Näringslivets krav på ekonomisk forskning.¹)

Vad jag hår kommer att saga grundar sig nårmast på lårdomar från en 4-årig verksamhet som foreståndare for Affårsekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshogskolan i Stockholm. Men det år åven påverkat av erfarenheter från tidigare arbete inom den svenska priskontrollen, från arbete som konsulterande ekonom inom en rad olika foretag och från studieresor i fråmmande lander. Rubriken till mitt foredrag ger kanske vid hånden, att jag skulle låmna en forteckning over alia de omraden, som nåringslivet skulle onska utforskade, men det år inte alls min avsikt. Vad jag onsker gora år snarare att ge en oversikt over vissa mera allmånna frågor om hur den på mera praktiska syften inriktad forskningen bor vara organiserad och finansierad.

Innan jag går vidare kanske jag bor precisera vad jag hår avser med begreppet forskning. Forskning år ej detsamma som vetenskap. Det år snarare det arbetssått, som en vetenskapsman anvånder sig av i sin verksamhet. Det år ett konstruktivt tånkande, som år byggt på iakttagna fakta. Forskning kan dårfor ej vara detsamma som filosofisk spekulation, åven om det innefatter vissa spekulativa moment. Man arbetar inom forskningen med hypoteser, men dessa hypoteser maste alltid provas, och hårfor behover man fakta.

Man brukar skilja mellan grundforskning och tillåmpad forskning, varvid man med det senare menar en forskning, som syftar till vissa klart angivna praktiska målsåttningar. Ett exempel på tillåmpad forskningha vi i den tekniska forskningen, vilken just nu år på modet i mitt land. En tillåmpad ekonomisk forskning skulle innebåra, att man forsokte losa praktiska ekonomiska problem genom att tillåmpa veten^

---

1) Foredrag holdt ved Kandidat-Dagen ved Handelshøjskolen i København den 25. November 1945. Stenografisk Referat.

2) Professor ved Stockholms Handelshogskola, Dr.

skapliga metoder, d. v. s. konstruktivt tankande pa grundval av fullstandigaoch
vederhaftiga sakuppgifter.

Affårslivets problem sammanhånger i huvudsak med den ekonomiska forånderligheten. Skedde inga fårandringar, så skulle allt arbete inom foretagen kunna ske rutinmåssigt, och det skulle inte behovas någon planerande och kontrollerande ledning. Men nu år det inte så. Det ekonomiska livet år i idelig rorelse, och for att kunna anpassa sitt eget foretag efter de skedda foråndringarna maste foretagsledaren tånka och tånka konstruktivt. Det finns ett amerikanskt ordspråk som lyder: »Business is a battle of brains«. Det galler att gora något nytt, att gora något olika mot andra, men att gora det riktigt. For att lyckas med detta kraves i många fall ett forberedande forskningsarbete.

Inom affårslivet moter man ofta ett visst oforstående gent emot forskningen. En framstående amerikansk bankir definierade en gang en uppfinning som något som gjorde hans såkerheter osåkra, och chefen for General Motors forskningsavdelning anforde for ett tjugutal år sedan: »Bankirer anse vetenskap vara en ytterst farlig foreteelse, som på grund av de snabba foråndringar den -medfor inom industrien, åventyrar all bankverksamhet«. Denna instållning karakteriserade nog inte bara bankirer.

Under senare tid ha emellertid de ekonomiska forskningsmetoderna fått en allt storre anvåndning inom nåringslivet. Det finns många storforetag i utlandet, som ha sårskilda avdelningar for ekonomiskt utredningsarbete. I Forenta Staterna har t. ex. en del mycket vårdefulla forskningsresultat betråffande efterfrågan på bilar publicerats av General Motor, och inom Swift & Co. har en del epokgorande analyser gjorts over faststållandet av forsåljningskvoter och potentiella marknader. For något år sedan hade jag tillfålle att besoka den ekonomiska forskningsavdelningen inom I. G. Farben i Berlin, vilken sysselsatte en stor stab av nationalekonomer, foretagsekonomer och statistiker. Och jag skulle kunna nåmna många andra exempel.

Hårtill kommer all den forskningsverksamhet som bedrives inom mer eller mindre officiella institutioner. I Sverige har specieilt den tekniska forskningen genomgått en snabb expansionsperiod under senare år, men åven på de ekonomiska områdena borja vi få en spirandeforskningsverksamhet, vilken arbetar i rent praktiska syften. Bland de statliga institutionerna vill jag sårskilt nåmna Konjunktur - institutet, vårs rapporter blivit av stor betydelse for nåringslivet. De olika nåringsorganisationerna ha också under senare år inråttat egna utredningsorgan. Vi ha fått Industriens Utredningsinstitut, som finansierasav

sierasavSveriges Industriforbund och Svenska Arbetsgivareforeningen,Bankemas statistiska byra, Grosshandelns Utredningsinstitut och Detaljhandelns Utredningsinstitut, de bada senare sortera under resp. Sveriges Grossistforbund och Sveriges Kopmannaforbund. Den institution jag sjalv tillhor, Affarsekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshogskolan i Stockholm (AEF), grundades redan 1929. Med sin nuvarande utvidgade organisation har det arbetat sedan ar 1941. En viss foretagsekonomisk forskningsverksamhet bedrives aven av olika marknadsundersokningsbyraer och andra konsulterande foretag,men det rader for niirvarande stor brist pa konsulter inom detta omrade. Flera av vara storforetag ha ocksa skaffat sig sarskilda utredningsman, vilka som stabstjansteman sta til resp. foretagsledares eller forsaljningschefers fofogande.

Vad som har gjorts år emellertid icke tillråckligt. Man saknar inom nåringslivet i många fall kånnedom om de fakta, som man borde kånna till for att kunna planera sin verksamhet, och detta erkånnes också från många av nåringslivets man. Osåkerheten betråffande framtiden och dess problem år idag stdrre ån någonsin. Befolkningsutvecklingen kommer att leda till stora foråndringar både med avseende på den inhemska marknaden och mojligheten att skaffa den arbetskraft, som olika delar av nåringslivet behover. De utrikespolitiska foråndringarna ha medfort stora forskjutningar i exportmarknaden, vilka kråva ingående utredningar o. s. v. For att f oretagsledarna skola kunna planera sin verksamhet for framtiden, kråva de overallt nya fakta, och det råckar ej med enbart fakta, dessa maste vara analyserade och sammanstållda med hånsyn till de enskilda foretagens speciella

Om man frågar sig efter anledningarna varfor så litet ekonomiskt forskningsarbete hittilis forekommit inom vart nåringsliv, så åro dessa flera. Inom ett foretag liksom på alia andra omraden råder det alltid en viss troghet och konservatism. Se vi på den hoga åldern på flertalet foretagsledare och styrelseledamoter, så år ju en sådan konservatism ganska forklarlig. Flertalet foretagsledare ha tyvårr också sin arbetsdag så inråttad, att de maste ågna allt for mycket tid åt rena rutingoromål. De ha helt enkelt inte tid att i lugn och ro planera for framtiden, och det år ju for framtidsplanerna som forskningen framforallt behovs. De utomordentligt goda tider, som vi haft under många år, leder ju också lått till en »hurra vad jag år bra-mentalitet«. Når allting går val åndå, så har man ju ingen anledning att borja anvånda nya metoder. Många ganger har man kanske också varit rådd for att se fakta i ogonen, de åro ju inte alltid enbart smickrande.

En ekonomisk forskning for affarslivets behov far ej bli teoretisk i detta ords daliga bemarkelse. Den maste vara inriktad pa att ge praktiskt anvandbara resultat. Men man kan inte i langden enbart syssla med tillampad forskning utan att da och da fa nya stimulerande impulser fran den grundlaggande forskningen. Ta vi sadana rent matnyttiga omraden som studiet av ett reklammedels vei'kningar eller faststallandet av den potentiella marknaden for en viss vara, sa maste vi vid utredningar pa dessa omraden ha lampliga statistiska metoder till vart forfogande, och dessa metoder ar det den grundlaggande forskningens sak att utarbeta. Beharska vi inte den ratta metodiken, sa kan det ga for oss som for turisten, som stod bakom en pyramid och tittade pa kameler. Den forsta kamelen, som kom fram bakom pyramidens horn hade en puckel pa ryggen och den andra hade tva. Harav drog turisten den slutsatsen att nasta kamel maste ha tre pucklar. Exemplet ar drastiskt, men ofta gora vi sjalva liknande prognoser grundade pa ett for litet eller ett felaktigt analyserat material. Studera vi t. ex. forsaljningsutvecklingen for en viss artikel, sa fa vi inte genast tro, att en nedgang i omsattningen maste bero pa ett mindre effektivt arbete fran forsaljningsavdelningens sida. Det kan ha fororsakats av en trendartad nedgang, en tillfallig konjunkturforsamring eller av en mangd andra faktorer, och dessa faktorer maste vi ha formaga att spalta isar. Skola vi tranga in i dessa problem, sa kravs det ingaende statistiska analyser, som endast den kan gora, vilken beharskar den ratta metodiken. Att sadana analyser manga ganger kunna leda till for foretagsledningen mycket betydelsefulla resultat, framg&r t. ex. av de omfattande studier, som General Motor gjort over efterfragan pa begagnade bilar.

I Sverige ha vi nog lange arbetat under den forutsåttningen, att den grundlåggande forskningen borde goras i andra lander, så att vi slapp att betala kostnader hårfor. Vi åro vana att håmta alia idéer från Forenta Staterna och att sedan omedelbart tillåmpa dem på svenska forhållanden. Men detta går inte i långden. Dels maste vi utarbeta forskningsmetoder, som år tillåmpliga på svenska forhållanden, vilka i många fall, t. ex. med hånsyn til marknadens storlek, industriens lokalisering eller befolkningens sammansåttning, åro helt olika de amerikanska. Dels, och detta år kanske det viktigaste, maste vi se till att vi få fram ett tillråckligt antal forskare for nåringslivets behov, och dessa utbildas bast genom att de en tid få syssla med grundlåggande forskning. Vi lida for nårvarande brist inte bara på ekonomer och statistiker utan också på sociologer och psykologer, vilka kunna hjålpa till med nåringslivets alia olika utredningsproblem.

Jag skall nu overga till fragan om den teoretiskt-ekonomiska forskningens rent organisatoriska problem. Vem ar det som skall forska, och var bor denna forskning ske? Eftersom andamalet med den forskning, som jag Mr talar om, ar att ge foretagsledarna battre forutsattningar att kunna utfora sina framtidsplaneringar, sa synes det val mest naturligt, att forskningen forlagges till enskilda foretagen. Det ar ocksa vad som i stor utstrackning har skett inom utlandska storforetag. Aven i Sverige borja vi, som tidigare namnts, inom allt flera fdretag fa sarskilda utredningsman, som syssla med har berorda forskningsuppgifter. Dessa utredningsman fa emellertid ofta en ganska besvarlig stallning inom resp. foretags organisation. De ha svart att frigora sig fran lopande rutinuppgifter och att fa forstaelse for att en forskningsuppgift, om den skall bli ordentligt lost, vanligen tar lang tid. Fragan ar om en utredningsman inom ett foretag i langden kan sitta kvar i samma befattning. Om han verkligen iir en man med formaga att snabbt och intelligent losa svara problem, sa finns det sa manga andra mera betydelsefulla och battre betalda uppgifter inom ett foretag, som vanta pa honom. Skulle han trots detta hellre vilja agna sitt liv at utredningsuppgifter, sa vill han nog efter en tid ha ett vidare arbetsfalt an det, som bjudes honom inom ett enskilt foretag. Det basta ar kanske, att utredningsuppgifterna inom ett foretag laggas pa yngre karriarman, som efter nagon tid kunna foras over till andra befattningar. Harigenom vinner foretaget den fordelen, att det for sitt utredningsarbete ideligen far nya friska krafter, samtidigt som detta arbete kommer att tjana som en lamplig skola for blivande ledareamnen.

Många foretag åro emellertid alltfor små for att ha råd att anstålla egna utredningsmån. De få istållet vånda sig till utomstående utredningsorgan.En karakteristisk foreteelse i Sverige år, att vi under senareår fått en rad utredningsinstitut, som speciellt ågna sig åt de gemensammaproblemen for en viss bransch. Fordelarna med en sådan gemensam branschforskning åro flera. For det forstå får man hår moj- Hghet att arbeta med ett mycket storre och mångsidigare primårmaterialån vad man kan gora inom ettenskilt foretag. For det andra år man nog mera villig att vånta på omedelbara praktiska resultat, når det år flera som åro med och satsa pengarna. Genom den båttre finansieringenhar man mojlighet att lågga upp ett storre utredningsprogram, ån vad ettenskilt foretag skulle kunna gora. Och då år det ju också storre chanser att åtminstone några av de igångsatta utredningarna skola leda till praktiskt vårdefulla resultat. Det år hår fråga om en podning av både kapital och idéer. For det tredje undgår man risken

av dubbelarbete. Det ar ju onodigt, att det skall sitta personer inom
olika foretag, som halla pa att arbeta pa precis samma uppgift.

De typer av uppgifter, som framforallt blivit forema.l for en gemensam branschforskning aro strukturanalyser och jamforande kostnadsanalyser. Strukturundersokningar av olika industrigrenar ha t. ex. foretagits av Industriens Utredningsinstitut, och inom AEF ha vi gjort en utredning av den svenska kolonialvarugrosshandelns struktur. Jamforande kostnadsanalyser for olika delar av grosshandeln och detaljhandeln ha utforts bade av AEF och av Grosshandelns respektive Detaljhandelns Utredningsinstitut. En branschundersokning av helt annan art, som vi pa AEF for narvarande arbeta med, ar en utredning ora storlekssystemet for herrkostymer, vilken utfores for den svenska konfektionsindustriens rakning.

Branschundersokningarnas begrånsning ligger fråmst dåri, att konkurrensforetag icke gårna vilja låmna ifrån sig uppgifter, som deras kolleger i branschen skulle kunna ha nytta av. For en verklig djuppejling av problemen och ett mera ingående utbyte av erfarenheter torde dårfor inte branschforskningen vara ågnad. Hår kommer i stållet den organisationsform, som i England går under namnet »management research groups«, bast till pass. Vi ha i Sverige for nårvarande två sådana grupper, den ena avseende de mera allmånna foretagsledningsproblemen och den andra avseende forsåljningsfrågor. Dessa grupper åro uppbyggda efter den principen, att inga konkurrerande foretag få deltaga i samma grupp. Medlemsforetagen kunna dårfor utan håmningar diskutera sina problem med varandra, och att de gora så år en forutsåttning for att de skola få vara med. Ett gemensamt sekretariat har tjånstgjort som utredningsorgan, och detta sekretariat har for varje utvalt åmne utarbetat frågeformulår, insamlat material från medlemsforetagen samt bearbetat och sammanstållt detta material i oversiktliga rapporter. Sista momentet i varje utredning brukar vara en heldagsdiskussion, vid vilken samtliga medlemmar bruka vara nårvarande. Slutresultatet av dessa undersokninger år sålunda dels en eller flera rapporter over hur de under utredning var an de frågorna losts inom de olika medlemsforetagen, dels ett stenografiskt protokoll over den diskussion, som senare forts med utgångspunkt från dessa rapporter. Den utredningsverksamhet, som ågt rum inom dessa grupper, har hittiis givit mycket vårdefulla resultat. Tyvårr åro emellertid dessa tilis vidare forbehållna gruppmedlemmarna. Jag hoppas emellertid, att vi forr eller senare skola kunna publicera det arbete, som hår gjorts, så att det kan komma till nytta for nåringslivet som helhet.

Nar vi komma till mera ingaende utredningar av allman natur och framforallt till metodforskningen, sa aro emellertid de har skisserade organisationsformerna inte tillrackliga. For dessa utredningsuppgifter kravas sarskilda forskningsinstitutioner, som aro fristaende fran alia gruppintressen. Heist bora dessa institutioner vara knutna til hogskolorna. Man vinner da fordelen av att kunna anvanda hogskolornas bibliotek och ovrig vetenskaplig utrustning, man har en stab av fackman till forfogande, och man kan utnyttja hogskolornas elever for olika detaljer inom utredningsarbetet. Det visar sig ocksa, att ett forskningsinstitut, som ar anknutet till en hogskola, behover ta mycket mindre hansyn till prestige och till speciella gruppintressen, an vad en annan institution maste gora. Vi ha inom AEF under senare ar bl. a. arbetat med vad vi bruka kalla vertikalundersokningar av olika varors distribution, d. v. s. vi ha foljt varorna pa deras vag fran fabrikanten via agenter, grossister och detaljister ned till den slutlige konsumenten och undersokt vilka arbetsuppgifter och kostnader, som varit forbundna med varorna inom varje sarskilt led. For att kunna gora en sadan utredning kriives att utredningsorganet intar en absolut opartisk stallning gentemot varje distributionsled, och att denna opartiska stallning Hv erkand utat.

De arbetsuppgifter som sårskilt bora åvila dessa fristående forskningsinstitut åro dels uppgifter av mera teoretisk natur t. ex. utarbetandet av metoder for beståmning av forsåljningskvoter och potentiella marknader, for provning av verkan av olika reklammedel eller for analyser av olika kostnadssamband, dels rent tillåmpade forskningsuppgifter som åro av sådan karaktår, att de endast kunna utforas av en fristående institution. Ett exempel hårpå har jag ovan nåmnt.

Et av de problem, som forskare alltid mota vid den typ av utredningsarbeten,som jag hår talat om, år svårigheten att få erforderliga sakuppgifter. Jag har tidigare framhållit, att forskningen alltid maste DVgga på fakta, den får ej urarta i teoretisk spekulation utan kontakt med verkligheten. Utredningsmannen som arbetar inom ettenskilt foretaghar ju vanligtvis den fordelen, att han kan få alia de uppgifter, som han onskar från sitt eget foretag, men han har också mycket svårare att få material utifrån och framforallt från foretagets konkurrenter. I det senare avseendet erbjuda branschforskningsorganen och de fristående utredningsinstituten vissa fordelar, men åven dessa ha många ganger svårt att inforskaffa de data, som de behova for att fullgora en viss utredningsuppgift.Det råder allt fortfarande ett våldigt hemlighetsmakeri

inom nåringslivet, och de enda utredningsorganen som verkligen kunna
påråkna »inside informations« åro de tidigare omnåmnda »management
research groups«.

Mina erfarenheter från praktiskt-ekonomiskt forskningsarbete sager mig, att det nog inte bara år rådslan for att en låmnad uppgift skall kunna utnyttjas av en konkurrent, som år forklaringen till det rådande hemlighetsmakeriet inom många foretag. Ofta år det så, att man inte skulle ha någonting emot att låmna vissa uppgifter, men man har helt enkelt inga att låmna. Det år dårfor också ganska naturligt, att ju finare foretag man tror sig vara, desto ovilligare år man att erkånna denna sin oformåga. Vanligen visar det sig, att de foretag, som verkligen kånna till sina egna siffror på alia omraden och som sjålva ha utfort omfattande utredningar, åro de villigaste att låmna material till andra. Det år de foretag, som sjålva hunnit långst på den ekonomiska forskningens område, som alltid åro de ivrigaste att stoda ytterligare forskning.

Samma fenomen har jag påtråffat i min konsulterande verksamhet. Jag har hittilis aldrig blivit rådfrågad av ett foretag, som. var så efterblivit, att dår fanns mycket att gora med avseende på organisationsomlåggningar och rationalisering, utan endast av foretag som redan stått på toppen i dessa avseenden. Når det galler att låmna studiematerial till forskarnas forfogande, så har naturligtvis också de storre och vålskotta foretagen ett sårskilt ansvar. Det år fråmst på dessa det ankommer att fora nåringslivet framåt, och det år deras goranden och låtanden, som bli av storsta betydelse for resp. bransch. I regel år det nog också så, att skickliga och upplysta konkurrenter åro mindre farliga ån inkompetenta konkurrenter, som ej forstå inneborden av sina egna handlingar.

Åven om svårigheten att erhålla erforderligt studiematerial kanske utgorden tillåmpade forskningens besvårligaste problem, så har den åven andra problem att brottas med . Av dessa skall jag endast taga upp fråganom forskningens finansiering. Den forskning, som jag hår talar om bor ej betraktas som någon lyx, som foretagen kunna kosta på sig undergoda tider, dårfor att de kunna erhålla skatteavdrag for sina forsk - ningsanslag. Den år ej heller någon snabbt verkande patentmedicin, som man tillgriper, når tiderna bli dåliga. Skall man uppnå några resultat, så maste man betrakta anslagen till den tillåmpade ekonomiska forskningensom en långtidsinvestering. Man får ej kråva omedelbara resultatutan vara beredd på bakslag både en och två ganger, men i långden kommer nog denna investering att betala sig, det år jag såker på. Om man ser problemet på tillråckligt lang sikt så forstår man också,

att man inte omedelbart bor satta igang med utredningar i rent praktisktsyfte. Vi maste borja med en allmant grundlaggande forskning, och detta av tva anledningar. Vi behova utarbeta forskningsmetoder, som lampa sig for vara foretag och vara marknadsforhallanden, och vi maste utbilda en stab av unga forskare, som senare kunna tillampa dessa metoder pa de rent praktiska problemen.

Tro ej att man kan såtta igång bara genom att avdela en ung man for utredningsarbete och låta honom titta efter i en amerikansk bok, hur man har gjort dår. Det leder ej till några varaktiga resultat. Vad vart nåringsliv behover år ej en rad dilletanter, som forsoka losa de omedelbara utredningsproblemen med diverse kvacksalvarmetoder, utan intelligenta och i forskningsarbete våltrånade unga man, som behårska sina arbetsmetoder och forstå dessas mojligheter och begrånsning. Men for att få fr-am dessa for våra forhållanden låmpliga forskningsmetoder och for att utbilda de unga forskare, som nåringslivet behover, erfordras det pen gar. Det forstå steget mot en utvidgad praktisk-ekonomisk forskning maste dårfor vara att oka anslagen från nåringslivets sida till universitet och hogskolor. Forst senare finns det mojligheter att utvidga den tillåmpade forskningen ute på foretagen, inom branschorganisationerna o. s. v. Med tanke på den tid som behovs for detta grundlåggande forsknings- och utbildningsarbete, så har den nuvarande generation av fdretagsledare ett stort ansvar gentemot framtidens nåringsliv.

Vart nåringsliv av i dag år icke detsamma som fore kriget. Vi stå infor nya problem och nya omstållningsprocesser, vilka vi kunna behårska endast om vi åga tillråckliga kunskaper. Vi maste ha exakta informationer om var vi befinna oss och vart vi gå, och den foretagsledare, som år båttre informerad ån sina konkurrenter, kan se framåt med storre trygghetskånsla ån dessa. Men det år inte bara i detta avseende en tillåmpad ekonomisk forskning år till nytta. Ett foretag, som i sitt arbete tillåmpar vetenskapliga metoder, kommer alltid att ha storre forutsåttningar att dra till sig intelligent och val utbildad personal ån andra foretag. Och hårtill kommer ytterligare en faktor. Den foretagsledare som tar sin arbetsuppgift litet grand som ett vetenskapligt experiment vid vårs utforande han tillåmpar exakta vetenskapliga metoder, kommer att finna detta arbete oåndligt mycket intressantare och rikare, ån om han endast ser på det som ett sått att fortjåna