Brian Harrison : Sydøstasiens historie. Dansk udgave ved Niels Steensgaard. Haases Facetbøger 1969. 301 s. Ill. og kort.

Brian Harrisons utmårkta bok utkom forstå gangen 1954 och i en starkt bearbetad upplaga 1963 (1966). Harrison, som har varit Senior Lecturer i historia vid Malayauniversitetet och dårefter professor vid Hongkongs universitet och nu år verksam i Australien, år val fortrogen med Sydostasien.

Bokens målgrupp, betonar forf., år de historiestuderande, inte specialisterna. I Skandinavien har vi dock inte många specialister på asiatisk historia som inte har åtskilligt att låra av Harrisons kunniga stoffurval och -disposition; både universitetslårare och studenter kan dra nytta av denna låttoverskådliga och kortfattade historik over Sydostasien från Javamånniskan till Mekongprojektet.

Boken år strikt kronologiskt disponerad. Forf. foljer de storre rikena och kulturerna och betonar kulturpåverkan från Kina, Indien, arabvårldcn och våsterlandet. Ekonomiska aspekter beaktas, men underordnas i regel de kulturella och politiska. Tyngdpunkten ligger på de aldre avsnitten, som år relativt fylliga; de år komprimerade utan att vara trottande detaljerade. Flertalet våsentliga problem berors, och alia regioner behandlas - med registrets hjalp kan låsaren dårfor anvånda boken som referensverk. Kartor och tidstavla underlåttar for låsaren, och for den som vill fordjupa studierna finns listor over engelskspråkig och skandinaviskspråkig litteratur.

Forf. har vinnlagt sig om objektivitet och i stort sett lyckats val. De få undanglidande raderna om Vietnam under de senaste decennierna kunde ha varit båttre formulerade, men en sådan kritik skall inte undanskumma bokens fortjånster. Harrison bygger på en omfattande litteratur om de enskilda lånderna, men han framlågger också sin egen - vål underbyggda — syn på många problem. En av bokens fortjånster år att utvecklingen i SO-Asien ses mot och jåmfors med utvecklingen i andra delar av Asien och i Europa.

I en komprimerad och kortfattad framstållning år stoffurvalsprinciperna viktiga. Man kan t.ex. håvda att Indonesien och Filippinerna behandlats utforligare ån Vietnam. Men våsentligare år frågan om inte boken år något for europacentrerad, alltfor utforlig - i forhållande till totala omfanget — når det galler den europeiska kolonialpolitiken och alltfor kortfattad når det galler nationalism, statsbyggande och konsolideringsforsdken i de nya staterna. Det marks hår att forstå upplagan kom redan 1954.

Som ett mera modernhistoriskt inriktat alternativ till Harrison kan tånkas Bastin - Benda, Sydostasiens moderna historia (W&W 1971), som skildrar perioden från 1500-talet men lågger tonvikten på 1900-talet. Ett annat alternativ - eller komplement - år Sydøstasien, utg. av S. Egerod, K. Glamann och P. Mohr (Akademisk Forlag/Studentlitteratur, november 1971).