III

De nårmaste avsnittens huvuduppgift skall vara att dagalågga,
de resultat, som ha framlagts i delarna I och II
av foreliggande avhandling, icke motsågas av senare kållors uppgifter
utan tvårtom låta sig bringa i overensståmmelse med dessa.

Den fortsatta utvecklingen under det 14 :e århundradet.

Till belysning av de med guldvårdering och skyldtaxation sammanhångande foreleelserna under det 14 :e århundradet kan fråmst tjåna Poul Rasmussens, C. A. Christensens och Svend Aakjærs betydelsefulla arbeten. Den forstnåmnde forskaren har med stor omsorg och beundransvård skicklighet penetrerat rhusbokens varigenom vi ha erhållit en relativt såker grund att bygga på vad betråffar tiden omkring år 1300.

Tyvårr år det emellertid ganska lått att se, att de ideella normer,som vi ha uppstållt och som tidigare gjort oss goda tjånster, mer och mer forlora i betydelse, så snart vi låmna det 13 :e rhundradetoch yngre tidsavsnitt. Inadvertenserna åro

1 Skriftens tidigare avdelningar, i det foljande benåmnda Guldvårdering I och 11, åro publicerade i Hist. Tidsskr., 11 r. 111, 397—449 resp. 509—540.

dock icke av så svårartad beskaffenhet, att de teoretiska principernaoch
reglerna helt och hållet såttas ur spelet.

Det forstå problem, som vi angripa, år sambandet mellan åkerarealer och skatter. Rasmussen, som med utgångspunkt från ÅB (århusboken) har behandlat denna fråga, har sammanfattat sin åsikt så, att den från 1 mkg (mark guld) jord årligen utgående avgiften utgjorde »før Landgildens Nedsættelse 1 eller godt og vel 1 Øre Korn og efter Landgildens Nedsættelse 1 eller godt og vel 1 Ørtug Korn«.¹ Vi vilja nu efterse, huru i varje fall det forstå av dessa båda Rasmussens resultat låter sig forena med de synpunkter, som ha framforts i det foregående och som sårskilt tagit sikte på valdemarstidens forhållanden.

Det finns anledning till att nårmare studera några av de tabeller, som Rasmussen har uppfort i sina skrifter. Ur Rasmussen 11, tab. 12 på s. 60, kan utlåsas huru många d.t (danska tunnor) land, som ar 1683 ha motsvarat 1 mkg jord i ett antal uppgivna byar i ÅB. Genomsnittet beråknas till 13,5 d.t land.² Detta resultat kommer ju ganska nåra det teoretiska vårdet, som tidigare har angivits vara 12 d.t land.³

Jåmforelsen forefaller måhånda något åventyrlig, eftersom uppgifter från år 1683 ha an vants på ett material från c:a år 1315. Aakjær har dock omvittnat, att den odlade jorden i Danmark icke har blivit utsatt for några mera genomgripande foråndringar under det tidsintervall, som faller mellan de båda angivna årtalen, samt lyckats underbygga denna sin mening med ett flertal vackra exempel.⁴

Men naturligtvis år det nodvåndigt att forestålla sig, att tminstonenågon
av åkerjorden har gjort sig mårkbar
under det nåmnda tidsintervallet. Det kan dårfor vara på sin

---

1 Guldtal, 220. Låsaren hånvisas till Guldvårdering I, 397^—398, dår forteckning over anvånd facklitteratur meddelas och alia forkortningar forklaras.

2 Av skål, som angavs i Guldvårdering I, 442 f., medtager jag byarna Grundfør och Tiilst vid medeltalsbeståmningen.

3 Guldvårdering I, 427.

4 Se bl. a. Aakjær kom., 452 f.

plats att ett ogonblick droja vid denna fråga och undersbka, om
det finns någon mbjlighet att talmåssigt fixera en foreteelse av
detta slag.

Genom att nårmare studera det rika siffermaterial, som Aakjær tillhandahåller, finner man, att de arealuppgifter, som hårrbra från 1681^—1683 års riksomfattande jordmåtningar, overstiga de teoretiskt beråknade vårdena med gott och val 10 %. Sålunda har genomsnittsstorleken på de sjållåndska brtugarna skyldjord och sådesland upptagits till 4,34 resp. 2,29 d.t land, medan de ideella vårdena åro 4 resp. 2 d.t land.¹ Vi gora oss dårfbr såkerligen icke skyldiga till något storre misstag, om vi ståndigt, forsåvitt det galler tiden for ÅB, reducera de från sagda tidsavsnitt hårrorande arealuppgifterna med 10 °/0/₀ (svarande mot en genomsnittlig utvidgning av åkerjorden med c:a 11% mellan åren 1315 och 1683). Åven om den angivna siffran maste vara mycket osåker, bor en sådan jåmkning fora oss sanningen nårmare an om uppgifterna kvarstå okorrigerade.²

I enlighet med det sagda nedskriva vi saledes det ur AB:s
uppgifter utraknade medeltalet, 13,5 d.t land, med 10%, varvid
resultatet blir 12,15 d.t land. Detta varde kommer som synes
mycket nara det ideella, som ju nyss angavs vara 12 d.t land.
Tpnri nrh nrnktilr «t£ cqlpHpc nn Hpn pnfnrHp rmnktpn i hp«;hQ
I I— j. _
bverensstammelse med varandra.

Rasmussens påfoljande tabell på s. 61 upplyser om huru många oren annona, som årligen ha influtit från 1 mkg jord i 16 byar. Efter vad tidigare har utretts, maste vi tånka oss, att annonai alia dessa fall betyder korn (»byg«).³ Angivelsernas medeltalvisar sig vara 1,34 ore korn per mkg jord och år råknat.⁴ Detla

---

1 Korntiende I, 450. Den genomsnittliga okningen i de båda angivna fallen år 12 °/₀.

2 Konsekvensen skulle nu fordra, att vi gå tillbaka till Guldvårdering I (443) och nedskriva de dår angivna arealerna av byarna Hedensted, Tiilst och Grundfor med forutsatta 10 °/o- De vid detta tillfålle dragna slutsatserna påverkas emellertid i så ringa mån hårav, att jag later det hela stanna vid det gjorda påpekandet.

3 Guldvårdering 11, 511 ff.

4 Tabelluppgiften for Hedensted, 1,35 ore sad, år oriktig och maste ånd- ras till 1,50 ore sad. Det ror sig hår om ett korrekturfel, enligt vad Rasmussen på forfrågan meddelat.

varde anknyter noga taget till den verkliga mkg jord, icke till den ideella å 12 d.t land, men eftersom den med 10% nedskrivna genomsnittsarealenfor marken guld jord i ÅB praktiskt taget sammanfollmed den teoretiskt beråknade, kan det anforda resultatet accepteras åven såsom ideeilt varde.¹ Understrykas bor emellertid,att felgrånserna såkerligen åro hogst betydande.

Givetvis bor i jåmftirelsesyfte det nyfunna resultatet stållas vid sidan om det med utgångspunkt från valdemarstidens forhållanden hårledda teoretiska vårdet. Men innan detta år mojligt, maste vi gora klart for oss, till vilken kornmark ÅB: s sådesangivelser ha refererat. Sådesmarkerna och deras underavdelningar uppvisa ju lokala variationer, och det år dårfor icke från borjan såkerstållt, huru stor spannmålskvantitet exempelvis 1 ore annona skall anses omfatta.

Det anforda problemet har behandlats av Rasmussen, som i sina skotter dryftat såvai sadesortugens skåpptai som sådesskåppansrymdinnehåll .² I forrå fallet har han funnit det vara overvågandesannolikt, att spannmålsortugen motsvarat 12 skåppor, men har icke helt velat utesluta siffran 10 från detta sammanhang.Rasmussens avvaktande hållning på denna punkt fortjånar givetvis erkånnande, men det forefaller mig som om de skål, han sjålv andragit for ortugens tolvdelning i ÅB, skulle vara mycket starka. Nåmnda beråkningsmetod var ju också, såsom bl. a. framgårur Aakjærs utredning på s. 202 i Maal, den normala inom våstra Danmark under ifrågavarande tidsskede. Man kånner i sjålva verket endast två aldre exempel på att den jyllåndska sådesortugen har delats i 10 skåppor. Det ena år håmtat ur KVJ (kung Valdemars jordebok) och avser råg i Børlum hårad. Notisensformulering

---

4 Tabelluppgiften for Hedensted, 1,35 ore sad, år oriktig och maste ånd- ras till 1,50 ore sad. Det ror sig hår om ett korrekturfel, enligt vad Rasmussen på forfrågan meddelat.

1 Från strångt metodisk synpunkt bor uppgiften hårledas ur båda Rasmussens omtalade tabeller, varvid de byar, som endast åro representerade i endera av dessa, strykas. Slutsatsen blir då, att 19,20 ore korn ha utgått från 169,2 d.t land (reducerad areal), d.v.s. 1,36 ore korn från en ideell mkg jord å 12 d.t land. Som synes år det nya tillvågagångssåttet icke ågnat att i nåmnvård mån rubba det forut erhållna resultatet.

2 Rasmussen I, 114—119.

sensformuleringår sådan, att man får forestållningen, att det har varit fråga om ett avsteg från en huvudregel. Fallet uppvåges for ovrigt av ett annat i samma kålla, i det att Rise hårads rågbrtug har innehållit 12 skåppor.¹ Det andra exemplet hårror ur Ribe Oldemoder och beror Ballum kyrka. Det år tvivel underkastat, såsom Rasmussen också påpekar, om den i Ballumdistriktet konstateradeberåkningsmeloden skall anses vara representativ for hela Ribes måtområde.² Oeh åven om så vore fbrhållandet, skulle foreteelsen finna sin naturliga forklaring i den sådestunna eller storskåppa, som man dår nyttjade.³ Tillåggas kan slutligen, att såsom angavs i Guldvårdering 11, not 2 på s. 525, Ribe Oldemoder fullt normalt låter ortugen omfatta 12 skåppor inom jordmåttet.

Rasmussens framforda argument, forstårkta med de synpunkter, som Aakjær tidigare har anlagt på problemet, synes mig bilda en stark grundval for åsikten om att ÅB: s sådesortug varit tolvdelad .⁴ Skulle emellertid mot formodan det andra tånkbara alternativet vara det riktiga, komma de slutsatser, som i det foljande skola dragas, endast att påverkas i måttlig grad.

Betråffande frågan om vilken sådesskåppa, som har underforståtts i ÅB:s uppgifter, bitråder jag Rasmussens mening, att endast aabo- och settingskåpporna kunna komma i åtanke. Sjålv hållpr iao Hpti fnrQtnsimnrla rn Mi li rr^a+ap føj* (Jen troli£SStc Vllkct också synes vara Rasmussens åsikt. Ty alia tecken tyda på att settingskåppan var stadd i retur vid det ifrågavarande tillfållet, varfor det skulle vara forvånande, om den haft så stor betydelse for ÅB, att den har kunnat låggas till grund for samtliga denna kållas uppgifter. Gynnsamt nog åro emellertid de båda ifrågavarande sådesskåpporna i det nårmaste lika stora,⁵ så att en eventuell felbedomning på denna punkt icke kommer att medfora några besvårande konsekvenser.

---

1 Jmf. med Rymdmått, 45 f.

2 Rasmussen I, 116 f.

3 Rymdmått, 54.

4 Se Rasmussen I, 114 f. och Maal, 202.

5 Aaboskappan rymde x 8 d.t, settingskiippan - 15 d.t; forhallandet clememellan var alltså 15:16.

Råkna vi således med att sådesmarken i ÅB har omfattat 288
aabo- eller ribeskåppor å 1/8 d.t, kan nåmnda marks storlek fixeras
till 36 d.t.

Den uppgjorda planen kraver, att vi hårleda den från 12 d.t land utgående ideella totalavgiften,¹ d.v.s. sådan den tedde sig vid tiden for KVJ och jydska lagen. Åtskilliga metoder stå till buds hårfor, men ingen av dem år sårskilt enkel. Efter tivervågande har jag stannat infor foljande resonemang.

Ur Guldvårdering I, 445, kan inhåmtas, att den årliga teoretiska totalavgiften från en gammal mkg jord å 12 d.t land har varit 3/₈ mks jyllv (jyllandsvikt), d.v.s. 3 ore s jyllv eller 108 den. s (denarer silver). Enligt Rymdmatt, 32, var KVJ:s taxa for 1 d.t korn 1 ore valdv (valdemarsvikt), d.v.s. 30 den. s. Aabomåttets kornmark, enligt ovan omfattande 36 d.t, skulle alltså vid tiden for KVJ ha vårderats till 36 ganger 30 den. s eller 1080 den. s.

Det Irapperar omedeibart, all iuiaiavgiften:> forutnårnnda 108 den. s utgora exakt 1/₁₀ av kornmarkens 1080 den. s. Slutsatsen maste dårfor bliva, att den på 12 d.t land fallande årliga totalavgiften (beråknad enligt de vid tiden for KVJ gållande normerna) har varit 1/₁₀ mk korn i aabomått, eller, vilket år detsamma, 0,8 ore korn i detta mått.²

Vid sidan om ÅB:s beråknade 1,34 ore korn från 12 d.t land bor således stållas KVJ:s teoretiska 0,80 ore korn från samma areal. Men en direkt jåmforelse mellan dessa båda uppgifter år ånnu icke mojlig. ÅB :s avgift, vilken levererades av domkapitlets arrendatorer till kanikerna (icke till konungen eller biskopen, vilka overlåtit dessa formåner), maste i motsats till KVJ:s totalavgiftha

---

1 Betråffande den skattetekniska inneborden av uttrycket totalavgift se Guldvårdering I, 417.

2 Som synes går den an van da metodiken ut på att från de forutsåttningar, som hade giltighet under den aldre tiden, teoretiskt forutberåkna storheter, som senare kållor tillhandahålla. Dårest på detta sått full overensståmmelse uppnås, blir konklusionen, att fdrhållandena icke ha undergått någon forandring under det mellanliggande tidsintervallet. I motsatt fall år det mojligt att avlåsa forandringens storlek och i vilken riktning den har gått. På detta sått framskapas en objektiv grundval for fortsatta slutledningar.

avgifthaomslutit ett antal poster med specieilt kyrklig anknytning.Det ar dårfor tydligen nodvåndigt att uppskattningsvis beståmmadessa posters storlek och i overensståmmelse dårmed reduceraden anforda utgården, 1,34 ore korn, så att den blir fullt likvårdig med KVJ:s motsvarande uppgift, 0,80 ore korn. Problemetår synnerligen vanskligt att behandla, men någon losning maste fbrsbkas, eftersom det ju i motsatt fall vore helt uteslutet att gora jåmforelser mellan skatte trycket under Valdemars tiden och vid tiden for ÅB.

Redan storleken av ÅB: s avgifter gor det sannolikt, att i dem inbegripits samtliga de beståndsdelar, som karakterisera valdemarstidens totalavgift.¹ Men dårutover bora de ha innehållit sedvanliga kyrkliga onera av tiondekaraktår.²

Den nårmast till hands liggande losningen maste dårfor vara att tånka sig ÅB:s avgift sammansatt av totalavgift och tionde, varvid den sista storheten enligt kånda regler har utgjort 3/₁₀ av de nåmnda delposternas summa. Kalians redovisade avgift borde i så fall, for att den rena totalavgiften skall framtråda, minskas med 3O°/o.³ Mojligt år emellertid, att biskopsgåvan med vad dårtill horde endast har motsvarat 2/₃ av tiondets belopp; så år nåmligen fallet med Ribe Oldemoders »plenum subsidium episcopi«. ett faktum, som i ptt «enare sammanhang kommer att nårmare belysas och bekråftas (s. 758). Det erforderliga avdraget skulle i enlighet med detta sista alternativ blott utgora 20 %•

Rasmussen har fast min uppmårksamhet på att de ecklesiastikaintåkterna
från vissa i ÅB uppforda byar på grund av sen

---

1 På denna punkt har jag stod av Poul Rasmussen, som på fbrfrågan uttalat, att arhusbonderna enligt hans mening torde ha betalat »Leding, Stud o.s.v. eller Afgifter, hvormed disse Skatter var afløst.«

2 Sålunda erhollo kanikerna av Skjelm Vognsen, som var biskop i Århus 1204_—1215, privilegier på Giaf (biskopsgåva) jåmte »omne jus exactionis nostre tam in spiritualibus quam in aliis de universis eorum tam villicis quam colonis illis volumos concessisse«. (S. R. D. VI, 406.)

3 Frestande år kanske att låta tiondet utgora 3'₁₀ av nettobeloppet, totalavgiften. Ett sådant forfaringssått skulle emellertid strida mot de kånda principer, som uttala, dels att bruttoavgiften (totalavgift — tionde) år l 3 av hostutbytet, dels att tiondet år J 10 av samma utbyte.

inkorporation av de ifrågavarande socknarnas kyrkor icke torde ha tillfallit kanikerna vid tidpunkten for håndskriftens redigering utan forst senare. I vilken utstråckning så har varit fallet år dock omojligt att nårmare uttala sig om. Det sagda bor emellertid uppfattassom en fingervisning om att det ovan omtalade procentavdrageticke bor goras alltfor stort. I samma riktning tala några ytterligare skål. Under hånsynstagande till alia kontrollerbara omståndigheter har jag dårfor funnit det vara riktigast att reducerade iÅR uppforda avgifterna med 20 °/₀. Det tidigare angivna årsgenomsnittet, 1,34 ore korn, bor dårfor nedskrivas till 1,07 ore korn.

Trots det behandlade materialets patagliga sprbdhet vagar jag sasom resultat av den gjorda undersokningen uttala den hypotesen, att den fran 12 d.t land i AB arligen utgaende genomsnittliga totalavgiften har varit 1 eller gott och val 1 ore korn i aabomatt. Overensstammelsen mellan detta och Rasmussens nvss citerade uttalande (s. 729) ar pataglig.

Vid si dan om ÅB:s korrigerade varde, 1,07 ore korn, skall nu stållas valdemarstidens teoretiska belopp, 0,80 ore korn.Trots osåkerheten i den forstnåmnda angivelsen torde man kunna våga påståendet, att de reguljåra skatterna (eller de summor, med vilka dessa varit avlosta) ha mårkbart stigit från valdemarstiden fram till tiden for ÅB; hur det kan ha stållt sig med de speciellt kyrkliga utskylderna undandrager sig i stort sett bedomande, eftersom sårskilt de aldsta kållorna icke synas ha haft något storre intresse for dessa tungor.

Understrykas bor emellertid, att uttalandet endast har giltighet i stort och icke får tillåmpas på varje by for sig. Sålunda har Rasmussen pekat på att byarna på Mols och Djursland ha erlagt ovanligt låga avgiftsbelopp.¹ Orsaken till detta forhållande år ånnu icke klarlagd. Men så mycket mera påfallande ter sig då avgiftsstegringen for de ovriga byarna.

Totalavgiften angives av jydska lagen i silver, av ÅB åter i
korn. For att dessa uppgifter skulle kunna stållas i relation till
varandra, var det nodvåndigt att foretaga en sortreduktion. Jag

---

1 Rasmussen 11, 84.

vakle hårvid kornet såsom den låmpligaste jåmforelsestorheten, eftersom man pa detta sått enligt min mening erhåller den basta upplysningen om tyngden av de på skattebonderna lagda pålagorna.Konklusionen har blivit, att kornskatten åtminstone i de fiesta fall har bkats under det betraktade tidsintervallet.

Rilden blir emellertid något annorlunda, om vi overfora samtliga ifrågakommande avgifter i silver. Det år nåmligen tydligt, att kornets realvårde har starkt nedgått i forhållande till silvrets från valdemarstiden fram till det 14:e århundradets begynnelse. Aaboområdets kornmark har, forsåvitt 288 skåppor råknats på densamma, enligt KVJ: s taxa uppvisat ett varde av 4mks troyesvikt ,¹ vilket kan overskrivas i 333³/₄ mks jyllandsvikt.² Men under 1300-talet torde man kunna råkna med att kornmarkens varde har varit så lagt som 2^—2^x/₄ mks jyllv.³ Det ligger dårfor i sakens natur, att man maste komma till olika resultat, om man vid jåmforelser mellan KVJ:s och ÅB:s avgifter låter kornet eller silvret bilda fast norm.

Områknas sålunda skatterna i silver, komma vi till slutsatsen, att desamma, uttryckta på detta sått, antaga ett lågre varde i ÅB an i KVJ eller jydska lagen.⁴ Men naturligtvis kan denna omståndighet icke vara ågnad att gora den på bonderna i ÅB lagda skattebordan mindre kånnbar. Tvårtom maste en sådan prissåttning stålla den jordbrukande befolkningen i ett sårskilt ogynnsamt låge och dårigenom bidraga till att framskapa den krissituation, vårs foljder under den kommande tidsperioden gora sig myeket tydligt mårkbara.

Vi vilja nu studera sambandet mellan utsåde och åkerarealer

---

1 Rymdmått, 46, 43, varest bl. a. framgår, att kornet och rågen vid tiden for KVJ ha taxerats lika efter volym.

2 Ibidem, tab. 3 pa s. 24.

3 Maal, 242; Christensen, 463; Rasmussen I, 136. — Att jyllandsviktens system har legat till grund for AB:s uppgifter, år tydligt dårigenom, att kalian låter tiren eller ortugar penningar vara penningmarkens underavdelningar. Se S.R.D. VI s. 425_—433, dår ett flertal dylika exempel åro att finna.

4 Marginalen for den dragna slutsatsen år så vid, att denna icke influeras hv om jyllandsmarkens teoretiska vikt mojligen har varit nagot annorlunda ar 1315 an år 1231.

i ÅB och vånda oss dårfor till tabell 11, s. 59 f. i Rasmussen 11, dår storleken i d.t land av de omraden, som i varje sårskilt fall ha motsvarat ett årligt utsåde av 1 ortug annona, har uppforts.¹ For att underlåtta den påtånkta jåmfbrelsen med valdemarstidensforhållanden områknar jag emellertid de ifrågakommande uppgifterna till att galla de utsådesmångder i oren annona, som ha fallit på 1 ideell mkg jord, d.v.s. 12 d.t land. Samtidigt vidtager jag den redan forut praktiserade åtgården att nedskriva de från år 1683 hårrorande arealvårdena med pverenskomna 10%. Kaliansannona maste i samtliga fall antagas ha hånsyftat på sådesslagetkorn (s. 730).

Utsådet i oren korn per 12 d.t land och år blir for foljande byar: Vester Alling 3,83; Kysing 3,74; Havreballe 2,74; Hedensted 2,48; Kolt 2,44; Vejlby 2,26; Lille Dalby 2,i0; Aarup 2,06; Tiilst 2,0i; Torup 1,98; Fuglsø 1,98; Laasby 1,93; Dejred 1,90; Kgaa 1,«7; øl>>teu 1,60, >^rore 1,60; Begtrup 1,51; Hinnerup 1,47; Kasted 1,47; Aarslev 1,45; Følle 1,33; Grundfør 1,30.

I denna sammanstållning skåda vi de stora variationerna. Vi
vilja nu jåmfora de erhållna siffrorna med det ideella vårdet.

Vi ha funnit det vara sannolikt, att kornmarken i ÅB skulle ha omfattat 36 d.t. Enligt den redan tidigare provade principen, att 1 d.t land skulle ha tagit ett utsåde av 1 d.t korn per år,² borde alltså 1 ideell mkg jord, utgorande 12 d.t land, årligen kråva en utsådesmångd av 12 d.t korn, vilket kan omskrivas i 12/₃₆ mk korn = 1/₃ mk korn eller 2,67 ore korn i aabomått.

Utsådet i ÅB kan icke rimligen tånkas ha fallit avsevårt tåtare an under åren 1231 och 1896;² de båda forstnåmnda vårdena for Vester Alling och Kysing åro dårfor forvånansvårt hoga och bora nårmare granskas. I ovrigt bilda talangivelserna en vackert fallande serie från 2,74 till 1,30.

De båda undantagsbyarna, Vester Alling och Kysing, tillhora
dem, som också av Rasmussen ha ansetts representera sårfall.
Han påpekar, att marken inom det forstnåmnda distriktet var

---

1 Ett antal av dessa upplysningar kunna också håmtas ur Aakjærs kommentar,

2 Guldvårdering 11, 522, 534, not 2 på s. 533.

tåckt av skogs- och buskvegetation, vilket maste ha fb'rsvårat reguljåra måtningar.¹ I Kysing, liksom ide ovannåmnda Havreballe,Kolt och Aarslev, hårskade tvåvångsbruket, och de av Rasmussen for dessa byar antecknade utsådeskvantiteterna ha erhållits genom summation av de for resp. vångar gållande separataangivelserna. I likhet med Rasmussen utesluter jag dårfbr helt den for Vester Alling anforda siffran, medan de från Kysing, Havreballe, Kolt och Aarslev hårrbrande uppgifterna bora halveras,innan de jåmforas med de ovriga.₂

Trots att sålunda underlaget for ett mera beståmt uttalande genom det ovan sagda till en viss grad har reducerats, forefaller det mig dock som om de anforda siffrorna skulle tala ett tillråckligt tydligt sprak. Det synes mig nåmligen svårligen vara tånkbart, att hela den repade arealen kan ha normalt åsyftats i dessa beståmningar, eftersom i ett sådant fall uppgifterna borde ha mera hopats invid idealvårdet 2,67. ÅB:s utsådesangivelser torde dårfor som regel ha refererat icke till totalutsådet utan till det s. k. »årliga« utsådet, vilken åsikt Rasmussen har håvdat gentemot Aakjær. Det specificerade årliga driftsutsådet, reellt eller uppskattat, har av skiida anledningar, som av Rasmussen nårmare beskrivits,³ kommit att understiga det ideella utsådesvårdet med storre eller mindre belnnn.

På grund av de fbrefintliga oregelmåssigheterna i ÅB:s utsådesangivelserår det givetvis uteslutet att med utgångspunkt från dessa beråkna den repade arealen av 1 mk sådesland (kornland)i den nåmnda kållan. Men på indirekt våg går det ju att sluta, att ett dylikt område, forutsatt att kornets besåningsfbrmågahar

---

1 Rasmussen I, 127.

2 Ibidem I, 127; 11, tab. 11, 59 f., GI f. (tabellkommentaren), 62, 65. Såsom Rasmussen framhåller på s. 127 i I, bor for de byar, dår tvåvångsbruket var regel, summan av båda vångarnas utsåden representera den absoluta utsadesmångden, medan addenderna var for sig sjålvfalletgivauttryck for det årliga utsådets (driftsutsådets) storlek. Tillaggas bor, att forhållandena inom Aarslev iiro avseviårt komplicerade, varfor den for denna by anforda siffran maste tagas med en viss reservation. Jmf. med Rasmussen 11, not 54 på s. 71, och med Guldtal, not 64 på s. 217—218.

3 Ibidem I, 120 ff.; 11, 62 ff. Se aven Aakjær inl., 105 ff.

mågaharvarit normal och att ÅB: s kornmark rymt 36 d.t, bor
ha uppvisat den teoretiska storleken 36 d.t land. En formeli bekråftelsepå
detta resultat foljer nedan, s. 752.

Svårigheterna ackumuleras, då vi nu med C. A. Christensen gå over till att studera den fortsatta utvecklingen under den del av det 14:e århundradet, som efterfbljer det tidsskede, från vilket ÅB:s upplysningar hårrora. Medan Rasmussen har haft fordelen att arbeta med ett relativt homogent material, har Christensen varit nodsakad att håmta sina uppgifter från vitt skiida hall. Vid åtskilliga tillfållen ha penningar eller sad mast områknas i silver, ett ofta vanskligt foretag. Kållnotiserna åro som regel icke så noggrant specificerade, att man ur dem kan utlåsa delkategorierna i de utgående avgifterna. Och slutligen maste vi råkna med att de mera tillfålliga fluktuationer, som redan kunde iakttagas i ÅB, skola få ett ånnu vidare spelrum under det nåmnda, senare tidsavsnittet.

Forst som sist kan dock utsågas, att Christensen på ett foredomligt salt har bemåstrat den svåra uppgiften. Han har sålunda samlat ett stort material, som han behandlat likformigt och konsekvent. Haubergs kånda tabeller har han kompletterat med en sammanstållning over priserna på håstar och sad vid olika tidpunkter ,¹ varigenom han har erhållit ett vårdefullt hjålpmedel for att kontrollera riktigheten av de sortreduktioner, som utforas. Allt som allt torde det icke vara tvivel underkastat, att de kållnotiser, som Christensen sammanfort, skola visa sig vara val ågnade att giva ett klart utslag i huvudfrågorna.

Christensens fråmsta resultat år, att kapitalvården och avgifter ha nedgått mycket starkt med borjan vid tiden omkring år 1330. Han har i detta sammanhang anvånt ordet »katastrofal«, utan tvivel med råtta. De sifferfakta, som legat till grund for hans uttalanden, har han uppfort i oversiktliga tabeller, och efter att ha tagit del av dessa, maste man oreserverat inståmma i de slutsatser, som dragits.²

Christensens huvudkålla har varit roskildeboken (RB) från

---

1 Christensen, 463.

2 Ibidem, 448 f., 457 f., 4C3

c:aår 1370, och det kan dårfor vara på sin plats att något litet
uppehålla sig vid de upplysningar, som kunna avvinnas denna
urkund.

1 ore skyldjord i RR erlågger mycket ofta 1 ore annona i årlig avgift, men lågre angivelser ned till 1/₂ ore annona åro icke heller sållsynla.¹ Varden over 1 ore eller under 1/₂ ore sad åro mera sparsamt forekommande. Termen annona hånsyftar med all såkerhet på sådesslaget korn (s. 730).

Medelvårdet av samtliga RR:s avgifter år 0,65 ore korn per 1 ore skyldjord. Detta resultat kan låttast vinnas ur Erslevs sammanstållning på s. 139, ur vilken framgår, att 3705 ort annona ha influtit från 5689 ort skyldjord i den nåmnda kalian.

Intet principiellt hinder moter for att stålla RR: s genomsnittliga avgift i relation till valdemarstidens teoretiska varde. Men det år så mycket enklare att gbra en direkt jåmforelse mellan de till synes snarlika uppgifterna i ÅR och RR. En gynnsam omståndighet år hårvid, att den forrå kalians mkg jord har sin fulla motsvarighet i den senares ore skyldjord. Råda dessa arealenheter omfatta nåmligen ideeilt 12 d.t land.

De ifrågavarande kållorna åro ganska nåra samtidiga. Det torde dårfor kunna antagas, att de nåmnda jordvårderingsenheternas naturliga tillvåxt i ungefårligen lika hog grad har a vlågsnai. dem ifrån de engang faststållda grånserna. Vidare finns det ingen synbar anledning till att tro, att de i ÅR och i RR redovisade avgifterna skola innehålla våsentligt olikartade beståndsdelar.

På en punkt år det emellertid nodvåndigt att fbretaga en korrektion. Vi ha nåmligen utgått ifrån att ÅR:_s kornmark har motsvarat 36 d.t, men detta varde kan icke vara avsett i RR:s angivelser. Det låter sig med stor såkerhet faststålla, såsom av det nårmast foljande kommer att framgå, att den riktiga siffran i RR i stållet har varit 48 d.t.

Kållan vitsordar sjålv, att dess kornmark har omfattat 288
skåppor.2 Det blir dårfor nårmast en fråga om vilken sådesskåppa,
som vid det betraktade tillfållet har varit i tillåmpning.

---

1 Erslev, 139; Christensen, 456.

2 S.R.D. VII, 48; Guldvardering 11, 518.

Vid tiden for KVJ torde settingskåppan ha spelat en viss roll inom det sjållåndska måtområdet,¹ men har senare tydligen blivit helt undantrångd av sjållandsskåppan. Sålunda anknyter det ideella sjållåndska sådeslandets såkert verifierade yta, 48 d.t land, till den sistnåmnda skåppan. Aakjær har heller icke vid sin nyligen slutforda undersokning rorande RB funnit anledning frångå den nåmnda siffran.²

Marken korn i RB maste dårfor antagas ha omfattat 288 sjållandsskåppor
å 1/6 d.t, d.v.s. 48 d.t.

ÅB:s och RB:s genomsnittsvården for den från 1 mkg jord resp. 1 ore skyldjord årligen utgående avgiften voro resp. 1,34 och 0,65 ore annona. Men såsom omtalats, anknyta de båda angivelserna icke till en och samma kornmark. For att uppgifterna skola bliva direkt jåmforbara med varandra maste vi alltså foretaga en sortreduktion. Vålja vi hårvid det sjållåndska kornoret till enhet, maste den jyllåndska angivelsen reduceras i proportionen 36:48, d.v.s. 3:4. Resultatet blir då det anmårkningsvårt jåmna vårdet 1,00 ore korn (decimalbråket 1,34 år i verkligheten hojt).

Mot ÅB:s 1,00 ore står således RB:s 0,65 ore. Slutsatsen kan endast bliva en: konstaterandet av den nedgang i utskylderna, som redan har iakttagits av Christensen, och som enligt denne forskares formenande skulle ha satt in vid tiden omkring år 1330.

Verkligt drastiska exempel på denna for myndigheterna såkerligen hogst ovålkomna minskning av de årliga avgiftsbeloppen kunna vi dock icke framdraga ur de medeltalsuppgifter, som just studerats. Ett sådant åndamål formår endast tjåna vissa mera extrema fall i RB samt en eller annan av de tyvårr alltfor fåtaliga upplysningar, som kunna avvinnas dvriga kållor. Ett tåmligen senkommet inslag i den dystra bilden utgor Aakjærs i Korntiende I anfbrda exempel på nedgangen i RB:s sockentionden.³

En av de betydelsefullaste uppgifterna i det foreliggande sammanhangetår
att soka utrona, huru den på bonderna lagda

---

1 Rymdmått, 36 f., 47.

2 Korntiende I, 450 f.

3 Ibidem, tab. 2 på s. 458 ff.

skattebordan kan ha varierat under tidernas lopp. Forst efter en mera omfattande och ett långre tidsavsnitt omspånnande undersokningan den nu genomfbrda torde det vara mojligt att låmna ett mera definitivt svar på denna fråga. Jag vill dock (med tillborligareservationer) gbra ett forsok att med giltighet for det 13 :e och 14 :e århundradet skissera utvecklingsgången i det nåmnda avseendet, i det jag fråmst anknyter till av Christensen vunna resultat.

Valdemarstidens krav på skattebbnderna ha såkerligen varit strånga men torde dock ha stått i tåmligen val avvågd proportion till den fbrhandenvarande betalningsformågan. Vid tiden for ÅB konstatera vi emellertid en skårpning av skattetrycket, fbrorsakad av det från jordbrukarnas synpunkt ofbrmånliga prisfallet på sad och val också på bvriga naturaprodukter. Silvret hade vid detta tillfålle stor kopkraft. Under denna tid var det regel, att bonden i olika slag av avgifter erlade 1/₃ av avgrbdan. Sedan kulmen sålunda nåtts i fråga om skattebondernas belastning, intrådde en katastrofal nedgang i utskyldernas belopp, påverkad av ogynnsamma yttre omståndigheter, med digerdoden såsom ett makabert inslag i håndelsevåven. Det nu berorda saklåget har på ett målande sått beskrivits av Christensen, som med hånsyftning på bl. a. den hårda bcskattningcii viu liden for del 14:e århundradets begynnelse uttalar: »Under saadanne forhold, hvor bondens økonomiske niveau i sandhed kan siges at have nærmet sig det absolutte eksistensminimum, har der ikke skullet saa forfærdelig meget til for at bringe de paa spidsen balancerende forhold ud af ligevægt. . .n¹ Som synes bitråder jag till alia delar den uppfattning, som Christensen hår har gjort sig till tolk for, liksom jag åven i bvrigt accepterar de av honom framlagda huvudresultaten.

Jordvärderingsenheternas kapitalvärden.

Vi ha hittills knappast tagit någon befattning med de kapitalvården,som
de vanligaste jordvårderingsenheterna varit åsatta.
Orsaken hårtill har fråmst varit den, att valdemarstidens kållor

---

1 Christensen, 465.

åro mycket fortegna vad betråffar denna fråga.¹ Anforts har dock, att från teoretisk synpunkt 1 ny (stor) mkg jord maste vårderas till 8 mks jyllv, medan den motsvarande siffran for 1 gammal (liten) mkg jord år 3 mks jyllv.² Det sistnåmnda vårdet åger sålundabl. a. giltighet for den ideella mkg jord i ÅB, eftersom ju taxeringen »antiqua estimacio« har tillåmpats i denna kålla.³

Det rubricerade problemet år synnerligen omfattande och invecklat, varfor viss begrånsning år påkallad. Den foljande framstållningen kommer dårfor endast att taga hånsyn till de beklagligtvis alltfor fåtaliga notiser rorande kapitalvården, som ÅB tillhandahåller. Yngre kållor, bl. a. således RB, låmnas foljaktligen helt ur råkningen, men for dessas vidkommande har jag formånen kunna hånvisa till C. A. Christensens ingående undersokningar i åmnet.

Tyvårr år det med hånsyn till kållmaterialets beskaffenhet endast
mojligt att nå fram till en tåmligen grov och ungefårlig uppskattning
av de ifrågavarande forhållandena.

På något undantag når åro ÅB: s kapitalvården angivna i penningar, men det år gorligt — låt vara med en viss grad av osåkerhet — att bverfbra dessa belopp i silver. Stodjande sig på Haubergs kånda tabeller ha Christensen och Rasmussen menat, att sambandet 1 mks = 8—108_—10 mk den. har varit i tillåmpning vid tiden omkring år 1315.⁴ All anledning maste foreligga for att acceptera denna slutsats.

Av intresse år att i sammanhanget uppmårksamma, att kalian sjålv meddelar en områkningskurs mellan sad och penningar. Sålundahar år 1313 en avgift från Grundførs kvarn på 14 ore annona åsatts ett varde av c:a 40 mk den.⁵ Genom att stålla detta såkert

---

1 En i KVJ:s falsterlista fdreflntlig uppgift om att Aky Botildsun har inbetalat 8 ort skyldjord till kronan for tingsbrott (Aakjær, 17), har av mig bearbetats från den synpunkten, att det hår har kunnat vara fråga om en tremarksbot. Resultatet har dock icke formått bekråfta detta antagandes riktighet.

2 Guldvårdering I, not 1 på s. 434.

3 Ibidem I, 430 f.

4 Christensen, 449, 457; Rasmussen I, 135 f. Christensen giver ett visst foretråde åt alternativet 10 mk den. (Ledingssatserne, 299).

5 S.R.D. VI, 431.

grundade samband, som dock endast har approximativ karaktår, i relation til] den av Christensen och Rasmussen forutsatta våxlingskursenmellan silver och penningar skulle vi således kunna få ett begrepp om vilket silvervårde 1 mk annona har betingal vid det ifrågavarande tillfållet.

Den lått utfbrda kalkylen giver vid hånden, att mot 8, 9 och 10 mk den. for 1 mk silver svarar ett varde på marken sad av resp. c:a 2,86, 2,54 och 2,29 mks. Som synes åro de tre resultaten av tåmligen skiljaktig storleksordning.

Vilket av de tre anforda vårdena skola vi hålla for det sannolikaste? Enligt allmån mening har 1 mk sad vid den nåmnda tidpunkten varit åsatt en taxa av 2^—2^x/₄ mks.¹ Detta skulle tala for att det sokta omsåttningsfbrhållandet mellan silver och penningar nårmast vore 1 mks = 10 mk den.

Samtliga kålluppgifter, som stodja den just anforda taxan på 1 mk sad och som hårrora från åren nårmast fore eller efter 1315, åro emellertid mer eller mindre diskutabla. Det år dårfor av varde, att Haubergs från åren 1313 och 1314 håmtade båda exempel, av vilka det ena år osedvanligt rent, bekråfta den dragna slutsatsen.² Det finns alltså anledning formoda, att vi skola komma sanningen ganska nåra, om vi for den tidsperiod det hår galler, likstålla 1 inks och 10 ink den., u.v.s. anliLa den områkningskurs, som också av Christensen har hållits for den troligaste.

Men dårest vi acceptera den angivna våxlingskursen 1 mks = 10 mk den., bli valmbjligheterna vad betråffar silvervårdet av 1 mk sad tåmligen begrånsade. Låta vi i den från Grundfør hårrorande,tyvårr endast approximativa relationen, 1 mk sad svara mot 2 eller 212¹/₄ mks, blir resultatet, att marken silver kommer att ekvivalera 11,4 resp. 10,2 mk den. Vid jåmforelse med Haubergs uppgifter verkar det fbrstnåmnda vårdet att vara något for hogt, varfor den troligaste slutsatsen blir, att den avsedda taxan på Imk annona bor ha legat i nårheten av 212¹/₄ mks. Kalkylen har således icke lett till något exakt resultat, men for den fbljandc

---

1 Christensen, 463; Maal, 242; Rasmussen I, 13fi.

2 Aarb. for nord. Oldk. og Hist., 1884, 257. Haubergs varden aro resp. 10² 3 och 10 mk den. for 1 mks.

framstållningen år det fullt tillråckligt, att ett approximativt
varde står till forfogande.

Rasmussen har i I, 133 f., sammanfdrt de textnotiser i ÅB, som avhandla kapitalvården på jyllåndsk åkerjord. De åro till antalet fem och i fyra av dessa år det mbjligt att omskriva Rasmussens angivelser till att galla 1 ideeli mkg jord å 12 d.t land. Vid denna beråkning har jag, av skål, som tidigare anforts, reducerat samtliga från år 1683 hårrorande arealuppgifter med 10 °/₀.

Resultatet av utråkningen har blivit, att 1 ideell mkg jord i byarna Ølsted (S.R.D. VI, 415, 431), Hedensted (1. c, 401, 412, 426 f.), Tiilst (1. c, 427) och Begtrup (1. c, 429) maste tillerkånnas ett kapitalvårde av resp. 1,8, 2,8, drygt 2,0 och 1,6 mks. I de båda sistnåmnda fallen, som avse tiden omkring år 1315, har jag satt 1 mks lika med 10 mk den. I den forstå uppgiften, som hårror från år 1284, har jag dåremot råknat endast 5 mk penningar på 1 mk silver, eftersom denna våxlingskurs enligt min mening år rnycket såkert verifierad for år 1282.¹ Kapitalvårdet for Hedensted år redan i kalian uttryckt i silver.

Tydligt år, att de på ÅB:s uppgifter grundade, till 12 d.t land reducerade kapitaluppgifterna ha ett genomsnittligt varde av omkring 2 mks. Den jydska lagens teoretiska idealvårde var emellertid 3 mks. Vi torde dårfor svårligen komma ifrån det faktum, att jorden i ÅB på det stora hela taget har varit något billigare an valdemarsti dens.

Utslaget blir emellertid det rakt motsatta, om i stållet samtliga summor uttryckas i korn. Då komma nåmligen de i ÅB refererade kapitalvårdena att åtminstone i någon mån overstiga valdemarstidens teoretiska ansåttning. Orsaken hårtill år givetvis den tidigare konstaterade nedgangen av kornets varde gentemot

Det låga silvervårdet på ÅB :s mkg jord har också observerats
av Rasmussen och givit anledning till en pessimistisk kommentar
i I, 135, not 1. Resultatet kan emellertid icke anses innebåra någontinganmårkningsvårt

---

1 Pavelige nuntiers regnskaps- og dagboger 1282_—1334, ed. P. A. Munch (Chr:a 1864), 6; Dipl. Dan., 2 r. 111, nr. 20, 33.

gontinganmårkningsvårt.¹ Det utgor en fullt naturlig konsekvens av att åven avgifternas silvervården ha underskridit den ideella normen. Att kapitalvården och avgifter skola foråndras i samma riktning, år ju en kånd och erkånd ekonomisk princip. Såsom av det nårmast foljande kommer att framgå, år det i sjålva verket lått att visa, att den prissåttning av c: a 2 mks for 12 d.t land, som vi ha iakttagit, endast år att uppfatta såsom en foljd av kapitalisationsfaktornsrelativa oberordhet vis-å-vis intråffade foråndringarpå

Vi stålla såsom vår uppgift att beråkna kapitalisationsfaktorerna i sammanhang med de fyra byar i ÅB, som vi just studerat, och for vilka såvål kapitalvården som avgifter åro kånda. Innan en sådan beråkning kan utforas, maste vi emellertid uppmårksamma den definition, som tidigare givits kapitalisationsfaktorn,² och i enlighet dårmed reducera samtliga ifrågakommande avgifter iÅB med overenskomna 20 °/0/₀.³ Utråkningen blir således foljande :⁴

1. Ølsted, 1284. Kapitalvårde = 10 mk den. =2 mks = 16
ore s; Avgift = 1,33 ore sad; Totalavgift = med 20 % reducerad
avgift = 1,06 ore sad = 2,39 ore s; Kapitalisationsfaktor = 7.

2. Hedensted, 1299. Kapitalvårde = 2,27 mks = 18,2 ore s;
Avøift =¦ II35e ore sad; Tctalavgift — 1,20 uie såu = 2,70 ore s;
Kapitalisationsfaktor = 7.

3. Tiilst, c:a 1315. Kapitalvårde = drygt 30 mk den.; Avgift=

---

1 Att Rasmussen uppfattar ett pris av exempelvis 3 mks for 1 mkg jord i AB såsom en mycket låg ansåttning, har sin grund dåri, att han, i full enlighet med hårskande uppfattning, likståller det nåmnda området med den jydska lagens mkg jord, som ju från teoretisk synpunkt bor uppvisa ett varde av icke mindre an 8 mks (Guldvardering I, not 1 på s. 434). ÅB:s låga prissåttning på marken guld jord utgor i sjålva verket en bekråftelse på att 1 mkg i denna kalla och i jydska lagen, såsom tidigare framhållits (Guldvardering I, 430), icke åro jåmforliga storheter.

2 Guldvardering I, 417 f.

3 C:a 20% av ÅB:s avgift torde ha utgjort kyrkliga onera (se ovan s. 735). Uppmarksammas bor, att enligt de definitioner, som mcddelats, avgiften år det vidare och totalavgiften det snåvare begreppet.

4 Till utgångspunkt for beråkningen tagas Rasmussens sifTeruppgifter i I, 133 f. och 11, 61, tab. 14.

gift=2,25 ore sad; Totalavgift = 1,80 ore sad = 5,u mk den.;
Kapitalisationsfaktor = drygt 6.

4. Begtrup, c:a 1315. Kapitalvårde =16 mk den.; Avgift =
0,87 ore sad; Totalavgift = 0,70 ore sad = 2,00 mk den.; Kapitalisationsfaktor
= 8.

Vid de utråkningar, som berora Tiilst och Begtrup, har jag anlitat kalians relation 14 ore sad = c:a 40 mk den. (S.R.D. VI, 431). I den tidiga uppgiften från år 1284 har jag satt 1 mks = 5 mk den. I de båda forst nåmnda fallen har jag råknat med att Imk annona skulle ha betingat ett pris av 222²/₄ mks. Det hypotetiska, for tiden omkring år 1315 gållande sambandet 1 mks = 10 mk den. har icke behovt utnyttjas. Det år val onodigt att tillågga, att samtliga resultat maste anses vara mycket ungefårliga.

Som synes komma de fyra beråknade kapitalisationsfaktorerna
i nårheten av den jydska lagens teoretiska varde 8.

Resultalet av undersokmngen har biivit, all de bttraktade kapitalvardena i AB ha statt i narmaste samband med akerarealernas storlek och de jorden palagda arliga avgifterna. Mycket stark ar ocksa korrelationen mellan de namnda vardena och de i kalian refererade utsadesmangderna. Det vill alltsa synas som om AB: s jyllandska kapitalvarden skulle ha grundats pa en verklig bonitering av jorden.

Ovisst år hur man skall tolka den tidigare anforda uppgiften om att 16 mk den. skulle ha utgjort ett normalvårde for 1 mkg jord i ÅB.¹ Måhånda har C, A. Christensen rått, då han menar, att det hår har varit fråga om en teoretisk ansåttning med anor från en gangen tid?

Tack vare den omståndigheten att århuskanikerna hade jordagodsi våstra Sjålland, meddelar ÅB några upplysningar om tillåmpade priser på sjållåndsk skyld jord. Sålunda har 1 ore skyldjordi såvål Starreklint som Forsinge åsatts ett kapitalvårde av 30 mk den. (i det forstnåmnda fallet alternativt med 24 mk den.; termen år hår »inter cognatos«, eljest »inter extraneos«). Denna vårdesåttning bor vara fullt jåmforlig med dem, som avse den jyllåndska mkg jord, eftersom vid ifrågavarande tidpunkt 1 ore

---

1 Guldvårdering I, 440 med not 1.

skyldjord på Sjålland hade sin direkta motsvarighet i 1 mkg jord
på Jylland.1

Enligt Aakjærs undersbkningar omfattade 1 ore skyld jord i Starreklint och Forsinge resp. 17,1 och 7,16 d.t land.² Det forrå området har alltså tydligen varit mera våluppodlat an det senare, en slutsats, som forstårkes av det faktum, att kalian nyttjar verbalformerna seminatur och seminantur om Starreklints utsåde, medan Forsinges har erhållit beståmningen potest seminari. Aakjærs nåmnda ytangivelser stå i basta bverensståmmelse med håndskriftens uppgift, att utsådesmångderna per ore skyldjord råknat ha varit drygt 2 ore annona resp. I ore annona i de ifrågavarande

Starreklints årliga avgift var 40 mk den. och Forsinges 20 mk den. Men då den forrå var en, som »solebat solvi«,³ bor densamma, med hånsyn till penningvårdets fortskridande fbrsåmring, tånkas vara något, kanske icke ovåsentligt hogre vid det tillfålle, från vilket de ovriga kålluppgifterna hårrora, eller år 1313. Starreklints område kan, utan risk for storre avvikelser, anses ha motsvarat 12*/₂ ore skyld jord, medan Forsinges arealvårde, 10 ore skyldjord, år direkt utlåsbart ur kalian.⁴

Med hånsyn till uppodling, utsådesmångder och årliga avgifter bnrHp, tycker man, 1 ore skyldjord lia jjeLiugal ett åtminstone dubbelt så hogt pris i Starreklint som i Forsinge. Det år dårfor mycket forvånande, att de båda skyldorena jord ha kunnat upptagas till lika varde i håndskriften.

Åtskilliga forskare ha iakttagit det hår anmårkta fbrhållandet ,⁵ men ingen av dem har kunnat utrbna orsaken till den påtagligadisproportionen. Fbrutsatt att det angivna kapitalvårdet, 30 mk den., icke har varit en ren schablon, maste man ju antaga,

---

1 G uld vårdering I, 426.

2 Aakjær kom., 454 f. resp. 518.

3 Detta ar Rasmussens iakttagelse (I, not 1 på s. 136).

4 I likhet med Rhamm (413) jåmstiiller jag ett omtalat ornum i Starreklint med 1 2 ore skyldjord. — Vad betråffar kalians upplysningar om Stan-eklint og Forsinge se S.R.U. VI, 423, 424.

5 Set. ex. Rhamm, 413 f., 41G ft.

att någon for oss obekant omståndighet har utovat inflytande på de nåmnda prissåttningarna i Starreklint och Forsinge. Ty under i ovrigt lika omståndigheter maste sjålvfallet ett storre område med hogre avkastning vara vårdefullare an ett mindre område med lågre avkastning.

Med anvåndning av exakt samma beråkningsmetod, som vi tidigare tillåmpat på de jyllåndska byarna (alltså inklusive två reduktionsforfaranden), beståmma vi nu de ideella kapitalvårdena och kapitalisationsfaktorerna for de båda byarna Starreklint och Forsinge. Starreklints kapitalvårde per 12 d.t land utråknas till 2,34 mks (alternativfallets varde år 1,87 mks), Forsinges till 5,59 mks. Det forrå kapitalvårdet år av samma storleksordning som for de tidigare studerade byarna på Jylland, medan Forsinges siffra synbarligen år påtagligt hbg.

Om Starreklints kapitalisationsfaktor kan endast utsågas, att den icke har uversligil våiueL 12 (icsp. 9,5 i altcrnativfallct). I denna uppgift kan icke ligga något anmårkningsvårt. Men Forsinges motsvarande angivelse visar sig vara lika med 19, ett fbrvånande hogt belopp. Tydligen år det detta sistnåmnda gods, som intager en sårstållning bland de sex, som vi haft anledning att specieilt uppmårksamma.

Det till buds stående kållmaterialet har, sårskilt for Sjållands vidkommande, varit till omfanget starkt begrånsat och i viktiga avseenden mindre upplysande. Det torde dårfdr knappast vara tillborligt att på en sådan grundval gora några mera ingående jåmforelser mellan jordpriserna inom ostra och våstra Danmark vid det betraktade tillfållet. Endast den diskutabla uppgiften från Forsinge kan åberopas till stod for åsikten, att det sjållåndska skyldoret i genomsnitt skulle ha vårderats hogre an den jyllåndska marken guld. For den håndelse, trots allt, en sådan uppfattning skulle vara riktig, representerar den dock intet unikum, enår Rasmussen har givit belågg for att en tunna hårdsåd har kunnat motsvara en storre odlad areal på Jylland an på Sjålland år1682.¹

Redan från bbrjan kunde man vånta sig, att foråndringarna i
kapital varden och avgifter under hela det betraktade tidsintervalletskulle

---

1 Rasmussen I, 134.

valletskulleforlopa i stort sett jåmsides och att kvoten dememellanskulle framtråda såsom en relativt konstant storhet. I sjålva verket ha vi ju också erfarit, att den jydska lagens kapitalisationsfaktorhade full aktualitet åven vid tiden for ÅB (se ovan s. 747). Slutsatsen står likaledes i basta bverensståmmelse med de av Christensen vunna resultaten, och han utsåger sålunda direkt,att kapitalisationsfaktorn har variL oforåndrad genom det 13 :e och 14 :e århundradet.¹ Det foreligger all anledning till att helt inståmma i detta Christensens uttalande, givetvis med forbehållfor av mera tillfålliga omståndigheter fbrorsakade fluktuationer.

Biskopstionde och fullutsäde.

Till sist några ord om de betydelsefulla undersokningar, som Aakjær nyligen slutfort och vilka berora avgifter till kyrka och biskop i Ribe Oldemoders och roskildebokens sockenlistor. Resultaten ha utforligast framstållts i nåmnda forfattares Kirkeafgift samt Korntiende I och 11, men gå i princip tillbaka på Plov, 280 f., och Aakjær kom., 463 ff.

En av Aakjaers viktigaste slutsatser ar, att fran 1 mk skyldjord
pa Sjalland har utgatt 1/10 mk sad i arligt biskopstionde.2 Eftprcnm
cV^rlHrnorl/on inrrl Jior mntcvorot O ttilt- corlccloriH 3 J)liT"
fran varje mk sadesland harrorande beloppet 1/20 mk sad. Det
sjallandska biskopstiondet har foljaktligen utgjort 1/20 av fullutsadet.
Detta faktum har ocksa bekraftats av Aakjser i Kirkeafgift,
not 4 pa s. 47.4

Att sålunda biskopstiondet har representerat 1/20 av den totala

---

1 Christensen, 456.

2 Aakjær kom., 464; Korntiende 11, 184. Såsom Aakjær har påvisat, galler den anforda relationen — for att anvånda kalians eget uttryck — antiquitus, underforstått »i den gamla goda tiden« och narmare bestiimt, under senare delen av det 13 :e århundradet. Se Korntiende I, 437, 447, 448; 11, 208.

3 Korntiende I, -4.50 f. Detta samband har utan tvivel Ligt giltighet vid den tidpunkt, fran vilken de ifragavarande meddelandena harrora.

4 Det framgår ur sammanhanget, att det tionde'¹, som Aakjær har talar om, ar biskopstiondet.

utsådesmångden, maste uppfattas såsom en hogst mårklig omståndighet.Enligt allmån mening har ju samma biskopstionde beråknats som 1/₃₀ av avgrodan.¹ Ur dessa samband foljer automatisktoch ofrånkomligt, att fullutsådet har varit 2/₃ av hostutbytet.Men enligt regeln om »3 fold«² skall det faktiska utsådet utgora endast 1/₃ av samma hostutbyte. Den intressanta slutsatsenblir då, att det faktiska utsådet tydligen har motsvarat fullutsådetshålft.

Anmårkas bor vidare, att vi ha full rått att likstalla det verkliga
utsådet och den årligen utgående avgiften. Ty båda dessa
storheter ha teoretiskt utgjort 1/3 av hostutbytet.3

Underlaget for den sjållåndska skyldtaxationen har således icke,
såsom man hittills trott,4 varit hela fullutsådet, utan i stållet halva
detta utsåde.

Resultatet utgor en direkt foljd av det av Aakjær hårledda, enligt min mening odiskutafcla sambandet, i kombination med vissa allmånt erkånda, huvudsakligen från Ribe Oldemoder håmtade

Foljande exempel klargor den nya situationen. Såsom angavs omfattade 1 mk skyldjord på Sjålland 2 mk sådesland och har sålunda påfordrat ett teoretiskt totalutsåde av 2mk sad (annona). Biskopstiondet från ett sådant område har enligt Aakjærs undersokningutgjort 1/₁₀ mk sad. Då sagda tionde skall representera 1/₃₀ av hostutbytet,⁵ maste detta sistnåmnda faststållas till 3mk sad. Enligt principen om »3 fold« har det faktiska utsådet således utgjort 1 mk sad och ftiljaktligen uppvisat samma storlek som fullutsådets hålft. Också den årliga avgiften har varit 1 mk. Alia uppgifter harmoniera val med varandra i denna teoretiska tankekedja,vårs

---

1 Se bl. a. Korntiende I, 447.

2 Allmånt bekant år, att man vid ifrågavarande tidpunkt råknade med ett trefaldigt utbyte av den spannmål, som såddes. Set. ex. Korntiende I, 447.

3 Att avgiften har motsvarat 1/₃ av avgro'dan, vitsordar bl. a. Ribe Oldemoder; jmf. med Korntiende I, 446.

4 Den enda forskare, som kommit den nu framforda uppfattningen nåra, år Erslev (28 f., 139 f.).

5 Se de overstå raderna på denna sida.

kedja,vårssaknade lank, sambandet mellan biskopstionde och
fullutsåde, ståilts till fbrfogande genom Aakjær, utan att dock
denne forskare dragit de yttersta konsekvenserna av sitt resultat.

Den nya synpunkten står i utomordentligt god overensståmmelse med de uppgifter, som redovisas i ÅB. Jag erinrar om att det teoreliska vårdet for denna kållas fullutsåde var 2a2^a/₃ ore sad eller 2,67 ore sad, råknat per 12 d.t land och år (s. 737). Dårest, såsom vi funnit, det faktiska utsådet skall utgora hålften av detta belopp, blir sistnåmnda utsåde ll^ ore såd eller 1,33 ore sad. Lika stor maste den årliga avgiften ha varit. I sjålva verket utgjorde den ur kalian beråknade genomsnittsavgiften 1,34 ore sad (s. 730). En mera perfekt overensståmmelse torde icke kunna påfordras.

Rent allmånt kan således med mycket hog grad av såkerhet uttalas, att avgiftens ideella belopp har varit lika med fullutsådets hålft. Detta betyder bl. a., att de 1 mk sådesland pålagda årliga utskylderna kunna från teoretisk synpunkt faststållas till 1/₂ mk såd eller 4 ore såd. Att såd (annona) i sådana sammanhang som det foreliggande maste beteckna korn, har upprepade ganger framhållits i det foregående.

Vi åro nu i tillfålle att meddela en formell bekråftelse på ett tidigare erhållet resultat. Den ideella avgift, som årligen utgick från 12 d.t. land iÅR v?r il/i1/ nrp korn. Tre panser detta bclopD, eller 4 ore, var utgården från 1 mk sådesland i samma kålla. Slutsatsen blir, att ÅB:s mk sådesland bor ha omfattat 3 ganger 12 d.t land eller 36 d.t land. Uppgiften på s. 739 har dårmed blivit verifierad.

Av de forvånansvårt goda bekråftelserna får låsaren dock icke draga slutsatsen, att de erhållna sambanden skulle ha en så oinskrånkt giltighet, att de giva aritmetiskt riktiga uttryck for forhållandena inom varje by for sig. Men de fylla den viktiga uppgiften att i stora drag återspegla den situation, som har forelegat i verkligheten.

Att de uppgifter, som hårrora från RB:s sockenlista och från ÅB, i så hog grad låta sig underordna de fråmst i Ribe Oldemoder antecknade huvudreglerna, får tydligen sin nårliggande forklaringi att de tre nåmnda kållorna åro ganska nåra samtidiga. Av

betydande intresse maste dårfor vara att under soka, om principernai
fråga ha haft en så stor råckvidd, att de också låta sig
forena med sådana upplysningar i RB, som åro av senare datum.

Vi funno nyss, att den ideella årliga avgiften från 1 mk sådesland var 4 ore korn. Från 1 mk sjållåndsk skyldjord bor alltså ha utgått det dubbla beloppet, 8 ore korn, och från 1 ore skyldjord 1 ore korn. RB:s genomsnittliga, från 1 ore skyldjord hårrorande avgift uppgick emellertid endast till c: a 2/₃ av det sistnåmnda beloppet eller nårmare beståmt till 0,65 ore sad (s. 740). Hår framskymtar återigen den av C. A. Christensen påvisade nedgangen i utskylderna, mårkbar under det tidsintervall, som ligger mellan ÅB och RB.

Allmånt har antagits, att orsaken till de fallande avgifterna har varit en minskning av den odlade arealen. Av de anforda siffrorna att doma torde man våga det visserligen på en grov uppskattning viiande uI talandel, aLi den effektivt l>rukadc jorden i RB endast har utgjort vidpass 2/₃ av den motsvarande ytan i ÅB. Sistnåmnda kållas årliga avgift var lika med det totala utsådets hålft. For RB: s del maste man således kalkylera med att den faktiskt utgående avgiften nårmast har motsvarat fullutsådets tredjedel. Men denna Iåga ansåttning har sin grund i de sårskilda omståndigheter, som anforts. Det teoretiska vårdet år fortfarande fullutsådets hålft.

Fåstebondernas årliga avgift har dock icke varit någon konstant storhet. Den har enligt kånda exempel faststållts till 1/₃ av det faktiska skordeutbytet och foljaktligen varit beroende av det från år till år såkerligen hbgst variabla skordeutfallet. Åven bondens behållna del av avgrodan maste av samma orsak ha våxlat i storlek. Dåliga skordeår maste dårfor ha satt skattebonden i en såmre stållning, goda skordeår i en båttre.

Den av åtskilliga forskare understodda uppfattningen om att avgiften skulle ha varit lika stor som hela fullutsådet, forefaller mig att vara tåmligen orimlig. I varje fall år det lått att genom ett exempel visa, att ett sådant antagande icke låter sig forena med tanken på att ett jordbruk kunnat vara, låt oss saga till halftenuppodlat. Vi forestålla oss att så har varit fallet betråffande

ett område om 2 ore sjållåndskt sådesland. Fullutsådet har då varit 2 ore (korn), det faktiska utsådet 1 ore och det normala hostutbytet (3 fold) 3 ore. Av detta sistnåmnda maste bonden lågga undan 1 ore till utsåde for nåsta års skord, varefter terstoden,2 precis skulle råcka till for att betala avgiften, dårest denna uppginge till fullutsådets belopp. Intet skulle sålunda bliva over for jordbrukaiens eget behov. Hur kan man infor ett dylikt utslag forklara tvåvångsbruket?

Den foregående utredningen har givit vid hånden, att den teoretiska normen for det faktiska utsådets storlek har varit fullutsådets hålft. I sjålva verket år det svårt att i ÅB, den urkund, dår upplysningarna åro mest entydiga, utpeka ett enda exempel, som medfor ett klart avsteg från den angivna regeln. Ty i de fall, då i kållan antecknade utsådeskvantiteter åro påtagligt storre ån de beråknade, återstålles nåstan alltid jåmvikten genom ett i texten infogat potest eller possunt seminari.₁

Vi aterga nu till RB. Rhamm har papekat, att denna kalla tycks identifiera de bad a begreppen in censu och in semine, och Erslev har framhallit, att in semine endast tillfogas utsadesuppgifterna,da det verkliga utsadet starkt avviker fran censusangivelsen .² Tidigare har Velschow gjort en liknande iakttagelse och fmmfnrt Hpn meningen, att 1 ore in ccnsu, 1 crc in scminc och 1 ore i arlig avgift vore att uppfatta sasom tre olika uttryck for en

---

1 Jmf. med sammanstållningen på s. 737, i vilken emellertid vissa narmare angivna byar utgora sårfall. Sålunda maste, av skal, som tidigare framforts, de från byarna Kysing, Havreballe, Kolt och Aarslev hårrorande utsådeskvantiteterna halveras. Det teoretiska belopp, varmed listans angivelser skola jåmforas, ar ll¹ _/3 ore korn eller 1,33 ore korn. Behovliga upplysningar over de av kållan i sammanhang med utsådet brukade verbalformerna kunna utvinnas ur Rasmussens uppstållning i I, 122 f. Undersokningen kommer att giva vid hånden, att i endast 4 av 22 betraktade byar driftsutsådet otvetydigt har varit storre ån fullutsådets hålft och att i endast en av dessa (Egaa) avvikelsen år mera påfallande. Observera också ett motsvarande resultat vad betråffar de båda mindre gårdarna, tillhorande distriktet Viskinge (Guldvårdering 11, 523 f.).

2 Rhamm, 3(iof., 363; Erslev, 30 f.

och samma foreteelse.¹ I sjålva verket år det lått att iRB konstatera,att den situation, som maste anses vara denna kållas huvudfall, val karakteriseras genom de tre nåmnda forskarnas uttalanden.

I det på s. 751 behandlade teoretiska exemplet, avseende 1 mk sjållåndsk skyldjord, var totalutsådet 2 mk (annona), det verkliga utsådet 1 mk och den årligen utgående avgiften likaledes 1 mk. De tre kvantiteterna: skyldvårde, faktisk utsådesmångd och rlig utgora således alia 1 mk. På ett mera tydligt sått kan val knappast det från Velschow hårrorande, nyss återgivna 120 år gamla uttalandet fmna sin bekråftelse.

Identifikationen kråvde emellertid med nodvåndighet, att det i kalian forekommande begreppet »in semine« sattes i forbindelse med det verkliga utsådet, icke med det absoluta. Slutsatsen maste dårfor bliva, att RB, helt i likhet med ÅB, har redovisat det s.k. årliga utsådet. Harmed har jag tagit stailning i en gamiual tvistefråga.

RB:s och ÅB:s skattesystem ha sålunda tydligcn varit helt likartade, och båda ha grundats på de principer, som fått sitt klaraste uttryck i Ribe Oldemoders uttalanden. Val kunna vi i RB konstatera ett antal avvikelser från de angivna reglerna, men dessa erhålla sin naturliga forklaring genom en hånvisning till den krissituation, som vi tidigare dryftat.

Det faktum, att såvål ÅB som RB redovisat driftsutsådet, maste foranleda frågan, hur ovriga medeltida urkunder ha forhållit sig på denna punkt. Ett beståmt svar hårpå torde endast kunna låmnas efter en ingående undersokning, vilken tagit hånsyn till samtliga hithorande kålluppgifter.

For vår del skulle det vara av sårskilt intresse att få ett avgorandetill stand vad betråffar det tidigare studerade sjållåndska området Viskinge. Rhamm har påvisat, att en uppgift om ett dår befintligt ornum maste ha åsyftat driftsutsådet.² Men det återstår

---

1 H. M. Velschow, De institutis militaribus Danorum regnante Yaldemaro secundo (1831), 81 f.

2 Rhamm, 338.

att avgora, om detta exempel giver uttryck for den allmånna
regeln eller om det skall uppfattas såsom ett undantagsfall.

Sammanfattningsvis kunna vi uttala, att de resultat, som Aakjær avvunnit RB:s sockenlista, ha låtit sig bringa i fullståndigaste overensståmmelse med ovriga kållors vittnesbord och att de framlagda synpunkterna i icke ringa grad ha bidragit till att oka overskådligheten på det ifragavarande området. De ur listan utlåsbara biskopstiondena ha uppvisat just den genomsnittsstorlek, som teorien kraver. Under sådana omståndigheter blir man åtskilligt fbrvånad, då man finner, att C. A. Christensen har framfort den uppfattningen, att de ifragavarande storheterna icke alls skulle utgora biskopstionde utan i stållet cathedraticum.¹

Christensens arbeten utmårkas ståndigt av strång folj driktighet, och det vore dårfor utsiktslost att soka beslå honom med någon felaktighet i tankegangen. På en punkt synes det mig emellertid, som om hans framstållning denna gang skulle sakna den sedvanliga skårpan, och det faller sig dårfor naturligt att såtta in kritiken just på detta stalle.

I RB:s sockenlista II forekommer en omdiskuterad huvudsumma, vilken bevisligen maste ha ditsatts senare an omkring år 1330. Sedd från Christensens utgångspunkt låmnar denna summa pn lnHjrekt upplysning om den ornråkningskurs mellem penningar och silver, som nedskrivaren har anlitat vid summationen. En kontrollråkning visar, att det ifragavarande kursforhållandet har varit 4:1 eller mojligen 5:1 (resultatet kan icke angivas exakt, enår listan år ofullståndig, och kalkylen dårfor maste få formen av en extrapolation). Sjålv anser Christensen, att den troligaste kursen har varit 4:1 (»eller deromkring«; jmf. med Sognelister, 573). Mycket mårkligt år nu, att vid den tidpunkt, från vilken den ifragavarande summan hårror, råknades c:a 10 mk penningar pa 1 mk silver (se ovan s. 744 samt Sognelister, 573).

Givetvis har Christensen icke låmnat det hår patalade forhallandetoanmårkt

---

1 BetråfFande C. A. Christensens uttalanden i fragan se festskrift til Erik Arup (1946), 118 ff., samt J)e to sognelister i Roskildebispens jordebog (i fortsåttningen kailad Sognelister), Hist. Tidsskr., lir. 111, 509^—582.

landetoanmårktutan presterar foljande forsok till forklaring: »Paa et eller andet tidspunkt omkring 1330 har man derfor paa en af de aarlige synodeforsamlinger, hvor præsterne indbetalte deres cathedraticumsydelse til deres gejstlige overhoved, bispen, maattettage stilling til, i hvilket forhold de nye mønter skulle staa til de gamle takster. Var man her gaaet ud fra den danske mønts slutkurs, ja, saa var det bispen, der havde haft hele tabet og præsterneden fulde gevinst af møntforringelsen. Det omtalte kursforhold4:1 viser derfor blot, at bispen har opnaaet en fordelagtigereomregning af taksterne end til den danske mønts slutkurs. Om han har kunnet diktere deres kursforhold, eller om han har maattet forhandle med præsterne herom, ved vi ikke, ejheller om præsterne ogsaa har haft deres gevinst. Dette ville de have haft, dersom taksterne var fastsat omkr. 1240, men det er ørkesløst at drøfte dette. Hovedsagen er, at jeg ikke kan anerkende, at summa universalis er en hindring for opfattelsen af listen som en caihedraticumsliste«.(Sognelister, 573 f.).

Christensen har hår återigen givit ett uttryck for sin lsklingstanke; den fasta stommen i medeltidens ekonomiska statsoch samhållsmaskineri har varit de formella kursforhållandena, vilka med den mest beundransvårda obojlighet ha motstått den forbirusande inflationsstrommens starka sugning. Vid något foregående tillfålle har jag haft anledning taga stållning till ett liknande yttrande av Christensen och dårvid reagerat på det beståmdaste (Guldvårdering I, 441). Visst år, att man med denna Christensens metod, i vilken tiden ingår som en fjårde dimension, kan forklara mangt och mycket, som eljest forefaller motsågelsefullt, men i och for sig ligger ingen styrka i ett resultat, som maste skjutas 50 år fram eller tillbaka i tiden for att passa ihop med ett annat, dåremot stridande. Slutsatsen maste alltså bliva: den meddelade forklaringen år i sin huvudtanke mojlig, men dårfor icke trolig.

Tillåggas bor, att de talsamband, som Aakjær hårlett ur RB: s sockenlista, åro av den beskaffenheten, att de icke kunna negligeras.De sammanbinda listans mark-dre-tal med sockenarealerna på ett sådant sått, att man icke råttvisligen kan forneka, att

bakom dem ligger en realitet. Och då relationen brister i t. ex. Ods hårad, går detta båttre att forklara från Aakjærs an från Christensens utgångspunkt. Allt som allt hyser jag dårfor icke det ringaste tvivel om att den av Aakjær givna tolkningen maste vara den riktiga.

Dåremot har Christensen hela ratten på sin sida, då han betonar, att de av Aakjær hårledda relationerna icke kunna vara exakta samband. Men har Aakjær sjålv trott detta? Oavsett om så har varit fallet eller icke, har jag den beståmda uppfattningen, att Aakjærs siffror åro »råddade åt bebyggelsestatistiken«. Ty ett material, som skall behandlas statistiskt, behover icke innehålla idel exakta storheter. Man kan också kalkylera med approximativa tal. Ungefårliga resultat sakna icke alltid intresse.

Såsom tidigare anmårkts (s. 734) har plenum subsidium episcopi på Jylland utmåtts enligt en dubbelt så hog taxa som decima episcopi på Sjålland. Den forrå avgiften utgick nåmligen med 1 mk sad per 480 d.t land, den senare med samma kvantitet per 960 d.t land.¹ »Fullt understod till biskopen« kan dårfor icke ha utgjorts av biskopstionde allena, utan maste ha innehållit någon ytterligare beståndsdel (kanske ett kyrkotionde ?), av samma storleksordning som den forstnåmnda tungan.

De inforda idealiserade vårdena ha bidragit till att oka overskådlighetenoch underlåtta systematiseringen av det brokiga stoffet. De ha allt efter omståndigheterna med hogre eller lågre grad av tillnårmelse givit uttryck for de faktiska rcaliteterna. Bast ha de fyllt sin uppgift vid tiden for kung Valdemars jordebokoch den jydska lagen; en sjålvklar foljd, eftersom de fråmst ha dessa kållor att tacka for sin tillkomst. Men åven for ett senare

---

1 Korntiende 11, 184 f. Aakjær och jag ha olika uppfattningar om den teoretiska storleken av 1 mk sådesland på Jylland. Att Aakjær på anfort stalle later 48 d.t sådesland (har ville jag ha siflran 3G) motsvara 1 marca terre in semine, har emellertid intet inflytande på de i texten återgivna ideella sambanden.

tidsavsnitt ha de visat sig vara anvåndbara; de ha bildat låmpliga jåmforelseobjekt och representerat fasta hållpunkter i den teori, som givits och vårs åndamål har varit att urskilja några våsentligadrag i en komplicerad, ståndigt fortlopande och rikt skiftande ekonomisk utvecklingsprocess i det medeltida Danmark.

Resumé. Die mittelalterlichen dänischen Einheiten zur Abschätzung der Ackererde mit besonderer Rücksicht auf Gold- und Skyldschätzung während der Waldemarschen Zeit.¹

Bei seinem Studium der Ledingsparagraphen des jiitlåndischen Gesetzes aus dem Jahre 1241, ist Professor Sture Bolin zu dem Ergebnis gekommen, daß jeder altdånische havne (Ruder) dem Staate 2 Marken Silber in jåhrlicher Steuer gezahlt hat. Dazu ist, wenn ps sirh nm Pachterde handelt, noch eine Mark hinzuzulegen, welche dem Grundbesitzer zufallen soli. Diese »Dreimarkenregel« hat sich in der Praxis sehr gut bewåhrt, indem sie vielfach beståtigt worden ist, von Bolin fiir Jiitland und Schonen und von mir fiir Halland und Femern.

In der vorliegenden Abhandlung håbe ich zu beweisen versucht, daß das Steuersystem des jutlåndischen Gesetzes der Dreimarkenregel vdllig untergeordnet ist. Die Spriinge im Maßstabe der Steuern haben nur die Teilposten beeinflußt, nicht die gesamte Summe. Die jåhrliche Gebiihr zum Staate hat immer 2 Marken Silber pro Havne betragen.

Eine wichtige Folge der neuen Auffassung ist, daß in dem behandelten Falle der Kapitalisierungsfaktor, d. h. der Quotient zwischen Kaufsumme und jåhrlichem Einkommen, den Wert 8 haben muß. Friiher hat man angenommen, daß die erwåhnte Zahl 24 sei.

Betrefls der innersten Bedeutung der seelåndischen Skyldschåtzung (skyld = census = Schuld) haben die Forscher verschiedene Meinungen zum Ausdruck gebracht. Es ist mir gelungen die Zahl der Argumente zu erhohen, die fiir die Ansicht sprechen, daß der tiefste Grund fiir die genannte Erscheinung, die Pacht ist.

Von Jiitland sind zwei Goldschåtzungen bekannt und folglich
auch zwei Marken Gold Erde. S. Aakjær hat bewiesen, daß das
Flåchenverhåltnis dieser beiden Marken 8:3 gewesen ist. Friiher

---

1 Alle notigen Auskiinfte iiber angewandte Fachliteratur sind auf den Seiten 397 und 398 in Historisk Tidsskrift, 11 række 111, zu erhalten.

hat man gemeint, daß der Ausdruck antiqua estimacio, der in dem Erdbuche Konig Waldemars und in demjenigen der Domherren in Aarhus vorkommt, auf die großere der beiden erwåhnten Marken hindeuten wiirde. In meiner Schrift håbe ich indessen die ganz entgegengesetzteAnsicht ausgesprochen und sie nåher zu begrunden versucht.

Es scheint mir, daß S. Aakjær mit vollem Recht den idealen Flåchcninhalt der seelandischen Marken Lerra in censu und terra in semine auf bzw. 96 und 48 dånische Tonnen Land veranschlagt hat (eine danische Tonne Land = 55,16 Ar). Ich glaube doch, dai3 gerade wåhrend der Waldemarschen Zeit, das Areal des letztgenannten Bereiches eher 40 Tonnen Land gewesen ist. Schon lange ist bekannt, daß die Mark terra in censu auf Falster und Lolland nur die halbe Große der gleichgenannten Einheit auf Seeland ausmacht.

Meiner Meinung nach ist der theoretische Umfang der großeren
Mark Gold Erde 32 Tonnen Land und die entsprechende Zahl
der kleineren Mark Gold Erde 12 Tonnen Land.

Der Havne diirfte auf Jutland drei Marken Gold (im Sinne des jiitlåndischen Gesetzes) und auf Seeland einer Mark terra in censu entsprochen haben. Sein theoretischer Flåcheninhalt muß deshalb in den beiden genannten Reichsteilen 96 Tonnen Land sein.

Gewiße Grunde stiitzen die Ansicht, daß das jiitlåndische Pflugland — ein bedeutungsvoller BegrifT in dem jiitlåndischen Gesetz — seine annåhernde Entsprechung in der großen Mark Gold Erde von 32 dånischen Tonnen T.anrl hat

Ein in Waldemars Erdbuch erwåhnter debitus modius håbe ich
mit einer von Aakjær nachgewiesenen, alterer Skyldschåtzung auf
den dånischen Inseln in Beziehung gesetzt.

Ein Ausdruck, der stets in den Saatangeben der mittclalterlichen Quellen vorkommt, ist annona mit der Bedeutung Korn (jåhrlicher Betrag). Ich håbe versucht, eine nåhere Erklårung des Begriffes 1 Mark annona zu geben, die mit der Art der Quellen, diesen Term zu gebrauchen, übereinstimmt. U. a. håbe ich betont, daß, wenn auch die Mark annona ganz und gar aus Hafer bestanden hat, so darf sie nicht ohne weiteres der Hafermark gleichgesetzt werden.

In meinem Versuch, die Ergebnisse meiner Untersuchungen in Beziehung zu setzen zu denjenigen, die bei der Bearbeitung eines etwas spåteren Zeitabschnittes hervorgegangen sind, håbe ich einen Überblick iiber die entsprechenden Verhåltnisse wåhrend des 14. Jahrhunderts gemacht, so wie sie namentlich in den Arbeiten von Poul Rasmussen und C. A. Christensen vorliegen.

In den letzten Abschnitt der Schrift, der Biskopstionde och fullutsåde (Bischofzehnte und Vollaussaat) betitelt ist, håbe ich an ein aktuelles Thema angekniipft, dal3 neulich in Historisk Tidsskrift besprochen worden ist, wobei die dånischen Forscher S. Aakjær und C. A. Christensen ihre Ansichten kundgegeben haben. Ich mache geltend, dafi die von Aakjær gewonnenen Hauptergebnisse bestimmt dafiir sprechen, daC die Unterlage der mittelalterlichen dånischen Saatschåtzungen nicht die ganze Vollaussaat, sondern nur die Hålfte dieser Aussaat, gewesen ist.

In Zusammenhang hiermit schneide ich die Frage an, ob die Saatangaben der Quellen regelrecht auf die Betriebsaussaat oder auf die Gesamtaussaat hindeuten. Ich bin der erstgenannten Ansicht beigetreten, wenigstens was die Erdbiicher der Domherren in Aarhus und des Bischofs in Roskilde von beziehungsweise ca. 1315. und ca. 1370 betrifft.