Karl Rommetveit (ed.): Narvik 1940. Five Nation War in the High North. Forsvarsstudier 8. Oslo, Institutt for forsvarsstudier, 1991. 174 + V s.

Narvik var det mest avlågsna målet for det tyska angreppet mot Danmark och Norge den 9. april 1940. Det var också den plats dår anfallet mottes av det mest energiska och långvariga motståndet. I nåra två månader kåmpade hår mot varandra trupper från fem nationer - Norge, Tyskland, England, Frankrike och

Polen. Historiker från samtliga dessa fem nationer deltog i den konferens som med anledning av 50-årsminnet anordnades i Narvik i maj 1990 av Institutt for Forsvarsstudier. Bidragen till denna konferens har nu publicerats av institutet under redaktion av Karl Rommetveit.

Trots stor overlågsenhet både till lands, till sjoss och i luften lyckades det inte de allierade forbanden att driva bort den lilla, isolerade och endast lått bevåpnade tyska styrkan. Detta visar på en rad brister, når det galler beslutsamhet, forberedelse, koordinering, tråning, utrustning, kommandostruktur och stridsmoral, både betråffande den allierade hjålpstyrkan och det norska forsvaret. Liksom i Sverige var i Norge forsvarsstyrkorna disponerade under intryck av det nyss avslutade finska vinterkriget. Det betydde en tyngdpunktsfbrskjutning norrut men samtidigt också att en viktig del av forbanden i Nordnorge var bundna vid den ryska grånsen och forblev låsta dår under hela tiden striderna pågik i Narviksområdet. Det norska forsvaret var således splittrat och detta kan ha spelat en roll i sammanhanget, såsom det framhålles i bidragen.

Dessa sonderfaller i två grupper, av vilka den ena skildrar sjålva striderna i och
kring Narvik, den andra bakgrunden till dem och dårmed forspelet till den
9. april.

Sistnåmnda tema behandlades redan av en motsvarande konferens, vilken anordnades i Oslo for 15 år sedan over åmnet stormakterna och Skandinavien 1939-1940 (bidragen publicerades i Scandinavian Journal of History, v01.2. 1977, no. 1-2). Behovet av att på nytt ta upp detta tema vid en stor internationell konferens motiveras av institutets ledare, Olav Riste, dels med att debatten i norska massmedia i samband med femtioårsminnet av den 9. april visat på den fortsatta existensen av missforstånd och myter kring åmnet, dels den roll nationella fordomar och begrånsningar spelat och fortfarende spelar når det galler synen på dylika kontroversiella åmnen i det nåra forgångna. Betråffande den i sammanhanget omdiskuterade frågan om motiven for det tyska angreppet mot Danmark och Norge ger, som Riste framhåller, konferensbidragen uttryck for en viktig forandring. Det råder inte långre någon tvekan om den avgorande betydelsen av den tyska marinens intressen och strategiska forestållningar for den tyska planeringen. Når det galler den allierade sidan unders tryker bidragen ytterligare, att det på engelsk sida fanns en grundlåggande obenågenhet att bryta mot neutalitetsråttigheter och internationell lag och dårmed en viktig skillnad i forhållande till den tyska planeringen, som styrdes mera av renodlat militåra, mål-medelrationella synpunkter.