag, långivare, det offentliga och for forskning.

Framfor allt framhålles dårvid behovet av okat medvetande om betydelsen
av de interna processer som foregår ett investeringsbeslut. Dårur kan
rekommendationer till andra intressenter an foretagsledningen harledas.

4. Diskussion

Den indttktiva metoden

Alia de tre nåmnda studierna ar induktiva till sin karaktår, d v s de syftar
till att bilda hypoteser och teorier från observationer. Ur den synpunkten

kan det vara forklarligt att den huvudsakliga argumentationen for den valda metoden i alia tre fallen ar den klassiska investeringsteorins bristandeavbildningstrohet dvs teorins bristande overensstammelse med verkligtbeteende. Da'rmed ar (om investeringsteorin har bristande avbildningstrohet,vilket va'l kan anses f aststallt*)) ett nodvandigt men inte tillrackligt villkor for introduktion av en ny investeringsteori uppfyllt. Det tillrackliga villkoret ar att den nya teorin skal visas ha battre avbildningstrohetan sin foregangare och dessutom bor den lampligen ge mojlighettill normativ tillampning pa ett lika elegant satt som den klassiska investeringsteorin.

5. Teoriutveckling

Teoriutveckling over ett så komplext socio-ekonomiskt fenomen som foretagensinvesteringsbeteende
ar en process som genomloper flera faser. En
ideal-modell over en sådan process skulle kunna ha f6l j ånde utseende:

---

*) Huruvida investeringsteorin utvecklats i syfte att vara avbildningstrogen och om den i sin rena form har gjort ansprak pa att vara avbildningstrogen ar en annan fraga.

Om man accepterar att en teoriutveckling over foretagens investeringsbeteendei princip borde ga. till pa det ovan angivna sattet sa foljer darav att det inte ar en acceptabel invandning mot resultaten i de tre ovannamndastudierna att de inte gor nagra normative utsagor. En granskning av resultaten bor istallet soka besvara fragorna: Ar referensramen till resp studie konsistent? Ar metodvalet lampligt med hansyn till det deskriptiva syftet? Vilka atgarder har vidtagits for att validitetsprova kritiska delar av deskriptionen?

Nasta steg ar att från det deskriptiva materialet generera forklaringshypoteser, som forhoppningsvis har storre generalitet an det deskriptiva materialet och som darmed kan och bor provas på ett annat empiriskt material an det ursprungliga. Detta forutsatter begreppsbildning och operationalisering.

Forklaringshypoteser som passerat en prdvning sammanstålles så i en teorikarna varur ytterligare hypoteser kan hårledas och utsåttas for provning. Nar en sådan karna bor jar bli korroborerad åi tiden inne att från denna karna formulera modeller som, matade med empiriska data, kan anvåndas for normativa utsagor. Tillåmpningen av dessa normativa modeller utgor den avgorande testen på teorin.

Alia tre forfattarna framhaver betydelsen av forståelse av de processer som studerats. Speciellt Bower håvdar att den deskriptiva modellen i sig har ett varde om den bidrar till forståelse av processerna. Denna forståelse kan i sig ha en normativ effekt eftersom forståelse år en forutsåttning for planerad forbattring.

Nasta steg i teoriutvecklingen år forklaringar. Forklaringar galler de drivkrafter som ligger bakom de processer som beskrivs. De representerar djupare kunskap ån beskrivningar och kan anvåndas for forutsågelser dår trendframskrivningen inte år motiverad på grund av att ceteris paribusvillkoret inte år uppfyllt.

Steget från beskrivning till forklaring år, vetenskapligt sett, mycket stort. I det hår aktuella fallet, investeringsbeteende, år det fråga om ett så komplicerat fenomen att man maste råkna med nodvåndigheten av ett helt komplex av forklaringar.

Genereringen av forklaringshypoteser maste naturligtvis ske utifran det empiriska materialet plus de andra idekallor man kan hitta. I Bowers och Hemmingsens fall redovisas ett mycket rikt empiriskt material, medan Aharoni nojer sig med att i stort sett presentera sina deskriptiva slutsatser. Ur den fortsatta forskningens synpunkt ar saledes de bada forstnamda forfattarnas presentation att foredra. Redan det deskriptiva materialet ar emellertid sa rikt, for att inte saga overvaldigande mangdimensionellt, att det ar svart att forestalla sig hur en acceptabel provning av forklaringshypoteser skall kunna astadkommas. Troligen maste man tillgripa en indirekt provning sa att ett antal grundhypoteser genereras, vilka provas laboratoriemassigt varefter man ur kombinationer av dessa grundhypoteser drar foljdhypoteser som ar sa. lampade for operationalisering att empirisk provning pa faltet kan genomforas.

Når ett system av inbordes konsistenta forklaringshypoteser erhållits, har
man en teori som kan anvåndas for att bygga normativa modeller anpassade
til speciella beslutssituationer.

6. Avslutning

Man konstaterar att de tre refererade studierna innebår ett omfattande datainsamlingsarbete och att de år mycket breda i sin ansats. Detta medfor svårigheter når det galler att presentera resultat och slutsatser. Den induktiva ansatsen, som blir en naturlig foljd av kritiken mot den klassiska teorins bristande avbildningstrohet, anses inte helt respektabel av många ekonomer. Detta kan vara en forklaring till att argumentationen hos de tre forfattarna for den ansats de valt, ibland blir overdrivet polemisk. Man behover bara konstatera att klassisk investeringsteori har ett annat syfte ån det som varit aktuellt for de hår behandlade studierna.

En viktig slutsats år att studier av det hår slaget får sitt egentliga varde då de såtts in i ett forskningsprogram. De har oppnat upp ett intressant forskningsområde genom att oversiktligt presentera en hel rad problemstållningar.Nu kravs en vidareutveckling av både teori och metod. Dårvidgaller det for forskarna att peka på implikationerna for foretagens investeringsplanering av de resultat som hittiis nåtts. Det galler också for foretagen att uppmårksamt fol ja utvecklingen på detta planeringsmilssigt

centtala omrade. Den foretagsledning som laser Bowers och Hemmingsensrapporter maste rimligen fraga sig: Vet vi hur investeringsplaneringenverkligen gar till i vart foretag? Har vi kontroll over investeringsprocessen?Hur har de investeringsforslag och kalkyler, som forelagges oss, tagits fram?

Referenser:

1. Aharoni, Y.: the Foreign Investment Decision Proces. Boston, 1966.

2. Albach, H.: Investition und Liquiditdt. Weisbaden, 1962.

3. Bower, J. L.: Managing the Resource Allocation Process. Boston, 1970,

4. Cyert, R. M. & March, J. G.: A Behavioral Theory of the Firm. Englewood Cliffs,
1963.

5. Eisner, R.: Determinants of Capital Expenditures. Urbana, 1956,

6. Fisher, I.: Theory of Interest. New York, 1930.

7. Hemmingsen, S.: Studier af nogle danske virksomheders investeringsadfcerd. (Dupl.)
København, 1973.

8. Hirschlaifer, J.: On the theory of optimal investment decision. Journal of political
economy 1958 (s. 329-352).

9. Istvan, D. F.: Capital Expenditure Decisions. Bloomington, 1961.

10. Lutz, F. A. & Lutz, V. C: The Theory of Investment of the Firm. Princeton, 1951.

11. Lundberg, E.: Produktivitet och rdntabilitet. Stockholm, 1961.

12. Marglin, S.: Approaches to Dynamic Investment Planning. Amsterdam, 1963.

13. Schneider, E.: Investering og rente. København, 1944.

14. Weingartner, H. M.: Mathematical Programming and the Analysis of Capital Budgeting
Problems. Englewood Cliffs, 1963.

15. Whinston, A.: Price Coordination in Decentralized Systems. (Dupl.). Pittsburgh,
1962.