Susan Seymour: Anglo-Danish Relations and Germany 1933-1945. Odense University Studies in History and Social Sciences, Vol. 78. Odense University Press, 1982. 198 s., ill. 158,60 kr. Harm Schröter: Aussenpolitik und Wirtschaftsinteresse. Skandinavien im aussenwirtschaftlichen Kaikul Deutschlands und Grossbritanniens 1918-1939. Europäische Hochschulschriften, Reihe III: Geschichte und ihre Hilfswissenschaften, Vol. 195. Frankfurt am Main etc, Peter Lang, 1983. 567 s.

Vid det forstå vårldskrigets slut syntes de skandinaviska småstaterna vara såkerhetspolitiskt trygga men ekonomiskt mera otrygga. De expansionistiska grannstaterna Tyskland och Ryssland var båda forsvagade och antogs ej kunna innebåra något militårt hot inom overskådlig framtid. I en tid av tydligt okande konkurrens och ståndiga kriser uppfattades det emellertid av samtiden som ytterst ovisst, om de skandinaviska lånderna med deras starka avhångighet av utrikeshandeln skulle kunna håvda sig ekonomiskt och oron var stor for framtiden. Utvecklingen kom inte att bekråfta de vårsta farhågorna på det ekonomiska området. Den 30 november 1939 och den 9 april 1940 erinrade eftertryckligt om svårigheterna att såkerhetspolitiskt trygga existensen. På det ekonomiska och handelspolitiska området var de skandinaviska lånderna mera framgångsrika. Den starka tillvåxten från tiden fore forstå vårldskriget och industrialiseringen fortsatte. Denna utveckling var emellertid inte sjålvklar eller okomplicerad. Den hotades bl.a. av stormakternas intressen och stråvanden på det ekonomiska området. Detta belyses i två nypublicerade doktorsavhandlingar, den ena engelsk och den andra våsttysk.

Utgångspunkten i Susan Seymour s avhandling om England och Danmarkutgores av de drastiska foråndringarna i och aktiveringen av den engelska handelspolitiken 1931-32. Under intryck av den ekonomiska krisen genomfordes en radikal devalvering. Frihandeln overgavs och ett protektionistiskt system infordes, kompletterat med bilaterala overenskommelser.Uppmårksamheten våndes dårvid sårskilt mot imperiet och de lander utanfor imperiet, gentemot vilka England traditioneilt hade importoverskott och kunde utnyttja detta som påtryckningsmedel. Bland dessa lander var fråmst Argentina och de skandinaviska lånderna. En engelsk marknadsexpansion inleddes, i Skandinavien sårskilt starkt riktad mot Danmark. Denna expansion kolliderade med Tysklands intressen som ledande exportor. Seymour skildrar de skandinaviska låndernas, sårskilt Danmarks, dilemma mellan England och Tyskland. På handelns område var avhångigheten av England, som tog emot

merparten av exporten, uppenbar. Samtidigt okade under 1930-talet snabbt det militåra och politiska trycket från Tyskland. Englands ekonomiska stagnation och dess krisbekåmpiiiiigspolitik, dår rustningarnaprioriterades lågre ån i Tyskland, gjorde att det fick svårt att losa sina egna såkerhetspolitiska problem for att inte tala om Skandinaviens. Den starka ekonomiska stållningen, sårskilt i Danmark, motsvarades således allt mindre av militår formåga. Diverse missforstånd gjorde emellertid enligt Seymour, att man på dansk sida alltfor tidigt och beståmt avskrev mojligheten, att England skulle militårt ingripa vid en tysk aggression gentemot Danmark. De engelska handlingslinjerna lades i sjålva verket fast forst i allra sista stund, sommaren 1939. Dessforinnan var frågan oppen, vilket man ej insåg i Danmark. Detta bidrog till att forlama landets forsvarsvilja och fbrsvarsanstrångningar, vilket i sin tur påverkadedet engelska beslutet att ej stålla upp for Danmark.

Seymour år i detta sammanhang skarpt kritisk mot den danska forsvarspolitiken och mot de missade mqjligheterna till nordiskt samarbete, vilka hon också fråmst tillskriver bristen på dansk forsvarsvilja. Hon anspelar dårvid på de stråvanden till nordiskt eller bredare småstatssamarbete, vilka forstårkts av den ekonomiska krisen och den alltmer hotande stormaktspolitiken och vilka kunde anknyta till aldre traditioner av nåra samarbete under yttre svårigheter och tryck, t.ex. under forstå vårldskriget.

I sin kritik av dansk forsvars- och utrikespolitik ansluter sig Seymour till en hållning som pråglar det engelska kållmaterial hon anvånt från den civila och militåra centralforvaltningen. Inom utrikesforvaltningen moter for ovrigt denna hållning skarpt markerad och forenad med en nårmast moralisk indignation redan i såndebudsrapporter från Skandinavien under tiden fore forstå vårldskriget. Den var således djupt rotad och gav inte mycket utrymme for forståelse av P. Munchs på kollektiv såkerhet och småstatsnedrustning inriktade politik, vilken ståmplades som defaitistisk och dogmatisk. Ekonomiskt stårkte emellertid England sin stållning i Skandinavien, sårskilt i Danmark och i synnerhet under forstå hålften av 1930-talet. Betråffande viktiga varor som kol, salt och stål skedde detta på bekostnad, inte fråmst av Tyskland, utan av Polen och Sverige. Den skandinaviska samhandeln drabbades således, men Englandstållde sig kallsinnigt till eller motarbetade de skandinaviska samarbetsstråvandena på det ekonomiska och handelspolitiska området. (Det år alltså inte bara de skandinaviska lånderna sjålva, som kan lastas for att det skandinaviska samarbetet ej uppnådde resultat!) Det fanns också tecken till ytterligare skårpning av den engelska handelspolitiken. Engelska agrarprotektionister, uppbackade av den måktiga och hogljuddaBeaverbrookpressen,

daBeaverbrookpressen,onskade våsentligt reducera importen från Danmarktill fordel for lantbruket i England och imperiet. Betråffande de viktigaste traditionella varorna, sårskilt bacon och ågg (mindre i fråga om smor), uppråttholls emellertid importen i stort sett. Dåremot forsvåradesintroduktionen av nya danska produkter på den engelska marknaden.

På tysk sida ledde den ekonomiska vårldskrisen till anvåndningen av hårdfora metoder i handelspolitiken. Bl.a. infordes clearing, d.v.s. ett avråkningssystem, varigenom betalningar till ett land maste anvåndas i det betalande landet. På engelsk sida overvågde man att ta efter tyskarna och tillgripa clearing-vapnet gentemot de av England beroende skandinaviska lånderna. Detta skulle hota deras traditionella overskott av fri och hård valuta genom handeln med England - en valuta som tryggade import av råvaror till industrin, fodermedel till lantbruket etc. Hotet forverkligades emellertid aldrig. I stållet uppmjukades den engelska politiken mot Skandinavien alltmer. Detta forklarar Seymour med okande efterfrågan i England som foljd av krisbekåmpningsåtgårder samt av efterhånd okande rustningar. Också i Tyskland okade rustningar och krigsforberedelser behovet av varor från Skandinavien och tvingade till en forsiktig politik. Hårtill kom interna motsåttningar mellan olika intressen i de båda stormakterna, vilka forsvårade en enhetlig och energisk hållning.

Seymours avhandling har ett brett sikte. Den skildrar både de ekonomiskaoch de politiska relationerna mellan England och Danmark. Dessa behandlas var for sig, men Seymour framhåller att de i verkligheten hångde samman. Forhållandet mellan ekonomi och politik står helt i centrum for Harm Schroters arbete. Centralt tema i detta år den tyskengelskakonkurrensen i Skandinavien under mellankrigstiden. Denna indelas i tre perioder. Den forstå av dessa stråcker sig fram till den ekonomiska krisen 1929-1933, vilken svarar for den andra perioden i Schroters tidsindelning. Den forstå perioden utmårkes av relativt låg tysk-engelsk rivalitet på den skandinaviska marknaden, samtidigt med att Tyskland dår vinner tillbaka sina marknadsandelar från forkrigstiden.Krisen 1929-1933 udoser (som ovan berorts) en engelsk exportoffensivi Skandinavien och for till en kollision mellan engelsk och tysk ekonomisk expansionism. Dårmed grundlågges också en politisk motsåttning.I den efterfoljande tredje perioden, som stråcker sig fram till det andra vårldskriget, vidareutvecklas den ekonomiska och politiska rivaliteten.Denna skarps, sårskilt under åren nårmast fore krigsutbrottet, under intryck av bl.a. en ny ekonomisk tillbakagång och en tysk

exportoffensiv. Tillsammans med den tyska marinens speciella intresse for baser i Skandinavien leder rivaliteten over i en »kapplopning om Skandinavien«. Utvecklingen, som Schroter tecknar den, skulle kunna anvåndas som skolexempel på de kollisionsrisker dår ligger i ekonomisk expansionism.

Medan Seymour ser kanske vål forstående på den engelska politiken framhåller Schroter energiskt sårskilt den tyska men också den engelska politikens negativa sidor. Tyskland var, som ovan nåmnts, åven på det ekonomiska området berett att anvånda mera hårdfora metoder an England, åven om det inte i Skandinavien vågade bruka lika hårda medel som i Sydosteuropa. Konkurrensen mellan stormakterna gav alltid de skandinaviska lånderna mqjlighet att driva balanspolitik och att vid tyskt tryck mera nårma sig England. Schroter betonar också att England kåmpade från en principiellt defensiv hållning (det gållde att bevara dess ekonomiska stållning), medan Tyskland anknot till sin offensiva handelspolitik från tiden fore forstå vårldskriget och forsokte folja upp denna. Tyskarna kunde i konkurrensen om den skandinaviska marknaden falla tillbaka på en effektivare industrieli struktur ån engelskmånnen, vilket mojliggjorde for dem att sålja båttre och mer attraktiva varor. Tysklands framgångar i konkurrensen tillskrives den ekonomiska styrkan, bakslagen politiska misstag. Också på tysk sida var t.ex. agrarprotektionisterna hogljudda och de tillåts i ett kritiskt skede, under krisen 1929-1933, såtta kåppar i hjulen for den tyska politiken mot Skandinavien, vilket omedelbart utnyttjades av England.

Seymour anger endast vagt, hur langt de engelska målsåttningarna gentemot Skandinavien stråckte sig. Hon framhåller, att den engelska hållningen mot Danmark normalt beståmdes på tjånstemannanivå inom de allmånna ramarna for engelsk politik, som regeringen fastlagt. Centralforvaltningen ges således en avgorande betydelse for den faktiskt forda politiken. I detta sammanhang nåmner Seymour, att man i Foreign Office var orolig for att Valutacentralen (som inråttats till skydd for dansk ekonomi) var ett medel for att genom statligt ingripande gynna den danska industrialiseringen och fruktade for att, om detta gick for langt, den engelska exporten kunde hotas. Hår framskymtar att en långtgående dansk industrialisering var emot engelska intressen. Seymourpåpekar vidare, att en av de tjånstemån i Foreign Office, som hade mest att gora med den ekonomiska politiken mod Danmark, chefen for den ekonomiska avdelningen, Ashton Gwatkin, ofta uttalade, att de engelska handelsavtalen med de nordiska lånderna i borjan av 1930-talet lade grunden till ett engelskt handelsimperium. Uttalandena anfores som exempel på Ashton Gwatkins forkårlek for storstilade, utopiska planer,

vilka overskattade Englands styrka. Deras betydelse nedtonas således
starkt.

Schroter dåremot lågger stor vikt vid de tyska forsoken att uppråtta ett »Grossraumwirtschaft«, definierat som »eine Deutschland zum Teil einseitig Vorteile einråumende, internationale, arbeitsteilige, im råumlichen Verbund mit Mitteleuropa arbeitenden Wirtschaft unter politischer Dominanz Deutschlands«. Schroter anknyter dårmed till ett centralt tema i nyare forskning: tendenserna att uppråtta av en eller flera stormakter dominerade ekonomiska block eller imperier med en stark differentiering mellan ett industriellt centrum och en råvaruproducerande periferi samt mellan den eller de dominerande industriella stormakterna å den ena sidan och den eller de dominerade småstaterna å den andra. Bl.a. Bernd Jiirgen Wendt har studerat en motsvarande tysk politik gentemot Sydosteuropa under mellankrigstiden. Kan vi spåra något liknande betråffande Skandinavien? Seymours, huvudsakligen från regering och centraladministration i England och Danmark emanerande material, visar i detta sammanhang en klar begrånsning. Det belyser den statliga aktiviteten. Overenskommelser mellan det privata nåringslivet spelade emellertid vid sidan om statliga handelsavtalsforhandlingar en okande roll inom de ekonomiska relationerna under mellankrigstiden. Det privata nåringslivet utovade också en mycket aktiv påverkan på den statliga politiken. Forutsåttningen for att Schroter ingående kan belysa tyska dominansstråvanden gentemot Skandinavien år, att han utnyttjat de i Våsttyskland forvarade arkiven från de stora tyska industrikoncernerna. Dåremot har han inte haft tillgång till de i DDR forvarade arkiven, som också år betydande och viktiga. Det utnyttjade materialet mqjliggor emellertid for Schroter att i detalj skildra nåringslivets planer på och forsok till expansion i Skandinavien, med hjalp av dels statligt stod, dels samarbete mellan tysk och engelsk industri. Dårvid kan han också belysa intressen och målsåttningar på engelsk sida.

Schroter visar, hur industrin såvål i Tyskland som i England stråvade efter att håmma industrialiseringen i andra delar av vårlden, inklusive Skandinavien. Endast de internationellt betydande firmorna och gruppernahade dårvid - i samarbete med staten och/eller med industrier i andra lander - de nodvåndiga maktresurserna for att inom sina branschområdenbromsa den industriella utvecklingen eller leda den in på ofarliga banor och dårmed såkra sig dominans. Som en av de få expanderande marknaderna i vårlden hade Skandinavien dårvid sårskilt stort intresse: Schroter framhåller det som ett av de ekonomiskt viktigaste områdena overhuvud. Han kan i sin framstållning ge åtskilliga konkreta exempel på hur tyska och engelska karteller, ofta i samarbete, uppnådde

att stoppa eller begrånsa industriell produktion i Skandinavien. På det kemisk-tekniska området samarbetade t.ex. de måktiga koncernerna IG Farbcn i Tyskland och IGI i England. De lyckadcs forhindra produktion av fargåmnen i Norge och av kvåve (for den viktiga konstgodselframstållningentill jordbruket) i Danmark. I Finland fordrqjde de fardigstållandetav en kvåvefabrik. Når man misslyckades att stoppa finska planer på inhemsk klorframstållning (for den centrala massaindustrin) skaffede man sig kontroll genom att deltaga i projektet. De tyska och engelska koncernerna vann också samarbetspartner inom Skandinavien — bland dem nåmns t.ex. ASEA och Norsk Hydro.

De av Seymour återgivna uttalandena kan således såttas in i ett storre sammanhang. Tydligen hade de en bakgrund i form av intressen inom industrin - och en påverkan av dessa intressen på staten, d.v.s. i detta sammanhang centralforvaltningen. De aktualiserar således forhållandet mellan marknad, forvaltning och politik - ett forhållande, som varje handelspolitisk analys naturligt aktualiserar. Studiet av forhållandet mellan Tyskland och England på den skandinaviska marknaden och av deras dominansstråvanden dår koppias av Schroter samman med ett studium av forhållandet mellan stat och nåringsliv.

Under senare år har man i forskningen allt mer borjat intressera sig for en tendens i det moderna (postliberala) samhållet i riktning av en integration mellan stat och nåringsliv, ett utsuddande av grånserna mellan det offentliga och det privata. Ett viktigt drag i denna utveckling år den roll organisationerna, korporationerna (utvecklingen betecknas ofta som neokorporatistisk) spelar inom politik och administration. Schroter kan visa, hur de stora firmorna och nåringslivsorganisationerna samt inte minst de internationella kartellerna overtar och utovar statlig auktoritet på handelspolitikens område. Han kan också visa, hur staten utnyttjas i nåringslivets tjånst for diplomatiska framstotar etc. Samtidigt anvånder staten nåringslivet som ett utrikespolitiskt instrument. Detta var en viktig grundsats i Tyskland efter forstå vårldskriget, når det berovats andra utrikespolitiska påtryckningsmedel.

Schroter vill se forhållandena på handelspolitikens område som representativa for forhållandet mellan stat och nåringsliv. Med den tendens till sektorsuppdelning och -avgrånsning, som också utvecklat sig, kan det emellertid vara osåkert, hur pass representativa forhållandena år på handelspolitikens område. Detta kan ha tjånat som en inkorpsort for foråndringar, under intryck t.ex. av internationell konkurrens och behov av att genom inre samarbete håvda sig båttre utåt. Otvivelaktigt år emellertid, att stat och nåringsliv hår konfronterades med varandra under tydligt iakttagbara former, liksom småstater och stormakter.

Man kan spekulera over om stormakterna var farligast for Danmark och Skandinavien, når de samarbetade eller når de konkurrerade med varandra. I Sydosteuropa, dår Tyskland hade friare hånder ån i norr och inte så starkt konkurrerade med engelska intressen, kunde det bygga upp ett system av ekonomiska och politiska satelliter. I konkurrensen mellan stormakterna ligger såkerligen en god del av forklaringen till att Skandinavien under mellankrigstiden undgick en ensidig tysk eller engelsk dominans och en bidragande forklaring till att det klarade sig så pass bra ekonomiskt. Såkerhetspolitiskt fick emellertid konkurrensen odesdigra konsekvenser. Ett fbrdjupat ekonomiskt samarbete mellan stormakterna kunde på sikt också ha inneburit ett farligt hot. Ar 1939 forelåg planer på marknadsdelningar och kartellsamarbete, vilka, om de forverkligats och kriget inte kommit emellan, drabbat skandinavisk industri hårt.

Seymour och Schroters avhandlingar har fSrtjånsten att, var och en efter sina forutsåttningar, ha belyst en bit av Danmarks och Skandinaviens odesdilemma mellan stormakterna. Seymour har anknytning till det skandinaviska seminarium, som den norskfodda Ragnhild Hatton byggde upp under sin tid som professor vid London School of Economics. Seminariet har en lang erfarenhet av studier rorande Skandinavien. En rad undersokningar har producerats, vilka emellertid i allmånhet ej har kunnat tryckas. Det år dårfor glådjande, att Odense Universitetsforlag mojliggjort publiceringen av Susan Seymours inom de kvantitativt snåvt fastlagda ramarna for engelska doktorsavhandlingar vålskrivna och intressevåckande undersokning. Schroter utgår från Fritz Fischers tidigare seminarium i Hamburg och har studerat under dennes eftertrådare Bernd Jiirgen Wendt. Inom denna krets har Klaus Wittmann tidigare behandlat de tysk-svenska ekonomiska relationerna 1933-1945. Schroters breda och synnerligen djuplodande undersokning rorande hela mellankrigstiden och hela Skandinavien understryker ytterligare hur seminariet och den forskningstradition det utvecklat år i stand till energiska och inspirerande insatser.