II

Då Sture Bolin i samband med en uppmårksammad analys av
den jydska lagens ledungsbeståmmelser formulerade den
s. k. tremarksregeln, gav han uttryck for en av det aldre danska
medeltida skattesystemets betydelsefullaste principer. I sin renaste
avfattning utsåger den nåmnda regeln, att varje skatteenhet,
hafn eller skogsby, erlade 2 mks i årlig avgift till staten
samt dårjåmte, i fall av arrendejord, 1 mks till jordågaren.2
Numera torde tremarksregelns giltighet vara ståild utanfor all
diskussion, eftersom den i olika avseenden har kunnat erhålla
en mycket god bekråftelse.

I avhandlingens forstå del har jag sokt leda i bevis, att den jydska lagens skatteskala har varit helt understand tremarksregeln. Diskontinuiteten i skattesatserna utovar endast inflytande på delkategorierna, ledungs- och gåsteriavgifterna; den sammanlagda skattesumman, totalavgiften, har varit direkt proportionell mot jordinnehavens storlek.

---

1 Betråffande anvånda forkortningar se avhandlingens forstå del i Hist. Tidsskr., lir. 111, 397—449. Detta avsnltt betecknas i det foljande med Guldvårdering I. — Skriften kommer att avslutas med en del 111.

2 Statsskattens beståndsdelar voro ledungs- och gåsteriavgifter. Endast i undantagsfall hade dessa delposter samma storlek. Summan av dem var emellertid konstant.

De hårskande uppfattningarna på hithorande område ha i det stora hela utarbetats oberoende av tremarksregeln, vilket på åtminstone en viktig punkt har dragit med sig en felbedomning. Det 14 :e århundradets s. k. »landgille« har sålunda ståilts i linje med den jydska lagens skyld, men har i sjålva verket sin nårmaste motsvarighet i hela totalavgiften, d.v. s. summan av statsskatten och det egentliga landgillet, skylden. Detta medfor bl. a. såsom konsekvens, att den jydska lagens kapitalisationsfaktor maste tilldelas vårdet 8, medan den traditionella siffran år 24.

Betråffande den sjållåndska skyldtaxationens ursprungligaste innebord ha meningarna varit delade. Det torde emellertid numera vara klargjort, att skyldtaxationen ytterst bottnar i jordens ansåttning till landgille, en uppfattning, som tidigare har framforts av Velschow, Rhamm, Nørlund och Jørgensen.

Anmårkningsvårt år, att landgillesbeloppet i valdemarsti dens sjållåndska skyldtaxation har visat sig vara 1,2 mks per markskyld och år, icke såsom tremarksregeln synes giva vid hånden, 1 mks. Avvikelsen år emellertid endast skenbar och forsvinner helt, om man haller sig till den ifrågavarande taxeringens lågsta enhet, penningen skyldjord.

Inom den jyllåndska guldtaxationen har man laborerat med tvenne skiida vårderingar, vilka ha kallats for den gamla och den nya. Betråffande dessa bitråder jag helt den tidigare uppfattningen, att den gamla vårderingen, antiqua estimacio, har tillåmpats i kung Valdemars jordebok (i de fiesta fall), medan den nya har underfbrståtts i den jydska lagens uppgifter. Dåremot har jag framfort den avvikande meningen, att den nya vårderingens mkg jord har från teoretisk synpunkt varit 222²/₃ ganger så stor som den gamlas motsvarande enhet. Enligt hittilis gallande åsikter skulle det motsatta vara fbrhållandet.

I fråga om jordvårderingsenheternas ideella arealer torde de av Aakjær vunna huvudresultaten ha en bestående giltighet. På Sjålland omfattade sålunda marken skyldjord ideeilt 96 d.t land, på Lolland eller Falster återigen 48 d.t land. Marken sådesland har inom hela det sjållåndska måtområdet haft en teoretisk areal

av 48 d.t land, bortsett endast från valdemarstiden, for vilken den anforda siffran enligt min mening bor nedskrivas till 40 d.t land. Idealvårdet av den storre mkg jord har jag ansett vara 32 d.t land, av den mindre 12 d.t land. Hafnens teoretiska areal år 96 d.t land, vilket motsvarar ytinnehållet av 3 stora mkg jord på Jylland eller 1 mk skyldjord på Sjålland.

På ett angivet undantagsfall når har jag for Sjållands vidkommande lyckats bekråfta det postulerade sambandet mellan landgille och skyld. For Jyllands del har kållmaterialet på denna punkt varit mera bristfålligt, men det ibreialler dock, av några enstaka exempel att doma, som om utskylderna åven inom denna landsdel låte sig underordna de teoretiska normerna.

Begreppet annona.

Den term, som ståndigt brukas i de medeltida kållornas utsådesangivelser, år annona med inneborden sad (årlig mångd). Flera forskare ha gjort detta begrepp till fbremål for ett orasorgsfullt studium; jag nåmner i detta sammanhang sårskilt Erslev (9^—18) och Rasmussen (I, HOf). Den senare har bl. a. uttalat, att man icke begår något storre fel, om man i stållet for mark, bren och brtugar sad råknar med mark, bren och brtugar korn.¹ Jag inståmmer till alia delar i detta yttrande och har sjålv gjort mig till tolk for liknande synpunkter.² Jag utgår dårfbr i forstå hand från fbrutsåttningen, att beteckningen annona normalt har hånsyftat på sådesslaget korn eller på något dårmed likvårdigt.

Det torde vara ståilt utom allt tvivel, att Rasmussens ovannåmndauttalande har tråffat en våsentlig punkt i det foreliggandeproblemet. Erfarenheten har nåmligen visat, att man ståndigt uppnår de plausiblaste resultaten, om man later kållornasannona betyda korn. Detta kan ju vara bra att veta från rent praktisk synpunkt, men givetvis maste man fråga sig, om

---

1) Rasmussen I, 114. Jag påminner om att »korn« på svenska har sin motsvarighet i det danska ordet »byg«.

2) Rymdmått, 44, 49 fif samt noterna 45 och 47. Se åven Rhamm, 343.

det icke skulle vara mojligt att se saken från en mera positiv
sida. Detta torde heller icke vara alldeles uteslutet.

Vi undersbka forst det enklaste fallet, nåmligen då korn-, råg- och havreskåpporna ha varit lika stora. Under denna forutsåttning vitsorda valdemarstidens kållor, att 1 skåppa korn har betingat samma varde som 1 skåppa råg eller 2 skåppor havre.¹

Situationen blir emellertid annorlunda, om vi blicka något framåt i tiden. Åtminstone nar vi nårma oss det 16 :e rhundradet, vi observera, att kornets varde maste ha nedgått i forhållande till rågens och havrens. Ty vid detta tillfålle var det en allmån regel, att 288 skåppor korn från vårdesynpunkt likstålldes med 240 skåppor råg eller 480 skåppor havre.²

For detta senare tidsavsnitt galler utan all tvekan den av Erslev framforda teorien, innebårande, att 1 mk annona eller (såsom den numera kallades) 1 låst annona kunde likvideras i vart och ett av de tre huvudsådesslagen korn, råg eller havre eller i låmpligt avvågda parter av dessa (annona tripartita, triplex annona). Det kånda sambandet 1 låst annona = 240 skåppor råg = 288 skåppor korn = 480 skåppor havre torde av allt att dbma ha redovisat just sådana mångder spannmål, som från prissåttningssynpunkt kunde jåmstållas.³

Trots att således råg, korn och havre hade varit olika dyra. skulle en låst av vart och ett av dessa sådesslag ha uppvisat ett gemensamt varde. Detta vore efterstråvat och hade vunnits dårigenom, att man på respektive laster hade råknat ett olika antal skåppor. Låsten annona skulle alltså från vårdesynpunkt ha kunnat konvertera envar av låsterna råg, korn eller havre. Det sagda skulle också ha giltighet for oren eller ortugar såd. Men naturligtvis kan det icke komma på fråga, att skåpporna korn, råg och havre ha betingat samma pris.

Når dårfor roskildeboken från 1370-talet uttryckligen omtalarskåppor
annona (modii annone),4 har i och med detta satts

---

1) Rymdmått, 43 f.

2) Maal, 205, 265 (Læster); Rymdmått, not 76 på s. 49.

3) Set. ex. Erslev, 11 f; Maal, 205 f.

4) S. R. D. VII, 15, 27, 42; Rasmussen I, 111.

en klar tidsgråns for giltigheten av den Erslevska teorien. Ty enligt denna maste ju begreppet skåppa annona, såsom vårdestorhetbetraktad, ha haft en hogst obeståmd innebord, en synpunkt,som också Rasmussen har understrukit.

Uttrycket annona tripartita vitsordar, att en skåppa annona kunde innehålla korn, råg eller havre. Men havren var billigare an de två ovriga nåmnda sådesslagen. Skåppan annona kan dårfor icke samtidigt betyda 1 skåppa havre och 1 skåppa korn eller råg.

Rasmussen har i I, 113f, gjort ett forsok att upplosa denna till synes ofrånkomliga motsågelse. Den forklaring, som jag nu kommer att giva, kan, om man så vill, uppfattas såsom en vidareutveckling av Rasmussens åsikter. Utgångspunkten for min tankegang blir, att det icke år nodvåndigt forutsåtta, att 1 skåppa havre har representerat samma kvantitet som 1 skåppa annona med innehållet havre.

For att gora det hela mera konkret forestålla vi oss, att en skattebonde var skyldig betala en skåppa annona. Med tanke på vad ovan utsades om kornet såsom det normgivande sådesslaget, bor detta betyda, att han var forpliktigad utgiva 1 skåppa korn. Men kanske bonden av någon anledning tillåts fullgora prestationen i havre. I så fall maste han naturligtvis utreda mera an 1 skåppa, måhånda 2 skåppor. Ty havren var ju våsentligt billigare ån kornet, och skåppan annona maste ha ett fixt varde.

Icke ens om skåppan annona har helt och hållet utgjorts av
havre, få således de båda begreppen 1 skåppa annona och 1 skåppa
havre identifieras.

For att undvika tyngande alternativa uttryckssått utokar jag den redan gjorda forutsåttningen om skåppornas likastorhet med antagandet, att korn-, råg- och havremarkerna ha omfattat vardera 240 skåppor. Denna situation har verifierats for den aldre medeltidens ostra Danmark.¹ Dessutom fasthålla vi valdemarstidens samband, att korn och råg ha taxerats lika efter volym, medan havrens varde, likaledes efter volym råknat, har varit half ten av kornets eller rågens.

1 mk annona bor under sådana omståndigheter fråmst ha

---

1) Rymdmått, 36; 49, 54.

åsyftat 1 mk korn, men torde i åtskilliga fall ha varit utbytbar
mot 1 mk råg. Enligt de fbreliggande premisserna skulle alltså
240 skåppor korn eller råg ekvivalera 1 mk annona.

Men den angivna kvantiteten korn eller råg har från vårdesynpunkt motsvarat 480 skåppor havre. Marken annona med innehållet havre maste alltså tånkas ha omfattat 480 skåppor av detta sistnåmnda sådesslag.

Frågan om havremarken under aldre medeltid har uppdelats i 240 eller 480 skåppor, har i och med det sagda blivit besvarad. Med sårskild hånsyftning på bstra Danmark formulera vi foljande

1 mk havre har reguljårt och principiellt omfattat 240 skåppor
havre, men har den utgjort annona, så har den motsvarat 480
skåppor.

For kornet och rågen gestalta sig forhållandena enklare ån for havren. I det vi alltjåmt anknyta till området med reduktionstalet 240, kunna vi med speciell giltighet for aldre medeltid uttala:

1 mk korn och 1 mk råg ha vardera innehållit 240 skåppor,
och detta oberoende av om de nåmnda spannmålsslagen ha rubricerats
såsom annona eller icke.

Vid tiden for KVJ har vetet efter volym råknat betingat dubbla vårdet mot kornet eller rågen.¹ 1 mk annona med innebb'rden vete borde alltså rymmas i 120 skåppor av den normala storleken. Detta antagande kan erhålla en fullståndig bekråftelse i kållan.²

Enligt principerna for mark-6re-6rtugsråkningen torde kunna antagas, att 1 mk vete från borjan har omfattat 240 skåppor inom ostra Danmark. Emellertid synes det endast vara mbjligt att i kållorna verifiera skåpptalet 120 for detta sådesslag³. Hår konstatera vi redan vid tiden for KVJ ett avsteg från den ursprungliga definitionen, helt analogt med det, som senare gor sig mårkbart for havren.

---

1) Rymdmått, 42.

2) Ibidem, 42 (Falster).

3) Ibidem, 42 (Mon); S. R. D. VII, 106 (se nedan s. 520 f).

Vi ha hittills utgått ifrån att råg-, korn- och havremarkerna skulle ha omfattat vardera 240 skåppor. Såsom forut påpekades torde denna beråkningsmetod varit i allmånt bruk inom ostra Danmark vid tiden for KVJ. Men inom det jyllåndska matområdet var vid nåmnda tidpunkt det motsvarande talet 288.¹ Åven i detta fall bor emellertid det ovan sagda ha giltighet, om vi endast modifiera uttryckssåtten något med hånsyn till den åndrade siffran.

Under valdemarstiden var det icke ovanligt, att kornet måttes i en annan skåppa ån rågen eller havren.² Alt också detta fbrhållande maste påverka våra uttalandens rent yttre form ligger i oppen dag. Det torde val dock knappast vara behovligt att mera ingående uppehålla sig vid denna detaljfråga, eftersom det i ett konkret fall icke moter den ringaste svårighet att med hånsyn till den nåmnda omståndigheten tråffa ett riktigt avgorande.

Den i det foregående utvecklade teorien har varit ågnad att utjåmna vissa av de motsåttningar, som man velat se mellan KVJ: s och senare kållors uppgifter. Jordebokens sått att bruka termen annona har visat sig vara betydligt mera konsekvent ån man från bbrjan hade anledning fbrmoda.³ Endast i två enstaka fall ståller man sig något undrande infor den av kållan anvånda terminologien. I Fjåre hårad i Halland och i Vinding hårad på

---

1) Rymdmått, 46 f, 54; Maal, 202, dår bl. a. erinras om att 9 skåppor råg var hafnens avgift till styresmannen enligt jydska lagens 111, 3. Detta tyder på att marken råg vid sagda tillfålle har innehållit 288 skåppor (en slutsats, som också Aakjær har dragit ur meddelandet), och i så fall skulle de 9 skåpporna råg ha motsvarat 9/₂₈₈ eller 1/₃₂ mk råg. Enår rågmarken enligt KVJ:s taxa var vård 4 mks (Rymdmått, 47), skulle alltså, om man vågar forutsåtta, att denna prissåttning haft giltighet åven år 1241, kronovårderingsvårdet for de nåmnda 9 skåpporna råg ha varit 4• 1/₃₂ mks = 1/₈ mks eller jåmnt 1 ore s. Detta resultat låter troligt. Jmf slutligen med Rasmussen I, 114 f.

1) Ibidem, 56.

3) Jmf med Rymdmått, 52f, dår jag i ett flertal fall har haft svårigheter med att forklara den till synes bristande preciseringen i KVJ:s spannmålsuppgifter.

Fyn har sålunda havre mbricerats såsom annona, utan att markeneller oret har haft en sådan sammansåttning, att ett dylikt forfaringssått forefaller att vara fullt tillfredsstållande från sakligsynpunkt .¹

Uttryck sådana som »'xxiiii^or# (mr.) annone medietas siliginis.« och »-vi- mr. annone-cuius medietas est triticum...«,² båda i KVJ, omvittna, att friheten att vålja mellan olika sådesslag i samband med beteckningen annona stundom har varit begrånsad. Meddelandena tyckas vitsorda, att annona i forstå hand varken har åsyftat råg eller vete.

Det år ganska lått att se, att begreppet 1 mk sad har undergått en viss betydelsefbrskjutning under århundradenas lopp. Från borjan maste i enlighet med ortugsråkningens krav 1 mk havre ha omfattat 240 eller 288 skåppor. Allt oftare har havren sedermera satts i forbindelse med annona, vilket har haft till foljd, att de nåmnda skåpptalen utokats i avsikt att skapa likvårdhet mellan korn-, råg- och havremarkerna. Reduktionstalet 480 har hårigenom blivit ganska vanligt och så småningom kommit att dominera, når det har gållt att sammansåtta havremarken av ett låmpligt antal skåppor. Att icke siflran 576 (2 ganger 288) kan verifieras, torde ha sin grund dåri, att man vid relativt tidig tidpunkt frångått metoden att råkna 288 skåppor på 1 mk havre.

Några upplysande samband i roskildeboken.

I det foregående avsnittet har jag sokt låmna en definition på begreppet skåppa annona, forenlig med kållornas sått att bruka denna term. Den nya synpunkten innebar, att vilket som helst av de fyra sådesslagen korn, råg, havre eller vete kunde låggas till grund for beståmningen av denna enhet, varvid kvantiteten regierades i enlighet med på forhånd faststållda, av det aktuella

---

1) Aakjær, 34 resp. 13; Rymdmått, 52.

2) Ibidem, 2 (Skodborg hårad) resp. 47 (Gedesby, Falster). Exemplen kunna mångfaldigas, om vi också taga del av ovriga kållors upplysningar. Se sålunda S. R. D. VI, 425, 496.

prislåget beroende principer. Med de under valdemarstiden till— låmpade spannmålstaxorna skulle sålunda galla, att skåppan annona under normala forhållanden allt efter omståndigheterna har kunnat ekvivalera 1 skåppa råg eller korn, 2 skåppor havre eller x/₂ skåppa vete. Genom ett sådant betraktelsesått såkrades den fordelen, att 1 skåppa annona inom varje uppgivet måtområde ståndigt framtrådde såsom en från vårdesynpunkt fixerad storhet.

Någon tredelning av annona i enlighet med formeln annona tripartita kunna vi icke iakttaga i KVJ men val i RB (roskildeboken). Dår omtaias såiunda bi. a., ail I ore jord i norra Vallingerød har i avgift givit 1 ore korn, 1 pd råg och 14 skåppor havre, vilket allt sammanfattas till 3 pd sad »in triplici annona«. Vidare har, gållande for samma gods, 19 ganger 1 ore korn utråknats till 2 laster 414¹/₂ pd och 19 ganger 14 skåppor havre till 13 pd 6 skåppor.¹ Samtliga uppgifter harmoniera vål med varandra och båra i allt vederhåftighetens prågel. De båda sist nåmnda relationerna betyga, att 1 ore korn = ll^ pd (1 låst = 12 pd) och 1 pd havre = 20 skåppor.

Att 1 pd havre sålunda endast skulle ha omfattat 20 skåppor, år en slutsats, som av forskarna betraktats med en viss misstro (se t. ex. Erslev, 13 f). Den vidare konsekvensen maste nåmligen bliva, att havremarken (-låsten) kommer att innehålla 240 skåppor, medan den riktiga siffran enligt allmån mening skulle vara 480 skåppor.² I sjålva verket bor emellertid havremarken, så snart den icke har tilldelats beteckningen annona, omfatta just 240 skåppor, i varje fall under ett så tidigt skede, som det hår galler.

I enlighet med de foreliggande kålluppgifterna kunna vi

---

1) S. R. D. VII, 21, 22; Erslev, 13 f; Rymdmått, 50; Steenstrup, 251. Den ifrågavarande avgiften, 3 pd sad (=2 ore såd) från 1 ore jord, år osedvanligt hog; se bl. a. del 111. Detta har också observerats av kalian, som kommenterar: »Iste ore terre sunt duplate & large in semine.«

2) Den ende forskare, som lyckats med att inordna kalians skåpptal 240 i sin teori, år Rasmussen (I, 112 f). Man maste forvåna sig over de många tråffsåkra iakttagelserna hos denne historiker, som utan all tvekan i mangt och mycket varit fore sin tid.

uppstålla foljande ekvation (i stållet for 1 ore korn skriva vi P/2 pd): I1I¹ j2j₂ pd korn +1 pd råg + 14 skåppor havre =3 pd annona. Det vore nu felaktigt att supponera, att då korn och råg upptaga sammanlagt 2x2^x/₂ pd, maste de 14 skåpporna havre utgora 1f₂ pd. Ty i sådant fall komme havrepundet att omfatta 28 skåppor, vilket står i direkt strid med kalians uppgift. Ej heller år det mojligt att låta de 3 pd annona representera den sammanlagda kostnaden for 1 pd av vartdera sådesslaget, eftersomhavrepundet iså fall skulle ha sin motsvarighet i x/₂ pd korn + 14 skåppor havre, ett helt orimligt resultat, eftersom kornpundet maste uppvisa ett våsentligt hogre varde ån 12 skåppor havre. De mest nårliggande uppfattningarna rorande inneborden av begreppet annona tripartita låta sig således icke bringa i overensståmmelse med kalians upplysningar.

Vi gora dårfor ett forsok att lågga de nya synpunkter på problemet, som ha utvecklats i det foregående. På denna grundval år det faktiskt mojligt att utarbeta en losning, som icke innehåller någon motsågelse. Detta maste i den foreliggande situationen såkerligen uppfattas såsom ett framsteg. Enligt de uppstållda principerna bor 1 pd annona betinga samma varde som 1 pd korn. Med anledning hårav utbyta vi de 3 pd annona i relationens hogra led mot 3 pd korn, och detta utan att bekymra oss om huru den ifrågavarande såden i verkligheten har varit sammansatt. Men naturligtvis får likhetstecknet i den nåmnda ekvationen efter detta ingrepp endast ha till uppgift att markera likvårdheten mellan hbgra och vånstra ledens poster.

Med anledning av det sagda giva vi ekvationen foljande form: I1I¹ /2/₂ pd korn -\- 1 pd råg + 14 skåppor havre = 3 pd korn. Relationenbetygar, att kornet utgjort huvudparten av den tredeladesåden. I sjålva verket år det mycket lått att se, att kornet har motsvarat summan av rågen och havren i varde. Vi kunna alltså skriva: 1 pd råg + 14 skåppor havre = Pj₂ pd korn. Att 1 pd annona i RB har omfattat 24 skåppor kan direkt utlåsas ur kalian.¹ Då annona i forstå hand maste ha åsyftat korn, kan alltså storleken av kornposten i ekvationens hogra led fixeras

---

1) S. R. n. VII, 48 (Manderup); Steenstrup, 251; Maal, 202.

till 36 skåppor. Hårigenom antager sambandet formen: 1 pd råg + 14 skåppor havre — 36 skåppor korn. Såsom tidigare anfbrts har den ifrågavarande ekvationen endast betydelse från vardesynpunkt.Då under hela medeltiden havren synes ha betingat halva vårdet av rågen efter volym råknat,¹ torde de 14 skåpporna havre kunna utbytas mot 7 skåppor råg. Vi erhålla hårefter: 1 pd råg -+- 7 skåppor råg = 36 skåppor korn. Steenstrup har foreståilt sig, att 1 mk råg vid ifrågavarande tillfålle skulle ha omfattat 288 skåppor och rågpundet alltså 24 skåppor.² Detta år emellertid mindre troligt, eftersom relationen i så fall skulle anvisa ett vårdeforhållande av 31 : 36 mellan skåpporna korn och råg. Vida mera sannolikt år, att 1 pd råg har motsvarat 20 skåppor, vilket antagande leder till sambandet: 27 skåppor råg = 36 skåppor korn, eller forenklat: 3 skåppor råg = 4 skåppor korn. Under den plausibla forutsåttningen att de ifrågavarande skåpporna ha uppvisat samma storlek, skulle alltså vårdefbrhållandetmellan råg och korn har varit 4 : 3 efter volym råknat.

Det kunde forefalla gynnsammare, om den framkomna proportionenhade varit 6:5 i stållet for 4: 3, eftersom vi i så fall hade uppnått likvårdhet mellan råg- och kornmarkerna och dårmedanknutit till en situation, som år val kånd från en yngre tids uppmåtning och vårdering av spannmål. Vi bbra emellertid uppmårksamma, att vid ett tillfålle, då man ånnu råknade 240 skåppor på 1 mk havre, det icke kan vara tal om en gemensam prissåttning av sådesmarkerna. Vål har marken annona haft ett fixt varde, och nårmare utsagt, detsamma som 1 mk korn, men havremarkens taxa har varit våsentligt lågre an korn- och rågmarkernas.Det vore dårfor helt oberåttigat att kråva, att markernakorn och råg i RB med nodvåndighet skulle vara lika dyra. Ett vårdeforhållande av 4:3 mellan skåpporna råg och

---

1) Rymdmått, 43, 48,

2) Steenstrup, 251. Givetvis stodjer sig nåmnde forskare på kalians uppgift, att 1 pd annona har uppdelats i 24 skåppor. Men annona anknyter principiellt till kornet, icke till rågen eller havren. Det år dårfor icke mojligt att ur notisen rorande Manderup draga några slutsatser om råg- och havrepundens skåpptal.

korn har f. 6. tillåmpats i Tranekjærs lån så sent som år 1510,¹ och då det representerar en enkel och langt ifrån otånkbar losningav problemet, finns det enligt min mening ingen storre anledningtill att betvivla riktigheten av den gjorda deduktionen.

Vid det betraktade tillfållet skulle 1 skåppa annona kunna utgora 1 skåppa korn, 3/₄ skåppa råg eller l^x/₂ skåppa havre. Dessa områkningsrelationer avvika som synes från de tidigarc anforda, från andra utgångspunkter hårledda. De vitsorda, att kornets varde i fbrhållande till de bvriga nåmnda sådesslagen maste ha nedgått från valdemarstiden fram till tiden for RB. Men endast kornet har intagit en sårstållning. Rågens och havrens inbordes vårdeproportion har icke undergått någon foråndring.

Ur ett annat textstålle i roskildeboken, berorande byarna Magleby och Busene på Mon,² har Aakjær dragit slutsatsen, att 1 pd vete vid det ifrågavarande tillfållet skulle ha haft sin direkta motsvarighet i 10 skåppor vete + 20 skåppor havre, vilket bl. a. skulle leda till att vetemarken (-låsten) komme att omfatta 240 skåppor vete³. Riktigheten av denna slutledning har emellertid betvivlats av Rasmussen,⁴ och då den synes medfora, att vetet efter volym råknat endast skulle uppvisa dubbla vårdet mot havren⁵ och sålunda i detta avseende komma i linje med rågen, vilket forefaller otroligt, ser jag mig nbdsakad att i denna fråga helt bitråda Rasmussens mening.

I sjålva verket torde också en noggrann genomlåsning av det nåmnda textstållet giva ett utslag for att det har varit kalians avsikt att stålla vetepundet i paritet, icke med summan av de 10 skåpporna vete och de 20 skåpporna havre utan i stållet med enbart denna summas vetepost. Ty i ena fallet fordes 10 skåpporvete »versus Koghe in expensis rusticorum«, i andra fallet 1 pund vete. Likstålla vi dessa kvantiteter, vilket forefaller mig

---

1) Maal, 251.

2) S. R. D. VII, 106.

3) Aakjær kom., 473 f.

4) Rasmussen I, not 2 på s. 112.

5) Rymdmått, not 68 på s. 42.

vara en lika rimlig åtgård som den av Aakjær foreslagna, blir resultatet, att 1 mk vete kommer att omfatta 120 skåppor. Då detta resultat stammer exakt med vad som kan utlåsas ur KVJ om en avgift i vete från Mon,¹ år det tydligt, att det tolkningsforsok,som hår givits, maste vara det råtta.

Från 1 fjårding jord i exempelvis Magleby skulle alltså, forutsatt att kalian har redovisat samtliga skatter, ha utgått en årlig avgift av 10 skåppor vete och 20 skåppor havre (= 1 pd vete + 1 pd havre), vilket i varde kan beråknas ha motsvarat 40 lika stora skåppor korn. Detta betyder, att 0,56 ore annona har utretts av 1 ore skyldjord, vilket, for att vara i RB, år en fullt normal uttaxering.

Utsäde och sädesland inom det själländska mätområdet.

Den slutfbrda undersokningen har gjort troligt, att den ursprungliga inneborden av termen annona har varit en årlig prestation i korn. Kornet har i statligt-ekonomiska sammanhang utan tvivel varit sådesslaget framfor andra. Det år dårfor svårt att forestålla sig något annat an att den aldre medeltidens sådesland fråmst har fixerats med hånsyn till kornet såsom utsåde. Emellertid år det tånkbart, att korn- och rågland under vissa tider och inom vissa omraden kunna ha sammanfallit, eftersom dessa sådesslags realvården (vilka ha stor betydelse for markernas sammansåttning) och besåningsformågor i det nårmaste torde ha varit proportionella.²

På Sjålland, Falster och de ovriga oar, som med de nåmnda från metrologisk synpunkt ha bildat en enhet, omfattade kornmarkenvid tiden for KVJ 40 d.t korn, men under yngre medeltid48 d.t korn.³ Det framstår dårfor såsom enmårklig omståndighet,att Aakjær har ansett sig kunna tilldela ett sjållåndskt, falsterskt eller lollåndskt sådesland den ideella arealen 48 d.t

---

1) Rymdmått, 42, 99.

2) Detta framgår ur Aakjærs uppgifter i Maal, 206.

3) Erslev, 18; Rymdmått, 31 f, 44.

land, vilket ju i rent siffermåssigt avseende stammer overens med den ena av de just anforda uppgifterna.¹ Det forefaller sålunda som om 1 d.t sådesland kunde våntas mottaga ett ungefårligtårligt utsåde av 1 d.t korn.² Detta år icke något sjålvklartsamband, sårskilt med tanke på att rågen har lagts till grund for senare tiders utsådestaxeringar. Men Aakjær har givit skål for att det har haft giltighet så sent som år 1536.³

Från borjan bor rimligtvis ett område, som har tilldelats beteckningen 1 mk (ore, ortug, skåppa) sådesland, normalt ha kråvt en årlig utsådesmångd av 1 mk (ore, ortug, skåppa) sad. Forutsatt, att kornet har bildat grundvalen for utsådestaxationen (vilket med hånsyn till det sagda år overvågande sannolikt), skulle alltså vid detta ursprungliga tillfålle 1 d.t sådesland ha påfordrat ett teoretiskt årligt utsåde av just 1 d.t korn.

Pa grund av den ifragavarande relationens enkla beskaffenhet skulle det vara fbrmanligt, om vi kunde upphoja densamma till ideell norm. Och nagot hinder harfor torde knappast foreligga. Tvartom ha vi ju presterat vissa skal till forman for sambandet i fraga. Vi rakna saledes med (i det vi lagga kornskappans rymdinnehall till grund for slutsatsen) att den teoretiska omfattningen av 1 mk sadesland inom de betraktade landsdelarna hdr a_7"Qfit AC\ H 1~ lonri nnHor i7olriomorctirlon mon con_ni*o AQ r\ + land. Den fortsatta framstallningen far utvisa, om darigenom har traffats ett lampligt val.

Jag erinrar om att den ideella arealen av 1 mk sjållåndsk skyldjord var 96 d.t land, medan den motsvarande siffran for Falster och Lolland var hålften så stor. Från teoretisk synpunkt skulle alltså 1 mk skyldjord på Sjålland ha ekvivalerat 96/₄₀ mk sådesland = 2,4 mk sådesland under aldre medeltid, men senare 96/₄₈ mk sådesland =2mk sådesland. Den ideella motsvarighetentill

---

1) Aakjær inl., 93, dår ett flertal hånvisningar låmnas; Maal, 230; Plov, 261; Korntiende I, 451.

2) Ordet årlig har i denna och liknande sammanstållningar en rent temporal betydelse och hånsyftar icke på någon speciell driftsform for jordbruket.

3) Maal, 226.

svarighetentillden falsterska eller lollåndska skyldmarken jord
var dåremot under de nåmnda tidsperioderna hålften av de angivnavårdena,
d.v.s. 1,2 resp. 1 mk sådesland.

Att sålunda exempelvis på Falster de teoretiska arealerna av markerna skyldjord och sådesland icke ha sammanfallit vid tiden for KVJ, kan vara ågnat att fbrvåna. Ooverensståmmelsen år emellertid endast skenbar. 1 mk skyldjord omfattade nåmligen 288 penningar skyldjord, 1 mk kornland 240 sjållandsskåppor kornland. Man utråknar utan svårighet, att under sådana omståndigheter 1 penning skyldjord och 1 sjållandsskåppa kornland ha varit sammanfallande begrepp.¹ Man behover således endast hålla sig till de lågre enheterna inom skyld- och utsådestaxationerna, penningen och skåppan, for att det onskade, enkla och naturliga sambandet skall framkomma. Vid ett senare tillfålle har relationen emellertid också haft betydelse for kornmåttets hogre enheter, eftersom man då råknade 288 skåppor på 1 mk korn.

For den fortsatta framstållningen finns det sårskild anledning påminna om att enligt de gjorda forutsåttningarna 1 mk sådesland inom hela det sjållåndska måtområdet, bl. a. således på Falster och Lolland, maste tillerkånnas en ideell areal av 40 d.t land under valdemarstiden.

I KVJ redovisas utsådet endast i samband med det forut omtalade området Viskinge på Sjålland. Kalian uppgiver, att i3mk 17¹/₂ ort skyldjord ha (årligen) såtts 818¹/₂ mk 212¹/₂ ort annona. Vidare omtalas, att två mindre distrikt, båda upptagna till 16 ort i skyld, ha mottagit resp. 15 ore och 2 mk annona i (årligt) utsåde.² Med tanke på vad tidigare utsagts, maste vi antaga, att annona i alia dessa tre fall har hånsyftat på korn.

Det moter ingen svårighet att råkna ut, att de per mk skyldjordfallande årliga utsådesmångderna ha utgjort 2,31 mk annona for huvudgården samt resp. 2,81 och 3 mk annona for de mindre gårdarna. Den forstnåmnda angivelsen stammer ju utomordentligtval

---

1) De ideella relationerna bliva: 1 den. skyldjord = 48/₂₈₈ d.t land = 7e7_e d.t land; 1 sjållandsskåppa kornland = 40/₂₄₀ d.t land = V« d.t land.

2) Aakjær, 19.

ligtvalmed det teoretiskt beråknade vårdet, 2,4 mk korn (1 mk skyldjord motsvarade ju vid detta tillfålle 2,4 mk sådesland; jmf med uttalandet på s. 522). De sistnåmnda uppgifterna ligga dåremot i klar overkant i forhållande till den ideella normen. Emellertid år det mycket lått att se, att kalians meddelanden giva ett tydligt utslag i riktning mot att marken sjållåndsk skyldjord snarare har motsvarat 2,4 an 2 mk sådesland i det betraktade fallet.

De uppstållda teoretiska relationerna ha sålunda tåmligen val låtit sig bekråfta vad betråffar distriktet Viskinge, åven om uppgifterna från de båda mindre byarna giva vid hånden, att de ur kållorna avlåsbara, på arealenheterna fallande utsådesmångderna kunna variera inom ganska vida grånser.

Man har diskuterat, om de medeltida utsådesangivelserna ha åsyftat det verkliga eller det absoluta utsådet.¹ I forrå fallet kunde man ju vånta sig, att de faktiskt redovisade utsådeskvantiteterna tydligt skulle understiga de teoretiskt beråknade. I det just studerade exemplet har i stållet den motsatta tendensen gjort sig mårkbar. Hårigenom stodjes Aakjærs mening, att de aldre kållornas utsådesuppgifter ha refererat till den totala, repade arealen av åkern.

Anmårkninøsvårt nnø svnps vfllHpmnrstirlpns ntsarlp ha fallit ungefår lika tått som senare tiders. Enligt Lauridsens, av Aakjær korrigerade uppgift såddes år 1896 i1 d.t land 818¹/₂ skåppor korn å 1/₈ d.t eller 1,06 d.t korn.² Detta kommer ju synnerligen nåra det tidigare anforda teoretiska resultatet, utsågande, att det årliga kornutsådet på 1 d.t land var 1 d.t. Men åven i fråga om råg erhålles i detta fall en fullt acceptabel overensståmmelse (7¹/₂ skåppor råg eller 0,94 d.t råg på 1 d.t land).

---

1) Aakjær inl., 105 ff, och vad ÅB (århusboken) betråffar, Rasmussen I, 127 f; 11, 63 f.

2) Lauridsen, not 1 på s. 18; Plov, 265.

Utsade och sädesland på Jylland. Den sönderjylländska

Att beståmma storleken av det aldre medeltida sådeslandet på Jylland år forenat med vissa svårigheter, eftersom kållorna åro foga meddelsamma vad betråffar denna sak. Men givetvis foreligger intet principiellt hinder for att åven inom denna landsdel tillåmpa den ovan angivna teoretiska normen. Ty det skulle ju vara hogst forvånansvårt, om kornets besåningsfbrmåga vid en och samma tidpunkt skulle ha bedomts våsentligt annorlunda på Jylland an på oarna. Har kornmarken sålunda vid något tillfålle bevisligen omfattat 32 d.t korn, tilldela vi den motsvarande marken kornland en ideeli areal av 32 d.t land o.s.v. Konstaterade avvikelser från regeln få naturligtvis noteras och begrundas. Sambandet motsåges i varje fall icke av det forhallandet, att det normala jyllåndska reduktionstalet mellan kornmark och kornskåppa synes ha varit 288 såvål vid volymbeståmning som vid taxering av jorden efter utsade.¹ Det i not 2 nedan anforda exemplet år att uppfatta såsom ett undantagsfall med starkt begrånsad råckvidd.

For Sønderjylland har Lauridsen påvisat en sårskild jordvårderingmed anor från år 1267 och med speciell anknytning till trakten kring Løgumkloster. Markens lågsta enhet var hår modius, skåppa, icke denarius, penning. Sammanstållningen in censu var också i detta sammanhang okånd.² Det år dårfor tydligt,att

---

1) Se bl. a. Aakjærs sammanstållning i Maal, 202.

2) Lauridsen, 14 ft, se speciellt s. 26. Liknande jordmått ha också enligt vittnesbord från Ribe Oldemoder tillåmpats i ribetrakten (Lauridsen, 27; Steenstrup, 252; Plov, 260). Hår var 1 mk sådesland = 288 skåppor å teoretiskt 1/₈ d.t land =36 d.t land, vilket år en i varje avseende normal ansåttning (se t. ex. Maal, 205). — Det enda som i sammanhanget kan frappera, år, att den nåmnda kalian later ribedistriktets kornmark omfatta endast 240 skåppor, medan den nyss angivna, inom jordmåtningen gållande siffran ju var 288 skåppor. På denna punkt synes mig emellertid Rasmussen ha presterat en fullt acceptabel forklaring, varfor jag i forstå hand hånvisar till vad denne forf. uttalat i frågan (I, 116 f). For ytterligare informationer se Maal, 203 f, Rymdmått, 54 samt del 111 av foreliggende skrift.

ligt,attden ifrågavarande foreteelsen har varit en utsådestaxation,icke
en skyld- eller landgillestaxation.

Då denna sonderjyllåndska utsådestaxering synes vara den enda från aldre medeltid hårrorande, som kan tagas till utgångspunkt for en mera i detalj gående undersokning av det jyllåndska sådeslandets storlek och egenskaper i ovrigt, torde det vara på sin plats att hår ågna densamma en jåmforelsesvis ingående uppmårksamhet.

Aakjær har menat, att 1 mk sådesland ståndigt borde upptagas till 48 d.t land (ideell areal), och stodjer denna sin uppfattning genom att hånvisa till forhållandena inom det ostdanska oområdet, århustrakten och det just omtalade distriktet kring Løgumkloster.¹ Hans slutsatser i det nåmnda avseendet verka dock icke fullt overtygande, och under alia omståndigheter forefaller det mig som om den harmonisering, han sålunda gor sig till tolk for, borde såttas i fråga. 81. a. torde det vara svårt att komma ifrån det faktum, att den ideella omfattningen av 1 mk sådesland inom det ostdanska måtområdet har varit 48 d.t land endast under yngre medeltid (se ovan s. 522). Vad de ovriga anforda fallen betråffar hyser jag den uppfattningen, att Aakjærs på det stora hela taget synnerligen fortjånstfulla utredning rorande dessa icke i alia sina enskildheter kan acceptpras Det torde diirfor finnas skål fur aIL uppLaga det ifrågavarande åmnet till en fornyad granskning. Behandlingen av rhusbokens sådesland bor emellertid av praktiska hånsyn uppskjutas till ett senare tillfålle (se del III), varfor vår nårmaste uppgift får bliva att speciellt taga de problem i ogonsikte, som åro forknippade med det nyssnåmnda sonderjyllåndska sådeslandet.

Bland annat i Angel vitsorda kållorna forekomsten av en tunna kornland, vårs areal uppgick till 44,85 ar, och som uppdeladesi 8 skåppor kornland. En angelsk byskåppa (Heidschepel,Heitscheffel) kornland omfattade 6 dylika skåppor och maste således utgora 3/₄ av tunnan kornland. Arealen av den ifrågavarandebyskåppan

---

1) Aakjaer inl, 117, 119, 111; Plov, 261 f; Korntiende I, 451 m. fl. stallen.

varandebyskåppanland kan dårfor faststållas till 3/4 -44,85 ar
eller 33,635 ar.1

År 1520 uppmåttes ett angelskt bol till 3800 kvadratroder sådesland. Aakjær foreståller sig, att det hår har varit fråga om ett normalbol på 3 mkg och later detta motsvara 24 byskåppor land, eftersom en kålla från år 1570 upplyser om att en sonderjyllåndsk mkg jord har omfattat 8 byskåppor land. Sedan han givit skål for att lybskt mått har anvånts vid ytbeståmningen, foretager han erforderliga sortreduktioner och kommer till slutresultatet, att en angelsk byskåppa land har utgjort 144 angelska kvadratroder eller 33,635 ar sådesland, d. v. s. just den siffra, som ovan angavs.²

Aakjær vånder sig dårefter till några sentida kållor, som tangera åmnet i fråga. Sålunda framgår det ur en uppgift från år 1685, att 1 ort sonderjyllåndskt sådesland har ekvivalerat 10 skåppor kornland eller 20 skåppor havreland (schleswigskt mått), och ur utsådesuppgifter från år 1718 år det mojligt att inhåmta, att 1 tunna råg eller korn eller 2 tunnor havre ha kunnat sås i 1 ortug land.³ Den forstnåmnda notisen vitsordar, att marken sådesland har omfattat 240 skåppor kornland eller 480 skåppor havreland, den sistnåmnda, att samma arealenhet har mottagit en årlig utsådesmångd av 24 tunnor råg eller korn eller 48 tunnor havre. Båda meddelandena forefalla att vara av fullt normal beskaffenhet.

Bekant år, att 1 d.t land upptager en yta av 55,16 ar.⁴ Det år ganska lått att se, att den ovan angivna arealen, 33,635 ar, mycket nåra utgor 3/₅ av 1 d.t land. 5 Foljaktligen skulle en angelsk byskåppa land i det allra nårmaste motsvara 3/₅ d.t land och en angelsk skåppa land sjåttedelen hårav eller d.t land. Detta sista samband år vål kant av forskningen. 1 mk angelskt

---

1) Maal, 226, 227. Nåmnda byskåppa har anknutit till settingmåttet; jmf med Rymdmått, not 19 på s. 21.

2) Ibidem, 227, 228.

3) Ibidem, 228. Sambandet 1 ort land = 20 skåppor havresåd år kant från Sundeved redan år 1637 (Plov, 260).

4) Ibidem, 225.

5) 3'₅ av 55,16 ar år 33,096 ar.

havreland, enligt ovan utgorande 480 skåppor land, maste alltså
åsåttas en ideeli areal av 480 d.t land eller 48 d.t land. Detta
år just det resultat, till vilket också Aakjærs kalkyler ha fort.

Vid en nårmare granskning af Aakjærs utråkningar och de till grund for desamma liggande premisserna år det forstå, som faller i ogonen, att det omtalade bolet uppvisar en forvånansvårt låg areal, nåmligen endast 14,6 d.t land.¹ Men det går ju knappast att betvivla riktigheten av en uppgift, som har håmtats direkt ur kållorna.

Likaledes torde man bora acceptera den av Aakjær utråknade storleken, 8 byskåppor land, på en sbnderjyllåndsk mkg jord, åven om det maste erkånnas, att kållmaterialet icke giver något entydigt utslag på denna punkt². Ty Aakjærs varde synes vara det enda, som motsvarar rimliga krav på proportioner, och har dårfor sannolikheten for sig.

Icke heller synes någon beråttigad anmårkning kunna riktas mot Aakjærs uppskattning av den angelska kvadratrodens ytinnehåll, eftersom det ungefårliga vårdet år kant och den slutliga beståmningen blir en entydig konsekvens av de forefintliga talsammanhangen.

Av de yngre kållornas uppgifter har Aakjær endast utnyttjat den for havre gållande (1 ort land = 20 skåppor havreland). och det maste dårfor vara av intresse att undersoka i vad mån slutsatserna undergå forandring, om kalkylen i stållet grundas på den av de båda upplysningarna, som avser sådesslaget korn (1 ort land = 10 skåppor kornland). Den mårkliga konsekvensen blir då, att den ideella arealen av 1 mk angelskt kornland maste faststållas till endast 24 d.t land.³

Att emellertid 1 mk kornland sålunda skulle upptaga endast
en hålften så stor yta som 1 mk havreland, år en slutsats, som

---

1) 24 byskåppor land = S3_'83S/65,i<T 24 d.t land = 14,8 d.t land.

2) Uppgifterna 16, 20 och 32 byskåppor land åro också verifierade. Se Aakjær inl., 99.

3) Utråkningarna bliva exakt desamma som i det tidigare behandlade fallet, bortsett från den avgorande omståndigheten, att i stållet for multiplikationen 480 -1 10 d.t land = 48 d.t land tråder den motsvarande råkningen 240-Vw d.t land = 24 d.t land.

icke kan accepteras. Ty vid den tidpunkt, från vilken de nyssnåmndakålluppgifterna hårrora, var marklandet en regierad storhet, som gjorts oberoende av det utsådda sådesslagets art. Aakjær har ju sjålv i sin fortråffliga uppsats Plov og Havne med styrka betonat, att jordvårderingsenheten ortug land har varit ett fixt arealmått.¹ Detsamma maste då kunna utsågas om brtuglandets multipel, marken sådesland.

Utgångspunkterna ha sålunda tydligen varit felaktigå. Lyckligtvis moter det ingen svårighet att utpeka det misstag, som har begåtts. Aakjær har (och detta såkerligen med råtta) identifierat den aldre utsådestaxeringens byskåppor kornland och havreland, varav alltså skulle fb'lja, att inom denna vårdering 1 skåppa kornland och 1 skåppa havreland skulle uppvisa samma areal. Men den nyare uppgiften från år 1685 ståller ju 10 skåppor kornland vid sidan om 20 skåppor havreland. De aldre och de yngre kålluppgifterna strida således mot varandra och få dårfor icke samordnas på sått som skett.

I sjålva verket år det lått att forstå, att den av Aakjær anlitade upplysningen, att 1 brt sonderjyllåndskt land har omfattat 20 skåppor havreland, icke får foras tillbaka till den tidpunkt, då den omtalade utsådestaxeringen var relativt ny inom den betraktade landsdelen. Ty till grund for uppgiften maste ju ligga, att man har tånkt sig 480 skåppor rymmas i 1 mk havre, och såsom jag har nårmare utvecklat i Rymdmått, var detta beråkningssått av tåmligen sent datum.² Vi komma snart att erfara, att knappast heller den for korn gållande motsvarande notisen giver ett adekvat uttryck for de forhållanden, som utmårkte den aldre tiden. Vilja vi sålunda bilda oss en fbrestållning om storleken av det åldsta sonderjyllåndska marklandet såd, år det dårfor nbdvåndigt att helt avstå från att utnyttja de sentida kållornas upplysningar.

---

1) Naturligtvis firms det två principiellt skiida ortugsland, ett inom utsådesvårderingen och ett inom skyldtaxationen. Hår avses det forrå. — Aakjær har i det nåmnda arbetet reserverat ett helt kapitel (s. 259_—267) åt granskningen av den ifrågavarande arealenhetens tvenne former..

2) Rymdmått, 49 ff.

Frågan om man i den aldre medeltidens Angel har låtit sådesortugen omfatta 12 eller 10 skåppor, år icke så lått att besvara. Det forstnåmnda alternativet år emellertid troligast, eftersom det år tydligt, att forsåvitt det galler jordmåtningens enheter inom det nåmnda området, duodecimalsystemet har spelat en stor roll såsom indelningsgrund. Vi ha sålunda konstaterat, att den angelska byskåppan land har utgjort 144 kvadratroder, och vidare går det att sluta, att det omdiskuterade bolet har omfattat 144 skåppor land. For ovrigt kan påminnas om att den normala beråkningsmetoden inom våstra Danmark vid detta tillfålle var 288 skåppor såd på 1 mk.¹ Jag giver dårfor visst foretråde åt uppfattningen, att ortugen sonderjyllåndskt sådesland vid den ifrågavarande tidpunkten har uppdelats i 12 skåppor och marken sådesland sålunda i 288 skåppor.

Den låsare, som med stod av kålluppgiften från år 1685 eller av någon annan anledning hellre vill tånka sig en tiodelning av sådesortugen, har endast att reducera de arealenheter, som inom kort komma att hårledas, i proportionen 10: 12, d.v.s. 5: 6.

I detta sammanhang bor sårskilt understrykas, att vi icke kunna å priori påråkna, att jordvårderingsenheten byskåppa land skall uppvisa en av det utsådda sådesslagets art oberoende storlek. Att så har kunnat vara fallet betråffande den forutnåmnda arealenheten ortug land har sin grund dåri, att sådesortugen har tilldelats olika skåpptal i råg, korn och havre samt att dessa sådesslags besåningsformågor i det nårmaste torde ha varit omvånt proportionella mot skåpptalen. Byskåppan land har emellertid ståndigt omfattat 6 skåppor land, och vid faststållandet av denna relation maste helt andra synpunkter an de just anforda ha gjort sig gållande.²

Den dragna slutsatsen kan erhålla en direkt bekråftelse ur
kållorna. Dessa vitsorda nåmligen, att arealerna av tunnorna
råg- och kornland icke ha sammanfallit, i det den forrå enheten

---

1)Jmf med Rymdmått, 54. Se vidare i foreliggande avhandling not 1 på s. 515 samt en kommande utredning av frågan i del 111.

2) Sambandet år i sin upprinnelse av volymometrisk art, i det 1 byskåppa hade samma rymdinnehåll som 6 vanliga skåppor.

har varit 11/^l¹/^ ganger så stor som den senare (67,27 ar resp. 44,85 ar; jmf med not 1 på s. 527). Det motsvarande maste galla om byskåpporna råg- och kornland. Tydligen har man vid detta tillfålleansett, att rågens besåningsformåga har varit 11/^l¹/^ ganger så stor som kornets.¹

Trots att något principiellt skål icke kan angivas, som talar for att byskåpporna korn- och havreland skulle upptaga lika stora arealer, synes detta, att doma av Aakjærs undersokningar, likval ha varit fallet i verkligheten.² Slutsatsen forutsåtter, att åt korn och havre har kunnat tillmåtas samma besåningsformåga, vilket icke forefaller omojligt. Ty visserligen har det varit vanligt, att havrens besåningsformåga något understigit kornets ,³ men eftersom den senare storheten, såsom vi strax skola finna, har uppvisat ett anmårkningsvårt lagt varde i det betraktade fallet, skulle den forrå trots allt ha kunnat vara hogst normal.

Vi ha tidigare konstaterat, att en angelsk byskåppa kornland har varit mycket nåra 3/₅ d.t land. Det teoretiska vårdet, svarande mot normal besåningsformåga hos kornet (1 d.t korn på 1 d.t land), år emellertid 4/₅ d.t land, eftersom den i Angel brukade byskåppan rymde 4/₅ d.t.⁴ Kornets besåningsformåga kan dårfor vid det betraktade tillfållet anses ha utgjort vidpass 3/₄ av den normala, ett resultat, som stodjer den o van dragna slutsatsen.

Vi skola nu gora ett forsok att hårleda de sonderjyllåndska

---

1 Detta i motsats till vad som maste ha gållt vid det 18 :e århundradets begynnelse (jmf med notisen från år 1718). — Till grund for alia jåmfdrelser mellan besåningsformågor lågga vi volymen, icke vikten.

2 Maal, 227.

3 År 1896 var det genomsnittliga utsådet på 1 d.t land 818¹/₂ skåppor korn eller ll¹/^ skåppor havre (Plov, 265). Jmf vidare med not 2pås. 533.

4 Rymdmått, not 19 på s. 21. —¦ Genom att andraga den ideella relationen 1 d.t korn på 1 d.t land framhåva vi mycket tydligt det sonderjyllåndska kornlandets undantagskaraktår. Fallet belyser den arbetsmetod, som inforandet av de ideella vårdena mojliggor. Dessa varden kunna fb'rliknas vid kånsliga barometrar, som omedelbart inregistrera alia från de normala forhållandena avvikande foreteelser.

sådeslandens teoretiska storlek, for vilket andamål vi vilja taga i anspråk en av deras naturliga enheter, byskåppan kornland. Eftersom denna sistnåmnda omfattade 6 skåppor land, marken korn- eller havreland av allt att doma 288 skappor land, blir den beråknade ideella arealen av marklandet korn eller havre 48 byskåppor land. Det tidigare omtalade bolet skulle alltså ha varit ett halvt mk korn- eller havreland.

Den ytterligare konsekvensen blir, att ett sonderjyllåndskt
mk rågland maste tillerkånnas en teoretisk storlek av 72 byskåppor
kornland, d. v. s. 11/^l1/^ ganger den nyssnåmnda arealen.

Uttryckta i senare danska tunnland bliva de motsvarande
ytangivelserna 29,3 d.t land for 1 mk korn- eller havreland samt
43,9 d.t land for 1 mk rågland.1

Vi gå nu over till att betrakta de sentida kållnotiserna. Om kornets besåningsformåga har varit normal, och om 10 skåppor ha råknats på kornbrtugen, skall 1 mk sådesland inom settingskåppans område uppvisa en ideell areal av 32 d.t land och kråva ett teoretiskt årligt utsåde av 32 d.t korn.² Men den forutnåmnda kålluppgiften från år 1718 råknar endast med en utsådesmångd av 24 d.t korn per mk land och år. Detta visar (forutsatt, att det har varit fråga om det absoluta utsådet, och i den mån det iiåmaua meuueiandel kan tånkas giva uttryck for en mera aiimån tendens), att kornets besåningsformåga vid det betraktade tillfållet har varit relativt hog, eller också, att det ifrågavarande marklandet har uppvisat en lågre areal an den teoretiskt beråkningsbara, som var 32 d.t land.

Tydligt år emellertid, att under alia omståndigheter havren maste ha tillerkånts en anmårkningsvårt låg besåningsformåga vid den betraktade tidpunkten, d. v. s. omkring år 1700. Ty de anforda notiserna vittna ju samståmmigt om att från utsådessynpunkt1 d.t korn hade sin motsvarighet i 2 d.t havre. Måhåndakan i denna omståndighet sokas forklaringen till ett uttalandeav N. Oest, vilket visserligen hårror från året 1765? Denne forskare menar nåmligen, att i en sonderjyllåndsk skåppa

---

1 Reduktionsfaktorn år "'MS'_is>]4.

2 240 settingskåppor å J,₁₅ d.t =32 d.t.

havreland borde kunna sås mera an 1 skåppa havre, snarare IV2 skåppa.¹ Från de av oss valda utgångspunkterna forefaller det emellertid som om 1 skåppa havre skulle ha varit en tåmligen vål avpassad utsådesmångd for en dylik skåppa havreland². Men Oest har vål från sin tids sått att se på saken tillmått åt havren en våsentligt lågre besåningsformåga an den, som for oss maste framstå såsom den normala.

Den gjorda undersbkningen har icke formått bekråfta det av Aakjær framforda påståendet, att det sonderjyllåndska marklandet såd har uppvisat en ideell areal av 48 d.t land. Endast for havrelandet skulle detta kunna vara mojligt, och endast om dårjåmte två forutsåttningar samtidigt åro for hånden, nåmligen att havremarken inom jordmåttet har omfattat 480 skåppor samt att besåningsformågorna hos korn och havre ha varit lika stora. Men dessa båda villkor kunna icke forenas, eftersom den anforda beråkningsgrunden, 480 skåppor på 1 mk havre, utan allt tvivel har utarbetats med tanke på att havrens besåningsformåga skulle vara våsentligt lågre ån kornets. Det forefaller mig dårfbr vara uppenbart, att det sonderjyllåndska marklandet såd icke vid något tillfålle har framvisat den av Aakjær onskade ideella arealen, 48 d.t land.

Skyldskäppa och skatteplog.

Den råtta tidpunkten torde nu vara inne for att yttra några ord om debitus modius, skyldskåppan på Falster. Denna omnåmnesi KVJ:s falsterlista i samband med byarna Fiskebæk och Gedesby.³ I Rymdmått har jag lyckats påvisa, att skyldskåppansvolym har utgjort 2/₃ av den normala skåppans, sjållandsskåppans.Och då denna sistnåmnda rymde 1/₆ d.t, år det

---

1 Aakjær inl., 117; Plov, 261.

2 Ur uppgifterna från år 1896 kan inhåmtas, att det genomsnittliga havreutsådet på 1 d.t land var 1,44 d.t. Normen 1 settingskåppa havre på 1 skåppa sonderjyllåndskt havreland betyder, att 1 d.t land har tagit ett årligt utsåde ay 1,31 d.t havre, och denna siffra avviker som synes icke så mycket från den for år 1896 gållande.

3 Aakjær, 47.

lått att inse, att skyldskåppan maste ha omfattat 1/9 d.t. Detta
resultat år mycket starkt grundat.1

Jag erinrar om att den falsterska skyldmarken jord vid tiden for KVJ har teoretiskt omfattat 48 d.t land, men vid något tillfålle dessforrinnan 32 d.t land.² Vid den forstnåmnda tidpunkten har 1 mk sådesland på Falster kråvt ett beråknat årligt utsåde av 40 d.t korn och uppvisat den ideella arealen 40 d.t land (s. 521 f). Detta motsvarar normen 1 d.t korn per 1 d.t land och år, ett samband, som åtminstone vad betråffar valdemarstiden, synes mig ha haft en hog grad av giltighet (s. 522). Vi ha också kommit till slutsatsen, att de forefintliga grundenheterna inom utsådes- och skyldtaxationerna, sjållandsskåppan kornland resp. penningen skyldjord, ha varit identiska begrepp inom den betraktade landsdelen (s. 523).

Vid den tidpunkt, då skyldmarken jord på Falster hade den teoretiska arealen 32 d.t land, maste antagas, att settingskåppan har varit gangbar på oarna.³ Marken kornland bor vid detta tillfålle ha teoretiskt omfattat 240 settingskåppor å 2/₁₅ d.t land eller 32 d.t land. Vid tiden for den aldre taxationen torde alltså markerna kornland och skyldjord ha uppvisat den gemensamma ideella arealen 32 d.t land.

Skyldmarkens normala omfnttning Var under valdcmarstiden288 skyldpenningar. Dårest denna indelningsgrund, vilketforefaller sannolikt, har haft giltighet åven under den foregåendetidsperioden, skulle alltså den aldre taxeringens penning skyldjord ha teoretiskt motsvarat 32/_{28 8} d.t land eller XJ₉ d.t land. Detta resultat bor givetvis ses i ljuset av det faktum, att, såsom vi nyss erforo, skyldskåppan rymde x/₉ d.t korn. Enligt den anforda ideella principen om sambandet mellan utsådesmångdoch utsådesareal skulle foljaktligen 1 skyldpenning jord just påfordra 1 skyldskåppa korn i årligt utsåde. Eller med andra ord: penningen skyldjord och skyldskåppan kornland skulle från teoretisk synpunkt ha varit sammanfallande storheter. Motsvaranderelation

---

1 Rymdmått, 37 f.

2 Aakjær inl., 94 f; Guldvårdering I, 436.

3 Guldvårdering I, 436.

svaranderelationhade ju också giltighet vid tiden for KVJ,
endast med den skillnaden, att skyldskåppan vid detta tillfålle
var ersatt med sjållandsskåppan.

Skyldskåppan tillhor alltså den aldre taxeringen, sjållandsskåppan den nyare. Från denna synpunkt borde ju skyldskåppan icke alls ha omnåmnts i KVJ. Men av en eller annan anledning ha tydligen spår av den gamla vårderingsprincipen drojt sig kvar i de av falsterlistans uppgifter, som berora de båda omdebatterade byarna, Fiskebæk och Gedesby.

I Rymdmått har jag påvisat, att skyldskåppan tagits i bruk vid uppmåtningen av sådan spannmål (korn), som i huvudstycket har tilldelats benåmningen »Gedesbys skyld«.¹ Man kan dårfor svårligen tånka sig något annat ån att skyldskåppan i detta sammanhang har gjort tjånst såsom en landgillesskåppa.²

Frågan om den falsterska skyldskåppan från borjan har varit en utsådes- eller landgillesskåppa år ytterst vansklig att besvara, och overhuvudtaget år det med tanke på de åldsta kållornas beskaffenhet i de fiesta fall uteslutet att lågga genetiska synpunkter på ett sådant problem som det forevarande. Lika lått som det i det betraktade fallet år att iakttaga de forefintliga sambandsrelationerna, lika svårt år det att insåtta dem i en riktig tidsfoljd och i ett riktigt orsakssammanhang. Jag låmnar dårfor den framstållda frågan helt obesvarad och likaså den dårmed nårbeslåktade, vilken av de båda likastora enheterna, skyldskåppan kornland eller den aldre taxeringens penning skyldjord, som har varit den ursprungligaste och sålunda kan tånkas ha givit upphov till den andra.

En jordvårderingsenhet, som vi endast mera flyktigt ha
berort i det foregående, år skatteplogen. Att densamma har haft

---

1 Aakjær, 16, 47; Rymdmått, 26 f.

2 Erslev, 23 (med not 1), 309; Rymdmått, 39. — Att den (reella eller skenbara) avkortning av utskylderna, som skyldskåppan synes medfora, har haft någonting att skaffa med tremarksregeln, år endast troligt under den forutsåttningen, att nåmnda regel varit mera bokstavstroget tillåmpad under den aldre perioden ån under valdemarstiden. Vid detta senare tillfålle var nåmligen det teoretiska forhållandet mellan statsskatt och totalavgift på oarna icke 2: 3 utan 2 : 3,2 (Guldvårdering I, 419 f).

en stark anknytning till utsådestaxeringen forefaller sannolikt, och det torde dårfbr icke vara oberåttigat att i det foreliggande sammanhanget upptaga plogens problem till en något mera ingåendebehandling an vad tidigare har varit mojligt.

Rhamm har givit skål for att ett plogland på barna skulle i princip ha moLsvarat 1 mk sådesland, och Aakjær har med skårpa understrukit denna uppfattning. Han menar, att den ideella arealen av ett ostdanskt plogland skulle vara 48 d.t land. Sedan år det en annan sak, att redan vid tiden for KVJ plogland och sådesland hade dragit sig något ifrån varandra, så att den teoretiska overensståmmelsen icke alltid var tillfinnandes.¹

På grund av det alltmera framtrångande trevångsbruket och andra liknande omståndigheter låg icke varje år hela den taxerade jorden under plog. Plogens verkliga kapacitet maste dårfbr något nedskrivas i forhållande till det sagda, och den mot en plog svarande effektiva åkerarealen torde grovt kunna uppskattas till 32 d.t land, d. v. s. 2/₃ av det angivna beloppet, 48 d.t land.

Den ideella arealen av 1 mk sådesland på barna var under den yngre medeltiden 48 d.t land men under valdemarstiden endast 40 d.t land. Och vid ett tidigare tillfålle torde den ifrågavarande siffran ha varit ånnu låere, nåmlieen 32 d.t land.²

Erslev har forestållt sig, att det jyllåndska ploglandet narmast skulle ha korresponderat mot 3 mkg jord enligt jydska lagen.³ En sådan mening kan emellertid knappast fbrsvaras, eftersom det sistnåmnda områdets ideella omfattning år icke mindre ån 96 d.t land.⁴ Snarare skulle man med hånsyn till de uppskattningar, vi ovan gjorde, vilja tånka sig, att den jydska lagens plogland skulle uppvisa ett varde, som låge mera i nårheten av 1 mkg jord eller ideeilt 32 d.t land.

Vid den tidigare utforda ingående penetrationen av den jydskalagens

---

1 Rhamm, 366 f, 375; Aakjær inl., 96, 115 ff, se speciellt s. 120; kom., 452 ff; Plov, 279 ff; Maal, 232 f.

2 Se ovan s. 534 samt Guldvårdering I, 436.

3 Erslev, 50.

4 Guldvårdering I, not 1 på s. 427.

skalagensledungsbeståmmelser kommo vi till slutsatsen, att dessa framtrådde konsekventast, om 1 plogs årja tilldelades samma ideella areal som 1 mkg jord, d. v. s. 32 d.t land.¹ Då denna åsikt låter sig val forena med de j ust framf orda synpunkterna,år det mycket som tyder på att den skulle kunna vara riktig.

Forestållningen om att 1 plogs årja skulle ha omfattat 3 mkg jord enligt jydska lagen ingår såsom ett led i Erslevs teori om »full egendom«.² Denna uppfattning år emellertid otillråckligt grundad, eftersom det icke finns någon mojlighet att identifiera alia storheterna bol, mk skyld, mk sådesland, hafn, plog och fullt landvårn med varandra.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att nårmare studera ett i KVJ forefintligt samband mellan plogland och skyldjord på Falster. Falsterlistan uppfor c:a 620 mk skyldjord³ och ploglistans falsterdel i KVJ 430 plogar.⁴ Om dessa uppgifter sammanstållas, blir resultatet, att det ifrågavarande ploglandet i medeltal kommer att omfatta 69 d.t land, vilket skulle motsvara 2,16 mkg jord enligt jydska lagen.⁵

Att det falsterska ploglandet vid tiden for KVJ skulle ha utgjort genomsnittligt 69 d.t land, år emellertid foga troligt. Vid denna tidiga tidpunkt bor vål om någonsin Aakjærs identifikation av plogland och mk sådesland ha giltighet. Jag haller dårfor for sannolikt, att man vid den gjorda jåmforelsen har utgått från oriktiga forutsåttningar.

Det år mycket tydligt, att falsterlistans uppmårksamhet år
specieilt vånd mot den skyldjord, som har tillhort konungen
och hans man.6 Man kan då fråga sig, varfor ploglistans intresse

---

1 Guldvårdering I, 410.

2 Erslev, 43 f, 49 f, 127 f, 143.

3 Ibidem, 297. Primåruppgiften år 4954 ore

4 Aakjær, 82.

5 Bolin utfor denna beråkning i Ledung, 114, not 3, men kommer till ett dubbelt så hogt varde som det ovan angivna, eftersom han har forbisett, att den falsterska skyldmarken jord blott år half ten så stor som den sjållåndska och således bor likstållas, icke med 3 mkg jord enligt jydska lagen utan i stållet med l^x/₂ mkg jord.

6 Aakjær, 41 ff.

skulle ha haft en helt annan inriktning och varfor denna kålla således skulle ha redovisat samtliga plogar på den nåmnda 6n. Vore det icke naturligare, om båda kållorna hade riktat blicken just mot den jord, som har varit konungens och herrarnas egendom? Den jord, som i falsterlistans overskrift har erhållit beteckningen »quaedam pars Falstrie.«¹

Det moter ingen storre svårighet att råkna ut, att den skyldjord på Falster, som ågts av konungen eller dennes man, har omfattat c: a 350 mk. Siffran kan icke exakt fixeras, emedan några behovliga uppgifter saknas, men det riktiga vårdet kan icke ha legat langt ifrån det nu angivna beloppet. Ur Erslevs sammanstållning på s. 292_—295 framgår f. 6., att nåmnda skyldjord har av honom upptagits till 2803⁵/₆ ore, vilket utråknas till 350,5 mk.

Vi forestålla oss i enlighet med det sagda, att ploglistans 430 plogar for Falster ha haft sin direkta motsvarighet i dessa falsterlistans c:a 350 mk skyldjord. Enår den ideella omfattningen av en falstersk mk skyldjord år 48 d.t land, skulle alltså de 430 plogarna ha korresponderat mot 350-48 d.t land eller 16800 d.t land, En division utvisar (16800:430), att det ifrågavarande ploglandets genomsnittliga areal blir 39,i d.t land, vilket som synes kommer mycket nåra den jåmna siffran 40 d.t land. Men 40 d.t land år ju just det teoretiska vårdet for valdemarstidens sådesland eller plogland på oarna (se ovan s. 536). Ur sjålva det erhållna facit, framvisande det från helt andra utgångspunkter hårledda idealvårdet, kunna vi alltså håmta ett indirekt stod for riktigheten av den till grund for resultatet lagda hypotesen.

Aakjærs åsikt, att plogland och mk sådesland skulle ha

---

1 Aakjær, 41. Redan Erslev har uppmårksammat, att antagandet om att de i KVJ refererade plogtalen for Sjålland-Mon och for Lolland-Falster skulle giva ett direkt uttryck for de odlade arealernas storlek inom dessa båda omraden, leder till ett mindre troligt resultat. Han konstaterar, att Sjållands plogtal år for hogt for att en acceptabel proportion skall framkomma (Erslev, 127, 128). Saken kan givetvis också uttryckas så, att det av kalian angivna plogtalet for Lolland-Falster år for lagt. Genom det nya sattet att se på problemet elimineras den nåmnda olågenheten helt vad betråffar landsdelen Falster.

sammanfallit under valdemarstiden, har sålunda kunnat erhålla en forvånande god bekråftelse i KVJ. Vi ha dårfor all anledning tro, att den nåmnda principen skall leda oss i rått riktning, når det galler att uppskatta storleken av ett plogland på Jylland vid tiden for den jydska lagen.

De avgifter, som forutsåttas i nåmnda lag, ha bevisligen refererat till jyllandsvikten,¹ och då denna enligt formeln på s. 20 i Rymdmått har sin naturliga motpol i settingskåppan, maste vi utgå ifrån att denna skåppa har legat till grund for beståmningen av det ifrågavarande jyllåndska sådeslandets storiek. Settingområdets ideella varde for 1 mk sådesland (kornland) år 32 resp. 38,4 d.t land, beroende på om man har låtit kornmarken omfatta 240 eller 288 skåppor.² Det sistnåmnda alternativet år emellertid med hånsyn till vad som uttalades i not 1 på s. 515 det vida troligaste. Ty att kornmarkens skåpptal vid något tillfålle skulle varit lågre ån den motsvarande rågmarkens, kan icke stodjas genom något som helst exempel. Den jydska lagens plogland, »full plogs årja«, sannolikt motsvarande ett jyllåndskt mk sådesland, borde således ha uppvisat den ideella arealen 38,4 d.t land, vilket i jydska lagens mening skulle ekvivalera 1,2 mkg jord (enligt normen 1 mkg jord = ideellt 32 d.t land).

Full plogs årja skulle sålunda från principiell synpunkt ha omfattat något mera ån 1 mkg jord enligt jydska lagen. Mojligen har emellertid det nåmnda begreppet haft sin direkta motsvarighet i just 1 (ny) mkg jord, eftersom den jydska lagens ledungsforeskrifter sårskilt tyckas utpeka denna siffra såsom den råtta.³

---

1 Guldvårdering I, not 2 på s. 445.

2 240 settingskåppor å 2/ib d.t =32 d.t; 288 skåppor å 2/₁₅ d.t = 38,4 d.t. Set. ex. Rymdmått, 99, tab. 9.

3 Se Guldvårdering I, 410. — Det år ju ingalunda såkert, att sambandet mellan plogland och sådesland har varit så fixerat, att dessa båda begrepp skola uppfattas såsom helt och hållet sammanfallande storheter. Under de foreliggande omståndigheterna vågar jag emellertid icke, trots jydska lagens vittnesbord, beståmt påstå, att det jyllåndska ploglandet har varit precis lika stort som 1 mkg jord enligt denna lag; att de båda ifrågavarande områdenas arealer maste ha legat mycket nåra varandra, torde dock vara en ofrånkomlig slutsats.

Av intresse år att i sammanhanget meddela, att de av Aakjær i Maal, 233 anforda genomsnittsarealerna for 1 plogs jord åren 1567 och 1682 i overvågande antal et fall ligga mycket nåra 32 d.t land; endast for Jylland en obetydlighet hogre, nåmligen 35,3 d.t land. Den av nåmnde forskare vid upprepade tillfållen verifierade ytan 48 d.t land har således icke ensamrått i kållorna.