|
Historisk Tidsskrift, Bind 8. række, 6 (1915 - 1917) 11. Valdemars Jordebog: Hallandslisten og „Hovedstykket".Kr. Erslev Side 215
let nylig udkommet Skrift1) har Landsarkivar Lauritz Weibull gjort Kong Valdemars Jordebog til Genstand for en ny Undersøgelse, som paa mange Punkter har ført ham til andre Resultater end tidligere Granskere er naaet til. Af størst Betydning er det, at han mener at kunne opklare Forholdet mellem den særlige Hallandsliste og saa Jordebogens første og største Stykke, det, som man med et neutralt Navn betegner som Hovedstykket. Hvad dette egentlig indeholder, oplyser det ikke selv, og Stykket gør et meget broget Indtryk; Hallandslisten giver derimod tydeligt nok en Oversigt over Kongens Indtægter af dette Landskab, og kan man fastslaa Forholdet mellem disse Opgivelser og hvad Hovedstykket meddeler om Hallands Herreder, har man da Nøglen til at forstaa Hovedstykkets hele Karakter. Ved første Øjekast synes Forholdet imidlertid meget gaadefuldt. Hovedstykket anfører ved hvert af de hall andske Herreder en Sum i Sølv, som ved nogle af dem ses at være Afløsning for visse Nathold; Hallandslisten sammentæller ogsaa sine enkelte Opgivelser til en Sum for hvert Herred. Men ved alle Herrederne paa et nær er Hovedstykkets Herredssummer ganske afvigende fra Hallandslistens. Weibulls
Forklaring af dette underlige Forhold er nu 1) Liber census Daniæ. Kong Valdemars Jordebok. Kbhvn. 1916. Side 216
indeholder Oplysninger for et Aar, men at det kun giver KongensIndtægter i et Halvaar, nærmere Sommerhalvaaret. Dette beviser han ved at fordele Hallandslistens Oplysninger mellem Aarets to Halvdele, og naar han udfører det og tillige vurderer de forskellige Varer i Sølv, saa faar han derved for hvert Herred en Sum for Sommerhalvaaret, der paa det nærmeste svarer til det Beløb, hvormed Herredet er opført i Hovedstykket. Fordelingen er gennemført paa 8 Tavler, en for hvert Herred (S. 52—59), og disse er nydeligt arrangerede, med Maximum, Minimum og Gennemsnit for Varevurderingerne. Resultatet er ogsaa slaaende; de for Sommerhalvaaret sammentalte Summer afviger kun ganske lidt fra de antagelig afrundede Beløb i Hovedstykket. Intet Under da, at Forf. betragter sin Opfattelsesom ganske sikker; at Hovedstykket „endast kan galla uppborden under en viss period av året, icke under et helt, år .... ofrånkommeligt" (S. 91). Resultatet ser jo ogsaa meget bedaarende ud. Imidlertid maa man dog ikke glemme, at de 8 Tavler ikke indeholder en simpel Rubricering af Hallandslistens Opgivelser; Varerne er værdsatte af Forfatteren, og Fordelingen mellem Aarets to Halvdele er ogsaa hans. Mod Værdsættelsen skal jeg intet indvende, saa meget mindre som den er gennemført efter en af mig angivet Fremgangsmaade, som Forf. dog mener at have forbedret. Men hvorledes forholder det sig med Fordelingen? Svaret er kortelig dette: Hallandslisten skelner selv ved 5 af Herrederne mellem Vaarstud og Vinterstud; Posteringen af alle de andre Opgivelser er derimod ene Weibulls. I alt er der 60 Opgivelser, og af disse er der altsaa kun 10, hvor Listen selv sondrer mellem Vinter og Vaar (Sommer). Aldeles overvejende beror da Opstillingen i Tavlerne paa Antagelser af Forfatteren, og Resultatets Sikkerhed afhænger ganske af, om disse Antagelser er rigtige. Antagelserne er mange, men vi maa følge dem helt igennem.I Hallandslisten staar der ved hvert Herred intet om Kongens Indtægt af Sagefaldet, som derimod oplyses i en Tilføjelse,hvor der for hvert Herred opgives enten et Antal Øksne eller visse Mark Sølv; Forf. gaar ud fra, at denne Afgift er Side 217
medregnet i Hovedstykket, og han optager den derfor i sine Tavler under hvert Herred, og videre fordeler han den lige mellem Aarets to Halvdele. Han antager, at de Afgifter, Hallandslistenanfører foruden Studen, alle hører til Sommerhalvaaret,og endelig mener han, at ogsaa de Godsafgifter, der opgives, er betalte Kongen i det samme Halvaar. Dette sidste kan bygges paa, at Landgilde forfaldt midt i August (S. 43); de andre Antagelser er meget tvivlsomme, og at den for Helaar opgivne Sagefaldsafgift indbetaltes halvaarsvis med lige Beløb, er vel usandsynligt. Disse tre eller fire Antagelser gaar nu igen ved alle Herrederne, men ved flere af disse gøres der dog Undtagelser eller lægges noget til. Ved Viske Herred regnes ganske imod Regelen hele Sagefaldet at være faldet i Vinterhalvaaret;ved Høgs Herred regnes Byen Laholms Afgift ligeledestil Vinteren, skønt en Række Købstæder opføres i Hovedstykketog deres Afgifter altsaa efter Theorien maa være indbetaltom Sommeren; ved Aarstad Herred regnes 18 Mk. Penge til Vaarhalvaaret, skønt de i Listen opføres før Vaarstuden og lige efter Vinterstuden; ved Himle og Viske Herred, hvor Listen ikke skelner mellem Vinter- og Vaarstud, deles ved det første Kornet halvt mellem Aarets to Dele, ved det andet regnes det helt med til Sommerhalvaaret; ved Fjære Herred, hvor Listen efter Forfatterens Opfattelse angiver to Aars Ydelser sammenlagt, deles Kornet lige mellem de 2 Aar, mens Honning,Øksne og Sølv alt henføres til det ene. Dette er jo saare mange Antagelser, og naar man spørger, hvad der har ført Forf. til at vælge netop disse, kan der vel hertil kun gives et eneste træffende Svar: kun ved netop disse tre—fire Antagelser ved alle Herrederne, berigtigede ved de 6 særlige Antagelser, naar man til det ønskede Facit! Og saa vil endda en ond Skæbne, at den hele Puzlespilmetbode slaar fejl ved to af de otte Herreder. Ved Halmstad Herred gaar det slet 1) Om Skatteafgifterne siger Weibull nok (S. 41), at de „ hån vises af ordningen i Hallandslisten .... til vårupborden". Listen anfører nemlig først Vinterstuden, saa Vaarstuden og derefter de andre Afgifter; heraf at slutte noget om de sidstes Forfaldstid er dog ganske løst. Side 218
ikke med
Vaarstuden, og Forf. maa her i Stedet tage
Vinterstuden;ved For at slippe bort fra det gale ved Halmstad Herred formoderForf., at Listen her har forbyttet Vaar- og Vinterstuden (S. 62); denne Overskæring af Knuden er dog ganske utilstedelig, da der derved ved dette Herred vilde fremkomme det Forhold, at Vinterstuden blev meget mindre end Vaarstuden, mens den ellers alle Vegne er langt større. — Ved Fjære Herred er Forf.s Opfattelse af Ydelserne som et Toaars vistnok urigtig. Sagen er, at ved de tre nordligste Herreder skelner Listen mellem Ydelser, der gaves i to Aar og saa noget slørre, som udrededes i det tredje. Dette udtrykkes nu ved det ene Herred saaledes: „Herredet giver i to Aar aarlig ..., i det tredie Aar ... "; ved det andet staar: „i to Aar særskilt*; ved Fjære derimod staar blot: „ito Aar ... men i det tredie ... ". Det, at der her hverken staar „aarligt" eller „særskilt" fører nu til, at Weibull forstaar: to Aar tilsammen; men det ligger dog meget nærmere at tro, at Opgivelserne gælder det samme som ved de to andre Herreder, Ydelserne i hvert af de to Aar i Modsætning til det tredie Aar1). Saaledes har alle hidtil forstaaetdet, og at det er det rette, stadfæstes af den Herredssum,der angives; at den ene ved Fjære Herred skulde betyde Sum for to Aar, er dog udelukket, men Sammenlægning af de enkelte Ydelser viser, at den svarer til de Beløb, hvormed disse opføres, ikke til det halve af dem. Ogsaa Forholdet mellem de to Aars Ydelser i Fjære Herred og Tredieaarets peger paa det samme. (Det maa indrømmes, at Weibull gennemfører sin Toaarsopfattelse til yderste Konsekvens. Den Godsafgift, der opføres, før Listen endnu er kommet til de to Aar, forstaar han ogsaa som Afgift for to Aar, ja, i den særskilteNotits 1) Weibull mener, at det ved Fjære Herred anvendte Udtryk: generaliter staar som Modsætning til annuatim og separatim; men generaliter gaar aabenbart paa Herred, ikke paa Afgiften; forud for Skatten opføres nemlig ved Fjære en Godsafgift, og der fortsættes saa: Herredet som Helhed giver ... Jfr. Oluf Nielsens Oversættelse (S. 142). Side 219
skilteNotitsom Sagefaldsafgiften lader han Fjære Herreds ganske ene gælde for to Aar! Men, ganske vist, uden disse Extraantagelser blev Resultatet rigtignok ikke det, der passer Forfatteren.) Paa den Maade staar det til med Weibulls Forsøg paa gennem Hallandslisten at forstaa Hovedstykket. Vi kan gøre op saaledes: Ved at udsondre visse af Listens Opgivelser er det lykkedes ham ved 6 af Hallands 8 Herreder at naa til en Sum, der svarer til, hvad Hovedstykket har ved de samme Herreder. Udvalget beror paa nogle almindelige Antagelser, hvoraf de fleste er übevislige, og da Forf. fra dem atter maa gøre Undtagelser ved 4 af de 6 Herreder, maa Udvalget betegnes som ganske overvejende vilkaarligt, for endda ikke at nævne, at adskillige af Posterne kun er Forfatterens Halveringer af hvad der staar i Listen. Men alligevel, er ikke blot det, at der overhovedet i Listen kan findes Poster, som — hele eller halverede — kan give Beløb lig dem, der findes i Hovedlisten, et Bevis paa, at der maa være en Sammenhæng, eller er det blot et Tilfælde? Svaret ligger i de to Herreder, hvor Fremgangsmaaden ganske svigter og ved hvilke det ikke ved nogensombelst Postering kan lykkes at naa til Hovedstykkets Beløb. De viser, at Weibulls Resultat ikke blot er vilkaarligt, men at det er urigtigt. Skulde nogen mene, at det dog maa tillægges en vis Vægt, at Weibull i det mindste ved 6 Herreder har faaet et Beløb ud, som svarer til Hovedstykkets, bør man erindre, hvor overordentlig usandsynligt det i sig selv er, at Hovedstykket skal give Kongens Indtægter for et Halvaar. Aarsoversigter finder man i alle Lande og fra alle Tider, men hvem har nogensinde paatruffet en Halvaarsoversigt? Weibull i det mindste ikke saa lidt som vi andre. Naar han et Sted (S. 63 Anm.) anfører Exempler fra Udlandet paa, at nogle Skatter forfaldt om Vinteren, andre om Sommeren, er det temmeligt overflødigt, men i alt Fald, deri ligger jo intet om, at man i det hele har sorteret Ydelserne efter Halvaar. Indeholder dog
Hovedstykket ikke et eller andet, der kan Side 220
Weibull nævner, at der ved en Skatteopgivelse staar „ved Paaske" (S. 92), men kan vel ikke mene, at heri ligger blot Skyggen af et Bevis for Halvaaret. Denne fuldstændige Tavshed skriger højt, netop fordi en Halvaarsliste er noget saa underligt og usædvanligt. Hvor kunde Skriveren undgaa, naar han i hundredvis nævner Nathold, Godsafgifter, Møntindtægt og andet, en Gang at komme til at føje til: om Sommeren. Man havde endog dobbelt Grund til at vente saadant, siden Listen jo er affattet 1231, mens det Sommerhalvaar, den skal behandle, maa være Sommeren 1232. Nej, der fattes enhversomhelst Antydning af Halvaarslisten. Hvad der derimod findes, det er Smaatræk, der peger paa, at Listen, som venteligt er, gælder et Helaar. Denne Skriver, som intetsteds siger „om Sommeren", lader dog hist og her slippe ind et „aarligt" eller „hvert Aar", i alt en halv Snes Steder, naturligvis ganske tilfældigt. De Ydelser, som opføres for Femern og for Samsø, anerkendes af Weibull selv for hele Aarets (S. 102), ved adskilligt flere er dette ret givet. Endelig staar ved Danevirke: „tre Nætters Hold om Sommeren, item tre Nætters Hold om Vinteren eller 800 Mk. Penge". Dette kan ikke misforstaas; for Weibull staar det som en Inkonsekven s1), for os andre som et — tilfældigt indkommet — Bevis paa det i sig selv naturlige, at Listen taler om Aarsindtægter. Efter hvad der nu er oplyst, tror jeg ikke, at der er synderligt Udsigt til, at Weibull vil faa Tilslutning til sin Opfattelseaf Forholdet mellem Hallandslisten og Hovedstykket. Paa den anden Side kommer han noget hurtigt ud over de Opfattelser, tidligere Fortolkere har fremsat. Han gengiver, hvad Paludan-Miiller, Oluf Nielsen, Steenstrup, Holberg og jeg har udtalt derom, og siger derefter, at de før mig fremsatte Theorier er „bevisligen ohållbara" (S. 39). Hvad angaar min Opfattelse, — som kort udtrykt gaar ud paa, at Hovedstykket 1) Weibull anfører ikke, at de 6 Nætters Hold, som er saa generende for Halvaarstheorien, kommer igen et Blad længer fremme, hvor der ved 5 frisiske Herreder staar: .Af disse har Kongen 50 Mk. Sølv i Vingift og 50 Mk. i Stud foruden de 6 Nætters Hold, som hører til Danevirke". Side 221
viser os Kongens Nettoindtægt, nemlig hvad Ombudsmændene ydede ham, medens Hallandslisten øjensynlig angiver Landets Ydelser, altsaa hvad Ombudsmændene tog ind paa Kongens Vegne — nævner. Weibull to Træk, som han mener maa stille min Theori „i en starkt misstånkt dager". Det ene er, at den hviler paa et Bevis e silentio; jeg lægger nemlig Hovedvægtenpaa, at det Nathold, som atter og atter nævnes i Hovedstykketsom Ydelse til Kongen, ikke forekommer i Hallandslisten,hvor man til Gengæld finder Gæsteriskatten Stud, heller ikke i Landslovene. Nu, det turde dog være mere forsvarligt at bygge paa en ejendommelig Afvigelse i Kildernes Udtryksmaadeend at slutte fra Tabeller, af hvis 60 Positioner de 50 beror paa ens egne Antagelser. Den anden Modbemærkning er, at det følger af min Opfattelse, at Ombudsmændene i Hallandhar beholdt over 60 Procent af Oppebørslerne for deres egen Mund. Maaske er dette, som jeg selv har gjort opmærksom paa, virkelig mere end man skulde have ventet, men det er dog vistnok langt mere forbavsende, om Ombudsmændene indbetaltealt hvad de oppebar lige til sidste Hvid, og det er jo det, de maa have gjort, om Weibulls Opfattelse er den rigtige. Hvorledes min Opfattelse nærmere begrundes, skal jeg her ikke komme ind paa, men jeg vil dog anføre et lille Tillægsbevis. Hallandslisten slutter med en Sammentælling af alt hvad der forud anføres ved de enkelte Herreder; derefter følger Opgivelserne om Sagefaldet i hvert Herred, og saa staar der: „Af alt dette har Hr. Kongen ikke mer end 210 Mk. Sølv og 800 Laks", hvorefter endnu opgives det samlede Tal paa Havnene i Halland. De nævnte 210 Mk. svarer nu lige til, hvad Hovedstykket opgiver af Herredsummer for Hallands fire sydlige Herreder, og dette passer med, at de fire nordlige udgjorde Grevskabet Halland, som ofte var bortgivet som Fyrstelen. Ud herfra bliver Notitsen i Hallandslisten fuldt forstaaelig: fra Nørrehalland faar Kongen intet; fra de sønderhallandske Herreder indgaar ikke alt det, som Hallandslisten forud har nævnt ved dem, men kun Ombudsmændenes Indbetalinger, som vi finder dem i Hovedstykket. Side 222
Weibull tiltræder nu den af mig fremsatte Opfattelse af de 210 Mk., som svarende til, hvad Hovedstykket anfører ved de fire sydlige Herreder (S. 27 f.), men efter hans Forstaaelse af Hovedstykket kan de her anførte Beløb jo kun være Sommerhalvaarets Indtægter. Man prøve nu paa at indsætte dette i Hallandslistens lige anførte Sætning: „Af alle disse aarlige Indtægter har Kongen ikke mer end 210 Mk. i Sommerhalvaare f1; — unægtelig en underlig Udtalelse og mærkeligt, hvad her skal være underforstaaet. Mærkeligheden bliver vel ikke mindre, hvis Weibull har Ret i at opfatte denne Notits som senere tilføjet, hvad jeg ganske vist ikke ser nogen Grund til at antage. Det er umiskendeligt, at Weibull har ofret megen Tid og Flid paa det her omtalte Skrift, og jeg beklager ikke at kunne yde ham mere Anerkendelse for hvad han har faaet ud af sine Bestræbelser. Maaske maa jeg have Lov til at sige, at han lider under en Higen efter paa alle Punkter at sige noget andet end sine Forgængere. Jeg skal nævne et Par ganske talende Exempler. Om Hallandslisten anfører han, hvorledes andre har opfattet den, og fortsætter, tilsyneladende afvigende derfra: „Den år ... en liggare, uppgjord till tjånst for administrationen, med andra ord vad man på kameralt sprak kallar en undervisning" (S. 30). Ingen dansk Fortolker har naturligvis anvendt disse tekniske, svenske Benævnelser, men jeg ser ikke, at de afviger det mindste fra min og andres Forstaaelse: en Oversigt over Kongens Indkomster fra Hallandx). —Et Par Steder i Hovedstykket staar med lille Skrift ude i Randen: defectus. Heri har alle tidligere Fortolkere set en Tilkendegivelse af, at Skriveren har været opmærksom paa, at der paa disse Steder var en Mangel i hans Forlæg. Nej, siger Weibull, „ordet, som allmant forekommer i medeltida kameralt sprak, betyder i detta sammenhang brist i likvideringen" (S. 113). 1) Weibull anfører denne min Definition og fortsætter saa: „eller nårmare pråciserat, såsom en jordebok for Halland". Nej, jeg har ikke nærmere præciseret kaldt Listen dette, men netop, hvor jeg senere hen nævner den i Forbigaaende, og jeg har endda selvfølgelig ment: Hovedsummerne af en Jordebog. Side 223
At der paa de to
Steder fattes en Indbetaling, er dog en Forklaring,
Ben Tendens hos
Forf., som jeg her iiar pegei paa, har Den forklaring jag i min bok: „Liber census Daniæ. Kung Valdemars jordebok", givit av forhållandet mellan de båda, i o vanstående inlågg behandlade aktstyckena: Hallandslistan och Huvudstycket, år i korthet fSljande. Hallandslistan år icke, såsom Erslev 1 „Valdemarernes Storhedstid" gor gållande, uppgjord i avsikt att visa bondemas utskylder till ombudsmånnen, utan vad konungen hade att uppbåra av bonderna sjelva, Huvudstycket icke vad ombudsmånnen under ett råkenskapsår gåvo, utan vad konungen hade att uppbåra for ett halft, vårhalvåret. Medan Hallandslistan år en „undervisning" om konungens årsinkomster av Halland, år Huvudstycket en dårtill svarande liggare over våruppborden, en summarisk undervisning for denna skatte- och avgiftstermin, likartad de från ■Gustaf Vasas tid bevarade, om konungens och rikets rånta utanfor ledingen. Den bevisforing, som lett till denna nya forklaring av forhallandetmellan Hallandslistan och Huvudstycket, har då summorna i det forrå till stor del åro angivna i naturalier, i det senare dåremoti silver, med nodvåndighet mast foregås av en forvandling a,v naturalierna i sistnåmda metall. Mot det salt, på vilket denna forvandling skett, har Erslev i ovanstående inlågg intet att anfora, men dåremot så mycket mera mot de grunder, efter vilka de sålundavunna silvervårdena i de i min bok inforda tabellerna blivit fSrdelade på de i regel i medeltiden forekommande tvenne årliga uppbQrdsterminerna vår och vinter. Hur „nydeligt arrangerede" 1) Her staar en dansk Notits, som begynder saaledes: „Købte Abbed Joon af Øvid for saa god Jord ... ", og W. mener, at Købesummen for Jorden her mangler efter: for. Det er muligt, men det er da ikke „en brist i likvideringen", saalidt som det hele er en Indtægtspost. Side 224
dessa tabeller an åro, hur „slaaende" resultatet med dess lika summor for våruppborden enligt Hallandslistan och uppborden enligtHuvudstycket: metoden ar enligt Erslev ingenting annat ån en „Puzlespilmetode". „I alt er der 60 Opgivelser, og af disse er der kun 10, hvor Hallandslisten selv sondrer mellem Vinter og Vaar (Sommer). Aldeles overvejende beror da Opstillingen i Tavlerne paa Antagelser af Forfatteren, og Resultatets Sikkerhed afhænger ganske af, om disse Antagelser er rigtige". Erslev genomgår en for en dessa „Antagelser"; jag tillåter mig hår hånvisa till hans framstållning sid. 216 ff. Summa summarum år enligt honom, att det genom att utsondra vissa av listans uppgifter visserligen lyckats mig att vid sex av de åtta hallåndska håraderna nå till en summa, som svarar till vad Huvudstycket har vid samma hårader, men att sjelva urvalet endast beror av „nogle almindelige Antagelser, hvoraf de fleste er übevislige", och att samma urval, då jag från dessa „Antagelser" ånyo maste gora undantag vid fyra av de sex håraderna,maste betecknas „som ganske overvejende vilkaarligt, for endda ikke at nævne, at adskillige af Posterne kun er Forfatterens Halveringer af hvad der staar i Listen". Erslev frånkånner det forhållande, att vissa poster i Hallandslistan — belå eller halverade — verkligen kunna giva samma belopp som i Huvudstycket varje beviskraft: i två av håraderna anser han nemligen varje verklig^ overensståmmelse utesluten, i Halmstads, dår det icke går med vårstuten, utan vinterstuten maste tillgripas, i Fjåre, dår det varken blir vår eller vinter, utan endast helår. Dessa hårad visa, „at Weibulls Resultat ikke blot er vilkaarligt, men at det er urigtigt". Det framgår av den hår givna sammanfattningen av tankegangen i Erslevs inlågg, att vad han riktar sig emot egentligen icke år sjelva den vid losandet av det invecklade problemet anvånda metoden — når det som hår galler att konstatera forhållandet mellan sifferuppgifterna i tvenne aktstycken, for vilkas bedommande endast obetydligt material utanfor dem sjelva foreligger, år det av mig anvånda, från de exakta vetenskaperna nårmast hemtade tillvågagångssåttet det i regel enda brukbara. Samma „Puzlespil" ha i sjelva verket också alia — åven Erslev sjelv — spelat, når det varit fråga om klarlåggandet av forhållandet mellan Hallandslistan och Huvudstycket. Det har alltid råknats med siffrorna i de båda listorna och alltid råknats på grundval av antaganden. Vad Erslev riktar sig mot år tillåmpningen av metoden. Men år verkligen Erslevs uppfattning hår overensståmmande med de faktiska forhållandena, mina „Antagelser" så många och av den art han låter påskina och resultatet av de experiment jag med utgångspunkt från dessa „Antagelser" verkståller icke blott godtyckligt, utan oriktigt? Side 225
Vi vånda oss
forst till fyra av de sydliga hallåndska håraderna:
Under dessa fyra hårad åro med ledning av Hallandslistan i tabellerna uppforda 32 poster, stricte taget 39, då de 11 godsargifternasammanslagits till 4. 10 av dessa poster galla vinter- och vårstut; sjelva beteckningarne intyga icke blott att två uppbordsterminerfunnits, utan åven stutens fordelning .på dessa. Till samma uppbordstermin som vårstuten åro de 11 godsavgifterna att fora: Skånelagen beståmmer nemligen, att landgillet inom lagområdet,alltså åven i Halland, skall erlåggas vid forrå Mariamessan, -den 15 augusti. Fordelningen av 21 poster endast av de 39 inom de fyra sydliga håraderna år sålunda såker. Når det galler fårdelningenav de ovriga 18, har man, vad jag i min bok endast antytt och Erslev icke observerat, att for en ej obetydlig del av dem taga hånsyn till sjelva uppstållningen i listan. I den samma år vinterstutenfor samtliga håraderna uppford fråmst, dårefter vårstuten, sist de vid listans upplåggande inforda godsavgifterna. Mellan dessa senare och vårstuten åro sammanlagt 7 skatteposter inskjutna.Uppstållningen av ett kameralt aktstycke sker aldrig på måfå; vad Hallandslistan angår, år den alltigenom uppstålld efter beståmda principer, till vilka, åven i de nordliga håraderna, hor ■en genomgående tillåmpad noggrann ordning mellan de olika posterna.Man år redan hårav a priori beråttigad utgå från att denna ordning har med uppborden att gora, då det år fråga om ordningen i en uppbordsliggare, och att de mellan vårstuten och godsavgifterna, båda bevisligen uppburna under vårhalvåret, inforda skatterna tillhora sanima uppbordstermin som de omslutande. Att så verkligen år fallet, styrkes dårav, att kvårsåtet, vilket såsom avlosning for den under sommaren utgående ledingen bor ha uttagits vid samma tid som denna, ingår i de mellan vårstuten och godsavgifterna uppforda 7 skatteposterna. Lika litet godtycklig, tvårtom principielt i Ml overensståmmelse med ordningen i listan, år den textråttelse — det bsr i detta sammanhang ihågkommas, att Hallandslistan endast foreligger i avskrift — som jag gjort ifråga om de under Arstads hårad uppforda 18 marken penningar. Posten har sin plats efter vinter- och fore vårstuten. Men det år att mårka, att alia andra skatter i penningar eller silver, inga undantagna, i samtliga de hallåndska håraderna utom detta enda ha en annan och genomgående beståmd plats, platsen sist bland de under vårhalvåret utgående skatterna, omedelbart fore godsavgifterna,och att denna plats for Årstads hårad i den nuvarande avskriften av Hallandslistan år belågen omedelbart under den, dår de 18 marken åro uppforda; „Antagelsen", att avskrivaren hår, såsom så oåndligt ofta år fallet i avskrifter av medeltida texter, Side 226
forbisett ett neddragningstecken, genom vilket denna penningavgift liksom de andra skulle kommit att tillhora våruppborden, maste anses mycket starkt motiverad. Av ovriga poster i tabellerna utgoras8 av sakfall. Detta sakfall, som år uppfort i sjelva den urspruugligaHallandslista n1), har icke vavit sakfall i vanlig bemårkelse,alltså obeståmt till beloppet, utan utgjort de fixerade årliga belopp, som „subactores" haft att erlågga for tre och fyrtio marks boterna, alltså rena forpaktningsbelopp. Att antaga, att dessa som i England uppburits med hålften å varje uppbordstermin, år icke en mera „usandsynlig Antagelse" an den, att ett vanligt for år lixerat arrendebelopp, dår två halvårsuppborder ske, uppbåres med hålften varje gang. Aterstå endast 2 poster av de 39: den ena en i avskriften av listan uteglomd, redan av Erslev rekonstruerad post under Faurås hårad, den andra den under Hoks hårad uppforda skatten och avgiften av Laholm. Ingendera kan med visshet placeras— att den sistnåmda, såsom Erslev sager, efter „Theorien" i likhet med andra kopstadsavgifter bor vara inbetald under vårhalvåret,år icke riktigt, då, som han sjelv visat, icke samtliga avgifterav detta slag åro bokforda i Huvudstycket. Det år av det hår anforda klart, att av de 39 posterna under endast de fyra håraderna i Sydhalland de 21 låta sig såkert f6rdelaspå årets tvenne uppbordsterminer, de 8 med en på grund av Hallandslistans uppstållning till visshet grånsande sannolikhet och,. att till grund for placeringen av ånnu 8 ligger ett enda, f6r samtligabåraderna konsekvent genomfort, i sig sjelv sannolikt antagande;endast om 2 poster låter sig intet anfora. Sker nu en sammanråkning av de på grundval av de gjorda iakttagelserna till våruppborden forlagda posterna och fores den uteglomda posten under Faurås hårad till samma uppbordstermin, i sig sjelv det rimligaste, då det icke gerna kan vara fråga om något annat ån en skatt eller en godsavgift, nås for vart och ett av de fyra håradernaen summa, som overensståmmer med motsvarande håradssummai Huvudstycket. Resultatet år verkligen „slaaende„. Ett på denna våg, med utgångspunkt från konsekvent tillåmpade grundprinciper,icke for ett, utan fyra olika hårader och med så många sifferposter vunnet sifferresultat år icke en slump. Man år dårav 1) Erslev ser i sitt inlågg (s. 222) ingen grund till att antaga, att den efter stycket om sakfallet i Hallandslistan foljande uppgiften: De hijs omnibus nec håbet dominus rex nisi 210 mr. arg. et 800 salmones, år senare tillfogad. Jag maste emellertid vidhalla, att så år, då jag anser ådagalagt, att i summan 210 mk. ingå de bevisligen senare tillagda, i Hallandslistan under Halmstads och Hsks hårad uppforda godsavgifterna, vilka icke medråknats varken i summorna for de båda håraderna eller i listans egentliga summa summarum 708 mk. silver. Side 227
beråttigad
draga slutsatsen, att ,An tageiserne" åro riktiga, och
att Men dårmed ar
intet sagt om Huvudstycket for Halland i ovrigt. Når man från de sydliga håraderna vånder sig till de tre nordligaste, Fjåre, Viske och Himle, kan man icke nog starkt hålla i minnet, huru olika det medeltida skatte- och uppbordsvåsendet i olika land och åven inom ganska små landområd en kunde gestalta sig; ett forhållande, som Andreas Sunesen på tal om visitationsavgifterna på Gottland en gang belyst med orden: quælibet terra pro sui qualitate et morurn diuersitate suas ae uarias leges håbet. Hela Erslevs framstållning visar, att han saknar skarpare blick for detta grundlåggande, i sig sjelv ganska naturliga drag i medeltida kameralvåsende. Som en allmån regel for de tre nordliga håraderna kan på grundval av Hallandslistan fastslås, att hår i motsats till de sodra ingen skatt med den uttryckliga benårnningen stut erlades. De utan sårskilda titlar uppférda skatterna foljde hår en viss turnus: under loppet av två år erlades vissa nårmare speciflcerade naturalier och en summa i silver, under det tredje andra naturalier, vilka i två av håraderna något okades, då konungen sjelv kom till håradet. Men åven inom de tre håraderna har uppborden, hårad for hårad, gestaltat sig våsentligen olika; i vad mån upplyser Hallandslistan. Det heter ifråga om tvåårsuppborden, den uppbord, for vilken håradssummorna i Hallandslistan utgora' sammanlåggningen, att Fjåre hårad allt som allt under loppet av två år betalar 25 mk sad etc. och att håradssumman år 103 mk och 16 ortugar (Prouincia generaliter in duobus annis soluit 25 mr. annone etc. Summa illius prouincie 103 mr. et 16 sol.); att Viske hårad under loppet av två år, vart år for sig, har att giva 10 oxar etc. och att håradssumman årligen år 40 mk (In duobus annis separatim debet 10 boues etc. Summa illius prouincie annuatim 40 mr.); att Himle hårad under loppet av två år årligen har att giva konungen 24 mk havre etc. och att håradssumman årligen år 94 mk (In duobus annis debet domino regi annuatim 24 mr. auene etc. Summa prouincie illius annuatim 94 mr.). Ur språklig synpunkt kan hår icke vara någon som helst tvekan: det i texterna forekommande uttryeket: in duobus annis, har betydelsen: under loppet av två år. I overensståmmelsedårmed maste i Fjåre hårad, dår endast detta uttryck forekommer, de uppforda beloppen ha utgått en gang for hela tvåårsperioden:i Viske och Himle hårad dåremot, varest de sammanlagdaskatte - och avgiftsummorna uttryckligen angivas såsom rligen(annuatim) Side 228
ligen(annuatim)utgående, två ganger under de två åren. Textens uttryck under Viske ger dårjåmte vid hånden, att det forhållande hår egt rum, att vart och ett av de två årens skatter uppburits separatim, for sig, ett uttryck, vårs råtta betydelse: i sårskild eller samlad post, torde framgå dårav, att listans summa for håradet år densamma som håradets summa i Huvudstycket. For sitt krav på ett enhetligt uppbordsvåsende i Halland synes Erslev i hår behandlade punkter ha råkat forbise det enda utslagsgivande: Hallandslistans text. Han anfor visserligen intet skål mot min uppfattning av beståmmelserna under Viske hårad, men vid Fjåre hårad skall enligt honom „metoden" totalt slå slint. „Opfattelsen af Ydelserne som et Toaars er vistnok urigtig", sager han, och tillågger, att det ligger „meget nærmere at tro, at Opgivelserne gælder det samme som ved de to andre Herreder, Ydelserne i hvert af de to Aar i Modsætning til det tredie Aar*. Han anfor i detta sammanhang vidare, att „saaledes har alle hidtil forstaaet det, og at det er det rette, stadfæstes af den Herredssum, der angives; at den ene ved Fjære Herred skulde betyde Sum for to Aar, er dog udelukket, men Sammenlægning af de enkelte Ydelser viser, at den svarer til de Beløb, hvormed disse opføres, ikke til det halve af dem. Ogsaa Forholdet mellem de to Aars Ydelser i Fjære Herred og Tredieaarets peger paa det samme*. Mycket mSjligt, att tidigare forskare forstått saken så eller så, att det eller det ligger nårmare och att man kan saga, att det eller det år „udelukket" eller pekar i viss riktning — det bevisar alltsamman intet. Texten i Hallandslistan år hår som annars minutiost noggrannt utarbetad, och håradssumman for Fjåre hårad angiver enligt denna icke det årliga utskyldsbeloppet, utan utskyldsbeloppet for två år. Med utgångspunkt från det hår sagda och med tillåmpning åven hår av de resultat, som nåtts i fråga om de sydliga håraderna,låter sig fordelningen av skatterna.-och avgifterna i de tre nordliga på olika uppbordsterminer utan svårighet verkstålla; att dårvid undantagsvis sakfallet for Viske hårad skall foras till ena halvåret, kan icke vara tvivel om i betraktande av det forhållande, att Hallandslistans håradssumma, i vilken sakfallet icke ingår, år densamma som håradets summa i Huvudstycket. Endast om sådesposternaunder Fjåre och Himle hårad — 2 poster av 20 — maste en „Antagelse" goras. Motsvarande poster, slutposterna, år o i de sydliga håraderna fordelade på båda uppbordsterminerna; „Antagelsen"år, att fallet hår varit detsamma och att beloppen liksom sakfallet utgått med hålften å vardera. Resultatet av fordelningen blir åven hår „slaaende". Summorna i tabellerna for uppborden under ena halvåret, resp. ena året, enligt vad godsavgifterna under Side 229
Fjåre och Himle
hårad intyga, våruppborden, overensståmma åven Av de åtta hallåndska håraderna återstår ånnu ett: Halmstads hårad. Åven hår ståmma vid en sammanlåggning i enliglaet med de vid de fyra andra sSdra håraderna tillåmpade principerna summorna; endast år det hår ieke vår-, utari vtntéfsTuten, som maste foras samman med de under vårhalvåret uppburna skatterna och godsavgifterna. Sjelva faktum, vilket i betraktande av de tidigare vunna resultaten och då det ror sig om fyra poster, icke kan vara en tillfållighet, år ofrånkomligt; forklaringen må sedan vara den ena eller andra. Når Erslev hår griper till motskålet, att genom denna placering av stuten „ved dette Herred vilde fremkomme det Forhold, at Vinterstuden blev meget mindre end Vaarstuden, mens den ellers alle Vegne er langt større", år det detta, icke mitt faktum som totalt slår slint: vid Halmstads hårad år det i Hallandslistan icke fråga om håradet i dess helhet, endast om det halva, dirnidia prouincia. Vi ha hårmed genomgått och utforligare an i boken om Kung Valdemars jordebok motiverat den av Erslev som ett „Puzlespil" karakteriserade tillåmpningen av den anvånda metoden. Enligt honom skulle de såkra „Antagelserne" vara 10; antalet år i stållet 26; medråknas, såsom de bora kunna goras, posterna under Viske hårad, 31. Av de ovriga posterna vilar placeringen av 15 skatteposter på en enda till visshet gransande, for samtliga åtta hårad konsekvent tillånipad „Antagelse", av 14 sakfallsposter på ånnu en, sig sjelv sannolik, på samma sått for alla håraderna utom Viske tillåmpad „Antagelse". De två sådesposterna under Himle och Fjåre hårad hava liksom stuten och i enlighet med sakfallet fordelats på båda uppbordsterminerna, med hålften å varje; vad som återstår år, frånsett stutposterna under Halmstads hårad, tvenne på grundval av var sin „Antagelse" placerade skatte- och avgiftssummor, De olika sifferposter, med vilka det opereras, åro inemot 70; det har lyckats att på grundval av en serie såkra fakta, i forstå hånd vilande på sjelva den utslagsgivande texten i Hallandslistan, och på grundval av ett fåtal, for så gott som alla uppgifterna konsekvent genomforda „Antagelser" nå ett aritmetiskt riktigt resultat. Detta resultat kan varken, såsom Erslev formenar, vara godtyckligt eller oriktigt; det år sjelvfallet raka motsatsen, och beviset for riktigheten av premisserna, „ Antagelserne", dårmed givet. Ingenting torde vara mera ågnat att belysa halten av de resultat,somhår nåtts, an en jåmforelse mellan dessa och motsvarandeiJohannes Steenstrups „Studier over Kong Valdemars Jordebog" och Erslevs „Valdemarernes Storhedstid". Sjelva den vid losandet av problemet anvånda metoden år, såsom tidigare Side 230
framhållet, densamma hos mig som hos dem; „Antagelser" goras hår som dår, men Steenstrups och Erslevs „Antagelser" åro genomgåendeavden art, att deras riktighet vederlågges av slutfoljderna. Steenstrup utgår från den rena „Antagelsen", att håradssummorna i Huvudstycket beteckna en allmån skatt, stuten; han avdrager på f6ranledande hårav från håradssummorna i Hallandslistan samtliga dåri ingående godsavgifter och konstaterar, att den sokta overensståmmelsenmellansifferuppgifterna på båda stållena i stort sett foreligger. Endast vid Viske hårad år emellertid detta i sjålva verket fallet, och Steenstrup ser sig också tvungen att i slutmomentetgripatill en ny, utfyllande „Antagelse", „Antagelsen", att avgifterna mojligen blivit forhojda eller att det i det år, som Huvudstycketomhandlar,utkråfts en osedvanlig summa. Erslev har insett det omojliga i hela detta råknestycke; han gor i stållet en annan „Antagelse". Tvårtemot vad Hallandslistans rubrik upplyser: Hii sunt redditus pertinentes in Hallandia ad dominum regem, skola i densamma vara uppforda bondemas utskylder icke till konungen utan till de kungliga ombudsmånnen, i Huvudstycket dåremot vad ombudsmånnen levererade till konungen. Råkningen stammer emellertid hår ånnu såmre an den Steenstrupska: det uppstår ett deficit, som Erslev beråknar till efter all sannolikhet over 6O°!o. En ny utfyllande „Antagelse" maste åven hår goras: dessa 60 °/o ha gått i ombudsmånnens fickor. Men ombudsmånnen voro kungliga åmbetsmån, inga lånsmån, och en sådan avance på mbetetårval realiter en orimlighet *). Erslevs flAntagelse" gor också — vad tydligen undgått honom — hela listans existens orimlig. Vad skulle under sådana omståndigheter den kungliga kammaren med sin Hallandslista ? Stort annat ån till kontroll av att ombudsmånnen verkligen togo sina 6O°/o av konungens inkomster kan den icke ha tjenat. Men kan en dylik lista ha existerat i något land eller på någon tid? Kronans ekonomi och administrationmastei 1) Erslev tillågger i stridsskriften mot mig: „Maaske er dette, som jeg selv har gjort opmærksom paa, virkelig mere end man skulde have ventet, men det er dog vistnok langt mere forbavsende, om Ombudsmændene indbetalte alt hvad de oppebar lige til sidste Hvid, og det er jo det, de maa have gjort, om Weibulls Opfattelse er den rigtige". Hårtill skall endast anmårkas, att kånnedomen om 12OOtalets kronovården och vexlande prislågen år alltfor ofullkomlig for att jag skulle kunna framstålla uppfattningen, att ombudsmånnen inbetalde allt vad de uppburo till den sista vitten, och att jag lika litet som Erslev har mig något bekant om den slutliga uppgorelsen mellan konungen och hans ombudsmån. For ovrigt skulle val ingen velat forpakta sakfallet, om ingen vinst varit att beråkna Side 231
tionmasteivarje
fall ha legat i lågervall och „Valdemårernes
Betydelsen av det så helt olika resultatet i min bok, den aritmetiska Qverensståmmelse, som nåtts mellan Hallandslistan och Huvudstycket, har icke heller helt kunnat undgå en forskare som Erslev. Men han soker med all makt kringgå dét géhdm att erinTa om „hvor overordentlig usandsynligt" det i sig sjelv år, att Huvudstycket — den nodvåndiga foljden av dess uppvisade forhållande till Hallandslistan — skulle giva konungens inkomster for ett halvår. „Aarsoversigler tinder man i alle Lande og fra alle Tider, men hvem har nogensinde paatruffet en Halvaarsoversigt? Weibull i det mindste ikke saa lidt som vi andre. Naar han et Sted (s. 63 Anm.) anfører Exempler fra Udlandet paa, at nogle Skatter forfaldt om Vinteren, andre om Sommeren, er det temmeligt overflødigt, men i alt Fald, deri ligger jo intet om, at man i det hele har sorteret Ydelserne efter Halvaar". Det argument Erslev hår kastar in i diskussionen år ett argument av djupgående betydelse, men alldeles motsatt den som han sjelv tillerkånner detsamma. I sjelva verket ha vi hår i viss mån pudelns kårna, ty hela denna „underlige Halvaarstheori" år icke, som Erslev synes mena, endast en konstruktion av forfattaren till boken om Kung Valdemars jordebok. Det var icke blott så, att några skatter i utlandet forfollo om vintern, andra om sommaren. Hela uppbordsvåsendet i lånderna runt om Danmark var under det tidsskede Hallandslistan och Huvudstycket tillhora baserat just på principen av dessa två uppbordsterminer. De mota i Mecklenburg, Holstein, Gleve, Kurtrier, Sachsen och Bayern likavål som i England och annorstådes. Och „Ydelserne" sorterades verkiigen efter halvår. I Englands Exchequer, dess Scaccarium, infann sig sheriffen två ganger om året, vid påsken och vid Mickelsmessan; han avlemnade dår och fick kvitterad den på foregående halvår fallande uppborden. Det år visserligen sant, att en undervisning sådan som Huvudstycket och från samma tid som detta icke med visshet kan uppvisas, men Erslev år såkert den siste att forneka, att skedde uppborden halvårsvis, undervisningar om halvårsuppborden med tvingande nodvåndighet maste ha forelegat. Erslev sporjer till sist: „Indeholder dog Hovedstykket ikke et eller andet, der kan pege paa, at Listen gælder Sommerhalvaaret?" Och han svarar: „Absolut intet". Han fortsåtter: „Denne fuldstændigeTavshed skriger højt, netop fordi en Halvaarsliste er noget saa underligt og usædvanligt. Hvor kunde Skriveren undgaa, naar han i hundredvis nævner Nathold, Godsafgifter, Møntindtægt og andet, en Gang at komme til at føje til: Om Sommeren?" Side 232
Hårtill år endast att svara, att forst då hade Huvudstycket blivit „noget underligt og usædvanligt". Vad man i ett kameralt aktstyckesom detta noterar år givetvis icke det regelmessiga, det som galler de dåri uppforda posterna i gemen, endast vad som galler undantagen. Och detta besannar sig också hår. Endast i fall, då skatterna och avgifterna mot vanan debiteras att utgå for år, år det anmårkt. Detta år icke, som Erslev uttrycker sig, „naturligvis ganske tilfældigt" — sådana tillfålligheter moter man icke till det antal som i Huvudstycket och de vore i en helårsliggare lika omot.iverade som absurda. Det år heller icke, som Erslev uttrycker sig, ett „Bevis paa det i sig selv naturlige, at Listen taler om Aarsindtægter", når det på ett stalle, ett enda, vid Danevirke, uppfores,jåmte en for sommaren, en for vintern utgående post — procurationem trium noctium in estate cum exercitu sicut consweuit rex in Vtlandiam transire; item procurationem 3 noctiutn in hyeme uel 800 rar. den. Dessa 3 -f- 3 natthåll, senare i Huvudstycket bokforda under ett, skola, trots det att de tre galla vintern, uppbårasunder Erslev, som val kånner forskaremodorna, då det galler en djupgåendeundersokning av aktstycken sådana som de i Kung Valdemars jordebok bevarade, slutar sin skrift med den ganska riktiga reflexionen,att jag på min bok omisskånnligen offrat mycken tid och flit. Han gor emellertid i detta sammanhang reflexionen, att jaglider„under en Higen efter paa alle Punkter at sige noget andet end mine Forgængere", och soker stodja detta med tvenne exempel. Det ena, att jag kallat Hallandslistan „en liggare uppgjord till tjenst for administrationen, med andra ord vad man på kameralt sprak, kallar en undervisning"; denna definition skall enligt honom icke det ringaste avvika från hans och andras: „En Oversigt over Kongens Indkomster fra Halland". Alltså: „en undervisning", beteckningenfor att „Oversigten" år en officiell liggare, år detsamma som „en Oversigt", och denna senare, såsom Erslev raderna under nårmare preciserar uttrycket, detsamma som en jordebok, sjelvfallet,upplyser han, „Hovedsummerne af en Jordebog". Jag skall hårvid inskrånka mig till att pointera, att det år mig lika obegripligt,att „en Oversigt" i kameralt sprak kan tåcka begreppet en „undervisning", som det år såkert, att Hallandslistan icke år en jordebok, icke ens huvudsummorna i en sådan. Det andra exemplet på min „Higen efter paa alle Punkter at sige noget andet end mine Forgængere" år håmtat från min tolkning av det på två. stållen i margen till Huvudstycket anvånda ordet: defectus. Enligt samtliga „tidligere Fortolkere" har skrivaren hår velat gora uppmårksampå, att det på dessa stållen forelegat en brist i hansforlag.Gentemot Side 233
forlag.Gentemotderma rått subjektiva uppfattning har jag håvdat, att ordet: defectus, i medeltida kameralt sprak har den beståmda hetydelsen: brist i likvideringen. Huvudstycket år en uppbordsliggare,den enda synpunkt från vilken alia dess poster skola ses; på ena stållet år det en skattesumraa, på det attdra-forsåljningsbeloppetfor ett jordagods, som icke blivit, men skall likvideras. Lauritz
Weibull. Landsarkivar Weibulls Antikritik giver mig kun Anledning til nogle ganske faa og korte Bemærkninger. De to Betragtninger staar nu Side om Side, og den opmærksomme Læser vil have let ved at sammenstille dem for hvert Punkts Vedkommende. At hele Sondringen mellem Sommer- og Vinterhalvaarsindbetalinger i Hallandslisten overvejende beror paa vilkaarlige Antagelser, vil W. naturligvis ikke indrømme. Nyt er her dog kun, at han lægger megen Vægt paa den Orden, hvori hvert Aars Ydelser anføres i Listen. Naar der f. Ex. staar: Tønnersø Herred: i Vinterstud 24 Mk. Havre, i Vaarstud 8 Mk. Havre, i Kværsæde 12 Mk. Penge, af selve Gaarden Halmstad 10 Mk. Sølv. Sum for hele Herredet 80 Mk., mener W., at da Kværsæde staar mellem Vaarstuden og Godsafgiften, som kan formodes indbetalt i Sommerhalvaaret, saa er det rimeligt, at Kværsæde ogsaa tilhører dette. Jeg gad vide, om nogen anden end Forf. vil give mig Uret i at betegne en saadan Slutning som „meget tvivlsom" (S. 217). Men det maa jo overhovedet siges, at fordi Bønderne betalte deres Stud dels om Vinteren, dels i Vaaren, saa følger deraf ingenlunde, at den ogsaa indbetaltes af Ombudsmanden halvaarsvis til Kongen. En forudsætningsløs Fortolker vil dog vist sige, at hele Hallandslisten tyder paa Helaarsindbetalinger. Ved hvert Herred opføres først Hovedskatten (Stud), saa andre Ydelser, sluttelig Godsafgifter; dette sammentælles til en Helaarssum, ligesom ogsaa siden Sagefaldet for hvert Herred anføres Jeg maa da ganske fastholde den Karakteristik af W.s Antagelser, som jeg har givet foran S. 217. og ikke mindre, at hans Sammenligning med Hovedstykket slaar klik ved Fjære og Halmstad Herred. At Herredssummen ved Fjære i Modsætning til alle Hallandslistens andre skal gælde for to Aar, uden at Listen gør en Bemærkning derom (Hovedstykket heller ikke), ja, at W. kan anse det for muligt! Min Bemærkning om Størrelsesforholdet mellem Vinter- og Vaarstud ved Halmstad Herred bliver naturligvis lige gyldig, hvad enten det drejer sig om det hele eller det halve Herred. Side 234
Naar Opfattelsen af Hovedstykket som en Indtægtsliste for et Sommerhalvaar staar for mig som højst usandsynlig, anfører W. nu den engelske Sherif som Bevis for, at man andensteds fordelte alle Oppebørsler efter Halvaar. Parallelen faar staa ved sit Værd !); men jeg maa stadig sige: skaf en lille Antydning af Bevis hentet ud fra Hovedstykket selv! Det er heller ikke fremkommet i Antikritiken, ja nu maa de tre Vinternathold ved Danevirke endda ikke mere gælde for en Inkonsekvens, hvad W. dog selv kaldte det tidligere (hans Skrift S. 92). At netop Hallandslisten ved sin hele Opstilling gør det lidet rimeligt, at man i Valdemar Sejrs Tid regnede efter Halvaar, har jeg berørt ovenfor. Kun een Bemærkning endnu: Jeg har i min foranstaaende Artikel ene omhandlet W.s Bevisførelse for, at Hovedstykket skal dreje sig om et Halvaar, men jeg kan i det hele ikke tiltræde hans Opfattelse af dette Stykke som en ren Indtægtsliste, et Spørgsmaal, som jeg dog ikke her skal komme ind paa. Kr. Erslev.
1) Professor Steenstrup meddeler mig derom: Den engelske Styrelse hvilede helt paa Aarsregnskaber, Aarsruller, Aarsforpagtninger af Grevskaber osv. Sheriffen skulde møde til Paaske og til Mikkelsdag med sin Beholdning af Penge, men som der udtrykkelig staar i Dialogus de scaccario skete der til Paaske kun en a conto Indbetaling, et proffer, uden Regnskab, og først ved Mikkelsdag aflagdes Regnskab og fandt den endelige Opgørelse Sted (jfr. Stubbs, The constitutional History I 380? 597). |