Aspects of female existence. Proceedings from the St. Gertrud symposium »Women in the middle Ages«. Copenhagen, september 1978. Edited by Birte Carlé, Nanna Damsholt, Karen Glente and Eva Trein Nielsen. Copenhagen, Gyldendal, 1980.

I september 1978, holls i Kopenhamn ett symposium om medeltida kvinnohistoria (»Women in the Middle Ages«), sammankallat på initiativ av kvinnliga forskare, vilka kant sig otillfredsstållda med traditionell och mansdominerad forskning på området. De foredrag, som holls på symposiet, år nu utgivna under titeln »Aspects of female existence«'. Bidragen i denna rapport år mycket olikartade och avspeglar dårigenom symposiet, vilket kan beskrivas som et mote mellan europeisk och nordisk kvinnoforskning och mellan historie- litteratur- och religionsvetenskap. Som en rod tråd genom boken finner man emellertid en gemensam stråvan att anlågga en kvinnlig synvinkel på historien, vilket också var symposiets overgripande målsåttning.

Vad inhebår då en kvinnlig synvinkel? - Svaret hårpå forsoker Blanca Maria Rudhart ge i bokens allra forstå bidrag. I sitt fSrsok att definiera feministisk historieforskning beskriver Rudhart abstrakt tånkande såsom specifikt manligt, kritiserar dess dominans och anbefaller ett kvinnligt sått att tånka, kånnetecknat av verklighetsforankring, sensualitet och konkretion. Hennes egen framstållning år emellertid synnerligen abstrakt och i total avsaknad av de kvinnliga kvaliteter hon efterlyser. Dårigenom blir hon ironiskt nog ett slående exempel på vad hun sjålv skriver om »Internationaliserung« som ett tillstånd, dår individer (lås: kvinnor) anammat fråmmande (lås: manliga) tånkesått och metoder till den grad att de upplevs såsom naturliga och sjålvklara.

Viktigt år dock hennes framhållande av litteraturens varde for kvinnoforskningen, och hon uppmanar till analys av framfbr allt diktér och deras bildspråk for okad kunskap om såvål omedvetna som medvetna idéer och forestållningar under en given tid. Dikten, håvdar Rudhart, bevarar i sig ett levande sammanhang, som den kan fbrmedla till oss tack vare sina bilder, symboler och metaforer, vilka vådjar till alla våra sinnen. Hon skriver: »Historical research should to a greater extent make use of literature's capacity to enfold the pre-logical sensations which are as important factors in human existence as logical conclusions«².

Varken teoretiskt eller praktiskt lycka^ dock Rudhart klargora vad den kvinnliga synvinkeln innebår; dårtill år hennes framstållning alltfor ostrukturerad och dunkel, dår den inte rentav år motsågelsesfull. Desto mer givande och upplysande år de ovriga bidragen, vilka vart och ett på sitt sått verkligen illustrerar, vad den kvinnliga synvinkeln på historia innebår i praktiken.

Verkligt konkreta exempel på hur bilden kan anvåndas som historisk kållager oss Joan
Morris. Hår år<iet dock ej litteråra bilder det handlar om utan ikonografi. Morris håvdar,

---

1 Rapporten avslutas med en intressant artikel av Merete Gerlach Nielsen, som presenterar den danska kvinnororelsen efter 1970. Detta bidrag har dock låmnats utanfor denna recension.

2 »Aspects of female existence«, s. 24.

att bildmaterial år svårare att forfalska, och, dår så har skett, låttare att rekonstruera. Med flera exempel från tidig kyrkokonst forsoker Morris visa, hur figurer, som ursprungligen forestållt kvinnor, har åndrats, så att de i stållet kan uppfattas som mån. - Kan de ursprungliga bilderna tolkas som vittnesbord om att kvinnor haft en mer framskjuten stållning i den åldsta kyrkan ån bevarade skriftliga kållor låter oss ana? Sjålva utplåningsforsoken - d.v.s. dår sådana såkert kan faststållas - kan tyda på att det år så en senare tid har tolkat dem eller befarat att de skulle kunna tolkas. Morris' exempel maste fbrses med flera frågetecken, men hennes bidrag visar, att en fortsatt och fbrdjupad forskning på detta område kan oka vår kunskap om kvinnosynen både under den tid konstverken skapades och under den tid från vilken de eventuella fbrvanskningarna hårror.

Om synen på kvinnor i 1100-talets Danmark skriver Nanna Damsholt. Ytterst soker hon kunskap om de ideologiska ramar, som kringgårdade kvinnornas verklighet. Hennes kållor år rent litteråra; hon visar, hur kvinnorna framstålls i annaler och kronikeverk och forsoker besvara frågorna varfor de framstålls så och vilken effekt detta haft. Genom jåmforande analyser vill hon visa, hur kvinnoskildringarna underordnats forfattarnas olika syften. En svaghet i Damsholts undersokning år dock, att de respektive verkens syften anvånds som utgångspunkt for analysen och år helt avgorande for hennes tolkningar. Metoden år riskfylld; de syften Damsholt fastslår såsom givna år varken odiskutabla eller uttommande. Rimligen bor analysen kasta ljus over verkets syften och inte som hår tvårtom.³ Efter avslutad undersokning slår Damsholt fast, att den danska litteraturen avspeglar, hur det kristna kvinnoidealet (den passiva och undergivna hustrun, ånkan eller jungfrun) alltmera kommit att ersåtta det hedniska — starka- kvinnoidealet. Forklaringen hårtill vill hon soka i det faktum att både kyrka och kungamakt mot 1100-talets slut blivit såpass fast etablerade, att kvinnors sjålvståndiga och aktiva insatser ej långre behovdes.

Om tider, når kyrkan i sin kamp mot hedendomen verkligen behbvde åven kvinnors insatser beråttar många legender. Med undantag av sin kyskhet foreter de heliga jungfrurna inte många likheter med det kvinnoideal kyrkan senare kom att predika; de år varken passiva eller undergivna utan trotsar modigt olika representanter fbr det hedniska samhållet, familj och bverhet. Just dessa kvinnors kyskhet, dess innebord och betydelse år fbremål fbr en intressant tolkning i Birte Carlé's undersokning av några aldre legender. I sin analys kommer Carlé till flera intressanta resultat: huvudtemat i beråttelserna visar sig vara den konflikt, som utloses, når de giftasvuxna flickorna vågrar ge efter fbr friarnas sexuella krav. Enligt Carlé år denna sexuella konflikt ursprungligen av social och inte religios karaktår; kvinnorna vågrar alltså att underkasta sig samhållets regler. Varfor har då kristna legender detta huvudtema? Carlé svarar: fbr det forstå tjånar legenderna som ett slags pornografi. Eftersom det ju galler kvinnans sexuella integritet, får forfattarna hårigenom tillfalle att utforligt beskriva våldtåkter och andra scener, dår kvinnan fbrbdmjukassexuellt. (Hår bor anmårkas, att fore Carlé redan Hjalmar Crohns riktat uppmårksamhetenpå de pornografiska vårdena i den kyrkliga uppbyggelselitteraturen over huvudtaget) .⁴ Fbr det andra har sjålva beskrivandet av kvinnans forsvar av sin kyskhet en funktion: kyskheten år i sig de heliga kvinnornas styrka. Med paralleller från antikens Vesta-kult vill Carlé i deras kyskhet se en kvinnlig potential; deras avståndstagande från sexualitet var inte ett fornekande av kvinnokbnet utan tvårtom ett sått att hålla det vid makt: »These legends

---

3 Min egen undersokning av kvinnoskildringar i Gesta Danorum har t.ex. givit vid hånden, att Saxo kan ha gått flera uppdragsgivares årenden, varfor frågan om verkets syften år mer komplicerad ån som framgår av Nanna Damsholts framstållning.

4 Se Hjalmar Crohns »Legenden och medeltidens latinska prediken och »exempla« i deras vårdesåttning av kvinnan«, Helsingfors 1915.

present us with a picture of women who used Christianity as a reinforcement of their strife for a society where female sexuality was not a matter of disgrace but a source on which to draw«.⁵ Hittilis presenterade fbrfattare har anvånt kållmaterial, som huvudsakligen fbrmedlar en manlig syn på kvinnan. Hur såg då kvinnorna på sig sjålva och sin omvårld? Två av bidragen behandlar dylika vittnesbord. Ria Lemaire undersoker de portugisiska »cantigas de amigo« och håvdar i motsåttning till rådande uppfattning, att de år diktade av kvinnor. Aven om det råder skiida meningar om genrens uppkomst, har forskningen varit enig i uppfattningen, att sångernas fbrfattare år manliga trubadurer, som lågger orden i kvinnornas mun. Mot detta åberopar Lemaire fbrnuftsskål, analogiskål och historiska skål. Sångerna år skrivna i jag-form och beskriver kvinnors kårlek; Lemaire vill visa, att de formedlar inte en primitiv utan en kvinnlig syn på livet. Denna lyrik har sina rotter i Galicien, dår enligt arkeologiska och etnologiska forskningsresultat ett matrilineårt system med starka matriarkaliska inslag en gang rått. I kyrkliga texter från medeltiden fordoms gang på gang dessa kårlekssånger, vilka entydigt tillskrivs kvinnorna - ej månnen. For bkad kunskap om genrens uppkomst rekommenderar Lemaire jåmforelser med andra samtida kulturer, analogiresonemang utifrån existerande jordbrukssamhållen och tvårvetenskaplig forskning.

Liliane Dulac presenterar en kvinnlig fbrfattare från medeltidens slut: Christine de Pisan. Dulac analyserar dikten Le Ditié dejeanne d'Arc, vilken skrevs i juli 1429, medan man ånnu hyste stora fbrhoppningar på Jeanne d'Arc och Frankrikes framtid. Dulac understryker, att dikten i sig år ett vittnesbord om forfattarinnans vilja att med sina ord aktivt ingripa i det historiska håndelsefbrloppet.

Thelma Jexlev framhåller i sitt bidrag, att forskningen hittilis mest ågnats litteraturens kvinnosyn och fbrsummat att studera kvinnors verklighet, hur deras aktivitet begrånsades - och hur de faktiskt anvant de handlingsmbjligheter, som stod till buds. Genom exempel, som visar kvinnor i vanliga vardagssituationer, hoppas Jexlev kurmage diskussionen ett fastare verklighetsunderlag som korrektiv till den polariserade bild litteraturen ger oss av medeltidens kvinna som antingen Eva eller Maria. Jexlev anvånder diplommaterial, vilket visar oss kvinnor som givare och mottagare av egendom. For kvinnohistorien år testamentena sårskilt betydelsefulla, åven om det danska materialet inte år tillråckligt stort for att ligga till grund for någon statistisk vårdering. Jexlev menar dock, att fallstudier från olika delar av Europa tillsammans kan mbjliggbra generaliseringar. En detaljerad och komparativ forskning på detta område kan enligt Jexlev komma att åndra vår uppfattning om det medeltida samhållet som uteslutande manligt.

Med liknande kållmaterial (i synnerhet gille- och skråfbrordningar) arbetar Eva Trein Nielsen, som undersoker kvinnors råttsliga och forvårvsråttliga stållning i danska medeltida stader. Hun håvdar, att kvinnors samhållsinflytande i vissa avseenden minskade i samband med stådernas uppkomst. Det var inte ombjligt for kvinnor att bedriva handel och hantverk, men de missgynnades i forhållande till manliga kolleger. Lagarna gav kvinnor en såkrare egendomsrått til jord an till losbre. Visserligen upptogs kvinnor efterhånd i gillen och skrån, men fbrfattaren fbrmodar, att detta skedde vid en tidpunkt, då gilleorganisationenholl på att forlora sin ursprungliga betydelse. Med exempel från polskt område vill Maria Dembinska visa, hur stark kvinnornas stållning var i ett agrart samhålle med fbrhållandevis enkel ekonomisk struktur, och hur den fbrsåmrades i takt med handelns och stådernas utveckling och organiserande. Enligt Dembinska grundade sig kvinnornas starka stållning på två viktiga funktioner: dels innehade de en nyckelroll som familjeforsbrjare och producenter av varor med avsåttning utanfbr familjekretsen, dels fyllde de viktiga

---

5 »Aspects of female existence«, s. 86.

funktioner som låkekunniga och insatta i naturens och magins mysterier. Når deras ekonomiska betydelse minskade, återstod magin som deras speciella verksamhetsfålt. Vi bor enligt Dembinska inte underskatta den roll kvinnor spelat på magins område; kanske har den varit en verksam motvikt mot den manliga dominansen som den moter i tidens lagar.

Rapporten från Kopenhamn visar, att en kvinnlig synvinkel på historien kan vara mycket fruktbårande, men åven riskabel. Till att borja med illustreras, hur nya frågestållningar kan leda till ny kunskap; når vi frågar om kvinnors villkor under aldre tider, får vi kunskap, som dels fyller ett stort tomrum i vart historiska vetande, dels kompletterar och nyanserar den bild vi redan skaffat oss av historiska personer, håndelsefbrlopp etc. Viktigt år vidare, att en ny infallsvinkel ger ny belysning åt gamla problem och kan hjålpa till att fokusera hittilis oupptåckta eller otillråckligt beaktade drag i det historiska kållmaterialet. Dessutom ser vi, hur dessa nya frågestållningar drar in nytt kållmaterial, och hur materialet i sig sjålvt ofta framtvingar en forskning, som går over traditionella åmnesgrånser; tvårvetenskapligt samarbete framstår som inte bara onskvårt utan helt nodvåndigt.

Men åven om den kvinnliga synvinkeln kan befria oss från manliga fordomar, som stått hindrande i vågen bl.a. for forståelsen av vissa kållor, år det samtidigt fara vart, att den i sin tur leder till nya låsningar, och man marker ibland riskerna med en alltfor ensidigt feministisk »approach«. Når t.ex. Damsholt talar om de makthavandes »officiella attityd« till kvinnor och forutsåtter, att denna avspeglas i tidens olika historieverk och uttryckes i kungliga påbud och forordningar, då maste den kvinnliga synvinkeln anses ha forvridit perspektivet och forenklat problemen. Och problemen år många, når det galler litteråra kållor. Vilka slutsatser om kvinnors sociala verklighet skall vi egentligen våga draga utifrån litteraturen? Kan vi over huvud taget vara såkra på att den kvinnosyn vi idag analyserar oss fram till i et aldre litterårt verk verkligen en gang varit dess férfattares avsikt att formedia? Eftersom kvinnogestalter liksom mansgestalter år underodnade så många olika syften, torde vi knappast kunna forutsåtta, att en viss attityd till kvinnor alltid varit en avgorande faktor vid framstållningens utforming. Och åven om så varit, vad garanterar att denna kvinnosyn motsvarat de makthavandes?⁶

Flera kvinnoforskare ser i- en feministisk synvinkel ett stridsmedel med vilket den manliga forskningen skall bekåmpas, men vi år många, som år skeptiska mot en sådan anvåndning av historievetenskapen. Med undantag av Rudhart utmårker inte heller denna militanta hållning bokens forfattare. Dess kanske allra storsta fortjånst år de olika bidrag den ger till den i Norden så lange eftersatta »mentalitetsforskningen«.

Forsoken att behandla kvinnors verklighet visar i sin tur på behovet av utokad och fordjupad forskning på dessa omraden; de låmnar flera viktiga frågor obesvarade och ibland tyvårr åven odiskuterade, t.ex. hur representativt år det material Jexlev arbetar med? Vad vet vi om de vikingatida kvinnor Trein Nielsen jåmfor med? Hur långtgående slutsatser kan man egentligen draga utifrån de (2) kållor Dembinska anvånder: ett kronikeverk och ett botgoringsritual?

Som allmånt slutomdome kan sagas, att rapporten tåcker en imponerande mångfald forskningsområden och ger många stimulerande impulser; inte minst skulle man vilja veta mer om vilka mqjligheter det finns att overfora socialantropologins och etnologins metoder till studiet av medeltida kvinnohistoria. Anmårkas bor dock, att bidragens inbordes

---

6 Vad skall vi forstå med »de makthavande«? I 1100-talets Danmark kan vi inte såtta likhetstecken mellan »those in power« och kungamakten; såvål kyrkan som aristokrati håvdade också sina intressen. Betråffande de senares olika uppfattningar om kvinnans samtycke vid giftermål ock kvinnlig arvsrått, se B. Strand »Kvinnor och man i Gesta Danorum«, Goteborg 1980, s. 250, 252 o. 267.

ordning i boken verkar fbrbryllande, och det faktum att ingen av forfattarna skriver på sitt modersmål underlåttar inte forståelsen. Vad som dåremot effektivt underlåttar en snabb orientering och overblick år Karen Glentes utmårkta och detaljerade innehållsoversikt (på både danska och engelska) i bokens borjan.