Warszawapakten, DDR och Danmark KAMPEN FÖR EN MARITIM OPERATIONSPLAN

»Ville krigen komme? Og i så fald hvornår? Ville den blive konventionel eller atomar? Hvilken rolle ville Danmark spille i en såden krig? Og vigtigst: Ville medlemsskab af Adantpagten og dennes generelle afskrækkelseseffekt sikre også Danmark imod en eventuel besættelse, denne gang sovjetisk, eller ville et sådant medlemsskab tværtimod med større sandsynlighed nedkalde katastrofen over landet og gøre det til en sikker krigsskueplads mellem Øst og Vest?« På detta sått har nyligen det dilemma och den oro for ett angrepp från ost formulerats som konfronterade Danmark under det kalla kriget.¹

I vad mån var denna oro beråttigad? Forelåg det ett hot mot Danmark
och i så fall, vad betydde den militåra blockbildningen i sammanhanget?

Dessa frågor år aktuella också ur en annan och mera generell synvinkel. Ett nytt intresse for politisk historia har gjort sig gållande under de senaste åren. Uppmårksamheten har riktats på politikernas roll, bl.a. i det kalla kriget. Frågan år emellertid: hur tånkte och handlade militårerna?

Med det kalla krigets slut står vi infor mojligheten - och uppgiften - att nårmare skårskåda vad som utspelade sig, inte bara inom våstblocket och NATO utan också inom ostblocket- och inte bara på den civila utan åven på den militåra sidan.

Syfte med foreliggande undersokning år att belysa en militår diskurs
som utvecklades i ost under det kalla kriget och dess implikationer for

1 Poul Villaume, Allieret med forbehold: Danmark, NATO og den kolde krig: En studie i dansk sikkerhedspolitik 1949-1961, Kopenhamn 1995, s. 843. Villaumes avhandling och uppdraget som opponent på denna (se HT 1995:2) har varit starkt inspirerande for foreliggande undersokning.

Side 33

Danmark. Avsikten år dårvid in te att ge några fårdiga svar men att stålla
några frågor och att visa på några mojliga samband.2

Att forska i det militära

Det kalla kriget hade en formåga att frysa och polarisera, inte bara relationerna mellan lånderna utan också tånkandet, så att det tenderade att stelna i ensidiga, dogmatiska, overdrivna eller grovt forenklade uppfattningar .³ Intresset fokuserade på de båda huvudmotståndarna USA och Sovjetunionen och bilden av dem våxlade mellan kritiklos glorifiering och skarpaste fordomande. Dårmed samverkade en vårderelativistisk eller vårdenihilistisk uppfattning, en overtygelse om att det år meningslost att efterstråva sanning, objektivitet och opartiskhet eftersom dessa ideal aldrig fullt ut kan forverkligas och en »overdikotomisering« av skillnaden mellan objektivitet och subjektivitet. Det kalla krigets avslutning ståller oss dårfor infor uppgiften att forsoka skapa en ny, mindre trosviss och mera nyanserad forestållning om det kalla kriget och dess aktorer.⁴

Under det kalla kriget varnade den engelske fredskåmpen E. P. Thompson for militåren och dess aktiviteter. Dess organisering och forberedelse for krig kunde bli sjålvdynamiska och ta overhånden over politiken. I en kritisk situation kunde bl.a. tidsbristen ge militåren och dess planer avgorande vikt, kunde komma att beståmma handlandet vid ett val, t.ex. for eller mot en insats av atomvapen.⁵

Varningarna gållde militårens roll inom båda de konkurrerande stormaktsblocken.De

2 Foreliggande framstållning år det preliminåra resultatet av en insamling av material rorande Danmark i de osttyska arkiven under våren 1995.

3 Jfr hårtill och betråffande det kalla krigets betydelse for att strukturera forskningen kring den nyaste historien RJ.B.Bosworth, Explaining Auschwitz & Hiroshima: History Writing and the Second World War 1945-1990, London & New York 1994, sårskilt s. 30.

4 Jfr Joyce Appleby, Lynn Hunt & Margaretjacob, Telling the Truth about History, New York & London 1994, sårskilt s. 1-12, 198ff, 207ff, 21 Iff, 229, 241ff, 246f. Jfr också Thomas Nipperdey som i sin långa dialog med sårskilt den tyska socialhistorien framhållit, att historieforskningen maste fasthålla sina gamla ideal av sanning och objektivitet, trots alia hinder hårfor och trots medvetenheten om det utopiska i mqjligheten att fullståndigt forverkliga dessa ideal. (»Wir leben von der Hoffhung ..., dass es iiber unsere subjektiven Perspektiven hinweg etwas Objektives gibt, die Wahrheit, der wir uns nåhern und die uns von unseren Subjektiviteten entlastet«) Thomas Nipperdey, »Zum Problem der Objektivitåt bei Ranke,« i L.v. Ranke und die moderne Geschichtswissenschaft, ed. WJ.Mommsen, Stuttgart 1988, s. 215-222; dens., Deutsche Geschichte 1866-1918, vol. I, Munchen 1990, sårskilt s. 805.

5 E.P.Thompson, »Notes on exterminism, the last stage of civilization,« i Exterminism and Cold War, London 1982. Jfr också Allisons teorier om beslutsfattande i kriser, Graham Allison, Essence of Decision: Explaining the Cuban Missile Crisis, Boston 1971.

Side 34

maktsblocken.Deuppkallade till angrepp från och awisades av sådana som forsvarade det ena eller det andra av dessa block eller som betonade andra aktorer och faktorer ån de militåra, såg dessa endast som epifenomenoch betraktade militarerna som endast dockor i hånderna på ekonomiska och sociala krafter.⁶ Thompson var marxist och socialhistoriker.Under 1960- och 70-talet ifrågasattes emellertid in te bara politikensutan också och sårskilt det militåras betydelse som forklaringsfaktorerav den framstormande marxismen och socialhistorien. Kapitalismen, industrialismen och andra fredliga foråndringskrafter stålides både inom historia och samhållsvetenskap i centrum for uppmårksamhetennår det gållde att studera utveckling och forandring, inte det militåra och dess problematik.

En reaktion mot denna utveckling har under de senaste åren borjat gora sig gållande, i synnerhet inom samhållsvetenskaperna.⁷ Sociologen och samhållsteoretikern Anthony Giddens har sårskilt skarpt tagit till orda. Han har lyft fram Webers dictum om krigets och våldets absolut centrala roll i historien. Webers uttalande gållde fråmst betråffande det aldre, formoderna samhållet. Giddens framhåller dåremot krigets, krigsforberedelsernas och den militåra organiseringens betydelse åven och inte minst i det moderna samhållet. Det kalla krigets vårld ser han som pråglad av en militår vårldsordning (»world military order«). Som en central dimension hårav (vid sidan om och nåra sammanflåtad med supermaktshegemonin och vapenhandeln) pekar Giddens på de militåra allianssystem, som supermakterna byggt upp och i detta sammanhang på det samarbete som foljt av allianserna kring teknologiutveckling och militår tråning.⁸

6 For inlågg i debatten se bidragen till Thompsons ovan nåmnda utgåva.

7 Exempel hårpå år Mary Kaldor, The Baroque Arsenal, London 1982; dens.,»Warfare and capitalism,« i Exterminism and Cold War, eds. E.P. Thompson etc., London 1982; Martin Shaw, Dialectics of War: An Essay on the Social Theory of War and Peace, London 1988; Michael Mann, States, War and Capitalism, Oxford 1988, s. 146ff. Jfr också Martin Shaw, »War and the nation-state in social theory,« i Social Theory of Modern Societies: Anthony Giddens and his Critics, eds. David Held & John B. Thompson, Cambridge etc. 1989, s. 129-146 samt Barry Buzan, People, States and Fear: An Agenda for International Security Studies in the Post-Cold War Era, Boulder, Colorado 1991, s. 3-14. Betråffande forhållandet mellan krig, sociala relationer och forandring seven Carl-Axel Gemzell, »Forstå vårldskriget och den irlåndska konflikten,« i Historia och samhålle: Studier tillågnade Jerker Rosen, Lund 1975, s. 141-156 samt Gunner Lind, Hæren og Magten i Danmark, 1614-1662, Odense 1994.

8 Giddens håvdar, att »the impact of war in the twentieth century upon generalised patterns of change has been so profound that it is little short of absurd to interpret such patterns without systematic reference to it.« Han angriper dårvid sårskilt marxistiska uppfattningar. Anthony Giddens, The Nation-State and Violence, Cambridge & Berkeley 1985, s. 244-254; dens., The Consequences of Modernity, Basingstoke & London 1990, passim. Jfr också Shaw, War and the nation-state in social theory, passim.

Side 35

Till skillnad från Thompson fokuserar Giddens på staten och inte på militåren som subjekt. Det år staten som disponerar over medel att starta ett industrieilt krig och att anvånda vetenskapen till att frårnja en militårteknologisk utveckling och det år staten som i sina maktstråvanden driver fram en militår blockbildning etc. och dårmed medverkar till militarisering, våld och massforstorelse langt utanfor det egna landets grånser samt till hotet av en global nuklear katastrof.

Det vore emellertid fel att se militåren blott som objekt eller som statens (politikens) forlångda arm. Giddens synpunkter maste forstås mot bakgrund av hans stråvan att »bring the state back« (Jessop) som ett centralt tema inom samhållsteorin och i detta sammanhang av hans teorier om modernisering eller nårmare beståmt om den moderna staten, dess maktstråvanden och dess nuvarande och framtida kapacitet når det galler att strukturera alia former av socialt liv.⁹ Militåren åger egna kognitiva och diskursiva maktmedel, bl.a. genom sin expertkunskap och sin kontroll over »instrument for administrering av ting och individer.«¹⁰

Med poststrukturalismen och »the linguistic turn« har det kommit ett nytt intresse och en ny forståelse for betydelsen av diskursen, eller den normativa vokabulåren, såttet att tånka och han dia på.¹¹ Sårskilt Foucault har spelat en viktig roll for att inom historieforskningen rikta intresset på diskursen och dess betydelse for att konstituera verkligheten. Han har dårvid fokuserat på individens vanmakt i forhållande till en viss diskursiv praxis och dårmed forenade maktrelationer, inte t.ex. på hur en diskursiv praxis kan brytas och forandras.¹²

I ett tidigare arbete har jag berort denna fråga och granskat en
diskursiv forandring som låg till grund for den engelska vålfårdsstaten.13

9 Giddens, The Nation-State and Violence, s. 169,244-254. Jfrockså Bob Jessop, »Capitalism, nation-states and surveillance,« i Social Theory of Modern Societies, s. 103-128.

10 Jfr Bourdieus definitioner av makt. Pierre Bourdieu, Language and Symbolic Power, Cambridge 1991, s. 182.

11 Betråffande betydelsen hårav och av ett nytt intresse for intellektuell historia och kulturhistoria når det gållt att vidga perspektivet se Uffe Østergård, »Analyse og syntese i postmodernismens æra - eller fortællingens tilbagekomst i historien,« Scandia 1989, s. 13-44; Peter Jelavisch, »Poststrukturalismus und Sozialgeschichte - aus amerikanischer Perspektive,« Geschichte und Gesellschaft 1995, s. 259-289; Georg G. Iggers, »Zur Linguistischen im Geschichtsdenken und in der Geschichtsschreibung,« Geschichte und Gesellschaft 1995, s. 557-570. Angående forsok att tillåmpa motsvarande nya infallsvinklar på ett militart material se Michael S. Sherry, »War and weapons: The New Cultural History,« Diplomatic History 1990, s. 433-446.

12 Jfr Appleby, Hunt & Jacob, s. 206ff, 211 f; Jelavisch, s. 278.

13 Carl-Axel Gemzell, Om politikens forvetenskapligande och vetenskapens politisering: Kring vålfårdsstatens uppkomst i England, del I-111, Kopenhamn 1989 ff.

Side 36

Jag har visat på den roll som dårvid spelades av uppåtstråvande »heretiska«grupper, marginellt men strategiskt placerade i en maktstruktur, med kontakter och relationer både inom och utanfor denna struktur.¹⁴ Det år ett tema som jag slog an redan i min doktorsavhandling Raeder, Hitler und Skandinavien: Der Kampf fur einen maritimen Operationsplan (1965). Jag visade dåri att de tyska planerna mot Danmark och Norge fore den 9 april 1940 kan koppias till en langvarig maktkamp i den tyska militåra hierarkin, dår den uppåtstråvande marinen forsokte att håvda sig mot den dominerande generalstaben.¹⁵

År 1955 grundades Warszawapakten. Dårigenom infordes ett nytt
element i maktstrukturen i ost.

I Warszawapakten inlemmades också DDR, den ostra delen av det delade Tyskland, vårs upprustningjust inletts. Som enda land stålides det militårt direkt under Warszawapakten. DDR har betecknats som Sovjetunionens »styvbarn.« Från borjan endast med tveksamhet accepterat i den ostliga gemenskapen lyckades det genom hård kamp ta sig fram till och framgångsrikt forsvara en andraplats efter Sovjetunionen, kultureilt, vetenskapligt, ekonomiskt och inte minst militårt.¹⁶

Det gor det angelåget att granska Warszawapaktens och DDR:s roll i
den militåra diskursutvecklingen under det kalla kriget.

Öppnandet och utnyttjandet av de östtyska arkiven

Når det galler att besvara frågor kring det kalla kriget har vi tidigare huvudsakligen varit hånvisade till våstligt arkivmaterial. I samband med det kalla krigets avslutning har emellertid också ostblockets arkiv oppnats i betydande omfattning. Inte bara amerikanskt, engelskt och annat våstligt arkivmaterial från det kalla kriget år numera tillgångligt utan åven ryskt, polskt, kinesisktete.t_etc. material.

En alldeles speciell stållning intar de osttyska arkiven. De amerikanska,engelska,

14 Se del II: Stållforetrådarna (Kopenhamn 1993) av ovanstående arbete. Jfr också Lynn Hunts arbete om den franska revolutionen, dår hon visat på be tydeisen i ett dylikt diskursivt sammanhang av strategiskt placerade »nearly in« mera an helt marginaliserade (»out«) grupper. Lynn Hunt, Politics, Culture, and Class in the French Revolution, Berkeley 1984.

15 Se också mitt efterfoljande arbete Organization, Conflict, and Innovation: A Study of German Naval Strategic Planning, 1988-1940, Lund 1973.

16 Detta har uppmårksammats av utrikespolitiska kommentatorer. Set.ex.e_t.ex. artikeln »The special comrade: In power game, as in sports, East Germany is right at Russia's heels,« (utan angiven forfattare), The Economist 8-15.8.1980, s. 14f. Se också utforligt Edwina Moreton, »The German factor,« i Soviet Strategy towards Western Europe, eds. Edwina Moreton & Gerald Segal, London etc. 1984, s. 110-137; Michael J. Sodaro, Moscow, Germany, and the West from Khrushchev to Gorbachev, Ithaca, N.Y. 1990, passim.

Side 37

ka,engelska,våsttyska etc. våstliga arkiven tillåmpar en 30-årsgråns. Det har i forskningen fort till en nodvåndig koncentration på och begrånsningtill 1940-talets och 1950-taiets kaila krig. Också t.ex. Rysslanu har formellt infort en 30-års grans.¹⁷ De osttyska arkiven har dåremot oppnatsfor tiden ånda fram till Tysklands återforening.¹⁸ Det betyder att vi har fått en enastående mqjlighet till insyn i forhållanden under hela det kalla kriget, inte bara i DDR utan också inom Warszawapakten.

Genom den tyska återforeningen integrerades DDR:s arkiv i det tidigarevåsttyska arkiwåsendet.¹⁹ Det osttyska »riksarkivet« (Zentrales Staatsarchiv)samt bl.a. de centrala militåra arkiven har inordnats i (det tidigarevåsttyska) Bundesarchiv men t.v. behållits avskilda, i sårskilda arkivenheter i Ostberlin och Potsdam.²⁰ For de centrala arkiven från det kommunistiska partiet (SED), Freies Deutsches Gewerkschaftsbund, Freie DeutscheJugend, Liga der Vdlkerfreundschaft m.fl. organisationer har inom ramen for Bundesarchiv inråttats en sårskild Stifiung Archiv der Parteien und Massenorganisationen der DDR im Bundesarchiv med permanenta lokalervid Torstrasse i Ostberlin.²¹ F.n. (1995) forbereds en omflyttning, varigenom de ovriga nåmnda arkiven gemensamt skall placeras i gamla

17 Se hårom och betråffande fortsatta restriktioner Jan Foitzik, »Zur Situation in Moskauer Archiven,« ijahrbuch fur Historische Kommunismusfbrschung 1993, s. 299-308; Bernhard Bayerlein & Alexander Watlin, »Zur aktuellen Situation der ehemaligen Parteiarchive in Russiand,« Osteuropa 1993, s. 27lff; Jiirgen Zarusky, »Bemerkungen zur russischen Archivsituation,« Vierteljahrshefte fur Zeitgeschichte 1993, s. 139-147; Bo Petersson, Med Moskvas ogon: Bedomningar av svensk utrikespolitik under Stalin och Chrusjtjov, Smedjebacken 1994, s. 9. Betråffande det kinesiska material, som gjordes tillgångligt redan på 1980-talet, se Michael H. Hunt & Odd Arne Westad, »The Chinese communist party and international affairs: A field report on new historical sources and old research problems,« China Quarterly 122 (Summer 1990), s. 258-272.

18 Detta har utlost krav på en (ytterligare) liberalisering av tilltrådet till de våsttyska arkiven. Hermann Weber, »Die Aufarbeitung der DDR-Geschichte und die Rolle der Archive,« i Die Partei hatte immer recht - Aufarbeitung von Geschichte und Folgen der SED-Diktatur, eds. Bernd Faulenbach, Markus Meckel & Hermann Weber, Berlin 1994, s. 42-56.

19 Se Hermann Schreyer, »DDR-Akten im Bundesarchiv,« i Provisorium fur långstens ein Jahn Protokoll des Kolloquiums Die Grundung der DDR, September 1991, ed. Elke Scherstjanoi, Berlin 1993, s. 372-374; Friedrich Kahlenberg, »Anmerkungen zur Problematik der Quellen zur Geschichte der DDR,« i Die DDR als Geschichte: Fragen - Hypotesen - Perpektiven, eds. Jiirgen Kocka & Martin Sabrow, Berlin 1994, s. 67-73. Betråffande Stasi-materialet galler speciella inskrånkningar. Se i ovrigt om detta material Klaus Stoltenberg, Stasi-Unterlagen-Gesetz: Kommentar, Baden-Baden 1992.

20 Bundesarchivs osttyska avdelningar (Bundesarchiv, Abteilungen Potsdam) med lokaler t.v. fråmst vid Tizianstrasse i Potsdam, innehåller bl.a. aktmaterial rorande Danmark från DDR:s Ministerrat. Bundesarchiv, AbteilungMilitårarchiv (BA-MA), har som underavdelning ett sårkilt Militårisches Zwischenarchiv med lokaler också t.v. i Potsdam (Zeppelinstrasse).

21 Dåri ingår bl.a. Ulbrichts arkiv. I detta kan noteras material rorande kontakter med det danska kommunistpariet.

Side 38

amerikanska kaserner i Berlin. Det galler också betråffande det osttyska
utrikesministeriets arkiv, vilket underordnats Auswårtiges Amts arkiv i
Bonn.

Från tysk sida har redan talrika projekt (f.n. over 750) startats for att utnyttja arkiven.²² Flera nya forskningsinstitutioner har byggts upp med speciell inriktning på DDR:s historia.²³ Detta har utlost en våldsam debatt, vilken i sin intensitet jåmforts med den nyligen timade stora Historikerstriden i Våsttyskland. En anledning till intensiteten år att diskussionen år nåra sammanflåtad med kampen om forskartjånster. Striden har bl.a. gållt vem som har mest »moralisk rått« att forska i DDR:s historia (och dårmed till forskartjånster) - osttyskar eller våsttyskar, de som var med eller mot den gamla regimen i ost och om det kravs en bevisad hållningsforåndring av tidigare diktaturanhångare. Striden år emellertid också pråglad av de aktuella motsåttningarna kring socialhistorien ,²⁴ nårmare beståmt i dess våsttyska tappning, d.v.s. kring Bielefeldskolan. Farhågor har yttrats for att man våljer en »Bielefelder Weg«²⁵ med dominans for »de i åmnet etablerade« eller m.a.o. for socialhistorikerna .²⁶ En ensidig fokusering på -omån aldrig så intressanta - socialhistoriska problemstållningar innebår en risk for att man t.ex. till journalistiken, med dess speciella intressen, overlåter tolkningen av viktiga politiska och militåra frågor och att dessa brytes ut ur sitt sammanhang.

Den amerikanske historikern Charles S. Maier har i Bielefeldskolans
språkror, tidskriften Geschichte und Gesellschaft varnat for faran av att

22 Se Hermann Weber, Die DDR 1945-1990, Munchen 1993, s. H7ff; dens., Die Aufarbeitung der DDR-Geschichte und die Rolle der Archive, passim.

23 Nåmnas kan AbteilungßildungundForschung'mom Behordedes Bundesbeauftragtenfurdie Stasi-Unterlagen, uppråttad 1992, med 83 medarbetare och med speciell uppgift att bearbeta det mycket omfattande Stasi-materialet (178 arkivkilometer) samt Forschungsschwerpunkt Zeithistorische Studien der Forderungsgesellschaji Wissenschaftliche Neuvorhaben, som grundades samma år i Potsdam. Sistnåmnda mycket aktiva instution, som f.n. (1995) leds av Christoph Klessmann och Jurgen Kocka, utger Potsdamer Bulletin fur Zeithistorische Studien. Ytterligare marks Forschungsschwerpunkt Geschichte und Politik der DDR vid universitetet i Mannheim samt den filial eller det »Forschungsstelle« som Institut fur Zeitgeschichte, Munchen uppråttat i Potsdam år 1994. Kahlenberg, passim; Horst Moller & Hartmut Mehringer, »Die Aussenstelle Potsdam des Instituts fur Zeitgeschichte,« Sonderdruck aus Vierteljahrshefte fur Zeitgeschichte 1995:1.

24 Set.ex.e_t.ex. Lynn Hunt, »French History in the Last Twenty Years: The Rise and Fall of the Annales Paradigm, »Journal of Contemporary History 1986, s. 209-224.

25 Jfr den stållning Bielefeldhistorikern Kocka fick i den nya forskningsinstitutionen i Potsdam, se not ovan.

26 Rainert Eckert, »Ein gescheiterter Neuanfang,« Geschichte und Gesellschaft 1994, s. 609-615; Jurgen Danyel, »Die Historiker und die Moral: Anmerkungen über die Autorenrechte an der DDR-Geschichte,« Geschichte und Gesellschaft 1995, s. 290-303. Betråffande inlågg i debatten se också Danyel, s. 290 not 1.

Side 39

man beståmmer sig for endast en version av det forgångna och framhållit nodvåndigheten av att man forsoker att tåcka mångfalden och det såregna både i DDR:s historia och i dess relationer med Sovjetunionen. Intressant ur foreliggande undersoknings synvinkel år att han pekar på existensen av relativt autonoma och sjålvdynamiska element inom ostblocket,trots en allmån stråvan efter likformighet och »avautonomisering. «²⁷ Maier framhåller dårvid att det finns paralleller mellan DDR och Vichy-Frankrike: i båda tillfållena var de inhemska makthavarna beroendeav en yttre makt. For att forsåkra sig hårom forsokte de firma radikalare losningar an denna yttre makt.²⁸

Diskussionen avspeglar socialhistoriens och den marxistiska historieforskningens kris samt en stråvan efter en forskjutning av tyngdpunkten inom historieåmnet. Inom både socialhistorien och den marxistiska historieforskningen har detta resulterat i forsok till fornyelse genom en tillnårmning till nya aktuella riktningar, sårskilt i form av en ny kulturell och intellektuell historia men åven av en ny politisk historia.²⁹ En intensiv diskussion hårom har bl.a. utmårkt de senaste årgångarna av Geschichte und Gesellschaft. Den innehåller många intressanta initiativ till breddning .³⁰ Det militåra området låmnas emellertid vanligen utanfor betraktandet. Det tycks, når det galler DDR:s historia, ån så lange ha lockat till insatser fråmst av journalister och fackmilitårer.

Således har under de senaste åren vid olika tillfållen publicerats
journalistiska artiklar vilka - utan nårmare dokumentation - avslqjat att

27 Denna fråga harmed -med hånsyn till den inre utvecklingen i DDR- också rests i ett annat inlågg nyligen. Dårvid pekas på det motstånd mot »avautonomiserings-« och »avdifferentieringsstråvandena« som utgick från både gamla och nya mentala strukturer och det framhålles som angelåget att man i forskningen soker efter dylika element inom olika omraden av samhållet. Ralph Jessen, »Die Gesellschaft im Staatssozialismus: Probleme einer Sozialgeschichte der DDR,« Geschichte und Gesellschaft 1995, s. 96-110.

28 Charles S. Maier, »Geschichtswissenschaft und 'Ansteckungsstaat',« Geschichte und Gesellschaft 1993, s. 616-624.

29 For en kritisk vårdering av dylika forsok se Lynn Hunt, »Introduction,« i The New Cultural History, Berkeley etc. 1989, s. 1-24. Hunt, ursprungligen socialhistoriker, har sjåv gjort intressanta och uppmårksammade forsok att skapa en ny och bredare syntes mellan politisk, kultureli och social historia. Se dens., Politics, Culture, and Class, passim samt dens., The Family Romance of the French Revolution, London 1992, sårskilt s. 1-16.

30 Set.ex.e_t.ex. Ute Daniel, »Kultur und Gesellschaft,« Geschichte und Gesellschaft 1993, s. 69-99; Wolfgang J. Mommsen,«Die Herausforderungen der burgerlichen Kultur durch die kunstleriche Avantgarde: Zum Verhåltnis von Kultur und Politik im Wilhelminischen Deutschland,« Geschichte und Gesellschaft 1994, s. 424-444; Reinhard Sieder, »Sozialgeschichte auf dem Weg zu einer historischen Kulturwissenschaft?,« Geschichte und Gesellschaft 1994, s. 445-468; Gilbert Ziebura, »Die Rolle der Sozialwissenschaften in der westdeutschen Historiographie der internationalen Beziehungen,« Geschichte und Gesellschaft 1990, s. 79-103.

Side 40

Warszawapakten planerade att i ett krig omedelbart inleda en stor offensivvåsterut med målet att dels nå fram till den franska Atlantkusten, dels erovra Danmark (Jylland).³¹ Vederborande artiklar bygger på en undersokningsom tyska militårer gjort på basis av det osttyska aktmaterialet. Resultatet hårav publicerades år 1993 i form av en samling artiklar. De behandlar olika aspekter av DDR:s krigsmakt (»Nationale Volksarmee«) och dess verksamhet, dårunder relationerna med Warszawapakten.³² Dårvid belyses och dokumenteras, att den militåra ledningen både inom Warszawapakten och DDR intensivt sysslat med forberedelser for en offensiv med nåmnd inriktning.³³ Med tanke på Sovjetunionens »absolut dominerande« stållning antas detta avspegla, inte någon slags sjålvståndig,utan en - ytterst av den politiska ledningen i Moskva beståmd - sovjetisk militar doktrin.³⁴

En sådan tolkning år ågnad att befåsta en vanlig uppfattning, dår Warszawapakten reduceras till Sovjetunionen och dess politiska ledning. For att om mqjligt nyansera denna bild något skall vi hår nårmare granska vederborande krigsforberedelser inom Warszawapakten och DDR i form av militåra ovningar och manovrar. Vad sager de om relationerna mellan den politiska ledningen i Moskva och Warszawapaktens samt DDR:s politiska ledning? Utvecklade Warsazawapaktens och DDR:s militåra ledningen i någon mening en »kreativ autonomi«³⁵ i forhållande till kon troll och »avautonomiseringsstråvanden« från Moskva? Vilken roll spelade dårvid eventuellt splittringen och den intensifierade maktkampen i Moskva efter Stalinperioden?

Men forst några ord om de militåra ovningarna och manovrarna.

31 Timothy Aeppel, »East German papers yield war scenario: Plan included nuclear attack on Western Europe,« Wall Street Journal 13.6.1991; Lothar Ruhl, »Offensive defence in the Warsaw Pact,« Survival, September/October 1991, s. 442-450; James O.Jackson, »The secret plan for WW III,« Time 4.7.1994. Se också kommentarer av forre NATOoverbefålhavaren general John Galvin i samma nummer av Time.

32 NVA: Anspruch und Wirklichkeit, nach ausgewåhlten Dokumenten, ed. Klaus Naumann, Berlin etc. 1993. Det tyska forsvarsministeriet har också offentliggjort en kortfattad rapport om Warszawapaktens militåra planering. Denna har publicerats i engelsk oversåttning under rubriken »Warsaw Pact military planning in Central Europe: Revelations from the East German archives,« Cold War International History Project Bulletin, Issue 2 (Fall 1992), s. 1, 13ff.

33 Horst-Henning Basler, »Das operative Denken der NVA,« i NVA: Anspruch und Wirklichkeit, s. 179-220 (212).

34 Walter Jablonsky, »Die NVA in den Vereinten Streitkraften des Warschauer Paktes,« i NVA: Anspruch und Wirklichkeit, s. 19-77 (49).

35 Jfr Roger Chartier, »Texts, printing, readings,« i The New Cultural History, s. 154-175 (173).

Side 41

Militära övningar och manb'vrar: några generella anmärkningar

Den tyska återforeningen rnedforde inte bara att arkiven oppnades. Det uppstod också stora arkivforluster genom att material brandes eller fordes bort av osttyska eller sovjetiska myndigheter. Således forlorades mycket centralt militårt material. Bl.a. saknas fårdiga operationsplaner. Dåremot foreligger stora mångder annat operativt material från DDR:s militåra ovningar och manovrar samt från de gemensamma Warszawapaktsovningar, i vilka DDR deltog.³⁶ Det tyska militåra forfattarkollektivet bygger betråffande den operativa verksamheten i Warszawapakten och DDR huvudsakligen på detta material.

Betydelsen av manovrar, krigsspel och andra militåra, operativa ovningar har ibland ifrågasatts, sårskilt av dem som av en eller annan anledning intagit en apologetisk hållning i frågor som ovningarna beror. Ovningar av olika slag utgor emellertid en viktig del av militår tråning och utvårdering. Syftet med dem år bl.a. att testa vapen och inte minst strategiska teorier, for vilket det inte finns så många andra mojligheter i fredstid.³⁷

Det år definitivt inte så att ovningar, och sårskilt inte manovrar, sysslar
med alia mqjliga, mer eller mindre vål genomtånkta krigsfall.38 Det år,

36 Detta material har beråknats omfatta cirka 25.000 dokument. Cold War International History Project Bulletin, Issue 2 (Fall 1992), s. 1. Det foreligger också ett register over storre ovningar och manovrar, i vilka osttysk militår medverkat,. Detta register, vilket tillkommit i det osttyska militårarkivet år 1975, bygger på en inventering av dels material som vid tidpunkten i fråga overlåmnats till det centrala militårarkivet (omfattande tiden till 1963), dels material, vilket enligt en 10-årsregel for avlevereringsplikt ånnu befann sig i de olika forbandens arkiv. Registret omfattar perioden från det officiella grundandet av den osttyska krigsmakten år 1956 fram till år 1970. Det erbjuder en viktig hjalp når det galler att kontrollera fullståndigheten i det bevarade materialet och att skapa overblick over detta. Nationale Volksarmee, Militårarchiv der Deutschen demokratischen Republik, Inventar: Manover und Übungen 1956-1970,Potsdam 1975 (VertraulicheVerschluss-Sache),BA-MA (Bundesarchiv, Militårarchiv), Potsdam (utan nummer).

37 I det osttyska militårarkivets register over viktigare manovrar och ovningar heter det om dessa, att »sie dokumentieren oft das Neue sowohl im Einsatz der Technik, als auch die richtige und konsequente Anwendung militarwissenschaftlicher Erkenntnisse.« A. Kåstner, »Vorwort,« i Inventar: Man over und Übungen 1956-1970, s. 3f. Vidare framhålles: »Manover und Übungen der verschiedenen Arten sind fur die Kommandeure, Stabe und Truppen Gradmesser der Gefechtsbereitschaft, den (sic) erreichten Stand in der Ausbildung und die (sic) Anwendung neuester militarwissenschaftlicher Erkenntnisse.« Citerande den osttyske forsvarsministern Heinz Hoffmann upprepas, att manovrar och ovningar i den osttyska krigsmakten »wesentlich dazu beigetragen haben, die gemeinsamen Auffassungen iiber die Prinzipien des taktischen und operativen Einsatzes der Truppen, über das System der einheitlichen Fuhrung und des Zusammenwirkens aller Teile der Vereinten Streitkråfte zu vertiefen und in der Praxis zu vervollkommen.« »Einleitung,« ibid., s. sff.

38 Jfr Basler, s. 179.

Side 42

sårskilt betråffande manovrar, fråga om stora och dyrbara satsningar, vilka maste forbehållas ytterst angelågna uppgifter. Forberedelser for samt analyser och utvårderingar av ovningar upptog i Warszawpakten en stor del av arbetet vid de militara staberna. Manovrarna utfordes »unter annåhernd realen Gefechtsbedingungen.« Deras starka verklighetsanknytningunderstryks således. Också når det galler andra slag av ovningar finns det en tydlig stråvan efter att gora dem så verklighetsnåra som mojligt och att till grund for dem lågga faktiska forhållanden.³⁹ Premisser,avslutande genomgång etc. foljer oftast en beståmd kanon: forst begrundas ovningen och dess tema, oftast genom hånvisning till såkerhetspolitiskaoch allmånt utrikespolitiska, om mojligt dagsaktuella forhållanden.Dårefter kommer en redogorelse for resurser, avsikter och forvåntade dispositioner, forst hos motståndaren⁴⁰ och sedan hos den egna sidan, foljt av en mer eller mindre detaljerad presentation av planen for ovningen. I en avslutande genomgång eller kritik kommenterasovningens forlopp och resultat samt dess implikationer for fortsatt utbildning och tråning.⁴¹

Be tydelse och representativitet våxlar givetvis med, som detframhålles i det år 1975 tillkomna registret från det osttyska militårarkivet, ovningensart samt med den militara nivå på vilken den utfores (»Kommandohohe«),således med hånsyn till vilka trupper, staber och chefer som deltagit samt till den militara och militårpolitiska uppgift som stålles for ovningen. Det var inom Warszawapakten stor skillnad mellan t.ex. »die Gruppeniibung« som huvudsakligen behandlade mindre viktiga undervisningsuppgifteroch

39 Detta motiverades också med onskvårdheten av att gora ovningarna så »maximal belastende« som mojligt for deltagarna. Kdo (Kommando) Militårbezirk V, VS-Stelle Stab, Kornrnandostabsubung »Orkan-81«, August 1981, RA-MA; Potsdam:VA-10-15438; Kdo Militårbezirk V, Chef Aufklårung, Diskussionsbeitrag zur militårwissenschaftlichen Beratung am 11.08.77 zum Thema »Probleme der Organisation und Durchfuhrung der Ausund Weiterbildung der Leitenden Kader, Offiziere und Fuhrungsorgane sowie der Ausarbeitungvon Übungen« (dat.10.8.1977), BA-MA, Potsdam.VA-10-7857.

40 Som grundval for uppgifter rorande motståndarsidans styrkeforhållanden, avsikter etc. åberopas ofta informationer betråffande motsvarande ovningar och manovrar inom NATO.Jfrnedan.

41 Kommandospråk inom Warszawapakten var ryska vilket vållade problem. Vid en marin Warszawapaktsovning år 1963 framholls sårskilt nodvåndigheten av att man for att såkerstålla koordineringen val behårskade detta sprak. Från den osttyska marinledningens sida deklarerades med anledning hårav att man skulle ta hånsyn till kunskapen i ryska vid tillsåttningar av tjånster. Kdo Volksmarine, Auswertebericht über die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flottenubung in der Zeit vom 10.08. bis 16.08.1963, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573. Kartor och andra underlagor foreligger ofta i både ryska och tyska versioner. I något tillfålle år hela materialet från en ovning på ryska. Hår har de tyska beteckningarna på ovningar etc. bibehållits. I ovrigt anvåndes den svenska transkriberingen av rysk stavning.

Side 43

visningsuppgifteroch»das Manover« som »die hochste Form der praktischenAusbildung.« Vid sidan om denna marks sårskilt också »die taktischeÜbung« och - vaniigen som forberedelse for denna - »die Kommandostabsubung.« »Die taktische Übung« genomfordes av truppenheterav olika storlek från kompanier till divisioner (med hånsyn hårtill betecknas den nårmare som »Truppenubung,« »Divisionsiibung,«»Korpsiibung,« »Flotteniibung« etc). Med moderna overvakningsmetoderår storre ovningar och manovrar svåra att hemlighålla. De innefattar truppsammandragningar och -roreiser vilka maste uppmårksammas.Ett viktigt syfte med dylika storre ovningar år emellertid ofta att både inåt och utåt demonstrera militår makt, visa att man forfogar over en effektiv utrustning och utbildning. Ofta anordnades i detta syfte trupparader etc. i samband med ovningarna. »Die Kommandostabsubung«hade en mindre och mera sluten karaktår. Den anordnades ofta for att forbereda storre ovningar. I den deltog hogre staber men i viss utstråckning också trupp.⁴²

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att i varje fall de tre nåmnda slagen av ovningar⁴³ utgor en viktig kålla till militårens aktiviteter inom Warszawapakten och i DDR samt till dess syn på eller diskurs om ett kommande krig. Vi skall hår nårmare granska vad de sager om denna. Vilka var de forestållningar om ett kommande krig som Warszawapaktens och DDR:s militåra ledning uppråttholl och uppråttholls av? Hur forsokte de att rationalisera och legitimera dessa? Vilken form och vilket innehåll hade argumentationen? Vilka fiktioner byggde den på och vilka retoriska strategier? Vilka intressen var dårvid verksamma?

Vi skall således forsoka att både rekonstruera och att »dekonstruera«
diskursen om det kommande kriget, se hur den var uppbyggd och till
vilken kontext den horde.

42 I Kommandostabsubung »Lawine -82,« anordnad av Warszapaktskommandot våren 1982, deltog sammanlagat 2857 personer, dårav 6 generaler, 552 officerare, 82 fånrikar, 627 underofficerare, 31 underofficersaspiranter, 1559 soldater samt 4 civilanstållda. Bl.a. 749 motorfordon och en helikopter stod till forfogande. Nationale Volksarmee, Militårbezirk V, der Chef, Referat zur Auswårtung der Kommandostabsubung »Lawine-82,« BA-MA, Potsdam:VA-l 0-17303.

43 Det osttyska registret upptar endast de tre sistnåmnda slagen av ovningar. Det nåmner dock också krigsspel som en viktig form. Det utfordes i starkt begrånsad skala med endast hogre chefer och staber samt med hjalp av sandlådan eller kartan. Ar 1982 anordnade t.ex. den sovjetiska militåra ledningen på Bresjnevs order ett tiodagars krigsspel. Det behandlade bl.a. den situation som skulle uppstå om Polen och Rumånien låmnade Warszawapakten. Redogorelse från forsvarsminister Heinz Hoffmann till generalsekreterare Honecker, refererad i Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 44.

Side 44

Successionsstrid och militärstrategi - Gorsjkovs sjöstrategiska teorier

Uppfattningarna om land- och sjomaktens respektive betydelse, liksom nåra forknippat harmed, om krigforingens mål och medel har våxlat over tid och rum. I den tyska krigsmakten overvågde t.ex. under det forstå vårldskriget en kontinental inriktning med betoning av arméns betydelse. Under mellankrigstiden utvecklade sig emellertid som nåmnt en kamp for en maritim operationsplan, dår Danmark och Norge intog en viktig plats.

Når det galler Sovjetunionen tycks forsvaret fram till mitten av 1950talet ha haft en starkt kontinental inriktning med betoning av konventionell krigforing. Från denna tid borjade emellertid en ny, maritim och offensiv riktning att gora sig gållande med storre vikt vid kårnvapenanvåndning .⁴⁴ Det maste ses mot bakgrund av Chrusjtjovs vilja att ta upp konkurrensen på olika omraden med USA men också av successionsstriden efter Stalin, vilken fortsatte både under Chrusjtjovs och Bresjnevs tid vid makten, ånda fram till Sovjetunionens fall. Denna strid hade forgreningar till militåren, dår generalstaben och en dominerande krets av av marskalkar kring denna (kailad Stavka efter namnet på det ledningsorgan i vilket generalstaben ingick under kriget), representerade av bl.a. Zjukov och Sokolovski, motte opposition från en »sydfronts-« eller »Stalingradklick,« vårs medlemmar bl.a. hade det gemensamt att de tjånstgjort vid den sodra fronten under kriget. Chrusjtjov och Bresjnev hade sedan kriget nåra anknytning till sistnåmnda krets.⁴⁵

Fram till Chrusjtjovs maktovertagande år 1955 var marinen relativt obetydlig. Nu inleddes emellertid skapandet av en stor, kårnvapenbestyckad,oceangående flotta. Dårigenom utvecklade sig Sovjetunionen fram till slutet av 1970-talet till en forstå rangens sjomakt med en flotta; bestående av 900 overvattensfartyg, jåmfort med 700 på NATO-sidan och omkring 360 übåtar, jåmfort med 260 på Nato-sidan. Kvantitativt, om ån

44 Det motsvaras av en sovjetisk expansion på kårnvapenområdet under 1960-talet. Sovjetunionen anses dårigenom ha efterstråvat och uppnått någorlunda paritet i Europa når det gållde taktiska kårnvapen. Fred Halliday, The Making of the Second Cold War, 2. utg., London 1989, s. 53.

45 Raymond L. Garthoff, Soviet Strategy in the Nuclear Age, New York 1958, sårskilt s. 68ff, 84ff, 154ff; Roman Kolkowicz, The Soviet Military and the Communist Party, Princeton 1967, sårskilt s. 65, 228ff, 224f, 234ff, 242f; Martin McCauley, The Soviet Union 1917-1991, 2.ed, London 1993, s. 221ff, 228ff, 237ff;James M. Goldgeier, Leadership Style and Soviet Foreign Policy: Stalin, Khrushchev, Brezhnev, Gorbachev, London 1994, s. sff, 22ff, 27; The Cambridge Encyclopedia of Russia and the former Soviet Union, Cambridge 1994, s. 518.

Side 45

inte kvalitativt (många av übåtarna var t.ex. konventioneilt drivna),
uppnådde ostblocket dårigenom overlågsenhet over NATO.46

Denna våldiga flottupprustning genomfordes av den energiske nye marinchefen, Sergei G. Gorsjkov (1910-1988). Denne hade profilerat sig genom att år 1941 på sydfronten (i Odessaområdet) leda den mest framgångsrika sovjetiska landstigningsoperationen under det andra vårldskriget. Efter en rekordsnabb karriår utnåmndes han år 1956 - som den yngste någonsin - till chef for marinen. Han beholl denna post exceptionellt lange, ånda till 1985, d.v.s. under nåstan hela den hår behandlade tidsperioden.⁴⁷

Det år oklart om Gorsjkov for sin upphqjelse fråmst hade att tacka sin foretrådare Kuznetsov (som han hade tjånat samman med under kriget och vårs stållforetrådare och faktiske eftertrådare han blev redan 1955) eller Chrusjtjov och sydfrontsklicken. I varje fall tillhorde han denna. Han kom liksom Chrusjtjov från Ukraina och han delade dennes intresse for en fornyelse och teknologisering av krigsmakten på bekostnad av de konventionella stridskrafterna, sårskilt inom armen. Gorsjkov engagerade sig starkt i striden inom den militåra hierarkin. Denna fordes i hog grad infor offentligheten, som en kamp mellan olika militårstrategiska forestållningar. I denna debatt framtrådde en grupp av »modernister.« Dessa stodde energiskt Chrusjtjovs krav på kvalitet och på ett radikalare utnyttjande av modern teknologi. Mot dem stod »traditionalister« som forsvarade en satsning på kvantitet och var misstånksamma mot foråndring. En tredje riktning, som sårskilt representerades av generalstaben, forsokte att inta en modererande, »centristisk« hållning. Den innebar ett forsok till kompromiss mellan bl.a. modernisternas krav på kårnvapensatsning och traditionalisternas fasthållande vid konventionell krigforing med hjalp av en massarmé. »Centristernas« hållning kom bl.a. till uttryck i den år 1962 av generalstabschefen marskalk Sokolovski utgivna men kollektivt skrivna boken Military strategy.⁴⁸

46 R.A.Mason, »Military strategy,« i Soviet Strategy Toward Western Europe, s. 165-203; Halliday, s. 63; The Cambridge Encyclopedia of Russia and the Former Soviet Union, s. 508ff. Sodaro uppger utan nårmare dokumentation att Chrusjtjov var emot marinens upprustning och i stållet onskade satsa på raketvapnet. Sodaro, s. 45. Alia frågor som ror raketvapen och flyg har emellertid hår av utrymmeskål låmnats utanfor framstållningen.

47 Gorsjkov utnåmndes år 1967 till »flottamiral,« en ny rang motsvarande storamiral. John G. Hibbits, »Admiral Gorshkov: Architect of the Soviet Navy,« i Sergei G. Gorshkov, Red Star Rising at Sea, overs. Theodore A. Neely,Jr, ed. Herbert Preston, US Naval Institute 1974, s. 142-146.

48 Garthoff, s. 20 ff, 38ff, 56; Thomas W. Wolfe, Soviet Strategy at the Crossroads, Cambridge, Massachusetts 1964, sårskilt s. 12ff, 18ff, 30ff, 33ff, 193ff.

Side 46

I debatten - som också berorde frågan om militårt professionella contra politiska och teknokratiska intressen⁴⁹ - deltog Gorsjkov med tal och artiklar, bl.a. i flottidskriften Morskoi sbornik. Han argumenterade for en storre roll for marinen når det gållde att stårka Soyjetstatens makt och prestige. I ett fortsatt livligt forfattarskap i borjan av 1970-talet framholl han sårskilt betydelsen av de talrika sovjetiska landstigningsoperationerna (det påstods att de uppgått till 110 eller fler) under det andra vårldskriget.⁵⁰ En del av hans artiklar från denna tid (ur Morskoi sbornik) publicerades i våst år 1974 under ti tein Red Star Rising at Sea. Under 1970-talet utgavs också i våst ett storre sjokrigsteoretiskt arbete av Gorsjkov .⁵¹ Dåri utvecklade han - liksom tidigare med hjalp av talrika historiska exempel - sina forestållningar om den sovjetiska flottan som ett instrument for geostrategi samt om sjomaktens och sjoforbindelsernas avgorande och i vår tid ånnu mer våxande betydelse. Han forkastade en tidigare inriktning av den sovjetiska sjokrigsteorin från mellankrigstiden och framåt som innebårande, att flottan reducerades till att mer eller mindre endast utgora ett understod åt armen. I centrum hade satts defensiva uppgifter i form av kustforsvar (inklusive invasionsforsvar) och operationer i hemmafarvattnen med motsvarande tonvikt i flottans sammansåttning vid kustforsvarsfartyg etc. Gorsjkov argumenterade i stållet for nodvåndigheten av att satsa på en offensivt inriktad flotta, i stand att såttas in på de centrala (nord-)atlantiska sjovågarna, vårs ståndigt våxande betydelse han framholl.

Gorsjkov understrok att en flotta numera år kapabel att genom sina operativa insatser avgora kampen åven på kontinentala krigsskådeplatser. Dårvid betonade han bl.a. att flottan år fråmsta potentiella bårare av kårnvapen (och att NATO insett detta) .52.⁵²

Som sjomaktens »huvudkomponent« framholl Gorsjkov flottan men han betonade att (i Sovjetunionen) »oavlåtlig uppmårksamhet« också maste ågnas åt sjomaktens ovriga komponenter.⁵³ Till dessa råknade han uppenbarligen bl.a. operationsbasen. Det framgår av hans generella resonemang om geografins betydelse liksom bl.a. hans framhållande av att NATO skapat en mångd baser for marin-och flygstridskrafter langs de

49 Ibid., s. 98ff.

50 Hibbits, s. 145.

51 Hår hånvisas till den svenska utgåvan. S. G. Gorsjkov, Statens sjomakt, overs. Harry Engstrom, Malmo 1977 (engelsk utgåva The Sea Power of the State, Oxford etc. 1979).

52 Ibid., s. 7f. I det sammanhanget framholl Gorsjkov bl.a. mqjligheten att stationera raketvapen på over-och undervattensfartyg (jfr ovan). Ibid., sårskilt s. 229ff.

53 Ibid., s. 317.

Side 47

soyjetiska sjogrånsarna.⁵⁴ Han belyste sårskilt hur - vid sidan om och nåra forenad med kampen om sjoherravåldet - landstigningar spelat en central roll genom historien och framholl, att de behållit sin betydelse fram till våra dagar.⁵⁵ Som viktigaste uppgift for flottan vid sidan om nedkåmpandet av den fientliga flottan angav Gorsjkov »insatser mot landområden och dår grupperade markstridskrafter« eller m.a.o. invasionerover havet.⁵⁶ I enlighet dårmed genomdrev Gorsjkov under 1960-talet utbildningen av speciella landstigningsenheter.⁵⁷

Gorsjkovs teorier vånder sig mot de av generalstaben traditionellt uppråtthållna forestållningarna om arméns och markkrigforingens primat och utgor ett tydligt angrepp på dessa.⁰⁸ I det sammanhanget spelade det efter kriget tillbakatrångda intresset for invasionsforetag (amfibiska operationer) en kritisk roll. En annan representant for marinen, amiral Alafuzov, angrep den forstå utgåvan av Sokolovskis arbete for att inte ågna tillråcklig uppmårksamhet åt detta slag av operationer och framholl dess fortsatta och centrala betydelse.⁵⁹

Marinen utmanade således generalstaben. Det var dårvid viktigt att
den kunde vinna allierade, bl.a. i den nybildade Warszawapaktens militåra
ledning samt i den likaledes nygrundade osttyska krigsmakten.

Gretjko, Warszawapakten och kampen för en maritim operationsplan

Chrusjtjov uppråttade Warszawapakten i maj 1955, mot bl.a. utrikesministerMolotovs vilja.⁶⁰ De olika medlemsstaternas integration och roll i pakten byggde bl.a. på återkommande moten med representanter for de olika medlemsstaternas politiska ledning. De bildade tillsammans ett

54 Ibid., s. 7, 308.

55 Ibid., s. 304.

56 Liksom markstridskrafternas uppgift kunde uttryckas i formeln »soldat mot soldat« sammanfattade Gorsjkov sina teorier i formeln »flotta mot flotta och flotta mot kust.«lbid., s. 241 ff.

57 Charles C. Pritchar, »Soviet amphibious force projection,« i Soviet Naval Influence: Domestic and Foreign Dimensions, eds. Michael McGwire &John McDonnell, Halifax, N.S. 1977, s. 250. Jfr också Wilhelm Agrell, »Soviet Baltic strategy and the Swedish submarine crisis,« Cooperation and Conflict 1983, s. 269-281 (276).

58 Jfr Elmo R. Zumwalt, »Conclusion,« i Red Star Rising, s. 138-141. Fram till 1950 var marinen formeilt underordnad armen. Mellan 1950-53 var den sjålvståndig men dårefter inlemmades den i ett nybildat gemensamt forsvarsministerium. I detta ingick som gemensamt hogsta operativt ledningsorgan generalstaben for de våpnade styrkorna, vilken dominerades av den tidigare armégeneralstaben och av armémarskalkar. Garthoff, s. 41ff, 82, 198.

59 Se hårom och betråffande den fortsatta diskussionen kring denna fråga Wolfe, s. 187f.

60 Molotov motsatte sig också DDR:s medlemsskap i pakten. McCauley, s. 230.

Side 48

rådgivande utskott som hogsta gemensamma politiska organ for pakten i
fredstid.61

Vid sidan dårav farms också ett gemensam overbefålhavare. Denna post beklåddes av en sovjetisk marskalk - i ordningsfoljd Konev (1955-1960), (1960-1967), Jakubovski (1967-1976), Kulikov (1977-1989). sorterade direkt under den sovjetiske forsvarsministern med rangen som forste stållforetrådare for denne. Overbefålhavarens stållforetrådare for luftforsvaret var den sovjetiske flygvapenchefen (likaså direkt understand den sovjetiske forsvarsministern med rangen av stållforetrådare for denne). Också stabschefen och den senare tillsatte chefen for de gemensamma Ostersjoflottstridskrafterna (»den forenade Ostersjoflottan«) var sovjetryssar. Sovjetunionen hade således en stark stållning i Warszawapaktens militåra ledning.

Denna bestod av overbefålhavaren jåmte hans stab. Tillsammans bildade de Warszawapaktens »forenade kommando« (hår kallat »Warszawapaktskommandot«). Det var meningen att staben skulle innehålla representanter for de olika medlemsstaterna. Forverkligandet av denna avsikt tycks dock på grund av oenighet ha drqjt till 1966.

Warszawapakten innebar ett erkånnande av Sovjetunionens rått till stationering av trupper i medlemsstaterna. Dårigenom skapades ett instrument for permanent kontroll - och ett fro till konflikt, inte bara utåt utan åven inåt. Stråvanden att konsolidera kommandots stållning och tvårnationella karak tår motarbetades av Rumånien. Det slog vakt om sin autonomi och vågrade bl.a. att deltaga i Warszawapaktens gemensamma intervention i Tjeckoslovakien år 1968. De invåndningar Rumånien gjorde innebar bl.a. att anstrångningar att faststålla overbefålhavarens kompetens och ledningsfunktioner i krig forsvårades.

Warszawapaktsoverbefålhavaren kunde utgora ett hot, inte bara mot intressen hos satellitstaterna utan också mot den soyjetiska generalstaben .⁶² Mot bakgrund hårav har vi mqjligen att se fordelningen av de soyjetiska trupperna. Endast en del av dessa inordnades under Warszawapaktskommandot.Till dess forfogande stålldes vid grundandet 30 soyjetiska och 48 allierade divisioner arméstridskrafter jåmte 34 resp. 27 divisioner flygstridskrafter (hårtill kom efter genomford upprustning också osttyska forband, jfr nedan). Att doma av ovningar, ledningsstrukturetc. råknade man med att Warszawapaktsstyrkorna i krig av soyjetiska forband skulle innefatta de i Polen, Tjeckoslovakiet (från

61 Framstållningen av ledningsforhållandena etc. inom Warszawapakten bygger dår inget annat anges på Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften.

62 Rangmåssigt placerades han over generalstabschefen - de innehade formellt andra resp. tredje plats i den militåra hierarkin, efter forsvarsministern.

Side 49

1968), Ungern och DDR stationerade ryska truppernajåmte styrkorna
vid militårområdena Baltikum, Vitryssland, Karpaterna, Kiew och Odessa.

Varken styrketilldelning eller avgrånsningar i forhållande till Sovjets egna operationsområden synes emellertid ha varit klart regierade inom Warszawapakten. Dess overbefålhavare och hans kommando hade således svårt att vinna erkånnande. En regiering av dessa forhållanden kan mqjligen ha skett utanfor pakten, genom bilaterala avtal, men det år in te sannolikt. Annu 1978 konstaterade den dåvarande overbefålhavaren, Kulikov, att frågorna rorande ledningen i krig var olosta.

Medan hans stållning i krig således tycks ha forblivit oreglerad tilldelades Warszawapaktsoverbefålhavaren genom beslut i januari 1956 viktiga funktioner i fred. Han fick till uppgift bl.a. att leda den operativa utbildningen och stridsutbildningen av de forenade stridskrafterna, organisera och leda gemensamma ovningar, overvaka truppernas tillstånd samt via berorda regeringar och forsvarsministrar i de olika medlemsstaterna vidtaga åtgårder for att såkra en standig insatsberedskap.

Detta beslut gav Warszawapaktsoverbefålhavaren ett viktigt potentiellt
maktmedel i kampen for erkånnande och status.

Det var val kant att den forste Warszawapaktsoverbefålhavaren, marskalk Ivan Konev (f. 1897), ivrigt men forgåves efterstråvade forsvarsministerposten. Han tillhorde liksom sina eftertrådare Gretjko och Jakubovski sydfrontsklicken och spelade en viktig roll i samband med håndelserna efter Stalins dod och Chrusjtjovs maktovertagande. Dårvid stoddes Chrusjtjov också av Zjukov som blev forsvarsminister år 1955 men senare kom i konflikt med Chrusjtjov och avsattes år 1957. Mellan Zjukov och Konev utvecklades en håftig konflikt, vilken var fårgad också av den forres stråvanden att håvda de professionella militårernas inflytande gentemot de politiska officerarna (»politrukerna«) som Konev ursprungligen tillhort samt att skapa en starkt centraliserad militårledning .⁶³

Andrej Gretjko (fodd 1903) var Warszawapaktsoverbefålhavare 1960-1967.Han nåra lierad med Gorsjkov. Det markerades på sedvanligt soyjetiskt manér av att Gretjko år 1969 i forordet till en framstållning han skrev om striderna på sydfronten under det andra vårldskriget sårskilt harangerade Gorsjkov, dels for dennes insatser under kriget, dels for hans medverkan vid tillkomsten av Gretjkos bok. Gorsjkov å sin sida lovordade Gretjko både i tal och skrift och framholl dennes insatser

63 Garthoff, s. 20ff, 25ff, 35ff, 42f; Wolfe, s. 37,98; Kolkowicz, s. 135 not 80,143,181ff, 242 not 66, 237ff, 251, 255, 365.

Side 50

under kriget.⁶⁴ Gretjko uppeholl sig i sin bok utforligt vid landstigningsoperationeroch deras betydelse under kriget. Dårvid framholl han att »eine Landungsoperation nur dann Erfolg hat, wenn sie durch entschlossene,auf eine Vereinigung mit den Landungskråften zielende Handlungen frontal angreifender Truppen unterstiitzt wird.«⁶⁵

I en kamp for makt och status år det viktigt om man kan håvda sig diskursivt, genom att deltaga i eller utveckla projekt som kan vinna anslutning och legitimitet.⁶⁶ Gretjko var en av de mest radikala och hogljudda forespråkarna for en konfrontationskurs gentemot USA.⁶⁷ Det mandat Warszawapaktsoverbefålhavaren givits når det gållde att leda den operativa utbildningen och ovningsverksamheten utnyttjades omedelbart och målmedvetet av honom. I direktiv till DDR:s krigsmakt den 18 november 1960 angående utbildningen under det kommande året lades tonvikten vid offensiven.⁶⁸ En sådan inriktning lades också till grund for en under 1960-talet starkt intensifierad ovnings- och manoververksamhet. Den forstå gemensamma manovern »Quartett« anordnades år 1963 foljd av manovrarna »Oktobersturm« (1965), »Moldau« (1966), »Nord« (1968), »Oder-Neisse« (1969), samtliga i Centraleuropa och »Rhodopen« (1967) på Balkan. Fram till borjan av 1970-talet utfordes sammanlagt over 30 gemensamma storre ovningar och manovrar. De stod omvåxlande under ledning av en sovjetisk, polsk eller osttysk hogre militår (marskalk, general eller amiral).⁶⁹

Vid sidan om forberedelser for mera tillfålliga och begrånsade aktionermot Våstberlin och Polen inriktades ovningarna och manovrarna på en stor offensiv våsterut. De utgick dårvid regelbundet från i stort sett ett och samma låge, nåmligen ett (ståndigt) anfallshot från NATOs sida och från att NATO utdelade forstå slaget i form av ett flygangrepp mot DDR:s

64 S.A.Gretjko, Die Schlacht um den Kaukasus, ty. overs. Siegfried Weidlich, Deutscher Militårverlag 1972, s. 15; Gorshkov, Red Star, s. 81, 91.

6S Gretjko, s. 371.

66 Se Allan Pred som i anslutning till Torsten Hågerstrand framhållit att maktrelationer kommer till uttryck i en kamp mellan olika individuella och kollektiva projekt om utrymmet i tid och rum. Allan Pred, »Power, everyday practice and the discipline of human geography,« i Space and Time in Geography: Essays Dedicated to Torsten Hågerstrand, Lund 1981, s. 30-55. Jfr åven Gemzell, Stållforetrådarna, s. 6f.

67 Kolkowics, s. 266; Foy D. Kohler, Mose L. Harvey, Leon Gouré & Richard Soil, Soviet Strategy for the Seventies: From Cold War to Peaceful Coexistence, Miami 1973, s. 73, 83, 93, 120, 190, 197; Goldgeier, s. 91; Sodaro, s. 205f, 230.

68 Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 49f. Angående Gretjkos principiellt hoga vårdering av militåra ovningar når det galler att stårka militårt samarbete etc. se också Andrej A. Grechko, The Armed Forces of the Soviet State: A Soviet View, 2ed, U.S. Air Force 1978, s. 341.

69 Inventar: Manover und Übungen 1956-1970, s. 9ff.

Side 51

territorium. Ovningarna var således offensiva men inom en defensiv ram.⁷⁰ Man kan också uttrycka det så att motiveringen var defensiv men metoden offensiv. Enligt premisserna for ovningarna borjade NATO kriget, vilket emellertid omedelbart utloste en offensiv av Warszawapaktsstyrkorna,dels våsterut med målet att nå ut till Atlantkusten i Frankrike, dels i riktning av Jylland.

Vid en konferens den 10.7.1962 orienterade den operative chefen for den polska armen, general Tutschapki, nårmare om premisserna for en stor taktisk ovning (eller »Truppenubung)« hosten samma år av sovjetiska, polska och osttyska Warszawapaktsstyrkor under ledning av den polske forsvarsministern, general Spychalski. Det nåmndes dårvid att premisserna svarade till Warszawapaktskommandots planering under ledning av denne. Enligt dessa premisser planerade den angripande NATO-sidan (»West«) en huvudoffensiv i riktning Berlin-Warszawa samt en sidooffensiv i riktning Rostock-Szczecin med målet att tillintetgora vaster om Oder befintliga sovjetiska och osttyska trupper, forcera Oder och fortsåtta offensiven i riktning Warszawa-Kaliningrad och Gdansk. Det forutsattes således att åven motståndaren stråvade efter att gripa till offensiv. Utan att invånta ett anfall skulle emellertid Warszawapaktsstyrkorna (»Ost«) i en krissituation genomfora en omgruppering av sina krafter for att efter ett krigsutbrott, utlost av NATO, omedelbart gå till offensiv med sovjetiska, polska och osttyska forband »in Rich tung Westen und Jutland.«⁷¹ Ett sådan operation ovades fortsåttningsvis i detalj och med målsåttningen att fora offensiven fram till den franska Atlantkusten .⁷²

Till grund for ovningarna lades således en offensiv, maritim inriktning, vårs tydliga syfte var att oppna vågen for Ostersjoflottan, ut ur Ostersjon och vidare ut ur Nordsjons sack. Detta forenades med tanken att ett nytt krig skulle utkåmpas på motståndårens område - en målsåttning som maste forstås mot bakgrund av de bittra erfarenheterna under det andra vårldskriget, bl.a. i Sovjetunionen.⁷³

I samband med ommobleringar efter sitt makttilltråde och stårkande

70 Jfr hårtill och betråffande de operativa forberedelserna och overvågandena Basler, passim.

71 Kdo Volksmarine, Stellv. d. Chefs f. op. Arbeit, Abt. Operativ, Sep./Okt. 1962, BA-MA, Potsdam:VA-04-23825. Ovningen nåmns också i det osttyska militårarkivets register over ovningar och manovrar. Inventar: Manover und Übungen, s. 111. Det år emellertid osåkert om den kunde utforas på grund av Cubakrisen. I varje fall ledde denna till att en anslutande marin ovning samt en ovning vid DDR:s Militårbezirk V maste instållas. Se nedan.

72 Jfr Basler, som dock endast har granskat dessa ovningar från slutet av 1970-talet (han anger dem som »spåtestens« existerande sedan 1977/78). Basler, s. 202.

73 Jfr Basler, s. 180.

Side 52

av sitt grepp over maktapparaten utnåmnde Bresjnev i mars 1967 Gretjko till forsvarsminister. I april 1973 blev denne tillsammans med utrikesministerGromyko och KGB-chefen Andropov medlem av Sovjets hogsta maktorgan, politbyrån (presidiet), inom vilken de av samtida bedomare betraktades som ett slags inre kabinett.⁷⁴ Gretjko beholl forsvarsministerpostenfram till sin dod år 1976, då han eftertråddes av en annan anhångare till Bresjnev, Dmitri Ustinov. Denne avled i december 1984 och drabbades således inte av Gorbatjovs utrensning av många Bresjnevanhångare .⁷⁵ Till dem horde Gorsjkov som avgick i december 1985. Hår till kan dock också ha bidragit hans hoga alder (75 år).

En och samma klick kom således att lange inneha viktiga positioner inom både Warszawapaktskommandot och Sovjetunionens militåra hierarki. Det forklarar varfor den nåmnda inriktningen kom att behålla sitt grepp over Warszawakommandots ovningsverksamhet, åven sedan Gretjko låmnat dess ledning. For att forstå detta maste vi emellertid också se till den fortsatta verksamheten inom kommandot.

Warszapaktskommandot och den militära diskursen

Vid en konferens i Moskva den 18 maj 1987 diskuterade generalstabscheferna i Warszawapaktslånderna ett av den soyjetiska generalstaben utarbetat utkast till en militårdoktrin. Det antogs vid ett efterfoljande mote med Warszawapaktens politiska rådgivande utskott i maj samma år i Berlin och offentliggjordes genom en kommuniké den 19 maj 1987. For forstå gangen tillkånnagavs dårmed innehållet i en militårdoktrin officiellt. Denna doktrin hade en utpråglat defensiv karaktår. Tonvikten lades på ett aktivt forsvar av det egna territoriet. Den foljdes av soyjetiska truppreduktioner.⁷⁶

En ny betoning av defensiven kom redan till uttryck i Warszawapaktsovningen»Schild-84,« anlagd av den tjeckoslovakiska krigsmakten år 1984, vilken behandlade en långre forsvarskam p fore overgangen till offensiven. Också i markforsvarsovningen »Freundschaft-86« och luftforsvarsovningen»Granit-86« intog defensiven en viktig plats. Anvisningarfrån Warszawapaktskommandot for 1988-89 angav emellertid

74 W. Berner et. al., The Soviet Union, London 1973, cit. efter John Keep, Last of the Empire: A History of the Soviet Union 1948-1991, Oxford & New York 1995, s. 183.

75 McCauly, s. 288f, 342. Personforåndringar och en politisk kursåndring hade dock delvis redan inletts under Andropov. Stephen White, Gorbachev and after, Cambridge 1992, s. Bff.

76 The Cambridge Encyclopedia of Russia, s. 518f; Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkraften, s. 39ff, 63ff.

Side 53

åter (samtidigt med en befrielse av DDR och Tjeckoslovakiet från en fientlig erovring) den stora våstoffensiven som mål for den operativa insatsen i ett krig. Warszawapaktsovningen »Schild-88« (sornrnaren 1988) var fortsatt vasentligen en offensiv ovning.⁷⁷

Av be tydelse i det sammanhanget kan ha varit att Kulikov satt kvar som Warszwapaktsoverbefålhavare till februari 1989.⁷⁸ I Sovjetunionens utrikes - och såkerhetspolitik har man urskilt olika kontroversiella, mer eller mindre radikala hållningar till konflikten med USA/NATO.⁷⁹ Samtliga Warszawapaktsoverbefalhavarna, således både Konov, Gretjko,Jakubovski och Kulikov, synes dårvid ha gått på en starkt oforsonlig, »maximalistisk« linje.⁸⁰

I varje fall kan vi konstatera att Warszawapaktskommandot in te enbart tycks ha handlat på order från den soyjetiska politiska ledningen. Det gor det intressant att granska dess motiveringar och argument for den maritima och offensiva operation som ovningarna så lange behandlade samt overhuvud dess forestållningar om ett kommande krig, dess vasen, karaktår och mål.

Jåmfort med t.ex. motsvarande ovningar i Tyskland fore och under de båda vårldskriget ågnar man mycket stor anstrångning åt att infor deltagandeforband, gaster och overordnade organ motivera ovningarna och deras tema. Bl.a. framholl man nodvåndigheten av att kunna såtta kraft bakom ordet och att i det utrikespolitiska spelet in te bara forlita sig på diplomatin.⁸¹ In i det sista klamrade man sig fast vid en forestållning som gick ut på att Sovjetunionen skulle hålla fast vid en kurs som in te erkånde en våstlig militår overlågsenhet och vid forestållningen om den egna militåra formågan och sammanhållningen.⁸² Vidare håvdades enligt

77 Basler, s. 209 f; Helmut Gopel, »NVA-Landstreitkråfte,« i NVA: Anspruch und Wirklichkeit, s. 77-128 (97).

78 Sodaro, s. 357 not 108.

79 Se ibid., s. 34 ff.

80 Garthoff, s. 337; Sodaro, s. 182, 331.

81 Detta framholls t.ex. eftertryckligt av den osttyske marinchefen Ehm, bl.a. i hans avslutande genomgång av Warszawapaktsovningen »Baltik« år 1970. Kdo Volksmarine, Vortrag des Chefs der Volksmarine, Vizeadmiral Ehm zur Auswertung, BA-MA, Potsdam :VA-04-24749.

82 Infor det erkånda hotet av inre upplosning av Warszawapakten genom utvecklingen i Polen och USA:s intensifierade rustningsanstrångningar under Reagan (»die Strategen des Pentagon streben mit allem Nachdruck eine strategische Erstschlagskapazitåt und eine erdruckende nukleare Übermacht an«) framholls år 1981 att Sovjetunionen och de andra medlemmarna av Warszawapakten under inga omståndigheter skulle finna sig i, att USA och NATO uppnådde militår overmakt. Kdo Militårbezirk V, Kommandostabsubung »Orkan-81,« August 1981, BA-MA, Potsdam:VA-10-15438. I ett avslutande anforande vid en gemensam Warszawpaktsovning två år senare under ledning av chefen for DDR:s Militarbezirk V, generallqjtnant Gehmert, konstaterade denne (citerande ett uttalande av den sovjetiske generalsekreteraren Andropov i Pravda): »Alle Versuche, militårische Überlegenheit über die UdSSR zu erlangen, sind vergeblich. Die Sowjetunion wird das nie zulassen, sie wird keiner Gefahr jemals unbewaffnet gegenuberstehen.« Kdo Militårbezirk V, VS-Stelle Stab, Gemeinsame Truppenubing ver.(bundeter) Armeen »Lawine-83,« 11-16.04.1983, Potsdam:VA-10-19800.

Side 54

traditionellt monster att det rorde sig om ett råttfårdigt krig (»bellum justum«), påtvingat av en ondskefull angripare och om en kamp for freden samt att denna endast kunde bevaras med hjalp av en militår overlågsenhet.⁸³ Detta forenades med ideologiska klasskampsargument och med hånvisning till att det rorde sig om bevarandet av det som socialismen uppnått samt att det gållde ett forverkligande av Marx' och Lenins idéer.⁸⁴

Hotet år militårens sårskilda raison d'etre som den regelmåssigt tenderaratt overdriva.⁸⁵ Det forstårktes genom att man, under hånvisning till dagsaktuella håndeiser som Suezkrisen och Vietnamkriget på 1960taleteller de amerikanska upprustningarna och diplomatiska utspelen på 1980-talet, opererade med fiktionen av ett ståndigt, akut hot från NATOs sida.⁸⁶ I skenbar motsåttning hårtill framholls den egna oovervinneligheten.Denna

83 I utvårderingen (slutkritiken) av en av Warszawapaktskommandot anordnad Kommandostabsubung år 1982 hette det t.ex.: »Angesichts des Strebens des Imperialismus nach Erringung eines militårischen Übergewichts und entscheidender strategischer Vorteile gegenuber der sozialistischen Staatengemeinschaft ist die friedenserhaltende Funktion sozialistischer Streitkråfte zu Beginn der achtziger Jahre bedeutsam wienie zuvor ... Die in gesteigerte Wucht und Stårke entbrannte Klassenschlacht mit dem Imperialismus um die Losung der gegenwårtig wichtigsten Frage, die Erhaltung und Festigung des Friedens, unterstreicht mit besonderer Deutlichkeit die neuen Anforderungen an die sozialistische Militårmacht als Ganzes.« Kdo Militårbezirk V, der Chef, Kommandostabsubung »Lawine-82,« Mårz und April 1982, BA-MA, Potsdam:VA-10-17303. Se också uttalanden av Gretjko i samma riktning år 1971 i sovjetisk press, Kohler, s. 85, 207.

84 Generalløjtnant Gehmert framholl således betråffande resultaten av Warszawapaktsovningen »Lawine-83,« att de »reihen sich ein in diezahlreichen Erfolge unserer sozialistischen Staatengemeinschaft, die sie dank einer abgesumiiilen Aussen-, Sicherheits- und Militårpolitik in der Klassenauseinandersetzung mit dem Imperialismus errungen hat und in die vielen guten und ausgezeichneten Ausbildungsergebnisse im Karl-Marx-Jahr, vomit wir das Leben und Wirken von Karl Marx, dem grossten Sohn des deutschen Volkes und Begrunder der wissenschaftlichen Sozialismus wurdigen.« Kdo Militårbezirk V, der Chef, Referat zur Auswertung der Truppenfuhrung der 1. MSD, Bundesarchiv, Miltårarchiv, Potsdam:VA-10-19800. Jfr åven offentliga uttalanden av Gretjko 1970 och 1972, citerade i Kohler, s. 213, 219f.

85 ChristerJonsson, Ole Elgstrom, Magnusjerneck, Internationell politik, Lund 1992, s. 61.

86 Dårom hette det t.ex. på ett typiskt sått i det avslutande anforandet vid en ovning år 1982: »Die Reagan-Administration sieht die Konfrontation mit der Sowjetunion und die Durchsetzung der Weltherrschaftsanspruche der USA als ihre aussenpolitische Hauptaufgabe an. Zur gleichen Zeit, in der selbst in der westlichen Welt die Kritik an der Politik der US-Regierung zunimmt, bemuhen sich die Vertreter der NATO-Lander in Brussel, die Schubkraft der von den USA eingeleiteten Fahrt ins Ungewise zu verstårken. So haben sie am 23.01.1982 'erste Schritte der Sanktionspolitik gegen die Sowjetunion und Polen abgesprochen,' die 'einen steigenden Druck auf die nach ihrer Auffassung fur die Lage in Polen Verantwortlichen' ausiiben soli. Ein hoher Vertreter der USA sagt dazu vor der Presse, es sei 'ein recht breites Spektrum von Massnahmen' erortert worden. Dazu gehorten Wirtschaftssanktionen, Sperrung von Finanskrediten, Einschrånkungen des Kulturaustausches sowie Reisebeschrånkungen fur Diplomaten der Sowjetunion und Polens.« Kdo Militårbezirk V, VS-Stelle Stab, Kommandostabsubung »Zyklon-82,« BA-MA, Potsdam:VA-10-17300. Se också uttalanden av Gretjko i sovjetisk press år 1972, Kohler etc., s. 208.

Side 55

vinneligheten.Dennamotsåttning forsokte Gretjko emellertid att upplosagenom
att hånvisa till Lenins tes om att ju storre socialismens seger
biir, ju mer våxer imperialismens motstånd.87

Det år, som Clausewitz betonat, svårare att angripa an att forsvara sig. Offensiv forutsåtter som regel militår overlågsenhet.⁸⁸ Dårmed aktualiserades en rad av de kontroversiella frågor som vi tidigare har berort och betråffande vilka, som vi framhållit, den interna debatten inom Sovjetunionen

I enlighet med de synpunkter på initialfasens formodligen avgorande betydelse i ett krig som bl.a. framforts offentligt av Chrusjtjov år 1960 men som var fortsatt kontroversiella framholls sårskilt vikten av ett snabbt vinnande av initiativet.⁸⁹ Dårmed fick de resurser man forfogade over eller snabbt kunde forfoga over vid ett krigsutbrott central betydelse.Dår vid byggde man på en ståndig alarmberedskap⁹⁰ och ståndigt insatsberedda styrkor men också på antagandet om en lang forberedelsetidi ett krislåge och en egen overlågsen formåga till snabb mobilisering .⁹¹ En sådan uppfattning dominerade i Sovjetunionen i slutet av 1950-talet men blev senare ifrågasatt.⁹² Faran av dylika forvåntningar

87 Artikel av Gretjko i militårtidningen Krasnaia zvezda den 18.4.1970, citerad i Kohler etc., s. 205.

88 Carl von Clausewitz, Om kriget, sv. oversåttning Hjalmar Mårtensson, Klaus-Richard Bohme och Alf W.Johansson, Stockholm 1991, s. 341ff.

89 Betråffande den sovjetiska striden kring dessa frågor se Garthoff, s. 68f, 82ff, 120ff samt Wolfe, s. 3lff, 34ff, 130ff, 137. Forsvarsminister Heinz Hoffmann framholl emellertid i en rapport till Honecker år 1981 om en sovjetisk ovning, vid vilken han nårvarit, att »die sowjetische Kriegskunst geht davon aus, dass in einem modemen Krieg bei der erfolgreichen Abwehr und Zerschlagung der Aggression des Gegners der Durchbruch einer vorbereiteten Verteidigung im hohen Tempo eine entscheidende Rolle fur die erfolgreiche Durchfuhrung von Angriffsoperationen der Vereinten Streitkråfte auf dem westlichem Kriegschauplatz spielt.« Cit. efter Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 57.

90 Dårom framholl chefen for DDR:s Militårbezirk V: »Fiir uns kommt es darauf an, jederzeitbesser auf einen Krieg vorbereitet zu sein, als der Aggressor.« Kdo Militårbezirk V, VA-Stelle Stab, Komandostabsubung Lawine-82, Referat zur Auswertung der Kommandostabsubung,

91 Den beråknades ge ett forsprång på minst 20 dagar. Basler, s. 183.

92 Wolfe, s. 113. Betråffande mobiliseringsplanering i Sovjetunionen under Stalin och dess viktiga inpliktioner med hånsyn till bl.a. maktstrukturen och militariseringen av samhållet se Nils Erik Rosenfeldt, Stalin's Special Departments: A Comparative Analysis of Key Sources, Kopenhamn 1989.

Side 56

exemplifieras av Schlieffenplanen fore forstå vårldskriget. Den vilade på
liknande forestållningar, vilket vanligen anses ha spelat en viktig roll for
att tvinga fram avgorandena i samband med krigsutbrottet år 1914.

En stor betydelse fick också rorligheten samt frågan om en kårnvapenanvåndning. En viktig roll i det sammanhanget spelade den bl.a. av Chrusjtjov foretrådda uppfattningen att Sovjetunionen, åven om det utsattes for det forstå slaget, alltid skulle vara i stand att overleva och att slå tillbaka⁹³ liksom forestållningen att motståndaren skulle forbruka huvuddelen av sina kårnvapen i en forstå, massiv insats. Det skulle skapa gynnsamma forutsåttningar for en anvåndning av egna, utspridda taktiska kårnvapen.⁹⁴

I Warszawapaktsovningarna framstållde man dårvid dessa som en slags långskjutande artilleri snarare an massforstorelsevapen och framholl de stora fordelar som kunde vinnas i ett (avgorande) initialskede, utan att betona t.ex. skador av betydelse for den egna framryckningen (på kommunikationsmedel, infrastruktur etc).⁹⁵ Framforallt forsokte man att nedtona faran från de forvåntade, inledande fientliga atomvapenangreppen genom att bl.a. ingående behandla hur man tekniskt, medicinskt och psykologiskt skulle och kunde reparera skadorna.⁹⁶

93 Wolfe, s. 31ff, 85ff.

94 Om denna forestållning se Garthoff, s. Xllf. Vid en marin Warszawapaktssovning år 1963 råknade man med en »Verausgabung von 70% aller vorhanden Kernwaffen« på motståndarsidan »in den ersten 72 Stunden.« Kdo Volksmarine, Gemeinsame Flottenubung »Priliw« (Flut), Auskunftsbericht des Chefs Aufklårung der Volksmarine nach der Lage vom 8.8.1963 (dat. 9.8.1963), BA-MA, Potsdam:VA-04-5571.

95 Jfr Basler, s. 208.1 skarp kontrast hårtill angreps i slutanforandet vid en ovning år 1982 »die aggressivsten Kreise des Weltimperialismus, insbesondere der USA,« for att vilja vånja månskligheten vid »die Moglichkeit eines Atomkrieges als eine 'gottgewollte, selbstverståndliche Sache' och det framholls nodvåndigheten av att »offensiv jene Politik zu entlarven, welche die Menschheit daran gewohncn will, die Moglichkcil einei Überschreitung der Schwelle zwischen Frieden und Krieg, den Untergang in einem atomaren Inferno als unausweichlich anzusehen.« Kdo Militårbezirk V, VS-Stelle Stab, Kommandostabsiibung »Zyklon-82,« BA-MA, Potsdam:VA-10-17300.

96 I t.ex. den osttyska Kommandostabsiibung »Herbststurm 71« arbetade en sårskild grupp med »analytische Auswertung der gegnerischen Kernwaffenschlåge.« Ovningen anordnades hosten 1971 vid Militårbezirk V under ledning av forsvarsminister Heinz Hoffmann med sårskild uppgift att prova samordningen mellan centrala militåra och civila myndigheter under en spånningsperiod och i initialskedet av ett krig. Militårbezirk V, Der Chef, Referat über die Auswertung der Kommandostabsiibung »Herbststurm 71« im Kommando des Militårbezirkes V am 25.09.1971, BA-MA, Potsdam:VA-10-641. Dylika undersokningar foranledde en varning från chefen for den osttyska militåra spaningsverksamheten den 10.8.1977. I enlighet med stråvandena att gora ovningarna så verklighetsnåra som mojligt (jfr ovan) inskårpte han nodvåndigheten av att »verstårkt mit Normativen über mogliche Verluste bei Übungen zu arbeiten« och betonade att man hårvidlag inte fick hånge sig åt några illusioner. Dårvid hånvisade han forutom till fientliga flygangrepp också till »das Sperrsystem mit den Kernminen in der Jutlåndischen Operationsrichtung in unmittelbarer Grenznåhe und im Vorfeld des Nord-Ostsee-Kanals.« Som sin mening framholl han att »der Gegner wird die Kernminen ziinden und uns erhebliche Verluste zufugen.« Kdo Militårbezirk V, Chef Aufklårung, Diskussionsbeitrag zur militårwissenschaftlichen Beratungam 11.08.77 (10.8.1977, BA-MA, Potsdam:Va-10-7857. Dylika erinringar synes ha resulterat i en viss skårpning når det gållde bedomningarna av motståndaren. I det avslutande anforandet vid en osttysk ovning år 1981 nåmndes, att den uppfyllt den osttyske forsvarsministerns krav, »noch starker davon auszugehen, dass wir uns grundsåtzlich auf die Operationen und Gefechte der Zukunftvorbereiten mussen, dass wir keine Unterschåtzung der Potenz und der Mobilmachungsmoglichkeiten des imperialistischen Gegners zulassen durfen.« Kdo Militårbezirk V, VS-Stelle Stab, Kommandostabsubung »Orkan-81,« August 1981, BA-MA, Potsdam:Va-10-15438.

Side 57

Ovningarna visar en stråvan att forena militåra och politisk-ideologiska forestållningar tillsammans med starka inslag av fiktioner och retorik till en fast och sluten rneningsvåv eller diskursiv struktur. Mer och rner fångades militåren dårvid i en bur av fiktioner, retorik och allt mer illusoriska forvåntningar. Tonen blev under 1980-talet och under intryck av de 6kande svårigheter att hålla samman ostblocket samt att håvda sig i rustningskonkurrensen med NATO alltmera desperat och anklagelserna mot vast for att onska och forbereda ett krig allt håtskare.⁹⁷

DDR och den militära diskursen

DDR:s styrkor ges en viktig uppgift i Warszawapaktsovningarna. De skall ta en stor del av den forstå stoten i ett krig. Arméstridskrafterna var i fredstid uppdelade på två militårområden, Militårbezirk 111 och V. Medantrupperna från Militårbezirk 111 skulle såttas in långre soderut skulle de från Militårbezirk V spela en viktig roll i operationen med riktning Jylland. De skulle enligt ovningarna anvåndas i en allra forstå anfallsvåg mot Slesvig-Holstein med syfte att bl.a. nedkåmpa befintliga NATOstyrkori norra Tyskland och såkra ett brohuvud over Nord-Osterjokanalenfor att på så vis skapa forutsåttningar for en fortsåttning av anfallet både norrut, mot Jylland och vidare våsterut.⁹⁸ Dårvid råknade man med

97 Vid genomgången av en Kommandostabsubung, anordnad av Warszawapaktskommandot år 1982, hette det t.ex.: »Wir waren und sind uns im klaren, dass auch kunftig auf dem Weg zum Kommunismus und zu einem dauerhaft gesicherten Frieden nicht wenig Widerstånde und Schwierigkeiten zu überwinden sind. Deshalb haben wir keine Illusionen iiber das menschenfeindliche, aggressive Wesen des Imperialismus und die Hårte des Klassenkampfes.« Kdo Militårbezirk V, der Chef, Kommandostabsubung »Lawine-82,« Mårz und April 1982, BA-MA, Potsdam:VA-10-17303.

98 Kdo Militårbezirk V, Der Chef, Referat über die Auswertung der Kommandostabsubung »Herbststurm 71« im Kommando des Militårbezirkes V am 25.19.1971, BAMA:VA-10-641; Basler, s. 202f. Redan år 1957 genomforde DDR:s trupper tillsammans med på osttyskt territorium stationerade sovjetiska stridskrafter en taktisk ovning (»Truppenubung«), till grund for vilken låg en offensiv strategi. Den foregicks enligt vanligt monster av en Kommandostabsubung. Dåri behandlade man en forsvarssituation som overgick till en motoffensiv. Gopel, s. 95ff.

Side 58

tunga offer. Forlusterna i de inledande stridshandlingarna uppskattades
till 100.000 soldater och I miljon civila (dårav 300.000 doda och 700.000
skadade)."

Avsaknaden av forsok att genomfora »signifikanta åndringar« i den offensiva militåra doktrinen eller diskursen har foranlett skarp kritik från det nåmnda tyska militåra forfattarkollektivet. Den militåra och politiska ledningen i DDR anklagas for att ha satt lojaliteten mot Sovjetunionen framfor hånsynen till de skador som eventuellt kunde vållas DDR i ett mojligt krig.¹⁰⁰

DDR:s politiska ledning holls lopande orienterad om både Warszawapaktsovningarna och de egna ovningarna. Bl.a. dllstålldes direktiv och anvisningar generalsekreteraren for SED. Denne nqjde sig emellertid genomgående med att teckna sitt godkånnande, utan anmårkningar. Den politiska ledningen kande således vål till vilka tankar och planer som rorde sig i huvudet på både Warszawapaktens och de egna militårerna utan att detta synbarligen har lett till några invåndningar eller protester. Det behover emellertid inte bara vara fråga om en påtvingad och passiv hållning. Den roll DDR och dess krigsmakt ges har inte nodvåndigtvis varit emot utan kan lika vål ha varit i enlighet med osttyska både militåra och politiska intressen.

DDR maste som nåmnt kåmpa hårt for att vinna erkånnande. Uppråttandet av DDR år 1949, vilket skedde forst efter bildandet av en våsttysk regering, var pråglat av tydligt intresse från osttysk men stor tveksamhet från sovjetisk sida. Det samma tycks ha gållt upprustningen av DDR.¹⁰¹ I frågor som berorde det kalla kriget in tog DDR dårvid genomgående en mer radikal och mera på konfrontation inriktad hållning an Sovjetunionens politiska ledning.¹⁰²

DDR:s stållning var avhångig av Sovjetunionens våxlande politik, inte
bara mot USA utan också och sårskilt mot Våsttyskland, dår det också
utkristalliserade sig olika hållningar på sovjetisk sida. DDR valde dårvid

99 Beråkningar i samband med manovern »Sojus« år 1983, återgivna i Basler, s. 193-196. Ovningen »Antennenmast-83« samma år angav forlusterna vid en osttysk division på grund av kårnvapeninsats från båda sidor till 35-40% av manskapet. BA-MA:VA-10-154443.

100 Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 66, 71.

101 Stalin gav klartecken for denna forst år 1952, tre år efter tillkomsten av NATO. Forhandlingspromemorier och uppteckningar i samband med osttyska konsultationer i Moskva den 29.3-10.4.1952. Wilhelm Pieck - Aufzeichnungen zur Deutschlandpolitik 1945-1953, eds. Rolf Badstubner & Wilfried Loth, Berlin 1994, s. 382-398. Seven Loths inledning, s. 13-49 och dens., »Ziele sowjetischer Deutschlandpolitik nach dem Zweiten Weltkrieg,« i Sozialismus und Kommunismus im Wandel: Herman Weber zum 65. Geburtstag, eds. Klaus Schonhoven & Dietrich Staritz, Koln 1993, s. 366-382.

102 Sodaro, passim.

Side 59

genomgående en hård, »maximalistisk,« linje. Det ledde till sammanstotningarmellan
Moskva och Ostberlin 1963-1964, hosten 1966, våren
1971 samt i slutet av 1980-talet.103

Dårvid finns det tecken på att DDR forsokte att forma en allians med hoga sovjetiska militårer mot forsok av Chrusjtjov att nårma sig Våsttyskland i borjan av 1960-talet. Bland dem som nåmnts i det sammanhanget år Gretjko.¹⁰⁴ Denne in tog i det långsta en skarpt awisande hållning gentemot Våsttyskland. Detsamma galler hans eftertrådare som Warszawapaktsoverbefålhavare Jakubovski, liksom också Gretjkos eftertrådare som forsvarsminister Ustinov.¹⁰⁵

På osttysk sida utmårkte sig bl.a. forsvarministern general Heinz Hoffmann genom att (åven efter Ulbrichts fall) sårskilt håftigt angripa Våsttyskland och varna for ett hot från dess sida.¹⁰⁶ Hårigenom samt genom att markera ett gott forhållande till både den egna politiska ledningen¹⁰⁷ och till Warszawapaktskommandot kan DDR:s militåra ledning ha hoppats på att stårka sin egen stållning både inåt och utåt.¹⁰⁸

Når Warszawapakten ingicks år 1955 hade DDR:s upprustning nyss påborjats.¹⁰⁹ Det forutsattes emellertid att dess styrkor efterhånd som de fårdigorganiserats i sitt flertal skulle tillforas de gemensamma Warszawapaktsstyrkorna .¹¹⁰1 borjan av 1980-talet omfattade armen sammanlagtsex

103 Moreton, passim; Sodaro, sårskilt s. 29ff, 135ff, 390.

104 Ibid, s. 57.

105 Ibid., s. 162, 164, 181f, 200.

106 Ibid., s. 174 not 23, 219, 253, 260, 295, 300f.

107 År 1967 rapporterade den politiska organisationen inom marinen: »Die grosse Mehrheit der Angehorigen der Volksmarine ist bereit, jeden Befehl unserer Partei- und Staatsfuhrung zum Schutze unseres sozialistischen Vaterlandes unter Einsatz des eigenen Lebens auszufuhren.« Kdo Volksmarine, Mehrstufige, einseitige Flotteniibung der Volksmarine »Taifun« (16.-15.Aug. 1967), Volksmarine, Stellvertreter des Chefs u. Leiter der Politischen Verwaltung, Auskunftsbericht des Leiters der Politischen Verwaltung des Kommandos der Volksmarine 15.8.1967, BA-MA, Potsdam:VA-04-19688. År 1985 var 96 % av officerarna medlemmar av partiet (SED). Jablonsky, Die NVA im Staat der SED, s. 21.

108 Generallqjtnant Gehmert anknot uttryckligen hårtill i sin motivering for den gemensamma Warszawapaktsovningen »Lawine-83.« Refererande till och citerande aktuella uttalanden av Honecker framholl han, »dass es unseres wichtiges politisches Anliegen bleibt, den Frieden dauerhaft zu sichern, indem wir alles tun werden, um die DDR als stabilen Staat der Arbeiter und Bauern, als Eckpfeiler des Sozialismus und des Friedens in Europa zu stårken.« Nationale Volksarmee, Militårbezirk V, der Chef, Referat zur Auswertung der Truppenubung der 1. MSD, Bundesarchiv, Miltårarchiv, Potsdam:VA-10-19800.

109 officiellt grundades den osttyska krigsmakten forst våren 1956. DDR hade emellertid då, under tåcknamn av polis, senare »kasernerad« polis, redan påborjat en militår organisering och utbildning. Walter Jablonsky, »NVA-Volksmarine,« i NVA: Anspruch und Wirklichkeit, s. 149-178 (169). I april 1955 uttryckte den osttyska centralkommittén sin beslutsamhet att utveckla forsvaret till »einen schlagkraftigen, kampfstarken und vom hohem Bewusstsein erfullten Kaderarmé.« Cit. efter Basler, s. 169.

110 Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 48.

Side 60

lagtsexståndigt insatsberedda plus fem mobiliseringsbara divisioner eller en styrka på i fred 127.800 man och i krig ungefår 352.600 man. Av dessa skulle i fred 106.000 och i krig runt 258.000 man stållas till forfogande for Warszawapaktsstridskrafterna.¹¹¹ Avståndet till Sovjetunionenmed slutligen 290 miljoner invånare och over 4 miljoner soldater var stort. Sovjetunionen var också ensam innehavare av kårnvapen. Når det galler konventionella stridsmedel, insatsberedskap etc. torde dock DDR:s krigsmakt kvalitativt ha varit langt mer betydelsefull ån dessa siffror anger.¹¹²

DDR:s militårledning engagerade sig omedelbart i striderna inom Warszawapakten. Dårvid gick den in for losningar som gav storre makt åt Warszawapaktsoverbefålhavaren. Bl.a. forordades att den sovjetiska generalstaben skulle tjåna som dennes arbetsstab.¹¹³ Ett forverkligande hårav kunde ha fått stora konsekvenser for maktforhållandena. Forslaget berorde således intimt den hår antydda rivaliteten mellan Warszawapaktskommandot och den sovjetiska generalstaben. I DDR:s flotta uttryckte man missnqje over att integrationen var mindre utvecklad inom Warszawapakten an inom NATO (dår bl.a. våsttyska ofncerare uppnådde viktiga poster).¹¹⁴ Warszawapaktsoverbefålhavaren visade å sin sida sin uppskattning av DDR:s krigsmakt. Denna skulle i krig inte operera som en samlad nationell enhet utan delas upp i olika element - for hårens del i divisionsstorlek. På 1980-talet åndrades emellertid detta till hela arméer och den osttyska flottan fick rått att operera som en samlad enhet inom ramen for Warszawapaktens forenade sjostridskrafter.¹¹⁵

In i det sista betonade DDR:s militåra ledning solidariteten med pakten och dess militåra forestållningar.¹¹⁶ Redan i december 1984 informerade den sovjetiske generalstabschefen marskalk Achromejev den osttyske forsvarsministern Heinz Hoffmann om att generalstaben

111 Gopel, s. 77.

112 WalterJablonsky, »Die NVA im Staat der SED,« i NVA: Anspruch und Wirklichkeit, s. 15-28, passim; dens., Die NVA in den Vereinten Streitkråften, passim; Basler, passim.

113 Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 37f.

114 Jablonsky, NVA-Volksmarine, s. 156. Jablonsky bygger hår på intervjuer med den f.d. osttyske marinchefen, amiral Theodor Hoffmann den 1.3.1993.

115 Ibid., s. 70.

116 I en utvårderingsrapport från en gemensam ovning av Warszawapaktsstyrkorna (sovjetiska, polska och osttyska forband) år 1985 heter det betråffande de deltagande osttyska forbanden: »Mit ihren guten und sehr guten Leistungen als Ausdruck der gefestigten Bereitschaft zum kollektiven Schutz der sozialistischen Errungenschaften stellten sie erneut unter Beweis: die sozialistische Militarkoalition ist bereit und in der Lage, jeden Aggressor vernichtend zu schlagen.« Kdo Militårbezirk V, der Chef, »Drushba-1985,« 14.06-18.09.1985, Auswertebericht, BA-MA, Potsdam:VA-10-21480.

Side 61

forberedde en åndring av grundvalarna for den operativa planeringen och att den avsåg att under de nårmaste månaderna nårmare precisera denna forandring. Han framhoil, att planeringen dittiiis byggt på en angreppsorganisation och att en forsvarsoperation endast forberetts som ett andra alternativ. Det var emellertid nu nodvåndigt att åndra tyngdpunkten och att ågna en forsvarsoperation en vederborlig uppmårksamhet .¹¹⁷ Forst 1988 drog emellertid DDR:s krigsmakt konsekvensernahårav och underkastade defensiva frågor en nårmare undersokning.Anda till 1989 fortsatte den att i sina egna ovningar behandla det tidigare offensiva temat.¹¹⁸ DDR:s krigsmakt agerade således på samma eller på ett ånnu mera motstråvigt - och sjålvståndigt - sått ån Warszawapaktskommandot,når det gållde att folja kursåndringen i Moskva.

En sårskild styrka på DDR:s sida var den starka kontinuiteten i både den militåra och den politiska ledningen med få personella foråndringar. Fram till 1971 var Walter Ulbricht och dårefter Erich Honecker generalsekreterare. 1956-60 var armégeneral Willi Stoph, 1960-85 armégeneral Heinz Hoffmann och 1885-1989 armégeneral Heinz Kessler och dårefter amiral Theodor Hoffmann forsvarsminister (Minister fur Nationale Verteidigung) .119.¹¹⁹

Trots alia forsok till isolering hade samtidigt befolkningen i DDR, sårskilt genom sina band till Våsttyskland, på ett helt annat sått ån den i det ovriga ostblocket, kontakter med våst. Det var ågnat att forsvåra kontrollen från både Moskva och Ostberlin.

En speciell svårighet var att man i ett krig skulle mota tyska soldater och tysk befolkning som fiende. Det kunde ge anledning att ifrågasåtta stridsmoralen. Materialet från de militåra ovningarna och manovrarna innehåller återkommande rapporter om deserteringar. Mot den bakgrundenhar vi att se att man från den osttyska militarens sida ståndigt framhåller inte bara den egna truppens, och sårskilt officerskårens, kvalitet, utbildningsnivå och prestationsformåga utan också dess moral. Dårvid kunde militåren delvis gomma sig bakom partiet och dess ansvar. Efter sovjetisk forebild fanns det i DDR:s krigsmakt vid sidan om den militåra administrationen också en partiorganisation. Under forsvarsministernsorterade således en stållforetrådare for militåra frågor och en for politiska frågor. Politiska officerare tjånstgjorde på de olika nivåerna

117 Detta motiverades med »den hohen Stand der Aggressionsbereitschaft des Gegners sowie die Vielzahl der stattgefunden Truppenubungen in Zentraleuropa und die Unberechenbarkeit des Gegners.« Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 59ff.

118 Basler, s. 21 Of.

119 Jablonsky, Die NVA im Staat der SED, s. 22ff.

Side 62

inom krigsmakten.¹²⁰ Dessutom fanns det också en »Verwaltung 2000« vilken inom krigsmakten tjånade som organ for Ministerium fur Staatssicherheit(Stasi), d.v.s. den hemliga såkerhetstjånsten. Trådarna lopte samman hos generalsekreteraren for partiet.¹²¹

Den politiska organisationen deltog i de militåra ovningarna och dess insatser kommenterades genomgående i utvårderingen av dessa - och i mycket positiva termer.¹²² Ståndigt inhamrades nodvåndigheten av att soldaterna lårde sig att hata fienden.¹²³

I ett tjånstereglemente for de osttyska marinofficerarna hette det: »Aufgabe der politischen Arbeit an Bord ist es ... den Klassenfeind und seine reaktionåre, aggressive Politik zu entlarven, die Besatzungsangehorigen zum Hass auf den Feind zu erziehen ... den Besatzungsangehorigen die weltweite Offensive des Sozialismus und seinen unaufhaltsamen Vormarsch ... iiberzeugend darzustellen.«¹²⁴

I en foredragning for Honecker i samband med den gemensamma Warszawapaktsovningen »Sojus 83« redogjorde den osttyske forsvarsministernpersonligen for ovningsplanen. Den gick ut på att »strategische Gruppierungen aus Truppen und Flottenkråften der Streitkråfte der UdSSR, der V(olks)R(epublik) Polen, der DDR und der CSSR wurde die Aufgabe gestellt, die Hauptziele der 1. strategischen Operation mit den

120 Enbart inom marinen omfattade den politiska organisationen år 1967 4.981 medlemmar vartill kom 793 »Kandidaten.« Kdo Volksmarine, Mehrstufige, einseitige Flottenubung der Volksmarine »Taifun« (16.-15.Aug. 1967), Volksmarine, Stellv. d. Chefs u. Leiter d. Politischen Verwaltung, Auskunftsbericht des Leiters der Politischen Verwaltung des Kommandos der Volksmarine 15.8.1967, BA-MA, Potsdam:VA-04-19688.

121 Ibid.

122 Som uppgift for det politiska arbetet vid en Warszawanaktsovning år 1963 angavs t.ex. att sårskilt forklara »das Wesen und den Charakter des Krieges« samt att på denna grundval »den Hass gegen den Gegner und die Überzeugung von der Gerechtigkeit unseres Kampfes und eine feste Siegeszuversicht anzuerziehen.« Kdo Volksmarine, Gemeinsame Flottenubung »Priliw« (Flut) der Baltischen Rotbannerflotte, Polnischen Seekriegsflotte und der Volksmarine der DDR 9-11.8.1963, Anordnung des Leiters der Politischen Verwaltung des Kommandos der Volksmarine (10.8.1963), BA-MA, Potsdam:VA-04-5571. I Kommandostabsubung »Lawine-82« deltogB7s »Kommunisten« samt 1275 medlemmarav ungdomsorganisationen Freie DeutscheJugend. Kdo Militårbezirk V, Abt. Operativ, Kommandostabsubung »Lawine-82,« Referat zur Auswertung, BA-MA, Potsdam:VA-10-17303.

123 Detta framolls åven i mer offentliga uttalanden från politisk sida, bl.a. av Ulbricht. På en partikonferens forklarade denne betråffande DDR:s stridskrafter, att de »sollen erfullt sein vom Hass gegen die amerikanischen, englischen und franzosischen Imperialisten, die die Bevolkerung der doppelten Versklavung unterwerfen wollen.« Walter Ulbricht auf der 2. Parteikonferenz (»Das Wesen der nationalen Volksarmee der Deutschen Demokratischen Republik«) i Taschenkalender der nationalen Volksarmee 1958, Leipzig 1958, s. 10.

124 Cit. efter Jablonsky, Die NVA im Staat der SED, s. 18.

Side 63

Truppen von vier Fronten durch den Vorstoss zu den Grenzen Frankreichsam
13. und 15. Tag zu erreichen und dabei

- die Ten itorien Danemarks, der BRD, der Niederlande und Belgiens
einzunehmen und

- den Austritt dieser westeuropåischen Staaten aus dem Krieg zu
erzwingen

- die strategische Operation durch das Einfuhren von zwei weiteren Fronten in die Tiefe Frankreichs zu entwickeln, die strategischen Reserven auf seinem Territorium zu zerschlagen, am 30. und 35. Tag die Biskaya und die Grenze Spaniens zu erreichen und mit der Herausfuhrung Frankreichs aus dem Krieg die Endziele der 1. strategischen Operation zu erreichen.«¹²⁵

De militåra ovningarna och manovrarna behandlade operationerna under de allra forstå dagarna av ett kommande krig, d.v.s. under en mycket begrånsad tidsperiod, vilket år låttare att åskådliggora i en ovning eller manover. Det betyder betråffande Danmark att arméovningarna begrånsar sig till genombrytandet av NATO-forsvaret i Slesvig-Holstein samtoppnandet av vågen upp till Jylland och in te behandlar operationer mot oarna.¹²⁶ Denna fråga foil huvudsakligen inom sjostridskrafternas kompetensområde.

Det finns hår inte utrymme for en redogorelse for de marina ovningarna rorande Danmark for hela perioden fram till Warszawapaktens upplosning år 1991. Det år dårfor nodvåndigt med en snåvare kronologisk avgrånsning ån i ovriga delar av framstållningen. 1960-talet tycks ha utgjort en viktig mognads-och utformningsfas for den offensiva och maritima inriktningen. Vi skall dårfor betråffande de marina ovningarna koncentrera oss på denna period och i gengåld gora framstållningen mera detaljerad.

En erövring av de danska barna - med kärnvapeninsats

Den soyjetiska marinen var uppdelad på fyra flottor: Nordflottan, Stillahavs - eller Fjårran Ostern-flottan, Svarta-havsflottan och Ostersjoflottan. Av dessa var den sistnåmnda den viktigaste, bl.a. på grund av nårheten till centrala delar av Sovjetunionen.¹²⁷ Den utokades och moderniserades

125 Cit. efter Gopler, s. 97f.

126 Från de lantmilitåra ovningarna foreligger dock ett omfattande kartmaterial over Danmark, åven med rysk text, som noggrant anger forvåntade NATO-enheter och deras lokalisering etc.

127 Garthoff, s. 50.

Side 64

under 1950-talet. Samtidigt hotades dess stållning genom den nya offensivastrategin och konkurrensen skårptes med den på Kolahalvon (Murmanskområdet)baserade Nordflottan, vilken hade direkt tilltråde till de atlantiska sjovågarna som nu kom i centrum for uppmårksamheten. Ostersjoflottans stållning i den nya offensiva strategin hotades också genom Våsttysklands upprustning och bildandet av NATOs gemensammaOstersjokommando, BALTAP, i december 1961.¹²⁸

I den situationen tycks det ha uppstått en intressegemenskap mellan Gorsjkov, den soyjetiska Ostersjoflottan och Warszawapaktskommandot .¹²⁹1 anslutning till dess ovningsverksamhet anordnades under 1960talet åven gemensamma ovningar for den soyjetiska Ostersjoflottan (»baltiska Roda Fanan-flottan«) samt de polska och osttyska flottorna. De brukar då tillsammans betecknas som den »forenade Ostersjoflottan« eller den »forenade baltiska flottan.«¹³⁰

Som ovan nåmnt beordrades år 1962 for forstå gangen en stor gemensamarméovning av Warszawapaktstyrkorna med uppgift att behandla en offensiv våsterut.¹³¹ Avsikten var ursprungligen att åven anordna en marin ovning (»Reedeiibung«) i Swinoujscie med de soyjetiska, polska och osttyska Ostersjoflottorna under ledning av stabschefen for den soyjetiska Ostersjoflottan, konteramiral G.A. Bondarenko. Den skulle behandla en samverkan vid en ilastning av sjolandsåttningstrupper samt overfart och landsåttning av dessa, av allt att doma riktad mot de danska oarna.¹³² Denna ovning blev emellertid instålld,¹³³ uppenbarligen på

128 Agrell, s. 272.

129 Betråffande de samtidiga - och om uppmårksamheten konkurrerande - ovningarna av den sovjetiska Nordflottan under 1960-talet, likaledes kulminerande omkring 1970, se Rolf Tamnes, The United States and the Cold War in the High North, Oslo 1990, s. 200ff.

130 På 1970-talet kåmpade Kulikov som ny Warszawapaktsoverbefålhavare och med stod av den likaledes nye sovjetiske forsvarsministern Ustinov for skapandet av en ståndig, gemensam stab for Ostersjoflottorna redan i fredstid. Den skulle bestå av staben vid den sovjetiska Ostersjoflottan plus operativa grupper från den polska och osttyska flottan. Forst på 1980-talet synes emellertid denna kamp ha resulterat i en regiering av stabens organisation och funktioner. Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 155. Jfr åven ibid., s. 52ff samt nedan not 158.

131 Denna ovning innefattade också vissa marina forsvarsuppgifter. Således simulerades en fientlig landstigning av ett regemente på 1500 man med en divisionsstab på polskt territorium vid Dzwinow. Det kalkylerades också med fientliga landstigningsforsok oster om Greifswald (i området Lubmin — Usedom). Kdo der Volksmarine, Abt. Operativ, Aktennotiz: Besprechung im Hauptstab der NVA über die Vorbereitung und Durchfuhrung einer gemeinsamen Truppenubung, BA-MA, Potsdam:VA-04-23825.

132 Inventar: Manover und Übungen, s. 4.

133 Kdo der Volksmarine, Einschåtzung der in der Zeit vom 24.9. bis 03.10.1962 durchgefuhrten Flottenubung durch den Chef der Volksmarine, 10.10.1962, Flottenubung der Volksmarine, 24.9-03.10.1962, BA-MA, Potsdam:VA-04-23825.

Side 65

grund av Cubakrisen.¹³⁴ I stållet ovades en dylik operation vid en stor gemensam flottovning med beteckningen »Priliw« (flod) i augusti 1963 under deltagande av den sovjetiska Ostersjofiottan, den poiska fiottan och DDR.s flotta.

Ovningen fortjånar sårskilt att uppmårksammas genom att den leddes av Gorsjkov personligen.¹³⁵ Denne gav också i samband med forberedelserna »eine eingehende und umfassende militårpolitische und militårgeographische Einschåtzung des nordwest-europåischen Schauplatzes. «¹³⁶ Ovningen, som pågick under tiden 10-16 augusti 1963, behandlade en operation av de tre flottorna, sammanslutna till en Warszawapaktens forenade Ostersjoflotta. Åven en del av den sovjetiska Nordflottan deltog (for att medverka vid framstallningen av motståndaresidan) liksom armé, flyg- och luftforsvarsforband från de deltagande lånderna. Ovningsledningen uppeholl sig i den sovjetiska Ostersjoflottans bas i Baltijsk (Pillau i tidigare Ostpreussen). Ovningsområdet omfattade Nordatlanten, Nordsjon, Norska havet samt Ostersjon från 60. breddgraden soderut men ovningen fokuserade starkt på en erovring av de danska oarna och en forcering av Ostersjoutfarterna.¹³⁷

De premisser, som Gorsjkov låmnade ut, utgick från att NATO efterstråvadeatt
spårra Ostersjotillfarterna och forhindra ett genombrott av

134 Denna angavs uttryckligen som anledning till instållandet av en till den 27-31 oktober 1962 planerad arméovning (»Korpsiibung«) med beteckningen »Nordwind« och med samma tema (en offensiv operation) vid DDR:s Militårbezirk V. Den skulle i enlighet med de gångse riktlinjerna for ovningarna (våstoffensiven) ha behandlat »Organisation und Fuhrung des Angriffes aus der Bewegung eines Armeekorps mit Forcieren eines grossen Wasserhindernisses (uppenbarligen Nord-Ostersjokanalen) und Zerschlagung herankommender Reserven des Gegners in Begegnungsgefechten in der Anfangsperiode eines Krieges.« Inventar: Manover und Übungen 1956-1970, s. 114.

135 Detta var i enlighet med principen att en taktisk ovning (i detta tillfållet en »Flottenubung«) leddes av en overordnad militår chef som befann sig en nivå hogre an de forband som deltog i eller på annat sått berordes av ovningen. Inventar: Manover und Übungen, s. 7.

136 Manuskript, stammande från den ostyska marinstabens operativa avdelning, av innehållet att doma avsett som underlag for en avslutande utvårdering av den osttyska insatsen under ovningen. Manuskriptet har talrika handskrivna åndringar. Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs des Stabes fur operative Arbeit, Abt. Operativ, Gemeinsame Flotteniibung »Priliw« (Flut) 09.-11. Aug. 1963, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573.

137 Detta simulerades genom en landstigning, utfdrd av sjo- och helikopterstridskrafter på polskt område, vaster om Ustka (i Danziger bukten) den 15-16 augusti 1963. I denna operation, i vilken for forstå gangen landstigning från havet med styrkor från samtliga tre fdrbundna Ostersjoflottor simulerades, deltog ett sovjetiskt marininfanteriregemente, ett regemente ur en polsk landstigningsdivision, ett osttyskt forband samt vardera ett kompani helikopterlandstigningstrupper från Polen och DDR jåmte bl.a. osttyska landstigningsbåtar. Kdo Volksmarine, Gemeinsame Flottenubung »Priliw« (Flut) 9-11.8.1963, Leiter der Übung, Oberkommandierender der Sowjetflotte Flottenadmiral S. Gorschkow, Aufgabenstellung (utan datum), BA-MA, Potsdam:VA-04-5571.

Side 66

Warszawapaktens flotta. Ytterst detaljerat skildras hur ett krigsutbrott foregås av (genom den egna spaningstjånsten faststållda) omfattande trupprorelser på de danska oarna och andra åtgårder for att hindra en invasion av dem (Falster, Møn och Sjålland).¹³⁸ På grundval av dessa premisser utvecklade sig ovningen till en operation med syftet att redan inom de allra forstå dagarna efter ett krigsutbrott ockupera »die Inseln und Halbinseln der Belt- und Sundzone« samt forcera Ostersjoutgångarna,inklusive Nord-Ostersjokanalen (Kielkanalen) och mqjliggora ett forlåggande av egna offensiva sjostridskrafter ut i Nordsjon. Aktionen motiverades forst och fråmst med defensiva skål. NATOs aggressiva avsikter, den stora vikt det lade vid kontrollen over Ostersjoutfarterna och dess intentioner att trånga in i Ostersjon (och dårmed att hota Warszawapaktens sjostridskrafter och sjoforbindelser samt dess kustflank)skildras utforligt. Också ett annat, offensivt argument nåmndes emellertid: »Solange sich die Belt- und Sundzone (handskriftligt har tillfogats »sowie der Kieler Kanal«) in Gegnerhand befinden, sind die eigenen U-Boote und Überwasserstreitkråfte nicht in der Lage, in der Nordsee zu handeln um Schlåge gegen die Stossgruppierungen und die Seeverbindungen des Gegners fuhren zu konnen.«

Liksom i de lantmilitåra ovningar vi skildrat betonades kravet på ståndig och omedelbar stridsberedskap och snabb mobilisering.¹³⁹ Bl.a. framholls betydelsen av att forekomma en planmåssig minering av de danska farvattnen från NATO-håll.¹⁴⁰

Allt detta gjorde det viktigt for Warszawapaktstaterna att redan i
initialskedet av ett krig ta de danska oarna i besittning.141 Frågan år: med
vilka medel?

138 KdoVolksmarine, Gemeinsame Flottenubung »Priliw« (Flut) 9-11.8.1963, Leiter der Übung, Oberkommandierender der Sowjetflotte Flottenadmiral S. Gorschkow, Aufgabenstellung (utan datum), BA-MA, Potsdam:VA-04-5571.

139 Enligt Jablonsky, som hår bygger på en intervju med amiral Theodor Hoffmann (denne var chef for den osttyska marinen 1987-1989 jfr ovan), hade Warszawapaktskommandot satt som norm att krigsfartygen skulle kunna vara i stand att fulk utrustade lopa ut från sina hamnar med en timmas varsel. Ibid., s. 151.

140 Kdo Volksmarine, Gemeinsame Flottenubung »Priliw« (Flut) 9.-11.8.1963, Legenden zum Entschluss des Chefs der 11. resp. 16. Flottille; Korvettenkapitan Kautz, Bericht über die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flottenubung der Vereinten Baltischen Flotte, dat. 23.8.1963, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573. Kautz' redogorelse tillstålldes forutom marinstaben också chefen for forsvarsministeriets Hauptstab, Generalmajor Siegfried Riedel samt SED:s centralkommitté (Abteilung Sicherheit).

141 Jfr en historik, skriven i den osttyska krigsmakten år 1977 av ett forfattarkollektiv under ledning av Ehm. Dåri heter det tillbakablickande betråffande ovningsverksamheten under tiden från borjan av 1960-talet: »ImAnbetrachtderNotwendigkeit, (den) Gegner... im Falle einer von ihm entfesselten Aggression auf seinem eigenen Territorium zu vernichten, setzte sich die Ansicht der Fuhrung offensiver Kampfhandlungen immer mehr durch. Demzufolge wurde in der Durchfuhrung taktischer Seelandungen ... eine bedeutende Moglichkeit gesehen, die Entfaltung und den Durchbruch der Stosskråfte ... durch die Belt- und Sundzone sicherzustellen sowie die Angriffshandlungen der eigenen Landstreitkråfte zu unterstutzen.« Cit. efter Jablonsky, NVA-Volksmarine, s. 150.

Side 67

En kontroversiell fråga i samband med landstigningsoperationer var konsekvenserna med hånsyn till dessa av ett kårnvapenkrig. Var det overhuvud mojligt att genomfora en storre landstigning under moderna forhållanden? Denna fråga debatterades i borjan av 1960-talet i den sovjetiska militåra litteraturen.¹⁴²

Ovningen utgick i sina premisser från ett »allgemeinen Raketen- Kernwaffenkrieg« och från att erovringen av Ostersjoutloppen skulle genomforas »in Verbindung mit dem zweckmåssigen Einsatz von Kernwaffen.« Uppgifterna for de egna forbanden innefattade tillintetgorandet av forvåntade fientliga grupperingar av hangarfartyg i nordostra Adanten, Nordsjon etc. i syfte att uppnå luftherravålde i Bålt- och Oresundsområdet samt av fientliga raketramper, flygplatser och baser. Huvuduppgifter for ovningen var att genast efter det att man blivit varse forberedelser av våstsidan for ett omedelbart forestående krig snabbt och dolt genomfora full stridsberedskap, att genom en insats av u-båtar och långdistansflyg tillintetgora hangarfartygsbaserade, kårnvapenbårande fientliga flygforband samt att ockupera »die Inseln der Belt- und Sundzone.« Sjålva landstigningen på dessa osar skulle inledas kl 05.00 på morgonen den andra dagen efter ett krigsutbrott på två olika landstigningsavsnitt på Sjålland - av kartor framgår att det rorde sig om Køge bukt samt Fakse bukt - med hjalp av landstigningsenheter från samtliga de tre forbundna flottorna. Den osttyska flottan hade dessutom till uppgift att erovra Falster och Lolland.(se nedan).¹⁴³

Huvudlandstigningen på Sjålland skulle enligt ovningen genomforas med hjalp av en kårnvapeninsats. Det nåmns att man for att såkra invasionen skulle genomfora kårnvapenangrepp (kl. 02.30 på natten den andra dagen efter ett krigsutbrott) mot raketvapnen »Nike Hercules« samt »HonestJohn« jåmte »weitere Gruppierungen und Objekte der Landungsabwehr« på Sjålland.

Bornholm var låmnat utanfor de ovan nåmnda ovningarna men en erovring av denna 6 behandlades vid en ny gemensam flottovning i mars 1967. Enligt premisserna skulle Bornholm erovras genom en invasion over havet av polska, sovjetiska och osttyska forband på den andra dagen

142 Wolfe, s. 188.

143 Ovan nåmnda manuskript från den ostyska marinstabens operativa avdelning. Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs des Stabes fur operative Arbeit, Abt. Operativ, Gemeinsame Flottenubung »Priliw« (Flut) 09-11.Aug. 1963, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573.

Side 68

av ett krig och foregås av en luftlandsåttning av en bataljon polska trupper (norr om Aakirkeby) två timmar fore sjolandsåttningen. Invasionsflottanskulle avsegla från polska och soyjetiska hamnar ungefar en timma efter ett krigsutbrott. Landstigningen skulle under utnyttjande av kårnvapenangrepp med raketer åga rum på sydostra Bornholm på fyra angivna punkter: Balka strand (soyjetiska trupper), Due Odde och Brens (Broens) Odde (polska trupper) samt vaster om Due Odde (en osttysk motoriserad infanteriskyttebataljon).¹⁴⁴

Erövring av de danska darna - utan körnvapeninsats

Warszawapaktskommandot genomforde den 12-18 oktober 1970 den gemensamma lantmilitåra (taktiska) ovningen »Waffenbruderschaft« under ledning av den osttyske forsvarsministern Heinz Hoffmann. Den foregicks under tiden 24-29 augusti samma år av en Kommandostabsubungfor Ostersjoflottorna med beteckningen »Baltik.« Denna leddes av chefen for den osttyska marinen, viceamiral Ehm, med chefen for den soyjetiska Ostersjoflottan, amiral Michailin och chefen for den polska flottan, konteramiral Janczyszyn, som stållforetrådare. Den stållforetrådande osttyske forsvarsministern och ansvarige for utbildningsfrågor generallojtnant Weiss samt generalstabschefen i den polska armen, divisionsgeneral Czocha nårvor vid ovningen.¹⁴⁵

Premisserna utarbetades under tiden 29 juni till 4 juli av en ovningsstab under ledning av stabschefen i den ostyska marinen, konteramiral Streubel, på grundval av direktiv från Warszawapaktskommandot. De fortsatta forberedelserna synes ha forsvårats genom att det inte visade sig mqjligt att med kort varsel erhålla utresetillstånd från den soyjetiska generalstaben for en grupp deltagande officerare från den soyjetiska Ostersjoflottan. Detta framgår av ett telegram från stabschefen for denna till Ehm den 7.8.1970.¹⁴⁶

Till grund for denna ovning lades en operation utan kårnvapeninsats

144 Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs d. Stabes f. operative Arbeit, Abt. Operativ, Gemeinsame Kommandostabsubung mit Nachrichtenmitteln, 21.-22.Mårz 1967, BA-MA, Potsdam:VA-04-19687. Sjolandstigningar ovades också av Warszawapaktsstyrkorna i en Kommandostabsubung sommaren 1968 under ledning av Gorsjkov. Inventar: Manover und Übungen 1956-1970, s. 208f.

145 Kdo Volksmarine, Stellvertreter des Chefs des Stabes fur operative Arbeit, Gemeinsame zweiseitige, mehrstufige Kommandostabsubung »Baltik« der Stabe der verbundeten Ostseeflotten mit Nachrichtenmitteln, 24.-29.Aug. 1970, BA-MA, Potsdam:VA-04-24749.

146 Kdo Volksmarine, Stellv. d. Chefs d. Stabes fur operative Arbeit, Gemeinsame zweistufige, mehrseitige Kommandostabsubung »Baltik«, Apr.-Sep. 1970. BA-MA, Potsdam

Side 69

(men med en efterfoljande overgang till en sådan). Valet mellan en omedelbar anvåndning av kårnvapen eller icke hade konsekvenser for valet och turordningen mellan olika invasionsmål. Ehrn, som betonade att båda alternativen maste hållas oppna, framholl, att »es (scheint) angebracht zu sein, bei Kampfhandlungen mit Kernwaffeneinsatz als Hauptrichtung einer Landeoperation die Insel Seeland mit der KogeundFakse-Bucht zu wåhlen, da mit Kernmitteln die zu erwartende Landungsabwehr entscheidend geschwåcht und das Sperrsystem durchbrochenwerden kann. Erfolgen dagegen die Kampfhandlungen ohne Kernwaffeneinsatz, ist eine Anlandung auf anderen dånischen Inseln angebracht.« Detgållde m.a.o. attutvålja omraden, »wo nichteine solch starke Landungsabwehr des Gegners erwartet wurde, wie zum Beispiel in der Koge- und Fakse-Bucht wahrscheinlich anzutreffen sein wird.«

Valet av invasionsmål och ordningsfoljden mellan dem var också beroende av valet mellan en overraskningsoperation och en operation som byggde på styrka. Ehm framholl att man på grund av forhållanden i Ostersjoområdet etc. maste lågga det senare alternativet som huvudprincip till grund for invasionsforberedelser och huvudsakligen handia enligt detta, dock med beståmda element av overraskning.¹⁴⁷

Enligt premisserna skulle en landstigning på de danska orna forberedas genom sammandragning av invasionsstyrkorna redan under dagarna omedelbart fore ett krigsutbrott. Detta skulle åga rum vid den sydostra Ostersjokusten (i områdena kring Darlow, Pror Wieck och Baltijsk). Ilastning och overfart skulle ske nattetid. Invasionen skulle foregås av flygattacker mot radarstationer på Bornholm, Mon, Falster och Lolland under de tre forstå dagarna av ett krig.¹⁴⁸

147 Kdo Volksmarine, Stellv. d. Chefs d. Stabes f. operative Arbeit, Gemeinsame zweiseitige, mehrstufige Kommandostabsubung »Baltik,« Apr.-Sept. 1970, Auszug aus der operativen Direktive Nr 001/op des Oberkommandierenden der Vereinten Streitkråfte der Warschauer Vertragsstaaten; Vortrag des Chefs der Volksmarine, Vizeadmiral Ehm zur Auswertung, BA-MA, Potsdam: VA-04-24748-24749. I premisserna hette det, att NATOsidan i samband med en offensiv langs den osttyska kusten i riktning av Oder planerade en landstigning vid Kolobrzeg medan den egna sidan planerade att med armen inom tre dagar efter ett krigsutbrott forcera Kielkanalen, inom sex dagar nå den tysk-danska grånsen och inom elva dagar ockupera Jylland. Både den fientliga landstigningen och den egna erovringen av de danska oarna simulerades i området Peenemunde/Usedom den 14-15 oktober 1970, d.v.s. under den pågående arméovningen »Waffenbruderschaft.«

148 Konteramiral Kalasjnikov, stållforetrådande stabschef i den sovjetiska Ostersjoflottan och i ovningen anforare for denna, tånkte sig i sin losning av de stållda uppgifterna också att landstigningen på de danska oarna skulle foregås av ett anfall av den sovjetiska Ostersjoflottan mot fiendiga sjostridskrafter och baser i Ostersjon och i Oresund-Bålt området. Dårigenom råknade han med att det fram till den tredje dagen av ett krig skulle vara mojligt slå ut upp till 70% av motståndarens angreppsstyrkor och på så vis skapa gynnsamma forutsåttningar for (den efterfoljande) erovringen av de danska oarna.

Side 70

Redan på den andra dagen av ett krig skulle (i morgongryningen) genomforas en kombinerad sjo- och luflandsåttning på Bornholm nordost om Due Odde och soder om Nexo, på kustråckor som var 1.400-1.500 resp. 1.200-1.500 meter långa. En landstigning på Mon (med dess radarstation), Falster och Lolland skulle åga rum tidigt på morgonen den fjårde dagen medan en invasion på Sjålland skulle genomforas forst på den femte krigsdagen. For invasionen på Mon (utford av sovjetiska forband) angavs en kuststråcka på 2.500 meter mellan »Wengesgor« (Vængesgård) och »Goumarken« (Hovmarken) på ons sydostra kust, på Lolland (utford av osttyska trupper) en stråcka på 1.100 meter 2 kilometer sydost om »Dodby« (Rodby), på Falster (tyska och polska trupper) en stråcka på 2.000 meter soder om »Ulsley« (Ulslev) och på Sjålland ett avsnitt i Fakse bukt, 1,2 kilometer nordost om Fakse och 3,5 kilometer vaster om »Kaplund« (Lund). Sistnåmnda landstigning skulle åga rum under medverkan av forband från alia i operationen deltagande lander, inklusive en del av de trupper som ockuperat Bornholm. Den skulle foregås av en skenmanover i Koge bukt.

Erovringen av de danska oarna skulle vara genomford fram till den sjatte krigsdagen. Från den tionde krigsdagen skulle danska hamnar och andra kustanlåggningar på sårskild order kunna anvåndas av Warszawapaktsflottorna. Ett hamnkommando skulle uppråttas i Kopenhamn och ett i Korsor. De skulle utrustas fullståndigt så att de var i stand att fylla upp forraden på Warszawaflottornas attacksjostridskrafter.¹⁴⁹

Det kan noteras att ett viktigt element i både ovningen och i simulerade landstigningsoperationer utgjorde en insats av ett specieilt osttyskt grodmans- (Kampfschwimmer) kommando med uppgift att avlågsna landstigningsspårrar etc. En sådan aktion skulle inleda landstigningen på de danska oarna.¹⁵⁰

Ovningen år 1970 innebar kulmen på en rad marina ovningar i tåt
foljd sedan borjan av 1960-talet. De innebar att ett koncept for Ostersjoflottornasanvåndning

149 Manuskript med talrika skrivfel och åndringar (jfr stavningen av de danska ortsnamnen). Kdo Volksmarine, Aufgabe fur die gemeinsame, zweiseitige, mehrstunge Kommandostabsubung der Stabe der verbundeten Ostseeflotten mit Nachrichtenmitteln und darstellenden Kraften »Baltik,« BA-MA, Potsdam:VA-04-24748.

150 Premisser (»Idee der gemeinsamen, zweiseitigen, mehrstufigen Kommandostabsubung«) jåmte bilagor, tillstallda den osttyske forsvarsministern generaloverste Kessler den 13.7.1970 och av denne bekråftade samt oversånda till Warszawakommandots stabschef, general Sjtemenko, den 20.7.1970. Insatsen av de osttyska grodmånnen nåmns också i Ehms utvårdering av ovningen. Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs d. Stabes f. operative Arbeit, Gemeinsame zweistufige Kommandostabsubung »Baltik,« Vortrag des Chefs der Volksmarine, Vizeadmiral Ehm zur Auswertung, BA-MA, Potsdam:VA-04-24749.

Side 71

flottornasanvåndningi ett krig och i detta sammanhang for en invasion
av Danmark var någorlunda fårdigutformat och testat.

Vid ett mote med Warszawapaktens forsvarsministerkommitté i Sofia i
maj 1970151 sammanfattade Gorsjkov Ostersjoflottornas uppgift i ett krig
på foljande sått:

»- Erringung und Behauptung der ståndigen Herrschaft in der Ostsee wåhrend des gesamten Krieges als entscheidende Bedingung des erfolgreichen Verlaufs der Handlungen, was sofort mit Kriegsbeginn die entschlossene Vernichtung der Flottenkråfte und landgestiitzten taktischen und Seefliegerkråfte des Gegners einschliesst.

- Unterstiitzung der Landstreitkråfte der Kustenfront in der Angriffsoperation
und bei der Besetzung des Gebietes der Ostseemeerengen
durch Anlandung von Seelandetruppen.

- Überfuhrung von Flottenkråften in die Nordsee.

- Sicherstellung von Seetransporten im Interesse der Truppen der
Landfront als auch der Flotten und im Interesse der Volkswirtschaft
unserer Lander.

- Unterbindung von Transporten des Gegners auf den Seeverbindungswegen in der Ostsee und Storung der Heranfuhrung von Verstårkungen aus der Nordsee und auf den Zugången aus dem Nordatlantik in den Raum der Ostseemeerengen.

- Verteidigung der eigenen Kuste und des Stationierungssystems der
Flottenkråfte gemeinsam mit den Landstreitkråften und den Luftstreitkråften.
«152

Erovringen av de danska orna har hår, tillsammans med de forstå
massiva slagen mot motståndaren, lyfts upp till en primår uppgift for
Warszawapaktsflottorna i ett krig.153

151 En sådan stående kommitté mottes forstå gangen i december 1969. Jablonsky, Die NVA in den Vereinten Streitkråften, s. 34.

152 Av marginalanteckningar framgår att Kalasjnikov låst Ehms framstållning och att detta inte foranlett några kommentarer. Dåremot har på Kalasjnikovs begåran ett avsnitt strukits, vari bl.a. en precisare avståmning av de sovjetiska och polska sjostridskrafternas insatser for att såkra landstigningen efterlystes och kommenterades. Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs d. Stabes f. operative Arbeit, Gemeinsame zweistufige Kommandostabsubung »Baltik,« Vortrag des Chefs der Volksmarine, Vizeadmiral Ehm zur Auswertung, BA-MA, Potsdam:VA-04-24749.

153 Ehm understrok också viktigheten av sårskilt de båda forstnåmnda uppgifterna och de krav de stålide på »die Organisation des Zusammenwirkens der verbundeten sozialistischen Ostseeflotten.« Han nåmnde dårvid, att Gorsjkov vid en nårmast foregående ovning framhållit att en losning av de nåmnda uppgifterna »med allt eftertryck« maste påborjas redan från forstå dagen av operationerna for att gripa initiativet. Amiral Michailin hade också »auf der letzten Schulung der leitenden Kader der drei sozialistischen Ostseeflotten ausfuhrlich zur Bedeutung gerade dieser Frage gesprochen.« Ibid.

Side 72

Uppenbarligen fanns det nu också en någorlunda tillråcklig mångd
militara landstigningsfarkoster for att kunna forverkliga ett sådant
mål.154

DDR intog en sårskilt viktig observationspost och en framskjuten position gentemot Danmark. Den osttyska marinen hade också en speciell erfarenhetsgrundval genom den i krigshistorien tamligen unika och - ur rent militår synvinkel - succébetonade invasionen av Danmark och Norge den 9 april 1940. Sådana fårska erfarenheter brukar vara viktiga.

Det gor det angelåget att nårmare granska den osttyska marinens roll i
sammanhanget.

Den östtyska marinen och Danmark

Marinen var den minsta grenen av den osttyska krigsmakten. På 1980talet omfattade den 14.200 man i fred, vartill kom ungefår 2.500 man ur det speciella grånsforsvaret, som var operativt understållda marinen. Den krigstida styrkan uppgick till 30.000 man.¹⁵⁵ Material etc. var av skiftande kvalitet men sjålvmedvetande och ambitioner var hoga.¹⁵⁶ Det gav marinen både fiender och allierade.

Den osttyske amiralen och senare marinchefen Theodor Hoffmann har i efterhånd betecknat forsvarsministeriet som i hånderna på armen .¹⁵⁷ Denna gick med stod från forsvarsministern framgångsrikt emot onskemål från både Warszawapaktskommandot och den sovjetiska marinledningen(Gorsjkov) betråffande uppbyggnaden av ett sårskilt marininfanteriefter sovjetiskt monster.¹⁵⁸ Liksom vi konstaterat betråffande den osttyska armen tycks det dåremot ha uppstått ett gott - och om mqjligt ånnu båttre - samarbete mellan Warszawapaktskommandot och den osttyska marinen. Dårigenom synes marinen efterhånd ha uppnått vissa fordelar. Liksom inom armen och flygvapnet tjånstgjorde ursprungligensoyjetiska

154 Ehm anmårkte dock i sin utvårdering av ovningen att beståndet av militara landstigningsfartyg inte var storre, an att samma fartyg maste anvåndes flera ganger vid en landstigning och han framholl att man maste undersoka mojligheten att anvånda åven civila fartyg. Ibid.

155 Se hårom och betråffande flottstridskrafternas sammansåttning, antal etc. ibid., s. 149, 157ff, 166ff.

156 Jfr Jablonsky som bl.a. (på basis av interyjuer med tidigare osttyska marinofficerare) framhåller att man i den osttyska flottan såg sig som jåmbordig med den sovjetiska Ostersjoflottan. Jablonsky, NVA-Volksmarine, s. 165ff.

157 Intervjuuttalande 13.5.1993, refererat ibid., s. 172.

158 Ibid., s. 164. Theodor Hoffmanns namne, forsvarsminister Heinz Hoffmann, understodde dåremot stråvandena från Kulikov och Ustinov (samt Gorsjkov) att skapa en gemensam fredstida stab for Warszawapaktens sjostridskrafter i Ostersjon. Ibid., s. 155.

Side 73

ligensoyjetiskarådgivare inom den osttyska marinen och var sårskilt verksamma inom utbildning och operativt arbete.¹"⁹ Redan 1958 terkalladesemellertid sovjetiska rådgivarna vid flottan. I stallet insattes konteramiral Medvejev från 1959 som 1. representant for Warszawapaktskommandotvid den osttyska marinledningen, vilket torde ha inneburitmindre omedelbar sovjetisk inblandning i flottans verksamhet.¹⁶⁰

I likhet med vad vi konstaterat betråffande den osttyska armen skulle den osttyska fiottan såttas in omedelbart i ett krig, i de allra forstå operationerna, dår den skulle ha att mota våsttyska och danska stridskrafter. Den var utmårkt klar hårover och, som bl.a. Ehm framholl i sin utvårdering av ovningen »Baltik« år 1970, beredd att dra de fulla konsekvenserna av att behova agera ien forstå strategisk insats i ett krig.¹⁶¹ Bl.a. simulerades flitigt fientliga kårnvapenangrepp och ett undanrqjande av skadorna efter ett sådant.¹⁶² Uppbyggnaden av speciella landstigningsforband inleddes i borjan av 1960-talet, d.v.s. samtidigt som i Sovjetunionen (och Polen).¹⁶³ Den osttyska marinen engagerade sig också starkt i den militåra ovningsverksamheten.

Uppenbarligen på grund av Cubakrisen maste som nåmnts bl.a. en till hosten 1962 planerad gemensam ovning av Warszawapaktens sjostridskrafter,vilken skulle behandla en invasion over havet, instållas. Trots detta anordnade den osttyska marinen under tiden 24 september-3 oktober 1962 en egen taktisk ovning (»Flotteniibung«) kring detta tema. Den leddes av marinchefen, konteramiral Neukirchen.¹⁶⁴ I ovningen

159 Ibid., s. 156.

160 Senare placerades också (liksom på motvarande sått inom armen) sovjetiska »Militåroberspezialisten« av hog rang vid den osttyska marinens centrala ledning, dårmot inte ute vid forbanden. Ibid., s. 156. (Jablonsky bygger dårvid på ovannåmnda, under ledning av amiral Ehm skrivna historik från 1977 samt på intervjuer med andra tidigare osttyska marinofficerare.) Senast från borjan av 1980-talet fanns det också en armérepresentant från Warszawapaktskommandot vid den osttyska krigsmakten. En sådan representant (general Sjavrov) nåmns i slutanforandet från Kommandostabsubung »Lawine-82.«

161 Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs d. Stabes f. operative Arbeit, Gemeinsame zweistufige Kommandostabsubung »Baltik,« Vortrag des Chefs der Volksmarine, Vizeadmiral Ehm zur Auswertung, BA-MA, Potsdam:VA-04-24749.

162 Det skedde bl.a. ien sårskild ovning i Warnemunde i anslutning till marinens nedan nåmnda ovning år 1962. Kdo Volksmarine, Einschåtzung der in der Zeit vom 24.09 bis 03.10 1962 durchgefuhrten Flotteniibung durch den Chef der Volksmarine, BA-MA, Potsdam:VA-04-23825.

163 Jablonsky, NVA-Volksmarine, s. 174 not 5.

164 Kdo Volksmarine, Flotteniibung der Volksmarine 24.9.-3.10.1962, Anordnung des Chefs der Volksmarine 8.9.1962; Idee der Handlungen fur die Flotteniibung der Volksmarine, BA-MA, Potsdam:VA-04-23824. Ovningen synes inte ha varit i forvåg avtalad och koordinerad med den samtidigt planerade stora lantmilitåra Warszawapaktsovningen. Detaljer kring denna avhandlades mellan en representant for den osttyska marinledningen och stållforetrådaren for den polska marinstabschefen, kommendor Rudomina, den 10 juli 1962. Dårvid meddelades den osttyska marinens avsikt att i anslutning till ovningen under hosten 1962 genomfora en egen taktisk ovning samt att denna skulle innefatta en taktisk landstigningsoperation. Rudomina erbjod om så var fallet hjalp med polska landstigningsmedel (»Landungsmittel«). Kdo Volksmarine, Abteilung Operativ, Aktennotiz: Besprechung im Hauptstab der NVA iiber die Vorbereitung und Durchfuhrung einer gemeinsamen Truppeniibung, BA-MA, Potsdam:VA-04-23825. Av påteckningar, liksom av ett foljebrev, framgår dåremot att premisserna for ovningen forelagts och godkånts av den osttyska forsvarsledningen. Marinchefen Neukirchen an den Stellvertreter des Ministers und Chef des Hauptamtes, Generalmajor Riedel 3.9.1962. BA-MA, Potsdam:VA-04-23824.

Side 74

behandlades hur man skulle gardera sig mot ett inledande fientligt karnvapenangrepp genom utspridning av sjostridskrafterna etc. samt hur man snabbt skulle såtta skadade baser i stand. Uppgiften var vidare att skapa forutsåttningar for »die Stationierung und Entfaltung eigener und verbiindeter Stosskråfte zur Fuhrung von Kampfhandlungen im Interesse der schnellen Besetzung der Belt- und Sundzone und des Forcieren der Meerengen« genom »Schaffung und Aufrechterhaltung giinstiger operativer Bedingungen in der eigenen Operationszone.« Det innefattade bl.a. minsvepningar och bekåmpning av intrångande fientligaover - och undervattensfartyg samt utlåggandet av egna minspårrar som skydd for en operation. Huvudtema for ovningen var emellertid den osttyska flottans handlande som del av Warszawasjostridskrafterna vid en snabb erovring av Bålt- och Øresundsområdet.

Den osttyska flottan skulle således vara beredd »zur Teilnahme mit Landungsmitteln der Volksmarine an einer gemeinsamen Landung der vereinten Flotten zur Besetzung der Inseln der Belt- und Sundzone« samt »zur Nachfuhrung von Truppen und Technik und Versorgungsgiitern in einen besetzten Hafen.« Målet var »durch See- und Luftlandungen die Insel Seeland zu besetzen und anschliessend gemeinsam mit alien drei Flotten im Zusammenwirken mit den Landstreitkråften die Meeerengen, das Fluss- und Kanalsystem in der Belt- und Sundzone zu iiberwinden.« Av kartor från ovningen framgår att man som mål for sjolandsåttningen i Danmark tånkte sig Køge och Fakse bukt på Sjålland. Dårjåmte skulle en luftlandsåttning åga rum på Falster och Lolland.¹⁶⁵

165 Utgångslåge for ovningen var att »die aggressive Politik und die offensichtlichen Kriegsvorbereitungen der NATO haben zu einer Verschårfung der internationalen Beziehungen gefuhrt.« Inom ramen for nyligen genomforda manovrar hade NATO forstårkt sina trupper i våstra och nordvåstra Europa. NATO hade dårefter mobiliserat, inkallat reservister och beordrat full stridsberedskap inom tre dagar vid dessa trupper. I premisserna angavs vidare, att NATO-sidan i en initialfas skulle genomfora karnvapenangrepp mot de osttyska baserna Warnemunde, Rostock, Sassnitz och Peenemunde. Vidare planerade NATO att genomfora ett angrepp i ryggen på ostsidans trupper genom en landstigning i området kring Oders mynning. Ostsidan (Warszawapaktsstyrkorna) skulle »unmittelbar bei Eroffnung der Kampfhandlungen durch die Seite West« gå till angrepp i riktning av Hamburg-Bremen samt »in der Jutlåndischen Richtung« (i utvårderingen tillfogas att målet dårvid var att snabbt erovra Nord-Ostersjokanalen samt området Flensburg-T6ndern-Slesvig for att dårifrån fortsåtta anfallet motjylland). Volksmarine, der Chef, Idee der Handlungen fur die Flotteniibung der Volksmarine, 19.9.1962 samt Auswertebericht des Chefs des Leitungsstabes iiber die Flotteniibung der Volksmarine 10.10.62 (jåmte kartor), BA-MA, Potsdam:VA-04-23825.

Side 75

Den osttyska marinen kunde på nytt ågna sig åt dessa frågor i samband med den ovan nåmnda gemensamma Warszawapaktsovningen »Priliw« år 1963, Den deltog i denna ovning under ledning av marinstabschefen konteramiral Neukirchen (den osttyske marinchefen, Ehm, var med i den hogsta ovningsledningen). Dårvid fick den i uppdrag bl.a. att inom ramen for ovningen och i samverkan med sovjetiska forband tacka en invasion av den forenade Ostersjoflottan på Sjålland gentemot fientliga anfall från havet. Vidare skulle den landsåtta en egen styrka på Falster.¹⁶⁶

Denna uppgift forsokte den osttyska marinen losa på ett sått som for tankarna till invasionen av Norge den 9 april 1940 med dess djårva utnyttjande av overaskningsmoment samt militår-teknologiska innovationer och improvisationer. Gedsers hamn och Guldborgbron vid Nykøbing skulle erovras genom overrumpling. Deltagande fartyg skulle inlastas i Warnemunde kl. 01.00 på natten for att utnyttja morkret. De skulle dårefter vålja skiida marschvågar mot målet for att undvika upptåckt (en skenmanover skulle också genomforas langs ostkusten av Falster for att avlånka uppmårksamheten). Som trupptransportfartyg skulle man anvånda sig av fårjan på linjen Warnemunde-Gedser. Vidare skulle man i operationen utnyttja speciell teknik. Bl.a. skulle ett speciellt osttyskt grodmans- (Kampfschwimmer-) kommando såttas in.

Trupper skulle såttas i land i hamnen i Gedser kl 05.00 på morgonen. Samtidigt skulle Guldborgbron såkras med hjalp av trupp, landsatt av 4 helikoptrar, for att underlåtta en senare erovring av Lolland. 15 minuter tidigare (således kl. 04.45) skulle snabbgående båtar erovra fårjelåget i Gedser for att mqjliggora anlopandet av den som trupptransportfartyg anvånda farjan »Warnemunde« och två timmar tidigare (kl. 03.00) skulle 20 grodmån, overforda på ett speciellt fartyg (LTS-Boot), slå ut radarstationen Gedser samt avlågsna eventuella minspårrar (»Hafensperren«).

Uppgiften gick ut på att erovra Falster fore utgången av den tredje
dagen efter ett krigsutbrott. Denna uppgift visade sig inom ramen for

166 Kdo Volksmarine, Gemeinsame Flotteniibung »Priliw« (Flut), Korvettenkapitån Kautz, Bericht iiber die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flotteniibung der Vereinten Baltischen Flotte, dat. 23.8.1963, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573. Inom ramen for ovningen gjordes detaljerade beråkningar rorande forvåntade danska styrkor och NATO-styrkor etc. Kdo Volksmarine, Gemeinsame Flotteniibung »Priliw« (Flut), Auskunftsbericht des Chefs Aufklårung der Volksmarine nach der Lage vom 8.8.1963 (dat. 9.8.1963), BA-MA, Potsdam:VA-04-5571.

Side 76

ovningen kunna genomforas på mindre an en dag, varefter man kunde overgå till att med stod från på Sjålland från havet och luften landsatta Warszawapaktsstyrkor erovra Lolland. Polska trupper skulle från Jylland erovra Fyn. Efter ockupationen av de danska oarna skulle osttyska sjokrigskrafterstationeras i Nakskov, Korsør och Nyborg samt - efter en framgångsrik landoffensiv- tillsammans med andra Warszawapaktstridskrafteri tyska och danska Nordsjohamnar.¹⁶⁷

Losningen av uppgifterna (inklusive insatsen av osttyska grodmån) fann uttryckligen Gorsjkovs gillande och han godkånde den i princip vid ovningen.¹⁶⁸ Ehm å sin sida argumenterade energiskt och utforligt for (de av Gorsjkov framforda) forestållningarna om den fortsatta betydelsen av landstigningar från havet (kombinerade med en luftlandsåttning), också efter inforandet av raketer och kårnvapen (jfr Gorsjkovs synpunkter), och angrep skarpt dem som håvdat en annan mening och uteslutande forordat luftlandsåttningar. I en utvårdering framholl Ehm, att man fortsåttningsvis energiskt maste studera alia frågor i samband med en landstigning »ins Detail« och »alle mogliche Varianten dabei praktisch ... erproben. Diese praktischen Erprobungen von Teilfragen mussen zum fasten Bestandteil unserer Arbeit werden und kunftig das Bindeglied zwischen der operativ-taktischen Ausbildung und der Gefechtsausbildung bilden.« Dårigenom skulle man bli i stand »in unserer Planung kunftig mit exakten, durch die Praksis begrunde ten Normen arbeiten zu konnen.«¹⁶⁹

Redan påfoljande år, 1964, ovade DDR:s flotta under ledning av Ehm

167 Dårvid råknade man med att på landfronten kunna stoppa en NATO-offensiv genom insats av raket- och kårnvapen och overgå till egen full offensiv vilken snabbt skulle mqjliggora ett forverkligande av ytterligare målsåttningar. For sjostridskrafternas del avslutades emellertid ovningen med erovringen av Kopenhamn och uppråttandet av flottbasen »Sjålland.« Kdo Volksmarine, Aufgaben an die Einheiten; Korvettenkapitån Kautz, Bericht über die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flottenubung der Vereinten Baltischen Flotte, dat. 23.8.1963; Auswertebericht über die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flottenubung in der Zeit vom 10.08. bis 16.08.1963, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573.

168 Det landstigningsforband som organiserades vid ovningen deltog också i en simulerad fientlig landstigningsaktion på polskt område (jfr ovan). Dårigenom fick det for forstå gangen mqjlighet att delta i en storre landstigningsoperation och prova sin teknik (dessutom under svåra våderleksforhållanden). Resultatet bedomdes som mycket gott och de deltagande forbanden mottog uppskattande kritik från Gorsjkov som ledare av den gemensamma ovningen. Kdo Volksmarine, Korvettenkapitån Kautz, Bericht über die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flottenubung der Vereinten Baltischen Flotte, dat. 23.8.1963; Auswertebericht über die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flottenubung in der Zeitvom 10.08. bis 16-08.1963, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573.

169 Ibid.

Side 77

åter en kombinerad operation i samverkan med armé-och flygforband med syftet att tråna en erovring av oar. Det skedde i en stor taktisk ovning (»Flotteniibung«) rned beteckningen »Woge« under tiden 7-12 september .¹⁷⁰ Den forbereddes genom en Kommandostabsubung den 25-26 augusti i vilken den egna sidans uppgift gick ut på att snabbt erovra BeltochØresundsområdet samt Jylland jåmte Kielkanalen. Den osttyska marinens speciella uppgift var att inom loppet av den andra och tredje dagen efter ett krigsutbrott invadera Falster och Lolland samt att i samverkan med land- och flygstridskrafter organisera ett eget invasionsforsvarpå ostkusten av oarna Rugen och Usedom. Till forfogande for de offensiva operationerna stod nio kårnkraftsladdningar (2x50 kiloton, 2x30 kiloton och 2x20 kiloton, 3xlo kiloton). Ovningen leddes av marinstabschefen,konteramiral Streubel. Denne tånkte sig en insats av kårnvapen dels for att skydda den egna kustflanken i området Rugens ostkust- Usedom mot den befarade fientliga invasionen, dels for att med understod av jagtbombflygplan angripa fientliga attackstyrkor samt dels som understod åt invasionsforetaget på de danska oarna.¹⁷¹

Invasionen av Falster och Lolland (samt nu också av Mon) jåmte ett invasionsforsvar av den egna kusten ovades på nytt under tiden 15-25 augusti 1967. Då anordnade den osttyska marinen en taktisk ovning med beteckningen »Taifun« under ledning av Ehm. Gorsjkovs fortsatta intresse for de osttyska ovningarna markeras av att han nårvor under nåstan hela tiden ovningen framgick, ånda fram till den 24 augusti.

I premisserna utgick man från att NATO skulle inleda stridshandlingarnagenom ett massivt kårnvapenangrepp mot osttyska omraden och att kriget omedelbart skulle utveckla sig til ett allmån kårnvapenkrig. Det framholls dock att man dårmed endast behandlade en mqjlig variant.Ett krig kunde också tånkas inledas med konventionella vapen och forst senare utveckla sig till ett kårnvapenkrig (jfr ovan). Till forfogande for Warszawapaktens sjostridskrafter for insats i Oresunds- och Bål tområdetstålldes tio kårnvapenladdningar (dårav 4x50 kiloton, 3x30 kiloton

170 Inventar: Manover und Übungen, s. 19f; Kdo Volksmarine, Einseitige, zweitstufige Kommandostabsubung mit Nachrichtenmitteln zur Vorbereitung der Flotteniibung, 25.-26. 1964, BA-MA, Potsdam:VA-04-23833.

171 Dår vid utgick man från att det i Danmark till forsvar av Jylland skulle stå tre infanteribrigader (»jyllåndska divisioner«) och till forsvar av oarna likaledes tre brigader (»sjållåndska divisioner«) av vilka en brigad befann sig i området Lolland-Falster for att skydda mot en invasion over havet och/eller från luften. Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs des Stabes fur operative Arbeit, Abt. Operativ, Einseitige, zweistufige Kommandostabsubung mit Nachrichtenmitteln zur Vorbereitung der Flotteniibung, 25.-26.Aug. 1964, Idee der einseitigen, zweistufigen Kommando-Stabsiibung; Auskunftsbericht des Chefs Aufklårung nach der Lage vom 25.08.1964 08.00 Uhr, BA-MA, Potsdam:VA-04-23833.

Side 78

och 3xlo kiloton). De skulle anvåndas dels omedelbart efter ett krigsutbrottmot fientliga overvattensstridskrafter, sårskilt jagare, fregatter, mineringsfartyg samt raket och torpedbåtar (2x50 kiloton samt Ixlo kiloton), dels for att såkerstålla sjålva landstigningen (Ixso kiloton, 2x30 kiloton samt Ixlo kiloton). Landstigningen på Falster skulle enligt ovningen åga rum på morgonen den tredje dagen av ett krig. Den skulle utforas som en kombinerad sjo- och luftlandsåttning på ostkusten av 6n och koordineras med en landstigning av polska och soyjetiska forband i Køgebukten och Faksebukten på Sjålland. Mot bakgrund av erfarenheterfrån de tidigare ovningarna och de svårigheter dessa visat på trånades en sim_teknisk utrustning och fårdighet, specieilt låmpad for de grunda vattenforhållandena och som gjorde det mqjligt att simma eller vada i land eller mellan oarna.¹⁷²

Denna uppgift, att medverka vid en erovring av Ostersjoutfarterna, anges uttryckligen i år 1974 for den osttyska krigsmakten utfårdade »Grundsåtzen der Fuhrung der nationalen Volksarmee im Frieden und im Krieg.« Sjostridskrafternas uppgifter definieras dår som »die Durchfuhrung gemeinsamer Handlungen der verbiindeten Ostseeflotten zur Zerschlagung der Flottenstreitkråfte des Gegners in der Ostsee und Teilen der Nordsee, zur Einnahme der BELT-SUND-Zone sowie zur Unterstiitzung der in Kustenrichtungen handelnden Gruppierungen der Vereinten Streitkråfte.«¹⁷³

Vi kan således konstatera att den osttyska marinen inte bara inom ramen for Warszawapaktsjostridskrafterna gemensamt utan ocksåensam flitigt ovade och på annat sått engagerade sig i frågan om en invasion av de danska oarna i ett krig.¹⁷⁴ Dårigenom bidrog den osttyska marinen till

172 I preliminårt utfårdade direktiv angavs att den egna aktionen mot Falster etc. skulle utforas redan på den andra dagen (»T-2«) av ett krig. Detta har emellertid senare åndrats till den tredje dagen (»T-3«). Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs des Stabes fur operative Arbeit, Abt. Operativ, Mehrstufige, einseitige Flottenubung der Volksmarine »Taifun,« (15.-25.Aug. 1967), Durchfuhrungsanordnung des Chefs des Stabes der Volksmarine; Vorlåufige Idee zur Flottenubung; Legende zum Entschluss des Chefs der Volksmarine (med handskrivna åndringar); Gefechtsbefehl Nr. 001/67 des Chefs der Volksmarine viber Aufgaben und Einsatz der Kråfte der 7. Flottille; Volksmarine, Der Chef, Auswertebericht über die Flottenubung der Volksmarine in der Zeit vom 15.8 bis 25.8.1967. BA-MA:VA-04-19688. av ett brohuvud på Falster med målet att senare fortsåtta anfallet mot Sjålland behandlades också i en Kommandostabsubung i anslutning till ovningen. Inventar: Manover und Übungen, s. 192.

173 Cit. efter Jablonsky, NVA-Volksmarine, s. 150.

174 Det starka engagementet i denna fråga kommer också till uttryck i ett beklagande av att en simulerad (praktiskt testad) landstigning i Danmark i samband med Warszawapaktsovningarna 1963, mot ursprungliga avsikter, inte ågde rum på osttyskt område (Rugen- Usedom) utan flyttades till Polen. Detta har genom en handskriven åndring nedtonats till att den simulerade landstigningsoperationen »aus bestimmten Grunden« genomforts i Polen. Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs des Stabes fur operative Arbeit, Abt. Operativ, Gemeinsame Flottenubung »Priliw« (Flut) 09-11.Aug. 1963, manuskript till utvårdering, BA-MA, Potsdam:VA-04-5573.

Side 79

en rad både teoretiska och praktiska innovationer.¹⁷⁵ Den vikt den dårvid lade vid insatsen av det speciella osttyska grodmanskommandot understrykesav att denna insats i anslutning till ovningen praktiskt testades den 13 augusti 1963 i Kubbitzer Bodden, 2 km nord om Grabitz i DDR.¹⁷⁶ Fortsåttningsvis råknade man vid både Warszawapakten s och DDR:s egna ovningarna med en insats av osttyska grodmån, bl.a. vid Warszawapaktsovningen1967 for lokalisering och undanrqjande av mineringaroch andra avspårrningar vid en erovring av Bornholm samt vid Warszawapaktsovningen år 1970 for att avlågsna landstigningsspårrar etc. och på detta sått inleda en operation mot de ovriga danska oarna.¹⁷⁷

I sina motiveringar for en invasion i Danmark spelade inte minst DDR:s marin starkt på rivaliteten med Våsttyskland¹⁷⁸ samt på dess inflytande i Danmark. Chef for den osttyska marinen var 1961-1963 Heinz Neukirchen och dårefter under hela perioden 1963-1987 WilhelmEhm.

175 I den mobila krigforing, som låg till grund for den offensiva inriktningen med dess betoning av initiativ, vissa overraskningsmoment etc., in tog tekniska innovationer en viktig plats. Bl.a. intresserade man sig på sovjetisk sida mycket for en insats med helikopterforband. Se hårom och betråffande den stora uppmårksamheten kring denna fråga i den sovjetiska offentliga debatten Garthoff, s. 65, 161ff, 130, 247. Gretjko harangerade år 1972 det militår-teknologiska samarbetet mellan Warszawapaktsstaterna och framholl det omsesidiga utbytet hårav. Artikel i Kommunist okt. 1972, cit. i Kohler, s. 208.

176 Ovningen tillgick så att 5 grodmån hoppade ut i fallskårm från en helikopter på 400 meters hqjd, 0,45 sjomil från kusten. 1 timma och 6 minuter senare nådde de sitt mål. Det innebar en tidsfordrqjning med 25 minuter jåmfort med planen men betraktades som acceptabelt och ovningens resultat bedomdes som positivt. Kdo Volksmarine, Auswertebericht iiber die Teilnahme der Volksmarine an der gemeinsamen Flottenubung 10.08.-16.08.1963, Potsdam:VA-04-5573.

177 Premisser (»Idee der gemeinsamen, zweiseitigen, mehrsrufigen Kommandostabsubung«) jåm_te bilagor, tillstållda den osttyske forsvarsministern generaloverste Kessler den 13.7.1970 och av denne bekråftade samt oversånda till Warszawakommandots stabschef, general Sjtemenko, den 20.7.1970. Insatsen av de osttyska grodmånnen nåmns också i Ehms utvårdering av ovningen. Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs d. Stabes f. operative Arbeit, Gemeinsame zweistuflge Kommandostabsubung »Baltik,« Vortrag des Chefs der Volksmarine, Vizeadmiral Ehm zur Auswertung, BA-MA, Potsdam:VA-04-24749.

178 I ett direktiv om skarpt beredskap krisåret 1962 beskrev den politiska organisationen i den osttyska marinen det aktuella utrikespolitiska låget som karakteriserat av en stråvan av »die Bonner Ultras« att med alia medel forhindra ett tyskt fredsfordrag samt vidare av »die verstårkten Provokationen der USA-Imperialisten gegen Kuba, Sowjetunion und China, die Versuche der westdeutschen und westberliner Ultras vom NATO-Stiitzpunkt Berlin aus, kriegerische Auseinandersetzungen zu provozieren, die Ermorderung unserer Genossen an der Staatsgrenze der DDR (sic!) und das Treffen Adenauer-de Gaulle.« Dessa håndeiser visade tydligt »die Bestrebungen der NATO, einen neuen Krieg gegen das sozialistische Lager vom Zaune zu brechen.« Anordnung des Leiters der Politischen Verwaltung des Kommandos der Volksmarine, Nr 1/62. Ingår i akterna från Kdo Volksmarine, Flottenubung der Volksmarine 24.9-3-10.1962, BA-MA, Potsdam: VA-04-23824.

Side 80

helmEhm.De betonade båda energiskt hotet från Våsttyskland och dess involvering i Danmark.¹'⁹ I sina nåmnda utvårderingar av både Warszawapaktensoch DDR:s egna marina ovningar under 1960-talet hånvisadede genomgående till en våsttysk marin upprustning, tillkomsten av BALTAP-kommandot i Kiel samt NATOs och Våsttysklands militåra ovningar. Bl.a. lade de stor vikt vid den våsttyska marinens ovning »Doorkeeper-62«och framholl, attmanoverområdet dårigenom utvidgats osteruttill bortom Bornholm.¹⁸⁰

Ett nårmande mellan Sovjetunionen och Våsttyskland resulterade den 12 augusti 1970 i ett fordrag om avståndstagande från våld. Det mottes av en starkt negativ osttysk reaktion. I sin slutkritik den 29 augusti 1970 av den av honom samma år ledda Warszawapaktsovningen »Baltik« i anslutning till den lantmilitara ovningen »Waffenbriiderschaft« anknot Ehm hårtill. Han motiverade båda ovningarna med nodvåndigheten av att, trots fordraget, stårka Warszawapaktens militåra samarbete och dess formåga att tillintetgora en imperialistisk aggression på motståndarens eget område. Dårvid citerade han med inståmmande ett uttalande av DDR:s ministerråd den 14 augusti samma år, vilket varnade for de våsttyska hogerkrafternas motstånd mot fordraget. Ehm forklarade att detta motstånd innebar uppråtthållandet av ett tillstånd av permanenta spånningar och ett forsok att frambesvårja en militår konflikt.¹⁸¹ Den osttyska marinen tog dårmed stållning i en kontroversiell fråga och på ett sått som gick emot Sovjetunionens aktuella avspånningsstråvanden.¹⁸²

179 Ett stort intresse for Våsttysklands aktiviteter gentemot Danmark kommer också till uttryck bl.a. i rapporter och analyser i det osttyska utrikesministeriet från 1960-talet. Av dem kan utlåsas att man intensivt foljt NATOs och sårskilt Våsttysklands relationer med Danmark samt att man starkt uppmårksammat militåra ovningar, BALTAP-kommandots verksamhet etc. Dårvid finns det vissa analogier med nazi-tiden. Medan man under denna utpekade den internationella judiska pressen som den stora boven fokuserar man nu på imperialismen, sårskilt representerad av Våsttyskland. Den danska hårskande eliten, inklusive den socialdemokratiska ledningen, framstålles som helt i dess hånder. Arbetarklassens situation karakteriseras som pråglad av en allt starkare utsugning och utarmning och som bekråftande marxistiska elåndighetsteorier. Samtidigt framstålles Danmark som den på grund av folkligt motstånd svagaste lånken i NATO. Ministerium fur Auswårtige Angelegenheiten der DDR, Analysen und Jahresberichte 1956-1965, Politisches Archiv des Auswårtigen Amtes, Berlin: A 9502, 13170, 13173, 13227, 14579.

180 Jfr hårtill och betråffande den danska oron i samband med tillkomsten av BALTAP samt NATOs tidigare forsok att utvidga ovningsområdet till farvattnen kring Bornholm, Villaume, s. 17Iff, 25Iff, 380ff.

181 Kdo Volksmarine, Stellv. des Chefs des Stabes fur operative Arbeit, Gemeinsame zweiseitige, mehrstufige Kommandostabsubung »Baltik,« Vortrag des Chefs der Volksmarine, Vizeadmiral Ehm zur Auswertung, BA-MA, Potsdam:VA-04-24749.

182 Enligt Sodaro ronte denna reaktion forståelse i Moskva, bl.a. på grund av dess intresse av osttyskt stod i politiken mot Polen och medverkade under vintern 1970-1971 till en mera reserverad sovjetisk hållning till ett fortsatt nårmande till Våsttyskland. Sodaro, s. 185ff. Se också allmånt betråffande DDR:s energiskt manifesterade ovilja och dess olika utspel gentemot Sovjetunionens nårmande till Våsttyskland vid denna tid, ibid., s. 88-202.

Side 81

Når det galler både Warszawapaktskommandot och DDR:s militara ledning kan vi således konstatera att de varken var totalt kontrollerade av den politiska ledningen i Sovjetunionen eller totalt fria. De medverkade aktivt i en militår diskursutveckling som kan karakteriseras som en kamp for en maritim operationsplan och i vilken en erovring av Danmark spelade en viktig roll.

Kampen för en maritim operationsplan och hotet mot Danmark Några sammanfattande synpunkter och kommentarer

På olika omraden av månskligt liv råder det en kamp om ett begrånsat utrymme i tid och rum. Olika inriktningar avloser varandra och dominerar, bestammer innehavet av ledande stållningar etc., medan andra trangs tillbaka. Inom vetenskapen har t.ex. discipliner som politisk geografi, politisk historia, militår historia och social historia under vissa tider innehaft framskjutna positioner medan de under andra sett sig distanserade av nya moderiktningar.

På det militara området råder liknande forhållanden. Olika uppfattningar
om vad som t.ex. år den basta och riktigaste strategin och
dårtill knutna in tressen kåmpar om herravåldet.

Det galler också betråffande den hår behandlade perioden, d.v.s. det
kalla kriget och det hår behandlade åmnet, en ny forestållning eller
diskurs om ett kommande krig.

Som inledningsvis framholls, har avsikten med foreliggande studie in te varit att ge några fårdiga svar utan att stålla några frågor och visa på några mqjliga samband. Av undersokningen fram tråder emellertid konturerna av en diskurs, vilken var nåra forbunden med makt, status och roller. Vi har således kunnat visa att Warszawapaktskommandot och DDR:s militår spelade en aktiv och integrerad roll i utvecklingen av diskursen, vilket kan koppias till deras kamp for erkånnande. Dårifrån går trådar till ett maktspel inom den sovjetiska militara och politiska hierarkin, i vilket marinchefen storamiral Gorsjkov och hans idéer om en maritim strategi intar en framtrådande plats. I Warszawapaktens och DDR:s militara ovningar provades dessa idéer. Det utvecklades en operativ inriktning eller plan med målet att oppna vågen for sjostridskrafterna ut ur Ostersjon och Nordsjon.

I en våv av fakta, fiktioner och retorik forbands militara, politiskideologiskaoch
andra forestållningar till en fast diskursiv struktur. Dåri

Side 82

ingick som ett viktigt initiativ eller projekt idén att det i ett krig var nodvåndigt att omedelbart erovra Danmark genom ett angrepp både till lands och till sjoss, med eller utan insats av kårnvapen. Man opererade dårvid med tanken på en erovring av Jylland och Fyn landvågen och av de ovriga oarna genom en invasion over havet, med en landstigning på Falster, Lolland, Mon, Sjålland och Bornholm. En sådan invasion, med och utan en anvåndning av kårnvapen, och avhångigt dårav, med olika prioritering och turordning mellan anfallsmålen, ovades i detalj. Redan omkring 1970 synes man dårigenom ha nått fram till en någorlunda mogen och avklarad konception betråffande landstigningsmål och metoder.Inte DDR bidrog våsentligt till det tekniska fullkomnandet av dessa forberedelser, bl.a. genom sin utbildning av speciella grodmansforband.

Vederborande militåra diskurs hade en stark permanens. Den har kunnat foljas från borjan av 1960-talet ånda tilis både Warszawapakten och DDR upphorde att existera och den tycks i varje fall delvis ha overlevt en maktforåndring och militår diskursforåndring i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet.

Frågan år: Vad hade allt detta for betydelse? Vad innebar det t.ex. av hot mot Danmark att militåren i Warszawapaktskommandot och DDR ovade en erovring av landet i ett krig, eventuellt under anvåndning av kårnvapen?

Det maste framhållas, att vi inte vet någonting om i vad mån tanken på
en erovring av Danmark någonsin vann fotfåste i den sovjetiska generalstaben
och lades till grund for politiskt sanktionerade planer.

Dårvid vill jag emellertid till sist knyta an till Torsten Hågerstrand. Denne beskriver initiativ, projekt eller innovation som något som inte utan vidare behover bli accepterat utan vårs betydelse ligger i att det finns potentiellt tillgångligt, som tankematerial, fårdigt att aktiveras beroende på den aktuella situationen.¹⁸³ Det år just det E. P. Thompson pekade på, når han varnade for militårens forberedelser i det kalla kriget, for dess noggrant undersokta alternativ och framholl att de kan beståmma handlingsvale_t ien kris. Det år också detsamma som Giddens har berort når han - inspirerad av bl.a. Hågerstrand - talat om en »time-space distanciation.« Som en sådan betecknar han den process varigenom organisering och planering utstråcker sina verkningar over

183 Om tidens vidd och tingens ordning: Texter av Torsten Hågerstrand, red. Gosta Cariestam & Barbro Sollbe, Stockholm 1991, s. 160. Betråffande Hågerstrands teoribildning och for ett forsok att applicera den på ett historiskt material se Gemzell, Organization, Conflict, and Innovation, passim.

Side 83

tid och rum genom att strukturera handlingsalternativen. Den spelar en central roll i hans samhålls- och moderniseringsteori liksom i hans teoretiska resonemang om koppiingen meiian handling och struktur. Genom att strukturera handlingsalternativ och valmqjligheter verkar en sådan process sjålvdynamiskt.¹⁸⁴

I ett tidigare arbete har jag visat på en slags dylik sjålvdynamik i den tyska marinens organisering och i dess planering rorande Danmark under perioden från 1880-talet fram till 1940. Ett samspel mellan en strom av initiativ, projekt eller innovationer och konflikter på olika maktnivåer gjorde att tankar och initiativ rorande en erovring av Danmark ståndigt aktualiserades på nytt for att till sist kanaliseras in i forberedelserna for angreppet den 9 april 1940.

Mot den bakgrunden år det inte alldeles ointressant eller ovåsentligt att under det kalla kriget Danmark som mål for ett angrepp åter hamrades in i medvetandet av kretsar inom ett av de stora rivaliserande militårblocken.

I dansk historisk forskning har det under senare år, sårskilt genom Poul Villaumes stora undersokning om relationerna med NATO under 1950-talet, tagits viktiga steg for att granska den situation som uppstod for Danmark på grund av det kalla kriget med dess delning av vårlden i två rivaliserande maktblock samt hur danska beslutsfattare forsokte att hantera denna situation.

Det år nu viktigt att detta initiativ får en fortsåttning så att Danmarks
relationer med båda stormaktsblocken kan belysas nårmare och att
mqjligheter skapas hårfor.

184 Anthony Giddens, Modernity and Self-Identity: Self and Society in the Late Modern Age, Basingstoke & London 1991, s. 14-24. Enligt Giddens både konsti_tuerar och konstitueras struktur av handling. Handling ses som ett kontinuerligt flode av interventioner i vårlden, vilka initieras av autonoma aktorer. Betråffande denna teoribildning och dess påverkan från bl.a. Hågerstrand se Cassell, passim; John B. Thompson, s. 62 samt Derek Gregory, »Presences and absences: time-space relations and structuration theory,« i Social Theories of Modern Societies, s. 185-214.

Side 84

SUMMARY The Warsaw Pact, the GDR and Denmark The Struggle for a Maritime Strategy

From the beginning of the 1960s onwards an occupation of Denmark is an important theme in the Warsaw Pact and GDR military exercises and manoeuvers. This is connected to a struggle for a maritime, offensive strategy with the aim of securing the fleets of the Warsaw Pact access to the North Sea and the Atlantic in case of war.

Here, the Soviet navy plays an important role but so do the military command of the Warsaw pact and the military leadership of the GDR. They are linked together in a power struggle where the creation of the Warsaw pact and the integration of the GDR into the Pact added new dynamic elements.

With an emphasis on the 19605, it is shown how an occupation of Jutland (and Funen) within the framework of a big land offensive and of the (other) Danish islands in an amphibious operation, with or without the use of nuclear weapons, was treated in detail.

We do not know if this project was approved by the Soviet general staff and political leadership. However, the main importance of it is seen in the fact that action alternatives were prepared, structured and made available that could have influenced the decision making in a situation of crisis and stress.

Historisk Tidsskrift, Bind 16. række, 5 (1996) 1