Resumé

Maktfordelning och maktutovan kan ses som centrala aspekter vid studiet av organisationers beslutsfattande. Trots detta har »maktforskningen» inte lyckats tillfora beslutsteorin några vasentliga tillskott. En av orsakerna kan vara, att man misslyckats med att uppstalla empiriskt relevanta maktbegrepp. Som en foljd harav har den empiriska maktforskningen i huvudsak kannetecknats av osakra data med mycket låg forklaringsgrad. I foreliggande artikel gors ett forsok att kartlagga maktbegreppet, dels medelst en analys av bakomliggande antaganden, dels genom ett forsok till klassificering av olika typer av maktutovan. Klassificeringen pekar på vissa typer av maktutovan vilka hittilis s.g.s. helt undgått forskarens ogon. Slutligen framkastas några tankar om maktteorins utvecklingsperspektiv.

1. Bakgrund

Foretagsekonomin ar en vetenskapsgren med en rått kraftigt normativ inriktning. Den grundlåggande tanken år att foretagsekonomin skall underlåtta en effektiv styrning av »ekonomisk verksamhet». Bakom denna normativa teoribildning maste dock alltid finnas en deskriptiv »bild» av foretaget och dess problem sådana de ter sig i »verkligheten». Utifrån denna bild av foretaget framståller vetenskapsmannen sina rekommendationer rorande foretagets styrning. Det ligger hårvid nara till hands att anta, att en »korrekt» bild av verkligheten ar en grundforutsattning for en god normativ teori.

Organisationer kan sagas bestå av individer samt vissa attribut såsom maskiner, vilkas aktiviteter inbordes arrangerats i enlighet med en mer eller mindre fast struktur. Å andra sidan kan organisationer också ses som »beslutsapparater» - aktiviteterna initieras och styrs av en strom av beslut. Detta galler såval mera kortsiktiga »rutinbeslut», som mera långsiktiga beslut rorande policy och målsåttning.

---

1) Eicon, lie, Foretagsekonomiska Institutionen vid Handelshogskolan vid Åbo Akademi. Artiklen modtaget juni 1973.

Den klassiska synen pa organisationers beslutsfattande kannetecknas av en mycket lag forstoringsgrad samt en ratt »optimistisk» varldsbild. Foretaget ses som en odelad helhet, vilken har ett lika odelat mal. Detta mal ses som en gang for alia fastslaget, samt oomtvistat. Ur malet kan sedan i princip alia rutinbeslut harledas - det finns alltid ett basta mojliga beslut, och det rader ingen oenighet om vilket detta ar.

Denna klassiska bild av foretaget har utsatts for mycken kritik, gallande såval målen, som rutinbesluten. Det ar inte realistiskt att anta att det inom foretaget råder enighet om målen - snarare bor vi se foretaget som en plats dår olika intressen, mål, stalls mot varandra. Foretagets mål kan sedan eventuellt ses som en kompromisslosning. (Ofta kommer man synbarligen inte så langt som till explicit formulerade mål, utan »hankar sig fram» med utnyttjande av allmån tradition.) De mål man eventuellt kan enas om, kan ses som ett resultat av en »maktkamp» mellan de olika intressenterna, dår var och en forsoker tillfredsstålla sina egna intressen i så hog grad som mojligt.

Inte heller kan vi anta att besluten alltid skulle fol ja automatiskt då vi en gang fastslagit målen. Foretagen verkar i en komplicerad vårld, och det råder ofta oenighet om vilket beslut som år det riktiga. Vidare inkommer också hår olika beslutsfattares specialintressen, vilka strider mot varandra.

Foretaget verkar sålunda ofta under oenighet; vi finner inte en enda odelad vilja, utan många mot varandra stridande. Icke desto mindre f_attar man beslut i foretaget - om utåtriktat beteende, om internt beteende samt om fordelning av såval resurser som avkastning. Vi kan se foretaget som en strom av beslut under omsesidigt beroende, dår de olika intressenterna forsoker påverka besluten i olika riktning. Inom foretaget pågår ståndigt en maktkamp - ett manovrerande for påverkan samt en stråvan till att oka de individuella påverkningsmojligheterna. Om vi vill studera foretags - och andra organisationers - sått att fungera, deras beslutsfattande, kan det då vara av intresse att soka kartlågga maktfordelningen och maktutovandet i foretagen. Forst installer sig dock frågan: Vad år makt?

2. Kartläggning

Vad år då makt? - Intuitivt sammanbinder vi begreppet med olika andra begrepp, såsom ledarskap, styrka, auktoritet, kontroll, etc. Vi sager också att »kunskap ger makt», vi talar om »ekonotnisk makt», »vapenmakt», etc.

Allmånt kan vi beskriva makt som en relation mellan två eller flera
individer (eller grupper), vilken kannetecknas av att den ena individen
kan påverka den andras beteende.

Vi tycker oss ocksa se ett y>natverk» av dessa maktrelationer (t.ex. i ett
foretag) med

- direkta relationer mellan tva individer A —> B

- indirekta relationer, dar olika slag av »koalitioner» eller samarbete
overfor makten A ~^ B —* C

Ett nara till hands liggande antagande ar, att den indirekta makten ar
en funktion av direkta maktrelationer.

Begreppet makt kannetecknas av ett kausalt'dnkande. Vi sager att A:s
makt (eller beteende) jororsakar B:s beteende, Vill vi narmare dissekera
begreppet kan vi fraga oss:

- vad jororsakar denna kausalrelation
- vilken process astadkommer skeendet, och
- vilken verkan har kausaliteten.

Inom maktteorin kan litteraturen grovt uppdelas i enlighet med denna tredelning. Somliga forfattare angriper problematiken ur orsakssynvinkeln, andra utgående från de processer vilka binder B:s beteende till A:s, och somliga studerar makten utgående från påverkans resultat.

2.1. Mak tens verkan

Det empiriskt måhånda bast baserade angreppssåttet utgår från stadkommen Om A har påverkat B:s beteende, har han utovat makt. Robert Dahl ger en allmangiltig bild av makten: »A har makt over B i den mån han kan formå B att handia på ett satt som han inte annars skulle gora».

Utgående från denna tanke staller Dahl upp en generell operationell
»matmodelb for makten (Dahl 1957 s. 203-204),

(2.1)

Verbalt uttryckt innebar formel 2.1. att A:s makt mot a med hansyn till a:s respons x och A:s aktivitet w ar lika med sannolikheten for att a gor x då A gor w (P(a, x | A, w)), minskad med sannolikheten for att a gor x utan att A gor w (P(a, x [ A, w)).

Definitionen grundar sig på ett frekvenstankande. I den mån vi i ett
antal ( i ovrigt) identiska situationer kan variera A:s beteende, och

dårvid får fram motsvarande variationer i a:s beteende, anser vi A ha makt mot a. Detta medfor att modellen inte har något storre prediktivt varde. Endast om vi kan finna en grund for att beståmma P (a:s »beteendesannolikhet»)kan vi tanka oss att utnyttja modellen i prediktivt syfte. Detta har man forsdkt uppnå genom att fdrklara P utgående antingenfrån maktens »orsaker» eller från sjålva »påverkningsprocessen».

2.2. Maktens orsaker

I regel associerar vi inte A:s makt med hans beteende, utan snarare med olika »resurser» som han behårskar. Dessa kan ha formen av vapen - vapenmakt kan val ses som det klaraste fallet av maktutdvan - eller ekonomiska tillgångar, eller olika personlighetsvariabler såsom »ledarfdrmåga», »auktoritet» etc. Howard Lasswell och Abraham Kaplan definierar makt och påverkan som »vårdeposition» (innehav av resurser) och »vårdepotential» (formågan att anskaf fa resurser). (Lasswell och Kaplan 1950 s. 50). Dessa resurser sammankopplas med ett onskat beteende å motpartens sida, medelst loften om beloningar eller hot om bestraffningar.

John C. Harsanyi (1962 a, b och c) har utgående från resursaspekten vidarebearbetat Dahls maktmodell. Han ser maktrelationen som en ekonomisk utbytesrelation, dår parterna upplever vissa mdjliga kostnader och intakter anknutna till de olika beteendealternativen. Vardera partens val av beteendealternativ bestånis av dessa. Sannolikheten for att B skall vålja beteende X kan enkelt sett beskrivas som

(2.2)

dår r står for de beloningar som A sammanbinder med beteende X, t
står for de straff som A sammanbinder med »olydnad» och x står for
det obehag, de kostnader, som B anknyter till beteende X.
På detta sått overfor Harsanyi maktproblematiken till det spelteoretiska
området, dår parterna gor sina val utgående från sin egen vårdeskala
samt sina uppskattningar om sannolikheten for kostnader och intakter.

2.3. Påverkningsprocessen

Beteendesannolikheterna kan också ses ur en annan synvinkel. En individsbeteende kan ses som en funktion av hans interna psykiska tillståndvid en viss tidpunkt, samt av omgivningen (sådan den upplevs av honom). Denna sjålvklara, alltomfattande tanke konkretiseras i det Lewinska begreppet »livsfålt» (»life space») (Lewin 1954). Detta

livsfalt kånnetecknas av i olika riktningar verkande psykiska »krafteo> (»psychological force»), vilka styr individens beteende. I mera vardagligatermer kan vi kalla dessa krafter for behov, drifter, motiv, etc. Karnan i detta - psykologiska - angreppssått utgors av de psykiska krafterna, motiven. Motiv kan beskrivas medelst en cirkeldefinition: motiv ar interna spånningstillstånd vilka aktiverar ett beteende inriktat på att neutralisera spånningstillståndet.

Arnold S. Tannenbaum (1962) har utgående från Allports »event structure»-teori utvidgat Dahls maktmodell. I stållet for varde anvander sig Tannenbaum av den psykiska energin, e. Sannolikheten for att B skall valja beteende X beskriver Tannenbaum som

(2.3)

dår e_x ar den energimangd som ar riktad mot beteende X och e_c ar den energimangd som ar riktad mot andra beteenden. I den mån A kan 6ka e_x - genom att anknyta positiva faktorer till X — eller minska e_c - genom att knyta negativa foljder till olydnad - har han makt mot B. Tannenbaum infor dessa begrepp - i en mera elaborerad form - i den Dahlska grundmodellen, och ger denna sålunda en utformning, vari vi inte behover stoda oss på extrapolering av statistiska data, utan i stållet har ett kausalresonemang som grund.

2.4. Jämförelse av de två angreppssätten

Det foreligger ratt stora likheter mellan det vårdebaserade och det motivbaserade angreppssåttet. Det forrå baseras på en tanke om utbyte av ekonomisk nytta. A tanks rikta ett »nyttobudskap» till B, innehållande vissa loften om beloningar och/eller vissa hot om straff, samtidigt som han av B kraver ett visst beteende. Detta beteende ger i sin tur A en viss nytta, samtidigt som verkstallandet av straff eller beloning tanks medfora vissa kostnader for honom. Vardera parten antas sedan rationeilt overvaga vilket beteendet som for dem medfor den storsta nyttan. Nyttoutbytesmodellen bygger på två intimt sammanhångande grundpelare, nyttobegreppet och rationalitetsbegreppet.

Frågar vi oss vad »nytta» eller »varde» ar, kommer vi forr eller senare till forklaringen att nytta och varde endast kan definieras (^menings - fullt) utgående från individens interna motiv (behov, drifter, etc.). Varje individ har en viss mångd motiv, och de fenomen i hans omvarld, vilka kan tillfredsstalla (neutralisera) dessa motiv, ar av varde for honom. Nytta år m.a.o. en omskrivning av »psykisk energi».

Då vi mera konkret talar om »vårde», foreståller vi oss i regel en skala
(mer eller mindre objektiv) enligt vilken alia i individens omvårld

existerande fenomen skulle kunna graderas. Ett vanligt matt ar harvid en monetar skala. Otvivelaktigt kan en dylik skala ofta utnyttjas med gott resultat. Manniskor synes ofta ha en formaga att vardera arbete, noje, etc. i pengar. Erbjuder A en viss summa pengar for ett visst arbete,kommer B att acceptera anbudet, om han anser summan motsvara besvaret. »Varde» ger oss dock inte nagon objektiv, konsistent mattstock;vardet pa en viss prestation kan variera fran tid till annan och mellan olika individer. Detta kan ses som en foljd av att styrkan i motiven - den psykiska energin - varierar. Vardeskalor bor snarare ses som approximationer av vad som i regel kan iakttas rorande manskligt beteende - vissa fenomen har i regel ett visst varde for en »normalindivid».

Om varde och nytta blott kan ses som approximativa samlingsrubriker for regelbundenheter i de månskliga beteendet, foljer hårav, att en på vårdebegreppet baserad maktteori kan f orvåntas ge ytterst osåkra prediktioner.

Det kan då vara frestande att soka en fastare bas for maktteorin i begrepp som motiv, behov, drift, etc. Dessa år dock huvudsakligen hypotetiska konstruktioner - ingen har ånnu sett ett motiv. Hur kan vi då sluta oss till att ett visst motiv existerar? Jo, vi iakttar regelbundenheter i det månskliga beteendet. Enår månniskor tenderar till att sluta sig samman i grupper - att soka kontakt med varandrager -ger vi dem ett kontaktmotiv. Vissa fysiologiskt konstaterade motiv finns dock. Så har man t.ex. kunnat påvisa ett samband mellan hungermotiv - hungerkånslan - och blodsockerhalten samt magsåckens fyllnadsgrad. I huvudsak år dock motiven samlingsrubriker for statistiska beteenderegelbundenheter.

Vill vi finna en fastare bas, år vi synbarligen tvungna att soka ånnu dj upare forklaringar. Vi kan tånka oss att alia motiv har en fysiologisk forklaring, och att en vidare reduktion skulle ge oss biokemiska, biofysiska och slutligen fysikaliska forklaringar. Man kan dock betvivla att ett dylikt atomistiskt angreppssått skulle tillf ora makt- och beteendeteorierna något meningsfullt nytt. En langt gående aggregering av ofta osåkra data rorande synnerligen komplexa relationer kan knappast f 6rvåntas ge alltf or såkra resultat.

Trots att ingetdera angreppssåttet syns ge någon nåmnvård bas for prediktioner,kan de anses ha ett varde som beskrivningar och forklaringar.En god beskrivning och forklaring av de relationer och processer vilka ger en individ makt, kan ses som ett gott instrument vid analys av organisationer. Vill vi gora ett val mellan det nyttobaserade och det psykologiska angreppssåttet, forefaller det forrå mera givande. Vardera modellen stoder sig på i viss mån osåkra approximationer av beteenderegelbundenheter.Nyttomodellen befinner sig dock på ett mera verklighetsnåraplan - den består av rått grova generaliseringar av i viss

man matbara fenomen. Den psykologiska modellen ater bygger pa
mycket svarmatbara variabler, vilka ar sammanbundna medelst tillsvidareblott
ytligt kanda komplexa relationer.

3. Makten ur beteendeperspektiv

3.1. Klassificering

Det ovan uppskisserade maktbegreppet ar dock alltfor snåvt till sin omfattning - det tåcker inte alia de fenomen vi normalt avser med uttrycken makt och maktutovan. Modellerna har i huvudsak byggts på tanken att makt ar lika med en formåga att påverka beslutsfattandet. Hårvid har man dock helt lamnat åsido det som Bachrach och Baratz (1963 s. 632) kallar »nondecision - making». Om A kan manipulera B eller B:s omvarld på ett sådant satt, att B inte overhuvudtaget kommer att fatta ett beslut - gora ett val - så kommer A darmed att »påverka» B:s beteende. I praktiken torde denna typ av påverkan vara vanlig; genom att påverka varderingar och traditioner i det sociala systemet samt genom att styra informationen (ofta selektivt begransa tillgången) forhindrar man att vissa »6mtåliga» frågor overhuvudtaget kommer upp till diskussion. Censur och indoktrinering kan ses som framstående foretradare for detta slag av påverkan.

For att finna en bas for en vidare analys av detta problem, kan vi lampligen gå tillbaka till den grundlaggande idén i maktbegreppet: Med makt avser vi formågan att påverka en annan individs beteende - inte hans beslutsfattande.

En del av en individs beteende styrs av honom sjålv, en del av faktorer i hans omvarld. (Det forrå fallet kan exemplifieras med en person som på polisens uppmaning stiger in i en polispiket; det senare åter med en person som av polisen lyfts in i polispiketen. I vartdera fallet forflyttar sig personen i fråga in i fordonet.) Rosenblueth-Wiener och Bigelow (1968 s. 221) talar i detta fall om aktivt och passivt beteende. Nu kan A tånkas åstadkomma såvål aktivt som passivt beteende hos B (vilket polisen tanks gora i exemplet ovan). Vi finner då två olika grundtyper for maktutovan, »viljomakty> - påverkan med utnyttjande av motpartens »vilja» - och »fysisk makt» - påverkan oberoende av motpartens vilja. (En narmare distinktion rorande grånsdragningen mellan de två maktbegreppen ar har på sin plats. Om också fysiskt våld kan betecknas som ett utslag av fysisk makt, år ett hot om fysiskt våld att hånfdra till viljomakt. Hotet ar avsett att ge motparten ett val mellan olika alternativ, samt att påverka detta val).

I regel torde den fysiska styrkan mest utnyttjas som hot, men i vissa
fall - då motparten år helt »oemottaglig» for alia argument - forekommerockså

merocksåfysisk maktutovan. Detta ar ratt ofta fallet vid påverkan av barn - de forstår inte de samhålleliga spelreglerna - och avvikande samt »revolutionåra» grupper - de vagrar att acceptera spelreglerna. Den fysiska makten kan dock ses som ett »restbegrepp» inom maktteorin,då den snarast utgor ett tekniskt-fysiologiskt problem, och då den ratt sallan kommer till anvåndning i ett stabilt socialt system.

Betraktar vi narmare delområdet »viljomakt», finner vi, att inte heller detta år helt entydigt. Om vi sager att en individ vill bete sig på ett visst sått, implicerar detta ett val mellan flera alternativ. I samband med ett helt deterministiskt skeende år individens vil ja utan betydelse, enår han inte kan vålja mellan olika alternativ. Å andra sidan finns det en »vilja» - en beteendestyrande energi - också bakom ett helt valfritt aktivt beteende.

I det fall en individ inte kan gora något val - det existerar inga alternativ - kan vi saga att han år helt maktlos. Han saknar makt over sin »livssituation», sin omvårld eller naturen. Denna maktloshet kan vara faktisk - det existerar verkligen inga alternativ — eller den kan vara skenbar — individen år inte medveten om några alternativ. Denna maktloshet år sjålvfallet mycket vanlig - vårlden år full av omojligheter - men då vi i regel inte år medvetna dårom, bekymrar oss detta foga. Maktloshet år något av ett modeord i den samhållsideologiska debatten, men det har också en viss betydelse inom maktteorin. Om en individ kan begransa en annans valmojligheter, kan han ph detta sdtt påverka dennes beteende. Ju fler av B:s valmojligheter A kan bortbegrånsa, dess storre år hans manipulativa makt. (I uttrycket manipulering ingår en tanke om att den påverkade inte marker den faktiska styrningsavsikten hos påverkaren; manipulering ses som påverkan i det fordolda. Dårav uttrycket manipulativ makt. Begreppet manipulativ makt utnyttjas också mera ostrukturerat av Gilman (1962 s. 107) samt Rosenberg och Pearlin (1962 s. 343). Cartwright (1965 s. 19) anvånder sig av uttrycket »ecological control» i samma bemårkelse.)

Grundiden i den manipulativa makten kan belysas med foljande forenklade tankegang. Om vi helt bortser fran de olika handlingsalternativens varde, dvs. om valprocessen ar helt slumpartad, kan vi vanta oss att ett specifikt handlingsalternativ valjs med sannolikheten P_Ci) som ar lika med proportionen av detta alternativ (Q) i relation till alia potentiella alternativ (2"C).

(3.1)

Vi kan omskriva detta med hansyn till diskussionen ovan

Ca = det av A onskade alternativet

P(O)P(O) = sannolikheten for att Ca skall våljas

Cp = mångden potentiella alternativ =Ca+Q

och får då

(3.2)

Vill vi nu ha ett mått på A:s manipulativa makt (M™ B) kan vi gora en »f6re-efter»-jåmforelse. Vi kan då saga att A:s manipulativa makt over B, med hansyn till C_a, ar lika med sannolikheten for att B valjer C_a efter A:s manipulation minskad med sannolikheten for att B skulle ha valt C_a innan manipulationsf orsoket, eller

(3-3)

eller utskrivet i fullstandig form

(3.4)

Denna definition uppvisar stora likheter med Dahls allmånna maktdefinition. Detta ar också helt naturligt, då varje maktbegrepp, definierat som f ormågan att påverka en annan individs beteendesannolikheter, bor ingå i Dahls definition. Den manipulativa makten ingår som ett element i det totala maktbegreppet.

Denna principiella definition ger oss dock endast ett statistiskt frekvensbegrepp. Det sager oss inte varfor och hur A manipulerar B:s beteende. Vill vi finna en beskrivande och forklarande modeli for den manipulativa makten, maste vi soka oss fram langs andra vagar. Den manipulativa formågan grundar sig på olika slag av »resurser», såsom tillgång till konkreta nyttigheter, beharskandet av informationskanaler, personlig formåga, etc. Dessa resurser kan dock svårligen beskrivas som »varden», på samma satt som de, vilka utnyttjas vid kopslagan, då de inte behover ha något specifikt varde for den påverkade parten - han ar måhanda inte ens medveten om deras existens.

Vi kan finna ytterligare en klass av maktutovan, vilken till sin typ awiker fran de tidigare namnda. Vi kan tanka pa den reflexmassiga lydnad som forekommer t.ex. i samband med militar drill. I detta fall ar det meningslost att saga att B skulle gora ett val mellan de olika mojliga beteendealternativen - han lyder reflexmassigt. Inte heller kan vi saga att A manipulerar B eller hans omgivning, han endast utnyttjar en mer eller mindre bestaende betingning, vilken kan vara fororsakad av A eller av nagon annan eller av »naturen«. Vi kan saga att A har betingad makt mot B i den man B:s beteende ar direkt bundet till en stimulus - en styrimpuls - som kan godtyckligt kontrolleras av A.

Gransen mellan manipulativt makt och betingad makt ar något diffus men den existerar. Manipulativ makt innebar en formåga att selektivt begrånsa en annan individs valmojligheter. Denna manipulation kan ta sig uttryck i en betingning. Betingad makt åter innebar en formåga att utnyttja olika existerande »automatiska» reaktioner hos individen ifråga. Forutom i mer eller mindre renodlade fall av betingning, kan vi tanka oss att det foreligger ett element av betingning i olika slag av karismatiska auktoritetsrelationer.

3.2. Det statiska maktbegreppet

Makten - formågan att påverka en annan individs beteende - kan
sålunda ses som den sammanvågda effekten av olika påverkningsmetoder.
En grov indelning ger oss fyra klasser:

1. Fysisk makt, dvs. formagan att med fysisk styrka direkt paverka
motpartens beteende, oberoende av hans vilja.

2. Kopslagomakt, dvs. formigan att paverka motpartens beslutsfattande
genom till honom riktade »nyttobudskap» innebarande lof ten
om beloningar och/eller hot om bestraffningar.

3. Manipulativ makt, dvs. formagan att paverka motpartens beteende
genom att selektivt begransa hans valmojligheter.

4. Betingad makt, dvs. formagan att utnyttja motpartens eventuella
existerande betingningar.

De olika slagen av makt verkar dels var for sig, dels gemensamt och omsesidigt interrelaterade. I figur 3 ges en ytlig bild av sambanden. De har foreslagna fyra olika makttyperna bor uppfattas som ratt grova klassificeringar. Inom varje grupp finns ett otal olika varianter, och det verkliga problemet ar att komma dessa in på livet. Vidare torde gransdragningeni många fall vara svar. Speciellt galler detta grånsen mellan kopslagomakt och betingad samt manipulativ makt. Den fysiska makten och den betingade kan i viss mån betraktas som »restklasser», de har måhanda inte någon alltfor stor betydelse i den beslutsprocess rom forsiggåri ett socialt system som ar i jåmvikt. I revolutionåra situationer kan dock deras andel oka. Daremot torde kopslagomakt och manipulativmakt

tivmaktkunna anses som viktiga. I regel har man dock alltf or ensidigt inriktat sig på kopslagoaspekten. Man betraktar foretaget som en »koalition»mellan olika intressenter, vilkas beteende och gemensamma besluti huvudsak vore en foljd av de »beloningar» och »bidrag» organisationenoch dess medlemmar erbjuder respektive kraver. Detta ar visserligen en låtthanterlig och tilltalande bild, men man kan fråga sig om den utgor ett fruktbart angreppssått vid studiet av organisatoriska processer.

4. Mot en dynamisk maktteori

4.1. Makt och konflikt

De olika typerna av makt - specieilt kopslagomakt och manipulativ makt - kommer i sin ratta belysning forst om vi overgår till att betrakta makten ur ett dynamiskt perspektiv. Makten ar formågan att stadkomma onskat beteende hos en annan individ. I existerande sociala system forekommer dock sallan så enkla situationer, att parterna vid initialsituationen klart skulle kunna råkna sig fram till det lampligaste beteendet. I stållet kan vi se påverkan som en effekt som ofta rart långsamt vaxer fram vid interaktion, dår parterna turvis gor vissa drag for att så småningom nårma sig spelets slutliga losning.

Ett gammaldags f altslag kan belysa resonemanget. Med ett helt statiskt synsått skulle vi betrakta de två arméerna fore slaget och bedoma deras utplacering av olika enheter och deras storlek, bevåpning, etc. Darefter skulle vi flytta intresset till det avgjorda slaget, och bedoma utfallet. Detta betraktelsesatt torde inte ge en alltfor bra bild av ett faltslag. Med ett dynamiskt synsatt skulle vi studera de omdisponeringar av enhetersom sker under slagets forlopp, tillforandet av reserver och materiel,skarmytslingar och skenmanovrar, kringgående roreiser och allt

vad till den militara taktiken hor. Det torde stå klart att ett dylikt betraktelsesåttger en battre bild av de båda arméernas relativa styrka, och en battre grund for en bedomning av och en forklaring till det slutliga utfallet.

Sett ur denna synvinkel kommer maktbegreppet att integreras med
konfliktbegreppet - makten ar en aspekt på och ett resultat av en konfliktprocess.

4.2. Makt och beslut

Ett beslut ar ett val mellan handlingsalternativ och beslutsfattarens avsikt ar att dårmed åstadkomma en forandring i sin »situation)). (For att handlingsalternativ skall ses som olika kraver vi att de skall leda till olika terminalsituationer. De jamforda situationerna kan ses som »foreefter» eller som alternativa framtida.) Vi kan saga att en beslutsfattare (en individ eller grupp) genom beslutet åstadkommer en forandring i sin forvåntade situation. Detta beslut uppnås inom den konventionella beslutsteorin i regel med hjalp av en enda, odelad vilja. Kallar vi den forvåntade situationen innan beslutet for S_x och situationen efter beslutet for S₂, kan vi saga att beslutet overfor beslutsfattaren från S_x till S₂.

Nu år vårlden inte alltid så enkel att vi skulle kunna fatta beslut på egen hand. I manga fall kan en viss onskad forandring i situationen uppnås endast om flera viljor enas. Beslutet kompliceras av ett beroendeforhållande. Vi kan tånka oss dylika »beroende beslut» rorande fordelning av resurser, rorande olika slag av samarbete, rorande overforing av tillgångar, utbyte av territorier, etc. Det ar dock inte alltid såkert att vardera parten ar villig att samarbeta; i många fall kan vi se det motsatta. Det kan då of ta behovas ett visst mått av overtalning innan parterna kan »enas» om »beslutet». Overtalningen kan ske på olika sått - med beloningar, våld, etc. - och bor ses som en del av beslutsprocessen. Denna »overtalning« kan också kallas maktutovan. Om A kan formå B att utfora de aktiviteter som kravs for att A skall 6'verforas från den icke onskade S_t till den onskade S₂, sager vi att A har makt mot B (forutsatt att B inte utan denna overtalning hade gjort sammaledes).

Enligt den statiska maktmodellen år hela overtalningen inbyggd i initialsituationen:A har vissa resurser och B har vissa resurser, och varderaparten kan direkt se vilket beteende som med nodvåndighet blir det fordelaktigaste. Denna for spelteorin kånnetecknande bild av mansklig interaktion kan val snarast ses som en foljd av vår forkårlek for den »rationella» beslutsfattaren - economic man - som besitter fullstandig kunskap om alia på hans beslut verkande faktorer. Om vi antar att beslutsfattarna ar rationella, eliminerar vi samtidigt tidsfaktornoch

tornochosakerheten i processen. Deras beslut får då snarast formen av ett konstaterande av faktum, och beteendet får en deterministisk pragel.Besluts - och påverkningsprocessen sedd som en statisk relation kan snarast beskrivas som i figur 4.

Enligt ett dynamiskt betraktelsesatt åter ser vi påverkningsrelationen
som en process, vilken består av ett antal »spelfaser» inklamda mellan
Sx och S2. I den dynamiska modellen tillfors mojligheten till forandringarunder

dringarunderspelets gang. Utgången av varje spelfas påverkar i viss mån parternas spelsituation, vilket medfor att de maste anpassa sig under spelets forlopp. Spelet får då en annorlunda karaktår, i och med spelarnas omsesidiga adaption. Tankegangen i det dynamiska betraktelsesåttetkan åskådliggoras som i figur 5.

I huvudsak kommer synbarligen påverkan att kunna ses som en sekvens av manipulativa och kopslagoinriktade aktiviteter från vardera partens sida, alltunder det de forsoker manovrera sig fram till ett fordelaktigt lage. Studerar vi omrostningar i olika beslutande organ, finner vi lått att ordforanden, som kan lågga upp ordningen for olika årendens behandling, samt vålja omrostningsmetod, dårmed i viss mån kan påverka utfallet. Denna ratt att styra processen ger ordforanden en tillskottsmakt utover hans roster. Samma resonemang kan tillampas på forhallandet mellan styrelse och bolagsståmma. Ehuru bolagsstamman har den formella ratten att fatta beslut, kommer styrelsen till foljd av sina mb'jligheter till taktiskt manovrerande i regel att kraftigt påverka bolagsstammans

5. Konklusion

Vill vi studera makten och beslutsfattandet i foretag ar det synbarligen mera givande att som utgångspunkt ta ett dynamiskt betraktelsesått. Detta innebår att vår syn på foretags beslutsfattande maste foråndras. Den dynamiska modellen forutsåtter en ickerationell beslutsfattare, enår den rationella beslutsfattaren reducerar flersekvens-spelet till ett ensekvens-spel, dår vardera parten vid t_x kan utråkna hela spelets forlopp. Forutom att rationalitetsantagandet år orealistiskt, bortbegrånsar det viktiga aspekter. Det syns som om i verkligheten makten och dess tillvåxt skulle vara i hog grad beroende av den begransade rationaliteten. Den manipulativa makten år ett typexempel hårpå. Också vid kopslagan kan skillnader i rationalitet utnyttjas som forklaring till det slutliga utfallet.

Mera fruktbart torde då vara att utgå från att månniskan inte år rationeli - hon saknar information och hon har en begrånsad »planeringsf6rmåga» - men att hon handlar under en stråvan till rationalitet. Beslutsprocesser och konfliktprocesser kan då ses som omsesidiga adaptionsprocesser,dår vardera parten forsoker utmanovrera den andra, och dår adaptionsprocessen kan åstadkomma en »evolution» i hela interaktionen - spelet byter karaktår till foljd av icke våntade effekter. Beslutsfattarenses snarast som en »adaptive man» eller »heroic man» som trevar sig fram i vårlden och korrigerar sitt beteende allteftersom ny information inflyter. Tillgången till information blir då kritisk for spelarna. Den som båttre kan forutse motpartens åtgårder, har dårmed

en fordel. Vi kan då forvånta oss att parterna kommer att soka informationom motparten. Specieilt i borjan av ett spel kan man vånta sig att spelbeteendet kommer att vara ratt »sok-inriktat» - man kanner sig for. Mot slutet av spelet, då osåkerheten minskat till foljd av sokande och till foljd av den i spelet ingående interaktionen och den dår till kopplade lårprocessen, kan vi vånta oss att finna ett mera direkt påverkningsinriktatbeteende. I klarare termer uttryckt kunde man saga, att spelarna i bor jan kommer att handia rått forsiktigt och undvika att binda sig alltfor hårt vid inflexibla positioner. Vid slutet av spelet dåremot kan man vånta sig att parterna ståller våldefinierade, exakta krav, for att inte tala om ultimata. (Starbuck och Grant (1971) påvisar i viss mån dessa effekter.)

Diskussionen ovan har inte varit avsedd att klargora maktf ordelningen i foretag (och andra organisationer). Snarare har avsikten varit att diskutera maktbegreppet som sådant, utgående från tanken att maktfordelning och maktutovan utgor en våsentlig aspekt på foretagets funktion. Avsikten har inte heller varit att fastslå vad makt år, men att soka klarlagga var maktbegreppet skall sokas. Ett på nyttofunktioner baserat spelteoretiskt angreppssått torde inte kurmage oss alltfor mycket dårvidlag. Trots att nyttoutbyte ofta år av betydelse vid påverkan finns det också andra metoder for maktutovning. Den manipulativa makten år ett exempel hårpå. Det faktum att den ofta utovas mera i det fordolda gor den inte mindre intressant. Vill vi studera organisationers sått att fungera, torde det också vara fruktbart att byta syn på beslutsfattarna. En normal beslutsfattare år inte fullståndigt rationell - han vet inte allt om framtiden. Just detta faktum gor foretaget och beslutsfattaren intressanta.

Litteratur:

1. Bachrach, Peter and Morton S. Baratz: Decisions and nondecisions: An analytical
framework. American Pol. Sci. Rev., Vol. 57, 1963, ss. 632-642.

2. Carrwright, Dorwin: Influence, leadership, control, ingar i March (ed.), Handbook
of organizations, Rand McNally. Chicago, 1965.

3. Dahl, Robert A.: The concept of power, Behavioral Science 1957, ss. 201-215.

4. Gilman, G.: An inquiry into the nature and use of authority, ingar i Haire, M.
(ed.), Organization theory in industrial practice, ss. 105-142, John Wiley & Sons.
New York, 1962.

5. Harsanyi, J. C, Measurement of social power, opportunity costs, and the theory
of two-person bargaining games, Behavioral Science 1962, ss. 67-80, (a).

6. Harsanyi, J. C: Measurement of social power in n-person reciprocal power situations,
Behavioral Science 1962, s. 81, (b).

7. Harsanyi, J. C: Models for the analysis of balance of power in society, ingar i
Nagel, E. mil. (ed.), Logic, Methodology and Philosophy of Science, Stanford
University Press, Stanford 1962, (c).

8. Lasswell, H. D. L., Kaplan, A.: Power and society, Yale University Press. New
Haven, 1950.

9. Lewin, Kurt: Field theory in social science, Ed. by D. Cartwright, Harper and
Row. London, 1952.

10. Rosenberg, M. & L. I. Pearlin. Power-orientations in the mental hospital, Human
Relations 1962, ss. 335-350.

11. Rosenblueth, Arturo, Norbert Wiener and Julian Bigelow: Behavior, purpose and
teleology, ingar i Buckley, Walter (ed.), Modern systems research for the behavioral
scientist, Aldine Publishing Co. Chicago, 1968.

12. Starbuck, William H. and Dorothy F. Grant: Bargaining strategies with asymmetric
initiation and termination, Journal of Applied Social Psychology 1971, 1, 4,
ss. 344-363.

13. Tannenbaum, Arnold S.: An event-structure approach to social power and to the
problem of power comparability, Behavioral Science Review 1962, vol. 17, ss.
315-331.