Till teorin om företagens vinstmaximering

I den nyare ekonomiska litteraturen har i många fall anforts synpunkter, vilkas innebord
år, att den traditionella teorin om foretagens stråvan mot vinstmaximering, dels
år orealistisk och dels år ofruktbar for forståelsen av det ekonomiska livet.

En modifierad form av teorin om vinstmaximering anger, att denna skall galla endast
på lang sikt, eventuellt endast om foretagets hela livlångd tages i beaktande.

Bågge dessa former av teorin år baserade på ett antagande om ett slutet eller konvergent ekonomiskt system. De i systemet ingående variablerna kan vara stokastiska eller icke-stokastiska, antalet variabler begrånsat eller obegrånsat, men gemensamt for de olika konstruktionerna år, att vinsten (eller dess motsvarighet) kan maximeras over tid. Detta forutsåtter ett konvergent system, dår grånsfallet utgores av et system, som konvergerar vid en tidpunkt, som år oåndligt avlågsen.

Ett teoretiskt tillfredsstållande system maste åtminstone i någon grad efterlikna
verkligheten. Ambitionsgraden bor dårvidlag vara så stor, att modellen kan tjåna som
underlag for de beslut, som forekommer i et foreatg.

Ett realistiskt system blir emellertid så komplicerat, att det år ogorligt for vetenskapsmannen
att erhålla de empiriska data, som kravs for att genomfora en maximering.

Vid en praktisk tillåmpning år det ej ens teoretiskt mojligt att fore ett beslut undersoka,
om beslutet innebår vinstmaximering, mojligen med undantag for en mycket kort
tidsperiod.

Om teorin om ett konvergent system overgives, och i stållet antages ett system, som
år divergent och oppet (nya variabler kan oka och gamla forlora i betydelse), fol jer att
vinstmaximeringsteorin år obehovlig.

Något kriterium på om ett beslut år positivt år dock onskvårt. For det enskilda foretaget kan ett beslut sagas vara positivt, om det medfor ett nårmande till eller ett bibehållande av de mål, som uppsatts for foretagets verksamhet. Dessa mål kan vara av hogst skiftande karaktår och kan ej sammanvågas till ett enhetligt mått. såvida ej ett starkt forenklat resonemang tillåmpas. Ett beslut, som innebår en okad vinst, men som strider mot foretagets sysselsåttningspolitik. år att forstå som icke-positivt for foretaget.

Vill man soka generalisera dessa individuella vårderingar till en samhållsnorm, stålis man infor ett svårlosligt vårdefilosofiskt problem. Vårdenormerna for ett samhålle kommer att beståmmas av de olika individuella vårdenormer, som forekommer i samhållet, liksom de individuella påverkas av de samhålleliga. Samhållsnormerna kan ej heller betraktas som ett genomsnitt av de enskilda.

Som en konsekvens av det forda resonemanget foljer att motsåttningen mellan suboptimering
och optimering, dvs. maximering på kort sikt gentemot maximering på lang
sikt, delvis år ett skenproblem.

---

1) Civilekonom, Amanuens vid IDAF, Handelshogskolan, Goteborg.

Sketiproblemets natur skisseras i foljande exempel: Det antages att i en viss besJutssituation ett visst kvantum kunskap foreligger samt att foretagsledaren med hjalp av denna kunskap stalls infor ett val mellan ett beslut (a), som for en kortare period leder mot vinstmaximering, och ett beslut (b), som for den kortare perioden ger ett foga gynnsamt resultat, men som på lang sikt leder till vinstmaximering.

Vid den kortare periodens slut forutsåttes, att ny information har upptrått. Denna
information år av ett sådant slag att den utsåger, att ett tredje alternativ skulle ha
valts for maximering på lang sikt.

Om foretagsledaren i utgångslåget hade kant denna information, skulle ett tredje alternativ kommit i fråga. Det framgår, att den information, som fanns tillgånglig i den foljande valpunkten, kunde motivera en åndring av foretagspolitiken. Om alternativ (a) valts i stållet for alternativ (b), hade utgångslåget for nåsta period blivit båttre, trots att alternativ (b) skulle vara riktigast i ett slutet, konvergent system.

Av detta resonemang framgår det faktum, att foretagsledaren alltid maste handia
inte blott med en viss osåkerhet utan också med en ovisshet, som ej låter sig overblickas
mer an hogst ofullståndigt.

Odd Langholm har berort detta problem i sin artikel „Horisontproblemet i planleggningsteorin" i nr. 3 1959 av Erhvervsøkonomisk Tidsskrift. Han fo'rutsåtter for sin dåri beskrivna metod en konvergens eller en periodicitet i systemet. Såvida ej ett slutet system antages, kan ej systemets natur goras till foremål for kunskap a priori på annat sått an genom de slutsatser och antydningar om framtiden, som dragit ur ett historiskt material.

Det år forfattarens forhoppning, att teorin om foretagets vinstmaximering skall 6'vergivas och ersåttas av en teori, som tager hånsyn till foretagarens onskan om bibehållande och forbåttring av foretagets stållning i en given situation och for en given overskådlig