Med ingången av år 1947 trådde en ny bokforingslag i kraft i Finland.
Den år stadfåst den 6 juli 1945 och kompletterad genom en verkstållinghetsforordning
av den 9 augusti 1945.

Då i denna lag tillåmpas delvis nya principer, vilka avvika från den
gamla lagen av år 1925, torde en kort redogorelse av densamma kunna
påråkna intresse åven i vart nordiska broderland Danmark.

I betånkandet till forslaget till den nya lagen framhålles det, att bokforingens åndamål ej blott såsom tidigare år att beakta kreditgivarnas och aktieågarnas intressen, utan åven att befråmja det allmånnas, fråmst statens fordelar, både i form av Skade, tillforlitliga, enhetliga uppgifter i den statsdirigerade ekonomins intresse och genom att bokforingen gores till grundval for en råttvis fordelning av skattetungan. Till foljd av denna instållning har man i den nya bokforingslagen och dess forordning inryckt en mångd detaljerade beståmmelser angående uppgorandet av balansråkningen och resultatråkningen samt utvidgat kretsen av bokforingsskyldiga.

De bokföringsskyldiga.

I motsats till den forrå bokforingslagen stadgar denna lag, att bokforingsskyldigheten skall utstråckas att omfatta åven andra ån egentliga kopmån. Alia utovare av fria eller andra yrken och nåringar med undantag av egentligt jord- och skogsbruk samt fiske åro skyldiga att fora bok over sin verksamhet i enlighet med bokforingslagens stadganden. Kretsen av icke bokforingsskyldiga har nu krympt ihop till lontagare, jord- och skogsbrukare samt fiskare.

1) Lektor ved Handelshøjskolen i Åbo.

Bokföringens omfattning.

Då de bokforingsskyldiga sålunda utgoras av synnerligen heterogena element, dåribland torghandlare, chaufforer, skomakare, låkare, revisorer, obetydliga butiker vid sidan av jåtteindustriforetag, år det naturligt, att man icke kan fordra lika omfattande bokforing av alia. Dårfor har de bokforingsskyldiga indelats i fyra kategorier, med små fordringar for de två lågsta och skårpta anspråk for de hogre.

Kategori I omfattar alia dem, som icke åro skyldiga att anvånda firma och dårom anmåla till handelsregistret. Dessa personer bora i en bunden kassabok, som avslutas månatligen, infora ej blott yrkesinkomster och -utgifter, utan åven dvriga inkomster och utgifter, de senare dock blott såsom totalsummor per månad. Dessutom bor vid utgången av varje kalenderår uppgoras en forteckning over samtliga tillgångar och skulder.

Kategori II omfattar mindre detaljhandels- och hantverksforetag och forplågningsrorelser, vilka forutom ågaren, hans maka och omyndiga barn i rått nedstigande led sysselsåtta fråmmande abetsbitråden, handels - och med dem jåmforliga foretag under hogst sexhundra (2 personer året runt) och i hantverks- och forplågningsrorelser samt dylika under hogst ettusenfemhundra arbetsdagar i året (5 personer året runt). Af denna kategori fordras åtminstone enkel bokforing, dvs. kassabok, bok over gåldenårer och borgenårer samt inventarie- och balansbok. Alia dessa bocker bora vara inbundna och sidorna eller uppslagen numrerade i lopande sifferfoljd.

Till kategori 111 hora alia aktiebolag, kommanditbolag, oppna bolag och andelslag samt alia ovriga tidigare icke nåmnda bokforingsskyldiga, såvida de icke hånforas till fjårde kategorien. Av dessa foretag kraves dubbel bokforing med fullståndig kontosystematik.

Kategori IV omfattar alia foretag, som fabriksmåssigt driva industri och med jåmforliga hantverksforetag. Dessa bora! forutom dubbel bokforing jåmvål utfora beråkning av tillverkningskostnaderna, jåmforbar med bokforingen.

Bokforingens innehåll och form.

Såsom allmån princip galler, att råkenskaperna skola foras redligen och med omsorg, i overensståmmelse med allmånna bokforingsgrunder och med iakttagande av god kopmannased. Håri ligger immanent fordran på de allmånt erkånda grundsatserna om kontinuitet, balansklarhet, balanssanning, kopmannaforsiktignet och vidmakthållandet av realkapitalet eller kapaciteten.

Bokforingens grundpelare vid periodens borjan åro inventarium och

balansråkning medan vid råkenskapsperiodens slut, som med par undantag når omfattar tolv månader, ytterligare tillkommer resultatråkning.Bokslutet skall vara uppgjort inom tre månader efter råkenskapsperiodensutgång, medan i den nu gållande lagen stadgas en tid av sex månader.

Kontosystemet bor upplåggas så, att ur kontona nodiga uppgifter erhållas for uppgorandet av balans- och resultatråkningarna. Vidare bor det vara så elastiskt, att nya konton kunna tillfogas och gamla delas i detaljkonton utan att jåmforbarheten med tidigare råkenskapsperioder stores. Kravet på entydigt och likblivande kontoinnehåll bor uppråtthållas utom vid overgang till ett forbåttrat kontosystem eller genom av utvecklingen betingade foråndringar. Någon beståmd for alia foretag enhetlig kontoplan foreskrives sålunda icke, men åro foretagen dock tvungna att upplågga de sårskilda konton, som redovisa for de poster, vilka skilt for sig bora framgå ur årsbalans- och resultatråkningarna.

Balansräkning ens form och innehåll.

Emedan den tidigare bokforingslagen icke inneholl några beståmmelser angående balansernas form och innehåll, blev foljden den, att de offentliggjorda bokslutbalanserna foretedde en synnerligen brokig och oenhetlig bild med uppgifter av foga upplysande art. Då det likvål ligger i den statsdirigerade ekonomins och den foretagsekonomiska forskningens intresse att ur de publicerade balanserna erhålla mojligast tillforlitliga och enhetliga detaljuppgifter, har i bokforingslagen och dess forordning intagits ganska detaljerade beståmmelser angående bokslutbalansernas form och innehåll.

I balansråkningen for andra, tredje orh fjårde kategorin skola foljande poster upptagas skilt for sig, såvida motsvarande tillgångar eller kapital forekomma i foretaget. De åro dock minimifordringar, så att en ytterligare uppdelning i poster enligt karaktår, art och åndamål bor åga rum, om blott foretagets art och omfang påkalla det med hånsyn till allmånna bokforingsgrunder och god kopmannased.

Aktiva:

I. Ordinara tillgångar (avsedda att tjåna omedelbart foretagets huvudrorelse).

A. Finansieringstillgångar (for finansiering av anskaffning och
rorelse avsedda tillgångar).

1. Penningar och banktillgodohavanden.

2. Våxelfordringar.

3. Kontofordringar.

B. Omsattningstillgangar (for forsaljning eller foradling avsedda
foremal).

1. Lager av fardiga varor eller av varor under tillverkning (heloch
halvfabrikat).

2. Ra-, drift- och hjalpmaterial.

C. Anlåggningstillgångar (avsedda for varaktigt bruk).

a. Materiella.

1. Skogslågenheter och ovriga jordområden.

2. Byggnader.

3. Maskiner och inventarier.

4. Ovriga anlaggningstillgangar (t. ex. malmfyndigheter, stenoch
kalkbrott for anskaffning av ravara eller forsaljning,
fartyg, motorfordon m. fl.).

b. Immateriella (t. ex. rått till koncession, patent, firma och
varumårke åvensom upphovsmannarått till litterårt, konstnårligt
eller vetenskapligt verk).

D. Grundlåggnings- och organisationskostnader

11. Vårderingsposter (vilka hava till uppgift att korrigera ett på passiva
sidan for hogt upptaget varde av någon post, t. ex. formogenhetsoverlåtelseskatt,
diskont av kontoskulder och våxelskulder).

111. Resultatregleringsposter (t. ex. i forskott erlagd hyra for foljande år,
upplupen, men ej till betalning forfallen rånta å fordran).

IV. Extraordinåra tillgångar (t. ex. de fiesta vårdepapper, i vinstbringande syfte placerade lånemedel och bankdepositioner, fastigheter, som huvudsaklingen inbringa hyror, utrangerade maskiner, som ånnu icke salts eller nedskrotats m. m.).

V. Forlust.

1. Forlust från foregående år.

2. Råkenskapsårets forlust.

Passiva:

I. Fråmmande kapital (verkliga skulder).

A. Kortfristigt (med en uppsågningstid under ett år)

1. Våxelskulder.

2. Kontoskulder.

3. Bankskulder.

B. Långfristigt (med en uppsågningstid av ett år eller långre).

1. Inteckningslån.

2. Andra långfristiga lån (amorterings- och obligationslån m. fl.).

11. Vårderingsposter.

1. Avskrivningar (vid indirekt avskrivning).

2. Vårderegleringsposter (t. ex. vårdeokning å anlåggningstillgångar i
samband med inflation, normallagerreserv m.in.).

111. Resultatregleringsposter (t. ex. i forskott uppburen hyra, obetalade råntor,
uppdebiterade, obetalade skatter for råkenskapsåret).

IV. Eget kapital.

1. Aktie- eller andelskapital.

2. Reservfonder.

3. svriga fonder.

4. Vinst.

a. Vinst från foregående år

b. Råkenskapsårets vinst.

Av ovanstående framgår, att ordinåra och extraordinåra tillgångar bora upptagas skilt for sig. Olikartade tillgångar, såsom konto- och våxelfordringar liksom motsvarande skulder, konto- och våxelskulder få icke sammanslås. Ej heller får man upptaga blott saldot av kontofordringer och kontoskulder såsom diverse personer eller saldot av våxelfordringar och våxelskulder, utan bora dessa poster upptagas skilt for sig bland aktiva och passiva. Såsom skiida huvudgrupper bland såvål aktiva som passiva bor man upptaga vårderingsposter och resultatregleringsposter. Att mårka år, att råkenskapsårets vinst eller forlust bor redovisas i sårskild post.

Resultaträkningens innehåll och form.

For andra kategorin bor resultatråkningen innehålla: på kostnadssidan anskaffningsvårdet for forsålda varor eller forbrukade råvaror, loner, hyror, råntor, avskrivningar, skatter, ovriga omkostnader och uppnått vinstresultat samt på intåktssidan intåkter av fdrsåljningen (forsåljningspriset), ovriga av roreisen erhållna intåkter, varor, vilka ågaren eller bolagsmånnen anvånt for privat åndamål, samt forlustresultatet.

F6r bokforingsskyldiga inom tredje och fjårde kategorien bor resultatråkningen uppgoras så, att dårur med iaktagande av foretagets art och omfang framgår, huru råkenskapsperiodens resultat har uppkommit. I den bor upptagas skilt for sig nedannåmnda poster, dock så, att de ytterligare bora specificeras enligt karaktår, art och åndamål, om allmånna bokforingsgrunder och god kopmannsed fordra detta.

Kostnader (tidigare benåmnda forluster).

I. Ordinåra kostnader (vilka uppstått på grund av ordinåra tillgångar och
huvudro reisen).

1. Loner. Om arbetslonerna avdragits fran rorelseintakterna, skola de
det oaktat upptagas i resultatrakningen utom kolumn.

2. Hyror.

3. Rånteutgifter.

4. Inkomst- och formogenhetsskatter.

5. Avskrivningar (skilt specificerade).

6. ovriga ordinåra kostnader (t. ex. post- och telefonavgifter, varme-,
lyse- och rengoringskostnader, resekostnader, forlust på forsåljning
av anlåggningar, emissionsforlust vid obligationslån m. m.).

11. Extra ordinåra kostnader (t. ex. vid forsåljning av eller nedskrivning på vårdepapper uppkomna forluster, gåvor, forenings- och medlemsavgifter, understod for vålgorande åndamål ra. fl. kostnader, som hårrora av extraordinåra tillgångar eller uppstå oberoende av den ordinåra verksamheten).

111. Råkenskapsårets vinst.

Intåkter (tidigare vinster).

I. Ordinåra intåkter.

1. Intåkterna av roreisen (sårskilt for varje rorelsegren).

2. Rånteintåkter.

3. Ovriga ordinåra intåkter (t. ex. vid forsåljning av anlåggn. uppkommen

11. Extra ordinåra intåkter (dividend å aktier, lotterivinst, vinst å premieobl.,
vid forsåljning av aktier och obligationer uppkomna vinster.

111. Råkenskapsårets forlust.

Utom kolumn i resultatråkningen skall affårsidkare uppgiva storleken av
sin årsomsåttning utan omsåttningsskatt och acciser.

Värdering av balansräkningens poster.

Liksom tidigare tillåmpas åven i denna lag lågsta vårdets princip vid vårdering av finansierings- och omsåttningstillgångar, men dårjåmte har for dessa sistnåmnda inforts en ny princip, normallager - vårdemetoden, som bor tillåmpas utan avbrott, om den en gang tagits ibruk.

Denna princip bygger på den omståndigheten, att ett foretag for att kunna tillfredsstålla sina kunder och uppråtthålla en jåmn produktion utan storingar maste ståndigt hava ett till mångd och art noggrannt beståmt forråd av råvaror och fårdiga varor, ett s. k. normallager, vårs varde bor bibehållas oforåndrat oberoende av prisvåxlingar. Om lagret på bokslutsdagen år hogre an normallagret, bor overskottet vårderas till nyanskaffnings- eller nytillverkningsvårdet på bokslutsdagen. Men om lagret år mindre, bor det upptagas till normalpris per enhet och den felande varumångden, multiplicerad med skillnaden mellan nupriset och normalpriset, upptagas bland passiva såsom en vårderingspost, den s. k. normallagerreserven.

Betråffande anlåggningstillgångar har man i den nya bokforingslagen stadgat, att avskrivningarna skola verkstållas enligt en på forhånd vid anlåggningstillgångens anskaffning uppgjord plan, varvid foremålets ekonomiska livstid och anskaffningspris tages i beaktande. Avskrivningenbor

ningenboralltid goras på anskaffningspriset och ej såsom forut godtyckligt,ån
på detta, an på det bokforda, redan avskrivna vårdet. Avskrivningarnafå
ej såsom tidigare goras beroende av årsresultatet.

En anlåggnings varde får uppskrivas, om t. ex. genom inflation dess penningvårde okats och okningen visar sig bestående, men bor då ett vårdeokningen motsvarande belopp upptagas bland passiva såsom en vårderingspost, s. k. vårderegleringspost. Enligt sunda foretagsekonomiska principer borde avskrivningama hårefter goras på det forhojda anlåggningsvårdet, men på grund av påtryckning från skattehåll har ett positivt stadgande hårom strukits från bokforingslagen. Enligt bokforingens allmånna anda får dock avskrivningarna goras på ovannåmnt

Bokslutets publicering.

Aktiebolag och andelslag, vilkas sammanlagda aktie- eller andelskapital och reservfond stiga till 500000 mk eller mera, eller bostadsaktiebolag år skyldigt att inom en månad efter faststållandet av bolagets bokslut tillstålla patent- och registerstyrelsens handelsregisteravdelning tre till riktigheten styrkta avskrifter av bolagets balans- och resultatråkningar åvensom skriftliga uppgifter angående årsomsåttningens belopp och verkstållda avskrivningar, sårskillt specificerade, så framt ej dessa uppgifter framgå av sjålva balanserna.

Storre aktiebolag och andelslag med motsvarande eget kapital lika med eller storre ån två miljoner mark bora utover de ovannåmnda uppgifterna inom samma tid for publicering på foretagets bekostnad tillstålla officiella tidningen de nåmnda bokslutsbalanserna åvensom uppgift om årsomsåttningens belopp.

Lagens overvakning och straffpåfoljder.

For ernåendet av ett effektivare iakttagande av stadgandena i den
nya lagen ha sårskilda beståmmelser intagits angående overvakning
och straffpåfoljder.

Overvakningen av lagen utovas av handels- och industriministeriet med tillhjålp av handelskamrar och affårsbranschens fackorganisationer. Samma ministerium har åven givits befogenhet att på grund av synnerlig anledning bevilja avvikelser från bokforingslagen, nåmligen angående begynnandet av tillverkningskostnadsberåkningen och fristen for uppgorandet av bokslut.

Betråffande revision undei'kastade foretag skapas ytterligare garantierfor
en ordnad bokforing genom stadgandet, att revisorerna bora

forse bokslutsbalanserna med ett intyg over, att balanserna uppgjorts
i enlighet med allmånna bokforingsgrunder och god kopmannased.

Angående straffpåfoljd stadgas att den, som underlåter att fullgora bokforingsskyldigheten eller offentliggora bokslutet på foreskrivet sått eller iovrigt iakttaga foreskrifterna i lagen eller forordningen, skall straffas med boter eller fångelse i hogst sex månader, om icke annorstådes i lag strångare straff år stadgat.

Slutord.

Utan ett ingående på en detaljerad kritik av den nya bokforingslagen kan man fålla det allmånna omdomet, att den, oaktat de brister, som vidlåda densamma, bl. a. alltfor langt gående krav på forut icke bokforingsskyldiga, dock skall visa sig ågnad att, genom sina fordringar på en både formeilt och sakligt val genomdisponerad bokforing med dårtill ansluten sjålvkostnads- eller blott tillverkningskostnadsberåkning, i hog grad bidraga till bokforingsteknikens utveckling i Finland.