1. Historisk överblick.

Såsom ett fackmannaskrå for sig har det funnits revisorer i Finland från år 1911, då ett antal for saken intresserade personer grundade Finska Revisorsforeningen. På den tiden hade personer med de mest våxlande kvalifikationer revisorsyrket såsom en bifortjånst och det var for att bringa någon reda i forhållandena som nåmnda forening grundades. Personer som provades åga tillråckliga teoretiska, praktiska och moraliska kvalifikationer invaldes såsom aktiva medlemmar av foreningen, vilken utfårdade ett intyg på att vederborande var av foreningen godkånd revisor och åven overvakade att medlem handlade så som foreningens stadgar och god kopmannased kråvde. Anmåldes och konstaterades fall av missbruk, blev vederborande utesluten och hans certifikat indrogs.

Finska Revisorsforeningen verkade från 1911 till 1925, då den på initiativ av foreningens egna ledande man upplostes for att låmna rum for en ny sammanslutning av revisorer. Under foreningens tillvaro hade inalles 98 personer intagits såsom aktiva medlemmar, men vid upplosningen av foreningen beråknades det att blott 7 av dem uteslutande ågnat sig åt revisionsverksamhet.

En av de viktigaste orsakerna till att Revisorsforeningen sjålv gick in for en omorganisation av revisorsskrået var den att man onskade att revisorns kompetens skulle provas av någon opartisk, sakkunnig instans utanfor revisorernas egen krets. Sakliga mojligheter till en dylik provning forefanns inte på den tid då foreningen grundades. Samtidigt avsåg man att redan i auktorisationsskedet få en intim och fortroendefull kontakt med ledande affårsmannakretsar.

2. Centralhandelskammarens och handelshögskolornas prövning av revisors kompetens.

Nyordningen av år 1925 innebar att personer vilka onskade ågna sig åt revisorsyrket hos Centralhandelskammaren — ett år 1918 instiftat centralorgan for handelskamrarna i Finland — skulle anhålla om auktorisation. Meddelades dylik, skulle vederborande få kalla sig C.G.R., det ar »Av Centralhandelskammaren godkånd revisor«. Forran Centralhandelskammaren upptagit ansokan till nårmare behandling har emellertid vederborandes teoretiska kvalifikationer klarlagts genom sårskild provning av handelshogskola. Hårom kan foljande .sagas.

I Finland finns det tre handelshogskolor — en finsk- och en svenskspråkig i Helsingfors samt en svenskspråkig vid Abo Akademi. I forbigående må det sagas att person som soker intråde i handelshogskola bor ha avlagt studentexamen — och detta dårtill med goda betyg, enår antalet sokande vanligen år avsevårt storre ån hogskolorna kan mottaga. En person som onskar bli cg.-revisor bor alltså vid någon av dessa hogskolor avlågga en examen i foretagsekonomi och i handelsrått — vilken styrker hans teoretiska kvalifikationer for yrket. Vi kan inte hår gå in på några examensdetaljer — det råcker med att framhålla, att fordringarna år så pass stora, att den som onskar tentera, forst bor ha gått genom handelshogskola (numera 3-årig) eller också ha avlagt annan akademisk examen, som kan godkånnas såsom grund for att få avlågga revisorsexamens teoretiska del. Med mycket få undantag har i praktiken handelshogskola blivit denna grund. Forrån en person anmåller sig for avlåggande av teoretisk examen har han dock vanligen under många år varit sysselsatt i det praktiska livet och dårvid haft att g6ra med frågor, som gjort honom intresserad av och kanske åven kvalificerad for revisorskallet, antingen detta nu skett såsom bokforings- ock redovisningsman i olika foretag eller såsom assistent på någon revisionsbyrå. Sjålva den teoretiska examen torde i avseende å fordringarna något våxla inom olika hogskolor och åven den tid examen tar varierar sjålvfallet efter formåga, energi och fallenhet, men i genomsnitt får man val råkna med att ett år går for tentamina, varvid studierna kan bedrivas vid sidan av den tjånst man vanligen har.

Centralhandelskammaren har alltså att prova den praktiska kompetensenoch
sokandes allmånna forutsåttningar. For att verkstålla
provningen tillsåtter Centralhandelskammaren en revisorsnåmnd,

som på basen av inlåmnade betyg, referenser och av nåmnden inforskaffadegen utredning provat huruvida vederborande var skickad for kaliet eller inte. Ett stod hade Centralhandelskammarens revisorsnåmndi Foreningen C.G.R., till vilken alia av Centralhandelskammarengodkånda revisorer obligatoriskt maste ansluta sig, och vilken forenings utlåtande revisorsnåmnden alltid inhåmtat forrån beslut fattats.

3. Reformkrav och nyordning.

Trots ovan anforda krav på grundliga studier med efterfoljande allsidiga provning av vederborandes praktik och allmånna kvalifikationer och trots att Centralhandelskammaren inte alldeles sållan avslog ansokningar på grund av inte kvalificerad eller också alltfor ensidig praktik, visade det sig att kompetensen hos nytillkommande revisorer kunde variera i rått hog grad. Kritiken riktade sig inte så mycket mot den teoretiska examen som mot bedomningen av den praktiska erfarenheten, formågan att sjålvståndigt och på ett omdomesgillt sått losa åven invecklade problem i praktiken. Å ena sidan ville man låtta på det formella kravet på en lang praktik och likaså avskaffa den dittills kråvda minimiåldern av 30 år, men å andra sidan ansåg man att detta kunde ske blott om vederborandes praktiska dugiighet genom en sårskild provning bleve utront.

År 1944 genomfordes i enlighet med hår anforda tankar en sådan nyordning att Centralhandelskammaren efter det sokande avlagt teoretisk examen vid handelshogskola, och sedan hans praktik i och for sig godkånts såsom tillråcklig for beviljande av auktorisation, ytterligare maste underkasta sig en s. k. praktisk examen infor Centralhandelskammarens revisorsnåmnd, vilken en gang om året foranstaltar dylik examen. Foljande problemkomplex blir framlagda for besvarande vid den praktiska examen, vilken avlågges under två på varandra foljande dagar med 4 timmar per dag till examinandens forfogande:

1. Revisionsteknik

2. Revisionsetik.

3. Revisionsberåttelsen

4. Skattelagarnas tillampning.

Revisionstekniken och revisionsberåttelsen år val de som våger
tyngst vid examen. Den senare har givetvis gjorts så att den år

komplicerad till sin natur — ståller krav på gott omdome och utgor ett prov åven på vederborandes formåga att behandla sitt modersmål.Sedan denna nyordning kom till har inalles 31 personer undergåttexamen och av dem har vid olika tillfiillen underkants 9. Det sistnåmnda talet utvisar att en sållning varit motiverad trots att teoretiska insikter och tillråcklig praktisk erfarenhet forelegat.

4. Behovet av revisorer och revisors kvalifikationer.

Såsom av ovanstående kortfattade resumé framgår, maste man anse att kravet på revisors kompetens ståilts mycket hogt i Finland och vi anser åven att fullt skål hårtill forelegat. Yrket år svårt och ansvarsfullt och man bor dårfor inte pruta på kraven att hoga mått skall fyllas. For nårvarande finns det i vart land 82 av Centralhandelskammaren godkånda revisorer, men av dem ågnar sig blott ett 30-tal helt och hållet åt revisionsverksamhet och antalet storre byråer med flere c. g.-revisorer samt assistenter och ovrig byråpersonal kan råknas på ena hånden. Det faktum att alia c. g.-revisorer inte helt kastat loss från annat arbete synes oss vittna om att revisorsyrket i Finland ånnu inte vunnit sådant burskap att behovet av en snabb okning av kåren skulle foreligga.