Walter Laqueur: Guerilla. A Historical and Critical Study. London, Weidenfeld and Nicolson, 1977. 462 s.

De båda vårldskrigen innebår en kulminering av det »stora« kriget, de massiva, koncentrerade, snabba insatserna av manskap och material i oppna slag, en hojdpunkt for den utveckling av reguljåra mass-arméer, som inletts under franska revolutionen och Napoleon. Under det forstå och framfor allt under det andra varldskriget sker emellertid också ett genombrott for det »lilla« kriget, guerillan, foljt av dess explosionsartade utbredning efter 1945.

Under lang tid undervårderades guerillakrigets betydelse. Laqueur menar att pendeln nu slagit over allt for mycket i den andra riktningen. I sitt arbete granskar han kritiskt guerillakriget under de senaste två hundra åren. Dårvid uppehåller han sig sårskilt vid de exempel, vilka brukar anforas som belågg for dess betydelse. En pionjår for modernt guerillakrig var Lawrence of Arabia. Under det forstå vårldskriget ledde denne en resning mot turkarna på den arabiska halvon. Han organiserade framgångsrikt sabotage mot jårnvågslinjerna. Dårmed visade Lawrence på sårbarheten av de moderna kommunikationssystemen och gav en forebild som kom att få stor efterfoljd under och efter det andra vårldskriget. Lawrence har blivit foremål for våldig uppmårksamhet och uppskattning i anglo-saxisk litteratur, dår han framhåvts som en av centralgestalterna i guerillakrigets utveckling. Laqueur kommenterar detta med att »seldom in the history of modem warfare has so much been written about so little.« Som både mårkligare och intressantare framhåller Laqueur de samtidiga tyska guerillaoperationema i Ostafrika dår man med obetydliga resurser och utan stod utifrån holl ut under fyra års strider. Betråffande ett annat modernt exempel, guerillakriget i de av Hitler ockuperade låndema under detj andra vårldskriget, håvdar Laqueur att det ej formådde vålla tyskarna stora avbråck (detta omdome galler åven jårnvågssabotaget) och att det pris befolkningen fick betala ofta var alltfor hdgt. Också den nya stadsguerillan har enligt Laqueur blivit starkt overdriven till sin betydelse. Som de viktigaste av alia guerillakrig i modern tid framhåver han dem i Kina och Vietnam. Laqueur betonar emellertid att de hade exceptionellt gynnsamma geografiska och historiska forutsåttningar - de tillåter m.a.o. inga generella slutsatser om guerillans mojligheter nu och i framtiden.

Som ett syfte med sin undersokning anger Laqueur att han vill avmytologisera guerillakriget. Dårvid råttar han till en del vanliga missuppfattningar. Således brukar guerilla intimt forknippas med vånsterpolitisk aktivitet. Laqueur framhåller emellertid hur guerillan i Europa under borjan av 1800-talet snarare var hogerpolitisk i sin inriktning. I overvågande grad var den konservativt-monarkistiskt och religiost forankrad. Under de kaotiska forhållandena efter forstå vårldskriget framtrådde i Tyskland och Baltikum de mestadels hogerextremistiska eller halvfascistiska frikårerna. En gemensam nåmnare år guerillans politiska anknytning. Laqueur håvdar emellertid i detta sammanhang att alltfor mycken uppmårksamhet skånkts marxismen och alltfor liten patriotismen och populismen, definierad som »rural and urban opposition to class differentiations and the capitalist form of modernization.« Han framhåller att guerilla forutsåtter ett minimum av frihet och att regeringens kontroll inte får vara alltfor effektiv (som den år i de totalitåra staterna). Laqueur beror vidare betydelsen av olika grader av ekonomisk utveckling. Diskussionen innehåller intressanta synpunkter men vidgar sig aldrig till någon analys av de sociala och ekonomiska forhållanden under vilka guerillan framtråder som en manifestering av missnoje. Laqueur hade hår kunnat anknyta t ex till den omfattande forskning rorande social protest som under senare år presenterats av bl a E. P. Thompson, E. Hobsbawm, S. G. Rude samt C, L. och R. Tilly. I denna forskning undersokes sammanhanget mellan processer som urbanisering, proletarisering etc och kollektivt våld.

Vid bedomningen av Laqueurs skildring av utvecklingen under t. ex. andra vårldskriget maste man hålla i minnet att han bortser från de olika former av passivt motstånd, som gick hand i hand med guerillakriget och kompletterade detta. Når han håvdar att det moderna guerillakriget nu snart tomt ut sina mojligheter och att guerillakrigets epok nårmar sig sitt slut kan han ha påverkats av de nyaste formerna av politiskt våld och den motvilja de gett upphov till. Boken tillfor emellertid en våsentlig diskussion mycket intressant stoff.