H. C. T. Steenstrup: Hojo Shigetoki (1198-1261) and his Role in the History of Political and Ethical Ideas in Japan. London och Malmo, Curzon Press, 1979. 399 s.

Detta arbete, som forsvarats forst for en Ph.D.-grad vid Harvard University och sedan for en Dr. Phil.-grad vid Kopenhamns Universitet, består i tre delar och med noter, bibliografi och index av 399 sidor. Arbetet utgor ett viktigt led i den forskning, som siktar på att kartlågga den utveckling i den lagstiftning, som ågde rum i feudaltidens Japan, d.v.s. från omkring 1200 till 1868. Forfattaren ger i den forstå, inledande delen, bestående av tre kapitel, bakgrunden for de foljande två delarna. I dess forstå kapitel beskriver han den historiska tid som foljde i Japan sedan den politiska makten flyttats från Heian (dagens Kyoto) till Kamakura och overgått från civiladeln till krigaradeln. Kejsarinstitutioneni Heian avskaffades inte, men kejsarens makt reducerades efter hånd. Forfattarenkoncentrerar sig dårefter på Hojo-familjens våg till makten och det machiavelliskamaktspel som foljde dårmed på 1200-talets borjan. I andra kapitlet beskriver han

detaljerat hur ett nytt rattssystem vaxer fram, ett system baserat på krigaradelns »familjerått»(kakun), vilket blev basen for landets styrelse i kommande feudala århundraden. Hojo Shigetoki (1198-1261) var en foregångsman på detta område, och forfattaren gor val reda for vad hans arbete betydde for Hojo-familjen och for landet i sin helhet.

I kapitlet om Hojo Shigetoki's liv och karriår finner vi sedan verkets forstå bidrag till den historiska vetenskapen. Utifrån olika japanska kållor, bland vilka ingår Azuma kagami, ett centralt verk på kinesiska från 1200-talet, har forfattaren givit en levande bild av en av de ledande personligheterna i tiden. Plojo Shigetoki nådde inte den hogsta stallningen som shikken, »regent», i Hojo- och Kamakura-hierarkien, men nådde dock hogt upp i andra led och spelade har en viktig roll vid utformningen och uppråtthållandet av den nya maktbalansen. Som militårguvernor i Kyoto mellan 1230 och 1242 hade han ansvaret for overvakandet av kejsarhovet och shogunens vasaller och for lag och ordning i hela vastra Japan. Senare blev han kansler (rensho) vid sjalva hogkvarteret i Kamakura, och med sin erfarenhet var han fram till 1256 den man som under shogun och shikken bar den tunga administrativa bordan i Kamakura-staten. Forfattaren har nedlagt ett omfattande detektivarbete i uppspårandet och sammanstållandet av de olika faserna i Shigetoki's liv, som avslutas med att han drar sig tillbaka i klosteraktig stillhet for att sammenfatta sina erinringar i skrifter till sina efterkommande (1256). Den kritik som kan framforas mot redogorelsen ar att den ar i hog grad kompakt. Det skulle ha varit mojligt att presentera Hojo Shigetoki's ytterst intressanta liv på ett mera overskådligt sått i olika avsnitt, i vilka det rika materialet disponerats mera systematiskt. Materieilt sett ar presentationen emellertid så komplett att man knappast kan forestalla sig att något skulle vara utelåmnat eller oversett.

Hårefter foljer arbetets andra och centrala del, som utgors av originaloversåttningar av Hojo Shigetoki's två »familjeråttsliga» kakun, »Letter to Nagatoki» (Rokuharadono go-kakun) och »Gokurakuji Letter» {Gokurakuji-dono go-shosoku). Nagatoki var Shigetoki's son, som beståmts att bli faderns efterfoljare som militårguvernor i Kyoto, och den forstnåmnda kakun innehåller också så goda råd i detta arbete som till exempel: »Forkunna aldrig en dodsdom i vrede» eller »Du skall inte låta ditt svard rosta». Den andra kakun skrevs mot slutet av Hojo Shigetoki's liv och ar mera pråglad av en buddistisk livssyn. Forfattaren har hår utfort ett stort arbete och har lyckats nå fram till goda oversåttningar av ofta vanskliga texter på klassisk japanska. Omfattande och rikliga fotnoter visar att han gått på djupet vid losningen av många problem, vilka ror lika ofta buddistisk som konfuciansk tankegang. Det skall bara tillåggas att båda dessa oversåttningar varit publicerade tidigare i Acta Orientalia (1974) respektive Monumenta Nipponica

I sista delen kommer dårpå sammanfattningen på grundlag av de tidigare två delarna och oversåttningarna. Hojo Shigetoki och hans kakun inplaceras i hela den japanska råttsutvecklingen och politiska tånkandet. I feudal tid kommer Hojo Shigetoki forst, och det år således hans två kakun som representerar den naturliga utgångspunkten vid ett studium av råttsutvecklingen mellan ca. 1200 och 1868. Han utgor med andra ord ett centralt led i den japanska råttshistorien och statsfilosofien. Det som kan diskuteras år forfattarens disponering av det omfattande material, som presenteras i detta kapitel och i det tidigare kapitlet om Hojo Shigetoki's liv. En båttre samordning av dessa kapitel skulle ha gjort verket mera låttlåst.

Forfattaren avslutar den sista delen med att jåmfora den europeiska feudala råttsutvecklingenmed den japanska, vilket maste sagas vara en passande avrunding av arbetet. Han visar att han har genomtånkt problemen från en våst-ostlig utgångspunkt. Intressant år utredningen, i vilken han påvisar hur rationeli historietånkning hade sin bor jan med

Marsilius av Padua i 1300-talets europeiska medeltid, medan motsvarande rationella historietånkande hade sin borjan med just Hojo Shigetoki i 1200-talets Japan. Verket innehåller till sist en omfattande bibliografi over såval japansk som våsterlåndsk litteratur på området, och vidare ett index, i hvilket forekommanden uttryck och namn ges med kinesiska tecken.

Konklusionen blir att Henrik Carl Trolle Steenstrups verk utgor ett banbrytande arbete, som med Hojo Shigetoki som utgångspunkt ger oss en ny bild av den japanska råttshistorien. De viktiga vetenskapliga landvinningarna ar presentationen av Hojo Shigetoki och oversåttningarna av dennes två kakun, Rokuhara-dono go-kakun och Gokurakuji-dono go-shosoku samt dessas placering centralt i den japanska feudala rattsutvecklingen.