|
Historisk Tidsskrift, Bind 10. række, 5 (1939 - 1941) 11. Till frågan om hemorten for de vikingar, som kämpade mot Håkon jarl i Hjörungavåg.Af Ove Moberg I Nordens historia omkring år 1000 eller råttare sagt i den historiska litteraturen om denna tid intaga de s. k. jomsvikingarna en framskjuten plats. Alltsedan Jomsborg forstå gangen omnåmnts av den danske historieskrivaren Sven Ågesen, ingingo i ett ståndigt crescendo uppgifter om j oms vikingar i den gamla nordiska litteraturen med kulmination i de olika versionerna av Jomsvikingasagan. Jomsvikingarna sattes framforallt i samband med de inre stridigheterna i Danmark under slutet av Harald Gormssons regering saml med de tvennc hån delser i Nordens historia under ifrågavarande tid, som bredvid de norska Olavernas gestalter mest fångslat de islåndska sagomånnens fantasi, slaget på Fyrisvallarna och slaget i Hjorungavåg. I dessa beromda drabbningar kommo jomsvikingarna att spela angriparnas roll. Deras samhålle framstålldes som det ideala vikingasamfundet, och jomsvikingarna sjålva blevo inkarnationen av nordbornas vikingaideal1. Medan foregående forskning i stort sett godtog de islåndska sagomånnens uppgifter om Jomsborg och jomsvikingarna och sokte efter basta formåga sammanjåmka de ej alltid overensståmmandeuppgifterna dårom, har i senare tid en rakt motsatt 1 Jfr. L. Weibull, Kritiska undersokningar i Nordens historia omkring ar 1000, exkurs 11, passim. Side 459
uppfattning gjort sig gållande. I en exkurs till »Kritiska undersokningari Nordens historia omkring år 1000« foretog L. Weibullen undersbkning av kållorna till detta illustra vikingasamhålleoch beråttelserna om dess medlemmars hjåltedater. Det resultat, som han kom till, borttog det mesta av de gamla hjåltarnas berommelse och kom tron på deras sågenomspunna borg att vackla. Han undersokte de olika håndelserna, i vilka j omsvikingarna uppgivits hava spelat en roll, och overallt kom han till samma resultat: de bragder, som jomsvikingarna beråttats hava utfort, tillskrevos i de åldsta kållorna icke jomsvikingar utan andra. Namnet Jomsborg och beteckningen jomsvikingar åro inte omnåmnda i samtida kållor utan uppdykaforst c:a 200 år efter den tid, då de antagits hava existerat.Av denna anledning stållde sig Weibull den frågan, huruvida Jomsborg och jomsvikingarna overhuvudtaget existerat.Enligt hans mening fanns intet tvivel om svaret. »Jomsborg och j omsvikingarna åro«, forklarade han, »i nåra 200 år efter den tid, då de skulle ha existerat, fullståndigt okånda, och når de omsider inforas i historien, tilldelas dem av en ståndigt våxande tradition en serie av bragder, vilka tidigare tillskrivits andra; samtidigt skapas tvenne varandra motsågande, men av varandra nåra beroende teorier om borgens och samfundets grundlåggning, och som den ene av grundlåggarne insåttes Palnatoke, en sagogestalt, som for detta åndamål flyttas från Danmark till Vendland och efter flera metamorfoser omsider blir krigareflockens hovding. Det nordiska Jomsborg och de jomsvikingar, den danska och islåndska traditionen kånna, ha aldrig existerat«1. Weibulls operation var for kraftig for att inte våcka gensaga.I (Dansk) Historisk Tidsskrift, VIII. 3, s. 263 ff., publiceradesen uppsats om jomsvikingarna av Finnur Jonsson, i vilken denne foretog en undersokning av hemorten for de vikingar, som kåmpade mot Håkon jarl i Hjorungavåg. Xågra 1 Weibull, a. a., s. 191 f. I »Om Nordens åldsta historieforskning«, s. 55 ff., har S. Bolin sokt klarlågga de forhållanden, som ledde till uppkomsten av Jomsborg och jomsvikingarna i den gamla nordiska litteraturen. Side 460
av angriparna i detta slag, Sigvalde, Bue och Vagn, vilka senare uppgåvos vara hovdingar i Jomsborg, tillerkiindes aven av L. Weibull historisk existens1, men enligt Weibulls mening hade de ej något med Jomsborg och jomsvikingarna att gora. Ty den samtida skaldediktningen bctccknade, framholl han, angriparna som danskar: enligt Eyvind skaldaspillir stod slaget mellan Norges styresmiin och odanerna; Thorleif skuma forklarado, att hans klubba skulle bliva danskarna till men; enligt Vagn begav sig Sigvalde hem till Danmark, etc.2 Finnur .lonsson granskade i sin uppsats de skaldestrofer, som omnamna slaget i Hjorungavag. Forst anforde han, vad som omtalas darom i Eyvind skaldaspillirs dikt Haleygjatal, i vilken det enligt Finnur Jonsson bl. a. heter, att »landherskerne (Hakon och Erik) ferte rask deres flade mod odanerne — da krigeren (vistnok Sigvalde) ferte skibene sydfra mod deres haer«. Omojligt ar det inte, forklarade Finnur Jonsson, »at betegnelsen 'odaner' her tager sigte pa oen J6m (Wollin)«3. Thorleif skuma, som deltog i slaget, diktade sasom ovan omnamnts en strof om den klubba, med vilken han skulle kampa, och som han kallade »Bues benbrud, Sigvaldes ulykke, vikingers men, Hakons vsern«. De tva raderna »vikingars men, Hakons viirn« iiro omstridda. L. Weibull ansag dem for iikta, men da maste iicili VSrS. iOrj_iCrC»_n_i pel, iCiKialauC a iiinui uOiuSGii, «cii/ v-iC SOin hgevder linjernes segthed vil pasta: 'men der har vi jo Jomsvikingerne lyslevende'«4. Åven de andra samtida dikterna genomgingos av F. Jonsson. Han maste visserligen konstatera, att Jomsborg och jomsvikingarnaicke omnåmnas i dessa. Men vi maste, framholl han, hava klart for oss, att versens form och vad dårtill horer lågger ett starkt band på skalden med avseende på valet ord och uttryck; ett sådant kort ord som danir, med vilket angriparna betecknas, passar utmårkt till drottkvåttens versmått. I den utforliga 1 A. a., d. 192. 2 Jfr. a. a., s. 18G 3 V. Jonsson, a. a., s. 264 f. 4 A. a., s. 265. Side 461
dikten om jomsvikingarna av biskop Bjarne Kolbeinsson omkringår 1200 nåmnes ej heller namnet Jomsborg. Beteckningen jomsvikingar anfores blott en gang, och på ett annat stalle i dikten betecknas angriparna åven hår såsom danskir1. Slutligen anforde Finnur Jonsson en strof av Tindr Hallkellsson, i vilken det utsa'ges, att krigaren (Håkon jarl) tillfogade vendernas folje sår. L. Weibull hade forklarat, att uttrycket »vendernas folje« var »osåkert och tydligen icke ursprungligt« och som stod dårfor hånvisat till textvarianterna i A-upplagan av Finnur Jonssons utgåva av den norsk-islåndska skaldediktningen2. Finnur Jonsson bemotte Weibulls påstående dårom och håvdade, såkerligen med råtta, att låsarten vann å Vinda sinni år den riktiga. Detta uttryck visar oss med oemotsågelig såkerhet, forklarade Finnur Jonsson, »at der blandt Hakon jarls motstandere også var 'vender' eller mænd fra Venden«, samt att »Sigvalde som høvding i Jomsborg (på vårs existens Finnur Jonsson ej tvivlade) på det berømte tog til Norge har haft Daner og Vender med sig, samt at udtrykket antyder Jomsvikingernes virkelige tilværelse«3. I »Historisk-kritisk metod och nordisk medeltidsforskning« bemotte L. Weibull punkt for punkt F. Jonssons argumentering och håvdade, af: Jomsborg och jomsvikingarna icke råddats genom Finnur Jonssins undersokning. Jag skall hår icke narmare redogora dårfor utan endast upptaga till behandling en samtida skaldestrofs uppgift, som både L. Weibull och F. Jonsson anvånt såsom stod for sina vitt skiida antaganden om hemorten for de vikingar, som angrepo Håkon jarl, men som ej kan anvåndas for vare sig den enes eller den andres åndamål, ifall man behåller den så, som den år traderad i handskrifterna. Jag syftar hårvid på den forut omnåmnda strof 13 av Eyvind skaldaspillirs dikt Håleygjatal, som i Finnur Jonssons utgåva av den norsk-islåndska skaldediktningen, avdelning B, har foljande utseende och oversåttning: 1 A. a., s. 267 f. 2 Weibull, a. a., s. 186. 3 F. Jonsson, a. a., s. 270 f. Side 462
Par vard
minstr Dér blev intet
glædesmøde om morgenen for krigerne, Såsom forut omtalats, framholl Finnur Jonsson i sin ovannåmnda uppsats, att det ej år omojligt, »at betegnelsen 'Ødaner' her tager sigte på øen Jom (Wollin)«2. På ett annat stalle, i tolkningen av stroferna till Heimskringla, antog han, att beteckningen odaner for angriparna i Hjorungavåg anvånts »måske fordi de fleste stammede fra Bornholm (?)«3. L. Weibull
bemotte i sitt sist anforda arbete det forstnamnda
1 Den norsk-islandske Skjaldedigtning, ed. F. Jonsson, B. I, s. 62. 2 D. H. T., VIII; 3, s. 265. 3 Heimskringla, cd. F. Jonsson, IV, s. 89 4 Spårrat av forf. 5 Sparrat av forf. 6 L. Weibull: Historisk-kritisk metod och nordisk medeltidsforskning, s. 84. Side 463
Nu år emellertid forhållandet det, att handskrifterna till ovan anforda strof av Håleygjatal inte alls innehåla någon uppgift om att Håkon jarls angripare voro odaner. L. Weibull har namligen i sin polemik mot Finnur Jonsson begagnat som stod for sin bevisforing en uppgift, som tillkommit genom en textåndring, foretagen av Finnur Jonsson. I A-upplagan av dennes utgåva av skaldediktningen har namligen Eyvinds strof foljande utseende: Par vard
miNztr Det sista ordet eydQndom2 år dat. plur. av eydandi, pres. part. av verbet eyda och betyder rått och slått »for de odelåggande, for hårjarna«, och de tre sista raderna skola oversåttas med »då landsstyrarna låt sin flotta angripa dem, som forhårjade landet«3. Snorres omgivande prosa talar for att ovanstående oversåttning år riktig. Ty han beråttar om jomsvikingarna, att de borjade att hårja, så snart de kommo till Håkon jarls rike, att de hårja de overallt dår de foro fram, osv.4. Finnur Jonssons åndring av handskrifternas eydQndum till EydQnum år godtycklig och forrycker strofens sakliga innebord. Den maste forkastas. Dårmed faller L. Weibulls begrånsning av de angripande vikingarnas hemort till de danska oarna. Då denna L. Weibulls inskrånkning av hemorten redan satt spår 1 Skjaldedigtning, a. ed., A I, s. 70. 2 En variantform eyriNdom finnes, men denna giver ingen mening. 3 Jfr. E. A. Kock, Xotationes norrænæ, håfte 26. 4 Heimskringla, a. ed., I, s. 325 ff. Side 464
efter sig i den
historiska litteraturen1, kan det vara skal att
1 Curt Weibull: Sverige och dess nordiska grannmakter under den tidigare medeltiden, s. 59. |