|
Historisk Tidsskrift, Bind 16. række, 3 (1994) 1Wilhelm Christmas-Møller: Christmas: Christmas Møller og Det konservative Folkeparti. Bd. 1.1920-36, »Vor klinge og vort Skjold.« 263 s. Bd. II. 1936-48, »Et stridens tegn.« 356 s. København, Gyldendal 1993 Ill.1Carl-Axel Gemzell Side 172
Biografin blomstrar. Den intog ursprungligen en framtrådande plais inom historieåmnet, hamnade sedan i motvind for att nu åter segla i medvind, både inom humaniora och samhållsvetenskap. Detta står under fortecknet av och samspelar med en omfattande intresseforskjutning från bl.a. det kollektiva till det individuella, från determinism till frihet och voluntarism, från det statiska till det dynamiska, från kvantitativa till kvalitativa tillåmpningar, från det sociala till det institutionella samt inom historieforskningen från arbetarklassen till borgerskapet och eliten samt från socialhistorien (eller i varje fall vissa delar av den) tillbaka till den politiska historien och narrationen.2 Till de många biografiska arbeten, vilka under de senaste åren sett dagens ljus i Danmark, kan vi nu foga ytterligare ett, nåmligen ett digert verk om den konservative politikern John Christmas Møller (hår kailad JCM). Det år skrivet av hans brorson, Wilhelm Christmas-Møller (hår refererad till som forf.). Redan for mer an tio år sedan, år 1983, publicerade denne en undersokning om JCM:s ungdomsår.3 Detta arbete har nu fått en uppfoljning genom en undersokning om JCM:s egendiga politiska karriår, från intrådet i Folketinget år 1920 och fram till hans dod 28 år senare, vilken framlagts som en doktorsavhandling och vilken vi hår skall granska. Innan vi går
nårmare in på avhandlingens huvudteser, metoder och
For att vara en doktorsavhandling år det fråga om en ovanligt påkostad utgåva (från Gyldendals) med fornåmlig layout, fina bildillustrationer, låttlåst typografi och mycket få tryckfel. Framstållningen år klar och redig. Den vittnar om synnerligen god beråttartalang samtidigt som den år starkt diskuterande och kommenterande. Forf. tar val tillvara alia de 1 Denna anmalan bygger på ett inlågg som andre officiell opponent vid forsvaishandlmgen den 24.9.1993 vid Kopenhamns universitet. 2 Francis Sejersted, "Politik og kultur. Om den politiske histories fall og vekst," i Demokratisk kapitalisme, Oslo 1993, sid 329-342. jfr åven Carl-Axel Gemzell, "Från nationalism till nationalism? Historieforskning, historievetenskap och kollektiv identitet," i Ut med historien: Sju historiker om historieundervisningens uppgifter idag, eds. I^rs Edgren & Eva Osterberg, Lund 1992, s. 55-82. 3 Wilhelm Christmas-MøUer, Christmas Møllers politiske læreår, København 1983. Side 173
många spånnande och dramatiska inslagen i JCM:s politikerkarriår. Skildringen år fårgstark och omvåxlande. Irriterande år dock, att- som det hår kommer att framgå av hånvisningarna - argumentationen i viktiga frågor ofta år uppsplittrad och återfinnes i olika delar av undersokningen. Denna består av två band. Bd. I skildrar ingående JCM:s rekordsnabba uppstigande till posterna som yngste medlem av Rigsdagen (år 1920) och snart dårefter som purung ledare (från 1928) for Det konservative Folkeparti, ett traditionstyngt parti i omvandling. Vi får utforligt fdlja hans arbete for att reformera partiet genom att effektivisera organisationen och skapa en fast ledning samt att dårigenom konsolidera det konservativa partiet liksom sin egen position. JCM blev »partiejeren,« vilken centraliserade och koncentrerade alia viktigare ledningsfunktioner i sin hand och så skapade en enastående maktstållning i partiet. Han forsokte också att åndra dess politik utåt. Redan som ung partiledare brot JCM partiets allians med Venstre, vilket gav storre rorelsefrihet. Den position, som han forvårvat inom partiet, skapade forutsåttningar for och utnyttjades av JCM for att under 1930-talet alltmer håvda sina idéer och for att ta konfrontation for dem. Han engagerade sig i en rad frågor, dår han forsokte att foråndra eller fornya partiets politik. Det forde honom in i åtskillliga problem och svårigheter, vilket skildras i bd. 11. Forsvarspolitiken spelade traditioneilt en viktig roll for de konservativa.JCM visade sig emellertid villig till betydande eftergif ter och kompromisseri denna fråga. Såkerhetspolitiskt forsokte han samtidigt fornya politiken genom att engagera sig for ett nordiskt forsvarssamarbete. Når det gållde att driva sistnåmnda fråga stotte JCM på stora problem i form av bl.a. kontaktsvårigheter i forhållande till militåren samt brister i partiets informationsgrundlag och dårav foljande svårigheter att gora sig gållande gentemot den måktige utrikesministern P. Munch.4 Det kan mqjligen bidraga till att forklara, att han satsade så hårt i frågan om en forfattningsreform, dår han brot med de konservativas traditionellt 4 Forf. formodar (bd. 11, s. 87), att JCM har forsokt att utnyttja de nordiska forsvarssamarbetsmitiativen for att dnva in en kil mellan Stauning och P. Munch. Ole Karup Pedersens iekonstruktion av P. Munchs allmånna såkerhelspolitiska forestållningar refereras utforligt (bd. 11, s. 52 f). Dåremot nåmner fdrf. inte, vilket åvcn kunde varit på sin plats, att Karup Pedersen också ingående behandlat P. Munchs hållning specieilt till nordiskt forsvarssamarbete, både under 1930-talet och tidigare. Ole Karup Pedersen, Udenrigsminister P. Munchs opfattelse af Danmarks stilling i international politik, København 1970, s. 315-332. Betraffande frågan om nordiskt forsvarssamarbete seven Jens Jacob K. Gregersen, "Et svensk ekspeditionskorps til Sjælland? Dansk-svenske generalstabsforhandlinger 1933, deres baggrund og opfølgning," HT 1991, s. 428-458. Side 174
awisande linje. JCM:s anslutning till reformkraven forde honom in i en håftig och till sist avgorande konfrontation med både partiet och folkopinionen.Han tog konsekvenserna av nederlaget i en folkomrostning for den linje han drev och låmnade partiledarposten år 1939. Snart brot emellertid krigetuttut och det gav honom nya uppgifter. JCM hade alltmer beståmt tagit avstånd från nazismen, vilken sårskilt hotade det konserva tiva partiet och i synnerhet dess ungdomsforbund med infiltration. Som medlem av samlingsregeringen efter den 9 april kåmpade JCM for en fast hållning gentemot ockupationsmakten och forsokte att utveckla en motsvarande hållning i befolkningen. Sedan han snart tvingats låmna regeringen vann JCM stora framgångar som folktalare. Sin funktion som moralisk ledare uppråttholl han under den efterfoljande långa exilen i London genom de radiotal han holl till befolkningen i hemlandet. JCM kom tillbaka efter kriget, buren av bred folklig popularitet men mårkt genom forlusten av den ende sonen, vilken foil som allierad soldat i Tyskland, strax fore krigsslutet år 1945 - och den 9 april av alia dagar. Efter ett kort mellanspel som utrikesminister i befrielseregeringen tertogJCM for sitt gamla parti. Dår fann han sig liksom tidigare i grundlagsfrågan snart på kollisionskurs med majoriteten inom både både partiet och borgerligheten. Tveklost awisade han kraven på att utnyttja Tysklands nederlag till att flytta fram grånsen i Slesvig. Det ledde till ett nytt brott med partiet, innan JCM:s bana åndades genom hans fortidiga dod, vid 54 års alder, år 1948. Många samhållsvetare har under senare år forsokt att nårma sig historieåmnet. Forf. har också ambitionen att slå en bro mellan samhållsvetare och historiker och han forsoker att uppfylla historieåmnets starkare populariseringskrav eller i varje fall krav på låttillgånglighet. Sjålv kommer han nårmast från samhållsvetenskapen, men han har en forankring inom båda lågren och han tar sin utgångspunkt i två forskare med en liknande bakgrund, om an med sinsemellan delvis olika inriktning, nåmligen Ole Karup Pedersen och Erik Rasmussen. Liksom den forstnåmnde knyter forf. an till det sociala rollbegreppet. Det utgjorde lange ett av de mest centrala och dominerande begreppen inom samhållsvetenskaplig forskning. Dårmed betonas, att innehavaren av en viss position i sitt agerande styrs av omgivningens normer och forvåntningar. Individens avhångighet av den sociala strukturen framhåves .5 Fokuseringen hårpå har, som forf. framhåller (bd. I, s. 31 ff), ofta 5 Peter Burke, History & Social Theory, Cambridge 1992, s. 47 ff. Se hårom och betråflande definitionen av roll åven Berger, till vilken det hånvisas i avhandlingen. Peter L. Berger, Invitation to Sociology: A Humanistic Perspective, Harmondsworth, Middlesex 1968, s. 11l ff. Side 175
fort till en overbetoning av omgivningens betydelse. Rollinnehavarens beteende har setts som socialt framfor individuellt betingat. Forf. tar avstånd från en anvåndning av rollbegreppet, varigenom personlighetsvariabelnfortrångs och forkastar de forsok, som gjorts, att från en sådan ensidig och reduktionistisk utgångspunkt dra generella slutsatser om rollinnehavares beteende.b Han vill overbrygga klyftan mellan en »sociologisk« och en »biografisk« angreppsvinkel genom att, som det också framgår av undertiteln på avhandlingen, i centrum for denna stålla interaktionen mellan personligheten och rollen eller nårmare beståmt mellan JCM och omgivningen, fråmst i form av den institution, inom vilken han var verksam, d.v.s. det konservativa partiet. Forf. forsoker
således att undfly en slags reduktionism. Dårvid hamnar
Når det galler beråttigandet av en personinriktad eller biografisk infallsvinkel lutar sig forf. mot Erik Rasmussen. I artiklar 1980 och 1982 - vilka behandlade P. Munch resp. P. Munch ochJCM-forsvarade Rasmussen den politiska biografin och studiet av centrala politiska personligher .7 Om man intresserar sig for politiken som forklaringssystem och i detta sammanhang for politikern som sjålvståndigt skapande aktor eller m.a.o. for det voluntaristiska inslaget i politiken, for månniskans stråvanden att styra historien, bli herre over den historiska utvecklingen och gå utover det ekonomiskt, socialt eller kultureilt betingade år det, som Francis Sejersted nyligen understrukit, angelåget att rekonstruera vilket handlingsutrymme,som existerar.8 Rasmussen framholl viktigheten av att faststålla en politikers handlingsutrymme (eller »råderum«). Han betonade,att politikern i sin verksamhet har att tråffa val och att omgivningenej determinerar varje politisk handling entydigt och i detaljer. I sin - mycket kortfattade - studie belyste Rasmussen JCM:s handlande ur 6 Fort. framhåller dårvid (bd. I, s. 26 och bd. 11, s. 264 f) det bei åttigade och fruktbara i att (som Karup Pedersen) anvanda en "sociologisk" angreppsvinkel i t.ex. fallet P. Munch, dår det, som bl.a. Rasmusen understrukit, var full harmoni och ej någon moi*attning mellan personlighet och omgivning (parti). Forf. betonar m.a.0., att olika analytiska mvåer kan ges olika tyngd beroende på vilken individ och vilket sammanhang man studerar. Jfr hårtill Berger och Luckmann, till vilka forf. hånvisar i avhandlingen. Peter L. Berger & Thomas Luckmann, The Social Construction of Reality: A Treatise in the Sociology of Knowledge, New York 1966, sårskilt s. 186. Se också t.ex. G. Wright Mills talrika arbeten. 7 Erik Rasmussen, "P. Munch: Nogle bidrag til en foreløbig status," i Nær og Fjern: Samspillet mellem indre og ydre politik, Studier tilllegnet professor, dr. phil. Sven Henningsen, København 1980, s. 281-308; dens., "Christmas Møller og P. Munch: Betragtninger over politikeres råderum," i Festskrift til Troels Fink, eds. Helge Larsen & Roar Skovmand, Odense 1982, s. 161-184. 8 Sejersted, s. 341 f. Side 176
denna aspekt. Forf. granskar ocksåJCM:s handlingsutrymme (råderum) i olika situationer. Resultatet av granskningen bekråftar i huvudsak (se sårskilt sammanfattningen bd. 11, s. 108 f) Rasmussens uppfattning, att JCM:s handlingsutrymme gentemot partiet i allmånhet var betydande. Det fanns således i hans fall ett stort spelrum for personligheten, vilket understryker vikten av att sårskilt granska denna. Liksom Rasmussen betonar forf. sårskiltJCM:s nationella overtygelse. Nationeli och nationalism år mångtydiga begrepp. Deras innebord och funktion diskuteras emellertid in te nårmare i avhandlingen9 och heller inte Rasmussens tolkning, att for JCM det etiska - forenat med en okuvlig kampvilja - var avgorande for hans politiska handlande, m.a.o. att de nationella vårdena var underordnade ett starkt råtts- och sanningspatos .10 En sådan tolkning kunde erbjuda en forklaring, t.ex. till JCM:s agerande i grånsfrågan efter 1945 och kunde overhuvud vara val vård att diskutera. Forf. nåmner emellertid endast (bd. 11, s. 262), att JCM inte alltid - och sårskilt inte i den period, då han erovrade sina ledarposter i partiet - lyckades folja rått och sanning som normer.11 Når det galler att kartlågga JGM:s personlighet och fånga hans uppfattningar anvånder forf. (liksom Rasmussen och i uttrycklig anknytning till denne) vanliga analytiska begrepp som »værdisæt« samt »virkelighedsbillede« eller »virkelighedsopfattelse.« Forf. nqjer sig emellertid inte harmed. Rasmussen varnade energiskt for en forhastad och oserios anvåndning av psykologisk teori. Han framholl, hur man inom psykologin har haft vål brått med att anvånda sina teorier framfor att underbygga dem empiriskt och erinrade om hur det dårav foljt mycket dilettanteri, både i praktisk politik och i historisk forskning. Betråffande JCM (och P. Munch) hånvisade Rasmussen också till de begrånsningar kållmaterialet såtter.ia Forf. nåmner (bd I, s. 25, 34 f) denna och liknande varningar, tar dem emellertid inte riktigt ad notam. De kan inte avforas som utryck bara for en aldre och mera reserverad hållning till biografin.13 Som exempel på
svårigheterna och grånserna, når det gållde for en
9 En kortfattad redogoielse for JCM:s forestållningar om nation och folk finnes dock i arbetet om JCM:s ungdomstid. Wilhelm Christmas-Møller 1983, s. 196. 10 Rasmussen 1982, s. 169 ff. 11 Betråffande JCM och de etiska vårdena se dock aven Wilhelm Christmas-Møller 1983, s. 87. 12 Rasmussen 1982, s. 162. Se aven Rasmussen 1980, s. 284 f. 13 Betråffande den fortsatta relevansen av nåmnda varningar och invåndningar jfr t.ex Grethe Jensen, "Politisk biografi," HT 1991, s. 76-91 (89 ff). Side 177
en politikers (P. Munchs) personlighet mot bakgrund av dennes upplevelseri barndomen och uppvåxtåren.14 Inte minst de Hitler-biografier, vilka såg dagens ljus under 1970-talet, utloste liknande kritik och foranleddevarningar for att anvåndningen av psykologisk, sårskilt psykoanalytiskteori kan resultera i grova forenklingar. Den tyske historikern Martin Broszat, som år 1980 understrok detta, vånde sig sårskilt mot den amerikanska»psykohistorien.« Han anklagade dess framstållningar av en enskild politiker (Hitler) for att vara ensidiga och enkelspåriga samt dessutom ofta kållkritiskt dåligt underbyggda. Framfor allt angrep Broszat en långtgående reduktionism i form av forsok att forklara det politiska agerandet (utrotningen avjudarna etc.) med hånvisning till punktvisa håndeiser i form av traumatiska upplevelser i vederborande persons barndoms- och/eller ungdomsår (i Hitlers fall modems »forgiftning« samt hans egen gasforgiftning under forstå vårldskriget som ung soldat).15 Dylika forsok har starkt inspirerats av den amerikanske psykoanalytikernErik Erikson.16 Denne framholl i sitt efterhånd klassiska verk från slutet av 1950-talet om den unge Luther betydelsen av upplevelser i ungdomsåren for religios men också for vetenskaplig och politisk siktsbildning 171 sitt arbete från år 1983 om den unge JCM, vilket hår ligger 14 Rasmusen 1980, s. 284 f. Se också Hans Kirchhoffs anmålan av Viggo Sjøqvists bok om Erik Scavenius, HT 1978, s. 323-334 15 Martin Broszat, "Probleme der Hitler-Foischung," i lan Kershaw, Der Hitler-Mythos: Volksmeinung und Propaganda im Dritten Reich, Stuttgart 1980 (Einfuhrung). Tryckt åven i Nach Hitler: Der schwierige Umgang mitunserer Geschichte, eds. Hermann Graml & Klaus-Dietmar Henke, Munchen 1986, s. 57-67. For en aldre kritisk oversikt over olika forsok att anvånda psykoanalytiska teorier i historieskrivningen se också Dirk Blasius, "Psychoanalyse - eine 'historische' Wissenschaft?," Neue Politische Literatur 1973, s. 453-470. 16 Betråffande Eriksons betydelse for psykohistorien samt betråffande kritiken mot denna se nyligen åven Jasmine Aimaq, "Psychohistory and Austro-Marxist Case Studies," Scandia 1992, s. 157-176. 17 Erik Erikson, Young Man Luther: A Study in Psychoanalysis and History, London 1959, sårskilt s. 130. For Eriksons del synes det dårvid vara tal om ett medvetandegorande på en mycket allmån och overordnad nivå och om tillågnandet av omedvetna, overordnade perspektiv eller forståelseramar snarare ånay fårdigmogna politiska eller andra idéer eller projekt. Erikson vander sig också med sina forestållningar mot Freuds starka betonande av de allra tidigaste barndomsstadiernas betydelse for individens utveckling och framhåller hur personlighetsbildningen sker genom en process, som innefattar hela uppvåxttiden och hela livet. Ibid., s. 248 ff; Erik Erikson, Identity, Youth and Crisis, New York 1968, sårskilt s. 135 fF. Berger och Luckmann, som forf. åven hånvisar till (jfr ovan), betonar också, att det år fråga om en fortskridande (dialektisk) process (mellan individ och omgivning eller mellan subjektiv och objektiv verklighet). Berger & Luckmann, s. 129 ff. Betraffande Erikson jfr vidare Fred Weinstein, "On the Social Function of Intellectuals: A Consideration of Erik H. Erikson's Contribution to Psychoanalysis and Psychohistory," i New Directions in Psychochistory, ed. Mel Albm, Garden City, N.Y.1980, S. 3-19. Side 178
till grund for framstållningen i avhandlingen, hånvisar forf. uttryckligen till Erikson, nårmare beståmt till dennes bok Identity, Youth and Crisis från 1968.1M I litteraturforteckningen anfores åven Eriksons ovannåmnda Lutherbiografi. (Bibliografin till doktorsavhandlingen upptar dock endastdet forstnåmnda arbetet Identity, Youth and Crisis). Det viktiga år emellertid, att forf. i arbetet år 1983 formulerar tesen, attJCM:s karriår i hog grad kan forklaras utifrån de mål han satte sig och de erfarenheter han gjorde i sina ungdomsår samt att forf. i sin avhandling fasthåller och skårper denna tes. Syftet med avhandlingen anges således (bd. I, s. 43) vara »at belyse, i hvilket omfang Christmas Møller som indehaver af den konservative lederrolle søgte at ændre dennes indhold gennem de anskuelser, de ideer og den adfærd, som han bragte med sig ind i rollen.« Forf. skriver uttryckligen (bd. 11, s. 302 f): »Jeg har i en tidligere afhandling (d.v.s. det ovannåmnda arbetet från 1983) og i denne (d.v.s. foreliggande avhandling) fastholdt, at Christmas Møller fra begyndelsen af sin folketingskarriere havde et projekt - en hensigt og en mening - med sin politiske gerning.« Också i ett annat sammanhang (bd. 11, s. 103) uppreparforf., attJCMforde »etprojekt,en hensigt, sine 'egentlige anskuelser' med ind i rollen.« Det framhåves också uttryckligen (bd. 11, s. 303), att JCM:s hela fortsatta politiska bana kan ses som en kamp, forst for att skapa en maktposition som tillåt ett forverkligande av »projektet« och dårefter for forverkligandet av detta. (Jfr ovanstående rekapitulering av innehållet i avhandlingen). Principiellt ifrågasåtter forf. icke att, som det heter (bd. I, s. 39), »socialiseringen fortsætter efter, at rolleerhvervelsen har fundet sted.«1'1 Han fastslår emellertid (bd. 11, s. 262) betråffandeJCM, att »den fortsatte socialisering, som arbejdet i ledelsen af et parti må antages at være, kun satte et overfladisk præg på hans adfærd. Den betød blot, at han en lang tid ikke gav åbent udtryk for sine 'egentlige anskuelser'.« Sammanfattningsvis heter det (bd. 11, s. 262), att »i de afgørende spørgsmål var Christmas Møller færdigformet, før han kom ind i Folketinget.«20 Forf. menar således, att JCM hade utvecklat sina »egendige anskuelser« eller sitt »projekt« och i stort sett var fårdigformad som politisk personlighet, når han år 1920 blev medlem av Folketinget, d.v.s. redan vid 26 års alder! Forf. skårper ytterligare detta påstående i en epilog och håvdar (bd. 11, s. 262), att vad JCM lårde sig efter år 1918 (Kiddes dod, jfr nedan) var »blot nogle tekniske færdigheder på det organisatoriske og ledelsesmæssige 18 Wilhelm Christmas-Møller 1983, 5.19 not 11 (s. 207). 19 Seven ibid., s. 19. 20 Se aven ibid., s. 193. Side 179
En central roll i resonemanget spelar en traumatisk håndelse i JCM:s ungdom, nåmligen ungdomsvånnen Aage Kiddes plotsliga dod i spanska sjukan år 1918. Kidde hade varit ledare for den konservativa ungdomsrorelse dår JCM varit verksam och vid hans begravning lovade JCM att fora Kiddes verk vidare. Denna »faneed« ger forf. stor och avgorande betydelse och han framhåller den (bl.a. bd. I, s. 40, bd. 11, s. 262) som riktningsgivande for JCM:s hela politiska gårning. Detta och overhuvud det starka betonandet av arvet från Kidde innebår en våldsam nedtoning avJCM som subjektivt skapande aktor och av hans sjålvståndiga betydelse som politiker.21 Som stod for sin tes om »faneedens« betydelse åberopar forf. (bd. 11, s. 303) senare uttalanden om att JCM borde eller ville forverkliga denna ed." Han stoder sig således på normativa kållor framfor JCM:s faktiska handlande.23 Historien år full av exempel på loften, vilka avgivits, når det gållt for en kronprins att såkra sig arvfoljden, utan att de visat sig vara sårskilt forpliktigande for framtiden. Med hånsyn till den stora roll »faneeden« spelar i forf.:s resonemang efterlyser man en nårmare kritisk analys av dess kållvårde och av omståndigheterna kring dess tillkomst. En sådan finnsvarken i avhandlingen eller i arbetet från år 1983. Jørgen Thomsen har emellertid nårmare studerat JCM:s agerande vid den aktuella tidpunkten, nårmare beståmt i en analys av hans kandidering till och inval i Folketinget år 1920 som Kiddes eftertrådare. Thomsen har dårvid visat, att JCM maste kåmpa hårt for att vinna Kiddes mandat. Det betydde, att han hade stort behov av att framstå som dennes ende råtte arvtagare och sanne efterfoljare.24 21 En kommentator har dragit ut konsekvenserna av att forf. (i boken om den unge JCM) tecknat JCM som blott en "væbner eller følgesvend for Aage Kidde" och frågat sig, vad som hade skett, om inte Kidde hade ryckts bort så tidigt."Var mellemkrigstiden og den tyske besættelse blevet noget ganske andet med Aage Kidde som en konservativ, dynamisk leder, der havde evnet at ryste Stauning-Munch aksen?"Vederborande kommentator konstaterar, att Kidde var på våg mot en karriår, som "utvivlsomt ville have gjort ham til den betydeligste konservative skikkelse i dette århundrede." Søren Krarup, "Konservativ," Tidehverv april 1991, s. 61-62; dens., "Christmas Møller-en skæbne," Tidehverv sept. 1993, s. 143-146. 22 Seven bd. I, s. 58 samt Wilhelm Christmas-Møller 1983, s. 16, 163. 23 I boken från 1983 rojer forf. också en viss tveksamhet och konstaterar: "Jeg har altså truffet det dristige valg at tage manden (JCM) på ordet - til trods for at han var politiker - og tro ham, hvor han udtaler sig om, hvad han opfattede som målet med sit livsarbejde." Forf. skriver också mindre kategoriskt, att "uanset om denne Christmas Møllers selvforståelse er rigtig eller ikke," så anser forf. det påkallat att i en biografi om JCM rikta sokarljuset mot Kidde. Ibid., s. 16. 24 Jørgen Thomsen, "Christmas Møllers valg til Folketinget 1920: Valgloven af 1920 i praksis," i Om Danmarks historie 1900-1920- Festskrift ul Tage Kaarsted, Odense 1988, s. 317-346. Side 180
Det år viktigt och intressant, att forf. lyfter fram och visar på den mqjliga betydelsen av JCM:s verksamhet i den konservativa ungdomsrorelsen for hans senare agerande som politiker. Forf. går emellertid val langt, når han gor ungdomsårens upplevelser till en »absolut determinant« (Grethe Jensen) for JCM:s politiska personlighetsbildning. Mera blygsamt placerat i en epilog innehåller avhandlingen också en diskussion betråffande mojligheten att tolkaJCM:s liv som en kamp, inte bara for »projektet« utan också med sig sjålv, om realiserandet av detta »projekt« eller m.a.o. som uttryck for ett existentiellt dilemma. Forf. knyter dårvid explicit an till psykoanalytisk och existentialistisk teori, sårskilt individuationstanken. Karakteristiskt for denna år, att den hånfor hela månniskolivet till ett enda syfte, nåmligen jagets forverkligande. Medvetet eller omedvetet år allt vi foretar oss underordnat detta syfte. Forf. gor hår ett intressant forsok att utnyttja perspektiv och infallsvinklar, som spelar en viktig roll i nyare biografisk forskning.25 Också i detta avsnitt hånges emellertid resonemanget starkt ensidigt upp på forestållningen om ungdomsårens avgorande betydelse. Liksom det år viktigt att, som forf. framhåller, en politisk aktor ej analytiskt helt underordnas och går upp i den sociala rollens slutna sammanhang - och oavsett om detta ses som resultatet av ett »konstgrepp,« en subjektiv konstruktion, eller ej26 -år det också viktigt och angelåget med en oppen problemhorisont vid analysen av personligheten, som kan fånga både brott och kontinuitet i den personliga utvecklingen och dår nutiden, det aktuella handlandet, inte bara ses som en produkt av och helt underordnas datiden eller tidigare upplevelser.27 Den uppgift eller det »projekt,« som JCM genom »faneeden« påtog sig attforverkliga, bestod enligt forf. (bd. I, s. 40) i att »frelse Danmark« och utrota »radikalismen,« vilken identifierades med nationeli sjålvuppgivelse,eller som det också heter (bd. 11, s. 303) att »gøre Det konservative Folkeparti til et stort og indflydelsesrigt parti, hvis vigtigste opgave var at 25 Se Johnny Kondrup, "Den psykologisk-eksistendelle biografi i Danmark," i Den litteråra biografin, red. Magnus von Piaten, Stockholm 1988, s. 61-72 (65). Jfr åven dens, Livsværker: Studier i dansk litterær biografi, Valby 1986. 26 Jfr diskussionen hårom bd. I s. 32. 27 Se hårom och for en kritisk analys av olika, både aldre och nyare teoretiska fbrsok att behandla forhållandet mellan en aktors beteende och hans tidigare liv, hans upplevelser, erfarenheter o.s.v. eller m.a.o. mellan det aktuella skeendet och fortiden Leo Bartonek, Der Topos "Nåhe" - Ernst Blochs Eintrittsstelle in die Sozialwissenschaften: Ein Beitrag zur Ontologie der modemen Gesellschaft, Stockholm 1992. Side 181
genemføre en national genrejsning i folket.«28 Åven bortsett från de ovan nåmnda kållkritiska och andra invåndningar, som kan goras, år det således fråga om ett mycket tunnt, vagt och opreciserat handlingsprogrameller »projekt« att lågga till grund for en analys avJCM:s agerande som politiker. Som forklaring till detta tvingas forf. (se bd. 1, s. 41) att också laborera med en ensidig, d.v.s. misslyckad socialisering in i rollen som konservativ politiker och ledare på grund av att denna socialisering ågde rum i den »studenterforeningsmiljø,« i vilken JGM vistades i ungdomen .29 Han saknade dårfor forbindelse till »det virkelige liv.« Forf. anvånder (bd. 11, s. 107 f, 259,261 f) dettajåmte den omståndigheten, att JCM aldrig hade ett egentligt borgerligt yrke, som bidragande forklaring både till de spånningar som uppstod mellan JCM och partiet och till de brister och fel han finner i JCM:s verklighetsuppfattning. I detta sammanhang och som forf. sjålv framhåller (bd. I, s. 28) overhuvud for att beståmma forhållandet mellan JCM och partiet år »konservativ« och »konservatism« nyckelbegrepp. Mot den bakgrunden år det beklagligt, att forf., når han i inledningen till avhandlingen (bd. I, s. 28 ff) forsoker att nårmare definiera konservatismen, nqjer sig med att gå till endast några få framstållningar och fråmst anvånder ett par uppslagsverk.30 Betråffande JCM:s socialisering i studenterforeningsmiljon skriver forf. (bd. I, s. 41), att dår spelades en underordnad roll av »så vigtige konservative værdier som den private ejendomsret og det frie initiativ.« Forf. bygger således på en uppfattning av konservatismen, som betonar den fria egendomsråtten och det fria initiativet eller m.a.o. det individuella. Som ett konservativt »kårnvårde« framhåller han (bd. 11, s. 108) också den kapitalistiska samhållsordningen. Varken
individualismen eller kapitalismen år emellertid
någonting 28 I bildtexten till ett portrått av Kidde, vilket återges i en bildilhistration, som ar placerad i bd. I mellan sidorna 128 och 129, framhålles också, attJCM:s stravan att modernisera det konservativa partiet kan ses i ljuset av'Taneeden " och hans vilja att fora Kiddes idéer vidare. 29 Betråffande begreppen framgångsrik resp. misslyckad socialisering (defmierade som en hog resp. låg grad av symmetri mellan objektiv och subjektiv verklighet) se Berger & Luckmann, s. 129 ff. 30 Se åven noterna till vederborande avsnitt bd. I, s. 28 ff (s. 248) samt Wilhelm Christmas-Møller 1983, s. 79. I ett annat sammanhang (bd. 11, s. 254 tf), dår forf. åter diskuterar konservatismen, hånvisas dock till ytterligare några arbeten (se noterna bd. 11, s. 331). Litteraturforteckningen upptar (bd. 11, s. 347 f) sammanlagt ett tiotal arbeten om konservatismen - egendomligt nog anforda under rubriken "teoretisk systematisk litteratur" utan att flertalet av dem år varken sårskilt teoretiska eller systematiska. Side 182
vårderingar. Det var den klassiska liberalismens forestållningar om frihet och individuella råttigheter, som stimulerade både konstitutionell demokratioch kapitalism. Forst senare och genom en liberal påverkan kom allt detta också in i konservatismen. Denna liberala påverkan gav ibland upphov till håftiga motreaktioner och brytningar som under mellankrigstiden. Demokrati och parlamentarism konfronterades då med korporatistiska och auktoritåra forestållningar, frihandel och ekonomiskliberalism med protektionism, individualism med kollektivistiskaåskådningar o.s.v. Man kan också urskilja olika typer av konservatism med inslag av såvål liberal som konservativ art.31 Når man, som ofta sker i den allmånna debatten, framhåller den roll, som spelades av socialdemokratin och radikalismen for motståndet mot nazismen, glommer man lått bort, att konservatismen inte bara rymde appeasementpolitiker som Chamberlain och samarbetsmån som Petain utan också man som Churchill i England, de Gaulle i Frankrike och C. J. Hambro i Norge, vilka liksom JCM stållde sig i frontlinjen for motståndskampen .32 Det år ytterligare en erinran om att det fanns mycket olika slag av konservativa med mycket olika hållningar och vårderingar. Vi kan dårfor inte så beståmt, som forf. gor (bd. 11, s. 255), awisa den forklaring, vilken antytts i tidigare forskning (se åven bd. I, s. 16 ff, 27), nåmligen att spånningen mellan JCM och hans parti hade en bakgrund i divergenser i forhållandet till allmånna konservativa varden. 31 Heinrich August Winkler, Liberalismus und Antiliberalismus: Studien zur polidschen Sozialgeschichte des 19. und 20. Jahrhunderts, Gottingen 1979, s. 13 ff; Fred N. Kerlinger, Liberalism and Conservatism, Hillsdale, New Jersey & London 1984, s. 16 ff; Rolf Torstendahl, Mellan nykonservatism och liberalism, Uppsala 1969, sårskilt s. 12 ff, 203. Betråffande ombesidig påverkan på och vaxelverkan mellan konservatismen och andra politiska ideologier (inte bara liberalismen) samt mellan utvecklingen av politiska ideologier, dårunder konservatismen, i olika lander jfr Gunnar Heckscher, Svensk konservatism fore representationsreformen, del 11, Uppsala 1943, s. 249 ff. Jfr åven t.ex. Klaus Epstein, som också starkt betonat att konservatismen år mycket foranderlig och beståmt tagit avstånd fin alia forestållningar om tidlost existerande konservativa grundforestållningar eller "kårnidéer." Klaus Epstein, Die Ursprunge des Konservatismus in Deutschland Der Ausgangspunkt - Die Herausforderung durch die Franzosische Revolution, Frankfurt am Main 1973, sarskilt inledningen, s. 14-36. 32 Jfr t.ex. John Lukacs, The Last European War, New York 1976, s. 285-296. Jfr aven Stein U. Larsen, som framhållit betydelsen av att i de nordiska lånderna konservativa grupper efter hand skarpt distanserade sig från fascismen och intog en starkt awisande hållning till denna samt ståmplade fascisterna som oansvariga, utlåndskt inspirerade extremister. Larsen menar, att detla kan ha varit mer effektivt, når det gållde att isolera fascismen ån socialdemokraternas och kommunisternas antifascistiska propaganda. Stein U. Larsen, "Conservatives and fascists in the Nordic countries: Norway, Sweden, Denmark and Finland, 1918-45," i Fascists and Conservatives: The radical right and the establishment in twentieth century Europe, ed. Martin Blinkhorn, London etc. 1990, s. 240-263. Side 183
I det sammanhanget år det intressant och fortjånar noteras, att Hans Jørgen Lembourn pekat på en skillnad och motsåttning i Danmark mellan en »liberalkonservatisme« och en »højrekonservatisme.« Grundandet av Det konservative Folkeparti i åren 1915-1916 ser han som det forstå steget i stråvanden att - efter en lang ideologisk polarisering och splittring inom Højre -fora den forstnåmnda riktningen tillbaka i dansk politik.33 Lembourn menar emellertid, att man forst med JCM:s overtagande av partiledarskapet på allvar kan saga, att »liberalkonservatismen« blev till en verklig politik och han karakteriserar denna politik som en »liberalkonservativ centrumspolitik.«34 Detta kan sammanhållas med att fdrf. (bd. 11, s. 110) karakteriserar partiet som år 1939, d.v.s. sedan det under många år varit under JCM:s ledning, »ikke mere et højrefløjsparti« och framhåller, att »der kunne ikke rejses tvivl om dets demokratiske indstilling. «3r> Lembourn framhåller, att JCM gick in for ett vålbalanserat forhållande mellan stat och individ.36 Detta svarar val tiUJCM:s hållning i t.ex. den sociala frågan. Som forf. nåmner (bd. I, s. 140,225 f), var JCM villig att gå med på sociala reformer, dår staten tog storre ansvar. Detta år i enlighet med en konservativ princip om att man bor stårka och utvidga samhdrigheten i staten.37 Samtidigt håvdadeJCM principen om sjålvhjålp, d.v.s. en liberal princip om individens ansvarstagande på det sociala området.™ T.o.m. i partiets traditionella »livssag,« forsvarsfrågan, visade sig, som vi sett, JCM villig till kompromisser och han forde, som forf. framhåller (bd. 11, s. 54 ff, 112), i åtskilliga, t. ex. ekonomiska och handelspolitiska frågor en medelvågspolitik vilken - i varje fall fram till återkomsten till Danmark år 1945 - innebar en forsiktig balansakt mellan partiets heterogena Under tiden
blev, som forf. skildrar (bd. 11, s. 91 ff), JCM:s rival
i 33 Jfr också forf.rs framstallning hårav i arbetet från 1983, vari det betonas, att "midterstandpunkten" segrade over två andra riktningar, som var reaktionåra resp. framstegsvanliga Wilhelm Christmas-Møller 1983, s. 118. 34 Hans Jørgen Lembourn, En - mange: En bog om liberalkonservatismen, København 1967, s. 73 f. 35 Jfr också sammanfattningen till boken om JCM:s ungdomsår, dår det framhålles, att JCM:s syn på statens uppgiiter (i de mån de mte berorde grunsfrågan och frågan om nationalitetskampen mellan det danska och det tyska) var liberalistisk. Wilhelm Christmas- Møller 1983, s 196. 36 Lembourn, s. 73 f. 37 Jfr t.ex. Torstendahl, s. 14. 38 jfr t.ex. Gaston V. Rimlinger, Welfare Policy and Industrialization in Europe, America and Russia, New York 1971, sårskilt s. 35 ff Side 184
forhållande
hårtill framstår JCM:s politik som en mer balanserad och
Som orsak till oron i partiet under JCM: s ledning framhåller forf. (bd. 11, s. 255) JCM:s (ofta utmanande) ledarstil framfor sjålva innehållet i hans politik och politiska ideologi. Forf. håvdar också (bd. I, s. 16 ff, bd. 11, s. 105), att tidigare forskning allt for mycket fast sig vid och overdrivit betydelsen av motsatser i JCM:s forestållningsvårld och handlande. Kanske kan dår emellertid i dylika motsatser eller snarare i en forening av motsatser i form av olika ideologiska element ligga en våsendig forklaring, såvål till att JCM lyckades erovra och så lange behålla ledningen over partiet som till de spånningar han utloste. I en tid av utbredd vårdenihilism och inte minst for den av forf. (bd. I s. 23 f) artikulerade frågan om JCM som »politisk pejlemærke for eftertiden« år det våsentligt att erinra om att han stod for beståmda hållningar och vårderingar. JCM prioriterade, som forf. visar, genomgående allmånintressen framfor partikulåra intressen och holl fast vid en helhetssyn, som ofta saknas och efterlyses bland dagens politiker. Mot bakgrund av vår tids alltmer diskutabla foråndringstempo och foråndringsvilja men också for frågan om de konservativas forsoning med den moderna utvecklingen år det emellertid också viktigt att fasthålla, att JCM i vissa avseenden samtidigt var en »moderniserare« med en positiv hållning till forandring (åven om det ibland kan ha varit fråga om forandring for att bevara) .40.40 Forf. lågger (t.ex. bd. I, s. 16 ff, 134, bd. 11, s. 104 f, 214) ned mycken moda på att diskutera, om JCM var »riktig« konservativ eller inte - en frågestållning, overtagen från tidigare forskning. For att kunna ta stållningtill den i avhandlingen (bd. I, s. 28) resta frågan om varfor det konservativa partiet valde JCM och varfor han valde det konservativa partiet hade det emellertid varit angelåget med en mer djupgående analys av både JCM:s och partiets ideologiska utveckling samt i detta sammanhang av forhållandet till olika idéstromningar i tiden - liksom också till olika intressen. M.a.0., vad fanns det for objektiva mojligheter 39 Betråffande olika grupperingar i partiet och brytningarna tnellan dem jfr åven Bo Beier Thorup, "Under det kolde styrtebad: Et studie i Det konservative Folkeparties erhvervspolitik undei ministeriet Madsen-Mygdal 1926-29," Historie 1992, s. 467-500. 40 JCM demonstrerade oppenhet gentemot teknologiska innovationer, bl.a. genom att som en av de forstå danska politikerna utnyttja flygplan, når han for som talare till moten ute i landet. En bild från ett sådant tillfålle återges i Jørgen Hatting, Fra Piper til Christmas Møller 1915-1929, Det konservative Folkepartis historie i et halvt århundrede, Bd. I, København 1966, bildillustrationerna mellan s. 160 o. 161. Under det andra varldskrigets vistelse i England trånade JCM fallskarmshopp for att på detta sått återvånda till Danmark - han maste dock avbryta traningen, sedan han skadats (se avhandlingen bd. 11, s. 181). Side 185
och hur svarade
de tillJCM:s subjektiva uppfattningar samt vilka
faktiska JCM:s stora organisatoriska, agitatoriska och parlamentariska insatser samt hans kontakter med nåringslivet, pressen och våljarna rekonstrueras ingående i avhandlingen. Detta år mycket vårdefullt och fortjånstfullt liksom den inblick vi får i det konservativa partiets utveckling under JCM:s ledning. Jåmfort med t.ex. partiets organisatoriska struktur behandlar emellertid forf. dess hållnings- och intressestruktur mera styvmoderligt. For att kunna
forstå JCM:s idéer år det viktigt att kunna relatera dem
till De etablerade och dominerande samhålleliga eliterna samt deras politiska representanter utsattes i borjan av 1900-talet for ett okat tryck från nya emancipatoriska grupper och de konfronterades av krav på utvidgad rostrått, sociala reformer o.s.v. En fortskridande industrialisering och urbanisering, foråndringar inom jordbruket, befolkningsomflyttningar, teknisk och kulturell modernisering samt religios sekularisering utmanade traditionella politiska eliter och deras ideologier, inte minst konservatismen. Forstå vårldskriget och de politiska revolutionerna i dess spår forstårkte ytterligare detta tryck och udoste stora foråndringar i det politiska landskapet, varigenom de etablerade gruppernas maktstållning brots eller i varje fall allvarligt hotades.41 Det galler också betråffande Danmark och inte minst for tiden mellan den nya grundlagen år 1915 och den nya vallagen år 1920. Kvinnor och unga, som tidigare varit utestångda från politiken, vann nu tilltråde till denna och de lårde sig snabbt att utnyttja de mqjligheter att uppnå inflytande, som oppnade sig.42 I ett avsnitt med rubriken »Et parti under forandringens lov« beror forf. (bd. I, s. 63 fif) kort dessa foråndringar och deras återspeglingar i det konservativa partiet. Bl.a. får vi veta (bd. I, s. 66 f), att det konservativa partiets mandatantal i Folketinget (framforallt genom inforandet av proportionella val) fyrdubblades mellan 1913 och 1920 och att samtidigt flera av partiets aldre och mest profilerade riksdagsrepresentanter foil bort. Det innebar, som det framhålles, att formuleringen av politiken 41 Jfr Martin Blinkhorn, "Introduction: Allies, rivals, or antagonists? Fascists and conservatives in modem Europe," i Fascists and Conservatives, s. 1-13 (3 ff). 42 Jørgen Elklit, "Den laveste partiegoismes allerbrutaleste Fjæs? Eller: noget om valglovene i 1915 og 1920," i Om Danmarks histone 1900-1920, s. 61-96 (sårskilt s. 93). Side 186
och
anpassningen till nya tider och villkor i hog grad kom
att vila på den Forf. betonar, att detta inte skedde utan ett betydande motstånd. Intressant i det sammanhanget och for kånnedom om den sociala dynamiken bakom det politiska agerandet år, att, som forf. nåmner (bd. I, s. 57 ff) ,JCM i samband med sitt inval i Folketinget år 1920 håftigt angreps av många av de aldre inom partiet. Kanske såg de, skriver forf. (bd. I, s. 58), JCM:s val som ett vittnesbord om att en ny politikertyp holl på att bana sig våg och som ett hot mot »det faktiske herredømme over opstilling og valg, som kredsene hidtil havde udøvet.« Vidare omtalas (samma sida), att det framfordes kritik mot »akademikernes fremtrængen i politik. Tidligere var disse kommet fra det radikale Studentersamfund. Nu var det fortrinsvis konservative fra Studenterforeningen, der trængte sig på.«43 Kritiken och motståndet stammade bl.a. från redaktor Egebjerg i Svendborg Amtstidende, en representant for de gamla maktågande kretsarna i partiet.44 Egebjerg citeras också for att ha sagt om vederborande Studenterforeningspolitiker, att »de opgiver de praktiske, men ikke altid lige oplivende Eksamensstudier.« Detta uttalande anspelar tydligt påJCM och en innerkrets i Studenterforeningen, som forf. har skildrat i boken från 1983. Den bestod av studerande, vilka, bl.a. iJCM:s fall, ej tog studierna sårskilt på allvar och var mera in tresserade av politik. Forf. nåmner också (bd. I, s. 146), attJCM efter ett konservativt valnederlag år 1929 blev håftigt angripen och att i detta sammanhang beteckningen »Studenterforeningspolitiker« blev lanserad som skållsord for den, »der beherskede alle de parlamentariske 'narrestreger', men som var uden tilstrækkelig føling med det virkelige liv.« Den ovan nåmnda, karikatyrmåssiga beskrivningen av JCM som studentpolitikern utan ordendig verklighetsanknytning, med bristande kontakt till arbetslivet och produktionen samt dårfor också bristande forståelse for »velerhvervede særinteresser« (bd. 11, s. 261) hårrorde således ursprungligen från hans motståndare i det konservativa partiet. 43 JCM å sin sida angrep sina motståndare i partiet for att forsoka vrida den konservativa polmken åt hoger och for att symbolisera "den gamle Højre-Militarisme, Højre-Nationahsme og Højre-Klerikalisme" (bd. I, s. 73). Moteattningarna ideologiserades således, vilket ytterligare under&trykei den ovan nåmnda splittringen mellan olika uppfattningar i partiet. 44 Egebjerg var vice ordforande (næstformand) i partiets verkstallande utskott (forretningsudvalg). Se harom och for ytterligare uttalanden av Egebjerg i samma riktning Thomsen, s. 335 not 47 (336). Side 187
JGM:s awisande hållning, tex. till privilegier, som inte byggde på personlig duglighet och insats455 och hans ofta intygade negativa attityd till traditionella statussymboler samt distansering från traditionella religiosa och andra varden (se bd. I, s. 16 ff, bd. 11, s. 105) kan tyda på att han inte bara eller framst hade en 6råtandkverklighetsuppfattning och intresseanknytning utan i stållet en arønan verklighetsuppfattning och intresseanknytning an den, som tidigare hade satt sin prågel på hans parti.46 Forf. framhåller, att JCM tillhorde en ny typ av politiker, for vilken politiken representerar ettyrke, en existens (åven om han gang på gang var beredd att stålla denna existens på spel). I avhandlingen skildras ingående, hur fullståndigt ekonomiskt avhångig JCM hela tiden var av partiet och hur han aldrig lyckades att bygga upp en sjålvståndig ekonomisk plattform utanfor detta. Dårvid utmanade han, som det nåmns (bd. I, s. 57), tidigare tillåmpade principer i partiet om mogen alder och borgerligt yrke samt våletablerad position i samhållet som forutsåttning for politiskt arbete47 I boken från 1983 nåmner forf. JCM som blott en i en hel gruppav unga, skolade i Konservativ Ungdom, vilka ryckte in i Folketinget, sedan de nåmnda foråndringarna i tiden kring det forstå vårldskriget mqjliggjort detta. Var det kanske så att foråndringarna i det politiska systemet, liksom också i det konservativa partiet med en utveckling från en spontan till en mera rationaliserad och organiserad struktur och med en våxande och mera komplicerad partiorganisation, oppnade for inflytande av en ny elit av unga intellektuella och att JCM stodde sig på dessa och på den foråndringsvåg de representerade - med vidare appell till nya grupper i samhållet och till nya vårderingar? Kan mqjligen framgången av en dylik appell forklara det jåmfort med de dvriga nordiska lånderna mycket stabila stod från våljarna, som det konservativa partiet åtnjot i Danmark under 1930-talet, d.v.s. under JCM:s tid som dess ledare?48 Mellankrigstidens fdråndringar
och kriser angick inte bara arbetare 45 Rasmussen 1982, s. 174. 46 Jfr ibid., s. 174. 47 Seven Wilhelm Christmas-Møller 1983, s. 12 f. 48 År 1935, då valjarnas anslutning till socialdemokratin kulminerade, blev Det konservative Folkeparti for forstå gangen Danmarks våljarmåssigt nåst storsta parti. Bd. I, s. 238. Betråffande utvecklingen av de konservativa partiernas andel av våljarkåren i de olika nordiska lånderna se Larsen, s 246 (fig. 13.1). Jfr åven avhandlingen bd I, s. 13. Side 188
vilka overallt gick starkt fram under denna period.49 Det oppnade, som forf. beror (bl.a. bd. 11, s. 113), nya mqjligheter och uppgifter for politiken. Den radikalisering i JCM:s politiska retorik efter återkomsten från England, vilken man observerat i tidigare forskning och vilken forf. delvis kan datera redan till tiden fore Englandsvistelsen, år, som det kort nåmnes (bd. I, s. 213), parallell med en utveckling momstoramstora delar av den politiska miljon (både i Danmark och utlandet). For den i avhandlingen liksom bl.a. genom det nya intresset for biografin aktualiserade frågan om forhållandet mellan struktur och aktor samt mellan det allmånna och det individuella hade det varit vårdefullt med en mera ingående diskussion av dylika frågor, for vilken, som vi sett, det inte saknas intressanta utgångspunkter i avhandlingen. En svårighet vid
biografier år ofta bristen på material och denna typ av
Forf. har framdragit ett stort och på många sått informativt kållmaterial.Det innefattar forst och fråmst Det konservative Folkepartis arkiv, bestående av bl.a. stora protokollserier, som tåcker forhandlingarna i partiets olika delegatforsamlingar, utskott etc. I partiarkivet ingår också en omfattande korrespondens mellan partiledningen och enskilda riksdagsledamoter,pressen o.s.v. Det år en stor fortjånst, att forf. systematisktsatt sig in i och bearbetat detta omfattande kållmaterial. JCM:s privata brewåxling spelar också en viktig roll, sårskilt den med hans andra hustru Gertrud, liksom också en privat dagbok, som foreligger for åren 1941-1945 (och nu haller på att ges ut). Forf. nåmner i sin redogorelsefor materialet (bd. I, s. 45, 48) endast knapphåndigt och utan nårmare argumentation, att dagboken knappast kan ha varit ford med tanke på senare utgivning. Med hånsyn till den roll det personliga materialet (inklusive inte nårmare tidsfasta intervjuer med Gertrud) spelar i avhandlingen saknar man mer grundliga overvåganden om de 49 Betråffande den omfattande litteraturen om forandringarna i utlandet se t.ex. Wolfgang Zapf, Wandlungen der deutschen Elite: Ein Zirkulationsmodell deutscher Fuhrungsgruppen 1919-1961, Miinchen 1965, s. 51 ff; Arthur Marwick, The Deluge: British Society and the First World War, London 1965; Jiirgen Kocka, Klassengesellschaft im Krieg 1914-1918, Gottingen 1973; dens., The First World War and the Mitteistand: German Artisans and White-Collar Workers," Journal of Contemporary History 1973, s. 101-123; Michael D. King, "Science and the Professional Dilemma," i Penguin Social Sciences Survey 1968, ed. Julius Gould, Hammondsworth 1968, s. 34-73. Angående vårdemåssiga forandringar se också t.ex. Peter Stearns, European Society in Upheavel: Social History Since 1750, 2. uppl, New York & London 1975, s. 289 ff. Side 189
problem, som år knutna till detta material, dårunder karaktåren av vissa personliga uttalanden, vilka tas på orden (jfr ovan). Denna typ av materialmaste noggrannt vårderas med hånsyn t.ex. till alder och position i livscykeln hos den, som producerar materialet. Vi omskriver alia våra biografier/" Det finns alltid en fara for att man projicerar uppfattningar bakåt i tiden. Jåmfort med det stora opublicerade materialet år litteraturen tåmligen blygsam till sin omfattning. Påfallande år sårskilt, att endast mycket få verk stammar från tiden efter 1983, således efter avslutandet av arbetet om den unge JCM. Det betyder bl.a., att forf. missar de senaste årens omfattande metodologiska diskussion kring biografin. Det nya intresset for denna innebår utan tvivel en viktig forandring och oppnar många mqjligheter till fornyelse. Men biografin år en svar och kråvande genre. For att kunna leva sig in i en politikers tånkesått och handlande, se verkligheten med hans ogon, kan det Lex. vara viktigt, i vilken mån man har - eller inte har - forståelse for hans politiska åskådningar. Forf. beror kortfattat detta i sitt forord (bd. I, s. 9 ff) liksom det nåra slåktskapsforhållandet till huvudpersonen. Den bild, som totalt formedias av JCM och hans livsbana, år starkt personlig och engagerad. De talrika konflikter, vari JCM invecklades, skildras med betydande sympati for honom men också med ett energiskt betonande av t.ex. hans auktoritåra ledarstil samt intellektuella och emotionella begrånsningar. Rådslan for partiskhet kan hår mqjligen ibland ha fått forf. att val starkt betona de svaga sidorna i JCM:s karaktår. Skildringen år emellertid i det stora hela starkt nyanserad och skiljer sig fordelaktigt från många tidigare ensidigt heroiserande framstållningar. Forf. driver sina teser med stor entusiasm, overtygelse och konsekvens. I centrum for framstållningen stårJCM:s politiska karriår. De inblickar vi emellertid också får i hans privata forhållanden ger liv och fårg åt avhandlingen utan att forfalla till det triviala och de stammer till eftertankebetråffande JCM:s agerande som politiker samt visar på mqjliga forklaringar till detta. Den sjålvståndighet gentemot traditionella konventioneroch. påtryckningar utifrån, som JCM lade i dagen, bl.a. i forbindelse med sin skilsmåssa från sin forstå hustru - vilken också innebar ett trotsande av den auktoritåre faderns vilja - avslqjar Lex. drag i hans personlighet, vilka svarar vål till och kan bidraga till att forklara hans ofta envisa och trotsiga agerande i politiken. Kyligheten i forhållandetill dottern i det kapsejsade forstå åktenskapet kan mojligen 50 Jfr Samuel och Thompson 1990, cit. efter Burke, s. 116. Side 190
också hjålpa
oss att forstå de drag av oforsonlighet och långsinthet,
som De talrika — och tyvårr ofta okommenterade — citat, som forf. återger (ibland t.o.m. i overskrifterna till de olika avsnitten) ur JCM:s personliga och privata uttalanden, visar på att denne utvecklade en kritisk distans till och en viss grad av frustration over sin roll, vilket forf. tolkar som uttryck for konflikt i forhållande till denna (och i epilogen for fråmlingsskap och existentiell ensamhet). Dårvid var emellertid ofta starka kånslor av olika slag inblandade. Åven om JCM var sjålvreflekterande var han också mycket sjålvdramatiserande och inte nodvåndigtvis objektiv. Han var en månniska, som ofta forsokte att gå sin egen våg. Det betydde, att han maste vara beredd att mota korrektionsforsok utifrån och det kråvde i sin tur ett visst avstånd och en viss slutenhet i forhållande till omgivningen, vilket gjort och gor det svårt att komma honom in på livet. Med seg uthållighet - och lagom till JCM:s 100-årsdag - har forf. emellertid lyckats nå det mål han satt sig, nåmligen att ge en samlad biografisk framstållning av en av de mest framtrådande och intressevåckande moderna danska politikerna. Denna framstållning år ej invåndningsfri, men — de mer an 600 sidorna till trots - trist eller ointressant år den forvisso aldrig. |