Historisk Tidsskrift, Bind 14. række, 2 (1981 - 1982) 1

Knud Hornbeck og Helge Land Hansen: Tanggård gods 1553-1559. Adelig godsdrift i Danmark i det 16. århundrede. Odense University Studies in History and Social Sciences 68. Odense, Universitetsforlaget 1980. 264 s.

Eva Österberg

Side 240

Under 1500-talet ågde adeln drygt 40 % av Danmarks jord. Det år en ansenlig siffra, som redan i sig ger en forklaring till det starka intresset i dansk historieskrivning for den adliga godsdriftens utformning. Problematiken har fått en givande belysning hos bl. a E. Ladewig Petersen. De adliga godsågama, håvdar denne, formådde av allt att doma att inråtta sin godsdrift enligt principen om ekonomisk rationalitet. Åven om adelsmånnen under 1500-talet inte langre sjålva deltog i handeln på samma satt som tidigare, utan agerade via inhemska och utlåndska kopmån, utnyttjade de konjunkturema i forsåljningar av overskottsproduktion och av landbondernas avgifter. De kunde anpassa såval inriktningen av odlingen som kop och forsåljning efter priser och efterfrågan. En sådan ekonomiskt rationell godsdrift avspeglas t. ex i Christoffer Gøyes och Peder Oxes verksamhet. Men tillgången på adliga godsråkenskaper från 1500-talet ar begransad. Eventuellt har intryeket av konjunkturlåmpad drift blivit overdrivet, som också Ladewig Petersen framhåller, darfor att resultaten stammat från så stora gods som Gøyes och Oxes.l

Mot denna bakgrund ar det mycket intressant att ta del av en analys från en mindre driftsenhet, Tanggård gods på sydostra Fyn. Råkenskaper finns har bevarade från åren 1553-1559 i form av sju årsråkenskaper och en salt- och olråkenskap. Godset ågdes under 1500-talet av Peder Christiernsen Dyre och bestod under storre delen av perioden av huvudgård, sexton landbogårdar och ett okant antal gatuhus och andra byggnader. De aktuella rakenskaperna finns nu tillgångliga i en kommenterad, noggrann och respektingivande utgåva av Helge Land Hansen. I samma volym publicerar Knud Hornbeck sin avhandling, »Den adelige godsdrift i Danmark i det 16. århundrede med særlig henblik på driften af Tanggård gods 1553-1559«.

I anslutning till Ladewig Petersen men också i vissa avseenden med inspiration i internationell forskning2 utgår Hornbeck från den overgripande arbetshypotesen, att adliga godsagare under 1500-talet drev sina gods for att uppnå optimalt ekonomiskt utbyte. Harav foljer frågan, hur man då bar sig åt for att maximera vinsten av sina egendomar. For att besvara frågan for Tanggårds vidkommande maste Hornbeck forsoka analysera f6l jånde aspekter: godsets naturgivna resurser och utnyttjandet av dem, godsagarens forhållande till landbonderna samt omfanget och arten av varuforsåljning från godset.

Som så ofta i driftsanalyser från aldre tid, erbjuder undersokningen flera metodiska
problem. Godsagaren disponerade under denna tid over både natura- och penninginkomstersamt


1 E. Ladewig Petersen, Adelig godsdrift i 1600-tallets Danmark. Från medeltid till vålfårdssamhalle. Nordiska historikermotet i Uppsala 1974. Foredrag och motesforhandlingar. Upps. 1976; samme forf., Fra standssamfund til rangssamfund 1500-1700. Dansk social historie 3. Kbh. 1980, s. 261 ff.

2 T. ex. W. Kula, Théorie économique du systéme feodale. Pour un modéle de l'économie polonaise 16e-18e siécles. Paris & Haag 1970.

Side 241

inkomstersamtarbetskraft. Vid en nårmare analys visar sig emellertid råkenskaperna till Tanggård gods endast innehålla bristfålliga uppgifter om naturaresursema. Man saknar också det kontrollmaterial, som en jordcbok med normen for landbondernas skyldigheter skulle kunna utgora. Med andra ord blir det fråmst penningomsåttningen, som kan undersokassystematiskt. Hoveriet i sin tur registreras inte generellt i råkenskaperna, utan kommertill synes i den mån det konverterats till pengar eller andra persedlar. Indirekt kan det också avspeglas, om huvudgården avsatter produkter som maste ha kravt arbetskraft, utan att sarskilt anstålld personal kan konstateras.

Avhandlingens huvudresultat år foljande. Tanggård gods foråndrades ganska lite till sin struktur under 1550-talet. Materialet tyder inte heller på några medvetna forsok att lågga om produktionsinriktningen eller att oka landbondernas ordinarie pålagor. Dåremot sålde Peder Christiernsen framgångsrikt smor och sad genom att utnyttja prisvariationer och spekulera i forvåntade fbrsorjningskriser (1556-1557). Godsets skogar har också anvånts for att oka penninginkomsterna. Hornbeck haller det dessutom for troligt, att godsågaren kunnat dra nytta av landbondernas hoveriplikt på ett sått, så att arbetskraften i relation till driften av godset gav ctt ekonomiskt overskott. Peder Christiernsen kan karakteriseras som en tåmligen normal lågadelsman. Men han har alltså sårskilt vad galler forsåljning av sad kunnat utnyttja samma mojligheter till utbytesmaximering, som den godsrike och hogadliga Christoffer Gøye gjorde senare.

Som antytts, har Hornbeck tagit sin analytiska utgångspunkt i ett beståmt forskningslåge och i de hypoteser, som detta forskningslåge samt egna allmånna overvåganden ger upphov till. Utgångspunkten har stora fordelar. Den såtter in undersokningen av ett enskilt gods i ett storre historiskt sammanhang. Den medfor klara frågor, som presenteras steg for steg i metodiskt medvetna resonemang. Samtidigt har forankringen i ett forskningslåge, som inte minst utgått från de stora danska godsågarna, måhånda medfort en nåstan val stor benågenhet att betona de resultat av analysen, som visar just forsoken till ekonomisk maximering och konjunkturstyrd forsåljning.B Som också Hornbeck sjålv markerar, innebår det korta tidsperspektivet dessutom en komplikation. Det ir inte så forvånande att råkenskaperna integer uttryck for någon medveten planering av produktionen eller foråndringar i landbondemas ordinarie avgifter under endast sex år på 1550talet. Det kravs vidare tidsramar for att våga kortsiktig vinstmaximerande aktivitet mot mer långsiktig planering, inom de ramar som inte endast ekonomisk kalkyl, utan åven politisk och social struktur angav. I varje fall teoretiskt sett kan en onskan om stabilitet i forhållande till landbonderna och en stråvan att inte låttsinnigt och for kortsiktig vinst foroda naturens resurser ha varit våsentliga motiv for godsågarna. Det år i sammanhanget intressant att notera Hornbecks synpunkt, att man vid utnyttj andet av skogen primart salt tråd, som åndå fallit ner.

Dessa avslutande reflexioner åndrar dock inte det positiva huvudintrycket av analysen av Tanggård gods. Det år en vål genomford, mycket stringent analys, som ger en vålkommen ytterligare belysning åt den komplicerade frågan om adlig godsdrift under 1500talet.


3 S. 57 påvisar t. ex Hornbeck, att Peder Christiernsen utnyttjat den beråknade missvaxten 1556 och inte salt sin sad forrån priserna låg i topp. Detta illustrerar enligt forf. en medveten spekulation i prisstegringar bakom forsåljningar, som troligen »været tilfældet generelt«. For att starka sitt generella antagande, maste Hornbeck emellertid forklara bort den mer moderata prisnivån under ovriga råkenskapsår, vilket enligt min uppfattning inte sker på ett alldeles overtygande sått.