De medeltida danska jordvarderingsenheterna med sarskild anknytning till guldvardering och skyldtaxation under valdemarstiden¹.

I

Guldvårdering och skyldtaxation tillhora några av de mest omdebatteradeforeteelserna
inom dansk medeltidshistoria. Ett
skarpsinnigt och modosamt arbete har av forskningen nedlagts
for att ltisa de problem, som sammanhånga dårmed. Trots detta
år det ingen lått sak att skapa sig en enhetlig bild av de ifrågavarandefenomenens
verkliga innebord, eftersom de från olika
hall framfbrda åsikterna och uttalandena ofta ha lopt vitt i sår.
Orsakerna till de divergerande meningarna åro delvis ofrånkomligaoch
bottna i sakens egen natur. Lagbundenheter saknas
ingalunda; bårande principer kunna framstållas, och teser kunna
formuleras. Men man iakttager ståndigt, hurusom utvecklingen
har medfort avvikelser från de en gang faststållda normerna.
Sjålva verkligheten framtråder dårfor såsom komplicerad och

1 Forkortningar: mk = mark; mkg = mark guld; mks = mark silver; ore s = 6re(n) silver; ort = ortug(ar); ort s = ortug(ar) silver; den. = denar(er) = penning(ar); den. s = penning(ar) silver; d.t = senare dansk sådestunna; valdv = valdemarsvikt; jyllv = jyllandsvikt; KVJ = kung Valdemars jordebok; RB = roskildeboken; ÅB = århusboken; Aakjær = Kong Valdemars Jordebog, ed. S. Aakjær, (Kph 1926_—43); Aakjær inl. (kom.) = inledningen (kommentaren) till samma verk; Maal = S. Aakjær, Maal, Vægt og Taxter i Danmark, Nord. kultur XXX (1936); Plov = S. Aakjær, Plov og Havne, Juristforb:s Med Lov skal Land bygges (Kph 1941); Kirkeafgift = S. Aakjær, Kirkeafgift og Kirketiende i Ribe Stift 1321—1682, Fortid og Nutid, XVI, hæfte 1 (1945); Korntiende I - S. Aakjær, Korntiende og kornareal i det 14. århundrede, Hist. Tidsskr. (Danm.), 11 r. II (1949); Korntiende II = fortsiittningen på niimnda skrift, HTD 11 r. 111 (1950); Arup = E. Arup, Leding og Ledingsskat, Hist. Tidsskr. (Danm.), 8 r. V (1914); Bolin — S. Bolin, Hallandslistan i kung Valdemars jordebok, Scandia, bd 2, håfte 2 (1929); Ledung — S. Bolin, Ledung och frålse (Lund 1934); Christensen = C.A.Christensen, Nedgangen i landgilden i det 14. aarhundrede, Hist. Tidsskr. (Danm.), 10 r. I (1930); Ledingssatserne = C. A. Christensen, Et bidrag til fortolkning af ledingssatserne og betegnelsen havnebonde i Jydske lov, Juristforb: s Med Lov skal Land bygges (Kph 1941); Erslev = Kr. Erslev, Valdemarernes Storhedstid (Kph 1898); Jørgensen = Poul Johs. Jørgensen, Dansk Retshistorie (Kph 1947); Lauridsen = P. Lauridsen, Om Skyldjord eller terra in censu, Aarb. for Nord. Oldk. og Hist., 1903; Xorlund — P. Nørlund, De ældste Vidnesbyrd om Skvldtaxationen, Hist. Tidsskr. (Danm.). 9 r. VI (1928): Rasmussen I = Poul Rasmussen, Studier i Aarhus Kannikebords Jordebog fra c. 1315, Jyske Samlinger, 5 r. V (Aarhus 1941); Rasmussen II — fortsåttningen på niimnda skrift, Jy. S., 5 r. VIII (Aarhus 1047); Guldtal P. Rasmussen, Bestemmelse af Mark Guldtal (og Plovtal) for Gods i Ning og Hasle samt Øster- og Vester Lisbjerg Herreder, som har tilhørt Aarhusbispen og hans Kapitel, Jyske Samlinger, 5 r. VI (Aarhus 1944); Rhamm - K. Rhamm, Die Grosshufen der Nordgermanen (Braunschweig 1905); Runquist = K. Runquist, Hallandslistans forhållande till huvudstyeket i kung Valdemars jordebok, Vetensk. soc. i Lund, årsb. (1946); Rymdmått = K. Runquist, Rymdmått, vikter och kronovårderingsvarden i kung Valdemars jordebok, Hall: s hemb. forb:s skriftserie 111 (Halmstad 1950); Steenstrup = J. Steenstrup, Studier over Kong Valdemars Jordebog (Kph 1874). Till Professorerna Astrid Friis och Aksel E. Christensen ber jag få rikta ett vordsamt tack for visat intresse for mitt arbete. Med Stadsarkivarie Svend Aakjær har jag liksom vid ett foregående tillfålle haft ett inspirerande och vardefullt tankeutbyte i åmnet.

Side 398

ooverskådlig och låter sig i sin rika facettering svarligen gripas
och inpressas i en tvångstroja av regler och foreskrifter, forutsattatt
dessa skola besitta en mera generell giltighet.

Behovet av overskådlighet på det ifrågavarande området har dock varit stort. Man har fordenskull, som så ofta har skett inom den historiska vetenskapen, f brenklat verkligheten och givit densamma ett sken av idealitet. Kravet på att de uppstållda formlerna och sambanden skola vara exakta och undantagslosa,

Side 399

har eftergivits. De framtråda dårfor såsom ideella principer eller monster. De bora dock uppfattas såsom någonting mera an rena arbetshypoteser. Mycket talar nåmligen for att de fiesta av de på empirisk våg funna reglerna ha svarat mot faktiska, ursprungligen givna forhållanden och sålunda vila på ett klart sakligt underlag.

Såsom exempel på ideella relationer av det anforda slaget kan nåmnas, att man har likstållt 1 mk skyldjord på Sjålland med 3 mkg jord på Jylland år 1241, 1 mkg jord i århustrakten med 1 ore skyldjord på Sjålland år 1315, och att 1 mk sjållåndsk skyldjord har ansetts ekvivalera 2 mk sjållåndskt sådesland.

I foreliggande uppsats gores ett forsok att genom andragande av några nya synpunkter skånka de rubricerade problemen okad klarhet. Framstållningen bygger, såsom naturligt år, i hog grad på foregångarnas resultat, såvål de aldres som de yngres.¹

Lagarnas vittnesbörd.

Såsom instrument for jordvårdering i medeltidens Danmark tjånstgjorde guldvårderingen inom den jydska lagens område och skyldtaxationen inom den sjållåndska lagens område. Båda taxeringarna uppvisa många gemensamma drag, men skilja sig åt i det våsentliga avseendet, att skyldtaxationen refererar till den årliga avgift, som utgick av jorden, guldvårderingen åter till densammas kapitalvårde.

Det landgille, som vilade på fåstejorden, kan enligt jydska lagens ledungsparagrafer stållas i talmåssig relation till jordens guldvårde. Det framkommer hårvid det kånda sambandet, att 3 mkg i jord ha varit pålagda en årlig avgift av 1 mks i landgille.

Alia forskare ha varit ense om att 1 mkg i jydska lagen har
motsvarat 8 mks. Konsekvensen maste då bliva, att på 24 mks

1 Den ursprungligen tånkta begrånsningen av undersokningen till att galla enbart valdemarstiden har icke varit mojlig att uppråtthålla. Åven kållor, som hårrora Iran det 14 :e århundradet, ha mast anlitas. Skriften gor dock icke anspråk på att for detta senare tidsskede låmna någon sammanhångande teori.

Side 400

i jord har fallit 1 mks i årligt landgille. Kvoten mellan jordens
kapitalvårde och årligen utgående landgillesbelopp har således
varit 24, en allmånt erkånd slutsats.

Mycket anmårkningsvårt år, att jydska lagens 111,13 forutsåtter de principer vara bekanta, efter vilka landgillet uttogs av fåstebonderna. Landgillesavgiften år i denna paragraf det primåra, hafnen det dårav avledda. Slutsatsen kan icke bliva någon annan ån en: landgillestaxationen har vid jydska lagens ikrafttrådande varit allmånt genom ford och så kånd, att ingen har haft något behov av att genom lagbeståmmelser upplysas i denna sak.

Jag meddelar har de valbekanta ordalagen i den jydska lagens viktigaste ledungsforeskrifter. 111,12: »Av hur mycket jord dar skall utredas ledungsavgift. — Den bonde, som har mark guld eller mera, skall utreda tredingshafn, eftersom tredingshafn icke skall svaras av mindre an en mark guld. Men av fyra mark silver skall dar utredas sjettingshafn, av tva mark silver tolftingshafn, av mindre an tva mark silver skall dar icke utredas ledung. . .«. ¦_— 111,13: »Av hur stor fasteavgift landbon skall utreda ledung. — En landbo, som betalar atta ortugar silver i skyld¹, skall utreda tredingshafn; den som betalar fyra ortugar, ortugar silver, skall han, vare sig det ar repdragen jord eller kaenneland, utreda atta ortugar silver till kungens gard.«²

Trots att lagen sålunda icke direkt omnåmner de metoder, enligt vilka landgillet påfordes jorden, åro dessa icke långre någon hemlighet for sentida forskning. Det ifrågavarande sammanhangethar nåmligen blivit uppenbart genom upptåckten av en tremarksregel, en av de få uppstållbara principer, som tycks ha besuttit en mera obetingad giltighet. Den innebår, att varje hafn har varit pålagd en årlig avgift av 2 mks i statsskatt (t. ex. 1 mks i stut och 1 mks i ledungsavlbsning) samt dårjåmte, om jorden har varit fåstejord, 1 mks i landgille. For sjålvågd

1 E^entligen at skyld«.

2 Några håndskrifter ha har den åtminstone från saklig synpunkt såmre låsarten >'6rtug silver«. Jnif med Ledung, 101.

Side 401

bondejord reduceras givetvis den anforda normen till en tvåmarksregel .¹ Sambandet har tidigast formulerats av Bolin, av honom bekråftats for Jylland och Skåne² samt av mig for Hallandoch Femern.³

Men naturligtvis har den jydska lagen icke gjort sig skyldig till det håpnadsvåckande foretaget att hårleda landgillet ur hafnen och samtidigt hafnen ur landgillet. Detta år heller icke nodvåndigt att forutsåtta, vilket den foljande undersokningen kommer att visa.

Tremarksregeln bor såsom princip ha varit val kånd av lagens upphovsmån, eftersom landgillesavgiften kan bilda hornstenen i uppbyggnaden av 111,13. Men frågan år då, huru från denna utgångspunkt den jydska lagens diskontinuerliga skatteskala skall kunna forklaras.

Jag erinrar om lagbeståmmelsernas direkta anknytning till ledungstungan, ett faktum, som också har tagit sig uttryck i de rubriker, som de ha blivit åsatta: »Av hur mycket jord dår skall utredas ledungsavgift.« — »Av hur stor fåsteavgift landbon skall utreda ledung.« Vid genomlåsning av texterna får man ett beståmt intryck av att de ifrågavarande paragraferna icke fåsta något som helst avseende vid kvårsåtet eller andra typiska

1 Den ifrågavarande principen har tidigare kallats tvåmarksregeln (Runquist, 84, 111; K. Runquist, Kung Valdemars jordebok och Halland, Vår bygd, Hall: s hemb. forb: s årsskr. 1949, 34). Det nya namnet år emellertid påkallat, sedan landgillesavgiften har indragits i diskussionen. Av terminologiska skål anvånder jag uttryck et tremarksregel i den foljande framstållningen åven i det speciella fall, då en av markerna bortgår, och regeln sålunda framtråder såsom en tvåmarksprincip.

2 Observera Bolins definition på tredingshafn: »den betydde 8 ortugar silver i ledungsavlosning och 8 ortugar silver i stut, d.v.s. 2/₃ mark silver. Summan av hafnen var i Jylland som i Skåneland regelrått 2 mark silver i dessa två skatter«. (Ledung, 102). Lågg också mårke till uttalandet: »icke minst intressant år, att enligt jydska lagen tydligen landbons avgift till jordågaren endast år hålften av hans skatt till staten.« (Ledung, 103). —- Som synes har Bolin hår låmnat en visserligen kortfattad men fullt otadlig framstållning av tremarksregelns innehåll.

3 Runquist, 101 f, Rymdmått, 88 f, se speciellt tabelluppstållningen på s. 89.

Side 402

gåsteriavgifler. Lagens intresse år uteslutande inriktat på de
skatter, som på ett eller annat sått ha hort samman med ledungen.

Att således lagens lednngsavgifter ha uttagits efter en diskontinuerlig skala år givetvis intet hinder for att totalbeloppet, d.v.s. summan av ledungs- och gåsteriprestationerna, skulle ha kunnat folja tremarksregeln. Det låter sig sålunda niycket val tånka, att totalavgifterna ha varit proportionella mot jordinnehaven. Diskontinuiteten skulle i så fall endast gb'ra sig mårkl>ar for delkategorierna, påtagligast for hafnen eller ledungen, indirekt också for gåsteriavgiften, ledungsskattens komplement. Landgillesbeloppet åter maste vara en primart given storhet, som icke influeras av lagens beståmmelser.

Det finns i sjålva verket några detaljforeskrifter i lagen, som i icke ringa grad understodja den framforda tanken. Vi droja ett ogonblick infor passusen i 111,12: »av mindre an två mark silver skall dår icke utredas ledung.« Nej, men naturligtvis vederborliga gåsteriavgifter. Det finns ju icke någon som helst anledning antaga, att de ifrågavarande bonderna skulle vara helt befriade från skatt till staten.

Lagens 111,13 år också mycket talande i detta avseende och pekar tydligt i riktning mot att gåsteriavgifterna trådde till, dår ledungsskatten gick ut: »Men betalar han mindre an fyra ortugar silver, skall han, vare sig det år repdragen jord eller kænneland, utreda åtta ortugar silver till klingens gård.« Eftersom ledungsskatten endast uttogs av repdragen jord, ha vi hår ett otvetydigt belågg for att vissa av de på den jydska lagens bonder lagda avgifterna ha fallit utanfor ledungen. F. 6. borde ju, dårest de åtta ortugarna hade haft forbindelse med ledungstungan, dessa kallats for en sjettingshafn.

Infor de hittilis givna tolkningarna av den jydska lagens skatteskala gor densamma ett synnerligen egendomligt intryck, och man maste fråga sig, huru sådana beståmmelser ha kunnat vara forenliga med mycket elementåra krav på råttvisa. Tva bonder med exempelvis 7 resp. i mks i jord skulle saledes av lagen avkråvas vardera en sjettingshafn. Detta maste ju for bondenmed

Side 403

denmeddet mindre jordinnehavet framstå såsom en klar oforrått.Saken forbåttras just icke dårigenom att lagen tycks tillåta bonder av den kategori det hår galler att fritt kopa till eller sålja av jord. Detta maste naturligtvis medfora, att varje bonde sokte att skaffa sig just så stort jordinnehav, som motsvarade de formånligaste skattesatserna i den diskontinuerliga skalan.¹ Man kan verkligen fråga sig, om det omsorgsfulla och noggranna arbete, som har nedlagts av de råttslårda for att låta den jydska lagen framstå såsom ett monster for dåtida råttskipning, rimligenkan forvåntas resultera i beståmmelser av sådan oefterråttlighetsgradsom den antydda.

Helt annorlunda ter sig emellertid situationen, om vi utgå ifrån att den diskontinuerliga skalan endast haft giltighet for ledungsskatten och att totalskatten har varit underordnad tremarksregeln. Ty i så fall skulle ju bbnderna icke ha haft någon fordel av att sabotera foreskrifterna, eftersom det från deras synpunkt maste vara skåligen likgiltigt, om de av dem avfordrade avgifterna av staten rubricerades såsom ledungs- eller gåsteriprestationer. For kronan dåremot ha de ifrågavarande beståmmelserna sitt givna intresse, i det de bilda en garanti for att ledungsutskylderna skola utgora en låmpligt avpassad del av den samlade skatteintåkten.

Vi återvånda till de omtalade bonderna med 7 resp. 4 mks i jord. Enligt jydska lagen utredde 1 mkg jord tredingshafn, och detta betyder enligt den av Bolin givna definitionen (not 2, s. 401) 8 ort s i stut och 8 ort s i ledung eller sammanlagt 16 ort s. Proportionellt borde alltså 7 mks i jord utreda 14 ort s och

1 Bonder med 1 mkg i jord skulle forvisso visa stor benågenhet att siilja av 1 mks for att på detta sått få skatten nedsatt till halva det ursprungliga beloppet. A andra sidan skulle bonder med 4 (5, 6) mks i jord med noje kopa till 3 (2, 1) mks, eftersom detta icke på något satt skulle påverka den på dem lagda skattebordan. Skipænet skulle fyllas med bonder, som hade 3 eller 7 mks i jord, men utarmas på sådana, som hade 4 eller 8 mks. Skenkopen skulle fira lysande triumfer. Det år sålunda lått att se, att den aldre uppfattningen framskapar åtskilliga svårartade problem. Dessa åro emellertid med all sakerhet helt verklighetsfråmmande.

Side 404

4 mks i jord 8 brt si dessa båda slag av skatter¹. Denna beråkning giver ju ett fullt riktigt utslag for den av de båda bonderna, som hade den mindre jordegendomen, eftersom dennes sjettingshafn maste vårderas till just 8 ort s.² Men den andre bonden, som råtteligen borde ha erlagt 14 brt s, antecknas ju av lagen endast likaledes for en sjettingshafn eller 8 ort s, vilket, dåres L in Let ytterligare belopp ifrågakomme, maste såtta honom i en obcråttigatformånlig

Rimligtvis har emellertid den sistnåmnde bonden i verkligheten erlagt just de 14 brt s, vilka motsvara tremarksregelns krav. Men av detta belopp ha endast 8 ort s fallit under ledungstungan och bildat den sjettingshafn, varom lagen talar; de 6verskj utande 6 ort s torde ha gått till kungens »gård« eller »bord«, till hans procuratio eller fbrsbrjning och sålunda debiterats det statliga kontot over gdsteriavgifter. Och for dylika utskylder ha den jydska lagens ledungsbeståmmelser intet intresse tillbvers.

For landbon bor saken ha gestaltat sig fullt analogt. En landbo, som har erlagt exempelvis 7 ort s i skyld, bor dårutover i enlighet med tremarksregeln ha betalat 14 ort s i årlig statsskatt eller sammanlagt 21 ort s. Men av statsskattens 14 ort s ha endast 8 ort s upptagits av lagen och i denna tilldelats benåmningen sjettingshafn; de återstående 6 ort s maste ha representerat en gåsteriprestation och sålunda tillforts kronan under rubriken gåsteriavgifter.

Trots att man har haft full forståelse for att den jydska lagens landgille har varit en alldeles for låg avgift for att kunna tillåta en normal forråntning av åkerjorden³, ha Bolins betydelsefullauttalanden om den skattetekniska inneborden av begreppettredingshafn och om sambandet mellan statsskatt och landgille (not 2, s. 401) icke tillborligt beaktats av forskningen.Vad

1 7 mks och 4 mks i jord representera resp. 7/₈ och */g/_g (i sista fallet således halften) av 1 mkg i jord.

2 Enligt not 2, s. 401 var tredingshafnens varde 16 ort s. Sjettingshafnen maste alltså upptagas till halva detta belopp eller 8 ort s.

3 Jmf med Christensen, 453.

Side 405

jydska lagen betråffar, har emellertid Bolin endast yttrat sig over storleken av de skatter, som motsvara sjålva grånserna i den diskontinuerliga skalan. I dessa fall hade tremarksregeln full giltighet. Men åven då jordinnehaven ha uppvisat andra varden ån de i lagen sårskilt angivna, torde den nåmnda regeln ha legat till grund for uttaxeringen. Ett motsatt antagande medfornåmligen mycket besvårande konsekvenser och leder bl. a. till att man maste tånka sig, att ett tillstånd har forelegat, som från råttvisesynpunkt maste bctecknas såsom helt otillfredsstållande.

Det logiska underlaget for ledungsforeskrifterna kan nu overblickas. Sambandet mellan tremarksregeln och guldtaxationen år det primåra; den forrå har så att saga genom den senare inristats med guldbokståver i sjålva jorden. Guldtalet framstår hårigenom såsom ett praktiskt våldefinierat och brukbart instrument for att fastlågga det nya hafnbegreppet; marken guld jord och dess underavdelningar ha dårfor med råtta kunnat utgora grund valen for stadgandena i 111,12. Men åven den konstanta landgillesavgiften, från borjan knuten till guldet och dårefter alltjåmt fastlåst vid denna metall, år, såsom fallet har varit i 111,13, fullt anvåndbar for det ifrågavarande ndamålet.

Sammanfattningsvis kunna vi uttala, att ledungsparagrafernas syfte tydligen icke har varit att upplysa om totalvårdet av de till kronan inflytande skatterna, ty detta belopp har redan fore lagens tillblivelse varit val kant och fastlagt genom håvd. Uppgiften har i stållet varit att foreskriva hur stor del av statsskatten, som skulle uttagas just i form av ledungsavgifter.

Orden »eller mera« i jydska lagens 111,12 erhålla infor den nya tolkningen — i varje fall, om de syfta på endast ett mindre tillskott — en så naturlig forklaring, att de knappast behova kommenteras. En bonde, som sålunda hade 1 mkg i jord och något mera, utredde tredingshafn och dårjåmte gåsteriavgifter i sådan utstråckning, att tremarksregelns krav blevo tillgodosedda. Dåremot bor frågan, om ett avsevårdare overskott over 1 mkg i jord kunde foranleda utkråvandet av ånnu någon tredingshafn, upptagas till begrundande.

Side 406

Vi betrakta emellertid till att borja med endast det mest okomplicerade fallet, d.v.s. då den ågda jorden låg helt inom det egna skipænet. Under denna forutsåttning har Arup framfort meningen, att tredingshafnen endast skulle representera en betingad maximisats och att orden »eller mera« blott skulle ha giltighel från mark guld till mark guld, så att exempelvis en bonde med 2x2^x/₂ mkg i jord skulle kunna fullgora två tredingshafner årligen.¹ Bolin har emellertid tagit avstånd från denna uppfattning samt rivit upp Erslevs ur lagens 11,50 dragna slutsats, att tremarksmån skulle uppråtthålla fullt landvårn, ett resultat, som eljest från vissa utgångspunkter kunde ha tjånstgjort såsom bevis for Arups tes.² Tillåggas bor dock, att Jørgensen har kommit med den viktiga nyheten, att en tremarksmån år en person, som har 3 mks i formogenhet, icke en, som har 3 mkg i jord (Jørgensen, 208). Hårigenom skulle grunden for Erslevs tankegang helt undanryckas.

Under sådana omståndigheter år jag nårmast benågen att på den ifrågavarande punkten folja Bolin och således uppfatta tredingshafnen såsom ledungsavgiftens absoluta maximisats i det betraktade fallet,³ vilket ju har den klara fordelen, att uttrycket i 111,12 kan fattas direkt efter bokstaven. Ett definitivt stållningstaeande i frågan hhr Hork foregås av en granskning av några ytterligare beståmmelser i lagen, nåmligen 111,19 och 111,18.

De ifrågavarande lagrummens kånda innehåll år foljande:
111,19: »Man må icke sammanlågga två tredingshafner. — Sitta
syskon tillsammans i ett sambruk, hur många de an åro och

1 Arup, 174 f; sifl'erexemplet ar mitt eget.

2 Erslev, 44; Ledung, 114 f. Arup sjålv menar, att en tremarksmån kunde uppråtthålla, men icke nb'dva'ndigtvis mast? uppriitthålla fullt landviirn (Arup, 180). Det avsedda lagrummet lyder: »Hur namningar skola uttagas. — Dår skall vara åtta namningar i varje hårad, två i varje fjårding, sådana, som åro tremarksmån, adelbonder, och icke brytar eller landbor, utan i stållet dem, som var for sig uppråtthålla fullt landvårn.«

3 Jag erinrar om den gjorda forutsåttningen; en bonde, som ågde jord inom flera skipæn eller som kopte jord, kunde komma att få erlågga mera tin en tredingshafn (se nedan s. 413).

Side 407

hur god jord de an hava, och ploja de jorden under en gård, då skola de blott utreda en redsel. Men skiljas de, då skola de betala var for sig. Sedan de ha skiftat, då få de icke senare lågga gods tillsammans, med mindre den ene flatfor sig till den andre.« — 111,18: »Att man icke må minska ett skipæn. — Den hafnebonde,som har full plogs årja och sedan koper mera, skall av kopejorden utreda så mycket som forr gick av den. Men har han mindre, då må han kopa till, så att han har plogs årja. Men herremån må kopa så mycket de orka, ty de svara fullt dårav, i det de våga sin hals for kungen och for landets fred. Ofta går det också så, att den jord, som herremån kbpte tillika med den de forut hade, går till skipænet efter deras dod som forr.«

Jag vill emellertid redan från borjan understryka, att infor den tolkning, som jag har givit ledungsbeståmmelserna, mista dessa helt och hållet den drastiska innebord, som man tidigare har velat inlågga i dem. Den sammanlagda skattesumman kommer i varje sårskilt fall att regi eras enbart efter tremarksregeln. De båda sist citerade stadgandena åro dårfor oformogna att i något avseende påverka det totala skattebeloppet. De torde med all såkerhet endast ha haft till uppgift att hålla grånslinjen klar mellan ledungs- och gåsteriavgifter, något, som i hbg grad tycks ha intresserat kronan vid den ifrågavarande tidpunkten. Man jåmfore sårskilt med 111,16 och 111,17, vilka låmna detaljerade upplysningar om når i vissa grånsfall ledung eller kvårsåte skulle fullgoras av skattebbnderna.¹

Arup och Bolin ha nårmare undersbkt, vilken effekt i skatteavseende, som bleve fbljden, om syskon, som skiljts enligt 111,19, åter lade gods tillsammans.² Stundom bkades ledungsskatten, stundom minskades den, någon gang blev den helt ofbråndrad. For normalt stora gårdar var en hbjning det vanligaste .³ I stort sett skulle man emellertid vilja tro, att man i praktiken kunde påråkna en viss utj amning, och det fbrefaller dårfor som om hela detta problem vore av underordnad betydelse.

1 Dessa lagstållen citeras nedan på s. 412 f.

2 Arup, 171 f; Ledung, 120f.

3 Ledung, 122.

Side 408

Men det går att peka på ett fall, då lagens 111,12 val behover det stod, som 111,19 kan låmna. Vi tånka oss två eller flera i ett skipæn sittande syskon, som ha åtskiljts och vartdera utreder en tredingshafn. De lågga sitt gods tillsammans, och foljden skulle då enligt 111,12 bliva — forutsatt, att tredingshafnen utgor den maximala skallesalsen, vilket vi ju ha antagit — att alia dcssa syskons ledungsskyldigheter fullgjordes genom aLt de tillsammans gåldade endast en tredingshafn. En dylik utveckling maste ju — sårskilt om syskonen åro många —_¦ resultera i en klar och såkerligen icke onskvård »minskning« av skipænet.

Det år tydligen en sådan effekt, som lagens 111,19 speciellt vånder sig emot; i ovrigt torde dess verkan ha varit tåmligen begrånsad. Det som for oss sentida låsare forefaller att ha varit beståmmelsens huvudsyfte, har sannolikt uppfattats på samma sått redan vid lagens tillkomst. Denna tolkning står i varje fall i basta overensståmmelse med paragrafens rubricering: »Man må icke sammanlågga två tredingshafner.« Ty, åven om lagrummens overskrifter troligen åro av senare datum an sjålva texterna, synas de dock ståndigt giva ett adekvat uttryck for dessas sakinnehåll.

Lagens 111,18 har utan all tvekan haft samma upngift snm dess 111,19. Mitt foregående stållningstagande kraver, att jag åven hår maste folja Bolin och uppfatta termen hafnebonde såsom avseende den gemene bonden inom hafnen.¹ En bonde koper således jord; detta kan påverka ledungsskattens storlek. Hålla vi oss till ett sådant fall, då såvål den ågda som den kbpta jorden uppvisar en måttlig areal, bliva kopets konsekvenser i det nåmnda avseendet icke sårskilt anmårkningsvårda. Den sammanlagda, från kopare och såljare utgående ledungsskatten till kronan kan allt efter omståndigheterna okas eller minskas, den kan också råka att bliva helt oforåndrad.²

1 Ledung, 125. I dctta fall går det också att hiinvisa till Jorgensen (s. 212 f.), som med skiirpa betonar, att termen hafnebonde icke har nagon speciell innbord utan helt enkelt utpekar den ifrågavarande bonden såsom medlem av hafnelaget.

2 Foljande exempel visar de tre mojligheterna: a) A har 3 mks i jord, B 6 mks. A koper 1 mks av B. Fore kopet utgick tolftingshafn + sjettingshafn, efter detsamma två sjettingshafner — alltså okning av ledungsskatten; b) A har 5 mks i jord, B 4 mks. A koper 1 mks av B, varvid två sjettingshafner gå over i sjettingshafn + tolftingshafn —¦ alltså minskning av nåmnda skatt; c) A har 4 mks, B 7 mks. A koper 2 mks av B. Båda erlågga ofbråndrat tidigare utgående ledungsskatter — alltså status quo i detta avseende. — Man får icke forledas till att tro, att en bonde, som exempelvis har 2 mks i jord och koper till lika mycket, kommer att stå kvar vid sin tolftingshafn. I ett sådant fall har visserligen lagens 111,18 forsatts helt ur spel, men dess 111,12 år verksam.

Side 409

Situationen blir emellertid genast mera kritisk, når vi nårma oss de hogre skattesatserna. Vi tånka oss en enmarksbonde, som inom sitt skipæn koper ett avsevårt antal mkg i jord. Tidigare har han enligt 111,12 erlagt en tredingshafn, vilken i denna paragraf framtråder såsom en maximisats. Utan den kompletterande beståmmelsen i 111,18 skulle han alltså icke behova utreda några ledungsavgifter alls for den nyforvårvade jorden. Var kopejorden tidigare belagd med ledungsskatt, maste således det hela medfora en mårkbar nedgang i det ifrågavarande skipænets hafntal.

Det år på denna punkt, som jag menar, att lagens 111,18 griper in. Dess verkan år begrånsad till arealer over full plogs årja, men enligt den gjorda forutsåttningen bor denna grans vara overskriden i det betraktade fallet. Lagen dekreterar då, att bonden av kopejorden over plogs årja skall gora ut så mycket, som fb'rr gick av den.

Vi se, huru lagens paragrafer 111,12 och 111,18 samarbeta. Den forrå presterar det tillråckliga under 1 mkg i jord, den senare såtter in sin spårrforeskrift vid kop av jord over full plogs årja. Men mellan dessa grånser observera vi ett intervall, inom vilket båda lagrummen ha satts ur funktion. Mellan 1 mkg i jord och full plogs årja kan ledungsbelagd jord kopas utan att koparens ledungsskyldigheter okas.

111,18 bår rubriken: »Att man icke må minska ett skipæn.« Detta uttalande torde val tåcka beståmmelsens innehåll. Men det år lått att se, att det nåmnda syftet skulle helt forfelas, dårest spelrummet mellan mark guld i jord och plogs årja vore

Side 410

mera ])etydande. Vi bora således råkna med att full plogs årja
icke gårna kan ha svarat mot ett avsevårt antal mkg i jord.

Erslev har satt plogs årja lika med 3 mkg i jord, men de bevis, som han har anfort for att stodja denna sin uppfattning, åro icke bindande.¹ Jag kommer senare att giva vissa skål for att plogs årja från ideell synpunkt har kunnat omfatta endast omkring 1 mkg i jord. Detta senare varde maste anses vara det mest efterstråvansvårda, eftersom det doda intervallet mellan 1 mkg i jord och full plogs årja i så fall skulle helt forsvinna och de diskuterade beståmmelserna foljaktligen uppnå sin maximala effektivitet.²

For den håndelse den framforda tanken skulle vara riktig, komme analogierna mellan lagens 111,18 och 111,19 att drivas till sin spets. Man skulle bland annat utan storre våda kunna låta dessa båda lagrum byta rubriker med varandra. Ty om en bonde ågde 1 mkg i jord och kopte ånnu en, finge han enligt det gjorda antagandet betala en tredingshafn for vardera. Sattes dåremot grånsen for plogs årja hogre ån vad nyss skedde, skulle i detta och i andra liknande fall en tredingshafn helt eller delvis gå forlorad for ledungen.

Sasom nyss antyddes, komma vi senare att upptaga problempt nrn storleken av en plcgs arja till en meia iugaciiue behandling. De narmast foljande slutsatserna aro helt oberoende av vart stallningstagande pa denna punkt.

Hittilis har man ståndigt foreståilt sig, att ett vakuum uppstode,så snart ledungsskatten bortfbll. Detta har lett tankarna i riktning mot att antaga ett partiellt frålse for de hafnebb'nder, om vilka 111,18 talar. Arup har sålunda framfort åsikten, och C. A. Christensen nårmare utvecklat densamma, att hafnebondernaskulle ha bildat ett privilegierat stand, ett mellanskikt mellanbondeklass och herremån.³ Men någon skattefrihet eller ens

1 Erslev, 42 f, 50, 60. Jag återkommer till frågan i avd. 11.

2 Vi bortse från det fall, då herreman kopte jord. Att skipænet under sadana omståndigheter kunde minskas, har av lagen observerats och kommenterats.

3 Arup, 178 f; Ledingssatserne, 306 ff.

Side 411

nedsåttning av skatternas belopp kom med all såkerhet icke 111,18: s hafnebonder till del. Åven dessa bonder stodo tvivelsutanunder den måktiga tremarksregelns overhoghet. Når ledungsavgiftengick ut, kom gåsteriavgiften in. Och i och med att detta har konstaterats, ha hafnebbnderna forlorat det prerogativ,som ensamt skulle ha kunnat motivera deras påstådda sårstållning. Och om overhuvud någon privilegierad bondeklass har existerat i den ifrågavarande tidens Danmark, så bor den indikeras av andra kållor an jydska lagens paragraf 111,18.

Den teori, som vi ha utvecklat i det foregående, foljer mycket nåra den av Arup tidigare framforda med de modifikationer, som Bolin i vissa avseenden låtit densamma undergå. Det har dock icke varit mbjligt att endast hånvisa till de av de båda nåmnda forskarna uppnådda resultaten, eftersom dessa icke ha vunnits vid en omedelbar konfrontation av ledungsparagrafernas innehåll med tremarksregeln, en åtgård, som synes mig vara nbdvåndig att tillgripa for att skapa full klarhet i de foreliggandc problemen.¹

Vi ha i det foregående granskat maximi- och minimisatsernai 111,12 och gå i enahanda syfte over till 111,13. Att tredingshafnen skulle ha haft samma maximala karaktår for landbons avgift som for bondens, år foga troligt. Ty i så fall borde ju de inledande orden i 111,13 ha lytt: »En landbo, som betalar åtta ortugar silver i skyld eller mera, skall utreda tredingshafn. . .«. Jag foreståller mig dårfor, att en landbo med

1 Såvål Arups som Bolins teorier på det ifrågavarande området åro utarbetade med benhård konsekvens. Bolin godtager i det stora hela de av Arup framlagda synpunkterna, men har avvikande mening i några detaljfrågor. Jag bitrader Bolins andringsforslag av fornåmligast foljande fyra skål: a) orden »eller mera« i 111,12 kunna tolkas direkt efter bokstaven; b) av orsaker, som Bolin och Jørgensen anfort, bor icke beteckningen hafnebonde såttas i forbindelse med ett jordinnehav av 3 mkg (Ledung, 117 f, ordet num; Jørgensen, 208); c) lagens 111,18 utgor ett naturligt och nodvåndigt komplement till 111,12 och bor dårfor liksom denna senare beståmmelse ha vant sig till samtliga det ifrågavarande skipænets ledungsbonder; d) intet talar for att stadgandena i 111,18 skulle tillforsåkra hafnebonden någon form av frålse.

Side 412

exempelvis 16 ort s i skyld mycket val kan ha erlagt två tredingshafnerper år. Det år ju langt ifrån nodvåndigt, att de for arrendejord resp. bondejord gållande lagbeståmmelserna skola vara helt likartade. Lagens 11,50 angående nåmningar synes sålundagora en viss skillnad mellan den besuttne ledungsbonden och en aldrig så formogen landbo. Men måhånda har hela saken icke haft så stor betydelse i praktiken, eftersom det kanske var mindre vanligt, att arealer over 1 mkg i jord utarrenderades till en och samma person.

Betråffande den undre grånsen i 111,13 behover jag endast återgiva foljande uttalande av Bolin, vilket presterar en fullt uttommande och tillfredsstållande forklaring: »Men den, som hade mindre att ge i landgille an fyra ortugar, slapp dessa ligganden fick — vare sig han hade kænneland eller repdragen jord, av vilken ledung och landvårn eljest utgick — erlågga sin efter maximum beråknade skatt direkt till kungens bord, d.v.s. på det sått, som stuten eljest utgick på.«¹

Det bor emellertid icke underlåtas att påpeka, att man i den ifrågavarande beståmmelsens nedergråns spårar en till synes oråttvis overbeskattning av skyldjord under 4 ort s, vilket for de allra minsta brukningsdelarna slår over i rena orimligheten. Det forefaller mig dock som om ud Hen i Henna fnrpskrjft vore riktad icke mot landbon utan mot jordågaren. Den utgor nåmligen for honom ett effektivt hinder att utarrendera jordområden av otillråcklig storlek for att foda sin man.

Jag meddelar nu for fullståndighetens skull innehållet i lagens 111,16 och 111,17, vilket icke saknar intresse i det foreliggandesammanhanget: 111,16: »Om man har jord i flera skipæn.— Har en man jord i flera skipæn och plojer all jorden under en gård och lågger hela avgrodan i en lada, då utredes icke mera an en redsel dårav, men lågger han i flera lador, då skall han utredaflera redslor. Sitter en man i kvarsåte och plojer jord i ett skipæn och lågger i lada, dår han sitter och icke annorstådes,

1 Ledung, 101. Jag reserverar mig dock något mot citatets allra sista ord, eftersom jag menar, att uttrycket »kungens bord« (eller »gård«) sarskilt tager sikte på gasteriavgifterna.

Side 413

då skall han utreda kvårsåte och icke ledung. Men sitter han i ett skipæn och plojer jord, som ligger i kvårsåte, och lågger i lada i det skipæn, som han sitter i, då skall han betala ledung och utreder icke kvårsåte. Ledung skall alltid utredas av den groda, som år tagen och icke av den, som ligger i jorden eller skall sås.« — 111,17: »Man må icke uppkopa en annan mans skipæn. — Stå somliga en mans hus i en mans skipæn och somligai en annan mans, då skall ledung och kvårsåte utredas, dår han lågger i lada, och andra redslor redas, dår eldhuset står. En man må icke uppkopa en annan mans skipæn med mindre han reder fullt dårav. Får en man jord i en annan mans skipæn och plojer den under samma gård, som han forr satt i, då skall han icke reda mera ån en redsel dårfor«.

Stadgandena tala i stort sett for sig sjålva, men ett par påpekanden torde kanske vara på sin plats. Vi konstatera således bland annat, att kvårsåtejorden har legat utanfor skipænsåttningen vid ifrågavarande tidpunkt.¹ Av intresse år också att iakttaga, hurusom de tidigare dryftade foreskrifterna i 111,18 skårpas, då bondens koplust riktar sig mot jord i ett fråmmande skipæn. I detta fall har nåmligen grånssåttningen »full plogs årja« fallit bort. Men beståmmelsen år foga drastisk. Ty det erfordrades ju endast, att koparen plojde all jorden under sin egen gård for att han icke skulle behova utreda mera ån en redsel for densamma.

Betråffande den rent skattetekniska inneborden av termen
redsel, ansluter jag mig till Arups uttalade mening. Såsom uttrycketframtråder
i lagen, år det fixerat såvål med hånsyn till

1 Troligen också utanfor hafnsåttningen. Ty i Hindsted hårad i KVJ (Aakjær, 4; textstållet citeras i not 3, s. 446) stålles hafnen i direkt motsatsstållning till en afgift i kvårsåte. Att ledungshafnerna kunna prestera gåsteriutskylder — jordebokens huvudstycke bokfor ju endast sådana —• år ingen nyhet. Jmf med Runquist, 104 samt 102, tabeli 4, raden B-hafner. Slutsatsen forstårkes dårigenom, att den jydska lagen och huvudstycket i KVJ åro nåra samtidiga. Ty att kvårsåtejorden skulle ha hafnsatts någon gang just under det korta tidsintervallet 1231^—1241 år val foga troligt, sårskilt som det icke finnes någon storre anledning formoda, att utvecklingen vid detta tillfålle skulle ha forlopt i nåmnda riktning.

Side 414

den lokal, dår avgifterna erlades, som till den skatterubrik, de voro åsatta. (Lågg dels mårke till sammanstållningen »en redsel« med »flera redslor« i 111,16, dels till uttrycket »och andra redslor redas« i 111,17). I den mån en redsel faller under ledungstungan,blir den, såsom Arup mycket tråffsåkert har anmårkt, åven storleksbestamd;¹ dctta år en direkt foljd av att ledungsskattenenligt 111,12 cndast uttogs i bcståmda bråkdelar av hafnen. Det bor kanske påpekas, att de dragna slutsatserna rorande den specifika inneborden av den anforda termen vila på ett sakligt, icke på ett språkligt underlag.

Den tolkning, som i det foregående har inlagts i den jydska lagens ledungsparagrafer, synes mig medfora avgjorda fordelar. Lagens besynnerligheter forsvinna, och man maste forvåna sig over styrkan i det logiska moment, som genomgående utmårker beståmmelserna. Man får en kånsla av att det hela icke skulle ha kunnat utformas på avsevårt annorlunda sått an vad som har skett.

Man behover icke ingående studera det medeltida danska skattevåsendet for att upptåcka, att utvecklingen på Jylland och på Sjålland har foljt två parallella linjer. I kung Erik Klippings lag av år 1284, § 11, finna vi i fbljande uttalande den sjållåndska motsvarigheten till den jydska lagens viktigaste ledungsstadganden: »Vem som har mark skyld eller nio ore eller tio ore eller elva ore i jord, rede dårav full hafn, men har han tolv ore i skyld, rede han for halvannan hafn.«

Det år vål knappast behovligt att påpeka, att den forklaring, som vi o van givit den jydska lagens ledungsforeskrifter, utan vidare låter sig bverskriva till dessas sjållåndska efterbild. Det finns dårfor ingen anledning till att nårmare uppehålla sig vid denna sida av saken. Men dåremot maste det vara av storsta intresse att stålla de båda lagarnas uttalanden i relation till varandra.

Vi observera då, att (från rent aritmetisk synpunkt) full
hafn i den jydska lagen svarar mot 3 mkg och i den sjållåndska
lagen mot 1 mk i skyld (census). På detta sått komma vi fram

1 Arup, 166.

Side 415

till det vålkånda sambandet 1 mk skyld = 3 mkg, vilket emellertidvanligen
brukar hårledas icke over hafnen utan over bolet.

Av ånnu storre betydelse år att fastslå, att den jydska lagen låter en hafn utgå av 1 mk i skyld (111,13; fortfarande i aritmetisk bemårkelse), den sjållåndska av 1 mk terra in censu. Vi erhålla således en formell bekråftelse på att det danska ordet uskyld« har sin motsvarighet i det latinska »census«. Vi ledas sålunda osokt over till den av Rhamm antydda och av Nørlund kraftigt understrukna åsikten, att den sjållåndska skyldtaxationen har varit en landgiiiestaxation.¹

Skyld och landgille.

I en tidigare skrift har jag av den nyss angivna och åven av andra anledningar oreserverat anslutit mig till den av Nørlund framforda uppfattningen, att den sjållåndska skyldtaxationen ytterst skulle bottna i jordens ansåttning till landgille; ja, jag tvekade icke om att betrakta skylden (census) och landgillet såsom två identiska begrepp.² Då emellertid den ifrågavarande meningen har bestritts av flera framstående forskare, torde det hår vara på sin plats att nårmare utveckla de skål, som tala till forman for densamma.

Vid kop av arrendejord tillhandlar man sig icke brukningsråttenover denna. Det, som man koper, år i sjålva verket endast den av jorden årligen utgående avkastningen eller råntan, fåsteavgiften,arrendet eller landgillet. Efter denna råntas storlek avpassas kopesumman, kapitalinsatsen. Avgiften år således det primåra, kopeskillingen det dårav avledda. Detta rationella sått att se på saken synes icke ha varit fråmmande for medeltida

1 Rhamm, 357, 363 f; Xørlund, 90.

2 Rymdmått, 38 f. Rhamm har påpekat (s. 358), att roskildeboken brukar ordet skyld for census. Ar 1434 oversattes »1»¹/₂ marcam terrarum in censu« med »12 ørtis skepper jorde met skyldfar« (Lauridsen, 32; far betyder fåra). Också Jørgensen såtter census i forbindelse med landgillet och framhåller bl. a., att skyldtaxationen, som år aldre an ledungsskatten, icke kan ha skapats for dennas skull (Jørgensen, 259).

Side 416

tankegångar. Jag erinrar om sådana forekommande uttryck som »skog for 21 svins ollon« eller »ång for 60 fårs gråsning«. Liksom landgillet år fåstej ordens årliga rånteinkomst, så åro ollonen skogens och gråset ångens. Och skyldjordens, skogens och ångens kapitalvårde år en direkt funktion av den årliga avkastningen, landgillet, ollonen eller gråset.

Det år for ovrigt mycket naturligt att låta kapital och rånta hålla samma enheter. Den årliga råntan kan ju uppfattas såsom en bråkdel av ka})italet; den senare storheten framtråder omvånt såsom den forrås multipel. Redan Erslev har iakttagit, att skyldtaxationens lågsta enhet år denarius, penning, och icke modius, skåppa. »Skylden er Metal, ikke Korn.«¹ Och då kopesumman ståndigt tilldelas enheter i silver eller penningar, år det langt ifrån forvånansvårt, om också landgillet har erhållit någon av dessa beståmningar.

Åtskilliga forskare ha dock visat stor obenågenhet att acceptera sådana tankegångar som dem vi nu ha utvecklat. Orsaken hårtill torde fråmst ha varit, att man icke har velat godtaga den jydska lagens hbga kapitalisationsfaktor 24. Sålunda forklarar C. A. Christensen rent ut, att den forråntning av jordens varde med 4 %, som Erslev och Nørlund ha satt i fråga, maste betraktas såsom en omojlighet.²

Det hela bottnar emellertid i ett missforstånd, fororsakat av att forskningen har tillåmpat ordet landgille i två motstridiga betydelber. Tyvårr har problemet hårigenom kommit att snedvridas.Den jydska lagens »landgille« år saledes någonting helt annat an det »landgille«, som Christensen omtalar i sin skrift. Christensens landgille motsvarar nårmast tremarksregelns »totalskatt«eller »totalavgift«, d.v.s. summan av statsskatten och det egentliga landgillet, det senare liktydigt med fåstebondens utlågg till jordågaren. Att Christensens landgille också har inkluderatstatsskatten eller ett dårmed jåmforligt belopp, framgårmed storsta tydlighet av den av honom på s. 465 utforda

1 Ersle\ , 23 f.

2 Christensen. 4-i3.

Side 417

kalkylen, vilken icke tillåter någon marginal for en utanfor
landgillet fallande avgift av statsskattens storleksordning.

Rasmussen har i sina skrifter konsekvent utelåmnat ordet landgille och talar endast om avgift. Någon enstaka gang kan man finna ett uttryck om »Landgildens Nedsættelse« eller någonting liknande, men då ståndigt i ett mera neutralt sammanhang. Rasmussens »avgift« har emellertid utan tvivel samma innebord som Christensens och har således icke avsett landgillet enbart, en uppfattning, som jag for alia eventualiteters skull har verifierat genom att direkt tillskriva honom i saken.¹

Det år tydligen av behovet påkallat att åstadkomma en enhetlig nomenklatur på det ifrågavarande området. Det forefaller mig dårvid som om det skulle vara låmpligast att låta tremarksregeln och den jydska lagens foreskrifter bilda fast norm. Ordet landgille bor dårfor avse landbons fåsteavgift till jordågaren, oberoende av om denne har varit en fysisk eller juridisk person, enskild man eller myndighet. Termen totalavgift bor tagas i en beståmd teknisk betydelse, nåmligen såsom summan av statsskatten (t. ex. stut + ledungsavlosning) och landgillet. Ifrågavarande begrepp har dårfor mening endast for de avgifter, som ha utgått av fåstejorden, såframt man icke for de sjålvågande bondemas vidkommande vill råkna med ett fiktivt landgille.²

Åven termen kapitalisationsjaktor kraver en distinkt definition.Det finns anledning till att låta detta begrepp utgora kvoten mellan jordens kapitalvårde och från densamma hårrorandetotalavgift. Hårigenom kommer nåmligen kapitalisationsfaktornatt erhålla i det nårmaste den betydelse, som oftast

1 Jag återkommer i avd. II till Rasmussens uttalande.

2 Jordbesittare, som hade att erlågga »bondeskyld« till medarvingar, kunna ju anses inneha en stållning mellan sjålvågare och landbor. — Aven inom herrarnas och biskoparnas skipæn kan man val rakna med att statsskattens karakteristiska beståndsdelar, stut, ledung etc., ha utkråvts av skattebonderna enligt de sedvanliga reglerna. Det blir dårfor i sådana fall narmast en fråga om att skapa någon låmplig benamning på de utskylder, som ersåtta en eljest utgående statsskatt.

Side 418

har inlagts i densamma, och man kommer da ocksa nåra den tolkning, som uttrycket har givits av Christensen och Rasmussen.Från denna utgångspunkt år det tydligt, att den ifrågavarandefacktermen sårskilt anknyter till fåstejorden. Denna omståndighet bor uppmårksammas, ty later man kapitalisationsfaktornutgora fbrhållandet mellan jordens kapital varde och den sjålvågande bondens statsskatt, sa kommer man till en siffra, som år 50% hogre an eljest. En nodvåndig forutsåttning for att med framgång kunna bruka det nåmnda begrcppet år således, att man i varje sårskilt fall liar gjort klart for sig, om det kasus man behandlar, refererar till landbojord eller till sjålvågd bondejord.

I jydska lagen var forhållandet mellan kapitalvårde och landgille 24:1. Men kapitalisationsfaktorn skall ju enligt det o van sagda anknyta icke till landgillet utan till totalavgiften. Och då denna sistnåmnda i enlighet med den vid ifrågavarande tidpunkt gållande tremarksregeln var lika med landgillets tredubbla belopp, kunna vi draga den viktiga slutsatsen, att med tillåmpning av den ovannåmnda, med hårskande uppfattning vål forenliga definitionen, den jydska lagens kapitalisationsfaktor icke, såsom man hittills foreståilt sig det, har varit 24, utan i stalle! S. Or.h mnt denn?. sifTra tror jag ickc, att Christensen vil! resa någon invåndning.¹

Att den definition, som hår har givits termen totalavgift, tillåter vissa utskylder att falla utanfor begreppets ram år uppenbart. I mycket hog grad galler det nu sagda om avgifter till kyrkan, t. ex. tiondet.

Av intresse år att vi kunna påvisa, att den jydska lagens beråkningsmetod har tillåmpats vid ett kop i Sjålland av en skyld (census) år 1282 (Dipl. Dan. 2 r. 111, nr 20). Vid detta tillfålle erlade stormannen Oluf Tagesen 1,2 mks for varje bekommenbrt skykljord. Enligt sjållåndsk beråkning kan 1,2 mks

1 Naturligtvis kan man tilldela den jydska laftens kapitalisationsfaktor vardet 24, men då gar detta ut over den betydelse, som man bedvanligen och med sarskild hansyftning pa ett senare tidsavsnitt brukar inlugmi i begreppet.

Side 419

overskrivas i 288 den. s (1 mks motsvarar 240 den. s). Å andra sidan år 1 ort skyldjord detsamma som 12 den. skyldjord.¹ Kbpesumman for 12 den. skyldjord utgjorde alltså i det betraktadefallet 288 den. s, eller med andra ord: varje penning skyldjordhar vid det ifrågavarande tillfållet varit åsatt ett varde av 24 penningar silver.

Vi identifiera nu census och landgille, en åtgård, for vårs beråttigande goda skål ha givits i det foregående. Den studerade ytenheten, omfattande 1 den. skyldjord och vårderad till 24den. s, skulle alltså ha utrett 1 den. s i årligt landgille. Kvoten mellan kapitalvårdet och det årliga landgillesbeloppet har således varit 24. Slutsatsen maste då bliva, att vid det under sårskilt omståndliga och hogtidliga former verkstållda kopet år 1282 den jydska lagens karakteristiska beråkningsmetod noga foljts. Den som till åventyrs finner detta resultat vara plausibelt, kan ju omkasta orsak och foljd och låta konklusionen bilda ett stod for den foretagna identifikationen av landgille och skyld.²

Vi bora emellertid val observera, att det funna, synnerligen enkla sambandet mellan skyld och landgille endast framtråder i ren form, om vi hålla oss till skyldtaxationens lågsta enhet, penningen skyldjord. Från teoretisk synpunkt svarar sålunda 1 den. skyldjord exakt mot 1 den. s i årligt landgille. Men mot 1 ort skyldjord s vara 1,2 ort s i landgille, mot I ore skyldjord

1 Erslev, 8—9;8^—9; Aakjær kom., 3.

2 Brevets uppgifter i ovrigt åro fullt forståeliga. Yarje ortug skyldjord har åsatts ett varde av 6 mk den. valdv, vilket for hela kopejorden, 285 ort i skyld, springer upp i en summa av 1710 mk den. valdv, vilket belopp enligt i kalian angiven våxlingskurs ekvivalerar 342 mks valdv. Koparen erlade 200 mks kolnervikt + 130 mks roskildevikt, vilket motsvarar (213V₃ + 124⁴/₅) mks valdv = 338 2/₁₅ mks valdv (jmf med tabell 4i Rymdmått, 24). Textstållet omtalar, att ett restbelopp kvarstod, och detta stammer ju utmårkt med den gjorda beråkningen. Indirekt kan således bl. a. slutas, att viktsmarken i roskildeviktens system har uppvisat ett lågre varde an i valdemarsviktens, eftersom i annat fall den faktiskt erlagda summan (såsom lått kan konstateras genom utråkning) i strid med kalians uppgift skulle ha overstigit den faststållda kopeskillingen. Hårigenom bekråftas de i Rymdmått (s. 23) dragna slutsatserna angående valdemars - och roskildemarkernas teoretiska vikter.

Side 420

1,2 ore s och mot 1 mk skyldjord 1,2 mks. Orsaken till den konstateradeolikformigheten år, att ortugen skyldjord och brtugensilver ha besuttit olika indelningsgrunder inom det sjållåndskamåtområdet.

Av det sagda bor omedelbart kunna dragas den intressanta slutsatsen, att penningen har varit den primåra enheten inom skyldtaxationen. Ortugen, oret och marken skyldjord åro avledda

Det landgille, som utgick av 1 mk skyldjord på Sjålland, hade således det teoretiska vårdet 1,2 mks. Vi stota då genast på den intrikata frågan, om tremarksregeln skall modifieras dithån, att statsskatten skall utgora dubbla landgillet = 2,4 mks, eller om den nåmnda skatten analogt med forhållandena på Jylland bor tillmåtas ett varde av endast 2 mks.

Kung Eriks sjållåndska lag giver ett otvetydigt svar på den framkastade frågan. Den ståller 1 mk i skyld i direkt samband med full hafn, och detta senare begrepp kan icke gårna tolkas annorlunda an såsom motsvarande en årlig statsskatt av 2 mks (och i varje fall svårligen 2,4 mks). Totalskatten skulle alltså utgora (1 +1 +1,2) mks eller 3,2 mks per markskyld och år råknat.

Det erhallna resnltatpt kan nmpHpiKort verifiers gcncin en uppgift i KVJ. For Tjaereby pa Sjalland meddelas salunda, att 1 bol har betalat 2 mk (silver) i (arlig) skatt.¹ Da det sedan lange har varit bekant, att bol och mk skyld inom det ifragavarande omradet aro identiska begrepp (se not 2, s. 424), hansyftar meddelandet uppenbarligen pa den arliga statsskatten. Denna har alltsa utgjort 2 mks, icke 2,4 mks.

Dåremot synes mig i en notis for Vedskølle på Sjålland sambandetmellan avgift och jord varde vara alltfor lost for att det skall vara beråttigat att draga någon beståmd slutsats ur sammanstållningen.Detta år att beklaga, eftersom textstållet i motsattfall skulle ha bildat ett avgorande stod for den teori, som givits. Vid sidan av o mk skyldjord har sålunda ståilts en (årlig)

1 Aakjær, 18: >In Tyarby -i- mansum et dimidium. octonario minus, mansus soluit -ii- mr.<

Side 421

avgift av 16 mks 16'digt i den mindre vikten.¹ Detta skulle, dårestman vågade stålla uppgifterna i relation till varandra, betydaen avgåld av 3,2 mks från varje mk skyldjord, en ansattning,som helt stammer overens med den nyss angivna teoretiskastorleken av den 1 mk skyldjord avkråvda årliga totalavgiften.

Det år emellertid mojligt att erhålla ånnu en såker bekråftelse på det hypotetiskt framforda sambandet. Gynnsamt nog tillhandahåller KVJ for byn Viskinge i Skippinge hårad på Sjålland ett antal noggranna och osedvanligt utforliga detaljupplysningar, bland vilka mårkes en, som beror det aktuella sammanhanget mellan skyldjord och dårifrån utgående avgift. Vi vilja nu efterse, om detta meddelande kan bringas i overensståmmelse med den framlagda synpunkten.

For Viskinge redovisar kållan 3mk 17^x/₂ ort skyldjord, som 1 årliga utskylder har belastats med 9 ore 2 ort annona och 2mk 10¹/₂ ort den.² Den ifrågavarande skatten kan skrivas l5l⁵/₂₄ mk annona + 272⁷/₁₆ mk den., vilket med jordebokens kånda taxor på korn och denarer³ antager vårdet (6¹/₂₄ + l7l⁷/₃₂)mks = 7257²⁵/₉₆ mks. Den beråknade statsskatten skall enligt tremarksregelnutgbra

1 Aakjær, 18: »Withskyuæl -xvi- mr. puri in minorj pondere. Item ibidem terra • v • mr. in censu.« — Pondus minor armed all såkerhet valdemarsvikten (Set. ex. Rymdmått, 23).

2 Aakjser, 19. Vid tiden for KVJ hiinfordes Viskinge till Ars harad.

3 1 mk korn = 5 mks; 1 mk den. = V 2V₂ mks (Bolin, 193 f, 176 f; Rymdmått, 31, 57). Att annona i sådana fall som detta maste hansyfta på korn motiveras nårmare i avd. 11. — Måhånda åro de angivna beloppen i sad och penningar avståmda efter varandra? Darest man skriver sildens 9 ore 2 ort såsom 9 ore 212¹;₄ ort, kommer detta varde (med bortseende från sorterna) att utgora exakt half ten av penningarnas 2mk 10¹/₂ ort. Det kan således mycket val tånkas, att nedskrivaren har slagit bort bråkdelen i den ursprungligen givna summan; dylik avkortning nedåt var ju vid ifrågavarande tidpunkt mycket vanlig (se Bolin, 182 f). Den nu dragna slutsatsen behover icke nodvåndigtvis påverkas av det speciella sått, varpå kållan redovisar den ifrågavarande postens belopp, eftersom bråkdelen ju mycket val kan ha borttagits, innan notisen har givits sin slutgiltiga form. — Den påfoljande kalkylen påverkas endast i mycket ringa grad av om den framforda tanken år riktig eller icke.

Side 422

regelnutgbra2 ganger skyldvårdet eller 2-3³⁵ ₄₈mks = 717¹¹ _/24 mks. De båda framkomna beloppen, 7257²⁵/₉₆ mks och 7117¹¹/₂₄₂ ₄ mks, komma varandra som synes ganska nåra; att fordra att de faktiska vårdena ståndigt helt skola sammanfalla med de ideella, vore att begåra alldeles for mycket.

De hittills studeradc, i'rån KVJ hårrbrande upplysningarna over sambandet mellan markskyld och utgaende skatt på Sjalland ha således icke rimmat så illa med den teori, som hår har gi vits. Dåremot har jag icke lyckats med att forklara samma kållas uppgift om att 3 mks ha influtit från 8 brt skyldjord under byn Snesere på Sjålland.¹ Detta blir ju 9 mks av 1 mk skyld, en upptaxering, som år flera ganger hogre an de tidigare betraktade och som dårfor icke gårna kan anses vara rimlig. Jag fbreståller mig dårfor, att de båda siffermeddelanden, som notisen innehåller, av någon anledning åro ojåmforliga och dårfor icke bora stållas i direkt samband med varandra.

På ett undantag når ha således de tillgångliga kålluppgifterna
på ett nojaktigt sått kunnat bekråfta den postulerade bverensståmmelsen
mellan skyld och landgille.

Men naturligtvis ha också Erslev, Arup och Bolin rått, då de menat, att skyldtaxationen har legat till grund for uttagandet flv Hpn årlifja lpr|iin(t«aylncninrton_ erlilds "J bl. H. 1 Hlll i skyld 1 mks i »ledung«. Men det torde icke råda något som helst tvivel om att den på skyldpenningen jord fotade landgillestaxationen år den ursprungliga foreteelsen, ur vilken statsskattens olika beståndsdelar sedan hårletts. Det motsvarande bor galla for Jylland; vittnesbordet i jydska lagens 111,13 år såkerligen

Aven på Falster tillåmpades skyldtaxationen. Falsterlistan i KVJ år mycket detaljrik och innehåller utforliga uppgifter om de arealer skyldjord, som pa den nåmnda bn innehades av konungen och hans man. For 26 av listans byar år det mbjligt att såtta meddelandena i relation till huvudstyckets data.² Då denna fbrtecknings falsterdel enligt allmån asikt upplyser om

1 Aakjær, 20: »Snesor • \iii • sol. in censu. soluit nnnuatim • iii • mr. argenti.«

2 Plov, 25(i.

Side 423

till kronan inflytande arrendeavgifter,1 skulle man således på
denna våg kunna erhålla besked om storleken av de årliga skatter,som
påvilade en falstersk mk skyldjord vid tiden for KVJ.

Enligt en av Aakjær foretagen undersokning skulle de nåmnda kållorna giva ett utslag i riktning mot att 14,3 ort skyldjord hade erlagt en årlig avgift av 1 mks.² Eftersom Aakjær har haft vånligheten stålla sina primåranteckningar till mitt fbrfogande, har jag haft formånen kunna folja hans beråkning i alia dess enskildheter. Jag finner full anledning foreligga for att acceptera såvål hans utgångspunkter som hans ovan anforda resultat.

Det vore emellertid forfelat att tro, att den ifrågavarande siffran skulle kånnetecknas av någon hogre grad av exakticitet. Tyvårr år det nåmligen mycket lått att se, att den mellan de båda forteckningarnas uppgifter fbrefintliga korrelationen år ytterst bristfållig. Vi maste alltså taga med i beråkningen, att det hårledda vårdets felmarginaler kunna vara betydande.³

Emellertid visar det sig, att den Aakjærska siffran faller mycket nåra den teoretiskt beråkningsbara. Jag vill då forst i detta sammanhang understryka, att den i den nåmnda relationen framtrådande marken silver med all såkerhet icke representerar landgillet ensamt utan i stållet totalavgiften. Det avgorande skålet hårfor torde kunna håmtas ur KVJ: s femernlista, som i olika avseenden starkt påminner om falsterlistan, och som, i full konsekvens med tremarksregeln, låter totalavgiften utgå från den i konungens ago varande arrendejorden.⁴

1 Set. ex. Steenstrup, 419 f och Erslev, 305 f.

2 Plov, 256, Aakjær kom., 117.

3 Åganderåtten till den falsterska skyldjorden maste ha undergått vissa foråndringar, ty eljest borde de enskilda fallen ha uppvisat en båttre overensståmmelse. Tidsskillnaden mellan de båda kållorna kan dock icke ha varit alltfor stor, emedan två av konungens man, Hænrich Botwithsun och Bo Hosæ, omtalas i båda (Aakjær, 16 f, 42 ff, kom., 291). Att icke flera personnamn sammanfalla har sakerligen sin grund dari, att falsterlistan uppråknar sjålvågande stormån, huvudstycket åter konungens arrendatorer eller brytar.

4 Rymdmått, 88 f. Se sårskilt tabellen på s. 89. Också Erslev raknar med att de ifrågavarande skatterna ha omfattat mera ån landgillet (Erslev, 305 f).

Side 424

Vi vilja nu utråkna det teoretiska vårdet for att kunna jåmfora detta med det av Aakjær på empirisk våg funna. Vi anknyta hårvid till Aakjærs iakttagelse, att den falsterska skyldmarken från ideeli synpunkt har varit hålften så stor som den sjållåndska .¹ Den från 1 mk skyld]ord på Falster utgående årliga totalavgiften skulle alltså kunna anslås till 1,6 mks, eftersom vi ju nyss ha funnit, att den motsvarande siiTran for Sjålland var 3,2 mks. Med hånsyftning på Falster skulle alltså teoretiskt galla, att 1,6 mks ha utretts av 24 ort skyldjord eller (i det vi tiodubbla båda uppgifterna) 16 mks av 240 ort skyldjord och således 1 mks av 15 ort skyldjord. Detta resultat stammer ju anmårkningsvårt val overens med den av Aakjær framdragna siffran, 14,3 ort skyldjord.

Vi ha således lyckats med att inordna det av Aakjær hårledda vårdet i den teori, som hår har givits. Men detta har varit mojligt endast under den forutsåttningen, att de i huvudstyckets falsterdel redovisade utskylderna representera totalavgiften, icke landgillet ensamt. Ty i motsatt fall skulle skattebordan på oarna ha uppvisat en hbgst ojåmn fordelning.

Jordvärderingsenheternas ideella arealer. Gammal och ny guldvärdering.

Det har sedan lange varit bekant, att det sjållåndska bolet har reguljårt omfattat 1 mk sky Id jord. Såsom ett ideeilt varde for storleken av ett dylikt jordområde har Aakjær angivit siflran 96 d.t land.² Han har dårigenom utan all tvekan tråffat ett lyckligt val, eftersom detta resultat i flera avseenden har kunnat bekråftas.

Vi ha tidigare nåmnt, att 3 mkg i jydska lagens mening har
haft sin direkta motsvarighet i 1 mk skyld på Sjålland. Den

1 Aakjær inl., 92, 137; kom., 293; Maal, 229 ft'; Plov, 258; Korntiende I, 401, 11, 181 f.

2 Aakjær inl., 95; Korntiende I, 451 m. fl. stiillen. Angående sambandet mellan bol och markskyld pa Sjiilland, set. ex. Rhamm, 34 1 eller Aakjær inl., 84; Plov, 258.

Side 425

teoretiska arealen av en dylik mkg jord maste alltså vara 32 d.t land. Detta belopp år just av den storleksordning, som C. A. Christensen har ansett vara nodvåndig for att vissa av honom nårmare angivna foreteelser skola finna en rimlig" forklaring.¹

Bland de argument, som Christensen framdragit for att stodja sin mening, har jag sårskilt fast mig vid foljande. Ur hallandslistan i KVJ år det mojligt att utlåsa hum många bonder (rustid), som i genomsnitt ha råknats på en hafn. For Halmstad hårad, dår skogsbyar saknas, år forhållandet sårskilt overskådligt. Slutsatsen blir, att en hallåndsk hafn i allmånhet har omfattat minst 12 bonder.²

Enligt jydska lagen korresponderar 1 mkg jord mot tredingshafnen och skulle sålunda kunna beråknas motsvara c:a 4 bonder. Tolftingshafnen borde foljaktligen giva det mest adekvata uttrycket for en bondes genomsnittliga jordinnehav. Det år således knappast tånkbart, att tredingshafnen vid ifrågavarande tid skulle kunna representera den normala bondgården. Denna maste i stållet sokas bland tolftingshafnerna, eller kanske snarare, eftersom icke alia bonderna kunna forvåntas vara »helbonder« (jmf med Aakjær inl., 234 f), bland sjettingshafnerna (vilket senare år Christensens mening). Slutsatsen maste alltså bliva, att den jydska lagens mkg i jord icke gårna kan ha underskridit 30 d.t land. Ty folja vi exempelvis Aakjær och faststålla det ifrågavarande jordområdets ideella areal till 12 d.t land, skulle varje bondes jordinnehav komma att uppvisa den låga genomsnittliga sifTran c:a 3 d.t land, en ansåttning, som forefaller att vara utesluten.

Åven av foljande anledning synes det icke vara mojligt att på den ifrågavarande punkten ansluta sig till Aakjærs mening. Såsom tidigare omnåmnts, har sålunda kung Eriks lag av år 1284 satt hafnen i direkt forbindelse med 1 mk i skyld, varav foljer, att vid detta tillfålle en sjållåndsk hafn har upptagit ett

1 Ledingssatserne, 295 f. Aakjær har emellertid foreståilt sig, att den jydska lagens mkg jord skulle ha omfattat endast c: a 12 d.t land (se bl. a. inl., 111, 118, 119).

2 Ledingssatserne, 293 f. SifTran for Halmstad harad år c: a 13 bonder.

Side 426

område av ideeilt 96 d.t land. Den sjållåndska tredingshafnen skulle alltså kunna beråknas omfatta tredjedelen hårav eller c:a 32 d.t land. Mycket egendomligt skulle då vara, om den jyllåndska tredingshafnens jordområde (=1 mkg jord enligt jydska lagen) skulle ha uppvisat en teoretisk areal av endast 12 d.t land.

I århusboken från omkring år 1315 år cmellertid 1 mkg jord av en helt annan genomsnittlig storleksordning. Kalian giver for ovrigt sjålv uttryck for synpunkten, att marken guld jord vid ifrågavarande tillfålle hade sin motsvarighet i 1 ore skyldjord på Sjålland.¹ Den teoretiska storleken av 1 mkg jord i rhusboken alltså vara 12 d.t land,² en siffra, som nbjaktigt bekråftas av kalians uppgifter,³ och som dårfor har tillvunnit sig allmånt erkånnande.

Åven i KVJ synes på få undantag når en annan vårderingsprincip an den i jydska lagen forutsatta ha varit i tillåmpning. Ty i den forstnåmnda kalian ansattes en åtting regelmåssigt till 1 mkg. Och åttingens ursprungliga betydelse år otvivelaktigt 1/₈ bol. Bolet skulle alltså komma på 8 mkg, ett alltfbr hogt varde for att marken guld i de nåmnda angivelserna kunde tånkas referera till ett jordområde på c:a 32 d.t land. KVJ omtalar for ovrigt bol på ånda upp till 40 mkg, vilket, om man råknade 32 d.t land på varje mk guld, skulle resultera i orimligt hoga bolarealer. Det finns dårfor all anledning tro, att marken guld jord i KVJ (med vissa undantag) har varit av måttlig storlek, måhånda jåmforlig med den, som har legat till grund for uppgifterna i ÅB.

Den teoretiska arealen av en reguljår mkg jord i KVJ bor
i sjålva verket fixeras till just 12 d.t land, vilket år 3/8 av de

1 Set. ex. Plov, 258 och Aakjær inl., 108, 138.

2 Den ideella arealen av 1 mk sjållåndsk skyldjord var 96 d.t land (s. 424), av 1 ore skyldjord alltså 12 d.t land.

3 l^Tr Rasmussen 11, tabell 12, s. 60, framgår, att 1 mkg jord for 18 byar omfattade genomsnittligt 13,5 d.t land år 1683. Borttagas de 5 byar, vilkas uppgifter Rasmussen anser vara minst tillforlitliga, blir det ifrågavarande medeltalet i stiillet 12,1 d.t land.

Side 427

32 d.t land, som ekvivalera den jydska lagens ideella mkg jord. Ty att den jyllåndska mkg jord redan vid tiden for KVJ har haft två skiida storlekar och att det teoretiska forhållandet dememellan varit 3:8, har på ett otvetydigt sått omvittnats av Aakjær.¹ Sammanfattningsvis kan alltså utsågas, att den ideella arealen av en normal mark guld jord i KVJ liksom i ÅB år 12 d.t land, i jydska lagen åter 32 d.t land.

I samband med Fyn brukar KVJ uttrycket antiqua estimacio och kånner således två guldvårderingar.² Någon av dem bor val vara den, som den jydska lagen forutsåtter, eftersom det icke år mojligt att spåra några tecken på att ånnu en guldvårdering skulle ha forefunnits i Danmark vid den ifrågavarande tidpunkten. Men den naturliga frågan maste då bliva, om den i jydska lagen redovisade guldtaxationen år den aldre eller den yngre.

Vid besvarandet av denna fråga får intet som helst avseende fåstas vid det faktum, att den jydska lagen år senare ån huvudstycket i KVJ. Ty båda taxeringarna voro ju kånda år 1231, och vilken av dem som helst kan dårfor tånkas ha upptagits av den nåmnda lagen år 1241.

Guldvårderingen omtalas tidigast på 1180-talet for Fyn och Sjålland, men enligt Aakjær skulle den dårvarande marken guld jord ha besuttit en våsentligt storre areal ån den, som vi kunna hårleda ur uppgifterna i KVJ.³ På Fyn har den angivna taxeringsformen levt vidare, medan den på Sjålland snart forlorade sin betydelse och ersattes med en ny princip, skyldtaxationen.

1 Inl., 110 m. fl. stållen. Foljande formella samband stodjer slutsatsen: 1 bol enligt jydska lagen = 3 mkg jord å 32 d.t land = 96 d.t land; 1 bol i KVJ = 8 mkg jord å 12 d.t land = 96 d.t land. — Aakjær har dock den uppfattningen, att den storre mkg jord sårskilt skulle anknyta till termen antiqua estimacio och således icke redovisas i jydska lagen, vårs taxeringsenhet i stållet skulle vara den mindre mkg jord. Denna åsikt kommer att i fortsåttningen uttommande granskas. — Med uttrycket »vid tiden for KVJ« forstå vi hår och i det foljande ståndigt tidpunkten for denna kållas huvudstycke, d.v.s. år 1231.

2 Aakjær, 12.

3 Aakjær, inl. 118.

Side 428

Det skulle vara av det storsta intresse att fa reda på om den i huvudstycket for Fyn två ganger upprepade vårderingsnormen, antiqua estimacio, har refererat till den storre mkg jord på c:a 32 d.t land eller till den mindre på c:a 12 d.t land. Reklagligt nog åro meddelandena i KVJ otillråckliga for att giva ett fullt entydigt utslag på denna punkt.

Antiqua estimacio nåmnes av KVJ i samband med Wordhurgh i Vends hårad på Fyn. Enligt O. Nielsen och Aakjær skulle detta gods vara identiskt med Varbjerg i Brenderup socken.¹ Tyvårr saknas all vetskap om storleken av 1 mkg jord inom detta distrikt.

Kalians uppgift for Wordburgh åtfoljes omedelbart av en liknande for Føns; det yttre sammanhanget mellan de båda upplysningarna år sådant, att man mycket val kan tånka sig, att det åven i det sistnåmnda fallet har varit fråga om den gamla vårderingen.² Ar detta riktigt, maste antiqua estimacio ha syftat mindre marken guld, eftersom 1 mkg i Føns enligt Aakjærs vittnesbord har omfattat endast 14 d.t land.³ Men det år ju langt ifrån såkert, att det har varit kalians mening, att den Wordburgh tilldelade beståmningen åven skulle ha giltighet for Føns.

Termen antiqua estimacio återfinnes också i uttrycket »Patrimoniumnostrum in Feonia circa -400- mr. auri secundum antiquam estimacionem.«, utgorande inledningsorden till huvudstycketsredogoreise for Fyn. Notisen har erhåliit en sådan placeringi kalian, att man med såkerhet tor sluta, att densamma representerar en senare gjord tillskrift.⁴ Det ligger nåra till hands att stålla detta tillågg i linje med slutorden »fere -c- mr. auri.« i kalians specifikation for Langeland.⁵ I det sistnåmnda fallet hånsyftar den avsedda guldvårderingen utan all tvekan

1 Aakjær, 12; kom., 9/.

2 Aakjær, 12: AYordburgh ualel -xvi- mr. auri secundum antiquam estimacionem. Fyunnæs • xxx • <

3 Aakjier kom., 97

4 Ibidem, 12 med not.

5 Ibidem, 15.

Side 429

på den mindre av de båda markerna guld jord,¹ och alltså foreliggerhår en viss antydan om att detta också har kunnat vara fallet betråffande det nyssnåmnda textstållet for Fyn. Ty varfor skulle jordeboken i två så nårbeslåktade kållor ha tillåmpat helt olika principer, når det har gållt att sammanfatta resultatet ? Jag vill dock langt ifrån påstå, att den dragna slutsatsen skulle vara bindande, eftersom man alltid i medeltida håndskrifter maste råkna med en viss marginal for inkonsekvenser.

Icke heller ovriga uppgifter for Fyn åro låmpade for att skapa klarhet i det uppstållda problemet. På grundval av vissa från Karl Rasmussen hårrorande resultat har Aakjær ådagalagt, att 1 mkg jord i Vissenbjerg, Odense hårad, har omfattat 32 d.t land.² Denna by redovisas emellertid icke i KVJ. Att doma av Aakjærs kommentar s. 96^—111 over de i KVJ upptagna godsen på Fyn skulle arealerna per mkg jord i flertalet fall ligga i nårheten av 12 d.t land. Men åven om det vore mojligt att angiva den taxeringsnorm, som har dominerat de ifrågavarande uppgifterna, så år dårmed icke avgjort, om densamma skall identifieras med antiqua estimacio eller icke.

For Langeland har man lyckats med att bringa slutsummans 100 mkg i talmåssigt samband med forteckningens enskilda poster. Det motsvarande jordvårdet for konungens fådernegods på Fyn, 400 mkg, har dåremot icke på detta sått kunnat forklaras, vilket år att beklaga, eftersom vi i motsatt fall kunde ha påråknat att erhålla ett otvetydigt svar på den fråga, som framstållts.

Såsom nyss omtalades, utmårktes marken guld jord på Sjallandoch Fyn av en relativt stor areal under 1180-talet, och det ligger dårfor nårmast till hands att forestålla sig, att taxeringsprincipenantiqua estimacio skulle anknyta till en stor mkg jord. Men det avgorande år ju icke huru vi, utan i stållet huru KVJ (och ÅB) bedomer den med namngivningen sammanhångandekronologiska frågan, och dårom veta vi ingenting med

1 Aakjser kom., 113.

2 Ibidem, 8, 483.

Side 430

beståmdhet. Ty åven om den ena av de båda ifrågavarande vårderingsgrunderna bevisligen kan fb'ljas tillbaka till 1180-talet och sålunda maste ha varit avsevårt gammal, så år dårmed icke den mojligheten utesluten, att den andra kan ha kånnetecknats av en an hogre alder.

Skål och motskål ha vid den gjorda undersokningen balancerat val mot varandra, och slutsalsen maste dårfor bliva, att vi från andra utgångspunkter an de nu anforda maste soka bringa klarhet i frågan, om 12 eller 32 d.t land har utgjort den teoretiska ansåttningen for en enligt antiqua estimacio normerad mkg jord.

Vi vånda oss for detta åndamål till århusboken, som i samband med byarna Hedensted och Tiilst också omtalar antiqua estimacio.¹ Naturligtvis skulle det hår ha kunnat vara fråga om ett mera allmånt hållet uttryck, men Aakjær har givit skål for att orden »secundum antiquam estimacionem« ha besuttit en speciell teknisk innebord och syftat på en beståmd guldvårdering.² Eller med andra ord, KVJ:s och ÅB:s gamla vårdering skulle i grund och botten utgbra en och samma foreteelse.

1 mkg jord i ÅB:s byar Hedensted och Tiilst har enligt Rasmussen uppvisat en areal av 9.02_—19. 4-fi d t lsnH resp. 19,9 d.t land.³ Dessa siffror åro for låga for att kunna svara mot I mkg jord på c:a 32 d.t land och giva dårfor ett klart utslag for att taxeringsnormen antiqua estimacio har varit knuten till den mindre marken guld jord på c:a 12 d.t land.

Sammanfattningsvis kunna vi alltså uttala, att den mindre marken guld jord har redovisats i KVJ (med vissa undantag) och i ÅB, den storre marken guld jord i jydska lagen. Den princip, som har tillåmpats i de båda forstnåmnda kållorna, år antiqua estimacio, den gamla vårderingen. Dåremot har den nya vårderingen legat till grund for uppgifterna i jydska lagen.

Hittilis har man, vål nårmast av kronologiska skål, ståndigt

1 S.R.D. VI, 426, 427. Jmf också med Rasmussen I, 136.

2 Maal, 235, Aakjær inl., 110 m. fl. stållen; Rasmussen I, 136 f.

3 Rasmussen 11, 11 resp. (50.

Side 431

forestållt sig, att den mkg jord, som vi kunna iakttaga i rhusboken,skulle identisk med den, som den jydska lagen forutsåtter.Grunden for en dylik slutsats år emellertid icke barkraftig.Ty då såvål KVJ som ÅB omtalar antiqua estimacio, maste båda taxeringsprinciperna ha varit aktuella under hela tidsintervallet 1231_—1315. ÅB kan dårfor lika gårna vid periodensslut ha upptagit KVJ:s vårdering som den jydska lagens. En annan sak hade varit, om man kunde skonja en utvecklingslinje,dår den ena taxeringsnormen avloste den andra. Men så år icke fallet. ÅB kånner bevisligen båda taxeringarna; den ena av dessa skulle givetvis icke ha kallats for den gamla, om den andra hade varit obekant for kalian.

Av två skål kunna vi emellertid beståmt utsåga, att ÅB: s vårdering år den i KVJ fbretrådda. Ty båda dessa kållor omtala antiqua estimacio, och båda referera till en mark guld jord på c:a 12d.t land. Å andra sidan kan den jydska lagens taxering på grund av de korresponderande två motskålen icke vara den, som reguljårt har avsetts i ÅB:s uppgifter.

Aakjær har på andra grunder ån de nu anforda kommit till resultatet, att den gamla vårderingen (antiqua estimacio) har tillåmpats i KVJ (i vissa fall) och den nya i jydska lagen. Såtillvida overensståmmer hans mening helt med min egen. Dåremot kan jag icke bitråda hans åsikt om att den storre mkg jord skulle anknyta till den gamla vårderingen och den mindre mkg jord till den nya. På denna punkt vill jag urgera den rakt motsatta uppfattningen.

For Aakjær år det mycket naturligt att identifiera guldtaxeringarna i jydska lagen och i ÅB. Ty båda skulle ju svara mot ett varde på marken guld jord av c:a 12 d.t land. Men identifikationen har sina vanskligheter. Det år nåmligen icke mbjligt att komma ifrån den besvårande omståndigheten, att den jydska lagens vårderingsprincip år den nya, århusbokens åter den gamla.

Den av Aakjær framlagda teorien utmårker sig for stor konsekvens.Grunden
for hans slutsatser år fråmst, att han har observerat,att
landgillet enligt jydska lagen år avsevårt mycket

Side 432

lågre an vad man med ledning av senare kållors uppgifter hade rått att vånta sig. Han tvingas dårfor forutsåtta, att marken guld jord i jydska lagens mening har besuttit en mycket låg areal, exempelvis 8—128^—12 d.t land.¹ Genom detta antagande uppnårhan, att skattetrycket per ytenhet råknat dock stiger till en mera normal nivå. Samtidigt erhåller han en god overensståmmelsemellan uppgifterna i jydska lagens 111,13 och de resultat, som han lyckas avvinna falsterlistan och huvudstyckets falsterdel. Han råknar nåmligen med att den senare kalians avgifterha sin fulla motsvarighet i den jydska lagens »skyld«.

Den Aakjærska uppfattningen harmonierar rått val med de tillgångliga kållornas upplysningar, och det år praktiskt taget endast på två punkter, som man med utsikt till framgång kan såtta in en kritik. Det betydelsefullaste motargumentet har redan presterats av Christensen, som påtalat den disproportion mellan de jyllåndska och ostdanska hafnernas storlek och åligganden, som den ifrågavarande teorien med nodvåndighet maste draga med sig (se ovan s. 425). Den andra invåndningen år den nyss anforda, avseende forekomsten av uttrycket antiqua estimacio i århusboken.

Genom att tremarksregeln indrages i diskussionen kommer
liplq nrnhlpmot i p++ ntr++ lorfo T^rriclro lorronc Agl^irlrl// ronraconr"
* *¦"«/ ~* ¦***O^'" "»7 ***" *M^X^»* fc->i».^iV^ AV^^iX
terar endast 1j<i av totalavgiften; 32 d.t land blir da en mycket
passande areal for att utreda de avgifter, som skola utga av
1 mkg jord. Uppgifterna fran Falster sta fortfarande i basta
samklang med jydska lagens vittnesbord, eftersom skatterna
fran den namnda on icke utgora landgillet ensamt utan hela
totalavgiften. Orh den slutliga konsekvensen blir, att AB:s
taxering maste vara antiqua estimacio, en asikt, som kan erhalla
direkt bekraftelse i kalians egna uttalanden.

Christensen och Rasmussen ha var och en på sitt sått sokt att overbrygga de svårigheter, som ha mott den Aakjærska teorien. Efter den forklaring, som ovan givits, torde de nåmnda tolkningsforsbken ha forlorat en del av sin aktualitet. De innehållaemellertid ett antal betydelsefulla och intressanta uppslag.

1 Set. ex. inl., 119.

Side 433

varfor jag finner det vara i hbg grad befogat att i ett senare sammanhangupptaga
de båda forskarnas synpunkter till en narmaregranskning
(se nedan s. 440 I'.).

Sasom av det foregaende har framgatt torde den gamla guldvarderingen ha dominerat uppgifterna i KVJ. Men har och var iakttager man, att den nya taxeringsprincipen har tratt i verksamhet. Att den redovisade marken guld jord pa Langeland varit osedvanligt stor, har salunda papekats av Aakjser, somframfort den meningen, att densamma till den normala marken guld juru skulle ha statt i det ideella arealiorhallandet SiS.¹ Likaledes ar det troligt, att vissa av huvudstyckets uppgifter for Fyn bora hanforas till samma taxeringsnorm.² Ytterligare forefaller det som om den nya varderingen skulle ha satt spar i en uppgift fran Lolland, i det att bolet har har likstallts med endast 3 mkg.³ Och slutligen synes aven en enstaka upplysning fran Gaverslund i Almindsyssel pa Jylland ha hansyftat pa den nya varderingen, eftersom attingen inom detta distrikt har tillmatts ett varde av endast 3 mks.⁴ Att den nya taxeringsprincipen salunda skulle ha gjort sig gallande pa de tre oarna Fyn, Langeland och Lolland, kan val icke bottna i nagon tillfallighet ?

Orsaken till att den nya marken guld kom att omfatta just

1 Aakjær kom., 96, 112 f. Naturligtvis anvånder Aakjær orden gammal och ny vårdering i rakt motsatt betydelse mot den, som jag anser vara riktig.

2 Aakjær kom., 8, 483.

3 Aakjær, 50: »Wantæworæ -vi- bool ualent -xviij. mr. auri.«, kom., 335 f. Jag påminner om att bolets ideella omfattning var 3 stora mkg jord å 32 d.t land = 96 d.t land (not 1 på s. 427).

4 Aakjær, 7, kom., 70; Rhamm, 408. Då en åtting ansattes till 3 mks, svarar detta mot 3 mkg for ett bol. Fallet går sålunda over i det i not 3 behandlade. — Det ifrågavarande beloppet synes mig vara alltfor stort for att det skulle ha kunnat svara mot en årlig avgift. Jag bitråder dårfor Rhamms åsikt om att det har representerat ett jordvårde. Forutsåttningen for slutsatsen ar dock, att notisens åtting skall uppfattas såsom ett ttondelsbol icke såsom en bråkdel av någon bymark, vilket kan vara fallet betråffande det analoga begreppet tolfting (se hånvisningen i not 1, s. 440). Mycket talar emellertid for att åttingen ståndigt har framtrått såsom en åkta bolbeståndsdel (jmf med Rhamm, 432).

Side 434

32 d.t land, torde vara, att dess kapitalvårde dårigenom bleve 1 mkg — 8 mks. Betydligt svårare att forklara år då, varfbr en gammal mkg jord har fixerats till 12 d. t land. Jag framståller den formodan, att man har efterstråvat att låta ettingen, en av de i KVJ oftast omnåmnda taxationsenheterna, erhålla ett varde av 3 mks, vilket belopp synes representera det ideella kapitalvårdetav 1 gammal mkg jord.¹

Några genetiska och kronologiska synpunkter på de vanligaste jordvärderingsenheterna.

Det forefaller efter den gjorda utredningen som om det jyllåndska bolet i KVJ (med de enstaka undantag, då den nya guldvårderingen har tillåmpats) ståndigt borde ha upptagits till ett varde av 8 mkg. Men vi iakttaga hår exakt samma forhållande som på Falster. Den angivna vårdesåttningen år visserligen den vida allmånnast forekommande, men har nårmast karaktåren av en minimisats, i det den nåmnda kalian, såsom forut omtalats (s. 426), redovisar jyllåndska bol, som ha åsatts våsentligt hogre belopp an det ovannåmnda.

Analogierna med Falster aro mycket slaende. Aven har kon- Stfcitcia. vi cii i jjuivaiuciiiigcii Oita duiva.nu OCii Sdiidli Unuci"skriden minimisats, namligen 1 mk i skyld. Men hogre ansattnin/Jar. anda unn till 8 mk skvld. aro ir.ke. ovanlipa.

Århusbokens gamla vårdering uppvisar likaledes dessa drag, åven om de fåtaliga enskilda fallen icke formå att låmna en så fyllig bild av forhållandena som de nyssnåmnda uppgifterna i KVJ från Jylland och Falster. Men det går knappast att misstaga sig på att siffran 8 mkg också hår framtråder såsom ett slags minimital, vilket kalian pa nagra enstaka undantag når har

1 I och med dessa uttalanden foljer jag ganska nara Christensen (Ledingssatserne, 279 f), iiven om detaljutformningarna av hans och min uppfattning uppvisa vissa divergenser. Enligt min mening skulle alltsa det efterstråvade realvardet av en ny (stor) mkg jord vara 8 mks, av en gammal (liten) mkg jord 3 mks.

Side 435

respekterat. Hogre belopp an det sagda åro emellertid icke sållsynta.Att den yngre håndskriften låmnar ett något storre spelrum for oregelmåssigheter an den aldre, år val icke ågnat att forvåna.¹

Låsaren kan sjålv gora experimentet att sammanfora de i KVJ eller ÅB redovisade jyllåndska bolens guldvården till en forteckning och sedan overskriva dem alia i markskyld enligt det formella schemat 8 mkg = 1 mk skyld.² Resultatet blir då någonting, som på ett mycket påfallande sått erinrar om falsterlistan i KVJ.

Orsaken till de falsterska bolens varierande skyldvården har sedan lange varit kånd. Ifrågavarande bol ha av allt att doma ursprungligen varit åsatta det fixa vårdet 1 mk i skyld, men vissa av dem — speciellt de, som ha tillhort de nyanlagda byarna — ha genom åkerbrukets framsteg utvidgat sin areal och dårigenom kommit att motsvara flera bol av den från borjan givna storleken. De ha fordenskull omtaxerats och i samband dårmed tilldelats hogre skyldvården.³ Skyldtalen på Falster stå dårfor i klar relation till bolens åkerarealer.

Forklaringen maste vara analog for KVJ:s Jylland. Det jyllåndska bolet har från borjan taxerats till 8 (gamla) mkg, åttingen således till 1 (gammal) mkg. Såsom en naturlig foljd av jordbrukets uppsving ha vissa av bolen forstorats och kommit att svara mot de hogre, i kalian angivna guldtalen. Åven den aldre guldtaxeringens siffror ha sålunda stegrats i samma mån som bolarealerna ha tillvuxit.

Inforandet av den nya guldvårderingen på Jylland forutsatteen omvårdering av bolbegreppet. De mindre bolen sammanslogostill storre enheter; vissa av de bol, som hade utvecklatsover hovan, kunde dåremot behålla sin ungefårliga storlek. Varje nytt bol åsattes dårefter ett varde av 3 mkg och kom

1 Jmf med Rasmussen 11, tabeli 15, 74; Guldtal, 226; Aakjær kom., 481, 485.

2 Jag understryker sambandets formella karaktår. 1 mk skyldjord på Falster representerar sålunda en mindre yta an 8 mkg jord på Jylland.

3 Set. ex. Rhamm, 347 samt Ledung, 22 f med not 5 på s. 22.

Side 436

att omfatta ideellt 96 d.t land. I hela foreteelsen spåra vi ett
statligt, regierande ingripande.

Vi skola nu studera det motsvarande problemet på oarna. Med hånsyftning bl. a. på valdemarstiden har Aakjær ådagalagt, att den falsterska och lollåndska skyldmarken jord har uppvisat den ideella arealen 48 d.t land, vilket år exakt hålften av den korresponderande siffran for Sjålland.¹ Men samtidigt harmed har han for Sjållands och Falsters del framdragit en gammal enhet for jordtaxering, omfattande 32 d.t land.² Denna areal maste otvivelaktigt uppfattas såsom idealvårdet for 1 mk sådesland inom bstra Danmark vid det tillfålle, då settingskåppan hade hemortsrått dårstådes.³

Men Aakjær har varit angelågen om att påpeka, att det hår icke har varit fråga endast om en utsådesvårdering utan om en verklig skyldtaxation. Vi kunna val dårfor råkna med att marken skyldjord vid den ifrågavarande tidpunkten har haft en teoretisk areal av 32 d.t land inom hela det sjållåndska matområdet.

81. a. for Falster skulle sålunda det ideella vårdet for 1 mk skyldjord ha stigit från 32 till 48 d.t land fram till tiden for KVJ. Den aldre skyldmarken jord skulle alltså från teoretisk synpunkt ha utgjort 2/₃ av den yngre.

Att mera beståmt utsåga någonting om denna gamla mk skyldjord, som hårror från en tid, då kållorna floda alltfor sparsamL, år givetvis mycket vanskligt. Jag nojer mig dårfor med att uttala del formodandet, att skyldmarkens arealutvidgning har stått i samband med det mera allmånna genomforandet av trevångsbruket i Ostdanmark. Denna nya driftsform for jordbruket kråvde okat utrymme. Att hårvid såvål marken sådesland som marken skyldjord kunde ha forstorats, forefaller mig icke osannolikt.

1 Maal, 229 f; Aakjter kom., 293; Plov, 258; Korntiende I, 451, 11, 184 f.

2 Aakjær inl., 94 f.

3 240 settingskappor å 2'₁₅ d.t —32 d.t. Betraffande settingskåppans rymdinnehåll set. ex. Maal, 2(>4.

Side 437

Såsom tidigare motiverats, torde från 1 den. skyldjord på Sjålland ha reguljårt utgått en årlig landgillesavgift av 1 den. s. Den falsterska eller lollåndska skyldmarken var från teoretisk synpunkt half ten så stor som den sjållåndska, och detta samband kan också forvåntas ha haft giltighet for de resp. skyldpenningarna. Från denna synpunkt ter det sig mycket rimligt, att en skyldpenning jord på Falster eller Lolland skulle ha erlagt endast hålften av det skattebelopp, som påvilade den sjållåndska skyldpenningen jord. Eller med andra ord, 1 den. skyldjord på Falster eller Lolland borde i årligt landgille ha utrett en summa av 1/₂ den. s eller (med den vid tiden for KVJ gållande våxlingskursen) 1 den.¹

Det årliga landgillesbeloppet skulle således i det ena fallet ha utgjort 1 den. s, i det andra 1 den. Båda alternativen verka ju att vara val forenliga med den innebord, som man definitionsmåssigt skulle vilja inlågga i begreppet 1 den. skyldjord. Men det återstår att taga stållning till frågan, varfor den sjållåndska skyldpenningen jord har kommit att knytas till silvret, den falsterska och lollåndska åter till myntet. Det svar, som jag nu kommer att giva, får endast uppfattas såsom ett uttryck for en tånkbar mojlighet.

Jag foreståller mig, att utvecklingen på Sjålland har forlopt någorlunda parallellt med den på Falster, och menar sålunda, att vid något tillfålle också de sjållåndska bolen ha varit av hogst varierande storlek. De voro vildvuxna liksom bolen på Jylland och Falster vid tiden for KVJ. I en naturlig stråvan att åvågabringa likformighet har man emellertid vidtagit en regiering, helt analog med den, som vid tiden for jydska lagen maste ha ågt rum på Jylland. Bolgrånserna forskotos alltså, så att nya bol trådde i stållet for de gamla. De forstnåmnda tilldelades en sådan storlek, att de alia kunde uppfattas såsom teoretiskt likstållda och åsattes dårefter vardera ett varde av 1 mk i skyld.

Hade vi haft tillgång till en »sjållandslista«, analog med

1 Angående distinktionen mellan termerna den. s och den., se Rymdmått,

Side 438

jordebokens falsterlista, och uppgjord omedelbart fore den omtaladeregieringens ikrafttrådande, år det val antagligt, att denna forteckning hade liknat falsterlistan och liksom denna redovisat skiftande mk-tal på de uppforda bolen. Det skulle heller icke ha varit fbrvånansvårt, om vi i denna tånkta kålla hade funnit, att 2-marksbolet liksom på Falster hade varit den dominerande foreteelsen. I så fall skulle det vara mycket forklarligt, om myndigheternahade låtit detta bol bilda grundenheten i den nya skyldtaxeringen. Ett gammalt 2-marksbol skulle alltså gå over i ett nytt 1-marksbol. Och då det gamla 1-marksbolet omfattade ideeilt 48 d.t land, det motsvarande 2-marksbolet dubbla denna areal, skulle foljaktligen den teoretiska ansåttningen for ett nytt 1-marksbol vara 96 d.t land, vilket år det tidigare angivna, ideella vårdet på storleken av ett sjållåndskt skyldbol. Oavsett om det nu sagda har varit riktigt eller icke, bor den omståndigheten,att det sjållåndska bolet i KVJ utgjorde 1 mk, det falsterskaåter som regel flera mk, ha bidragit till att skyldmarken på Sjålland har åsatts ett hogre varde an skyldmarken på Falster.Ty for den håndelse markerna skyldjord inom båda de nåmnda distrikten hade tilldelats en och samma ideella areal, så skulle ju det sjållåndska bolet i fråga om storlek ha klart distanserats av det falsterska genomsnittsbolet.

Åven på Lolland kunna vi iakttaga en regiering, påminnande om den på Sjålland. Ur KVJ:s lollandslista framgår nåmligen med onskvård tydiighet, att bolet inom denna landsdel har åsatts det fixa vårdet 1 mk i skyld. Sagda kålla har nåmligen vid llera tillfållen låtit oren eller ortugar census bilda bolets underavdelningar. Det år sålunda odiskutabelt, att marken skyldjord och bolet ha framtrått såsom identiska begrepp inom detta område.¹

Man bor val knappast antaga, att utvecklingen på Lolland har forlbpt våsentligt annorlunda ån på Sjålland och Falster. Från borjan torde dårfor de lollåndska bolen ha varit teoretiskt likstålldaoch omfattat vardera 1 mk skyldjord. Sedermera ha emellertid vissa av bolen vuxit ifran denna ansåttning och med

1 Aakjær, 49 f, kom., 318.

Side 439

anledning hårav tilldelats hogre sky Id varden. Den nyordning, som vi bevisligen kunna iakttaga på Lolland, synes dårfor ha haft till uppgift att återstålla det ursprungliga tillståndet. Att de storre bolen hårvid ha mast delas upp i mindre enheter år en sjålvklar foljd.

Den lollåndska skyldtaxationen har sålunda tydligen lånat drag från såvål den falsterska som den sjållåndska. Med den forrå har den gemensamt, att marken skyldjord kom att omfatta ideeilt 48 d.t land, med den senare, att bol och markskyld framtrådde såsom idenliska begrepp.

Såsom tidigare har omnåmnts, torde från 1 den. skyldjord på Sjålland ha utgått ett årligt teoretiskt landgillesbelopp av 1 den. s och från den motsvarande enheten på Falster eller Lolland ett belopp av 1 den. Att landgillet sålunda i det sistnåmnda fallet synes ha knutits till myntet, vill jag icke taga till intakt for att skyldtaxationens arealenheter på Falster och Lolland skulle ha reducerats i takt med det sjunkande penningvårdet. Ty i sådant fall skulle ju den falsterska eller lollåndska skyldmarken eller skyldpenningen jord infor den senare insåttande katastrofala forsåmringen av den metalliska valutan ha nedgått till en obetydlighet, en uppfattning, for vårs riktighet intet stod står att vinna i kållorna. Jag haller det också for mycket osannolikt, att myndigheterna av omvårdnad for en rent abstrakt princip skulle sjålvmant vilja taga på sig det besvar och de kostnader, som ideliga omtaxeringar med nodvåndighet maste draga med sig. I valet mellan att minska skyldmarkens areal och att oka den utgående avgiftens formella belopp har man såkerligen foredragit den sistnåmnda mbjligheten, vilken utan all tvekan representerar det minsta motståndets lag. Den innebår, att 1 den. falstersk eller lollandsk skyldjord under exempelvis den senare delen av det 13:e rhundradet kunnat utreda åtskilliga den. i årligt landgille.¹

1 1 den. kan ju for ovrigt (med den i KVJ forutsatta områkningskursen) overskrivas i 1/₂ den. s. Om skyldtaxationen principiellt har refererat till silvret eller till penningarna veta vi ej. Från borjan kunna vi dårfor icke avvisa mojligheten, att det senast angivna vardet kan ha bildat den fasta normen for den fortsatta utvecklingen. I så fall skulle landgillesbeloppet icke alls ha behovt påverkas av myntets deklination. — Aakjær har i privatbrev den n/₃ 1950, efter att ha tagit del av min uppfattning i huvudfrågan, anfort, att han bitrader min åsikt om att en ofta upprepad omtaxering av skyldmarken skulle vara alltfor besviirlig att genomfora i praktiken. Han erinrar om att man har bevarat hårdsadstunnan såsom jordvårderingsenhet anda fram till våra dagar.

Side 440

Efter denna utflykt till ostra Danmark återvånda vi till Jylland och de båda guldvårderingar, som ha varit i verksamhet inom denna landsdel. Jag påminner om att 1 mkg jord i KVJ (med vissa undantag, knappast berbrande det ifrågavarande området) och i ÅB omfattade ideeilt 12 d.t land, i jydska lagen åter 32 d.t land. Den mindre marken guld jord har satts i direkt forbindelse med kållornas uttryek antiqua estimacio och har dårfor kallats for den gamla. Den jydska lagens stora mkg jord har i foljd dårav erhållit benåmningen den nya.

Jag vill nu taga definitiv stållning till de teorier, som ha framlagts av C. A. Christensen och Rasmussen, och vilkas huvudsakliga uppgift har varit att stodja Aakjærs framforda mening genom att undanroja hindren for att århusbokens mark guld i jord skulle kunna uppfattas såsom varande en direkt avlåggare av den jydska lagens likabenåmnda storhet.

Christensens tolkningsforsok utmårker sig for stor fyndighet och skarpsinnighet. Han har iakttagit, att den jydska lagens mkg jord har representerat ett kapitalvårde av 16 mk den. samt att denna senare ansåttning tycks ha upptagits av ÅB, varest den framtråder såsom ett slags normaltal.¹ Han har vidare

1 I samband med byn Begtrup (»Bekkethorp«) uttalar ÅB foljande: »Quodlibet Tolfting valel XXVIII marchas denariorum unde tenet quodlibet Tolfting marcham auri et tres partes unius marche auri.« (S.R.D. VI, 429). Detta leder till ett varde av 16 mk den. for 1 mkg jord. Men det mest anmarkningsvarda med denna notis synes mig vara, att den har formen av en slutsats med det just anforda sambandet såsom den underforstådda premissen. Detta forhållande har av Christensen (och aven tidigare av C. Paludan-Miiller, Videnskabernes Selskabs Skrifter, 5 r., hist. phil. Afd., IV, 250 f) tolkats så, att vardet 16 mk den. for 1 mkg jord skulle ha haft en mera allman betydelse. Se Ledingssatserne, 299. — I fråga om inneborden av begreppet lolfting bitrader jag Rasmussens i 11, 78 uttalade mening.

Side 441

givit goda skål for att marken guld jord i den jydska lagen har varit våsentligt storre an den i ÅB.¹ Slutligen har han framdragit det allmånt kånda faktum, att myntets varde i forhållande till silvrets har starkt nedgått från tiden for jydska lagen till tiden for ÅB.²

Så langt finns det all anledning att inståmma i Christensens uttalanden. Dåremot år jag mindre benågen att acceptera hans åsikt om att nedsåttningen av marken guld jord från kanske 30 å40 d.t land (jydska lagen) till c:a 12 d.t land (ÅB) skulle vara en direkt konsekvens av penningvårdets fall från 1/₂ mks per mk den. (1241) till 1/₁₀ å 1/₈ mks per mk den. (1315).

Teorien om de vid penningvårdet fastlåsta och med detsamma ståndigt sjunkande arealerna har, trots den rekommendation, som Christensen givit densamma, forefallit mig dubios, och vid den nyss genomforda behandlingen av ett motsvarande problem på Falster tog jag ett beståmt avstånd från en sådan tanke. Ty år det verkligen troligt, att arealenheterna icke skulle vara fixerade kvantiteter utan i stållet funktioner av det till— falle, då taxeringarna ågde rum? Varifrån hårror detta myndigheternas stora intresse for att låta en vårdesåttning bibehålla sin rent yttre form? Man minskade ju icke på skåppor och viktsmarker i avsikt att konservera det formella beloppet på ett i penningar angivet kronovårderingsvårde. Tvårtom låt man en vara, vårs ursprungliga pris kanske hade varit 1 penning, vid ett senare tillfålle kosta flera penningar. Det nu sagda bor ha giltighet åven i det speciella fall, då det år fråga om åkerj ordens kronovårderingsvården, återspeglade i de forefmtliga guldtaxationerna.

Hela problemet har emellertid genom de i det foregående vunna resultaten kommit i ett nytt låge. Sedan det har blivit klargjort, att ÅB:s mkg jord icke kan ha sin upprinnelse i den jydska lagens likabenåmnda storhet utan i stållet haft sina rotter i KVJ:s gamla taxering, har Christensens ovannåmnda teori om de fallande arealenheterna mist sin betydelse och kan helt overgivas, vilket med såkerhet innebår en fordel.

1 Ledingssatserne, 294, 297 f.

2 Ibidem, 299.

Side 442

Dåremot år jag mera bojd for att bitråda Christensens åsikt om att normen 16 mk den. per 1 mkg jord skulle ha besuttit en mera generell innebbrd, men vill begrånsa detta uttalande till att galla vissa beståmda fall, bl. a. då de ifrågavarande uppgifterna i ÅB. Och åven med denna inskrånkning kan den nåmnda regeln knappast ha varit helt undantagslos; 1 mkg jord i ÅB:s Tiilst har sålunda av kalian tillmåtts ett varde av drygt 30 mk den., och en sådan siffra låter sig ju svårligen forena med ett antaget officiellt kronovårderingsvårde på marken guld jord av endast 16 mk den.¹

Också Rasmussen har utgått ifrån att den jydska lagens vårdering satt direkta spår i århusboken. Han har em ellertid icke velat acceptera Christensens såkerligen riktiga slutsats, att den storre mkg jord skulle ha legat till grund for den forrå kalians uppgifter, utan har i stållet anslutit sig till den av Aakjær framforda uppfattningen på denna punkt. Han inriktar dårfor sin uppmårksamhet huvudsakligen på frågan, varfor marken guld jord i ÅB har taxerats efter antiqua estimacio. Från den av Rasmussen valda utgångspunkten medfor detta en tydlig motsågelse, eftersom den jydska lagens vårdering ju år den nya.

Rasmussen eliminerar den antydda olågenheten på ett radikalt sått. Han tanker sig nSmligen, att den nya vurderingen trots allt har varit ÅB:s avsedda taxeringsprincip, och att de enstaka fall, då antiqua estimacio nåmnes, åro att uppfatta såsom rena undantagsforeteelser. Men år det verkligen mojligt att angiva någon rimlig forklaringsgrund till att just de två av ÅB: s byar, dår den gamla vårderingen enligt kalians uppgift skulle ha brukats, ha intagit en sårstållning i taxeringsavseende?

Termen antiqua estimacio nåmnes av ÅB i samband med byarna Hedensted och Tiilst.² Eftersom Rasmussen hyser den meningen, att en stor areal pa marken guld jord år ett karakteristikumfor den gamla vårderingen, skulle hans slutsatser

1 S.R.U. VI, 427. Christensens forklaring till det hoga vardet i Tiilst forefaller mig att vara mera fyndig tin trolig (jmf med Leriingssatserne, 300).

2 S.R.D. VI, 426, 427.

Side 443

icke ovåsentligt stbdjas, dårest de nåmnda byarnas mkg jord
hade uppvisat en avsevård storlek.

1 mkg jord i Hedensted har omfattat 9,02^—12,46 d.t land och i Tiilst 19,9 d.t land.¹ Det forstnåmnda resultatet pekar ju mycket tydligt på den mindre marken guld jord och år dårfor besvårande for Rasmussens teori. Han tvingas ifrågasåtta, om icke en felskrivning har forelegat i detta fall.²

Men åven den angivna siffran for Tiilst synes mig båttre svara mot den mindre mkg jord ån mot den storre. Avståndet från 12 till 19,9 år ju våsentligt mindre ån från 19,9 till 32. Rasmussen råknar emellertid med att den gamla taxeringen har tillåmpats i Tiilst och undgår på detta sått att komma i konflikt med kalians uppgift.

Som synes år det sakliga underlaget for Rasmussens slutsatser svagt, och endast med svårighet lyckas han genomfora sina intentioner. Detta forhållande bor helt såkert uppfattas såsom en fingervisning om att de premisser, från vilka han utgått, ha varit felaktiga. I sjålva verket ha vi ju tidigare givit goda skål for att den taxering, som omnåmnes eller underforstås i ÅB, icke har varit identisk med den jydska lagens utan i stållet har haft ett klart samband med den gamla vårderingen i KVJ. Samtliga byar i ÅB torde dårfor ha varit taxerade enligt antiqua estimacio. Detta har också varit Rasmussens tidigare mening,₃ som han emellertid frångått i sina senaste skrifter.

Den enda av ÅB:s byar, vårs jord skulle kunna tånkas ha vårderats enligt en avvikande princip, år Grundfør. I detta fall upptager nåmligen 1 mkg jord en yta av icke mindre ån 26,8^— 27,7 d.t land.⁴ Om Rasmussen av denna anledning och av det skål, som framgår av Guldtal, tabell 7, s. 207, vill såtta denna by i sårklass vad betråffar taxeringen, har jag intet speciellt att invånda håremot. For min del haller jag emellertid fore, att den gamla vårderingen också har tillåmpats i denna by. Slutsatsensynes

1 Rasmussen 11, 11 resp. 60.

2 Guldtal, 197, not 38.

3 Rasmussen I, 137.

4 Ibidem 11, 60.

Side 444

satsensynesmig knappast bora rubbas av det faktum, att 1 mkg jord i Grundfør har varit osedvanligt stor. Jag hyser nåmligen den uppfattningen, att det ifrågavarande vårdet icke bryter sig ut från de ovriga på ett så anmårkningsvårt satt, att dess samhorighetmed dessa bor betvivlas.¹

De jylländska skattesatserna.

I samband med avsnittet »Skyld och landgille« ha vi studerat de avgifter, som vid tiden for KVJ uttogos av 1 mk sjållåndsk skyldjord. Vi angripa nu det motsvarande problemet på Jylland och stålla såsom vår uppgift att soka hårleda de från marken guld jord utgående ideella skattesatserna. Hårvid maste vi emellertid draga en skarp skiljegråns mellan den gamla och den nya vårderingens mkg jord.

Den forstå betydelsefulla fråga, som vi mbta, år, om det har bestått ett fast, talmåssigt samband mellan taxeringarnas guldtal och de korresponderande avgifterna. Rent definitionsmåssigt maste guldangivelserna referera till jordens kapitalvårde, men givetvis bor man mellan detta belopp och de pålagda utskyldernas tånka sig ett starkt beroendeforhållande.

ro'rÅlj.s uel maste den framforda frågan besvaras nekande, medan saken år mera oviss betråflande KVJ. Från jydska lasens mkø inrH torde dåremot ha utsått en nosa storlcksbcståmd

Den stora frekvensen gulduppgifter i KVJ, meddelade utan några som helst kommentarer, talar till forman for tanken, att de matrikulcrade guldvårdena ha varil den direkta utgångspunkten for beråkningen av skatternas storlek. Ty i motsatt fall maste man ju få den forestållningen, att kalians ifrågavarande angivelser vore otillråckligt upplysande.

Slutsatsen stodjes av att vi på Sjålland motte ett fall (Tjæreby),dår
den utgående avgiften uppvisade just den storlek,
som teorien kråvde. Men i ett annat sjållåndskt exempel (Viskinge)var

1 Se hiinvisningen i foregående not.

Side 445

skinge)varden framkomna overensståmmelsen visserligen god,
men endast ungefårlig.

Allt som allt torde det finnas åtminstone några forhoppningar
om att de ur KVJ framdragbara sambanden mellan skatter
och guldtal skola besitta en viss grad av allmångiltighet.1

Vid tiden for jydska lagen erlade 1 ny (stor) mkg jord i resp. landgille, statsskatt och totalavgift teoretiskt resp. 1/₃, 2/₃ och 1 mks jyllv.² Det finns viss anledning tro, att de motsvarande beloppen for 1 gammal (liten) mkg jord i KVJ skulle ha utgjort 3/₈ av de nåmnda, eftersom detta brak framståiier det ideella arealforhållandet mellan de två olika slagen av mkg jord. Den motsvarande serien for den gamla marken guld jord skulle alltså bliva 1/₈, x/₄ och 3/₈ mks jyllv. Den underforstådda forutsåttningen år givetvis, att skattetrycket per arealenhet råknat har varit detsamma i båda de betraktade fallen.

Foljande jåmforelse mellan skattetryck och åkerarealer bestyrkerden
dragna slutsatsens riktighet. Jag erinrar om det
tidigare framforda, upprepat bekråftade ideella sambandet:

1 Vårre vore det, om den jydska lagens skatteskala, diskontinuerlig såval med avseende på ledungs- som gåsteriutskylderna, hade haft giltighet redan år 1231. Ty i sådant fall skulle mojligheterna ha reducerats for att ur KVJ: s huvudstycke (som endast uppfor gåsteriavgifter; se Runquist, 104) utlåsa eventuellt foreflntliga samband mellan jordvården och skatter. Men ett dylikt antagande år med all såkerhet icke riktigt, eftersom den jydska lagens uppbordssystem skulle kråva ett helt annat slag av bokforing an den, som i verkligheten har tillåmpats i jordebokens huvudstycke. I forbigående kan dårjåmte anmårkas, att stats- och totalskatterna åven med anvåndning av jydska lagens beråkningsmetod åro proportionella mot jordinnehaven.

2 Mark guld jord utredde enligt jydska lagen tredingshafn, vilket betyder 8 ort s i landgille (dårest dylikt forekom), 16 ort s i statsskatt (jmf med s. 403) och 24 ort s i totalavgift (landgille + statsskatt). Angående den tillåmpade nomenklaturen se ovan s. 417 med not 2. — Att jyllandsvikten har underforståtts i den jydska lagens beståmmelser framgår av det faktum, att oren och ortugar ha bildat underavdelningar till penningoch silvermarkerna (111,40, 111,13). Den likaledes inom den ifrågavarande landsdelen vid denna tidpunkt brukade troyesvikten (Rymdmått, 17 ff) hade nåmligen en helt annan indelningsgrund (1 mk = 8 uns å 20 sterlingar).

Side 446

3 mkg enligt jydska lagen — 1 mk skyld på Sjålland. Av 3 mkg jord i jydska lagens mening utgick 1 mks jyllv i teoretiskt årligt landgille, medan den motsvarande prestationen av 1 mk sjållåndsk skyldjord var 1,2 mks valdv (se ovan s. 399 resp. 420). Dessa båda belopp, 1 mks jyllv och 1,2 mks valdv, besitta emellertidprecis samma realvårde, vilket framgår av tabell 3, s. 24 i Rymdmått.¹ Ideella avgifter och arealer ha således i dessa fall varit proportionella, och den beråknade landgillesskatten har från teoretisk synpunkt tråffat den sjållåndska och den jyllåndska jorden exakt lika hårt. Under sådana omståndigheterligger det faktiskt nåra till hands att tro, att KVJ: s gamla mkg jord icke skall ha intagit någon undantagsstållning i det nåmnda avseendet.

Vi vilja nu undersoka, om KVJ tillhandahåller några uppgifter, ur vilka sambandet mellan guldtal och skatter kunna avlåsas. Tyvårr år det emellertid så, att denna kålla låmnar oss nåstan helt i sticket i denna sak. De enstaka notiser, i vilka ett guldvårde stålles vid sidan om en avgift, representera overvågande skenfall, vilket den nårmaste framstållningen kommer att visa.

Vi betrakta forst en sådan sammanstållning som »-x- mr. auri- et -xl^a- metretas mellis. . .«.² Konjunktionen et betygar, att notisen har en additiv karaktår, och då den anforda kvantiteten honung år en årlig avgift, år det svårt att komma ifrån att angivelsen »-x- mr. auri« också år avsedd att (av en initierad låsare) uppfattas såsom en sådan. Det forefaller mig dårfor som om vi i det fbreliggande sammanhanget bakom det angivna jordvårdet borde låsa den ur detta hårledbara, i texten underforstådda årliga avgiften. Den ifrågavarande termen skulle alltså beroende på omståndigheterna kunna tillerkånnas två skiida betydelser. Men naturligtvis år den ena av dessa fordold for oss sentida låsare, som icke ha någon vetskap om det av kållan tånkta sambandet mellan avgift och jordvårde.³

1 1 mks jyllv = *'_s mks valdv = 1,2 mks valdv.

2 Hjerm harad (Hwamme etc.), Aakjær, 3.

3 Notisen »Rolde fiarthing -xvi- hafne et quersæt • viii • mr. argenti.«, Aakjær, 4, torde bdra tolkas på ett helt likartat sått. Orden »16 hafner« stå med all såkerhet i stållet for »16 mks« i årlig gåsteriavgift från hafnerna (jmf med not 1, s. 413).

Side 447

Uttrycket »Lognø. -x- mr. puri. Ibidem terra -xxiiii⁰¹"- mr. auri.«¹ får icke tolkas så, att de 10 mks lodigt skulle utgora den årliga avgiften av de 24 mk guld jord. Vi maste nåmligen råkna med att jordeboken principiellt underlåter att meddela upplysningar av detta slag. Liksom den foregående notisen har den ifrågavarande med all såkerhet additiv karaktår. Den redovisar två avgifter, dels de 10 mks, dels den årliga inkomsten från de 24 mkg jord.²

Formcln »Vgglæheret -xx- mr. puri. Cum Byscopstoft •xl- mr. auri.«³ får utgora prototypen for ett fåtal meddelanden, som redan på grund av den påtagliga inkongruensen åro oformogna att tjåna det avsedda åndamålet.⁴

I och med det nu sagda ha de till buds stående mojligheterna praktiskt taget uttomts. Resultatet har blivit helt negativt. På grund av en ren tillfållighet synes det mig dock som om vi skulle kunna erhålla några upplysningar av varde genom de uppgifter, som berora distrikten Skanderup (Scandthorp) och Sminge (Smaængiæ) i Aabosyssel.⁵ De utgående avgifterna från dessa gods angivas av kalian vara resp. 30 och 15 mks lodigt. Men omedelbart ovanfor vart och ett av de ifrågavarande bynamnen har gjorts ett tillågg, som val torde ha haft till uppgift att fortydliga den från borjan givna texten. Det lyder for Skanderup »c- mr. auri et amplius« och for Sminge »lx- mr. auri«. De kompletterande uppgifterna redovisa alltså jordvården.

1 Aakjær, 2.

2 De båda siffermeddelandena åro for ovrigt sådana, att de, kombinerade med varandra, icke leda till något sårskilt troligt resultat, en åsikt, som också Aakjær (om jag har fattat honom riktigt) tycks bitråda (kom., 23, 348). — Vad som nu utsagts om den betraktade notisen torde också ha giltighet vad betråffar det tidigare studerade meddelandet från Vedskølle på Sjålland (se ovan s. 421 med not 1).

3 Aakjær, 10.

4 Ovriga hithorande fall åro Skhiuægarthæ, Aakjær, 2 och Kolding, Aakjær, 7.

5 Aakjær, 5.

Side 448

Det ligger nåra till hands att forestålla sig, att den relation, som vi soka, skulle vara att finna i de nåmnda sammanstållningarna. De omvittna, att den från 1 mkg jord hårrorande årliga avgiften har varit resp. mindre an 3/₁₀ mks och lika med 1/_i mks.¹ De Mda resultaten stodja varandra. Det forrå, som endast har formen av en olikhet, år emellertid från vår synpunkt mindre vårdcfullt an det senare, som representerar ett exakt samband.

Den enda mera anvåndbara upplysning, som vi i ifrågavarande avseende ha lyckats avvinna kalian, år således, att 1 mkg jord i Sminge har belastats med en årlig avgift av x/₄ mks. Mycket anmårkningsvårt år nu, att just denna siffra har upptagits i den tidigare redovisade serien, som angav de från 1 gammal mkg jord utgående ideella skattesatserna (se ovan s. 445). Teori och praktik ha sålunda på denna punkt fort till helt bverensståmmande slutsatser. Betråffande de ifrågavarande avgifterna från Skanderup och Sminge kunna vi nu mera preciserat uttala, att de ha representerat den årliga, de nåmnda godsen påvilande statsskatten.

Tyvårr år det icke mojligt att genom den framlagda teorien bekråfta Aakjærs vid en jåmforelse mellan inkomstlista och huvudstycke hårledda resultat, att den normals årliga Tyrestationen av 1 mkg jord år 1231 skulle vara 1 mk den. eller, vilket vid detta tillfålle betyder detsamma, 1/₂ mks.² Avgiften år nåmligen for stor for att rimligen kunna ha betalats av 1 gammal mkg jord, och f. 6. år dess talvårde sådant, att det icke låter sig inpassa i någon av de två serier, som vi ha uppstållt. Endast under den forutsåttningen, att det icke mellan jordvarden och avgifter har existerat en fast kanon, skulle slutsatsen kunna accepteras.

Erfarenheten har visat, att alia ur inkomstlistan hårrorande
uppgifter maste betraktas med en viss skepsis. Stundom ståmmerdenna

1 Sorten tir jyllandsvikt; se Rymdmått, 22 och specieilt tabeli 2, diir bl. a. Skanderup har uppforts.

2 Sambandet galler Lundo (Logno) och Rold. Aakjær, 2, 4, 53, kom., 23, 42, 348.

Side 449

merdennalistas vittnesbord med huvudstyckets, stundom icke. Man har dårfbr svårt att komma ifrån att en viss tidsskillnad maste ha forefunnits mellan dessa båda kållor. Vissa av de ursprungligenforefintliga sambanden ha sålunda bevarats, andra åter ha gått forlorade. Ett ur inkomstlistan framdraget, isolerat meddelande kan dårfor aldrig tillmåtas fullt vitsord. Beklagligt nog maste jag emellertid åven taga ett beståmt avstånd från den ifrågavarande Aakjærska relationen, trots att denna genom att val svara mot två av listans uppgifter tedde sig mycket lovande från bbrjan.

Historisk Tidsskrift, Bind 11. række, 3 (1950 - 1952) 1