Diskussionen kring olika målmodellers formåga att beskriva komponenter i foretagarens beslutssituation har på senare tid varit synnerligen intensiv. Erik Johnsens avhandling »Studies in Multi-Objective Decision Models« har hårvid blivit ett omdebatterat inlågg.

I denna framstållning vill vi gora en analys av de konsekvenser skiida
uppfattningar på målforskningens område for valet av handlingsalternativ
(aktiviteter att nå uppstållda mål).

Definitioner

Om mot varje element x i en begransad och sluten målmångd M {M = {x-i, X2. .. Xn}) svarar en icke-tom delmångd Y (Y = {yi, y2 ... yk}) av en given aktivitetsmångd A (A = {æi., «2 . . . a_m}), definierar vi en funktion 0 från M till mångden av delmångder i A. Då funktionen sannolikt ar flervardig foredrar vi att benåmna 0 som korrespondensen från M till A. Grafen av korrespondensen år en delmangd av M X A, nåmligen {(*, F) eM X A\ye 0 (x)}.

---

*) Avdelningen for foretagsekonorni, Umeå universitet.

**) Avdelningen for nationalekonomi, Umeå universitet.

I figur 1 framgår korrespondensen från M till A som en punktmångd i rektangeln. I målmångden ingående element antas ordnade från det minsta x° till det storsta x*. Skårningen av denna punktmångd med en vertikal linje genom ett generiskt x e M ar en icke-tom delmångd.

Låt oss som exempel antaga att den for oss relevanta målsåttningen lir
vinst M. Mot maximal vinst x~* svarar aktivitetsmångden 0(x*) eller det
i liguren med klammer betecknade intervallet.

Mot ett på målvariabeln vinst givet varde x svarar det med klammer utmårkta intervallet 0 (x). Om vi antager att x återger en av beslutsfattaren kråvd minsta vinstnivå, dvs x anger en vinstsatisfieringsgråns, kommer for denna relevanta vinster x x att beståmma foreningsmångden av aktiviietsmångder T= (UØ (x^x)}.

Den mot maximal vinst #'x" korrespondeande aktivitetsmångden 0(^>:")
blir således en delmångd av mot satisfierande vinst svarande aktivitetsmångd
T, dvs. 0 (#*) C T.

Aktivitetsmångden A har antagits vara a priori given och beståmd av foretagets teknologi, omgivning etc. Detta antagande kan synas tvivelaktigt, men då syftet inte år att utveckla någon modell av beslutsfattarens informationsokning och åtfoljande inlårning anser vi det vara beråttigat.

Då aktivitetsmångden år given antager vi också att målmångden blir
implicit definierad. Sambandet mellan mål och medel ses alltså som
varande av omsesidig natur.

Målsättningsteorier

Undersokningar av de relationer som råder mellan målsåttningar och
relevanta aktiviteter visar att många mojligheter finns for konstruktion av
modeller avbildande foretagets mål. Erfarenheterna från dessa undersokningarkan

ningarkanordnas efter flera linjer. Dårvid kan nåmnda relationers natur
brukas som konstituerande element for målsystemets karaktår.

Forsoken att utveckla allrnångiltiga målmodeller ar talrika av flera anledningar. Bidragande orsaker år t. ex, den betydelse man lågger vid narvaron av fler an en beslutsfattare och de miljobetingade faktorernas influens på foretagets mål. Mot bakgrund av dessa synpunkter kan foreliggande beskrivning av de »viktigaste« målmodellerna endast ses som några exempel på skiida forskares uppfattningar.

Vi kan spåra två distinkta uppfattningar vad galler antalet av i foretaget befintliga målsåttningar. Å ena sidan har vi synpunkten att foretagaren, arbetar med ett och endast ett; mål, såsom det vinst eller rantabilitetsmål vilket tjånar som axiom i många teoretiska spekulationer kring uppbyggnaden av skiida marknadsformer. Tankegangen år, vad vi kan forstå, ingalunda att forneka nårvaron av fler åtråvårda »standards« an vinstmålet, utan snarare att forklara nårvaron av en omsåttningsstråvan eller ett kostnadsminimeringssyfte med att dessa utgor medel till att nå en vinstmaximering. Ett utmårkt exempel på forskare med dessa synpunkter år Charmberlain (Chamberlain 1962). I »The Firm« skiljer han mycket noga mellan vad han kallar »prirnara mål«, bestående av en vinst- eller råntabilitetsstråvan, och »sekundåra mål«, vilka tjånar som medel att nå primårmålet.

Den andra utvecklingstendensen innebår att man ser foretagarens motivation som uppbyggd av en mångd drivkrafter eller ett system av målsattningar. I den kategori forskare som vårnar om detta synsått år meningarna fråmst delade vad galler behandlingen av de skiida målen i problemlosningssyfte. Vissa forskare foretråder en linje som innebår att det blir nodvåndigt genom t. ex. en vågning att sammanfora samtliga målsattningar till en dimension (ex. någon penningenhet) for att utifrån denna vågda målfunktion fatta fornuftiga beslut. Skillnaden mellan detta angreppssått och den med Chamberlain tidigare beskrivna målmodellen synes obetydlig.

En annan »skola« bland multimålforskare håvdar att foretagaren arbetar med sikte på att maximera eller minimera en målsåttning under givna begrånsningar vad galler kraven på de ovriga målens uppfyllelse. Det alternativ som tillfredsståller de satisfieringsnivåer som uppstållts for nåmnda »ovriga« mål och dessutom ger hogsta måluppfyllelse vad betråffar huvudmålsåttningen (maximi/minimimålet) våljes. Som exempel på normativa slutsatser typiska for denna inriktning kan nåmnas Baumol's rekommendation att maximera omsåttningen under begrånsningen att vinsten maste uppgå till ett visst minsta belopp (Baumol 1963).

Slutligen maste Johnsen nåmnas som foretrådare for den inriktning som bara erkånner rangordning av i målsystemet ingående element som ett specialfall. Det normala år, enligt Johnsen, att de alternativ våljes som medger att samtliga de målvariabelvården (satisfieringsnivåer) uppnås som lir operationella uttryck for tillfredsstallande måluppfyllnad (Johnsen 1968).

Målmodellernas konsekvenser för alternativvalet.

De nåmnda målmodellernas implikationer for valet mellan aktiviteter
att nå uppstallda mål skall beskrivas enligt den korrespondensprincip som
tidigare definierats.

Den mot vinstmaximeringshypotesen korresponderande aktivitetsmangden 0 (x*), återspeglar for vinstmaximeraren relevanta medel och ar en delmångd av mot satisfierande vinst svarande aktivitetsmangd T, dvs. o(**)C7\ (Fig. 2A). Storleksrelationen mellan 0 (x*) och T bestammes av satisfierarens ambitionsgrad x.

Låt oss overgå till att studera alternativvalet då fler an en målsåttning antages relevant for beslutsfattaren. Det forhållandet att skiida målsåtlningar kan vara av såvål komplementar som konkurrerande natur år for oss ovidkommande.¹) Endast det forhållandet att mot målen svarande aktivitetsmångders snittlångd år en icke-tom delmångd av A år i denna uppsats av betydelse.") I alia fall då målen inte definitivt utesluter varandra kan nåmnda icke-tomma snittlångd konstrueras med hjalp av revideringar av satta satisfieringsnivåer.

For att studera implikationerna av Baumol's policyrekommendationer infor vi forutom tidigare nåmnda vinstmål, också ett omsåttningsmål. Den av teknologi och omgivning definierade aktivitetsmångden A antager vi, liksom i vinstfallet, implicera en given och begrånsad målmångd 0 (0 == {z\, Z2 ... zi)) av potentiellt uppnåeliga omsåttningar. På samma sått som tidigare svarar mot varje element z en icke-tom delmångd Y' av A, vilket gor det majligt att åven hår definiera en korrespondens 7(z) från 0 till A. Baumol's målmodell medfor då att ur den mot tillfredsstallande vinst svarande aktivitetsmångden T våljes en delmångd aktiviteter 7 (z'), dår z år den stcirsta omsåttning vilken tillåter att vinstmålet x satisfieras. (Fig. 2 B).

---

1) Då målsåttningarna år av neutralt slag kan varje målsattning maximeras/minimeras oberoende av varandra. Detta fall, vad galler aktivitetsvalet, år alltså i denna uppsats en analogi till vinstmaximeringsfallet.

2) En definition på t. ex. konkurrerande målsåttningar, som medfor att en icke-tom snittmångd existerar skulle få foljande lydelse: målkonkurrens uppkommei då skiida målsåttningar ståller olika krav på en och samma aktivitet.

Låt oss overgå till att analysera de konsekvenser som Johnsen's målmodell medfor for valet av aktiviteter. Vi arbetar for enkelhetens skull fortfarande endast med målmångderna vinst och omsåttning, åven om det i princip inte moter några hinder an inkorporera f ler målsåttningar ån två i analysen. Med Johnsen ar vi intresserade av mot tillfredsstållande vinst x och tillfredsstållande omsåttning z svarande aktivitetsmångder 7"={U Q(x^x)} respektive S={Vy (z^z). For beslutesfattaren relevanta medel kommer enligt Johnsen då att definieras som aktivitetsmængden T C\ S. (Fig. 2 B).

Foregående resonemang kan åskådliggoras i figurform som foljer. I figuren
symboliserade mangder utgor projektioner av korrespondenser på A
(se t. ex. T i fig. 1).

Målmodellernas empiriska grund

Som krav på att teorier i empiriska vetenskaper skall vara meningsfulla staller vi det forhållandet att från teorierna deducerade utsagor om empiriskt verifierbara fenomen skall kunna falsifieras. Villkoret for att en teori skall ha empirisk grund ar att det maste vara mojligt att från denna harleda empiriska generaliseiringar, vilka inte år tautologier.³) Kan vi med detta krav på falsifierbarhet draga några slutsatser om målmodellernas meningsfullhet?

Svårigheterna att falsifiera hypoteser kring alternativ valet grundade på
vinstmaximeringsantagandet ar påtagliga. Vi antager att besluten fattas

---

3) jmf. Puu eller Zetterberg (1968).

under ofullståndig information och frågar oss om det år mojligt att falsifiera hypoteser, genererade från vinstmaximeringsantagandet, rorande foretagarens aktivitetsval. Svaret blir nej, då det alltid, med ett maximieller minimimål, år mojligt att infora »autonoma foråndringar«⁴) i informationstillstånd som forklaringsgrund till »uppenbarligen« inkonsekventa val av aktiviteter. Det år således mojligt att efterhandsrationalisera olyckliga aktivitetsval genom att påstå att beslutsfattarens informaionsmångd oka från beslutsogonblicket till det ogonblick då påtagliga svagheter i aktivitetsvalet påvisats. Vinstmaximeringshypotesens empiriska varde, så lange den behandlas på detta sått, synes vara ringa.

Om vi overgår till multimålsåttningsteoriernas empiriska varde tycks den av vinstmaximeringshypotesen svartmålade bilden bli något ljusare. Bidragande orsager hårtill år inforandet av mot beslutsfattarens informationstillstånd svarande satisfierande mål och ret forhållandet att ett okande antal målsåttningar minskar den for beslutsfattaren aktuella aktivitetsmångden. Om vi t. ex. i Johnsen's målmodell infor fler mål ån vinst och omsåttning blir T f\ S C\ R, dår R år mot exempelvis tillfredsstållande soliditet svarande aktivitetsmångd, delmångd i T f) S (fig. 3).

Så snart vi med t. ex. March-Simon låter de olika målens satisfierande nivåer beståmmas av beslutsfattarens informationsmångd kommer naturligtvismojligheterna att på denna grund efterhandsrationalisera ett till synes olyckligt aktivitetsval att minska. Vidare maste det for beslutsfattaren relevanta aktivitetsmångdens storlek påverka sannolikheten att falsifiera en hypotes byggd på de olika mål denne antages arbeta med. Ju mindre nåmnda aktivitetsmångd blir desto storre synes sannolikheten vara att vid empirisk konfrontation falsifiera stålida hypoteser. Forutsåttningarna for

---

4) Se Puu, op. cit., s. 96-105.

empiriskt meningsfulla slutsatser om foretagarens val av handlingsalternativ
synes har vara storre an vad fallet år med ett vinstmaximeringsantagande
som uttryck for en och endast en målsåttning.

Rejerenser

Baumol, W., Business Behavior, Value and Growth, New York, 1959.

Chamberlain, N. W., The Firm: Micro-Economic Planning and Action, New York 1962.

Johnsen, E., Studies in Multi-Objective Decision Models, Lund 1968.

Puu, T., Some Reflexions on the Relation between Economic Theory and Emperical
Reality, The Swedish Journal of Economics, No. 2, June 1967.

Zetterberg, H., Om teori och belågg i sociologin, Uppsala 1968 (2:a upp.).