E. Ladewig Petersen: Christian IV.s pengeudlån til danske adelige. Kongelig foretagervirksomhed og adelig gældstiftelse 1596-1625. Københavns Universitet, Institut for økonomisk historie. Publikation nr. 8. Kbh. 1974. 152 sider.

En allmånt vedertagen uppfattning år att den danska statens ekonomi blev mycket god under senare delen av 1500-talet. Det berodde bl. a. på flera finansiella reformer och den långa fredsperioden. Man har i tidigare forskning noterat att forhållandena t.o.m. gav utrymme for kungen att låna ut pengar. Når E. Ladewig Petersen undersoker Christian IV:s penningutlåning till dansk adel 1596-1625 år det åndå i princip ett nytt forskningsområde han betråder. Åmnet år intressant inte endast p.g.a. nyhetens behag utan bl. a. också dårfor att Ladewig Petersen med detta fast uppmårksamheten på den ganska unika situationen att en furste i 1500- och 1600-talets Europa hade ett stort kassaoverskott till sitt forfogande, som han placerade på ett vinstgivande sått.

Det forhållandet att Christian IV:s penningutlåning till dansk adel inte behandlats tidigare i forskningen kan ha många orsaker. En av de viktigaste torde dock vara det faktum att forskaren hår har att penetrera ett sållsynt komplicerat kållmaterial. Det fanns nåmligen inte någon fast etablerad forvaltning eller kontinuerlig råkenskapsforing vid kungens kassa under Christian IV. Det innebår att Ladewig Petersen tvingats fol ja de kungliga lånetransaktionerna i skiida serier av kållmaterial. De viktigaste år råntekammarensråkenskaper, omslagsforvaltningens i Kiel bokforing, två skuldregister uppråttadeav kungen 1605 resp. 1625-30 samt anteckningar i Christian IV:s egen kalender. Då det i flera fall forekommer dubbelbokforingar i de olika råkenskapema har forfattarensokt oronmårka varje enskilt lån for att folja det genom kållsviterna. Det år med andra ord ett modosamt och tålamodsprbvande arbete, som ligger bakom de redovisade

resultaten. Specieilt for den som tidigare inte haft tillfalle att nårmare studera det har utnyttjade materialet skulle man dock onskat att Ladewig Petersen gjort sig sjålv storre råttvisa genom att lite mer diskutera de komplikationer som kallmaterialet innehåller och de overvåganden han ståilts infor. 81. a. de komplicerade institutionella forhållandena foranleder också en onskan att forfattaren genomgående utnyttjat tabellhuvuden for att ange vad redovisade siffror står for. Ibland återger namligen tabeller endast delar av kungens utlåning till adeln, ibland nåstan den totala utlåningen.

Forf. har emellertid inte endast lyckats bemåstra ett svårpenetrerat kållmaterial. Undersokningen bryter dessutom fortjånstfullt med »gammaldags» statsfinansiell forskning i Danmark, vari åven ingår ett par relativt nyutkomna arbeten.¹ Till skillnad från denna institutionsorienterade forskning - vårs fråmsta syfte år att faststålla forvaltningens organisation och statsinkomsternas storlek - anlågger Ladewig Petersen ett funktioneilt eller frågestållningsorienterat perspektiv. Det innebår inte endast att han på ovan nåmnt sått soker svar på sina frågor i en rad skiida typer av material. Han utreder dessutom lånens orsaker och analyserar dem dårvid från både långivarens och låntagarens synpunkt. Tyvårr saknas med något cnstaka undantag explicita uttalanden från såvål kungen som adelsmånnen om motiven for ut- resp. upplåningen. Det innebår att forskaren år hånvisad till faktiskt vidtagna åtgårder for att soka beståmma bakomliggande ambitioner. Den besvårande bristen på adliga kassa- och godsråkenskaper omojliggor också som regel att i detal j fol ja upplåningens orsaker och effekter. I denna del av undersokningen kan emellertid Ladewig Petersen anknyta till sina tidigare betydelsefulla forskningar rorande adelns ekonomiska forhållanden vid denna tid. Det år tydligt att man kan spåra komplicerade motiv bakom upplåningen från kungen: investering i boskapsskotsel for att ta sig ur den lågkonjunktur som drabbade åkerbruket vid denna tid, okade svårigheter att erhålla lån på den traditionella lånemarknaden i Kiel samtidigt som kungen erbjod lågre rånta an Kiel, behovet att ibland undsåtta ekonomiskt svagare slåktingar for att inte slåktgodset skulle splittras, spekulation i godskop, omfattande slottsbyggen, utbildningsresor på kontinenten osv. Principiellt uppfattar Ladewig Petersen adelns upplåningsbehov som rationellt motiverat. På ett fortjånstfullt sått ifrågasåtter han dårvid den aldre forskningens standpunkt att lånen var ofruktbara och endast syftade till att uppråtthålla adelns konsumtion på overdådig nivå.

Speciellt frapperas man av de mycket stora penningbelopp som administrerades vid den kungliga kassan, och hur Christian IV uppenbarligen bedrev en aktiv kapitalpolitik. Foljande kommentarer år avbfdda atl ge relief at underbukningens resultat utifrån en jåmforelse med forhållandena i Sverige. De skall således inte uppfattas som kritik mot framstållningen och de nodvåndiga avgrånsningar av åmnet iom Ladewig Petersen gjort. Min uppfattning år emellertid att en dylik jåmforelse mellan Danmark och Sverige år givande av flera skål och att den kan ge uppslag till nya forskningsuppgifter med utgångspunkt i de resultat som denna undersokning gett.

Forekomsten av en kassa direkt under kungens disposition och mer eller mindre integreradmed
statskassan var relativt vanligt i Europas stater under medeltiden. I Sverige
kan en sådan också belåggas under Gustav Vasa och hans soner.2 Åven om den kungliga

---

1 K. Kriiger, Die Einnahmen und Ausgaben der dånischen Rentmeister 1588-1628. Ein Beitrag zur friihneuzeitlichen Finanzgeschichte. Marburg 1970; J. Engberg, Dansk finanshistorie i 1640'erne. Skrifter udgivet af Jysk selskab for historie. 28. Aarhus 1972; jfr. E. Ladewig Petersens kritik av dessa arbeten i Hist. tidskr. 1974, s. 423 ff.

2 For detta och det foljande, se B. Oden, Rikets uppbord och utgift. Statsfinanser och finansforvaltning under senare 1500-talet. Bibliotheca historica Lundensis. 1. Lund 1955, s. 138 ff.; B. Frederiksson, Forsvarets finansiering. Svensk krigsekonomi under skånska kriget 1675-79. Studia historica Upsalensia. 81. Uppsala 1976, s. 70 f.; J. Cavallie, Från fred till krig. De finansiella problemen kring krigsutbrottet år 1700. Studia historica Upsaliensia. 68. Uppsala 1975, s. 40 f.

kassan under Gustav Vasa vaxte till ganska betydande belopp var den andå uppenbart liten jåmford med de mycket stora summor, som Christian IV forfogade over. Under Gustav Vasas soner krympte den kungliga kassan samman till en handkassa med liten omsattning. Hela 1600-talet igenom stod dessutom hovstatens medel under kungens egen disposition. Under skånska kriget 1675-79 svallde dessa ut kraftigt framst beroende på stora utbetalningar till gardesforbanden. Som ett resultat av Karl XI :s finansiella reformerunder 1680-talet byggdes dårtill upp en kunglig skattsamling av ansenliga mått i valvet Elefanten under det kungliga slottet.

Vad som skiljer den kungliga kassan under Christian IV från den under Karl XI ar att i Danmark uppbars inkomster direkt vid kassan, vilka kunde overforas till t. ex. råntekammaren. I Sverige mottog Karl XI anslagna medel från bl. a. råntekammaren. Anledningen till denna skillnad finns inte utredd i tidigare forskning. En viktig forklaring torde dock ligga i det forhållandet att Danmark då annu var ett valrike. Av politiska skal borde darfor kungen ha varit angelagen att bevara denna statsfinansiella ordning (jfr resonemanget nedan om regale-inkomsterna). Åven efter envaldets genomforande fanns visserligen en motsvarande kunglig kassa. Framst till foljd av minskade inkomster från oresundstullen hade den emellertid mer begransad betydelse då. Redan under 1650talet synes den t. ex. inte ha spelat någon namnvård roll i den då akuta finanskrisen, men under 1670-talet hade den en viss krigsfinansiell betydelse.3

Man frågar sig hur den danske kungen overhuvud kunde åstadkomma ett så stort kapital. Trots Ladewig Petersens uttalade syfte att inte undersoka kungens totala ekonomi framgår av framstållningen att inkomstsidan i den kungliga kassan har dominerats av oresundstullen, andra tullar, overskottet från råntekammaren, inkomster från den kungliga delen av Slesvig-Holstein samt Ålvsborgs losen.⁴ Det faktum att oresunds- och andra tullar uppbars vid den kungliga kassan hade sin legala grund i uppfattningen att vissa inkomster var regale. De tillfoll kungen på privatråttslig grund, och han kunde forfoga over dem oberoende av bevillningar - ett forhållande som ju kunde ge den kungliga kassaforvaltningen politiska konsekvenser.

Specieilt oresundstullen innebar en mycket viktig, kontant tillgång i kungens hånder. Den hade inforts redan på 1420-talet. Under slutet av 1500- och borjan av 1600-talet okades inkomstema hårifrån hogst betydligt dels genom att man borjade beskatta varukvantiteterdels genom att kontrollen och overvakningen skårptes. Under slutet av 1500taletokades kronans rånteinkomster från jord genom en effektivisering av skatteuppbordenoch

---

2 For detta och det foljande, se B. Oden, Rikets uppbord och utgift. Statsfinanser och finansforvaltning under senare 1500-talet. Bibliotheca historica Lundensis. 1. Lund 1955, s. 138 ff.; B. Frederiksson, Forsvarets finansiering. Svensk krigsekonomi under skånska kriget 1675-79. Studia historica Upsalensia. 81. Uppsala 1976, s. 70 f.; J. Cavallie, Från fred till krig. De finansiella problemen kring krigsutbrottet år 1700. Studia historica Upsaliensia. 68. Uppsala 1975, s. 40 f.

3 Se Aa. F. Blomberg, Fyns vilkår under svenskekrigene 1657-1660. Odense University Studies in History and Social Sciences. Vol. 11. Odense 1973, passim; Kongehusets arkiv, Christian V, Kongens Regnskabsoversigter over Particulærcammeret 1670-98, RA; Rentekammeret, skatkammeret, kasse- og regnskabsvæsen, rentemesterregnskaber 1677-79, Rtk. 216.76, 79, 83, RA; jfr. åven E. Marquard, Kongelige kammerregnskaber fra Frederik lII.s og Christian V.s tid. Kopenhamn 1918, t. ex. s. 110, 126, 146, 164, 179, 195, 215; C. Christiansen, Bidrag til dansk statshusholdnings historie under de to første enevoldskonger. 2. Kopenhamn 1922, s. 843. Jfr. också H. Landbergs tolkning att Karl X Gustavs och Karl XI :s reduktions- och andra statsfinansiella reformer i Sverige syf_tat till att gora kungamakten bevillningsmåssigt och dårmed politiskt oberoende. Kungamaktens emancipation. Statsreglering och militårorganisation under Karl X Gustav och Karl XI. Scandia 1969, s. 93 ff.

4 For den kungliga kammaren och dess relation till de ovriga statsfinanserna under Christian IV, seven t. ex. Kriiger, s. 210 ff., Engberg, s. 266 ff., E. Ladewig Petersen, Fra domaenestat til skattestat. Syntese og fortolkning. Odense 1974, s. 21 ff.

bordenochen skårpning av skattetrycket. Lagger man dartill de mycket stora belopp Alvsborgs ldsen gav 1616-19 (sammanlagt 1 miljon rdr.) tillsammans med det faktum att Danmark hade fred 1570-1611 har man huvuddelen av forklaringen till det forhållandet att Christian IV hade en ekonomisk stållning nåstan utan motstycke bland furstarna i samtidens Europa.

Sveriges statsfinansiella lage under motsvarande tid var nara nog det motsatta. Man hade inte bara att prestera det mycket stora krigsskadestånd, som Alvsborgs losen innebar. Perioden var dessutom fylld av krigståg i Baltikum, vilka kostade mycket stora summor. Den svenska statsledningen kåmpade med betydande ekonomiska svårigheter och tvangs standigt ta ut nya pålagor av landets befolkning.s

Det var namligen i stor utstrackning de dyrbara krigen, som undergråvde statsfinanscrna i 1600-talets Europa. Under kalmarkriget 1611-13 och kejsarkriget 1626-29 visade det sig också att trots att den danska statsmakten normalt hade en bredare finansbas till sitt forfogande an den svenska, for&log inte ens dess tillgångar langt i krigsfinansiella sammanhang. En viktig anledning hartill var att den danska armen till sin huvuddel bestod av vårvade trupper. Infor ett krig maste man darfbr foreta stora och mycket dyrbara vårvningar bl. a. på kontinenten. Vi vet från svensk forskning att omfattande vårvningar på kontinenten stallde stora krav på statskassan inte endast under upprustningen utan också under awecklingsskedet och delvis åven under sjalva krigen.B Tyvårr sviker i stor utstrackning kållmaterialet från Christian IV:s låneverksamhet i samband med kalmarkriget. Det framgår dock att kungen tvangs saga upp huvuddelen av sina utestående lån. Under kriget gjordes också stora utbetalningar från kungens kassa till krigsfinansiella åndamål.7 Infor och under kejsarkriget tvangs Christian IV t.o.m. sjalv ta upp lån for att klara det finansiella nodlåge, som då snabbt uppstod.

Utifrån dessa konstateranden vore det en intressant forskningsuppgift att narmare
jåmfora de krigsfinansiella problemen i Danmark och Sverige under 1600-talet for att
fixera likheter och skillnader.

Ladewig Petersen har som nåmnts inom ramen for sin undersokning endast kunnat antyda ovriga delar av den kungliga ekonomin utover adelslånen. Det framgår dock att Christian IV har satsat av sitt kapital i projekt som Ostindiska och andra handelskompanier, valfangst vid Spetsbergen, lån till utlåndska furstar (England, Nordtyskland), befastnings - och andra byggen osv. Tesauering i form av skattsamling på kistbotten har också forekommit.B Jamfort med forhållandena i Sverige spelar emellertid tesauering en mindre roll i Christian IV:s ckonomi. Anledningen till denna skillnad i kapitalplacering får bl. a. sokas i det forhållandet att de svenska kungakassorna sållan gav utrymme for en mer målmedveten kapitalpolitik - overskotten var alllfor små. Den stora skattsamling som ågde rum under Karl XI :s tid hade i sin tur ett beståmt syfte - att ha kontanter till reds for at mota finansieringsproblemen under ett mobiliseringsskede.9

---

5 Se S. A. Nilsson, Kampen om de adliga privilegierna 1526-1594. Skrifter utg. av Vetenskapssocieteten i Lund. 41. Lund 1952, s. 54 ff.; Oden, s. 359 ff.; S. A. Nilsson, Hemlandet och de stora krigen under Gustav II Adolf s tid. Saga och sed 1973-74. Kungl. Gustav- Adolfs-akademiens årsbok. Uppsala 1975, s. 132 ff.

6 Set.e_t. ex. H. Landberg, L. Ekholm, R. Nordlund, S. A. Nilsson, Det kontinentala krigets ekonomi. Studier i krigsfinansiering under svensk stormaktstid. Studia historica Upsaliensia. 36. Kristianstad 1971, passim. Uppgifter om dessa problem på danskt hall återfinns också hos Blomberg, passim.

7 Ladewig Petersen, Fra domænestat til skattestat, s. 22 not 5.

8 Se aven Engberg, s. 269.

9 Se Cavallie, s. 40 f.

En mer omfattande undersokning av de danska statsfinansema vid denna tid ligger också utanfor ramen for denna undersokning. Den kungliga kassan och Christian IV:s kapitalpolitik insatta i ett storre sammanhang skulle dock kanske kunna mojliggora ytterligare bestamningar av de motiv som styrde kungens penningutlåning. Hade han t. ex. politiska bevekelsegrunder att genom dessa lån gora adeln politiskt beroende? Kan stodct till handelskompanier osv. i linje harmed ses som forsok att vinna sympatier hos andra grupper infor en kamp mot rådet och hogadeln? Ladewig Petersen havdar att det inte forelåg några motsattningar mellan kungamakt och aristokrati vad galler den ekonomiska politiken under Christian IV. Frågan ar emellertid om inte t. ex. diskussionerna i samband med adelsbevillningen 1623-24 - då rådet uppenbarligen ville såtta skrankor for den kungliga maktutovningen inom finanspolitiken - visar på ekonomisk- och dårmed också maktpolitiska motsattningar mellan Christian IV och adeln. Ytterligare forskningar i detta storre politiskt-finansiella perspektiv skulle kanske kunna kasta ytterligare ljus over dessa frågor och dårmed syftena bakom Christian IV:s kapitalpolitik.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att Erling Ladewig Petersen med denna undersokning behandlat ett mycket intressant åmne. Framstållningen redovisar inte endast viktiga resultat inom ett hittilis forsummat område. I stor omfattning stimulerar dårtill resultaten till ny forskning inom angrånsande åmnesområden. Ladewig Petersen har med detta arbete fogat ytterligare en viktig pusselbit till sitt utforskande av dansk ekonomisk historia under 1600-talet.