Den foretagsekonomiska forskningens föremål och två utgångspunkter

Den foretagsekonomiska forskningens objekt utgors av foretaget, som
befinner sig i foretagsvårlden sådant som vi kan observera att det år.

I många fall kan vi tilis vidare reducera foretaget så att vi betraktar bara beslutsfattaren eller beshitsfattarna som den handlande enheten, men det år inte uteslutet att vi då forskningen avancerar maste rikta undersokningarna till organisationen som minsta enhet elier til ånnu storre enheter, som kunde kallas sociala system. I denna artikel år det nårmast fråga om en person som beslutsfattare i foretaget. Vi kan alltså formulera den foretagsekonomiska forskningens objekt så att det utgors av den iakttagbara foretagsvårlden och dess delar, men specieilt av beslutsfattandet och dess foljder i den empiriska verkligheten.

Den forstå utgångspunkten for den foretagsekonomiska forskningen år det vetenskapliga iakttagandet som soker ådagalågga forklaringar och forutsågelser om foretagsvårldens håndeiser och foreteelser. Av de uppdrag som man vill ge alia vetenskaper år forklarandet kanske det mest allmånna.

Den andra utgångspunkten år rådgivandet (eller vågledandet). Man talar ofta om den normativa foretagsekonomin, men jag vill inte understryka den normativa karaktåren av detta område, utan jag talar hellre om forskningen som forsoker utova inflytande i foretagsvårldens håndeiser genom att ge beslutsfattaren råd.

Åt beslutsfattaren kan råd ges till exempel av en foretagsekonomiskt
skolad person i foretagets stab, av utomstående konsult, som kan vara en

---

*) Denna artikel baserar sig på foredraget som hol]s vid det s. k. Marstrand-motet i augusti i år. Artikeln vill vara hellre ett diskussionsunderlag an ett slutgiltigt och fårdigt forskningsresultat på ett ganska oberort område.

**) ekon. kand., Kauppakorkeakoulu, Helsinki.

aktiv vetenskapsman eller av hela foretagsekonomin med sina dokumenteradeteorier. Den viktigaste skillnaden mellan beslutsfattaren och rådgivarenligger dåri, att den forrå har i den ifrågavarande situationen mera avgoranderått an den senare och den forre anser det mojligt att den senare har, eller tillrackligt snabbt kan få, mera kunskap om sakforhållandena an han sjalv.¹)

Rådgivandet. innehåller vanligen också ett sådant forskningskede som stråvar till att skaffa beslutsfattaren vetenskaplig kånnedom om dennes omgivning och år således i detta hånseende identiskt med den forklarande forskningen. Men for den rådgivande forskningen ar det typiskt att den forklarar omvårlden just från beslutsfattarens synpunkt och den anser det mycket viktigt att skilja beslutsvariabler från givna variabler och den anser det absolut nodvåndigt att kunna kalla några målvariabler. Den rådgivande forskningens huvuduppgift år ofta just att finna sådana handlingalternativ som optimerar eller kanske satisfierar målvariablernas varde. Dåremot kan den forskningen, som jag vill kalla forklarande forskning vålja sina frågestållningar oberoende av alia dessa synpunkter.

Finala och kausala forklaringar

Det finns många olika sått att klassificera det vetenskapliga forklarandet. En mojlighet år att tala om finala forklaringar och om kausala forklaringar. I det foljande forsoker jag med dessa termer analysera det foretagsekonomiska forklarandet.²)

Når man finalistiskt forklarar foreteelser i foretagsvårlden, anser man att foretaget, organisationen och månniskan år rationella och deras beteende år målsokande eller cognitivt. Och man forklarar foretagets eller beslutsfattarnas beteende genom att hånvisa till vissa målsåttningar. Beteendet blir forklarat i den mening att det blir for den utomstående betraktaren begripligt i belysning av beslutsfattarens mojliga och antagbara uppfattningar om vissa mål-medel relationer.

Hade vi inte definierat att den foretagsekonomiska forskningens foremål år foreteelser och håndeiser i foretagsvårlden utan till exempel att det år foretagets ekonomiska beteende, hade vi redan från borjan bundit oss till finala forklaringar och helt och hållet uteslutit de kausala. Det ekonomiska

---

1) Morris (1963) framståller samarbetet mellan rådgivaren och beslutsfattaren som den enda fundamentala utgångspunkten for 'management science'.

2) Jag forstår hår termer finala och kausala forklaringar så som G. H. von Wright framstållde dem i sitt foredrag vid Den 7. Nordiska Psykologkongressen 1. 8. 1965 i Jyvåkylå.

problemet definieras i allmanhet så att det inbegriper målsokandet. Enligt den gållande definitionen år det ekonomiska problemet for hånden, når månniskan år i en sådan situation, att hon stråvar efter det basta mojliga resultatet med knappa resurser, som. har alternativa anvåndningsmojligheter.

Inom foretagsekonomin brukar man inte alltid och konsekvent gora skillnad mellan forklaringen och rådgivandet, men man kan påstå att såvitt det har varit fråga om forklaringar har de nåstan alltid varit finala forklaringar. Som exempel nåmner jag teorier om prissåttning och om investeringar. Från den nationalekonomiska jåmviktsteorin, som galler den allmånna prisnivån har man tagit begreppen grånskostnader, grånsintåkter och vinst maximering. Med dessa begrepp har man ansett sig kunna forklara det enskilda foretagets enskilda prisbeslut. På motsvarande sått har man från den allmånna rånteteorin tagit ett element, som har anvånts for att forklara det enskilda foretagets enskilda investeringsbeslut. Dessa båda år typiskt finala forklaringar, och man kan saga, att dessa två i mycket hog grad år dominerande i foretagsekonomin.

Som vi alia vet har man vidare utvecklat dessa ursprungliga modeller genom att vid sidan av priset också taga andra parameter, genom att forutom vinsten också taga andira målsåttningar och genom att ersåtta maximering med satisfiering 0.5.v.., men trots allt detta, år de alia ånnu finala forklaringar. Utan någon nedvårdering kan vi konstatera att gållande foretagsekonomiska forklaringar mestadels år finala.

Så langt år det bra, men det finala forklaringssåttet har några obestridliga svagheter, som vi foretagsekonomer maste urskilja båttre ån hittills. For oss år det viktigt att inse dessa svagheter just dårfor att foretagsekonomiska teorier domineras av finala forklaringar. Den svaghet jag syftar på kan kallas lagt informativt varde. Man kan saga, att teorin har desto svagare informativt varde ju svårare det år att falsifiera teorin med iakttagelser, som motsåger teorin.³)

For att belysa hurudant informativt varde en foretagsekonomisk teori har ger jag ett exempel. Låt oss tånka på att vi vill testa den finala forklaringen som galler foretagets prisbeslut och som bygger på grånskostnader, grånsintåkter och vinstmaximering. Vi utreder så noga som mojligt alia modellens variabler och kommer till priset P kronor, som maximerar vinsten. Vår hypotes år alltså, att beslutsfattaren såtter priset P kronor.

---

3) Till ex. Heiskanen (1967) anvander begreppet 'informative value' (som ursprungligen torde vara presenterad i Karl Poppers Logic of Scientific Discovery), når han analyserar olika forskningsstrategier.

Haller vi sk. falsifiering som kriterium for hypotesens sanningsvårde så intresserar oss specieilt de observationer som motsåger hypotesen. Kan vi med dessa motsågande observationer vederlågga teorin som ledde oss till den ifrågavarande hypotesen? Kanske, men det år inte lått och det har inte varit lått. Teorins anhångare kan for det forstå påstå, att beslutsfattaren inte maximerar vinsten på kort sikt utan på lang sikt och det år orsaken till att också grånskostnaderna och grånsintåkterna inte år samma som i modellen. Beroende på hur langt fram i tiden man ser, kan grånskostnader och grånsintåkter variera så mycket att nåstan vilket pris som helst kan anses besanna teorin. Råcker detta inte till kan man vid sidan av vinsten taga några andra mål och så kan man med inga iakttagelser vederlågga teorin.

Foregående resonemang baserade sig på ett tanke-experiment, men man kan påpeka, att likadana diskussioner, allt sedan Hall & Hitch och år 1939, alltid har forts inom foretagsekonomin betråffande empiriska undersokningar .₄) De år kanske inte overdrivet, om man sager, att alia de utforda empiriska undersokningarna på något sått har forsvagat de foretagsekonomiska teorier som ror både prisbeslut och investeringsbeslut men man har aldrig helt och hållet kunnat vederlågga teorierna, då deras anhångare alltid har kunnat ty sig till sådana undanflykter, som år ånnu vårare att falsifiera. Det år just det hår som jag vill se som uttryck for de foretagsekonomiska teoriernas svaga informativa varde. Och jag tror att orsaken till det svaga informativa vårdet ligger mera i det finala forklaringssåttet ån i de variabler och antaganden, som modellen bygger på.

Å andra sidan finns det också några synpunkter som inte kan forbigås och som talar for det finala forklaringssåttet. Det finala forklaringssåttet år mycket starkt sammanbundet med vår framstållning om månniskan som moralisk varelse.⁵) Ger inte vår månniskobild henne mojligheter att vålja och så stråva efter goda mål, så år vi inte heller beråttigade att fålla henne ansvaret. Detta stållningstagande skulle medfora så vida konsekvenser till hela vår vårldsbild att åtminstone jag inte helt vågar kasta bort mojligheten till ett finalt forklaringssått, når det galler att forklara månskligt beteende.

En fruktbar kompromiss mellan finala och kausala forklaringar kan kanske nås genom att trånga det finala forklaringssåttet bort från sin allenarådandeposition inom foretagsekonomin. Vi borde kanske avstå från att inbilla oss att det finns någon allenarådande målsåttning, vi borde kanske

---

4) Machlup (1967) refererar en av de mest kånda av sådana diskussioner.

5) von Wright (1965).

klassificera besluten och dela dem efter olika kriterier och tillåta det finala forklaringssåttet att spela några underordnade roller dåri. Så kunde vi kanske mera neutralt, an når det år fråga till exempel om vinstmaximeringen,genom forfrågningar och indirekt genom iakttagelser falsifiera några mojliga målsåttningar och samtidigt skaffa evidens for andra.

Jag vill ge stod åt det ovan framforda forslaget om kompromiss genom att påpeka några sakforhållanden och iakttagelser. For det forstå, det enskilda foretagets finala forklaring var ursprungligen bara ett element i forklaringen till den allmånna prisnivån och de producerade mångderna, således var det finala forklaringssåttet då inte så allenarådande som inom foretagsekonomin. For det andra, det finala forklaringssåttet år intuitivt godtagbart vid forklarandet av ettenskilt prisbeslut men det år relativt oanvåndbart når man skall forklara varfor det ena foretaget som helhet år mera lonsamt ån det andra eller varfor det ena foretaget som helhet våxer snabbare ån det andra. For det tredje, når man har studerat prisbeslut i de reella foretagen, har man kommit till den slutsatsen, at det inte finns någon allenarådande målsåttning vid beslutsfattandet.⁶)

Om man av ovanrelaterade: skålen anser det bef_ogat att differentiera och trånga undan finala forklaringar blir det samtidigt mera rum for kausala forklaringar. Det går inte att forklara samma foreteelse på båda såtten. Den kausala overtråffar alltid den finala och naturvetenskapernas historia ger oss också bevis dårpå. Men jag tror att det år mojligt att i foretagsekonomin dra nytta av att komplettera de finala med de kausala. Ett sådant blandat forklaringssått kan man anvånda når man rycker fram mot mera kausala forklaringar.

Inom den forklarande foretagsekonomin har man tillsvidare medvetet inte ens stråvat till kausala forklaringar. Men kausala forklaringar har i alia fall insmugit sig i några empiriska undersokningar rorande nårmast investeringar och foretagets tillvåxt. Som exempel må hår nåmnas Barna (1962), Meyer-Kuh (1957) och Honko (1966). Alia dessa undersokningar innehåller cognitiva begrepp men det har som forklarande faktor också anvånts sådana av målsåttningen oberoende begrepp som kan betraktas som kausala faktorer, sådana år till exempel foretagets omgivning, foretaget alder, foretagets storlek, foretagets kapitalstruktur, ledarskapets sociala omgivning och ledarskapets skolning. Oaktat alia dessa kausala synpunkter har undersokningarna klart ståmplats av den finala forklaringen dårfor att bakom frågestållningarna finns det en teori som allt igenom år final.

---

6) Se till ex. Lanzilotti (1958).

Av de foretagsekonomiska undersokningar, som konsekvent forsoker bygga på kausala forklaringar må hår nåmnas Sven E. Kocks avhandling Foretagsledning och motivation. Kock forsoker forklara foretagets vaxt, lonsamhet och marknadspolitik med ledarskapets psykologiska egenskaper. Avhandlingen år intressant också dårfor att Kock som kausalt forklarande faktorer anvånder direktorernas motivstyrka (!) mått med tilhjålp olika tester.

Rådgivande forskning och dess relation till den empiriska verkligheten

Ehuru den rådgivande forskningsgrenen år mycket viktig for foretagsekonomin så som också for alia vetenskaper som har det månskliga beteendet som sitt undersokningsobjekt och ehuru man redan lange har mer eller mindre oppet utovat den normativa foretagsekonomiska forskningen⁸), finns det inget helt och hållet tillfredstållande och vetenskapsteoretiskt klanderfritt forfaringssått for sådan forskning. Området behårskas av olika rationalitetsprinciper och olika modeller av det rationella handlandet. Med tillhjålp av dem forsoker man ofta direkt draga slutsatser av och påverka det reella beteendet. Alia rationalitetsmodeller torde dock vara mer eller mindre spekulativa. Klart iogonenfallande år det spekulative stoffet i den modell man brukar kalla »the economic man« och det år just den modeli som foretagsekonomin lange har byggt sina teorier på.

Att konstruera råd med tillhjålp av en rationalitetsprincip står mycket nåra det forklarandet som anvånder finala forklaringar. Den finala forklaringen kan redan som sådan anses vara råd for den rationella beslutsfattaren. Hår ligger kanske orsaken och en mojlig forklaring till att man inom foretagsekonomin inte har lagt mårke till eller ansett det viktigt att alltid och konsekvent skilja råd och forklaringar från varadra. Det kan dock anses vara mojligt och for den foretagsekonomiska forskningens framåtskridande viktigt att observera och erkånna skillnaden. Det foretagsekonomiska forklarandet kunde så komplettera sina finala forklaringar med de kausala och gå mot alltid storre allmångiltighet utan att stirra på teoriernas tillåmplighet. Å andra sidan kunde det foretagsekonomiska rådgivandet gå mot operationella råd for enstaka och speciella situationer utan att från bor jan storas av krav på allmångiltighet och teoretisk helhet.

Forrån jag talar om den våg som enligt min mening mest effektivt leder
till det vetenskapliga rådgivandet inom foretagsekonomin, framlågger jag

---

7) von Wright (1965).

8) Jag hånvisar bara till de metodtvister som har forekommit i Tyskland gållande bl. a. Schmalenbachs Kunstlehre.

några andra mojliga satt att utova inflytande i foretagsvårldens håndeiser. Det kan påstås, att alia dessa i någon mån också framkommit inom foretagsekonomin,men jag vill inte specifiera genom vem, nar och hur. Listan år inte fullståndig, det finns kanske också några andra.

For det forstå vill jag nåmria en mojlighet, som har fått vid anvåndning inom foretagsekonomin. Det år helt enkelt att formedia resultat av den forklarande forskningen till beslutsfattare inom foretagsvårldan. Detta forklaringssått år mycket tilltalande just når det galler finala forklaringar. De finala forklaringarna år ofta redan som sådana fårdiga råd åt den rationella beslutsfattaren. Det år också tankbart att teorier som bygger på kausala forklaringar inverkar på beslutsfattandet om beslutsfattaren har fått vetskap dårom.

For det andra vill jag nåmna målutredningar. Man undersoker beslutsfattarens målsåttningar och analyserar vilka målsåttningar sinsemellan år motstridiga och vilka det år mojligt att komplettera med varandra och hur. Sedan kan man hjålpa beslutsfattaren vid målsåttandet och så påverka håndelserna inom foretagsvårldert.

Det tredje mojliga tillvågagångssåttet år att foretagets problemsituationer reduceras till några få allmånna typer. Genom analys och med några forenklande antaganden utvecklar man tilltalande losningar for dessa problemtyper. Hårvid år det nodvåndigt att problem och begrepp gors intuitivt allmångiltiga på bekostnad av noggrannheten. Faran ligger dåri att man kommer till losningar och råd som inte år operationella. Så forhaller sig saken når man vill betrakta foretagets alia problem som prissåttnings- eller investeringsproblemer. Man maste ty sig till sådana ooperationella begrepp som vinstmaximering, fullståndig kunskap, grånskostnader och grånsintåkter.

Alia dessa forfaringssått men speciellt det tredje kan kritiseras, inte darfor att de inte vore nyttiga och viktiga till sin verksamhet, inte heller dårfor, att de inte hade stort inflytande i foretagsvårldens håndeiser genom att inspirera och sporra beslutsfattara till båttre resultat, utan dårfor att de inte har några kontrollbara konsekvenser. Ingen iakttagbar och måtbar håndelse inom foretagsvårlden kan med såkerhet påstås vara som foljd dårav. I allmånhet stråvar man inte ens till att utreda vilket råd inverkar mera ån de anda. Jag vill ånnu upprepa att jag ingalunda bestrider betydelsen och stora fortjånster av sådana hår forskningar, men man kan bevtivla dem som den enda grundvalen for det foretagsekonomiska rådgivandets vetenskapliga

Den sak som bekymrar mig ar den rådgivande forskningens relation till
den empiriska verkligheten. Den omma punkten ser jag i de finala forklaringarna
når det galler det forstå av de ovanrelaterade såttena.

Forutom de svagheter som kan ses i det finala sattet nar det galler att forklara den empiriska verkligheten, kan man se ånnu en svaghet i det att den finala forklaringen mycket latt kan tolkas som råd. Om foretagsekonomin framstaller som råd sådana finala forklaringar, som man inte har några mojligheter att verifiera eller prova, år det inte under, om en sådan foretagsekonomi blir ståmplad som normativ och ovetenskaplig. Om fb'retagsekonomin maste ty sig till de finala forklaringarna, år det alltså mycket viktigt att framstålla dem uttryckligen som forklaringar.

Den andra omma punkten ser jag i ooperationella råd d.v.s. i det tredje av de ovanrelaterade sattena. Det finns naturligtvis inga mojligheter att verifiera och prova sådana råd som inte år operationella. For att kunna prova något påstående maste man ju veta exakt vilka de observationer och operationer år som år foljder av det ifrågavarande påståendet.

Av allt detta år det lått att draga den slutsatsen att jag vill påyrka, att den rådgivande foretagsekonomin skulle anvånde enbart operationella råd. Det vore ja också mycket fint om vi kunde komma så langt, men råeker ens det till? Vore de vetenskapsteoretiska problemen inom den rådgivande foretagsekonomin losta en gang for alia om vi alltid formulerer raden så att de år operationella?

År det operationella rådet alltid provbar? Just hår kommer svårigheterna in i bilden, såvitt jag forstår saken. Det operationella rådet år provbart kanske bara då det provas, d.v.s. då rådgivaren lyekats overtyga beslutsfattaren att prova det. Rådets provbarhet år alltså mycket nara sammanbundet med rådets trovårdighet.

Ofta bygger de foretagsekonomiska rådenas trovårdighet enbart på den rationella trovårdigheten och hår kan kanske ses en mojlig forklaring till at olika rationalitetsprinciper intar en så viktig plats i den rådgivande foretagsekonomins

Den rationella trovårdigheten utgor ensam dock en ganska vag grundval for ett råd. Det år ofta mycket svårt for rådgivaren att få beslutsfattaren att ens prova rådet. Detta å sin sida åstadkommer frustrationer hos rådgivarenoch forsåmrar samarbetet⁹). Några av de nyaste empiriska undersokningarnahar frambringat rikligt med material som bevisar att enbart

---

9) Morris (1963) analyserar utforligt rådgivarens frustrationer.

på den rationella trovårdigheten byggda rekommendationer har inte kommitallmånt
i bruk10).

Nar sakerna ligger till så har maste man framforallt forstårka rekommendationernas trovårdighet och man kan se två mojligheter dårtill. Den forstå mojligheten ar att rikta mera forskningsarbete till »implementation problem«.

I olika tidskrifter publiceras det fortfarande vetenskapliga rekommendationer och losningar till ledarskapets problem, men alltfor sallan får låsaren reda på hur dessa rekommendationer har verkstållts. Visserligen har man under den senaste tiden satt några forstå steg i den hår riktningen just under namnet »implementation problem«¹¹).

Den andra mojligheten består i upprepande beslutssituationer. Genom att skaffa systematiskt kunskap om implementation kan vi kanske forbåttra trovårdigheten också av råd for enastående beslutssituationer, men de upprepande beslutssituationerna år kanske den mest naturliga och vetenskapsteoretisk mest pålitliga utgångspunkten for den foretagsekonomiska forskningen som syftar till empiriskt provbara råd.

Om optimeringens och satisfieringens roller

Mot bakgrund av den ovan skisserade kartan over den foretagsekonomiska forskningen vill jag ånnu kort berora optimeringens och satisfieringens roller dåri. Den utforda uppdelningen passar bra for detta åndamål dårfor att optimeringens och satisfieringens roller år skiida inom de kausala och finala forklaringarna och också inom rådgivandet.

Låt oss forst betrakta forklaringarna. Når man anvånder kausala forklaringar har man varken bruk av optimering eller satisfiering. Men båda kommer i fråga når man anvånder finala forklaringar. Kausala forklaringar bygger typiskt på korrelationsanalys eller liknande statistiska metoder, och de har ingenting att gora med optimeringen eller satisfieringen.

Finala forklaringar kan man antingen bygga på optimering eller på satisfiering. Men ju båttre man har kunnat trånga den finala forklaringen till detaljer desto båttre mojligheter finns det for optimeringen och desto låttare år det att falsifiera hypoteser och desto storre år forklaringens informationsvårde. Detta tyder på att utvecklingen i alia fall på langt sikt går mot optimering når det galler finala forklaringar.

---

10) Se till ex. i Honko (1966) och Istvan (1961) hur mycket man anviinder å den ena sidan 'vetenskapliga' metoder och å andra sidan 'pay back' metoden vid investeringsbeslut.

11) Se till ex. Churchman & Schainblatt (1965) och Dyckman (1967).

Nar man betraktar existerande foretagsekonomiska teorier som forklaringer utan att blanda dem med kravet på att samtidigt bli anvånda som råd, har man i borjan rikligt med modeller som behårskas av de finala forklaringarna. Dessa modeller bygger nastan uteslutande på optimeringen, satisfieringen befinner sig ju inom foretagsekonomin ånnu i utvecklingsskede. I sådana hår fall kan det vara fruktbart att ersåtta optimeringen med satisiiering. Låt oss tånka på den foretagsekonomiska forklaringen av investeringsbeslut. Man har dår anvånt den typiskt finala forklaringen och man har traditioneilt byggt den på optimering, det vill saga på vinstmaximering. Betrakter man teorin om investeringsbeslut litet noggrannare, kan man upptåcka dår åtminstone en punkt som inte kunnat bli entydigt optimerad. Punkten jag siktar på år kalkylråntan eller når det galler internråntemetod, den så kallade minimiråntan. I sådana hår fall kan man komma till fruktbringande frågestållningar genom att ersatta optimeringen med satisfiering. Man betraktar alltså investeringsbeslutet som satisfiering av kalkylråntan.

Forutom de fall som år av ovanrelaterad typ finns det ånnu lange också andra teorier inom foretagsekonomin som har plats for satisfieringen. Vi har att forklara många sådana problemsituationer dår vi inte kan antaga att alia alternativ år givna utan vi maste också betrakta den skapande processen som kan kailas sokandet. Jag tror att satisfieringen hår år mera fruktbringande som utgångspunkt ån optimeringen. Vidare kan man finna en plats for satisfieringen når det galler att forklara gruppsbeslut som kompromis mellan olika individuella målsåttningar.

Når det år fråga om finala forklaringar har vi alltså ett specialjob både for optimeringen och for satisfieringen. Men dåremot når det galler den forskning som vill producera råd har vi ingen nytta av satisfieringen. Raden bor alltid leda till det optimala beslutet, d.v.s. de bor vara formeilt så konstruerade som om de ledde till det optimala beslutet.

Om vi betraktar sådana råd som vill_yara allmångiltiga och inspirerande, hor det redan till sakens natur att sporra åhorare och lyssnare till den basta prestationen och inte forkunna satisfierandet. Om man å andra sidan vill ge ett sådant råd som man också kan kontrollera och prova genom iakttagelser, bor man formulera rådet så att man så exakt som mojligt kan observera om det åtfoljts eller inte. Ger man inte rådet som entydig optimering, utan tillåter beslutsfattaren blanda det med sin subjektiva anspråksnivå kan man inte kontrollera om rådet åtfoljts eller inte.

Det år en sak for sig, om man forst har fått reda på var anspråksnivån
ligger och sedan optimerar losningen så att anspråksnivån år med som en
begrånsning. Hår år det inte egentligen fråga om satisfiering utan om optimeringunder

timeringunderbivillkor. Hårvid maste vi dock lågga mårke till att forutomden
optimerade målvariabeln innehåller ett sådant råd också ett annat
finalt begrepp, namligen anspråksnivån, som forsvagar rådets provbarhet.

Litteratur:

Barna, Tibor: Investment and Growth Policies in British Industrial Firms. London 1962.

Cause and Effect. The Hayden Colloquium on Scientific Method and Concept. Edited
by Daniel Lerner. New York 1965.

Churchman, C. West: Prediction and Optimal Decision. Englewood Cliffs, N. J. 1961.

Churchman, C. W. & Schainblatt, A, H.: The Researcher and the Manager; A Dialectic
of Implementation, Management Science 1965 Feb.

Dyckman, Thomas R.: Management Implementation of Scientific Research: An Attitudinal
Study. Management Science 1967 June.

Heiskanen, Ilkka: Theoretical Aproaches and Scientific Strategies in Administrative and
Organizational Research. Helsingfors-Helsinki 1967.

Honko, Jaakko: On Investment Decisions in Finnish Industry. Helsinki 1966

Istvan, Donald F.: Capital-Expenditure: How they are made in large corporations
Bloomington 1961.

Kaplan, Abraham: The Conduct of Inquiry. San Francisco 1964.

Kock, Sven E.: Foretagsledning och Motivation, Helsingfors 1965.

Lanzilotti, Robert F.: Pricing Objectives in Large Companies. The American Economic
Review 1958 December.

Machlup, Fritz: Theories of the Firm: Maiginalist, Behavioral, Managerial. The American
Economic Review 1967 March.

March, James G. & Simon, Herbert A.: Organizations. New York 1958.

Meyer, John R. & Kuh, Edwin: The Investment Decision. Cambridge, Mass. 1959.

Morris, William T.: Management Science in Action. Homewood, 111., 1963.

Renck, Olle: Investeringsbedomning i några svenska foretag. Stockholm 1967.

von Wright, Georg Henrik: Kayttaytymisen selitttamisesta. Psykologia 1966:1 Ett foredrag
vid Den 7. Nordiska Psykologkongressen 1.8.1965 i Jyviiskyla.