Niels-Knud Liebgott: Kalendere. Folkelig tidsregning i Norden. Nationalmuseet, København, 1973. 56 s.

Den val initierade broschyren med undertiteln »Folkelig tidsregning« ger med goda illustrationer en klar oversikt over några huvudtyper av kalendariska hjålpmedel i Norden under den julianska kalenderns tid. Några former visas dock vara »lårda« och inte folkliga kulturforeteelser, och mot slutet fogas runstavsrenåssansen under Olof Rudbeck i Sverige till bilden. Den samlade redovisningen av karvestokk, messestav, primstav, runstav, kalenderring och bildkalender år utmarkt, med sporadiska hånvisningar till forformer som ev. varit hjålpmedel for hednisk månkalender. Gyllenbokståver och lunationer forklaras låttfattligt men exakt. Boken blir en nyttig komplettering av spridda artiklar i Kulturhistoriskt lexikon for nordisk medeltid. Detta lexikon upptar inte begreppen primstav och messestav, men i stållet t. ex. kalenderstav. Vidare finner man dår många upplysningar under Computus ecclesiasticus, Kalendarium, Lunation, som Liebgott i sin skrift fordelat i nårmare anslutning till de beskrivna foremålen och dårmed låttare åtkomligt. Skriften år en illustration till vilken genomgripande forandring inforandet av den gregorianska kalendern betydde i en vårld, dår otaliga av årets och årstidernas dagliga sysslor var knutna till kalenderdagar, som genom reformen forskots 10 eller 11 dagar.

Till helgonnamnen år att anmårka, att upplosningen av forstå raderna av cisiojanus s. 35 (jfr. art. med samma namn i KLNM) fått vissa inkonsekvenser. Transskriberar man »1. circumcisio, 6. epiphania«, så maste man också fortsåtta »10. paulus heremita« snarare an som forf. gjort det: »8-10. erimita paulus«; låsaren vet då inte att festen faller den 10 och att de två foregående stavelserna betecknar upptakten. For den 19 kunde man skriva Marius och/eller Martha,

och den 23 år inte »emerentius« men Emerentiana, den 25 Paulus apostolus, inte »apostola«. I kalendernamnen s. 44 undrar jag om inte Marie presentatio den 21 november hellre borde kailas »Marie offring« eller »frambårande i templet«.