Nils Hybel: Crisis or Change. The Concept of Crisis in the Light of Agrarian Structural Reorganization in Late Medieval England, Aarhus University Press 1989, 333 s.

Nils Hybels doktorsavhandling behandlar krisen (eller kriserna) i det senmedeltida, agrara England.¹ Den har en okonventionell och intressant upplåggning. Centrala problem av demografisk, bebyggelsemåssig, social och ekonomisk karaktår behandlas och diskuteras, men framstållningen

---

10 I litteraturlisten er anført Auring m.jl. Borgerlig enhedskultur 1807-1848 bd.s af Dansk litteraturhistorie, 1984. Her er titlen på det indledende kapitel Biedermeier i et bondeland. — Også historikerne har taget det til sig, jfr. Gyldendals og Politikens Danmarkshistorie 1800-1850, bd.lo, hvor Claus Bjørn i kapitlet »Fra romantik til Biedermeier« pag. 165ff. anskuer perioden under denne synsvinkel.

11 Jfr. udstillingskataloget til Kunst des Biedermeier 1815-1835, Miinchen 1988, hvor Georg Himmelheber (pag. 35) om maleriet i perioden skriver: »Nirgendwo ist Biedermeier reiner und wahrhaftiger entstanden als in Kopenhagen«.

1 Denna recension motsvarar i allt våsentligt den kritik jag framforde som forste officielle opponent vid disputationen den 27. oktober 1989 i Århus.

bygger på den forskning som bedrivits från 1860-talet och fram till omkring 1980. Inga egna studier i medeltida kållmaterial har foretagits; en begrånsning som med tanke på åmnets omfattning forefaller både naturlig och rimlig. Hybels avhandling har dårfor karaktår av secondary analysis. Det år sålunda en historiografisk undersokning och Hybel vill visa hur fenomenet, termen eller begreppet kris har tillåmpats av skiida forskare. Undersokningen år en kritisk granskning av både aprioriska och aposterioriska teorier, liksom åven de resultat som vunnits genom empiriska undersokningar. Till detta kommer avslutningsvis åven en forskningsgenererande målsåttning; Hybel visar på våsentliga problem for kommande forskning.

Hybel betråder nya vågar for att forklara och vinna kunskap om ett komplicerat processuellt forlopp. Ansatsen år ambitios och fruktbar, men ej oproblematisk; inte minst dårfor att framstållningen och analysen maste foras fram på olika plan: det begreppsligt teoretiska och det konkret empiriska. Avhandlingen behandlar såvål det senmedeltida England som historigrafin dårom under tiden 1860-1980.

Ett omfattande forskningslåge presenteras. Valet av England kunde ha motiverats. Forskningen rorande senmedeltidens ekonomiska och sociala forhållanden år mycket omfattande och avgrånsningen till ett land år i sig indvåndningsfri ur arbetsekonomisk synvinkel. Med tanke på den teorigranskande och teorikritiska målsåttningen kunde dock en annan infallsvinkel ha varit att uppmårksamma den engelska forskningens forhållande till de mer principiella diskussionerna som forts om den europeiska utvecklingen. Till exempel torde en ingående diskussion av Wilhelm Abel och hans Agrarkrise vara av stor relevans for en teorikritisk undersokning.² Ett uppmårksammat bidrag till diskussionen om feodalismens(eller senmedeltidens) kris ur såvål teoretisk som empirisk synvinkelår Guy Bois' studie av Ostra Normandie, dår en modell over stagnations- och tillvåxtfaser i det feodala samhållet uppstålls. Forhållandetmellan råntenivå (exploateringsgrad), graden av utnyttjande av odlingsbar jord, den totala produktens storlek, befolkningsutveckling, produktivitet, priser, loner och råntevolym belyses. Dynamiken ligger, enligt Bois, i kampen om råntenivån. Alla de våsentliga empiriska fenomen, som Hybel diskuterar for engelskt vidkommande, relateras hår till varandra. Bois diskuteras inte i Hybels avhandling; ej heller Witold Kulas forsok att teoretiskt forklara den feodala ekonomin i Polen

---

2 W.Abel, Die Wustungen des ausgehenden Mittelalters, tredje uppl. 1976; Se vidare diskussionen i P. Kriedte, 'Spåtmittelalterliche Agrarkrise oder Krise des Feudalismus?' Geschichte und Gesellschaft, 7, 1981, sid.42ff samt W.Rosener, Bauem im MittelalUr, 1985, sid. 255-276.

1500-1800.³ Visserligen handlar dessa arbeten om franska och polska forhållanden, men i en begreppsutredande studie av ett feodalt samhålle i en eventuell kris hor dessa arbeten nårmast till forskningslåget. Hybel framståller det senmedeltida England och historieskrivningen darom alltfor insulårt.

Av de mer principiella diskussioner som forts rorande senmedeltida kriser finns fa nedslag i Hybels avhandling. Forfattaren anfor inte Robert Brenners uppsats från 1976, med bl.a. kritik av den malthusianska tolkning M.M.Postan representerade. Brenner, vårs primåra syfte år att forklara de kapitalistiska, agrara produktionsforhållandenas framvåxt, foretråder uppfattningen att egendomsforhållanden och klassmotsåttningar hade den avgorande rollen i denna overgang. Artikeln gav, som bekant, upphov till en bitvis intensiv debatt, dår ett flertal forskare tvingades till positionsbeståmningar.⁴ Brenners artikel och den debatt som foljde i det sena 1970-talet och tidiga 1980-talet gick i motsatt riktning mot den s.k. fusion mellan malthusianer och marxister som Hybel urskiljer for tiden efter 1960.

Inte heller behandlas den debatt kring overgangen från feodalism till kapitalism som foljde på Maurice Dobbs bok Studies in the Development of Capitalism (1946) och den kritik den utsattes for av Paul M.Sweezy. Diskussionen kom bland annat att handia om det feodala samhållets grundlåggande struktur och dess inneboende motsåttningar.⁵ Såvål Dobb/Sweezy- som Brennerdebatten har, liksom Bois' och Kulas arbeten, stor relevans for diskussionen rorande de agrara forhållandena i senmedeltidens England. Hybels stållningstaganden - for eller emot Brenner och Dobb/Sweezy - hade troligen fordjupat hans egen analys. Hur som helst: det saknas en motivering varfor dessa vetenskapliga kontroverser har uteslutits.

En fråga som faller bort i Hybels avhandling år i vilken utstråckning som utvecklingen i England har betraktats som unik eller om den har betraktats som en del av en generell, europeisk utveckling. Utgångspunktenfor exempelvis Frederic Seebohms uppsats om digerdodens konsekvenser — som i sin tur år utgångspunkten for Hybels avhandling —

---

3 G. Bois, Crise duféodalisme. Economie rurale et démographie en Normandie orientale du debut du 14' siede au milieu du 1& siede, 1976; W. Kula, An Economie Theory ofthe Feudal System. Towards a Model of the Polish Economy 1500-1800, engelsk 6vers, 1976.

4 R. Brenner, 'Agrarian Class Structure and Economie Development in Pre-Industrial Europe', Past and Present, nr. 70, 1976. Debatten finns samlad i T. H. Aston - C. H. E. Philpin (eds.) The Brenner Debate. Agrarian Class Structure and Economie Development in Pre-Industrial Europe, 1985.

5 Debatten finns samlad i R. H.Hilton (ed.), The Transition from Feudalism to Capitalism, 1976.

var att forklara vissa specifika engelska sårdrag, nåmligen kulturlandskapetsutseende med sina håckomgårdade åkrar samt de engelska bondemas stållning.⁶ Som en motsats till att betrakta England som unikt kan en historiematerialistisk tolkning framhållas.

Den historiografiska utredningen har styrt upplåggningen. Dispositionen år strikt kronologisk; for vissa avgrånsade perioder under det senaste århundradet redogor fbrfattaren for den relevanta forskningen. Låsaren foljer Hybel från det ena arbetet till det andra. Hybel haller sig nåra de studerade skrifterna. Han relaterar dock inte forskningen och diskussionen kring medeltida kriser till historieåmnets generella utveckling. Hybel kunde ibland ha diskuterat de studerade forskarnas historie- och samhållssyn. J. E. T. Rogers' tolkning av det senmedeltida samhållet kan exempelvis forklaras av hans egenskap som en i sin tid verksam forespråkare for radikala sociala reformer; han var under en tid liberal ledamot av parlamentet. Hans uppfattning var att det hade kontinuerligt skett en fSrsåmring av jordbruksarbetarnas villkor alltsedan medeltiden. Han gav alltså ett stod for den bland progressiva kretsar vanliga uppfattningen att industrialismen hade forstort ett traditionellt samhålle som erbjod ett gott liv åt det arbetande folket.⁷ Det finns en overensståmmelse mellan liberalen Rogers och socialisten H.M.Hyndman, tminstone detta sammanhang. Forestållningen om 1300-talet som »a golden age of the peasantry« var nåra forbunden med en annan, den om »merrie, old England«.

Flera stora problemkomplex behandlas i Hybels avhandling: befolknings - och bebyggelseutveckling; foråndringar av den agrara strukturen, fråmst livegenskapens (villeinage) upphorande, avlosningen av arbetsplikter (commutation), uppkomsten av enclosures, m.m. Med hjalp av det utforliga registret kan Hybels avhandling tjåna som en orientering over en rad skiida foreteelser i det senmedeltida England; men fbrfattaren sammanfattar aldrig hur synen på vissa specifika och omdiskuterade foreteelser och håndeiser, t.ex. 1381 års uppror, har foråndrats over tid.

Systematiseringen av skiida kristeorier år en viktig del av Hybels arbete. Men befinner sig de skiida teorierna på samma nivå? Det år teorier av olika karaktår med skiftande verifierbarhets- och/eller falsifierbarhetskriterier.Historiker har haft skiida syften med sin forskning och de arbeten som Hybel refererar till år olikartade. Hår finns vetenskapliga

---

6 F. Seebohm, 'The Black Death and its Place in English History', The Fortnightly Review, vol. 2, 1865, sid. 149.

7 Jfr. Chr. Dyer, Standards of Living in the Later Middle Ages. Social Change in England c. 1200-1520, 1989, sid. 2.

idéartiklar, synteser, populårvetenskapliga framstållningar samt, inte minst, detaljerade och specialiserade uppsatser och monografier. Den utveckling som finns i forskningen, samspelet mellan grundforskning och synteser kommer inte fram.

Hybel kan som ett viktigt resultat visa hur oprecist, motsågelsefullt och stundtals nyckfullt krisbegreppet brukats i forskning. Men de teorier som har anvånts eller konstruerats, de empiriska generaliseringar som gjorts, har alla ingått i skiida sammanhang. For vissa forskare har det fråmsta syftet varit att kartlågga ett konkret historiskt forlopp eller en viss aspekt av detta; for andra ingår en diskussion av krisen i en mer overgripande och generell forklaring av samhållsutvecklingen. De skiida kristeorierna år inte alltid jåmforbara.

Det år skillnad mellan en jordforsåmringsteori, som t.ex. W. Denton framforde i ett oversiktsverk (Hybel, sid. 56-58), och en teori om feodalismens kris. En teori om befolkningsutvecklingen, t.ex. den som intresserade J. C.Russell, år inte identisk med en samhållsteori. Teorier ligger på skiida abstraktions- och generaliseringsnivåer och kan inte jåmforas hur som helst. Det behover dessutom inte existera vattentåta skott mellan alla teorier. Ytterligare en implikation av detta år att teorier på en lågre abstraktionsnivå kan ingå i en teori på en hogre nivå. Forestållingen om en krisartad forandring av godssystemet kan ingå som en delteori eller som ett moment i en mer allmån och vittomfattande teori om kriser i det feodala produktionssåttet. Historiker ror sig med skiida begrepp på olika abstraktions- och generaliseringsnivåer når de vill forklara varfor domåndriften upphorde i England under senmedeltiden eller om de vill klargora vilka de inneboende motsåttningarna var i det feodala produktionssått som brots ned och banade våg for en overgang till kapitalism. Detta dilemma kan formuleras på ett annat sått: år det teorier eller år det hypoteser om konkreta empiriska forhållanden som de olika forskarna arbetar med? Detta klarlåggs inte i Hybels avhandling.

En fruktbar distinktion torde vara mellan hypoteser, som ståilts upp for att forklara vad som intråffade i England under senmedeltiden och mer allmånna teorier. Till de sistnåmnda kan råknas såvål malthusianismen som historiematerialismen. De forklaringar och de modeller, som Hybel utforligt och ofta minutiost relaterar i sin avhandling, befinner sig i skiida lågen i ett slags korsande kunskapsteoretiska gradskalor: från det konkret unika till det generellt lagbundna; från monokausalitet till extremt pluralistiska forklaringar. Vad som kanske saknas i Hybels framstållning år en epistemologisk positionsbeståmning av de skiida teorierna (eller hypoteserna) och de skiida mojligheterna att falsifiera dem. Hybel soker falsifiera dem utifrån en enhetlig grund.

Ett viktigt syfte for Nils Hybel år att undersoka den ekonomiska reproduktionens kris i det feodala England (Hybel, sid.xiii). Kris definieras dels som det feodala samhållets oformåga att reproducera sina medlemmar, dels som en likartad, »a similar«, oformåga hos de agrara produktionsfbrhållandena att reproducera sig. Detta år det feodala samhållssystemets reproduktiva kris (Hybel, sid.xiv). For att det skall vara tal om en samhållelig kris under medeltiden fordras alltså att det forekom en minskning av befolkningen och/eller en nedgang i (eller forsvagning av?) produktionsfbrhållandena. Men det fordras åven att ta stållning till huruvida denna nedgång/fbrsvagning berodde på i forhållande till samhållet endogena eller exogena faktorer. Denna utgångspunkt år inte oproblematisk. Reproduktion anvånds hår i två olika betydelser, dels demografisk, dels vidmakthållande av skiida samhålleliga institutioner och foreteelser, vilka uppråtthbll en rådande produktions - och exploateringsstruktur. Ordet reproduktion år en metafor, som av Hybel avånds fbr vitt skiida foreteelser. En demografisk och en produktionsfbrhållandenas reproduktion sker på olika sått. Demografiska fbråndringar och kriser år, i princip kvantifierbara; det galler inte for produktionsforhållandenas reproduktion. Hur sker egentligen en »decline in the reproduction 0f... the relations of production« (Hybel, sid.xiv)?

En av forfattarens slutsatser, kanske den viktigaste, år meningslosheten med att tala om en feodalismens kris i engelsk, agrar senmedeltid. De fbråndringar som forekom i den agrara produktionens struktur innebar inte ett »formellt brott« (eng.: »formål rupture«) i den feodala produktionsorganisation (Hybel, sid.2B3).Denna slutsats innehåller en rad begrepp; och om slutsatsen år giltig eller inte beror på de definitioner som anvånds. Vilka kriterier skall stållas på en »formal rupture«? Och vad menas med det? Maste en kris innebåra att det sker en omvandling, en »transformation«? Vad menar forfattaren med en »feudal organization of production«? Hur forhaller sig »the structure of agrarian production« till »the feudal organization of production«?

Når det på sid. 118 konstateras att det inte år sårskilt vist att tala om »the reproductive crisis of the feudal agrarian society« år det Hybels egen slutsats som kommer till uttryck i terminologin. Denna reproduktiva kris skulle ha tagit sig uttryck i samhållets »inability to reproduce its members«. Denna det feodala agrarsamhållets reproduktionskris skall skiljas från en »crisis of the manorial system«, vilken yttrade sig som »a general dissolution of the feudal relations of production«. Varfor var det en reproduktiv kris i ett feodalt, agrart samhålle, når det »endast« år fråga om demografisk reproduktion?

Enligt Hybel forekom ingen reproduktiv kris inom det feodala systemet av den anledningen att det inte gick under. Det foråndrades mqjligen, men det genomgick inte en kris. Hybels definition av kris innebår att det maste ske en total kollaps i ett samhålleligt system; det kan uppenbarligen inte under en kris (eller ett antal kriser) ske en forandring inom ett samhållssystem. Det år tvivelaktigt om det går att avvisa teorin eller uppfattningen om en feodalismens kris av den anledningen att den »feodala produktionsorganisationens former« inte språngdes.

Inom den teoretiska diskussion som forts finns en viss benågenhet att betrakta feodalismens senmedeltida kris som en kris som innebar overgangen mellan faser; till en fas dår feodalismen blev alltmer organiserad och dår statsmakten kom att spela en avgorande roll for att uppråtthålla det feodala samhållssystemet. Hår saknas i avhandlingen en anknytning till den diskussion som forts av t.ex. Guy Bois og Robert Brenner.⁸ Hybel diskuterar inte heller vad de enskilda forskarna lågger i termer som kris och feodalism. Det år i huvudsak sin egen definition av feodalismens kris som Hybel avvisar.

Avhandlingen handlar enligt titeln om »crisis or change«. Det forefaller som om dessa två termer skulle utesluta varandra. Deras relation till varandra diskuteras inte. I registret upptas inte »change«, men dåremot noteras inte mindre ån 32 specificeringar under »crisis«. Over huvud nåmns forandring, »change«, sållan i Hybels text. Når forfattaren anger foråndringar år det termen »transformation« som anvånds, dvs. omvandling. Hur skall emellertid termen »kris« uppfattas rent kunskapsteoretiskt? Vanligen anger forfattaren att kris år ett begrepp, »a concept«, men inledningsvis slås fast att kris år ett samhållsekonomiskt fenomen (Hybel, sid.xiii). Emellertid kan, enligt min mening, kris knappast betraktas som ett fenomen; det år inte något som år direkt iakttagbart i det empiriska materialet. Det fordras en teori for att sammanfora skiida fenomen och tolka dem som en kategori, vilken ges beteckningen kris. Det framgår dessutom inte all tid om attribueringen av en kris har gjorts av Hybel eller någon av de forskare han studerar.

Hybel anvånder ofta termen »feodalism« (eller »feodal« i olika sammansåttningar).Att detta ingalunda år en okontroversiell term år historiografiskt allmångods. Termen har anvånts på olika sått fSr att analysera och forklara skiida samhålleliga såvål foreteelser som processer.Inom

---

8 Jfr. åven P. Anderson, Lineages ofthe Absolutist State, 1974, dår den absolutistiska staten i det tidigmoderna Europa karakteriseras som en organisering av feodalismen; detta till skillnad från dem, dåribland fråmst N. Poulantzas, som framhåvt absolutismens promotion av kapitalismen.

ser.Inomden historiematerialistiska teoritraditionen år den vål etablerad.Feodalism år en samhållsformation med ett specifikt och dominerandeproduktionssått. Det kånnetecknas framfor allt av exploateringsfSrhållandetmellan jordågare och bonderna och att exploateringen skedde genom ett utomekonomiskt tvang. Hybel ger ingen definition av feodalism, men det fSrefaller som det år något liknande den historiematerialistiskatolkningen som avses. Dåremot poångteras inte att feodalism har olika inneborder for skiida forskare. R. H.Hilton eller JeA. Kosminskijanvånder båda feodalism i en historiematerialistisk mening, åven om skillnader dem emellan forekommer. Dåremot kommer denna term sållan eller aldrig till anvåndning i M. M. Postans vetenskapliga forfattarskap;den har ingen funktion att fylla dår. M. M. Postans sista arbete var for ovrigt en artikel, paradoxalt nog i en festskrift till R.H.Hilton, dår feodalism som en vetenskapligt anvåndbar term avfårdas.⁹

Kosminskij identifierar det feodala produktionssåttet och de feodala produktionsforhållandena med de reella institutioner, foreteelser och forestållningar som existerade i den konkreta samhållsformation som det senmedeltida England utgjorde. Grundlåggande var naturligtvis mqjligheterna till råntetillågnelse; men Kosminskij reducerar det nodvåndiga utomekonomiska tvånget till livegenskap.¹⁰ Hos den andre »neomarxisten«, R. H. Hilton, finns dåremot ofta ett resonemang eller en argumentation, som visar att den marxistiska eller historiematerialistiska teorin anvånds som ett vetenskapligt, heuristisk instrument. Hilton har bidragit till, som Harvey M.Kaye uttrycker det, »the reconceptualization of feudalism«. Det feodala samhållets socio-ekonomiska struktur och dynamik år annorlunda ån det kapitalistiskas.¹¹ Ett begrepp har inom den historiematerialistiska traditionen i teoretiskt avseende forfinats genom empiriska undersokningar.¹² De skillnader som Hybel noterar mellan Kosminskij och Hilton (Hybel, sid. 207) kan kanske fårklaras utifrån deras skiida sått att anvånda historiematerialistisk teori.

Det kan vara tveksamt att i denna historiematerialistiskt teoriteoretiskatraditions
begreppsram analysera resultat från forskare som definitivt
inte hor hemma i den. Når Hybel, for att ta ett exempel, anger att

---

9 M.M.Postan, 'Feudalism and its Decline: A Semantic Exercise', i T. H.Aston, P. R.Coss, Chr. Dyer & J.Thirsk (eds.) Social Relations and Ideas. Essays in Honour of R.H.Hilton, 1983, sid.73-87.

10 E.A. Kosminsky, Studies in the Agrarian History oj England in the Thirteenth Century, 1956, sid. vi.

11 Se t.ex. R.H.Hilton, 'Y eut-il une crise générale de la féodalité?' Annales ÉSC, 6, 1951, sid. 23-30, fra sid. 26; R. H. Hilton, 'Feudalism in Europe: Problems for Historical Materialists', New Lefi Review, Nr. 147, 1984, sid. 84-93.

12 H. M.Kaye, The British Marxist Historians. An Introductory Analysis, 1984, sid. 71.

A.Elizabeth Levett 1916 drog slutsatsen, »that on the estates of the Bishop of Winchester there was no revolutionary upheaval either in the relations of production or in the agricultural technology in the fourteenth century« (Hybel, sid. 112) år det en tolkning som inte år Levetts. Visserligen kan hennes eminenta forskningsresultat anvåndas i en undersokningdår de feodala produktionsforhållandena analyseras, men slutsatsenår inte Levetts. Hår finns alltså delvis en anvåndning av en begreppsbildning som hor hemma i en historiematerialistisk teoritradition,men åven en mer allmån och vag terminologi, »agricultural technology«. Levett brukar sjålv de mer generella respektive empiriskt forankrade termerna »agriculture« och »tenure«.¹³

Postan skall ha betraktat produktionen på domånerna (demesnes) som »kvasi-kapitalistisk« under 1200-talet (Hybel, sid. 190), men Postan anvånder inte den beteckningen. Det gor dåremot Kosminskij i en polemik mot bl.a. Postan.¹⁴

En fortjånst år Hybels klassifikatoriska distinktion mellan fbrklaringar av skiida krisfenomen som betingade av samhållsexogena eller -endogena orsaker: mellan de uppfattningar som betraktar befolkningsutvecklingen som något i forhållande till samhållet oberoende respektive beroende. Detta sått att dikotomiskt karakterisera och systematisera skiida fbrklaringar år fruktbart. Men det reser också vissa frågor: endogent respektive exogent i forhållande till vad? Det år uppenbart att denna demarkationslinje kan tillåmpas betråffande forklaringar av den stora pestepidemin framfor allt vid mitten av 1300-talet, men hur forhaller det sig med handelns roll? Det finns forklaringar i forskningen av att commutation, avlosning av dagsverkena, skulle ha berott av handelns allt storre betydelse. Det år den forklaring som Page ger (Hybel, sid.B7). Handeln kan i sin roll som samhållsomvandlare av vissa historiker uppfattas som en exogen forklaring. Detta nåmligen om man betraktar en samhållelig struktur som given och dår det år foreteelser utanfor denna som omvandlar den. Aven om det inte klart anges, fb'refaller det som om de exogena faktorerna enligt Hybel skulle vara de som månniskorna inte hade formåga att påverka; det år biologiska och fysiska fb'rhållanden. Vådret, sjukdomar kan på det såttet råknas till de exogena faktorerna.

---

13 A. E. Levett, 'The Black Death on the Estates of the See of Winchester', Oxford Studies in Social and Legal History, 1916, sid. 142.

14 M.M. Postan, 'The Tråde of Medieval Europe: The North', i M.M. Postan & E.E.Rich (eds.), The Cambridge Economic History of Europe, 2, Tråde and Industry in the Middle Ages, 1952, sid. 195-197. Jfr. av M.M.Postan, TheFamulus. The EstateLabourer in theXHth and XIHIth Centuries (The Economic History Review Supplements, 2) 1954. E.A.Kosminsky, 'The Evolution of the Feudal Rent in England from the Xlth to the XVth Centuries', Past and Present, nr. 7, 1955, sid. 15.

Nils Hybel år inte lika utforlig når det galler att analysera de behandlade historikernas teoretiska premisser, uttalade eller outtalade, som deras utsagor om konkreta foreteelser i det senmedeltida samhållet. De flesta forskare som Hybel behandlar år representerade med endast ett eller ett fatal arbeten. Det finns emellertid några som har gjort stora forskningsinsatser betråffande den senmedeltida krisen. M.M.Postan och R. H. Hilton år de som finns representerade med det storsta antalet verk. De stålis av Hybel mot varandra, delvis som represententer for skiida teoretiska traditioner. I kapitel VII ståller han neomalthusianer mot neomarxister. Der klarlåggande i anvåndandet av prefixet »neo-« forklaras dock inte.

Malthusianism forefaller ibland vara detsamma som demografiska forklaringar. M.M.Postan har sjålv vant sig mot denna benåmning. Detta sker for ovrigt i hans inlågg i den s.k. Brenner-debatten. Postan och de andra som karakteriserats som malthusianer eller neomalthusianer år — till skillnad från Thomas Robert Malthus - primart intresserade av att studera och forklara ekonomisk utveckling och ekonomiskt handlande på en mer overgripande nivå. Malthus var primart intresserad av levnadsstandard eller inkomst per capita. Dessutom var for Malthus relationen mellan befolkning och ekonomiskt vålstånd en dår inga andra variabler hade någon plats. M. M. Postan år betydligt mer sofistikerad; åtminstone om man får tro honom sjålv.¹⁵

Hybel menar att skillnaden mellan »malthusianen« Postan och »marxisten«Hilton betråffande forekomsten av senmedeltida kris galler vilka grupper som drabbades och Hybel reducerar denna skillnad till »normativeand ideological disagreements« (Hybel, sid. 245). Det kan vara svårt att helt acceptera Hybels påstående att Postan skulle ha en mer synkron syn på det feodala produktionssåttet och de stora jordågarnas »universum«,samtidigt som en (neo)marxist som Hilton skulle anlågga ett diakront synsått (Hybel, 5id.246). Marxisterna skulle, enligt Hybel, applicera egna, diakrona normer på den av dem påvisade klassen av omedelbara eller direkta producenter och denna klass' synsått. I och for sig kan det finnas en likhet mellan Hybels slutsats och den som poångteras, om ån med andra fortecken, av H.M.Kaye, nåmligen att de brittiska marxistiska historikerna, håribland Maurice Dobb och Rodney H. Hilton, skulle skriva historia »from below«.¹⁶ Men varfbr den ena ståndpunkten skulle vara synkron och den andra diakron forklaras inte.

---

15 M.M.Postan & J.Hatcher 'Population and Class Relations in Feudal Society', i T. H. Aston & C. H. E. Philpin (eds.), The Brenner Debate. Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-industrial Europe, 1985, sid. 68 f.

16 Kaye, a a, sid. 222-232.

(Neo)marxisterna skulle, till foljd av sina teoretiska utgångspunkter, anlågga ett anakronistiskt synsått eller tvinga in konkreta, historiska forhållanden i en teoretisk tvångstrqja. Postan skulle dåremot analysera och forklara, i sin egenskap av (neo)malthusian?), utifrån den studerade tidens, dvs. senmedeltidens, forutsåttningar. VarfSr ett klasskampsperspektiv,kampen om feodalråntan, skulle vara mer anakronistiskt an att betrakta en medeltida manor ur ett sentida lonsamhetsperspektiv, vilket Postan gor, forstår jag inte. I andra sammanhang har en (neo) marxistisk forskare som R. H.Hilton diskuterat de specifika medeltida sociala, organisatoriska och ideologiska ramar inom vilka medlemmarna inom en mycket differentierad bondeklass kunde agera kollektivt. Storre delen av det kållmaterial som ligger till grund for de av Hybel analyserade studierna emanerar från forvaltningen av gods, manors, men detta bor inte hindra att till exempel bondegemenskaperna uppmårksammas vid en krisanalys.¹⁷ Det år i alla fall inget anakronistiskt resonemang. Hybel reducerar Hiltons resonemang till att enbart galla de ekonomiska relationerna mellan klasserna.

Åven M. M. Postan, liksom varje historiker, analyserar utifrån sin egen tids begrepp och forestållningar. Vad som mqjligen skiljer Postan och Hilton åt i detta sammanhang år att den sistnåmnde mer explicit låtit sin historiesyn komma till uttryck genom att ange vad han anser vara de grundlåggande drivkrafterna i den historiska utvecklingen, dvs. vad som orsakar forandring. Det år dessutom mycket mårkligt, att Postan, som inte kan betecknas som vare sig marxist eller neomarxist, skulle betrakta den aktuella problematiken utifrån det feodala produktionssåttets universum, ett begrepp som definitivt associerar till en historiematerialistisk teori tradition.

Skillanden mellem (neo)malthusianen Postan och historiematerialisten(marxisten eller mqjligen neomarxisten) Hilton år inte bara en fråga om teoretisk explicitet. Når Postan utifrån malthusianska standpunkter analyserar krisfenomen gor han detta med en teori som primart tillkommitfor att forklara de subsistenskriser som uppkommer i ett jordbrukssamhålle till foljd av befolkningsokning med åtfbljande resursbrist.Hilton

---

17 Se R.H.Hilton, A Medieval Society. The West Midlands at the End ofthe Thirteenth Century, 1966, sid. 149ff; R.H.Hilton, Bond Men Made Free. Medieval Peasant Movements and the English Rising of 1381, 1973 och R.H.Hilton, The English Peasantry in the Later Middle Ages, 1975, sid.3ff, 20ff, 54ff. Jfr. av Z.Razi, 'Family, Land and the Village Community in Later Medieval England', Past and Present, nr.93, 1981, sid.3-36 och Z.Razi, 'The Struggles between the Abbots of Halesowen and their Tenants in the Thirteenth and Fourteenth Centuries', i T. H. Aston, P.R.Coss, Chr.Dyer & J.Thirsk (eds.) Social Relations and Ideas. Essays in Honour of R.H.Hilton, 1983, sid. 151-167. Angående bondegemenskaper se åven S. Reynolds, Kingdoms and Communities in Western Europe 900-1300, 1984, sid. 101-154.

brist.Hiltonnårmar sig samma problem utifrån andra forutsåttningar,
nåmligen med hjalp av en teori med anspråk på att forklara samhållet i
dess totalitet samt orsakerna till samhållets foråndringar.

Postan behandlar ingående de sociala och ekonomiska forutsåttningarna for samt konsekvenserna av befolkningsutvecklingen. Hilton inkluderar de demografiska utvecklingslinjerna for att forklara dynamiken i de sociala och ekonomiska relationerna. Båda behandlar i vid mening samhållets utveckling, men tillmåter befolkningsfaktorer olika vikt. I Hybels framstållning saknas en diskussion om hur och med vilken logisk konsistens sekundåra faktorer (for malthusianer: klassmotsåttningar; for historiematerialister: demografin) inrangerats i historikernas sått att forklara och analysera. Det finns i Hybels avhandling en intressant ansats till teorikritik, som borde ha utvecklats till en granskning av skiida forskares teorianvåndning.

En stor fortjånst med avhandlingen år den kritiska låsningen av ett stort antal agrarhistoriska arbeten. Kritiken år ofta skarpsinnig. Ibland kan dock Hybels kritik kritiseras. Hybel diskuterar en artikel av Alfred May från 1973 om boter som en indikation på de medeltida bondemas ekonomiska stållning.¹⁸ May antar att reducering av botesbeloppen från manorial courts kan fb'rklaras av en tilltagande pauperisering bland bonderna. Boternas storlek återspeglar bondemas mojligheter att betala; det år en intressant hypotes, men den år svar att verifiera. Hybel invånder, dock utan belågg, att »criminological common sense says that lawbreakers are mainly found in the very lowest social strata of a society. Surely this was also the case in the thirteenth century?« Mays resultat kan i stållet tolkas som att råttsskipningen blev mildare (Hybel, sid. 243). Det sistnåmnda antagandet år blott en gissning. Att lågre samhållsgrupperalltid skulle vara mer kriminella ån andra år ingen forklaring. Om detta vet vi ingenting. Om det stammer, torde det snarast vara ett utslag av sociala och ekonomiska forhållanden, ytterst en fråga om fordelningen av de materiella tillgångama i ett samhålle, samt som ett utslag for social, ideologisk och politisk repression. Råttsliga system och institutioner har funktionen att utova kontroll; att uppråtthålla en samhållelig ordning, att bestraffa eller att på annat sått vidtaga sanktionermot dem som hotar den sociala ordningen. Vad som år ett brott år dock något mycket relativt. Det har våxlat från samhålle till samhålle. Emellertid har det funnits olika domstolar och i det feodala England har de som fanns vid manors inte primart haft till uppgift att doma och straffa

---

18 A.N.May, 'An Index of Thirteenth- Century Peasant Impoverishment? Manor Court Fines', Economic History Review, 2nd ser, 36, 1973.

kriminella; sådant overlåmnades till andra instanser. Manorial courts hade funktionen att uppråtthålla produktionsforhållanden, att vidmakthålla, dvs. socialt reproducera, relationerna mellan jordågaren, the feudal lord, och de beroende bonderna. Många av de boter som togs ut genom manorial courts var inte boter i kriminologisk mening. Variationer i botessummorna från denna typ av domstolar år inte i fråmsta rummet indikation på foråndringar i brottsligheten. Boter från manorial courts var, bland annat, ett sått att reglera den feodala råntan. Det år ett felslut att den feodala råntan enbart utgjordes av de avgifter som bonderna erlade for ratten att forfoga over jorden. Den delen av den feodala råntan var oftast faststålld efter sedvånja; den var svar att åndra på.¹⁹ Det som kunde ske var att nya avgifter lades på bonderna, vilket ofta kunde vara svårt nog. Dåremot kunde ratten att båra upp boter utgora en rorlig del av den feodala råntan. Boterna var mer ett uttryck for exploateringsrelationeran for att uppråtthålla ordning och bestraffa brottslingar. Dårfor kan boter från manorial courts inte anvåndas for att belågga en pauperisering, vilket May antager. Men de kan inte heller anvåndas for att studera brottslighet och råttspraxis. Dåremot kan de anvåndas for att studera den feodala exploateringen och det feodala utomekonomiska tvånget.

Hybel påvisar i sin avhandling en rad inadvertenser vid forklaringar av kriser. Han vill inte beskriva senmedeltiden som en krisperiod. Han kan visa att många kristeorier och krishypoteser vilar på bråcklig grund. Men beror inte den slutsatsen på att frågan delvis år fel ståild? En teori (eller en hypotes) om en kris ingår alltid i en mer eller mindre logiskt konsistent och heltåckande teori om strukturen och dynamiken i det samhålle dår krisen eller kriserna intråffar. For att kritisera kristeorier och krisbegrepp fordras naturligtvis en grundlig granskning och vårdering av det empiriska underlaget for skiida utsagor. Hår ligger en mycket stor fortjånst i Hybels avhandling. Men det fordras också en granskning och kritisk analys av kristeoriskapande eller kristeoriapplicerande historikers historiesyn. Och då blir också deras anvandning av ordet kris av sekundår betydelse.

Når det galler sin egen metod år Hybel kortfattad. Han anfor som en stor inspirationskålla Karl Marx' metodologi i framfbr allt Das Kapital och i forarbetet Grundrisse der Kritik der politischen Okonomie (Hybel sid.xv-xvi). Det år i och for sig ingen dålig forebild. Likheter finns mellan Karl Marx och Nils Hybel. Hit hor att framstållningen år uppbyggd

---

19 Se t.ex. J. Hatcher, 'English Serfdom and Villeinage: towards a Reassessment', Past and Present, nr. 90, 1980, sid. 24.

kring diskussion av tidigare forskning. Det finns också skillnader mellan Marx och Hybel. Ett av Marx' primåra syften var uppstållandet av en teori om det kapitalistiska produktionssåttet, dess uppbyggnad och dess rorelselagar. Hybel har inte en teorigenererande målsåttning. Detta år en undersokning som fråmst har till syfte att kritiskt analysera andra forskares forklaringar av ett komplicerat (och mqjligen forment) krisfbrlopp.Detta år inte en avhandling som har till syfte att bygga upp en ny teori, att ge bidrag till forklaringen av samhållets processuella utveckling i det senmedeltida England. Jag vill inte fbrneka betydelsen av att diskutera olika typer av krisforklaringar, liksom ej heller att utifrån detta markera angelågna framtida forskningsuppgifter, men detta år inte detsamma som att formulera forklaringar kring komplicerade historiska sammanhang.

Dessa kritiska invåndningar till trots: Nils Hybels avhandling bar vittne om lårdom, belåsenhet och om en imponerande arbetsinsats. Litteraturlistan omfattar omkring 270 arbeten. Han har kartlagt ett omfattande forskningslåge. Begreppsliga preciseringar av Hybels egen terminologi och analysramar skulle utan tvekan ha kunnat fordjupa hans resultat ytterligare. Avhandlingen skulle hårigenom ha blivit mer stringent, mer analyserande och mindre refererande. Genom den informationsrikedom som hår finns och genom fbrfattarens kritiska låsande av ett enormt forskningslåge kommer Nils Hybels avhandling dock att verka inspirerande for forskningen rorande agrar engelsk senmedeltid, men åven for diskussionen kring en feodalismens eventuella kris samt overgangen till kapitalism.