Aage Trommer: Jernbanesabotagen i Danmark under den anden verdenskrig. En krigshistorisk undersøgelse. Odense University Press. Odense 1971. 323 s. Kr. 60:- -^ moms.

Side 487

Från hosten 1942 och fram till det andra vårldskrigets slut - med en kulmineringunder
den sista krigsvintern - spelade sabotaget mot tyska jarnvågstransporteren
central och uppmårksammad roll i den danska motståndsrorelsensaktivitet.

Side 488

ståndsrorelsensaktivitet.Det har framhållits som en betydelsefull insats i kampen mot tyskarna. I sin avhandling driver emellertid Aage Trommertesen att jårnvagssabotaget i Danmark starkt overvårderats till sin militara betydelse. Attacken på en tidigare uppfattning kombineras med en granskning och utsovring av material som denna uppfattning bygger på. Avhandlingens betydelse ligger således på två plan och består dels i en kritik av grundvalarna for en tidigare uppfattning, dels i ett forsok att etablera en ny uppfattning. I den livliga diskussion som foljt på Trommers avhandling år det den sistnåmnda aspekten som stått i centrumfor uppmårksamheten.¹ Åven i det forstå avseendet aktualiserar emellertid avhandlingen en viktig problematik som inte bor tappas bort.

Trommer håvdar (s. 186-188) att grunden till en overvårdering av sabotagets betydelse bl a i Danmark delvis lagts av den brittiska organisationen Special Operations Executive (SOE). I maj 1940 bildades denna i syfte att bli en fjårde forsvarsgren med uppgift att centralt understodja och leda underjordisk verksamhet i de av tyskarna ockuperade lånderna. SOE framhåvde vissa enstaka lyckade danska sabotageaktioner och låt dessa bli typiska forverksamheten. Trommer forklarar detta med att SOE hade behov av att forsvara sitt existensberåttigande och håvda sig i en hård konkurrens om anslag och resurstilldelningar. Det gållde dårfor att visa att sabotageverksamheten var effektiv. Kollektiva minnen från motståndsrorelserna i de olika lånderna, också inriktade på att framhålla och generalisera betydelsen av sabotaget utifrån enstaka hojdpunkter, fick i historieskrivningen stodja och komplettera denna bild.

Det andra vårdskriget och de omvålvningar som foljde i krigets spår skapade sjålvfallet ett djupt kånslomåssigt engagemang hos den generation, som oplevde kriget och hos många grupper ett starkt behov av att framhåva, forsvara eller overskyla den egna insatsen i kriget. Rec. har haft anledning uppmårksamma problemet sårskilt når det galler historieskrivningen hos den forlorande sidan. Trommers synpunkt galler den vinnande sidan. Det hade varit vårdefullt om han nårmare hade kunnat rekonstruera hur bilden av sabotaget byggts upp och vilka faktorer som påverkat den. Den ansats han gor år emellertid fortjånt av uppmårksamhet. Ytterst galler frågan vetenskapens sjålvståndighet och objektivitet. Detta år ett mycket angelåget och viktigt problem - åven om den debatt som spirat under senare år har avslojat starka håmningar inom historieåmnet och en svårighet att 6'verhuvud erkånna problemets relevans.

1 Trommers avhandling ar utforligt recenserad av opponenterna Tage Kaarsted och Jorgen Weibull i resp. Historie, 9, 1970-72, s. 472-84, och Scandia, 37, 1971, s. 466-84. Bland ovriga recensioner set ex Aage Deleuran i Dagbladet 7.10.1971, Paul Holt i Kristeligt Dagblad 29.10.1971, Alfred Jensen i Land og Folk 11.11. 1971, Hans Kirchhoff i Politiken 25.10.1971 och Børge Outze i Information 29.10. 1971.

Side 489

I detta sammanhang fortjånar också Trommers iakttagelser på en annan punkt att observeras. Han granskar i en utredning - tyvårr placerad perifert i en not (not 91 s 262) - ett uppmårksammat osttyskt arbete om guerillakrigforingen under det andra vårldskriget, nåmligen Heinz Kiihnrich, Der Partisanenkrieg in Europa 1939-1945. Trommer visar hur på flera punkter detta arbete anger grovt felaktiga uppgifter betraffande omfattningen av jårnvågssabotaget i Danmark och demonstrerar hur detta har sin bakgrund i att uppgifter kritiklost overtagits, missforståtts, och vandrat vidare från arbete till arbete. G. M. Woodhouse har i en kritisk granskning av guerillakrigforingen i Grekland under det andra vårldskriget anfort ett liknande fall, dår overdrivna uppgifter från en guerillaaktion under ytterligare påspådning vandrat over i den officiella engelska krigshistorien. Exemplen kan mångfaldigas från rec:s egen forskningserfarenhet. De visar hur det ligger mycket sanning i den sentens vanned Woodhouse kommenterar sitt exempel: »Historien upprepar sie. Historieskrivare upprepa varandra.«²

Trommer forsokar skapa en fast grund for en ny och annorlunda bedomning av jårnvågssabotagets effekt genom att bygga på ett exakt siffermaterial. Detta får han fram med hjalp av de danska jårnvågarnas (DSB:s) bevarade arkivalier i form av tidtabeller, korplaner, etc. Resultatet har som ovan antytts redan kommenterats livligt. Några synpunkter kan emellertid fogas till debatten. I centrum for sin undersokning stållei Trommer s.k. »Bewegungen«, storre transportvågor i allmånhet omfattande 20-30 tåg, vilka overforde samlade tyska enheter. Under sommaren och hosten 1944 - dvs efter invasionen i vaster och den tyska retråiten på Nordkalotten - fram tom januari 1945 utfordes 17 sydgående Bewegungen, i allmånhet omfattande en division eller mera, varigenoir forband overfordes från Norge och Danmark till ostfronten eller till der nya fronten i vaster. De kan i allmånhet kombineras med kritiska faser : frontutvecklingen. Vare sig de utgick från Norge eller Danmark passerade transporterna Jylland och grånsstationerna Padborg eller Tonder Trommer soker måta sabotagets effekt genom att undersoka hur myckel dessa sydgående Bewegungen forsenades på sin våg genom Danmark Detta gor han genom att jåmfora tågens ankomsttid till Padborg ellei Tonder med i deras korplan angiven ankomsttid. Skillnaden blir for pe rioden 1944 - januari 1945 i flertalet fall mycket obetydlig och utgoj endast i tre fall mer an några få timmar.

Under tiden februari 1945 till krigsslutet utfordes ytterligare ungefå:
lika många sydgående Bewegungen om an mot periodens slut av min

2 C. M. Woodhouse: »Zur Geschichte der Resistance in Griechenland«, Viertel iahreshefte fur Zeitgeschichte, 6, 1958, s. 138-50.

Side 490

skande storleksordning. De två forstå av dessa råkade ut for betydande forseningar (på ett till tre dygn) men for ovrigt ar tidsskillnaderna aven for denna period obetydliga trots en stor okning i antalet sabotage. Trommer drar hårav slutsatsen att jårnvagssabotagets militåra effekt var ringa.

Gentemot hans metod har kritiken anmårkt att Trommer genomfort en alltfor långtgående fragmentering av problemet om det danska jårnvagssabotaget genom att koncentrera sig på Bewegungen och man har ifrågasatt råckvidden av de slutsatser som kan dras på grundval av deras forseningar. Jorgen Weibull har dårvid påpekat, att betydande tidsmarginaler var inkalkylerade i korplanerna. Mycket god tid var beråknad for ilastningar etc och tågens genomsnittshastighet var således mycket låg. Enligt Weibull kan dårmed forseningar ha diskonterats och dolts i korplanerna.³ Trommer har genmålt, att tågen hade karaktåren av godståg och att de framfordes med godstågs (normala) fart. Han bygger dårvid på en instruktion (»særtogsanmeldelse«) gållande från den 1 februari 1945, vilken han i sitt genmåle jåmfor med en tidtabell for godståg av år 1935. Denna jåmforelse visar nåra overensståmmelse.⁴

I detta sammanhang kan det vara av intresse att anfora en mycket uppmårksammad handbok for civilmotstånd vid ockupation som utarbetats av den schweiziska majoren Hans von Dach på grundval av ett systematisk utnyttjande av tidigare erfarenheter bl a från andra vårldskriget. Dach skriver:

"As a counter measure against railroad sabotage, the enemy will reduce speed limits for trains. Consequently, normally only the engine and the first three or four cars will be derailed; this reduces damage to the railway bed and to the rolling stock. - But don't be too depressed. By virtue of the reduced speed limit you will still obtain the following results, even though results are not immediately visible: longer use of lines by increased travel af trains; a reduction in line efficiency when adding up these individual delays".⁵

Dachs uppgift ger en antydan om att existensen eller frånvaron av hastighetsbegrånsningar kan vara en viktig målstock for att måta sabotagets effekt resp. brist på effekt. Hår erbjuder sig således eventuellt en kompletterande mojlighet att genom en jåmforelse mellan korplaner från flera olika tidpunkter under kriget indirekta avlåsa sabotagets verkan.

3 Scandia, 37, 1971, s. 473 f.

4 Scandia, 38, 1972, s. 242^3.

5 Hans von Dach, Total Resistance: Swiss Army Guide to Guerilla Warfare and Underground Operations, Boulder 1965, s. 55. Detta år en iiversattning efter det schweiziska originalet som bar titeln Der totale Widerstand; Kleinkriegsanleitung fiir jedermann och som hittills utkommit i tre olika upplagor (1957, 1958 och 1966).

Side 491

De tyska och danska myndigheternas dispositioner och såkerhetsåtgårder f ramtråder emellertid ganska otydligt i Trommers undersokning. Han ser varaktigheten av ett linjeavbrott uteslutande sorn »en funktion af effekten af den eller de sabotageaktioner, der havde fremkaldt den« (s. 45). En utforlig beråkning (s. 46 ff) av språngningseffekten åskådliggor hur rålssprångningar i september-oktober 1944, dvs når sabotaget kom i gang på allvar, genomsnittligt resulterade i trafikavbrott på 5 timmar, okande till 9 timmar i mars-april 1945. Motsvarande effekt av urspårningsaktioner uppgick sommaren 1944 till 2-4 timmar for att stiga till 12 timmar våren 1945 (de gav alltså i allmånhet storre effekt, under de sista månaderna angiven till 30 % hogre an aktioner mot rals och våxlar). Trommer nåmner dårvid att variationerna var mycket stora och att de också visade en starkt stigande tendens. Han forklarar dem (s. 48 f) med att det fanns stora skillnader mellan olika sabotagegruppers erfarenhet och effektivitet, sårskilt mot slutet av kriget.

Åven i detta sammanhang ger Dach en intressant uppgift. Han forklarar: »A simple break in the track will, on the average, result in interruption of traffic: five to six hours for main lines (normally repaired at once by the enemy); six to eight hours for secondary lines (longer interruption since not repaired at once by enemy); twelve to thirteen hours by train derailments on main and secondary lines.«⁶ Avbrottets långd kan således också vara en funktion av den betydelse motparten tillmått resp. jårnvågslinje samt av de resurser han for tillfållet forfogat over. Trommer nåmner (s. 20) att tågen bestod av tyska vagnar och lok samt (s. 37 ff) att tyskarna i okande grad overtog bevakningen av de danska jårnvågslinjerna. Han ger också upplysningen (s. 40) att det som regel var danska jårnvågsmyndigheter och dansk personal som svarade for reparationerna. Sabotaget behovde således ej, i varje fall inte direkt, belasta tyskarnas reparationsresurser. Man får vidare veta (s. 20) att gangen vanligen var den att en speciellt inråttad tysk instans (»derßahnvollmåchtigter«) framforde begåran om overforandet av en Bewegung till DSB :s 2. distrikt i Århus. Dårefter var det en uppgift for distriktets tågkontor att inpassa tågen i den 6'vriga trafiken. Vi får emellertid intet nårmare veta om de krav och forhandlingar som foregick transporterna. I vilken utstråekning kunde man omedelbart tillmotesgå en tysk begåran och hur anstrångdes de danska jårnvågarnas reparationsresurser genom sabotaget? Det finns hår en rad av faktorer att ta hånsyn till. Frågan om sabotagets effekter såvål som om de orsaker som betingade dessa synes med andra ord berora ett stort och komplext område.

Detta aktualiserar en annan synpunkt i kritiken av Trommers avhandling,nåmligenatt
materialgenomgången varit vål snav och att det vore

6 Ibid., s. 54.

Side 492

angelåget att dra in mera utlåndskt material i undersokningen.⁷ Trommerharfortjånsten att ha tillfort forskningen ett stort och viktigt materialgenomsin bearbetning av DSB:s arkivalier. Han har också utnyttjat tio privata arkiv från den danska motståndsrorelsen. Videre har Trommeranvåntsig av kopior av tyska dokument som Rigsarkivet forvarvat, nårmare bestamt dess samlinger av militåra dokument. Dåremot har han inte åberopat material från Auswartiges Amt, trots att detta var starkt inkopplat på utvecklingen i Danmark. Samma år som Trommers bok utkomposthumtErich Thomsens avhandling Deutsche Besatzungspolitik in Danemark 1940-1945.⁸ Till skillnad från Trommers undersokning utnyttjardeni rikt mått material från Auswartiges Amt, både dessa eget arkiv och kopiorna i Rigsarkivet. Bland dem som åberopas lagger man sårskilt mårke till ett aktband med titeln »Sabotage in Danemark 1944« och ett annat med titeln »Sabotagebekåmpfung in Danemark 1942^3« (det innehåller trotts titeln också material från 1944).⁹ Engenomgång som rec. gjort av dessa båda aktband gav inget mera sensationellt resultat«.¹⁰ I det forrå aktbandet återfinns emellertid en rapport angående språngningenaven sabotageorganisation i Jylland som vi strax skall återkomma till. Av tyska aktutgåvor anfor Trommer krigsdagboken från OberkommandoderWehrmacht (OKW), delarna 111 och IV, som belyser perioden1943-45 .^1X Med hjalp av utdrag fogade till dagboksutgåvan citerar Trommer flera ganger (i noterna 64-65, s. 260) konferenser mellan Hitlerochden tyske marinchefen år 1945. Utdragen år håmtade från marinchefenskonferensredogorelser.Dessa foreligger utgivna i sin helhet.¹²

7 Kaarsted efterlyser ett utnyttjande av tyska divisionsarkiv och ger exempel på relevant nutidshistorisk och krigsvetenskaplig litteratur som Trommer missat. Kirchhoff pekar allmånt på avsaknaden av internt engelskt och tyskt aktmaterial for belysning av avhandlingens problematik.

8 Utgiven som Nr 4 i serien Studien zur modemen Geschichte, Diisseldorf 1971.

9 Rigsarkivet, Kobenhavn: AA 223, 229.

10 Rec. har dårvid anvånt sig av de ovan citerade kopiorna i Rigsarkivets tyska kopiesamling.

11 I en kritisk kommentar framhåller Trommer (s. 243) betråffande dagboken att anvåndningen av den »vaskeliggøres av det forhold att dele av den først er blevet udarbejdet efter krigen.« Han åsyftar uppenbarligen att vissa supplerande oversikter till krigsdagboken, vilka medtagits i utgåvan, utarbetades av dess forfattare och utgivare, Percy-Ernst Schramm, forst efter krigsslutet. I noterna 69 och 70 (s. 261) åberopar Trommer emellertid efter varandra ickesamtida resp. samtida delar av krigsdagboken utan att detta klargores for låsaren. Se Kriegstagebuch des Oberkommandos der Wehrmacht (Wehrmachtfiirungsstab), Bd. IV:2, ed. Percy- Ernst Schramm, Frankfurt am Main 1961, s. 1286 f—1339. Jfr åven Trommers avhandling, not 305 (s. 281).

12 En amerikansk utgåva bar titeln Fuehrer Conferences on Matters Dealing with the German Navy, Office of Naval Intelligence, Navy Dep., Washington 1947. En engelsk utgåva publicerades foljande år i Brassey's Naval Annual under titeln Fuehrer Conferences on Naval Affairs 1939-1945. (Numera foreligger också en tysk, utforligt kommenterad, utgåva. Lagevortråge des Oberbefehlshabers der Kriegsmarine vor Hitler 1939-1945, ed. Gerhard Wagner, Munchen 1972.)

Side 493

Redan en hastig genomgång visar att de liksom andra tyska aktutgåvor
erbjuder åtskilligt av relevans for Trommers framstållning. Detta kan vi
exernplifiera.

Till grund for sin studie lågger Trommer uppfattningen att endast sydgående Bewegungen var lonande mål for sabotaget. Han later undersokningen utmynna i en kritik mot inriktningen av det danska jamvagssabotaget. I en »taktisk evaluering af jernbanesabotagen« framhåller Trommer (s. 169 ff) att denna kritik inte utgor någon »nedvurdering af sabotagegrupperne eller nogen dom over deres indsats.« Han håvdar emellertid att sabotageverksamheten utmarktes av brist på militar sakkunskap, att den var dåligt koordinerad och att den borde ha varit mera koncentrerad till den ostjydska jårnvågslinjen och till dår framforda, sydgående Bewegungen for att uppnå effekt.

Sommaren och hosten 1944 utfordes också tre nordgående Bewegungen i riktning från Tyskland till Danmark. Syftet med dessa var att ge en viss ersåttning for trupper som drogs bort från Jylland. I detta sammanhang nåmner Trommer (s. 32) att man från tysk sida inte vågade se bort från risken for en allierad invasion i Danmark forrån under krigets sista månad. Han framhåller emellertid (s. 24) - nårmare beståmt i samband med omnamnandet av en nordgående Bewegung i mars 1944 - att Danmark »både før og siden kun var strategisk bagland, og det derfor var ligegyldigt, om tropper til indsættelse her blev sinket eller ej.« Uppgiften om den tyska oron for en invasion i Danmark bygger enligt hånvisningar (not 69) på en odetaljerad, summarisk oversikt, vilken i efterhånd fogats till OKW:s krigsdagbok.¹³ Det år emellertid mojligt att få fram mera exakta angivelser.

Den norra flanken - dvs Danmark, Norge samt Finland - och dess roll i den tyska strategin har gjort till foremål for en ingående undersokning av Earl Ziemke, vilken man forgåves efterlyser i Trommers litteraturforteckning.Ziemke framhåller allmånt Hitlers hoga vårdering av Norgesstrategiska betydelse, vilken fick honom att hysa en kronisk fruktan for en allierad invasion dår. Mera konkret nåmns oron for en invasion i borjan av åren 1942 och 1943 samt vid årsskiftet 1943-44.¹⁴ Nårmare upplysningar om tyskarnas syn på Danmark och Norge kan håmtas ur marinchefens ovannåmnda konferensredogorelser. Således uttryckte Hitlerden 7 februari 1942 till marinchefen sin uppfattning om Norges avgorandestrategiska betydelse. Vid en konferens den 9-11 augusti 1943

13 Jfr ovan not 11.

14 Earl F. Ziemke, The German Northern Theater of Operations 1940-1945, Department of the Army Pamphlet No 20-271, Washington 1959, s. 214 f, 252, 267.

Side 494

framholl marinchefen å sin sida Norge som ett mojligt mål for en allieradinvasion. En notis från den 15 februari 1945 talar om att Hitler frågatmarinchefen hur denne bedomde risken for en invasion i Norge eller Danmark men att marinchefen svarat att han for tillfållet betraktade en sådan risk som liten. Trommer nåmner (s. 25) att det under år 1943 pumpadesin tyska trupper i Danmark så att antalet divisioner okades från tre till sex. Denna forstårkning uppråttholls någorlunda konstant under det forstå halvåret 1944 samtidigt som stora kustbefåstningsarbeten utfordesbåde i Danmark och Norge. Från den 3 november 1943 foreligger ett direktiv från Hitler betråffande faran for en invasion i vaster. Dari anges Danmark som mål vid ett storre allierat invasionsforsok. Detta motiverasmed att de politiska och operativa verkningarna av ett lyekat invationsforetagskulle vara storst dår. Direktivet år tryekt som bilaga till den av Trommer anvånda del IV av OKW:s krigsdagbok.¹⁵ Enligt dennayttrade Hitler den 12 april 1944 bekymmer betråffande forsvaret av Danmark. I samband med invasionen i Normandie våntade tyskarna en framstot också mot Oresund och foretog en koncentration av sjostridskra f_ter till våstra delen av Ostersjon som preventivåtgård. Den 30 augusti 1944 framholl marinchefen i ett memorandum att man inte fick forlora mojligheten av invasion i Danmark ur sikte. Som tånkbart mål angav han området Skagen-Frederikshavn.¹⁶

Det finns således i aktutgåvor och bearbetningar åtskilliga hållpunkter
for att man på tysk sida tillmåtte Danmark och Norge mycket stor strategisk
betydelse och in i det sista hyste oro for en allierad invasion dår.

Woodhouse menar i sin ovan citerade uppsats rorande motståndsrorelseni Grekland att den enda aktion av grekiska motståndsmån som hade storre betydelse for det andra vårldskrigets operationer intråffade sommaren1943. Den utgjorde då ett led i en avlånknings- och kamou flageaktionfor att forbereda den allierade invasionen på Sicilien och i Italien.Ett omfattande angrepp på de grekiska huvudkommunikationslinjernahade till syfte att lura tyskarna att tro att invasionen skulle åga rum i Grekland. Den uppnådde att invasionsforsvaret stårktes dår och att trupper på så vis drogs undan från Italien.¹⁷ Det kan nu vara dags att gå till det tidigare nåmnda dokumentet av år 1944 från Rigsarkivets tyskakopiesamlingar. Detta innehåller en rapport från Tysklands »Reichsbevollmåchtigter«,Dr. Best, till Auswårtiges Amt den 23.6.1944 angående

15 Det återfinnes i denna på s. 1530 ff. Direktivet ingår aven i en samlad utgåva av Hitlers direktiv till krigsmakten. Hitlers Weisungen fiir die Kriegfuhrung 1939— 1945: Dokumente des Oberkommandos der Wehrmacht, ed. Walther Hubatsch, Frankfurt am Main 1962, s. 233 ff.

16 Kriegstagebuch des Oberkommandos der Wehrmacht, Bd. IV:1, ed. Percy- Ernst Schramm, Frankfurt am Main 1961, s. 923 f. Jfr. åven Ziemke, s. 267 och Thomsen, s. 212 ff.

17 Woodhouse, s. 145.

Side 495

upprullandet av en sabotagegrupp på sodra Jylland den 26 maj 1944-. Den gav besked om att den danska gruppen i forbindelse med engelska organisationer forberedue en orneuelbar aktion vid en allierad invasion i Danmark. Aktionen skulle rikta sig mot telekommunikationsnåtet och sarskilt mot jårnvågslinjerna for att hindra eller stora tyskarnas truppforflyttningaroch

Medvetet eller omedvetet kan den danska sabotageaktiviteten ha bidragit till at underbygga den tyska oron for invasion i Skandinavien och dårigenom till att binda trupper på den norra flanken. For att få upplysning om hur tyskarna såg på det danska jårnvågssabotaget och vilka konsekvenser det fick vore det angelåget att trånga djupare ner i det tyska materialet. Åven om Rigsarkivets samlingar av tyskt material år mycket omfattande år det dock fråga om ett urval. Skall man behandla en så speciell fråga som jarnvågssabotaget år det viktigt att gå till sjålva de tyska arkiven. Dårvid bor man inte bara vånda sig till de mest uppmårksammade arkiven, således de från militåren och Auswårtiges Amt. Av uppenbart intresse for Trommers tema vore en granskning av arkivet från det tyska transportministeriet, Reichsverkehrsministerium. Detta finnes tillgångligt i Deutsches Zentralarchiv, Potsdam (DDR) och år mycket omfattande. Kanske kunde man dår få veta t ex når tågen från Danmark anlånde till fronten, i vilken utstråckning forseningar kunde koras in på de tyska stråckorna, overhuvud vilka åtgårder tyskarna vidtog for att hålla transporterna i gang.₁₈

Når Trommer lågger tonvikten vid sydgående Bewegungen och kriticerar det danska jarnvågssabotaget for dess spridning så hånger detta också samman med hans militårteoretiska forestållningsram. Trommer definierarinledningsvis (s. 11) jårnvågssabotage så att »ligesom andre former for sabotage må den (jarnvågssabotaget) principielt ligestilles med luftkrigsførelsensom taktisk kampmiddel.« Han forklarar videre (s. 11): »De taktiske muligheder og begrænsninger, der gør sig gældende ved anvendelseaf fly, kort sagt hele luftkrigens taktiske problematik, kan, hvad virkningen på fjenden angår, umiddelbart overføres på sabotagen.« Underoch efter det andra vårldskriget har det pågått en lidelsefull diskussionom den allierade flygkrigforingen mot Tyskland, bl a bombningen

18 Hitler yttrade vid en militår toppkonferens den 9 januari 1945 att han betraktade ett uppråtthållande av jårnvågstrafiken som livsviktigt ur militår synvinkel, utan vilket det inte gick att i långden fora krig. Han framholl jårnvågarna som forstarangens militåra mål och betonade vikten av att tyskarna hittills formått klara av svåra slag mot jårnvågarna bl a tack vare overlågsen organisation och effektiv reparationstjånst. Detta ger en antydan om betydelsen av tyska motåtgårder. Hitlers Lagebesprechungen: Die Protokollf_ragmente seiner militårischen Konferenzen 1942-1945, ed. Helmut Heiber (Quellen und Darstellungen zur Zeitgeschichte, 10), Stuttgart 1962, s. 781-88.

Side 496

av kommunikationslederna. Stridsfrågan har dår varit om bombningarna skulle utforas enligt attritionsprincipen, dvs sikta till en långsam nedslitningav kommunikationsledernas kapacitet, eller folja interceptionsprincipen,dvs inriktas på ett snabbt slag mot i ett givet ogonblick rullandetransporter. I sig ar detta intet annat an den urgamla frågan om utmattnings- eller forintelsekrig. Trommer anammar den håftiga kritik som i flygkrigslitteraturen framforts mot attritionsprincipen. Han forklarar(s. 52 ff) att de allierades erfarenhet visade att attritionsbombardemangej uppnådde efterstråvad taktisk effekt och konstaterar dårefter: (s. 55) »Hvis man overfører disse erfaringer fra luftkrigen til dens pendantpå landjorden, jernbanesabotagen, må konklusionen blive, at sabotageaktionerefter attrition-synspunktet er af meget tvivlsom værdi, mens alene interception-aktioner vil have mulighed for at opnå resultater af betydning.« Detta konstaterande skarps ytterligare långre fram i undersokningen.I en hopsummering, kailad »taktiske resultater« (s. 189 ff) slår Trommer fast betråffande attritionsprincipen att »det er sikkert, at anvendelseaf princippet i sabotage er som at skyde elefanter med haglbøsser.Kun interceptionsabotage, der søger at ramme sit objekt præcist med hensyn til tid og sted, vil have reelle muligheder for at realisere sin hensigt.«Trommer bortser harvid ifrån att det finns en myckenhet samlad teori och erfarenhet betråffande den form av krig, vilken omvåxlande går under beteckningen underjordisk verksamhet, irreguljårt krig, motståndsrorelse,krig utan fronter, partisankrig, guerillakrig osv och till vilken det danska jårnvågssabotaget brukar foras.¹⁹ Ur den rika internationella litteraturen på området anfor Trommer endast några få arbeten, 6'vervågandeav deskriptiv natur.²⁰ Detta år antagligen orsaken till att han soker teoretisk anknytning fråmst inom flygkrigsvetenskaplig litteratur.²¹

Trommer kritiserar den danska motståndsrorelsen for att den inte forståttattuppnå

19 For en utforlig bibliografi setet ex Werner Hahlweg, Guerilla: Krig utan fronter, Stockholm 1971 (originalets titel: Guerilla: Krieg ohne Fronten, Stuttgart 1968); Friedrich August Freiherr von der Heydte, Der moderne Kleinkrieg als wehrpolitisches und militårisches Phånomen (Wiirzburger wissenschaftliche Abhandlungen, Schriftenreihe des Instituts fiir Wehrrecht der Universitåt Wiirzburg, 3), Wiirzburg 1972; Hellmuth Rentsch, Partisanenkampf: Erfahrungen und Lehren, Frankfurt am Main 1961.

20 Forutom Kuhnrichs ovan citerade arbete anfor Trommer storre undersokningar av bl a Waldis Redelis, Hans Luther och Paul Durand samt ett antal uppsatser av bl a Louis de Jong och R. B. Liddell Hart.

21 Som ett resultat av sin undersokning framhåller Trommer bl a nodvåndigheten av att sabotage genomfores i nara koordinering med det reguljåra krigeL Han hiinvisar dårvid (s. 191 f) till att Kiihnrich och Liddell Hart framfort samma synpunkt. Att samverkan med en reguljår stridskraft i ryggen år en viktig - om ån inte oundgånglig — forutsåttning for ett effektivt guerillakrig år en allmångiltig erfarenhet som betonats redan av en 1800-tals-teoretiker som Engels. Se Jehuda L. Wallach, Kriegstheorien: Ihre Entwicklung im 19. und 20. Jahrhundert, Frankfurt am Main 1972, s. 265, 297. Jfr åven Hahlweg, s. 229 f.

Side 497

ståttattuppnåen snabb interceptionsverkan genom att koncentrera och koordinera sabotaget i ett stort slag mot tyskarnas sydgående Bewegungen. Flertalet teoretiker och praktiker på guerillakrigets område har emellertid betonat, att det till sin natur år och maste vara ett langvarigt utnotningskrig.Enstakablixtaktionerkan vara motiverade men tillhorundantagen.²² De framhåller också att guerillakrig år ett politiskt-militårt krig dår de militåra målen maste samordnas med de politiska.²³ Det år således en central uppgift att skapa och vidmakthålla en bred folklig motståndsvilja.Bla for den skull år det onskvårt att sprida sabotage.^2*2 ^* Trommer betonar (s. 171) betråffande de danska sabotorerna att de »først skulle begå en række fejltagelser, før de oparbejdede en fond af erfaring«. Han fastslår att »militært var de amatører«. Det år riktigt att de saknade erfarenhet i fråga om vanlig reguljår krigforing. Dåremot var sabotorernakanskeinte utan forestållningar betråffande hur sabotage kan anlåggasochuppnå framgång. Lawrence of Arabia visade genom sin insats under forstå vårldskriget på svagheterna for en ockupationsmakt som hade att behårska ett vidstråckt område, på sabotagets betydelse som ett politiskt-militårt vapen och på den speciella betydelsen av jårnvågssabotagemotfiendens forbindelseleder.²⁵ Lawrences bocker spreds under mellankrigstiden i ett flertal upplagor och oversattes till manga olika sprak. »Seven Pillars of Wisdom« blev en popular lektyr for den generationsomvåxte upp i slutet av 1930-talet och som bl a dårigenom fick inpråntat i sig vissa idérr om rn langvarig seg >tip and rune kamp, riktad sårskilt mot jårnvågslinjerna, i deras fulla långd. Dessa idéer utgjordeenviktig grund for sabotagets utveckling under det andra vårldkriget .²⁶ Detta kan tillsammans med fårska erfarenheter från spanska

22 Sete_t ex Mao Tse-tung, Vom Kriege: Die kriegswissenschaf tlichen Schrif_ten, Berlin 1969, s. 45 ff; Vo Nguyen Giap, Volkskrieg, Volksarmee, Miinchen 1968, s. 22; Georgios Grivas-Dighenis, Partisanenkrieg heute: Lehren aus dem Freiheitskampf Zyperns, Frankfurt am Main 1964. Jfr åven Heydte, s. 16 ff; 52, 103 ff; Chalmers Johnson, Revolutionary Change, London 1968, s. 164; Hahlweg, s. 149, 156 ff, 168, 177; André Beaufre, Introduction å la Stratégie, Paris 1963; dens., Dissuasion et Stratégie, Paris 1964; Erich Hesse, Der sowjetrussische Partisanenkrieg 1941-1944 (Studien und Dokumente zur Geschichte des zweiten Weltkrieges, 9), Gottingen 1969, s. 9, 255 f.

23 Hahlweg, s. 18 ff; Rentsch, s. 58 ff.

24 Heydte framhåller att »mehr als die Hålf_te der Kleinkriegfiihrung (guerillakrig) ist psychologische Kriegsfuhrung, sowohl psychologischer Angriff, als auch psychologische Abwehr und psychologische Riistung«, Heydte, s. 53. Jfr åven ibid, s. 104.

25 Jfr Hahlweg, s. 102 ff.

26 Jfr Hahlweg, som framhållit lårdomarna från de ryska revolutionerna 1905 och 1917 jåmte skrifterna av Lenin och Lawrence som viktiga orsaker till att man under det andra vårldskriget både i ost och våst borjade tillåmpa guerillakrig i storre sammanhang. Ibd., s. 112. I detta sammanhang fortjåner det noteras att ledaren for SOE, generalmajor Sir Colin Gubbins, kåmpat under Lawrence i Arabien. M. R. D. Foot, SOE in France, London 1968, s. 2 ff; dens., »The IRA and the Origin of SOE«, i War and Society: Historical essays in honour and memory of J. R. Western 1928-1971, ed. M. R. D. Foot, London 1973. s. 68. Lawrences huvudverk Seven Pillars of Wisdom utgavs i en privat utgåva år 1962 och i en forstå offentlig utgåva år 1935. Han uppehåller sig hår utforligt vid guerillakrigforingens speciella forutsåttningar och uppgifter som skiida från den reguljåra krigforingens och vid dess strategiska och taktiska problem. T. E. Lawrence, Seven Pillars of Wisdom: a triumph, London 1935, kap. XXXII (s. 188-96) och kap. LIX (s. 333-49).

Side 498

inbordeskriget och från den pågående motståndskampen i andra ockuperadelanderhjalpa oss att forstå det danske jårnvågssabotaget och dess inriktning. Kanske var denna inte så improviserad och oreflekterad som Trommer menar - och sedd från sina premisser inte heller så helt felaktig.

Teori och erfarenhet kan ej utan vidare overforas från en art av krig till en annan. Det har t ex visat sig når partisanbekåmpning tagit sitt monster från vanlig krigforing. Guerillakrig, eller hur vi nu våljer att beteckna detta slag av krig, har sina speciella kånnemårken, mojligheter och begrånsningar, vilka man maste vål beakta. Men just dårfor erbjuder också det danska jårnvågssabotaget ett betydande intresse, vilket stråcker sig långre an bara till Danmarks eller motståndsrorelsernas historia under det andra vårldskriget. Det år inte endast i Schweiz som guerillakrig utgor ett viktigit alternativ for forsvarsplaneringen. I Sverige står det f n också i blickpunkten for intresset genom ett aktuellt forslag av general Nils Skold. Detta år symptomatiskt for den ståndigt okande betydelse man allt sedan dess stora genombrott under och efter det andra vårldskriget tillmåter guerillakriget. Dess framgångar ger de små och svaga en forhoppning om att kunna håvda sig åven infor det moderna militårmaskineriets

Detta gor att det finns viktiga och angelågna uppgifter for historikern når det galler att lågga en grund for sakliga vårderingar och bedomningar på detta område och roja upp bland overdrifter och mytbildningar. Insatt i ett sådant sammanhang utgor Trommers avhandling ett mycket viktigt initiativ. Carl-Axel Gr.mzÆ.

Historisk Tidsskrift, Bind 13. række, 1 (1974) 1

Aage Trommer: Jernbanesabotagen i Danmark under den anden verdenskrig. En krigshistorisk undersøgelse. Odense University Press. Odense 1971. 323 s. Kr. 60:- -^ moms.