From Scandinavia to America. Proceedings from a Conference held at Gl. Holtegaard. Edited by Steffen Elmer Jørgensen, Lars Scheving, and Niels Peter Stilling. Odense University Studies in History and Social Sciences. Vol. 103. Odense University Press 1988. 377 s.

Amerikaemigrationen år historiens storsta folkvandring. Den utgor kulmen på de europeiska folkens upptåckt och erovring av vårlden bortom Medelhavsbåckenet och ostra Atlanten, ett kolonisationsforetag som borjade redan under renåssansen.

Mellan 1840 och 1930 utvandrade omkring 35 miljoner européer till Nordamerika.Massemigrationen svepte i boljevågor fram over Europa. Den borjade på 1840-talet i missvåxtens och hungerns Irland och den politiska orons Tyskland. Den svallade som hogst under tre klart urskiljbara perioder: sent 60-tal och tidigt 70-tal, 80-talet och åren fore forstå vårldskriget. Med skiftande styrke från land till land var de avgorande incitamenten hela tiden befolkningstryck, jordbrukskrisoch industriella recessioner. Når amerikaemigrationen ebbade ut infor Immigration Acts hårda kvoteringsregler 1924 hade pogromernas Ryssland och stagnationens och overbefolkningens Sydeuropa och Italien sedan lange rekryteratmerparten

teratmerpartenav de gråsvarta men forvåntansfulla koerna på Ellis Island i New
York.

Den nordiska utvandringen år i absoluta tal liten men vi far inte glomma bort att i forhållande till folkmångden overtråffas den norska och svenska emigrationen bara av den irlåndska. Emigrationen från de nordiska lånderna uppvisar också intressanta strukturella skillnader och fasforskjutningar. Sårskilt den norska utvandringen har en dominerande agrar prågel. Den norske immigranten år något av en idealtyp for præriesettlaren. 1910 var andra generationens norsk-amerikaner mer rurala ån någon annan nationalitetsgrupp i USA. Trots att flertalet svenska emigranter kom från landsbygden riktade sig den svenska immigrationen i overraskande stor utstråckning mot amerikanska stader och industriorter. Chicago var vid sekelskiftet med sina nåra 50000 svenskfodda den tredje storsta »svenskstaden» efter Stockholm och Goteborg. Den danska utvandringen hade, som Kristian Hvidt utrett i sin stora avhandling från 1971, en stark urban bakgrund, medan den finska utvandringen slutligen genom sin sena start på ett intressant sått faller in i »new immigrations« typologi.

Emigrationsforskning blev ett område dår tvårvetenskapligt samarbete och samhållsvetenskaplig teori snabbt blev en forskningsmåssig realitet for nordiska historiker under 1970-talet. Projektgrupper men också ensamforskare i de olika nordiska lånderna antog med entusiasm och skicklighet den engelske historikern Frank Thistlethwaites utmaning vid vårldshistorikerkongressen i Stockholm 1960. I ett stort antal avhandlingar, rapporter och antologier dokumenterades den nordiska utvandringens bakgrundsfaktorer. Men också transportforhållandena och bosåttningen i USA uppmårksammades.

Alia luckor i vår kunskap fylldes emellertid inte genom 70-talssatsningen. Efter några års karantån ser vi nu tydliga tecken på en revitalisering av emigrationsforskningen och ett fornyat och utbyggt samarbete med amerikanska forskara. Den hår anmålda boken utgor en sammanstållning av rapporter framlagda vid en emigrationskonferens vid Gammel Holtegaard utanfor Kopenhamn i september 1983. 21 amerikanska och skandinaviska forskare, historiker, etnologer, sociologer, geografer och litteraturvetare, deltog.

Volymen, som tyvårr fått en synnerligen trist typografi, år uppdelad i fyra partier: den danska bakgrunden, emigrationstrafiken, den skandinaviska bosåttningen och assimileringen i Mellanvåstern och den skandinaviska pressen och litteraturen i USA. Några av bidragen erbjuder en tydlig déjå vu-upplevelse och utgor restlager från 70-talsforskningen. Man saknar också helt rapporter från den pågående forskningen om politisk radikalism och utvandring, liksom från den spånnande kopplingen mellan amerikansk etnisk historia och stads- och arbetarhistoria. Men flera av bidragen år klart innovativa och gor att antologin vål fyller en plats i den skandinaviska emigrationens historiografi.

Steffen Elmer Jørgensen kan i en fallstudie av emigrationen från Lolland- Falster och Møn ca. 1830-1871 fordjupa bilden av den tidigare sparsamt behandlade initialfasen i dansk utvandring genom att analysera den i termer av befolkningstryck och jordbruksstorlek. Den engelska historikern Charlotte Ericksonhar visat vilken vårdefull kålla som breven utgor vid bl.a. studiet av invandrarkvinnornas situation. Anne Lisbeth Olsen ger ett fint bidrag till denna kvinnohistoriska genre i sin analys av några dansk-amerikanska brevsamlingar. Hennes rapport kompletterar de mycket kompetenta artiklar om kulturell transformation i Mellanvåstern som skrivits av de for skandinavisk publik

vålkånda migrationshistorikerna Allan G. Bogue och Robert Ostergren vid University of Wisconsin. I volymens avslutande parti skisserar den svenska litteratursociologen Lars Furuland ett intressant Litteratursociologiskt program for studium av invandrarlitteratur dår kvalitativa och kvantitativa metoder integreras. Och pionjåren inom den skandinavisk-amerikanska litteraturhistorien,Dorothy Burton Skårdal, plåderar for en mycket angelågen mikrofilmning av bevarade skandinaviska tidningar och tidsskrifter.

Umeå Universitet