Erling Olsen: Statistik for historikere. Dansk Historisk Fællesforening. 1976. 137 s.

Det har kommit ett nytt tillskott till D.H.F.s serie av handbocker, namligen Erling Olsens Statistik for historikere. Vågar man anta - om an på statistiskt sctt otillfrcdsstallande grunder - att det knappast år en tillfållighet, att titeln år exakt den samma som på Bernt Schiller & Birgitta Odens Statistik for historiker från 1970?

Om sistnåmnda handbok skrevs helt och hållet ur histohrikerns synpunkt år Erling Olsens uttalade målsåttning att ge den intresserade historikern en presentation av »hvorledes en statistiker synes, at tal skal håndteres». Om håri ligger en implicit kritik av Bernt Schiller vill jag låta vara osagt.

Uppenbart år, att styrkan i Erling Olsens starkt koncentrerade lilla handbok ligger just i beskrivningen av det statistiska tillvågagångssåttet, medan Schiller, som står for motsvarande avsnitt i den svenska boken, har sin fordel i att han nalkas problemen ur den fakunnige historikerns synvinkel och långsamt forsoker vånja den tovande humanisten av med hans inbitna skråck for tal. Någon sådan terapi ågnar sig Erling Olsen inte åt, utom i ett inledande mycket klart och åskådligt avsnitt om tabeli- och diagramteknik, men framstållningen åven av de mer statistiska avsnitten år icke desto mindre låttillgånglig och pedagogisk.

Vi får stifta bekantskap med tidsserier, indextal, normalfordelning, normerande variabler,
signifikanstest, korrelationer och representativa råkningar, i huvuddrag allt våsentligt
som en historiker har bruk for att kånna till.

På en punkt finner jag emellertid Olsens handbok alltfor knapphåndig, och det år betråffande når, hur och varfor man skall anvånda de beskrivna metoderna. For en i statistik foga forfaren historiker år det inte tillråckligt att veta, att dessa metoder finns och hur man med friskt mod går igång med beråckningarna. Forst maste en for den speciella uppgiften låmplig metod val jas, och i denna viktiga valsituation låmnas historikern i sticket med en hånvisning till Schiller & Oden.

Också når det galler fallgropar vid anvåndning av statistiska metoder - och det finns det minsann rikligt av for den som for forstå gangen på egen hand borjar bearbeta statistiskt material - år varningama alltfor få och generellt utformade. Hår står vi infor en med avseende på den historiska kållbehandlingen så grundlåggande fråga om kållforvanskning contra vetenskaplig tillforlitlighet, att vi som historiker maste stålla krav på mer indgående handledning från statistikerns sida.

Erling Olsen påpekar sjålv, att »bogen igennem skøjtes der hen over isen. Forhåbentlig i kunstløb og udenom vågerne». Det år en mycket adekvat beskrivning, som man bara kan hålla med honom i! Vad konstloppet i statistikbehandlingen betråffar rekommenderas den nya handboken varmt. Men for historikern år vakarna lika betydelsefulla som glansisen och svaret på frågan How not to lie with statistics mer angelågen an svaret på den i icke negerad form. Av denna anledning kan historikern knappast heller i fortsåttningen undvara Bernt Schillers hjålpande fingervisningar.