Sjålvbetjåningssystemets hemland år USA. Det kan dårfor finnas
anledning att som inledning redogora for den amerikanska sjålvbetjåningsutvecklingens

Utvecklingen i USA.

De forstå forsoken att introducera sjålvbetjåningsprincipen i USA inom livsmedelshandeln gjordes redan fore forstå vårldskriget. Men forst i och med att Saunaers på tjugotalet introducerade våndkors och kassaregister i sina Piggly-Wigglybutiker kan man tala om sjålvbetjåningsbutiker i modern betydelse. Såkert kom också Michael dillens forstå jåttebutik med sjålvbetjåning „King Kullen", som oppnades 1930 med buller och bang, att betyda en hel del for utvecklingen. Under den rådande svåra depressionen våckte hans mycket låga priser stor uppmårksamhet och diskuterades over hela Amerika (1).

Strax fore andra vårldskriget såldes 15 % av alia specerivaror i USA i sjålvbetjåningsbutiker. År. 1.9.46 var motsvarande siffra 43%. Den snabba utvecklingen framtvingades av bristen på arbetskraft under kriget (2). Men utvecklingen fortsatte med oforminskad takt åven efter andra vårldskrigets slut. Orsakerna dårtill kan ha varit fler och båttre hjålpmedel, specieilt forpackningsmaterial, den allt hogre levnadsstandarden och - sammanhångande dårmed - den allt dyrare arbetskraften i detaljhandeln. F. n. (1958) anses sjålvbetjåningsgraden ligga vid ca. 90% inom livsmedelshandeln i USA (3).

Ett utmårkande drag for amerikanska sjålvbetjåningsbutiker år, att
nåstan alia varor år forpackade. I den mån det år mojligt anvåndér man

---

1) Artiklen er modtaget 30. august 1958. (Red.).

2) Civilekonom, tekn. Jjc. Konsum Stockholm..

genomskinliga forpackningsmaterial, de „visar varan", vilket anses overlågset ur forsåljningssynpunkt. Vanligast år cellofan, dårnåst kommerpolyten. For speciella fall anvånds pliofilm, cellulosaacetat, polyvinylidenkloridoch mylar. Aven laminat (hoplimningar av flera forpackningsmaterial)kommer till anvåndning. fråmst till s. k. vacuumforpackningar(4).

Cellofan tillverkades forstå gangen i kommersiell skala 1912, men den specialtyp dårav, som anvåndes i sjålvbetjåningsbutiker. tillkom icke forrån 1930. Polyten borjade tillverkas i storre skala 1944. Av specialfilmerna år cellulosaacetatet åldst (1930), dårnåst kommer pliofilm (1934), sedan polyvinylidenklorid (1939), medan mylar tillhor efterkrigsperioden (4). Icke forrån år 1930 var således paketering for sjålvbetjåningsforsåljning av fårskt kott m. m. overhuvudtaget mojlig. Den hade de f6l j_ånde åren liten omfattning till foljd av de hoga priserna på forpackningsmaterialet. Den moderna sjålvbetjåningstekniken år alltså inte ens 30 år gammal. Det år naturligt, att något jåmviktslåge ånnu langt ifrån uppnåtts.

Självbetjäningssystemets utveckling i Europa.

I Våsteuropa introducerades sjålvbetjåningssystemet langt senare an i
USA. Fore andra vårldskriget fanns det således knappast några sjålvbetjåningsbutiker.

År 1940 oppnades en kooperativ sjålvbetjåningsbutik i Stockholm men den forde en tynande tillvaro under kriget till foljd av ransoneringarna. I England lår också på grund av arbetskraftsbristen under kriget eet tiotal snabbkopsbutiker ha oppnats. men de hade samma bekymmer att kåmpa med.

For Sveriges del kan den egentliga borjan dateras till 1947. Då byggdes den ovan nåmnda stockholmsbutiken om och fick fullt modern utrustning, med bl. a. amerikanska kyl- och frysdiskar. Vid samma tid oppnades sjålvbetjåningsbutiker i storre skala också i England. Detta land tog snabbt ledningen i fråga om antalet sjålvbetjåningsbutiker - och leder ånnu 1958.

Utvecklingen i några europeiska lander framgår av tabell 1

Antalet snabbkopsbutiker i Våsteuropa har på tio år stigit till over 15.000. Utvecklingen visar inga tecken på avmattning - tvårtom tycks sjålvbetjåningsidén sprida sig till allt fler lander. Sålunda fick Gronlandoch Turkiet sina forstå snabbkopsbutiker 1957 och det finns redan sjålvbetjåningsbutiker på både Irland och Island. Det senare landet har

f. 6. redan over 30 stycken. Spanien har en sjålvbetjåningsbutik och har
inkallat en tysk expert for att påskynda utvecklingen.

Jåmiort med lotala antalet forsåljningsstållen (inklusive specialbutiker, kiosker etc.) for livsmedel i de i tabell 1 upptagna våsteuropeiska lånderna, vilket kan uppskattas till inemot 2 miljoner (6), år antalet snabbkopsbutiker obetydligt.

Ledande i fråga om det absoluta antalet sjålvbetjåningsbutiker år f. n. England, Sverige och Tyskland. Av storre intresse år emellertid att veta i vilka lander, som sjålvbetjåningssystemet betyder mest ur distributionssynpunkt. En uppfattning hårom får man, om man beråknar antalet sjålvbetjåningsbutiker per 100.000 invånare, vilket genomforts i tabell 2.

Av denna uppstållning framgår, att Sverige, Norge och Schweiz bildar en ledande grupp, foljda av Danmark, England, Våsttyskland och Holland. I ovriga lander betyder snabbkopsbutikerna ånnu knappast någonting.

Ett annat sått att beråkna sjålvbetjåningssystemets betydelse år - som tidigare gjorts for USA - att ange den del av livsmedelshandeln, som passerar genom snabbkopsbutiker (sjålvbetjåningsgraden). Hår foreligger tyvårr endast siffror for Sverige och England, nåmligen 25 (_3O)Vo resp. 17-18 % (1958).

I Osteuropa har utvecklingen foljt andra banor. Under Stalin-tiden inråttades inga sjålvbetjåningsbutiker i Ryssland. En radikal forandring efter Stalins dod kan dateras mycket exakt till den 17 oktober 1953, då Mikojaii deklarerade, att man skulle håmta lårdomar från utlandet. Redan i december 1954 oppnades de fyra forstå snabbkopsbutikerna i

Leningrad. De foljdes snabbt av flera och de ovriga oststaterna har
foljt efter (7).

I stort sett skil jer sig osteuropeiska sjålvbetjåningsbutiker från våsteuropeiska endast i fråga om detaljer. Ett exempel hårpå år kassorna, som i Ryssland betjånas av både kassorska och statlig kontrollant - en i Våsteuropa otånkbar dubblering (8). Studium av osteuropeisk handelslitteratur, framfor allt den ryska „Sovjetskaja Torgolvja" och den osttyska „Der Handel", visar, att man i oststaterna haft minst samma initialproblem att kåmpa med som man haft i andra lander (varom mera nedan).

Ägandeförhållanden.

Undersoker man i vilken utstråckning snabbkopsbutikerna tillhor enskild handel, kooperation, filialforetag eller varuhus finner man, att konsumentkooperationen varit och år ledande i de fiesta våsteuropeiska lander. Den har 40-65 % av butiksantalet i Belgien, Danmark, England. Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Dsterrike. I Tyskland har kooperationen efter att ånnu 1951 ha haft 52 % av butiksantalet overflyglats av privat- och kedjebutiker. I Frankrike och Holland har privatinitiativet dominerat hela tiden.

Endast ett europeiskt foretag av storre format har hittilis hunnit lågga om sin forsåljning efter sjålvbetjåningssystemet till amerikansk skala (= minst 90 % av forsåljninen sker genom sjålvbetjåningsbutiker); det år det schweiziska Migros (9). Ombyggnaden av nåstan samtliga betjåningsbutiker - i några fall år ombyggnad omojlig av husbyggnadstekniska skål - tog for detta stora foretag jåmnt tio år i anspråk.

Analys av olika landers självbetjäningsgrad.

For några lander kan man skonja klara orsaker till att sjålvbetjåningsutvecklingenfordrojts resp. påskyndats. I D'steuropa var t. ex. som nåmnts snabbkopsbutiker otånkbara under Stalin-tiden. I England forsenadesutvecklingen av lange kvardrojande ransoneringar. I Schweiz och Danmark har den tvårtom påskyndats, i det forstå landet av hård konkurrens och i det senare_'genom OEEG/MSA-initiativ. For Frankrike, Holland och Italien brukar anges, att allmånhetens krav på individuell betjåning verkar hindrande. Utan tvivel spelar också strukturen hos befintliga betjåningsbutiker en roll. Det skall långre fram visas, att sjålvbetjåningsbutiker med mer ån fem sysselsatta uppvisar båttre ekonomisktresultat ån betjåningsbutiker. Ju flera stora betjåningsbutiker

ett land har, desto storre år foljaktligen forutsåttningarna for att ombyggnaderkommer till stand. Lander, som år kånda for att ha forhållandevismånga och små livsmedelsbutiker år Danmark, England och Frankrike.

Av betydelse torde åven levnadsstandarden vara. Det år kant, att sjålvbetjåningsgraden år hogst (ca 90 %) i USA, som torde åtnjuta vårldens hogsta levnadsstandard, medan den år 0 % i underutvecklade lander. I tabell 3 har forf. ordnat några våsteuropeiska stater dels efter lednadsstandard, dels efter sjålvbetjåningsgrad for att ge en uppfattning om sambandet.

Levnadsstandard enligt Gilbert & ass: „Comparative national products and price levels",
OEEC 1957. Siffror inom parentes under A = nationalinkomst i $ finvånare enligt
amerikanska prisvikter och B = d:o i europciska.

Sjålvbetjåningsgrad: siffror inom parentes = antalet sjålvbetjåningsbutiker/l 00.000
indvånare enligt tabell 2.

Av tabellen framgår, att det synes finnas ett visst samband mellan levnadsstandard
och sjålvbetjåningsgrad.

Två omståndigheter, som talar for att levnadsstandard och sjålvbetjåningsgradhar samband med varandra, år, att konsumenter med hog standardhar råd att betala for en dyr forpackning - och t. o. m. 6'nskar en sådan i den mån den garanterar båttre varukvalitet - och att kostnaderna

for betjåning blir stora med de arbetsloner, som betalas i lander med hog
levnadsstandard.

Invändningar mol självbetjäningssystemet.

Aven om man normalt kan notera en forsåljningsokning i ombyggda sjålvbetjåningsbutiker (den brukar anges vara 30-50 %), forekommer det naturligtvis fall, då den uteblir. Orsaken kan vara, att planeringen av den nya butiken varit mindre god, att kunderna år negativt instållda till det nya såttet att sålja - det har i många lander visat sig galla sårskilt aldre husmodrar - eller att ågaren/foreståndaren saknar tillråcklig yrkesskicklighet.

Det får anses vara normalt, att ett mindre antal ombyggda snabbkopsbutiker på nytt byggs om till betjåningsbutiker. I Holland redovisar man totala antalet nedlagda snabbkop till 20 stycken (att jåmforas med totalt 650, vilket ger en relation av 1:33) (3). Aven i Sovjet anges det. att sjålvbetjåningsbutiker fått byggas om igen till betjåningssystemet.

I en sjålvbetjåningsbutik utfor konsumenten en del av det arbete, som
tidigare gjordes av expediterna (hopplockning av varorna). Ur den synpunkten
år servicegraden mindre i snabbkop.

Kjaer-Hansen anser, att utvecklingen i princip kommer att gå i motsatt riktning. Det år dårfor hans „opfattelse, att vore dagers begejstring for selvbetjeningsbutikken — en begejstring, der er ved at udarte till hysteri - er en lygtemand, der forer på vildspor" (10).

I en annan artikel anfor Kjaer-Hansen också som skål for denna sin uppfattning, att ersåttande av ett stort antal små danska livsmedelsbutiker mot ett hålften så stort antal snabbkop medfor, att kunderna får långre att gå; att de danska husmodrarna ej som arnerikanskorna år instållda på kop av standardiserade varor; att danskorna ej har tillgång till bil och kylskåp i sådan omfattning, att en radikal omlåggning av inkopsvanorna kan ske och att det år naturligt, att det okande antalet yrkesarbetande kvinnor kraver mer i stållet for mindre service från detaljhandelns sida (11-12). Utvecklingen av antalet sjålvbetjåningsbutiker i Danmark och andra lander ger emellertid icke stod åt Kjaer- Hansens påstående.

Tekniska problem.

I forstå ogonblicket forefaller det, som om sjålvbetjåningsforsåljning icke skulle erbjuda några problem, der ror sig ju bara om en utplacering av varor på hyllor! En nårmare granskning visar emelertid, att det finns många, besvårliga problem.

1 betjåningsbutiker kan man garantera „torst in - fo'rst uf, om bitradena alltid fyller på från vånster och tar från hoger (eller tvårtom). I snabbkop bor man fylla på nya varor, innan det aldre varupartiet tagit slut. Om varje kund tar de sist påfyllda varorna (vilket givetvis ligger i kundens intresse), blir gamla varor bara aldre och maste till slut realiseras eller kastas.

I betjåningsbutiker behover varorna ej prismårkas. Man brukar råkna med att en medelstor sjålvbetjåningsbutik har ett underlag av 500 famil jer och att varje familj forbrukar ungefår 2.500 varuposter får. Det innebår alltså icke mindre an 1- f4 miljon prismårkningar per år - ett betydande merarbete, om alia varor mårkes.

I betjåningsbutiker tar tomglasåterlåmningen vid forsåljningen av låskedrycker och 61 (i Sverige också mjolk) knappt någon tid, eftersom bitrådet tar tomglasen med samtidigt som hon håmtar de fyllda flaskorna. Man utnyttjar gratis en tomtransport. I sjålvbetjåningsbutiker maste man dåremot ta emot returglasen for sig, vilket kraver viss extratid. Dessutom maste man ge kunden polletter el. dyl., om återlåmningen icke sker i kassan. I genomsnit omfattar tomglashanteringen i ett svenskt snabbkop ca 3.000 glas fvecka och år alltså betydande.

Klimatet skall vara torrt och varmt i speceributiker och kallt och fuktigt i mjolk- och kottbutiker. I sjålvbetjåningsbutiker, dår alia livsmedel sammanfors, kan man icke ha både kallt och varmt samt torrt och fuktigt samtidigt. Vilken kombination man ån våljer, blir alltid några varor lidande. Problemet kan endast losas med hjalp av forpackning eller kylforvaring - båda kostsamma anordningar!

I betjåningsbutikerna kan man noja sig med ett ganska litet handlager i sjålva butikslokalen. De kostnader, som låggs ner på inredningen, blir således mycket mindre i betjåningsbutiken ån i sjålvbetjåningsbutiken, dår ett omfattande sortiment maste visas i tillråckliga kvantiteter. Fårskvarorna kan i viss utstråckning gommas undan i betjåningsbutikerna i kylskåp eller kylrum, dårfor att de kan tas fram, når kunderna irågar efter dem. I snabbkopen frågar man endast undantagsvis efter varor, foljaktligen bor allt visas, som man vill sålja. De fiesta fårskvaror (t. ex. ko'tt- och charkuterivaror, mjolk, matfett och ost) maste kylforvaras. Dårfor maste man råkna med att installera flera kyldiskar å 4-5.000 sv. kr/styck och med ganska dyra underhållskostnader. Snabbkopsbutiker år icke billiga i inredning; man torde kunna råkna med 300-800 sv. kr/mforsåljningsyta. En 120 m2m² butik kostar således uppemot 100.000 sv. kr; en betydande summa for en privatkopman att låna upp och amortera.

Vissa varor år mycket svåra att sålja enligt sjålvbetjåningssystemet på

grund av forpackningssvårigheter, t. ex. gråddtårtor, gråddbakelser och
många andra konditorivaror, vissa gronsaker och fårsk fisk.

Dagspriset på de forpackningsfilmer man har att val ja mellan, år:

(Dessa priser år ungefårliga. Cellofan t. ex. kostar givetvis mera om
det kops som påsar ån som rulle. Priset beror naturligtvis också på kopta
mångder osv.).

T. o. m. de billigaste forpackningsmaterialen, cellofan och polyten - de år f. 6. de klart dominerande - år betydligt dyrare ån de fiesta livsmedel. Man har i regel heller icke någon stor anvåndning i hushållen av de forpackningar man får. Av forpackningskostnadsskål bor man dårfor råkna med, att sjålvbetjåningen låttast introduceras i sådana lander, dår många varor forpackas redan i fabrikerna (t. ex. socker, salt och matfett). Den forhållandevis låga forpackningsgraden i oststaterna har såkerligen givit upphov till stora problem dår, vilket också framgår av deras tidskrifter.

Till slut skall några exempel ges på tekniska krav som maste stållas på forpackningsmaterial. Den vackert ljustroda fårgen hos styckat notkott overgår till en tråkigt mork, om icke tillråckligt med syrgas passerar genom forpackningsfilmen. Vissa gronsaker, som andas mycket intensivt (t. ex. sparris) kan kvåvas av brist på syre (13). Hos salpeterbehandlade charkuterivaror uppstår missfargning av precis motsatt orsak,- det roda fårgåmnet nitrosomyoglobin (alternativt nitrosomyokromogen) oxideras av luftsyre till grå, bruna och grona foreningar (14). Kaffets aromåmnen oxideras också av luftsyre, och kaffet forlorar sin typiska smak (15). Hårdost moglar efter några dagar, om icke syret hålles helt borta (16). Mycket olika krav stålis alltså på forpackningsfilmerna.

Man kan saga, att biologer och kemister i stort sett klarlagt orsakerna till kvalitetsforsåmring hos de fårskvaror som orsakar problem i butikerna. I de fiesta fall forfogar man over låmpliga forpackningsmaterial men tvingas ofta i Våsteuropa av kostnadsskål att anvånda billigare, mindre låmpliga forpackningsmaterial. Endast stor forsåljning — vilket ger en hog omsåttningshastighet - garanterar i sådana fall forstklassiga varor.

Försäljningsproblem.

Varje detal jist maste råkna med att han inte så sållan får hem for mycket av en vara. 1 en betjåningsbutik år det forhållandevis lått att råtta till detta; man bjuder ut varan till varje kund. I sjålvbetjåningsbutiker finns det få tillfållen till personlig påverkan. Skyltning i butiken ger knappast lika goda resultat som personlig forsåljning.

Når en kund skall expedieras i en betjåningsbutik, tas varorna fram av en van expedit, som hittar direkt och kan ge alia onskade upplysningar utan att tveka. Varorna har efter frekvensstudier placerats så, att avstånden år de minsta mojliga. I sjålvbetjåningsbutiken dåremot skall kunden sjålv leta reda på vad han vill ha inom en yta av 100-125 m². Hopplockningen av varorna maste dårfor ta långre tid for kunden.

Man kan fråga sig, hur sjålvbetjåningssystemet kunnat bli så populårt, som det år. De fiesta kunder foredrar att sjålva handia långsamt framfor att bli betjånade av expediter och allt fler undviker de kobildande betjåningsavdelningarna i snabbkopen. Orsakerna torde vara, att man slipper att overksam vånta på en expedit, att man sjålv beståmmer sin takt, att man kan skaffa sig upplysningar om priser, sortiment eller varor utan att behova besvåra en expedit och dårvid kånna koptvång och att man slipper kånna det outtalade „skynda er" från kunderna bakom i kon.

Ekonomiska problem.

Om man jåmfor kostnaderna i betjånings- och sjålvbetjåningsbutiker.
finner man, att betjåningsbutiker med upp till ca fem sysselsatta har
lågre kostnader ån sjålvbetjåningsbutiker.

I storre butiker har sjålvbetjåningsbutikerna lågre kostnader. Det åskådliggores av en mycket representativ undersokning av Moback-Andersson, som återges i tabell 4 (17). Undersokningar i många olika lander har gett enahanda resultat (18, 20). Det år av stort intresse att soka orsakerna till detta forhållande.

En orsak år med såkerhet problemet att finna sysselsåttning till „fast uppstållda" expediter vid otillråcklig kundbelastning. Det kan demonstreras med hjalp av f6l j_ånde exempel. Om en butik oppnar kl. 9 och en kund går in i butiken just då, kan f6l j_ånde intråffa:

A. Betjåningsbutik: kunden expedieras kl. 9-9.04 och bitrådet år ledigt
for annat arbete 9.04-9.15.

B. Sjålvbetjåningsbutik: kunden plockar åt sig varor i butiken 9-9.13
och expedieras i kassan 9.13-9.15. Kassorskan bor stå i kassan, når

det ar kunder i butiken, och om ingen sysselsattning kan skaffas at
henne, gor hon ingenting kl. 9-9.13.

Om emelertid antalet kunder okar, blir till slut såvål vitrådet i betjåningsbutiken
som kassorskan i sjålvbetjåningsbutiken fullt sysselsatta och
den påvisade skillnaden forsvinner.

Tydligen år det våsentligt - i synnerhet i små sjålvbetjåningsbutiker - att se till, att personalen år sysselsatt. Det år dock nåstan omojligt, om kundtåtheten år sådan, att det blir korta tider mellan kunderna. Bitrådena kanske finner, att det inte 16'nar sig att såtta igång något arbete under en dylik tomtid.

I en betjåningsbutik blir ett bitråde val sysselsatt åven vid låg kundtåthet om de ovriga bitrådena arbetar på lagret (de forutsåttes icke kallas fram for kundbetjåning). I en sjålvbetjåningsbutik år arbetet mera specialiserat: en kassorska, en styckmåstare, ett brodbitråde osv. bor alltid finnas tillgångliga. Om kundtåtheten forutsåttes vara sådan, att den haller ett bitråde sysselsatt, blir foljden av specialiseringen tre bitråden, som år både dåligt sysselsatta och åndå ståndigt avbrutna i lagerarbete cl. dyl.

Engstrom har undersokt hur lang tid som kassorskorna var upptagna
av kunder i en snabbkopsbutik med 4-5 anstållda, se tabell 5.

Man ser, att kassorskan år outnyttjad 25-50 % av sin arbetstid under mandag till fredag. Forst med en arbetsstyrka av 8-10 personer kan man garantera en ståndigt sysselsatt forstå kassorska. Når mera arbetsbesparande kassadiskar kommer i marknaden, pressas denna siffra upp ytterligare.

Låt oss tånka oss en butik med t. ex. 5 expediter, som har precis så mycket kunder, att expediterna år fullt sysselsatta. Om denna butik delas upp i fem småbutiker, uppkommer ofta det fallet, att det år ko i en eller flera av de små butikerna samtidigt som det år kundtomt i andra. Hårigenom uppstår forluster av arbetstid. Det fordras dårfor t. ex. 7,5 (en extra halvtidstjånst i varje butik) i stållet for 5 expediter om kundernas våntetid skall forbli oforåndrad. Mindre butiker medfor således långre våntetid eller hogre kostnader ån stora.

Av tabell 4 framgår, att sjålvbetjåningsbutiker uppvisar ca 1-2 % lågre kostnader ån betjåningsbutiker, når antalet sysselsatta overstiger 5. Den prissankning, som maximalt kan komma ifråga vid fullståndig overgang till sjålvbetjåningssystemet, år dårfor måttlig och år dessutom mojlig endast i de snabbkop, som har minst 5 sysselsatta. (I Sverige torde den delen utgora hogst 40 %).

Att den mojliga prissankningen år liten, bestyrkes av att trots att flera priskrig pågått i Sverige inom livsmedelshandeln, har strid hittills aldrig stått mellan betjånings- och sjålvbetjåningsbutiker. Såvitt år forf. bekant, tillåmpas i filialforetag med både betjånings- och sjålvbetjåningsbutiker heller aldrig lågre priser i sjålvbetjåningsbutikerna. Det år knappast lågre priser, som betingar åtminstone de svenska sjålvbetjåningsbutikernas

I lånderna bakom jårnridån kom sjålvbetjåningsutvecklingen igång sent. Forutsåttningarna var dår i fråga om varutillgång, ransoneringar, forpackningsgrad m. m. så speciella, att man knappast med utgångspunkt från amerikanska eller våsteuropeiska erfarenheter kunde forutse, hur experimentet skulle utfalla. I oststaterna -farin.man emellertid snabbt

genom sin centralt dirigerade statistik, att små sjålvbetjåningsbutiker icke medforde nåmnvårda besparingar (20). I den ledande ryska handelstidskriften„Sovjetskaja Torgolvja" såges i januari 1958, att medan man i borjan byggde snabbkop med forsåljningsytan 50-70 m², skall man håndanefter gå in for 150-200 rn². I Osttyskland har man kommit till samma resultat, men tvingats konstatera, att de befintliga betjåningsbutikernaår

Under vissa forutsåttningar kan emelertid åven „sjålvbetjåningsbutiker'" med mindre an 5 anstållda stalia sig mera ekonomiska an betjåningsbutiker. Om man nåmligen i en betjåningsbutik såtter in några montrar med forpackade varor, dår kunderna under våntetiden kan plocka åt sig vad de onskar, drar denna forsåljning ytterst små kostnader. Det har lett till inforandet av sjålvbetjåningsmontrar i betjåningsbutiker och till „brodsnabbkop" (i Sverige), dvs. brod- och mjolkbutiker med specerisortiment. Det ror sig alltså hår icke om sjålvbetjåningsbutiker med helt genomford sjålvbetjåning.

Förpackning för självbetjäningsförsäljning.

I sjålvbetjåningsbutikerna år det kunden, som soker upp varan. Då många kunder redan på forhånd har beståmt vilka varor de skall inkopa, år det en fordel, om varuslaget år lått att hitta (jfr. t. ex. apelsiner i en papperspåse med apelsiner i en genomskinlig plastpåse) och varumårkena var for sig år typiska, t. ex. genom forpackningens fårg, form eller dekoration. I den fullståndiga sjålvbetjåningsbutiken talar kunderna normalt icke med bitrådena under den tid de val jer ut varorna. Alia de frågor, som kunderna kan tånkas stålla i samband med kopet, bor dårfor finnas besvarade på forpackningarna (pris, antal portioner, anråttningssått, kvalitet osv.), t. ex. genom varudeklaration. Tidigare har man i forlitan på expediternas yrkeskunskaper kunnat slarva dårmed. Vidare ligger det i varje fabrikants intresse att framhålla just det, som år typiskt for hans vara — att sålja sin vara. En helt annan omsorg maste dårfor låggas på forpackningarnas utformning, når varorna skall sål jas med sjålvbetjåning.

I betjåningsbutikerna lågges forpackningarna normalt fram infor kunden med den mest presentabla sidan uppåt. I snabbkopen presenterasvarorna under olika synvinklar på olika hoga hyllor. Mindre forpackningarhalls ofta upp i trådkorgar; då kan vilken sida som helst på forpackningen komma att våndas mot kunden. Man får vidare råkna med att kunderna tar fram forpackningar for att titta på dem och sedan såtter dem tillbaka med en annan sida utåt ån tidigare. Innehåll och

varunamn bor dårfor anges på flera sidor av en forpackning, vilket å andra sidan tar mycket plats i anspråk. Kraven på utformningen av texter m. m. på forpackningar skarps dårfor avsevårt i och med sjålvbetjåningssystemetsinforande.

For en fabrikant år det viktigt att genom objektiva forsok kunna faststålla, om hans forpackningar år tillfredsstållande utformade i olika avseenden. Man har i USA borjat studera detta. Enligt Gustafsson (21) synes de viktigaste proven vara:

1/ lid, som atgdr for att man skall kunna identifiera en forpackning:
Forpackningen visas 1/200, 1/100, 1/50 .... sekund och forsokspersoner
antecknar efter varje visning vad de uppfattat av form,
farg, text osv.

2 f Låsning under vinkel: En forpackning uppstålles på en roterbar
skiva. Man vånder skivan långsamt, tilis forsokspersonen kan tala
om, vad som står på forpackningen. (Vinkeln avlåses).

3 f Uppfattbarhet: Forpackningen tåckes med helsvarta delen av en remsa som har kontinuerligt avtagande svarthet (s. k. gråkil). Når forsokspersonen kan identifiera forpackningen, avlåses svårtningsgraden.

4 f lntryck av sott, surt, salt eller bittert: All ledtext på forpackningen
borttages. Forsokspersonerna får notera vilken ..forestalling" forpackningen
ger dem.

5f Prov med 6 gonr or elsekam era: Genom filmning av en forsokspersons
ogonrorelser faststålles de punkter på en forpackning dår blicken
fastes.

6/ Massverkan och kontrastverkan: Flera enheter av en forpackning
uppstalles dels for sig, dels tillsammans med olika konkurrentforpackningar.
Intrycket studeras.

Det har tidigare nåmnts, att Sverige år det land i Europa, dår sjålvbetjåningssystemethunnit långst och att sjålvbetjåningsgraden i Sverigeinom livsmedelsbranschen kan uppskattas till 25-(30) %. Om en vara antas ha en så dålig forpackning, att den såljs ca 30 % såmre i sjålvbetjåningsbutiker ån i betjåningsbutiker, har den volymåssiga forsåljningenav denna vara sjunkit från index 100 till ca 90 under tiden 1948-1958, dvs med 2 % pr år i genomsnitt. En sådan minskning år så liten, att den knappast marks; den doljes av andra effekter (konjunkturforåndringar,levnadsstandardhojning, åndrade varukvaliteter

och konkurrentåtgårder) och formodligen år en forsåljningschef på sin hojd passivt medveten om dessexistens. Men om sjålvbetjåningsgraden på 10 år stiger från 30 till 80 %, blir effekten mårkbar på ett helt annat sått. Det kan tånkas medfora ett starkt intresse for nyss nåmnda provningar.

Ett utmårkt exempel på hur sjålvbetjåningssystemet kan påverka en fabrikant, utgor den hollåndska Gouda-osten. I Tyskland påvisade man med hjalp av arbetsstudier, att fyrkantig Gouda-ost innebar stora arbetskraftsbesparingar i sjålvbetjåningsbutikerna. Efter sega forhandlingar gick hollåndarna med på att tillåta tillverkning av fyrkantig Goudaost, for att kunna bibehålla sin export på Tyskland.

Några ytterligare självbetjäningsproblem.

I det foregående har forf. behandlat de viktigaste av de problem, som sjålvbetjåningssystemets introduktion for med sig. Ytterligare några kan nåmnas. Det har - inte minst i Danmark - visats, att hojningen av levnadsstandarden de sista årtiondena gått parallellt med en inkomstutj amning. Ju långre denna utveckling fortskrider, desto mer tvingas forsåljaren av den i stordrift producerade varan att massforsålja den.

Om man kan få fram en forpackning, som såljer sig sjålv i sjålvbetjåningsbutikerna, innebår det jåmfort med betjåningsforsåljning - att man gor en avsevård arbetskraftsbesparing i detaljhandelsledet. Formodligen år detta en forutsåttning for en massforsåljning till låga kostnader.

Erfarenheten har visat, att denna mekanisering av forsåljningen maste koppias ihop med en kraftig reklam. Konsumenten behover mer och mer information och påminnelser, ju hogre hans levnadsstandard blir - dvs. ju mer varor från allt fler branscher han forbrukar. Men sjålvbetjåningssystemet synes ytterligare oka reklamvolymen, ty konsumenten skaffar sig gårna marknadskånnedom, innan han går in i butiken snarare an i den.

Arbetsstudier, som klart bidragit till att hoja industriens effektivitet har hittilis i endast liten utstråckning kommit till anvåndning inom detaljhandeln. Skålet hårtill år, att forsåljning och arbetsuppgifter våxlar kraftigt från dag till dag och från vecka till vecka, att man har svårt att få serier av sådan långd, att det lonar sig att arbetsstudera dem. I sjålvbetjåningsbutiker år forutsåttningarna våsentligt båttre ån i betjåningsbutiker; man har dår betydligt storre serielångder vid paketering, kassaarbete osv. Mycket få arbetsstudier har publicerats,

men sannolikt offentliggor de stora amerikanska foretagen ej sina
resultat av konkurrensskål.

Om det lonar sig for storforetag att genomfora arbetsstudier centralt,
maste det ånnu båttre lona sig for sjålvbetjåningsbranschen som helhet.
Det våcker tanken att bilda „Institut for sjålvbetjåning".

I USA finns ett „Super Market Institute" som huvudsakligen sysslar
med statistiska undersokningar av olika slag, t. ex. m2m2 forsåljningsyta.
antal kassor och forsåljning i super markets (22). Resultaten publiceras.

I Tyskland bildades i januari 1957 „Institut fiir Selbstbedienung". vilket publicerar gjorda undersokningar i „Mitteilungen" (endast for medlemmar). Man har hittills utfort statistiska undersokningar, liknande de amerikanska - dock mera utforliga - men åven gett sig i kast med en del andra uppgifter, t. ex. studier av utvecklingen i utiandet, och litteraturutbyte med utlåndska institutioner. En intressant verksamhet år Institutets „Formedlingstjånst". En detaljist, som avser att bygga om sin butik till sjålvbetjåning, kan genom Institutets formedling få arbeta i en sjålvbetjåningsbutik i 2 veckor och dårvid konfidentiellt få del av alia siffror. På så sått kan en ovårderlig erfarenhet forvårvas och många detaljister har redan begagnat sig av detta erjudande.

En okad forskningsinsats inom sjålvbetjåningsområdet vore lordelaktig. Den skulle också kunna tillfora handelshogskolor och universitet uppslag från detta nya verksamhetsområde. - Ett Institut for sjålvbetjåning skulle kunna spela en betydande roll som formediare av uppslag till undersokningar och vid utdelandet av ev. stipendier.

Tillkomsten av flera tusental snabbkopsbutiker per år i Europa innebår en undervisningsuppgift av stora mått. Foreståndare resp. ågare skall utbildas for sin uppgift, kassorskor skolas, påfyllarpersonal specialutbildas osv. Aven i sådana fall skulle ett sjålvbetjåningsinstitut kunna fylla en funktion.

Avslutningsord.

Den utveckling inom sjålvbetjåningsområdet, som ågt rum i Danmark,
synes vara ungefår den, som man har kunnat forvånta.

Sannolikt har den något hindrats av den i Danmark i forhållande till i Sverige restriktiva lagstiftningen (i Sverige erfordras icke licens for en fullståndig sjålvbetjåningsbutik, alia hinder for filialforetag och enhetsprisforetag saknas, bruttolagstiftningen upphåvdes tidigare etc.). Miljon har alltså varit ogåstvånlig, åven om den på många punkter blivit gynnsammare efter andra vårldskrigets slut.

Det har påpekats ovan att sjålvbetjåning medfor vissa vinster under vissa forutsåttningar. En forcering av sjålvbetjåningsutvecklingen genom statliga åtgårder (t. ex. genom bevilj andet av statliga lån for ombyggnad) år naturligtvis av betydelse. om det galler att inhåmta en efterslåpning. Men en forcering forbi „jåmviktspunkten" - om dess låge nu kan faststållas - år sannolikt icke av varde. En annan møjlighet att accelerera utvecklingen synes vara att anvisa medel for forskning inom sjålvbetjåningsområdet, t. ex. efter de linjer som de befintliga instituten for sjålvbetjåning dragit upp.

Huruvida dessa - eller andra - åtgårder bor tillgripas i Danmark år
emellertid omojligt for en utomstående att bedoma.

Litteratur:

(1) Zimmerman: -The super market". New York 1955.

(2) Bakers Weekly (1948), 16/2, 48.

(3) Zelfbediening levensmiddelen". Serie Produktiviteitsonderzoekingen in Distributie
en Ambacht. No. 4. Economisch Instituut voor de Middenstand. 1957.

(4) Affasekonomi 29 (1956) : 18, 1206 + 30 (1957) : 4,6 och 8, 189, 528 resp. 665.

(5) Ur facktidskrif ter, konferensrapporter m. m.

(6) TCC: Les statistiques de la distribution dans quinze pays. Paris 1953.

(7) Se f ram lor allt „Der Handel" (Dsttyskland).

(8) Sovjetskaja Torgolvja (1957) : 7,6.

(9) Migros' verksamhetsberattelse 1957.

(10) Ekonomen (1956) : 10, 23.

(11) Det danske marked 14 (1955) : 2, 65.

(12) Bedriftsokonomen 18 (1956), 341.

(13) Affarsekonomi 27 (1954) : 14, 890

(14) 25 (1952) : 4, 169

(15) SO (1957) : 14, 1133

(16) (under publicering).

(17) Kooperatoren (1955) : 3-4, 52.

(18) Set. ex. SSLF-tidningen 8 (1958) : 6, 8.
111. Internationa] Congress on Food Distribution, Rom 1956.

(19) Goteborgskopmannen (1953) : juni, 4.

(20) Set. ex. ..Der Handel" (1957) :6, 33.

(21) Den svenska marknaden 14 (1958) : 4, 163 ff.

(22) Set.et. ex. Super Market Merchandising (1958) : juni, 63.